Bechir Rabani intervjuas av Lasse Wilhelmson

Bechir Rabani är 32 år och bor i Skåne. Jag har under några år tagit del av hans skriftställning. Dels på hans egen blogg Crystalklart, dels i olika Face-book grupper, men även på till exempel webbtidningen Arab Nyheter och i papperstidningen Nya Tider, där flera av hans artiklar publicerats. Bechir har många så kallade följare, inte minst i den yngre generationen. Han skriver oftast kortfattade ”pamfletter”, som är raka och fräckt ironiska. Men även mycket detaljerade iakttagelser av beteendemönster och mentaliteter. Modiga sammanfattningar av de problem som handlar om massmigrationen, multi-kultur, ekonomi, media och de nykoloniala krigen. Och sist men inte minst om hur allt detta sammantaget kan göras begripligt för en bredare publik. Det har gjort honom till en mycket tydlig, uppskattad och fruktad profil i alternativ media, som förtjänar en särskild presentation.

Både Bechir och jag själv uppfattas av vissa som ”förrädare”, eller dissidenter i de grupper som vi en gång tillhört. Bechir i relation till islam, araber, palestinier och invandrare. Jag själv i relation till marxismen, det judiska och sionismen. Att vi båda starkt ogillar den politiska korrektheten blir därmed en självklarhet. Men hur är det med vår ”nationalism”? Kan man älska både sitt fädernesland och det land man flytt till/växt upp i och samtidigt vara ”internationalist”? Jo, jag tror faktiskt det. Och jag undrar om inte Bechir år en sådan person …

Fråga 1: Berätta om din bakgrund och vad du gör när du inte skriver?

Jag kom till Sverige ifrån Syrien i början på 80-talet. Min släkt flydde ifrån Palestina 1948 då landet blev ockuperat. Jag växte upp med en mycket utbildad politiskt insatt pappa. Hela min barndom och ungdom hörde jag honom prata om världen och diverse händelser, men på den tiden var jag inte alls intresserad av att fördjupa mig, då mina intressen var på ytliga nonsens saker.

Min pappa är född i Syrien, hans föräldrar flydde från Palestina till Syrien. Han växte upp i Syrien och höll sig mycket till studier, där utbildade han sig till byggingenjör. Strax därefter gjorde han lumpen och stred för Hafez al-Assad i bl.a. Libanon och även mot israeliska styrkor. Han var även livvakt åt befälen i armen. Jag har hört diverse historier av hans barndoms vänner och blev ganska imponerad av vilket geni min pappa är i planering och överlevnad. Min pappa har alltid varit politiskt intresserad, men han är även en religiös man. Den islam jag växte upp med går inte ens att jämföra med dagens hycklande islam. Min pappa föll aldrig i shia vs sunni fällan, då han anser att alla har rätt till sin tro och att islam är en. Min pappa höll sin tro för sig själv, han sprang inte runt och provocerade eller propagerade i religionens namn. I dag skakar han på huvudet när han ser vad islam har förvandlats till. Materialismen och radikala ideologier har ätit upp religionen från insidan. I dag kan du i stort sätt få vilken muslim som helst att bryta mot religionen för pengar. I dag ser man muslimer som har handplockat olika delar ur religionen som passar ens livsstil, med andra ord varje muslim har skapat sin egen ”islam”.

Jag har en stor släkt, majoriteten är i Syrien, några lite utspridda runt om i världen. Den senaste olagliga invasionen har gjort att en handfull har flytt till Europa. Jag har fem syskon, jag är äldst. Mina föräldrar har lyckats göra ett bra jobb med alla oss syskon. De kom till Sverige när Sverige kunde stå för sina ord om att erbjuda ett bättre liv. Inte som idag, där man staplar folk på högar ute i getton och hoppas på det bästa. Där läget idag liknar en accepterad form av människohandel.

I skolan berömde ofta min svensklärare mig för att jag hade en gåva i att utrycka mig i skrift. Skrev jag en fantasinovell så kunde läraren fråga mig gång på gång efter del 2. Men även under den tiden så brydde jag mig inte om det, jag ville festa, jaga brudar och bete mig som en idiot.

Men så en dag slog det mig ”vad fan håller jag på med, jag kan så mycket mer än detta”, förmodligen en mognads fas. Jag började ofta prata med min pappa och fördjupade mig i det han pratade om, till min stora förvåning så hade han rätt i precis allt och då var det enbart ytan han skrapade på. Med tiden så lärde jag mig att kombinera det jag visste och lärt mig med mitt sätt att skriva. Min stil föll extremt många i smaken, mina följare växte otroligt snabbt och det var från alla politiska färger och nationaliteter. Att skriva för mig blev en passion och först då insåg jag att detta är vad jag brinner för. Jag gör nytta och samtidigt gör något jag älskar. Väldigt få människor idag gör något de brinner för. Så jag är väldigt tacksam för detta livsöde. Pappa sa alltid till mig att ta allt jag lär mig i skolan med en nypa salt, just de orden gjorde att jag började se på saker som få gör idag, nämligen kritiskt och objektivt.

Det viktiga för mig är att förmedla objektiv verklig information till folket. Dels för att de ska förstå vilken teater som försiggår i Mellanöstern, hur väst stödjer terrorism med ena handen och låtsas bekämpa den med andra handen, dels för att Europa ska förstå vad som väntar dem. Samma människor som demolerade Mellanöstern, kommer inom snar framtid att göra detsamma med Europa. Att väcka folket är prioritet ett och därefter forma en enighet för att ta tillbaka makten, som i en så kallad demokrati ska och måste alltid utgå från folket och inte från män i kostym.

Min mamma driver ett familjehem för små barn från utsatta länder, där vi alla hjälps åt aktivt. Jag tränar väldigt aktivt och håller mig mest hemma, där jag läser och fördjupar mig i diverse ämnen rörande banksystemet, radikala ideologier, samhällsfrågor och global politik. Jag försöker hitta kopplingar och mönster mellan olika ämnen och personer. Har ett dussin ”förbjudna” böcker hemma som inte Bonnier har lyckats förpesta med lögner. Jag har utvecklats från att vara en stå i centrum partykille till att bli en ensamvarg som konstant jagar svaren på lögnerna vi växte upp med och fortfarande matas med idag.

Jag har ju alltid varit väldigt rebellisk av mig, ställde ofta frågor i skolan som ingen annan vågade ställa.

Oavsett vilket ämne vi hade el vilken talare som kom till skolan, så var jag snabb med att räcka upp handen och ställa frågor som många tänkte men ingen vågade göra. Ifrågasätta det personen säger, komma med sakliga motargument. En gång rök jag ihop med en moderat som kom till klassen för att prata i gymnasiet. Kommer inte ihåg vad det handlade om, men jag blev utslängd. Efter klassen kommer min lärare fram och berömmer mig, han höll med. Bara där är ett typexempel på hur hårt tyglarna sitter på svenskarna. Folk vågar inte ha sina åsikter, de anpassar sig för att inte frysas ut, i en demokrati 2016 kan du bli av med jobbet om du inte har ”rätt” åsikter.

Jag hamnade ofta i heta diskussioner, vissa gånger fick min pappa sparka till mitt ben under bordet för att jag ibland kanske gick för hårt på. Jag nöjde mig liksom aldrig med en rubrik från den privatägda median, hörde jag något så var jag tvungen att grubbla ett extra varv eller som man idag har brännmärkt frasen självständigt tänkande med ordet ”konspirera”.

Det är total tabu att dra egna slutsatser idag, har inte pappa Bonnier och mamma Schibstedt rört vid ämnet så får man inte heller lov att prata om det. Min rebelliska sida tillsammans med min analysförmåga och egenskapen att enkelt kunna se mönster, har gjort att min hjärna konstant arbetar och läser av. Det blev grunden för mitt skrivande. Jag satte stor fokus på att skriva politiskt och speciellt om Mellanöstern för cirka 6 år sedan. Även om jag innan dess hade stort intresse för just världshändelser och historia.

Fråga 3: Kan du berätta lite om hur ditt skrivande har utvecklat ditt eget tänkande?

I takt med att jag började skriva politiskt, så kom jag in på andra ämnen som jag aldrig tidigare har lagt stor fokus på. Så som läkemedelsbranschen, GMO, konsumtion, banksystemet m.m. Där insåg jag att alla punkter är kopplade samman. Oavsett vilken ände man börjar i så hamnar man på samma gemensamma nämnare, en finanselit som genom storföretag, banker och media har greppat taget om planeten och mänskligheten. De samspelar för att successivt plundra nationer och förvilla folket till att forma sina tankar efter finansiella intressen, om det så gäller krig, flyktingpolitik, konsumtion, ideologier, trender, sex och så vidare. Just detta har utvecklat mitt tänkande något kopiöst. Jag tänker bredare och klarare. Vi alla är formade efter mallar och har inprogrammerade åsikter grundade på till exempel religion, kultur och medias hjärntvätt.

Fråga 4: Både du och jag har ju av olika skäl en stark relation till Palestina, samtidigt som vi representerar olika generationer. Hur skulle du vilja beskriva din relation och på vad sätt som den är relevant för dina analyser?

Min relation är egentligen att jag lider med alla oskyldiga som drabbas. Problemet idag som både judar och araber gör fel är att man ser på läget som en fotbollsmatch, man håller på sitt lag och skiter fullständigt i det andra laget. Oskyldiga dör på båda sidor av planhalvorna men man sörjer enbart sina egna. Samma retorik med shia, sunni, kurder och övriga mellanöstern folk. Man bryr sig enbart när sitt egna lag drabbas. Detta gör att hatet hela tiden fostras vidare på båda hållen.

Tar du en valfri jude eller arab idag och frågar grundligt om varför de avskyr varandra, så kommer du i 9 av 10 fall få identiska svar utan någon vikt. Det är då man förstår att mycket av hatet är inprogrammerat sen födsel. Men även genom att ledarna som går längst fram för båda sidor, spelar på propagandan för att kunna driva igenom sin religiösa el politiska agenda, kosta vad det kosta vill. De som sitter på toppen skiter fullständigt i fotfolket, jag har träffat judar och araber som lever knapert. Detta bekräftar att de alla är pjäser i ett större politiskt spel och de styrande har inga tvivel om att offra fotfolket.

Sen består många av Israels fanclub mest av folk som är trötta på islam och flyktingar, ett älska din fiendes fiende dilemma. En falsk form av kärlek. Jag är varken för att oskyldiga judar eller araber dör, men jag är lite mer kritisk till Israels beteende då deras ockupation var startskottet på konflikten. Araber och judar har alltid levt sida vid sida i harmoni i Palestina. Araberna tog dessutom emot judarna med öppna armar då kristna väst föraktade judarna.

Först 1948 när den radikala politiska ideologin sionismen invaderade Palestina så började problemen.

Inte själva ideologin, men när den förgiftat folkets sinne så får det människor att göra fruktansvärda saker grundat på en fantasi lögn. Så funkar många radikala ideologier. Fasaden är alltid wow, men djupet är ruttet och gynnar de få. Sionism är judarnas motsvarighet till ISIS.

Ja, men fortfarande är sionism och wahhabism (ISIS) två extremistiska ideologier, samma struktur, samma hierarki, samma vansinne, samma slutmål och samma tankesätt – tyck som oss eller dö. Om man tänker efter så är de häpnadsväckande lika, extremism som enbart värnar om sina egna.

Tittar du sen på de högsta posterna inom media, finans och storföretagen så sitter där inga muslimer. Radikala muslimer är enbart pjäser, på toppen sitter den kristna högern och sionister. Jag har gjort min research grundligt och såg snabbt mönstret. Även om de kallar sig ”judar” så skiter de fullständigt i judendomen, då många judar själva lider idag. Dessa herrar är affärsmän och gör vad som krävs för att gynna deras vinstmaximering och expansion, de använder ”antisemitism” som kamouflage. De som ofta gapar ”antisemit” har inte ens själva fördjupat sig i ämnet. Det är deras enkla genväg för att slippa inse att radikal islam är enbart ett symptom av ett större problem och att slippa skola om sig.

De som använder det uttrycket vet ofta inte vad det betyder, de glömmer bort att semit betyder folkgrupp från Mellanöstern, Nordafrika, Spanien. De är riktiga semiter. Så ordet i sig är otroligt feltolkat. Sen så vägrar samma personer som stirrar sig blinda på islam att inse att även judendomen och kristendomen har sina extremistiska ideologier. De springer dock inte runt och gapar ”Allah Akbar” med sprängmedel. Utan de sitter högre upp och gör det en ideologi ofta gör, formar spelplanen efter sin vision och gynnar deras tro. Muslimer är bara pjäser, fotfolket för att spela ut länderna och människor mot varandra.

Situationen i Palestina är en ren orättvisa, för den som verkligen vill studera detta objektivt så gör det, man förstår ganska snabbt vad som är fel. Vi pratar om världens tredje starkaste krigsmakt kontra en civilbefolkning med stenar och hemmagjorda raketer. Bara till att ställa statistiken mot varandra så ser man klart och tydligt att Israel utnyttjar sin makt på ett mycket brutalt sätt. Det rättfärdigar absolut inte att mörda oskyldiga judar, men man måste förstå att vid en ockupation så kommer även ett motstånd.

Jag har slutat att tro på att Palestina hade haft det bättre under ett arabiskt styre. Det hade varit lika mycket lidande men en vänligare form av lidande. Den enda lösningen i Mellanöstern är att frånta makten från extremisterna på båda sidorna av planhalvan och därefter påbörja en fredsprocess.

Att makten från extremisterna på båda sidorna krossas. Eftersom de båda använder vanliga judar och muslimer som offer för att driva fram sin ideologi och vision. Genom rädsla, propaganda och ingrott hat så får extremisterna total kontroll över folket och kan därigenom styra massan åt vilket håll man än behagar. Detta går om alla världens länder, speciellt de största, slutar att invadera länder olagligt och istället fokusera på att lösa konflikter i olika länder. Hade man lagt hälften av den energi man lägger på invasioner och plundring på att skapa fred så hade vi inte haft några krig idag. Det finns inga pengar i fred, det finns ingen vinstmaximering och expansion i fred.

Fråga 5: Vilka är de största kontroverserna du varit inblandad i och vad har du lärt dig av dem?

Jag var ju programmerad likt alla andra araber till att se ner på judar och att springa runt och göra reklam för en religion som en väldigt liten del av muslimerna följer på ett sunt sätt. I takt med att mitt medvetande ökade så slutade jag att se på saker så fyrkantigt och slutade framförallt att se på mig själv som ett offer eller som en minoritet som skyllde allt på ”rasism”.

Detta uppvaknande i sin tur gjorde att jag hamnade i konflikt med många invandrare och framför allt araber. Jag bröt mot de inlärda reglerna och normerna, jag sågs som en förrädare och hängdes dessutom ut i en Palestina grupp då jag skrev en artikel för tidningen Nya tider. De flesta förväxlade den med Fria tider, oavsett så tycker jag att har man mage att länka till krigshetsande sionistiska mediakoncerner som Bonnier och Schibsted, som kontrolleras av internationella storbanker, som Goldman & Sachs med flera, så ska det nog gå bra att dela eller skriva för alternativ media.

Min artikel handlade om hur ”antirasism” idag är selektiv och används som ett verktyg utav finanseliten genom media för att politiskt hetsa färg vs färg eller religion vs religion. Sätta fokus på minoriteter och samtidigt kväva majoriteten. Detta kommer med tiden att normalisera en bild av ett icke svenskt Sverige, vilket kommer att låta andra mindre utvecklade kulturer och religiösa delar att äta upp Sverige från insidan och därmed krossa nationalstaten så att landet öppnas upp för storföretagen och bankerna. I våra hemländer bedriver man samma agenda, men där använder man sig av krig och radikala grupperingar.

Man hängde ut mig grundat på rena lögner utan några sakliga argument. Den nya Palestina rörelsen är ett skämt, alla grupper idag handlar om att synas, flörta med tjejer och få bekräftelse eller pengar på Palestiniernas lidande. De sitter bakom skärmen och delar videos utan någon som helst koll och formar sina åsikter på några sekunder. Den nya generationen araber går inte ens att jämföra med våra föräldrar. Det var även en kille i den diskussionen som använde ordet ”konspiration” gentemot mig. När en Palestinier eller arab använder det ordet, då vet man att mitt folk idag har tappat allt vad gäller kunskap.

Alla våra länder idag ser ut som de gör på grund av en ”konspiration”. Jag blev så klart blockerad innan man hängde ut mig, så jag fick inte en chans att svara tillbaka. Men inte enbart araber, utan även judar som stödjer extremism gick till attack med alla möjliga lögner för att sänka min trovärdighet. Jag går hårt på mot extremism, oavsett religion eller ideologi. Att båda sidor ogillar mig, betyder ju att jag är på rätt spår. Vill man sträva efter en fredlig värld så bör man sätta all fokus på extremism.

Tyvärr är många så fokuserade på islam idag, att man totalt har missat att flera former av extremism har smugit sig in i länderna med inflytande makt. Och att cirka 30 procent av alla palestinier faktiskt är kristna som flytt till andra delar av världen är väl praktiskt taget okänt. Tror man att islam är den enda religionen med en extremistisk gren, så har man nog en hel del research att göra. Högst upp i makteliten sitter inga muslimer, de är bara fotfolket, pjäser i ett politiskt spel.

Fråga 6: Du har ju skrivit så mycket, men de två pamfletter som jag särskilt kommer ihåg är:

Den senare var ju ditt svar till bland andra Gina Dirawi, som har palestinsk släktbakgrund, när hon nyligen skyllde sin egen ”otrygghet” på svenska vita män och även ändrade den svenska nationalsången som programledare i Melodifestivalen tillsammans med Sarah Dawn Finer som har judisk släktbakgrund. ”Bonnier-blatte” är verkligen en träffande modern svensk variant av ”House Nigger”, som användes av min generation i USA på de slavar som också blev sin husbondes röst.

Hmm … Intressant att du har noterat detta. Jag kör rakt på för att vi är fostrade att göra det motsatta, nämligen att lyda och följa flocken. Därför har många i Sverige snarlika åsikter om precis allt. Ofta mellan två val för att ge ett falskt sken av att man lever i en demokrati. Det är mycket viktigt att köra rakt på och att tala klarspråk. ”Bonnier-blattar” kom jag på när det svenska lemmeltåget började kalla oss klarsynta invandrare för ”hus-blattar”. Jag svarade att jag är hellre det än en ”Bonnier-blatte” som säljer sin moral, sitt förnuft, sina värderingar och sin karaktär för att få lite rampljus och pengar. De spelar även på sin hudfärg och ”rasism” för att få lite förtur. De anser att vi på något absurt sätt har förtur för att vi är lite mörkare, de finner sig helt enkelt i offerrollen, vilket jag totalt vägrar. Hela charmen med livet är nämligen att kämpa sig fram. Jag har inget vanligt namn och jag är en arab, aldrig haft problem med några utmaningar.

… är det något annat av det du skrivit skulle du själv vilja lyfta fram och särskilt puscha för?

Något som jag lägger stor fokus på nu är hur makteliten använder ”mångkultur” och minoritetsmakt för att krossa Europas nationalister och därmed öppna upp länderna för storföretagen och bankerna. Genom att ge minoriteter övertag och rampljus, samtidigt som man munkavlar svenskarna så kommer detta med tiden att ersätta det Sverige vi en gång kände el växte upp i. Därför har man satt stor fokus på muslimska länder och länder med mindre utvecklade kulturer gällande kvinnosyn och värderingar.

Makteliten vet att muslimer är starka i sin tro och kultur, vilket gör deras expansion aggressivare än svenskarnas. Sen att många av de länder där folk kommer ifrån föder fyra gånger så många barn än svenskarna har även det en stor betydelse i vad som väntar Sverige och de övriga europeiska länderna. Vi kommer att få se ett inbördeskrigs-scenario där man spelar ut islam mot icke muslimer och det kommer att leda till totalt kaos. Vilket i sin tur kan ge makteliten ett öppningsläge att erbjuda ett ”hjälp-paket”, vilket innebär byt ut dina rättigheter och friheter mot ”trygghet” och ”säkerhet”. Mer kontroll, mer bevakning och mer makt åt militär/polis.

Fråga 7: Hur ser du på ideologier, religioner, organisationer och politiska partier?

Dessa saker du nämner här behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt. Det enda problemet är att allt har hamnat i fel händer. Idag använder man dessa för att splittra och kontrollera folket. Kollektivism kan skada oerhört då de som är med i olika grupper slutar att tänka själv. Helt plötsligt står man för saker som man kanske inte egentligen gör på grund av just flockbeteendet.

Fråga 8: En del brukar ju hävda att det är viktigare att kunna ställa bra frågor än att presentera lösningar. Håller du med om det och vilka skulle du själv vilja ställa?

Båda är lika viktiga och bör inte utesluta varandra. Utan frågor hittar man inte problemen och utan svaren kan man inte lösa frågorna. Min största fråga är, att vi har haft nästan alla ideologier och partiet mer eller mindre vid makten eller på en position där de kan påverka samhället och världen. Är det då inte märkligt att världen fortsätter att sjunka? Att människan fortsätter att gå i samma system och tro sig kunna hitta nya svar.

Fråga 9: Ok, men det är ju inte förbjudet att även föreslå saker och ting. Så vad bör enligt din mening göras? Har du några ”goda råd” till de olika grupper som framöver skall samexistera i Sverige?

Mitt råd till svenskarna är att bevara er nationalism som en stark grund-kedja i mitten, där övriga kulturer kan assimilera sig fast i den kedjan. Med andra ord ska de som kommer anpassa sig, ha skyldigheter och själva bidra tillbaks till det landet som sträckte ut sin hand för att erbjuda ett bättre liv. För jag kan lova dig att hade det varit omvänt och svenskarna kommit till våra länder som vi avgudar, så hade ni blivit tvungna till att anpassa er till vårt land. De flesta invandrare som gapar ”öppna gränser” hade själva inte förespråkat hälften i sina hemländer. Alltid lätt att spela med andras kort där man inte förlorar något på det. Eller, jo i längden blir alla lidande, men det är ingen som tänker på.

… men det verkar ju som om många invandrare inte vill assimilera sig, utan bildar parallella samhällen för sin egen kultur och religion. Hur ser du på det?

Det är ett rent vansinne. Länder som Sverige är bland de mest naiva, tröga och lättlurade på planeten. Jag har fått mig många skratt i denna tragedi som pågår, hur är det ens möjligt? Det ställs inga krav på de som kommer. Man stämplar alla som kommer hit som offer från krig. Vilket är en stor bluff, 20 – 25 procent kommer från kriget i Syrien. Resten är från världens alla hörn. Öppnar man gränserna till ett mjukost land likt Sverige, dessutom med världens generösaste välfärdssystem så ska man ha jävligt klart för sig att alla vill komma hit. För vem vill inte glida på räkmacka och slippa jobba?

När man väl stämplar folk som offer så betyder det i klarspråk: inga skyldigheter, massa snyft, förmåner, förtur, inget ansvar osv. Som att alla vita är kollektivt skyldiga för vad som händer i världen. Helt absurt och detta kommer med tiden att bli Sveriges och svenskarnas totala undergång. Dessa parallella samhällen är inte längre en liten del utav samhället. Se på England, jag var där nyss, vissa områden är totalt dominerade av radikal islam med sharia lagar. Det är precis vad som väntar Sverige.

Våra kulturer är mindre utvecklade i flera avseenden som är oerhört viktiga för att kunna samspela med andra människor. Så som kvinnosynen, våld, värderingar och så vidare. Dessutom är våra kulturer otroligt aggressiva i sin expansion, dels på grund av att vi föder mer barn än svenskarna, men även på grund av att vi inte viker oss. Raka motsatsen till svenskarnas beteende och livsstil. Det svenska välfärdssystemet är ett av de bästa och mest rättvisa systemen på planeten, just för att det är grundat på principen att ge och ta.

Det är ingen slump att makteliten dränker Europa i kulturer och radikala religioner som är Europas raka motpol. Detta garanterar enorma konflikter och det ser man en försmak på idag. Man kan senare använda rädslan och misären som följer, mot folket. Dels kan man få mer kontroll i utbyte mot ”trygghet”, men även lyckas man försvaga länderna och befolkningen för att senare plundra båda ekonomiskt och på resurser.

Fråga 10: Hur ser du på framtiden i – Sverige, Europa och värden för övrigt?

Mycket mörkt tyvärr. Men frågan är inte om detta är precis vad världen förtjänar. Vi kanske måste se ett enormt fall för att kunna resa oss igen. Det känns som att tala till döva öron. Svenskarna är hopplösa och tycks enbart hålla sig inom ramarna av sin privatägda media. Därför blir de alltid tagna på sängen, alltid tio ljusår efter verkligheten. Även invandrare i Sverige är helt körda i skallen. Antingen är de hjärntvättade av materialism och karriär eller så har de köpt hela gangster-kulturen. Detta i kombination med att man konstant försöker begränsa folkets informationsflöde och att man har sänkt skolornas nivå till botten, gör att man fostrar fram ytliga, narcissistiska, sexuellt störda, egoistiska, vilsna och tröga framtida generationer.

Det kommer att hända en hel del framöver och det kommer inte att vara vackert. Mycket lidande och mycket förödelse väntar Sverige och hela Europa. Samma maktelit som förstörde våra länder, håller nu på att förstöra era.

Fråga 11: Själv har jag med åren alltmer blivit någon slags nationalist. Det finns två länder i världen som idag sticker ut i detta avseende. Palestina finns nästan inte längre på grund av de judiska bosättarnas etniska rensning och Sverige går i spetsen inom Västvärlden för avvecklingen som nationalstat på grund av okontrollerad massinvandring. I bägge fallen styrs denna utveckling av den sionistiska maffia/maktelit som kontrollerar ideologi- och ekonomiproduktionen i världen. Håller du med mig om att våra fäders länder har en nyckelroll i dagens värld och att Palestina tillhör palestinierna och Sverige svenskarna?

Då är vi två. Även om man vill tro på en värld utan gränser där alla kramas och äter prinssesstårta under regnbågen så är verkligheten något helt annat. De kulturella och religiösa skillnaderna är för dominerande och för olika för att det ens skulle fungera i dagens värld. Kanske om 500 år minst så kan människan leva som den illusion fantasivärld många jagar idag. Just nu behöver vi starka självständiga och självgående länder som samspelar med varandra. Med ett stolt enat folk där kunskapen och självkännedom är prio ett. Där kärleken för sitt land och sitt folk är prioritet 1. Detta är globalisternas största mardröm. Därför är man så fokuserad på att krossa enigheten och krossa nationalstaten. Därför försöker man förknippa nationalism med nazism. Varför tror ni att våra länder är så svåra att krossa? Vi är de största nationalstaterna på planeten, våra kulturer och religioner är starkare än era. Vi viker inte oss enbart på grund av medias propaganda.

Så länge Sverige är en kassako så kommer många nationalister från andra länder inte ge samma rätt till svenskarna. Vilket är hyckleri i sin finaste form. De flesta som är positiva till mycket som sänker Sverige idag, hade aldrig förespråkat detta i sina egna hemländer. Det är lätt att spela poker med någon annans kort, där du aldrig förlorar på det eller drabbas utav det.

Jag får tacka så mycket för intervjun. Det är spännande att kunna konstatera att oavsett generation, eller kulturell och etnisk bakgrund, så har vi i stort sett kommit fram till samma världsbild.

Tack själv Lasse, dina texter och böcker har format mycket av den jag är idag. En eloge och en enorm respekt till dig. Som trots din judiska bakgrund vågar kritisera extremismens delar, precis som mig själv. Har själv ofta tänkt på att vi båda från olika bakgrunder lyckats komma fram till samma slutsatser. En arab och en jude som bröt sig fria från de inprogrammerade normerna och hatet. Vi ser igenom spelet då vi insett att vårt folk är själva offren i detta politiska spel av extremism.

Tillbaks till vårt arkiv med artiklar av och om avlidne samhällskritikern Beshir Rabani

Bechir Rabani intervjuas av Lasse Wilhelmson

"Det är ingen nyhet att de svenska judarna genom många olika kanaler bedriver ett lobbyarbete för Israels sak. [...] Vi måste kämpa för och försvara Israel med alla de medel som står till vårt förfogande."

- Willy Salomon, vice ordförande Stockholms Judiska Församling, Judisk Krönika, nr.4-5/1988.

"Varför skulle araberna gå med på fred? Om jag vore arab-ledare skulle jag aldrig träffa några överenskommelser med Israel. Det är naturligt: vi har stulit deras land."

- David Ben-Gurion, Israels första premiärminister