Radio Islams Nyheter på Svenska
98 04 23Lennart Daléus: pro-sionist som ny Centerledare
Det rapporteras nu att Lennart Daléus blir den person som tar över posten som ny Centerpartiledare.
För sionisterna måste det ses som en triumf. Daléus är nämligen en uttalat pro-israelisk nickedocka som kommer villigt försöka vara sina sionistiska vänner till lags.
Radio Islam har tidigare påtalat detta, bl.a. när Daléus och ett gäng andra pro-sionistiska riksdagsmän och partirepresentanter höll en speciell paneldiskussion inför valet 1988. Frågan som panelen skulle besvara var "Vad kan Sverige göra för Israel?"!! (Om detta kan man läsa i den pro-israeliska tidningen Dagen 13/9-1988.)
Daléus konkurrent om partiledarposten, Andreas Carlgren, är dock snarare att räkna som en "vanlig svensk" i denna fråga, d.v.s. han ser med upprördhet på de orättvisor som judarna begår mot palestinierna och ryggar inte för att påtala dessa. Han har inga sionistiska "skygglappar" som gör att han bara ser vissa skeenden och händelser medans andra helt ignoreras.
Denna ovanliga öppenhet visas bl.a. i de inlägg han gjort i den svenska riksdagsdebatten efter det att han besökt Palestina.
Bland riksdagens protokoll upplagda på Nätet finns "interpellation 1996/97:357 av Andreas Carlgren (c) till utrikesministern om fredsprocessen mellan Israel och det palestinska folket".
Vi citerar från Carlgrens inlägg riktad till den svenska utrikesministern:
"Det finns anledning att hysa djup oro för fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. Det förtroende mellan parterna som är en hörnpelare i Osloprocessen är på väg att erodera bort. Detta kunde representanter för riksdagens samtliga partier konstatera på plats vid ett studiebesök i Israel och på Västbanken.
(...)
De internationella insatserna bör koncentreras på att förmå den europeiska unionen att ta på sig ett större ansvar för att bryta dödläget i fredsprocessen, att förmå Israel att bromsa expansionen av bosättningar och säkerhetsvägar och att öppna den palestinska ekonomin.
(...)
När fredsprocessen inleddes gjordes klart att omvärlden skulle stå upp som garanter för fredsprocessen bl.a. på grund av att partsförhållandet mellan Israel och palestinierna var så ojämlikt. När en ockuperande stat skall förhandla med ett ockuperat folk behöver världssamfundet med nödvändighet tillse att den svagare parten kan erhålla en hållbar och rättvis fred.
(...)
Trots att Osloavtalet undertecknats fortsätter Israel sin expansionspolitik på Västbanken och sin utbyggnad i östra Jerusalem. Landet upprätthåller sina avspärrningar av Jerusalem och förhindrar palestiniernas möjligheter att röra sig mellan Västbanken och Gaza. Tyvärr kunde jag konstatera att Israel nu "etablerar faktum på marken". Överallt skärs de palestinska områdena av genom israeliska bosättningar och säkerhetsvägar. Det undergräver förtroendet för fredsprocessen efter Osloavtalet, där man åtog sig att avstå från handlingar som föregriper resultatet av slutförhandlingarna. Jag såg med egna ögon med vilken rasande fart som Israel utvidgar bosättningarna på Västbanken och med vilken snabbhet som israeliska säkerhetsvägar byggs. Till för ett år sedan hade Israel nyttjandegjort ungefär 9 % av marken på Västbanken. Fram till år 2000 planeras nyttjandegraden ha stigit till 40 %.Det är förståeligt att palestinierna grips av vanmakt när denna expansion pågår samtidigt som fredsförhandlingarna ligger nedfrysta. Byggandet på Jabal Abu Ghneim (Har Homa) är ett av de mest konkreta uttrycken för denna expansionspolitik. Om Israel inte kan förmås att slå till bromsarna i denna fråga riskeras att ett geografiskt sammanhållet palestinskt samhälle omöjliggörs.
Genom att spärra av Västbanken från Gaza och avspärra Jerusalem hindras den palestinska ekonomin i sin utveckling. Avstängningarna drabbar rörligheten såväl för personer som för varor. Boende på Västbanken och i Gaza förhindras att resa till östra Jerusalem för att besöka släktingar, sjukhus, för att arbeta och bedja. Avstängningen har också resulterat i att bruttonationalprodukten rasat, per capita-inkomsterna likaså. Råvaror kan inte tillföras, förädlade produkter kan inte exporteras. Palestinierna har fortfarande inte fått möjlighet att öppna en internationell flygplats. Ännu väntar de på att få öppna en exporthamn och på att det skall upprättas en säker och öppen passage mellan Västbanken och Gaza som utlovats i Osloavtalet. När Västbanken och Gaza är avstängda från varandra, och när endast ett minimum av import och export tillåts, är det inte underligt att ekonomin havererar. Som stor biståndsgivare kan inte Sverige acceptera att våra insatser äts upp många gånger om av den israeliska blockaden.
Vid vårt besök fick vi oss redovisade ett antal brott mot de mänskliga rättigheterna. Dessa övergrepp har begåtts av såväl de palestinska som de israeliska myndigheterna. Exempelvis används tortyr som metod i fängelser. Sådana övergrepp kan aldrig accepteras.
De ca 170 000 palestinierna i östra Jerusalem som inte är israeliska medborgare behandlas som immigranter trots att de enligt folkrätten bör behandlas som boende under ockupation. Genom ett antal administrativa åtgärder försvåras möjligheterna för dessa att behålla sina uppehållstillstånd. Det förefaller vara en medveten politik av Israel att söka reducera andelen palestinier i Jerusalem.
Myndigheterna har endast i några få fall medgivit byggande av bostäder för palestinier. Detta har tvingat ett stort antal att flytta utanför stadsgränsen, ut på Västbanken. Av denna anledning riskerar de nu sina uppehållstillstånd. Palestinska par, där kvinnan är jerusalembo, förhindras att bosätta sig i Jerusalem. Hon riskerar att förlora sitt uppehållstillstånd. Nya administrativa hinder reses då uppehållstillstånd skall förnyas. Mycket omfattande bevisning krävs i form av hyreskontrakt, betalda telefonräkningar etc. Planer finns också på att genom att byta system för ID-korten tvinga samtliga palestinier att förnya sina uppehållstillstånd. Enligt vissa uppskattningar skulle så mycket som 70 % av Jerusalems palestinier riskera att förlora sina uppehållstillstånd. Eftersom världssamfundet inte erkänner Israels ensidiga annektering av Jerusalem har världssamfundet också ett ansvar för de palestinier som fått sin stad ockuperad."
Sedan följer några frågor som Carlgren riktar till ministern:
"Jag vill fråga utrikesministern:1. Vilka initiativ kommer Sverige att ta inom EU för att fredsprocessen skall kunna få nytt liv?
2. Hur kommer Sverige att agera för att förmå Israel att stoppa expansionen av bosättningar och av säkerhetsvägar på Västbanken och i östra Jerusalem?
3. Vad kommer regeringen att göra för att förmå Israel att lätta på restriktionerna runt Jerusalem och upphäva avstängningen av Västbanken och Gaza?
4. Vilka åtgärder kan Sverige ytterligare vidta för att det skall öppnas en fungerande passage mellan Västbanken och Gaza i enlighet med Osloavtalet och för att palestinierna skall få möjlighet att öppna en internationell flygplats och en exporthamn?
5. Hur kommer regeringen att uppmärksamma de palestinska och israeliska brotten mot de mänskliga rättigheterna?
6. Hur har regeringen agerat för att tillvarata rättigheterna för Jerusalems palestinier?"
Det hade varit ett bättre alternativ med Carlgren vid spakarna. Nu får man istället noggrant kolla var Daléus kommer att göra och hur den politik kommer att se ut som bär hans prägel.
98 04 02Nedtystad USA-massaker på över 1 000 somalier 1993
Följande artikel kommer från Svenska Dagbladet 23/3 1998:
USA-trupp dödade fler i SomaliaLONDON TT-AFP
Under den USA-ledda militära insatsen i Somalia krävdes betydligt fler liv än vad som var känt tidigare.
Det framgår av nya uppgifter som publiceras i bland andra den ansedda brittiska tidningen The Observer.
Tusen dödades
Vittnesmålen har samlats in av en amerikansk journalist, Mark Bowden vid The Philadelphia Inquirer. De ger vid handen att en amerikansk stryrka med uppgift att gripa fraktionsledaren Mohamed Farah Aidid hösten 1993 hamnade i trängt läge och sköt uskillningslöst mot en folkmassa. Det amerikanska sändebudet i Somalia, ambassadör Robert Oakley, säger till Bowden att fler än tusen somalier dödades. Tidigare har det hetat att omkring 200 somaliska liv krävdes vid händelsen, som inträffade den 3 oktober 1993. Bowden arbetar med en bok om insatsen i Somalia och har intevjuvat såväl överlevande bland somalierna som amerikaner som var på plats. (...)
Här ser vi hur än en gång,den hemska sanningen tillåts komma upp, flera år efter att händelsen inträffat.
Denna fruktansvärda massaker på somalier som nämns ovan ska sättas i proportion till exempelvis "massakern på Himmelska Fridens Torg" som våra medier hela tiden talar om, och där färre personer ska ha dödats.
Uppenbarligen är inte en somaliers liv inte lika mycket värd som andras eller snarare är det så att ett folk blir "bannlyst" av medierna om det vågar utmana Makten - som somalierna gjorde i.o.m. deras konfrontation med USA:s mäktiga krigsmakt 1993.
Medierna i Sverige var uttalat pro-amerikanska under denna period och tendeniöst anti-somaliska flera gånger passerande gränsen för anti-svart rasism.
Men så är det också i vårt sjuka tidevarv. Medierna hycklar och säger att de är emot rasism, t.ex. mot svarta, men när svarta utmanar Makten då är det helt plötsligt legitimt med anti-svart rasism.
Ett bra exempel är hur man utmålar Louis Farrakhan och andra obekväma svarta dissidenter som "den svarta faran" i våra medier - som om de vore några man skall vara rädd för och frukta.
98 03 18Jakubowski vill pracka på palestinierna "förintelse"-propaganda
I en emotionell krönika på Dagens Nyheters kultursidor 13/3-1998 reagerar den svensk-judiska tidskriften Judisk Krönikas chefredaktör Jackie Jakubowski på den franske revisionisten Roger Garaudys varma mottagande i arabvärlden (se tidigare telegram 980212).
Jakubowski skräms av en bild han sett på palestinska intellektuella som i samband med den då pågående rättegången mot Garaudy i Frankrike demonstrerade öppet på gatorna i Gaza, för att visa honom sitt stöd. Denna bild var för sionisten Jakubowski mer skrämmande än t.o.m. Hamas eller palestinskt stöd till Saddam Hussein!
Jakubowski skriver:
"Hur är det möjligt att dessa män och kvinnor är beredda att gå ut på gatorna och höja sin röst för en Faurisson eller en Garaudy?"Sen skriver Jakubowski en massa om hur skandalöst han tycker detta är och kommer sedan in på den stora pågående judiska kampanjen för "förintelse"-propaganda i Sverige.
"I samband med regeringens informationskampanj Levande historia har en utmärkt bok om Förintelsen sammanställts, '... om detta må ni berätta'."Han skriver därefter om hur fantastisk denna judiska bok är och kommer sedan med en otrolig judisk snilleblixt:
"'... om detta må ni berätta' har redan nu översatts till de vanligaste invandrarspråken, bland dem arabiska. Så vitt jag vet är det i så fall den enda icke-revisionistiska historieboken om Förintelsen på detta språk!Jag föreslår att Sverige - som en del av sitt bistånd till PLO ocb den palestinska administrationen - snarast sänder '... om detta må ni berätta' till samtliga palestinska skolor på Västbanken och Gaza. Behovet av gigantiska upplagor - om intresset skulle finnas - borde vara enormt, med tanke på att ingenstans i världen är Garaudys och Faurissons 'revisionism', som förnekar nazismens förbrytelser, mer utspridd än i arabvärlden."
Man ska inte tro att det som står ovan är något dåligt skämt, nej Jakubowski menar fullt allvar när han skriver detta.
Förmodligen sitter han just i detta nu och försöker se över, med hjälp av sina judiska kompisar, hur man ska kunna få Persson-regeringen att påtvinga palestinierna propaganda-pamfletten "... om detta må ni berätta".
98 03 10Murdoch vänder blicken mot Sverige
Det rapporterars nu att den judiske mediemogulen Ruper Murdoch, som bl.a. äger TV-kanalen Sky nu ger sig in på den svenska radiomarknaden (enligt "Dagen", 5/3-1998). Radiostationen Sky Radio, som han äger, har köpt stationen Classic FM i Stockholm.
Murdoch har en vana att snabbt ta över och skaffa sig monopol på informationsflödet. Det blir intressant att se vad hans nästa mål blir.
98 03 01Erkända journalister avslöjar massmordspolitiken mot Irak
Aftonbladets skall som tidning hedras i samband med den senaste uppseglande konflikten i Irak. Slutligen verkar man på redaktionen ha förstått att "USA:s" (d.v.s. de amerikanska judarnas) politik mot Irak syftar på en förintelse av denna arabiska nation, både som folk och stat.
Som ett led att sprida information om vad som skulle bli resultatet av ett nytt "Gulfkrig" publicerades flera läsvärda artiklar, både på tidningens ledarsida och på kultursidorna.Det bästa som skrevs var ett långt utdrag från den brittiske journalisten John Pilgers nya bok "Hidden Agendas" och som publicerades i Aftonbladet den 20 februari 1998.
Rubriken på utdraget/artikeln är "Varsågoda, kriget är serverat"och ingressen skvallrar om författarens inställning till den hotande konflikten:
"Nedräkningsklichéerna från 1991 är tillbaka... och ännu en gång sväljer journalisterna propagandan."John Pilger ger sig in på en mycket bra sammanfattning av den nuvarande situationen i Irak - en situation som är ett direkt resultat av Israellobbyisternas förödande krig mot landet 1991:
"Enligt vad FN:s speciella sändebud rapporterade 1991 är Irak nu "ett land som har bombats tillbaka till ett förindustriellt stadium för lång tid framåt". I material som lämnades till det brittiska parlamentets utrikesutskott rapporterade de främsta internationella hjälporganisationerna att USA:s och Storbitanniens bombningar 1991 "till stor del hade förstört" Iraks hela infrastruktur på områden som elektricitets- och vattenförsörjning, avloppssystem, kommunikationer, sjukvård, jordbruk och industri, vilket resulterade i "förhållanden som orsakar svält och epidemier"."Pilger rapporterar vidare om de katastrofala följderna för den irakiska civilbefolkningen:
"För tre år sedan rapporterade FN:s jordbruksorgan FAO att de allierades bombningar 1991, i kombination med följderna av sanktionspolitiken, hade orsakat mer än 560 000 barns död i Irak. Världshälsoorganisationen WHO bekräftade denna siffra, vilken nu betraktas som föråldrad. Enligt det irakiska hälsoministeriets statistik har 1 211 285 barn dött till följd av embargot mellan augusti 1990 och augusti 1997. I ett brev till FN:s säkerhetsråd skrev Ramsey Clark, en f d amerikansk justitieminister som har lett en undersökningskommission i Irak sedan 1991, att de flesta dödsfallen beror på "proteinbrist, undernäring och utmärgling, vilket har drabbat 12 procent av barnen, hämmad kroppslig utveckling, som 28 procent lider av, diarréer och uttorkning på grund av dåligt vatten och bristfällig mat... vanliga sjukdomar som skulle kunna stoppas med vaccinationer, och epidemier. Ingen död är grymmare än den här. Barnens lidande är utdraget, hjälplöst, i avsaknad av enkel medicinsk behandling och smärtstillande medel, utan nåd." Detta är det glömda, i stort sett orapporterade massförstörelsevapen som USA och Storbritannien använder mot vanliga irakier medan nya bombningar nu förbereds allt intensivare."Vad Pilger inte vågar gå in på är förstås vilka som egentligen har styrt skedet i dessa fall: T.ex. så är de som ansvarar för USA:s respektive Storbritanniens utrikespolitik just nu inget annat än öppet sionistiska judar d.v.s. de judiska utrikesministrarna Madeleine Albright-Korbel och Robin Cook.
Så det är snarare mer rättvisande att skriva att det är världssionismen som använder sig av svält som massförstörelsevapen mot Irak, än att anklaga USA:s och Storbritannien huvudsakliga icke-judiska befolkningar och brännmärka dem för dessa sionistiska brott.
Pilger går senare vidare i sin artikel med att berätta om vad som hände för sju år sedan under det sk. "Gulfkriget", som våra sionist-dirigerade medier då beskrevs som det vackraste och mest rättfärdigaste av krig:
"Här serveras vi nu ännu ett mediakrig; och precis som skedde under upptakten till Gulfkriget kan de mänskliga konsekvenserna, blodet och lukten av förkolnade lik, förtigas genom att kriget förklaras vara en skonsam vetenskap; politiker och journalister befrias från moraliska dilemman genom att bomberna beskrivs som "kirurgiska" och "smarta". Återigen är sanningen en helt annan. Under Gulfkriget var mindre än sju procent av de vapen som användes högteknologiska eller "smarta". Mer än 88 500 bomber fälldes över Irak - motsvarande sju Hiroshima-bomber. De flesta missade sina mål, vilket orsakade en av de mest omfattande slakterna på civila under det sena 1900-talet. Med några hedervärda undantag har medierna förpassat även dessa fakta till glömska, vilket möjliggör att historien upprepas."
Pilger skriver vidare:
"Uppemot en kvarts miljon män, kvinnor och barn dog som ett direkt resultat av den USA-ledda attacken mot Irak. Denna undersökning bekräftade opublicerade, underrättelsebaserade amerikanska och franska uppskattningar om "mer än 200 000 civila döda".I västerländska medier fick detta chockerande avslöjande minimal uppmärksamhet; det ansågs inte nyhetsmässigt vid det laget. Flertalet dödsoffer hade dessutom sannolikt dödats på olagligt sätt: antingen med brittiska och amerikanska vapen som, enligt alla kriterier, måste klassificeras som "massförstörelsevapen" och vilkas laglighet återstår att pröva enligt Genèvekonventionen; eller till följd av attacker mot civila centra, som t ex brittiska RAF:s anfall mot staden al-Nasirijah; eller under flykt och efter kapitulation. Hemligheten med kriget vid Persiska viken är att det inte alls var något krig utan en ensidig slakt. Det fanns ingen skräckinjagande irakisk "militärmaskin", som de allierades propaganda och medierna hävdade. Inte ett enda amerikansk pansarfordon träffades av fiendens eld. General Richard Neal, sambandsansvarig under operation ökenstorm, har i efterhand medgett att de flesta irakiska militärfordon attackerades bakifrån."
Pilger ger sedan några exempel på krigsförbrytelser mot de irakiska soldaterna under "Gulfkriget", förbrytelser som effektivt nedtystats av våra medier:
"Journalisterna som vallades runt av de militära myndigheterna i Saudiarabien var lyckligt okunniga om att amerikanska bulldozers, under de två sista dagarna före eldupphöret, hänsynslöst användes för att nattetid begrava irakiska soldater, inklusive sårade, levande i deras skyttegravar. Sex månader senare avslöjade tidningen New York Newsday att tre brigader ur USA:s första infanteridivision "använde snöplogar monterade på tanks för att begrava tusentals irakiska soldater - varav flera fortfarande var vid liv - längs flera kilometer långa skyttegravar". En av brigadernas officerare, överste Anthony Moreno, sade: "Så vitt jag vet kan vi ha dödat tusentals." Samma fordon användes senare för att dumpa döda i grävda massgravar. Det fanns ingen respekt för de dödas identitet eller deras familjers rätt att få veta sanningen och därmed kunna sörja."Pilger återvänder senare i sin exposé till den dagsaktuella situationen och erinrar om den risk för kärnvapenkrig som faktiskt finns och som våra medier också valt att nedtona: Risken att judestyrda USA använder kärnvapen för att mörda miljoner araber:
"Den 2 februari avslöjade New York Newsday - en tidning som bättre än någon annan rapporterat de militära hemligheterna under kriget i Persiska viken - att president Clinton har skrivit under ett direktiv som auktoriserar insättande av taktiska kärnvapen under vissa villkor. Det är väl känt att USA:s militär har datorsimulerat användning av en kärnvapenbomb, B61-11, som ska kunna penetrera Iraks djupast liggande bunkrar."Det behövs pålästa och informativa artiklar som denna för att väcka folk och få dem att inse vad det är som håller på att hända. För denna informationsinsats ska Pilger ha stor heder. Dock är det samtidigt en tragedi att alla dessa uppgifter som nämns ovan om det förra kriget varit kända sedan länge, och att det är först nu som de blir "offentliga". Undet tiden har folkmordet mot Irak pågått, utan den svenska allmänhetens vetskap, och hundratusentals människor avlidit.
Artikeln i sin helhet står att finna på Aftonbladets hemsidor: http://www.aftonbladet.se/kultur/9802/20/jp.html
Jan Guillou skrev också en mycket bra artikel den 23:e februari 1998, i samma anda som Pilgers. Guillou varnar där för att man håller på att iscensätta "ännu ett massmord på araber".
Om alla mediernas uppgifter om Iraks påstådda farlighet, uppgifter som behövs för att kunna motivera att landet bombas, skriver Guillou:
"Jag skulle tro att det mesta av det som sägs i det här avseendet är lögn. Av det mycket enkla skälet att det var lögn förra gången."Guillou skriver vidare:
"Att amerikanska presidenter då och då vill sända bombflygsflottor över ett eller annat muslimskt land är ingen nyhet. Den kommande massmordsaktionen ingår helt enkelt i vår tids politik, det är muslimerna som ersatt Sovjetunionen som vår stora fiende och fördelen med muslimer är att de är civilbefolkning och kan massmördas utan att försvara sig."Och han utvecklar detta resonemang:
"För att möjliggöra den här politiken krävs nu inte bara att man persionifierar fienden till "Saddam". Det krävs också ett avmänskligande av araber. Offren är inte människor som vi andra.Ty inte skulle Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters ledarsidor drömma om att kräva en miljon vita människors död av ditt eller datt politiska skäl. Massmord i vår tid kan bara försvaras av sådana ledarkribenter om offren är araber."
Helt rätt, där slog du verkligen huvudet på spiken, Jan!
Det var länge sedan man såg sådana bra och starka formuleringar i den Guillouska produktionen.
För den som vill läsa artikeln i sin helhet står den också att finna på Aftonbladets kultursidor på Nätet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/9802/23/guillou.html
