Är EU en judegrej?
Amazon.com: The Last Tycoons: The Secret History of Lazard Frères
Första delen
När svenska folket mot sin vilja skulle baxas in i EU, gällde det först att ha en särskild "Europa"(läs: EU)-minister i regeringen. Valet föll på Ulf Dinkelspiel. Jude. I Sverige går det 1 jude på 400 ickejudar, så sannolikheten för att detta skedde av en slump är 1 på 400. Nåja, sånt händer.
Sedan Sverige blivit medlem i EU, fick "vi" utse "vår egen" EU-kommissionär. Nu är det inte alls "vår egen". Vederbörande har hand om sitt eget fackområde och måste i samband med tillträdet till ämbetet avlägga en högtidlig ed om att aldrig gynna fosterlandet, alltså i detta fall Sverige. Valet föll på Anita
Gradin. Född Gradinski, judinna från Polen. Sannolikheten för att judarna får jackpot två gånger i rad är 1/400 x 1/400 = 1 på 160 000.
Nästa steg i bondfångeriet med EU är att lura Sverige in i EMU så att vårt folk blir slavar under den kommande europeiska centralbanken. I det rävspelet har finansministern givetvis en viktigare roll än statsministern. Alltså råkar den nye finansministern heta Erik Åsbrink. Hans mor är judinna från
Tyskland. Enligt judarnas egna lagar i Talmud räcker det att modern är judinna för att barnen skall vara judar. Åsbrink är alltså jude. Sannolikheten för att judarna får jackpot tre gånger i rad är 1/400 x 1/400 x 1/400 = 1 på 64 miljoner.
Sextiofyra miljoner. Det är en väldig massa. Mer än det finns folk i hela Frankrike. Nisse vill besöka en vän i Frankrike. Denne är bonde. Nisse har inte råd till flygbiljetten, så han gömmer sig i lastrummet till ett flygplan med destination Barcelona. Efter några timmar tänker han: "Nu bör vi vara någonstans över
Frankrike. Dags att hoppa." Nisses fallskärm utvecklas inte. Men han har tur. Han dråsar ner i ett hölass, som körs av en bonde, och han klarar sig alldeles oskadd. Bonden som kör hölasset råkar vara Nisses franske vän. Slumpens skörd? Naturligtvis. Liksom att det blev tre judar på raken som ledare för projektet "Gör Sverige till provins i den europeiska superstaten".
Andra delen
Som EUs "tre fäder" brukar man nämna Richard Coudenhove-Kalergi, Jean Monnet och Winston Churchill. Dessa tre män har, anser man, betytt mest för att i vårt århundrade "främja Europa-tanken".
Greve Richard N. Coudenhove-Kalergi utgav 1923 en bok, "Pan-Europa", där han förde fram tanken på "Europas förenta stater". Samtidigt grundade han Paneuropeiska unionen med förgreningar tvärs över kontinenten. Varifrån fick han nu pengarna till detta storstilade projekt? I sin självbiografi berättar greven själv:
"I början av 1924 fick vi ett telefonsamtal från baron Louis de Rothschild. En vän till honom, Max Warburg i Hamburg, hade läst min bok och ville lära känna oss. Till min stora förvåning erbjöd sig Warburg på stående fot att skänka oss 60 000 guldmark för att finansiera rörelsen de första tre åren... Max Warburg, som var en av de mest distingerade och klokaste män jag någonsin kommit i kontakt med, hade till princip att finansiera dessa rörelser. Han förblev uppriktigt intresserad av Pan-Europa-rörelsen i hela sitt liv. Max Warburg arrangerade sin resa 1925 till Förenta staterna så att han kunde presentera mig för Paul Warburg och Bernard Baruch."
Kommentar:
Alla fyra här omnämnda män, Rothschild, bröderna Warburg och Baruch, var bankirer i det större formatet - och judar. Om vilka "rörelser" bröderna Warburg "hade till princip"att finansiera finns mycket, mycket mer att säga. I sammanhanget kan det räcka med upplysningen att bröderna Max, Paul och Felix Warburg i hemlighet stödde bolsjevikernas "revolution" i Ryssland med miljontals rubler.
Källa: dokument 861.00/5339 i amerikanska UDs arkiv.
Att judiska storbankirer var så förtjusta i Coudenhove-Kalergis planer är inte så svårt att förstå. Ty i sin bok Praktischer Idealismus, som kom ut 1925 skrev han följande om vilka han tänkt skall styra det framtida Europas Förenta Stater:
"Judarna skall inta de ledande ställningarna, ty den goda försynen har i judarna skänkt Europa en ny andligt högtstående adelsras." (Praktischer Idealismus, sidan 50)Bland dem som stödde grevens Pan-Europa-rörelse intog Winston Churchill en framträdande plats. I Saturday Evening Post skrev Churchill redan 1930 en artikel om "Europas Förenta Stater". Churchill var jude. Hans mor, född Jerome, var nämligen amerikansk judinna, och vi vet ju redan vad Talmud stadgar om barn till judinnor.
Slutligen några ord om Jean Monnet. Han var son till en fransk konjakshandlare. 1910 och bara något över 20 år gammal reste han till Canada där han arbetade åt den judiska storbanken Lazard Frères. I arbetsuppgifterna ingick att ordna insideraffärer åt utvalda kunder. Efter första världskriget fick han en topposition bland fredsförhandlarna i Versailles, varpå han utnämndes till vice generalsekreterare för Nationernas Förbund. Sex år senare flyttade han till Amerika och blev vicepresident i Transamerica, ett företag ägt av Bank of America. Han hade tydligen skött sig väl i de internationella bankirernas ögon.
Lars Adelskogh
svensk patriot, Skövde