Radio Islams Nyheter på Svenska
97 02 28"Judar styr Hollywood - Än sen då?"
Den framstående amerikansk-judiska tidningen Moment Magazine hade i augusti 1996 ett nummer som skrytsamt berättade om den judiska makten över Hollywood. En makt som icke-judar ej får kritisera - se bara vad som hände med Marlon Brando och Dolly Parton när de nämnde att judarna har kontrollen över Hollywood. Då skrek de judiska organisationerna högt om "antisemitism" och att det var "ondsint förtal" att hävda att judar har ett avgörande inflytande över Hollywood.
Men själva får judarna skryta hur mycket som helst om detta faktum. När judar tar upp ämnet är det helt pötsligt inte antisemitism! Tidningen Moment Magazine som säger sig vara "90-talets judiska tidning" visar detta judiska hyckleri och arrogans i sin prakt. Omslaget av tidningen bär
t o m den provokativa engelska rubriken "Jews run Hollywood - So What?". På svenska ungefär: "Judar styr Hollywood - Än sen då?".Detta är den judiska metoden i sitt nötskal. Först spelar man "upprörd" när icke-judar hävdar att Hollywood är judestyrt och anklagar dem för att ljuga. Sedan, när makten väl är befäst och man har försäkrat sig om att ingen kan vända dylika avslöjanden mot judarna, då, först då kommer avslöjandena. Och nu dessutom kryddade med sedvanligt judiskt skryt och chutzpah.
För att läsa utdrag av artikeln från Moment Magazine klicka här: "Jews Run Hollywwod - So What?"
Vi har även lagt in ännu mer material om den judiska makten i USA på vår engelska sektion av hemsidan. Vi har bl a lagt upp en en utförlig analys av judisk styrning av de amerikanska medierna och den judiska lobbyn.
För att komma till de nya artiklarna, klicka här
Det är viktigt att detta material sprids. Maila över dokumenten till vänner och bekanta! Lägg in dem som inlägg i möten! Den judiska makten måste aktivt bekämpas innan den störtar oss alla in i ett nytt världskrig. Och den judiska sionist-maffian kommer inte att ge upp kampen självmant, utan först när de ser att konsekvenserna för deras fortsatta agerande kommer att skada dem ekonomiskt och politiskt.
97 02 24FBI anklagar amerikansk jude för spioneri för Israels räkning
En amerikansk jude, David Tenenbaum, står anklagad enligt en FBI-rapport för spioneri för Israels räkning. Tenenbaum är en civilanställd amerikansk-judisk ingenjör vid vid den amerikanska arméns Army Tank, Automotive and Armaments Command (TACOM).
För FBI har han erkänt att han delat med sig av dokument till israeliska sambandsofficerare vid den amerikanska basen, som var stationerade där som en del av det amerikansk-israeliska försvarssamarbetet. Enligt Washington Posts elektroniska nyheter 20/2-1997 skall han ha erkänt till FBI att han givit "hemligstämplad information till varje israelisk sambandsofficer som tjänstgjort vid TACOM de senaste 10 åren". Enligt WP 21/2-1997 skall han även ha "givit informationen till israeliska officerare och till Reuven Granot, ställföreträdande vetenskaps-chef vid Israels försvarsministerium".
Dokumenten skall bl a ha handlat om Patriot-missilens prestanda och andra amerikanska vapensystem, samt data om amerikanska stridsfordon. FBI misstänker nu Tenenbaum för spioneri och databrott. Han hem har husrannsakats och dokument och datorer beslagtagits.
Det hela påminner mycket om Pollard-affären 1985 då den amerikanske juden Jonathan Pollard ertappades som spion för Israels räkning, samtidigt som han jobbade vid Pentagon. Pollard hade överfört tusen dokument och satellitbilder till sina judiska vänner, bl a om arabländernas försvarskapacitet. 1986 dömdes han som landsförrädare och spion till livstids fängelse. Amerikansk-judiska grupper och Israel har sedan dess alltid beklagat Pollards öde och krävt att han skall släppas fri trots att hans skuld är fastställd bortom alla tvivel.
Förra året erhöll Pollard t o m israeliskt medborgarskap, som tack från den judiska staten för att han nu suttit av 10 år av sitt fängelsestraff.
Självklart har Israel nekat all kännedom om Tenenbaums affärer. Och den judiske talesmannen för Clintons Nationella Säkerhetsråd, Eric Rubin (AP 19/2-1997) sade, ej helt överraskande, att varken hans judisk-infiltrerade säkerhetsråd eller det amerikanska försvarsdepartement (styrt av juden William Cohen) kommer att kommentera FBI´s rapport. Detta trots att rapporten tar upp ett uppenbart fall av grovt säkerhetsbrott riktat mot USA.
97 02 21Israel har sedan länge känt till Albrights judiskhet men sökt tysta ned det
Den 13 februari 1997 kunde man läsa följande, i tidningen Washington Posts elektroniska version. Rubriken är "Albright´s background known to Israel since ´94":
More than two years ago, long before last week's public disclosure and before Madeleine K. Albright said she knew herself, the Israeli government learned of her Jewish roots and treated them as a sensitive diplomatic confidence, according to current and former Foreign Ministry officials.Gad Yaacobi, who served alongside Albright in New York as Israel's ambassador to the United Nations, said he received "very hard and strong information about this matter" in late 1994 from the British publishing magnate George Weidenfeld, an Austrian-born Jew who knew Albright's father in London during World War II.
After learning additional details about Albright's father, Josef Korbel, from Israeli Jews of Czech origin, Yaacobi said he briefed then-Prime Minister Yitzhak Rabin. He later told Rabin's successor, Shimon Peres.
"I didn't think I should share this information with people who might misinterpret it," Yaacobi said. "I trusted very much the judgment of Rabin and Peres in these matters. I shared it in private talks, not in writing."
It was of paramount importance to Israel, two current officials said on condition of anonymity, not to embarrass a woman they regarded as an influential friend in the Clinton administration -- and who now has become secretary of state. They said Israel was careful not to thrust upon her information she might not wish to know or discuss. Some officials also believed it was not in Israel's interest for Albright's Jewish roots to be widely known, lest she feel pressure to prove her even-handedness at Israel's expense.
Man inser raskt att om Israel förstått att "katoliken" Albright-Korbel i självaste verket är judinna, så måste hon själv göra det också. Vilket betyder att hon medvetet ljugit, nu när fakta om hennes judiskhet kommit fram och hon låtsats vara "överraskad" (se tidigare telegram).
Washington Posts judiske korrespondent Barton Gellman som skrivit artikeln erkänner att Israel betraktar judinnan Albright som "en inflytelserik vän (d v s sionist-fanatiker) i Clinton-administrationen". Washington Post skriver att israeliska regeringstjänstemän ansett att "om Albrights judiska rötter blev allmän känt, skulle det vara till Israels nackdel, eftersom hon skulle kunna känna en press på sig att agera opartiskt - på Israels bekostnad". Logiken är att om hennes judiskhet förblir okänd kan hon fortsätta verka, med sitt maktutövande, för sionismen och Israel, utan att någon amerikan eller annan börjar undra och misstänka att något lurt är på gång.
Washington Post fortsätter i artikeln att berätta hur den stora israeliska tidningen Yedioth Aharonoth skrytit om Albrights judiskhet; man hade t o m stoltserat med huvudrubriken om Albright som "En av de våra" - tryckt i fet stil. Med detta i åtanke kan man undra hur de israeliska massmedierna hade reagerat om den socialdemokratiske juden Jan Nygren hade blivit Sveriges statsminister, vilket var nära att hända nyligen. Hade de också skrytit stort om att "en av de våra" nu tagit över styret i Sverige?
Washington Post fortsätter:
By Jewish tradition and religious law, Albright was born and remains a Jew despite her upbringing as a Catholic and her present identification as an Episcopalian. "According to Judaism, if her mother was Jewish and her grandmother was Jewish, she is Jewish," Rabbi Yitzhak Ohana, an official of Israel's Chief Rabbinate, said in a telephone interview. "It is impossible to leave Judaism, even if there's a conversion."Här skriver man att "en gång jude, alltid jude" - oavsett sk "konversioner". Judarna erkänner alltså att de som hävdat att sk "kristnade" judar innerst inne alltid förblivit judar har haft rätt hela tiden. Man skall då komma ihåg att judarna ofta bemött sådan kritik med att det skulle vara "antisemitiskt förtal". Men nu, när det passar, erkänner man själva att dessa kritiker av judendomen alltid haft rätt. T o m självaste rabbinen Yitzhak Ohana från Israels chefsrabbinat säger: "Det är omöjligt att lämna judendomen, även om man har konverterat."
I artikeln i Washington Post uttalar sig en annan jude, Avigdor Dagan, som känt Albrights far, Josef Korbel, om Madeleine Albright: "Självklart är hon judinna, på samma sätt som Korbel var jude, vare sig han ville det eller inte. Det är inte något man tvättar av sig."
I slutet av artikeln kan man läsa följande intressanta avslöjanden:
Israeli commentators tend to agree that the Jewish state is far less obsessed today about Jews in high positions abroad than it used to be. Henry Kissinger, the first Jewish secretary of state, endured a good deal of diplomatic abuse here during the Nixon administration. Historian Tom Segev said the prevailing hypothesis about anyone who seemed critical of Israel then was, "If you are not Jewish, you're an antisemite, and if you are Jewish, you are eaten up by self-hatred."Colette Avital, the Israeli consul general in New York, said Israeli society has matured since those days. While making that point in a public lecture last month, she even referred openly -- largely unnoticed at the time -- to Albright's background.
"Here, less than 20 years [after Kissinger]," she said in a lecture delivered in Hebrew on Jan. 14 at Tel Aviv University, "the American peace team is composed of two Jews, Dennis Ross and Aaron Miller; the U.S. ambassador to Israel is a Jew [Martin Indyk]; the national security adviser [Anthony Lake] and his deputy [Samuel R. "Sandy" Berger] are Jews; and even the new secretary of state, Madeleine Albright, is of Jewish origin. These appointments now appear to be something that can be taken for granted."
Här erkänner den israeliska toppdiplomaten, generalkonsuln i USA, Colette Avital:
Att hela det "amerikanska initiativet" under "fredprocessen" i Mellanöstern är ett enda stort judiskt bedrägeri, där alla "amerikanska" representanter är sionistiska judar; Dennis Ross, Aaron Miller, och Martin Indyk.
Hon erkänner också att två av Clintons närmaste säkerhetsrådgivare är judar; Anthony Lake och Samuel Berger. I Lakes fall är det dubbelt intressant eftersom han nyligen tillträdde posten som ny chef för CIA, efterträdare till den öppet judiske chefen John Deutch. Det här är första gången som judarna erkänner att juden Deutchs efterträdare på posten som chef över världens mäktigaste spion- och terrororganisation, också är jude!
Och till detta skall man lägga till den judiska utrikesministern Albright-Korbel och den nye judiske försvarsministern, William Cohen. Detta visar tydligt hur judarna, som påstås utgöra endats 2,5% av USAs befolkning tagit över alla landets viktigaste poster.
97 02 10Per Gahrton utrensad efter judisk kampanj
Den framträdande miljöpartisten Per Gahrton var, långt innan Miljöpartiet skapades, en frontgestalt i Folkpartiet. I slutet av 60-talet och tidigt 70-tal var Gahrton aktiv folkpartist, bl a som redaktör för tidningen Liberal Debatt 1968-69 och ordförande för Folkpartiets ungdomsorganisation FPU åren 1969-71.
Tidigt fick han problem med den judiska, proisraeliska falangen som då, och alltjämt, dominerade partiet. Dessa judars hat mot honom ökade, efter det att Gahrton fullt deklarerade sin hållning i Mellanösternfrågan i o m utgivningen av sin insiktsfulla bok "Kampen om Palestina" år 1970.
Att judarna bedriver skumraskarspel mot sina politiska motståndare är något som sedan länge är känt i antisionistiska kretsar. Den amerikanske kongressmannen Paul Findley tar upp detta tema i sin mycket läsvärda bok "They Dare to Speak Out", som handlar om hur just judemaffian i USA rensar bort alla politiskt oliktänkande, alla antisionister, från den amerikanska politiska arenan. Genom judiskt inflytande över massmedia missbrukas den för att sprida förtal mot motståndarna, med syfte att smutskasta dem och på detta sätt tillintetgöra deras politiska verksamhet. Paul Findley har just själv blivit offer dessa judiska hetskampanjer.
Att även antisionisten Gahrton också blev det i samband med att han lämnade Folkpartiet, är inte nytt, men detaljerna kring hur det gick till är det ingen som vetat, förutom sionisterna själva.
Ända fram tills nu.
Den 28 januari 1997 kan man i tidningen Dagen på ledaresida läsa en artikel av tidningens andreredaktör Torbjörn Freij. Man bör veta att den "kristna" dagstidningen Dagen är en av de mest proisraeliska tidningarna i Sverige, ibland nästan överträffande självaste "Judisk Krönika". Man bör också känna till att Torbjörn Freij, under tidigt 70-tal, var viceförbundsordförande för just FPU och därför jobbade parallellt med Gahrton, och dennes efterädare som FPU-ordförande, Lars Leijonborg.
Artikeln handlar om Leijonborgs nuvarande kandidatur till posten som ny Folkparti-ledare. Eftersom Gahrton nyligen uttalat sig negativ om Leijonborg som ny partiledare, tar Freij upp historien bakom konflikten mellan Gahrton och Leijonborg. Rubriken på artikeln är "Sanningen om Gahrton och Leijonborg":
Eftersom Lars Leijonborg kan bli ledare för folkpartiet liberalerna är det av allmänt intresse vad som egentligen hände när Leijonborg 1971 ersatte Gahrton som ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU).Jag var själv viceförbundsordförande till både Gahrton och Leijonborg, men idag räknar jag mig som partipolitisk vilde med frisinnade rötter. Den utgångspunkten ger mig en viss inblick i vad som hände de där heta åren.
(...)
Själv blev jag viceordförande i FPU under Gahrtons tid. På västkusten blev vi mer och mer skeptiska till Gahrton. Det som slutligen blev droppen till att vi frisinnade såg Gahrton som ett avgörande problem var hans hållning i Mellanösternfrågan. Här kände vi större samhörighet med liberaler som Per Ahlmark och Olle Wästberg i Stockholm"Radio Islams kommentar: Här sägs tydligt att "det avgörande problemet" med Gahrton "var hans hållning i Mellanösternfrågan", d v s han stödde de terroriserade och etniskt rensade palestinska folket. Freij avslöjar också sin sionism när han säger att han kände "större samhörighet" med Per Ahlmark och juden Olle Wästberg (Hirsch). Båda är fanatiska sionister. Ahlmark är Mr Israel Number One i Sverige och "hedersjude" på köpet. Wästberg (Hirsch) är en av landets ledande judiska profiler. Han figurerade nyligen i tidningen "Judisk Krönika", och som Expressens chefredaktör har han hållit appeller för Israel. Båda arbetar för den sionistiska organisationen Samfundet Sverige-Israel, Ahlmark som viceordförande, Wästberg som tidigare styrelseledamot.
Artikeln fortsätter:
"När västkustfrisinnade och unga Stockholmsliberaler fann varandra blev fronten ganska stark.
(...)
Vi bestämde oss: Gahrton måste bytas ut. Planerna gjordes upp hemma hos Jan Friedman i Stockholm, och vi började se efter hur starkt stöd vi hade inför FPU-kongressen i Falkenberg 1971."Radio Islams kommentar: Jan Friedman är en av de judar som infiltrerat Folkpartiet. På senare tid är han engagerad i massmediebranschen och ordnar judiska kulturtillställningar.
"Vi lanserade den unge Leijonborg som motkandidat till Gahrton. Med hans djupa rötter i frikyrkligheten var han ett intressant alternativ för oss frisinnade.Det blev en lång och tidvis mycket smutsig kampanj. Vi formade en "rörmokargrupp" som gjorde de mindre fina jobben. Leijonborg hölls hela tiden utanför sådant för att bevaras okorrumperad. Några av de mest aktiva rörmokarna var Olle Wästberg och jag själv. Det var också jag som höll i det sista anförandet före omröstningen i Falkenberg, då jag hotade med sprängning av hela FPU, om Gahrton skulle vinna.
När debatten var avslutad sent på kvällen visste vi att röstställningen var 50 mot 50. Det var då Olle Wästberg visade mitt pressmeddelande (som var förberett) om sprängningen av FPU för att vacklande Gahrton-ombud. Ombudet bröt ihop och bestämde sig för att lägga ned sin röst. Så vann Lars Leijonborg med 50 röster mot Gahrtons 49.
Det är faktiskt sant att Leijonborg stod utanför mycket av detta smutsiga spel. Själv hade jag varit desto mera inblandad och genomgick en rejäl personlig kris de närmaste följande åren."
Här erkänner alltså denne sionist, på ledareplats i sin tidning hur man utrensar en obekväm politisk motståndare, för att denne vågat kritisera den judiska apartheidstaten Israel. Freij kallar själv det för en "mycket smutsig kampanj", och den styrdes av kända sionister som Ahlmark och Wästberg. Den senare deltog dessutom själv som "rörmokare" med uppdrag att smutskasta och underminera Gahrtons politiska ställning i Folkpartiet.
Den judiska cirkeln blir sluten när Freij avslöjar att hela kampanjen planerats hemma hos juden Jan Friedman. Det låter som om historien var inspirerad av självaste "Sions Vises Protokoll" - den judiska strategin för maktövertagande i de icke-judiska samhällena.
Sionisterna kan nu kosta på sig sådana här avslöjanden av hur de tillskansat sig den politiska makten i Sverige. De vet att de inte kommer få några repressalier, ingen offentlig debatt kommer att föras, Expressen och DN kommer att låta deras avslöjanden gå förbi med en talande tystnad.
Det hela får symbolisera den sionistiska rötan i det svenska samhället. Det visar hur fräcka sionisterna blivit de senaste åren, när de nu öppet vågar berätta om sina skumraskaraffärer, de tror sig sitta säkert i sadeln. Och samtidigt har de den oerhörda fräckheten att trots dessa bevis på den värsta politiska korrumption och åsiktsförtryck, kalla sig för "frisinnade" och "liberala"!
Radio Islam uppmanar alla sympatisörer att sprida kunskapen om detta senaste sionistiska avslöjande. Den här affären var 26 år gammal när den avslöjades. Hur många liknande, smutsiga, sionistiska kampanjer pågår idag, just i detta nu, som vi inte får reda på? Det är den relevanta frågan.
97 02 08USA:s utrikesministers judiska bakgrund nu officiell
Idag, 8/2-1997, publicerar våra medier "nyheten" att USA:s nyligen tillträdande utrikesminister, den tidigare FN-ambassadören, Madeleine Albright är judinna.
Dagens Nyheters USA-korrespondent Kurt Mälarstedt skriver:
"Madeleine Albright är, visar det sig, inte riktigt den hon tror. Hennes bakgrund är judisk - och hon har själv inte vetat om det."Enligt den sionistiska versionen har Madeleine Albright aldrigt känt till sitt judiska påbrå. Föräldrarna skall ha sagt till henne att de var var "katoliker". Och enligt DN har hon "alltid i sin officiella biografi beskrivit sig som katolik", barn till ett tjeckiskt par som flydde Tjeckoslovakien 1939.
Sen, hux flux, får Washington Post en konstig drift att börja göra efterforskningar om henne i tyska, tjeckiska, och judiska arkiv. Och vad finner de? Jo, hennes båda föräldrar var ingalunda katoliker, men judar. Enda anledningen till att de gick över till kristendomen var att försöka lura tyskarna om de tog över Tjeckoslovakien innan Albrights familj hann pysa.
Enligt DN avslöjade Albrights judiska föräldrar Josef och Mandula Korbel "aldrig sin judiska bakgrund för dottern".
DN babblar sedan vidare att "upptäckten av hennes verkliga ursprung är personligen omtumlande för Madeleine Albright", det skall ha kommit som en total överraskning för henne.
Allt detta är dumheter från början till slut!
Radio Islam var informerad om hennes judiska påbrå, från amerikanska källor, redan för flera år sedan. Att hon nu väljer att gå ut med det offentligt, är en annan sak, det tyder på att judarna vill markera: "Så här mycket makt har vi, se upp för oss!" Med udden exempelvis riktad mot Schweiz och arabvärlden. Samtidigt får man ännu en chans att göra förintelsepropaganda genom att påstå att den stackars Albright minsann hade släkt som försvann i nazisternas koncentrationsläger.
På detta sätt slår man flera flugor i en smäll.
Vad man mest lär sig av historien är faktumet att judar kan ha mycket lätt för att "konvertera", men innerst inne är de alltid judar. Och sedan, när klimatet blir mer gynnsamt, ploppar det judiska ut igen, nu i full blom. Detta är värt att minnas när vi nu har sionistiska judar som börjat infiltrera kristendomen. Vi tänker här främst på den fransk-judiske kardinalen(!) Aaron Lustiger, den svenska judinnan Helle Klein, och en av Bonnier-familjens judiska släktingar. Den senare är präst men samtidigt talar han om sin judiskhet i en avslöjande intervju i tidningen "Judisk Krönika" häromåret!
På detta sätt finns det många judar i det svenska samhället, som låtsas vara "gojer", icke-judar, och framställer sig exempelvis som "kristna". Den polske juden Jerzy Urban, som hade höga positioner både i det kommunistiska Polen och nu i det postkommunistiska etablissemanget berättade i svensk TV att det var just judar som "konverterade" till kristendomen, som gick omkring med de största krucifixen kring halsen. De överdrev sin "kristlighet" för att på detta sätt försöka dölja sitt ursprung.
Att den grymma judinnan Madeleine Albright nu tagit över i USA, är en stor triumf för världsjudendomen. Hon är en fanatisk Israelanhängare och bär ett stort ansvar för alla de tusentals barn i Irak som dör p g a de sionistledda sanktionerna mot landet. När hon i CBS 60 Minutes (12/5-1996) utfrågades om sin syn på sanktionernas effekt på de irakiska barnen och det civila samhället i Irak (drygt 1 000 000 döda!) svarade judinnan Albright kallt:
"Vi tycker att det är värt priset."
För att läsa Washington Posts artiklar om Madeleine Albright, i elektronisk version, klicka här!
