Radio Islams Nyheter på Svenska
98 02 03Ökad insikt om de sionistiska mekanismerna
Allt fler är de som den senaste tiden visat att de har kommit till insikt om vad staten Israel egentligen handlar om och den sionistiska lobbyns metoder för att få igenom sina krav och kväva all opposition.
Dock är rädslan stor för repressalier i detta klimat av intellektuell terror. Därför måste varje Israelkritiskt-inlägg kryddas med brasklappar att man alltid måste prata om och ihågkomma "minnet av förintelsen" av judarna under andra världskriget, etc, etc.
I Aftonbladet 2/2-1998 finns en kolumn skriven av tidningens kände journalist Gunnar Fredriksson. Den handlar om staten Israel och dess övergrepp.
Men bara för att överhuvudtaget kunna skriva en sådan artikel i dagens Sverige, och få den publicerad, måste man ta upp "förintelsen", vilket Fredriksson också gör. Trots detta är artikeln helt läsvärd. Vi tänkte är återge delar av artikeln och hoppas att inte Fredriksson får allt för mycket problem i sitt yrkesutövande, nu när Radio Islam väljer att citera honom.
Rubriken är: "Förintelsen får inte glömmas - men man kan ändå vara kritisk mot den israeliska regeringen":
"Man kan helhjärtat stödja allt som görs för att förintelsen inte ska glömmas och ändå vara kritisk mot den israeliska regeringens politik. Men sambandet mellan de två frågorna kan skapa problem.
(...)
Efter andra världskriget var stödet åt sionismen, judarnas vision om en egen stat, överväldigande, i Sverige och övriga västerlandet. Det var stort även i Sovjetunionen, som spelat en huvudroll i kampen mot nazismen. Sympatin för judar och okunnigheten om araber ledde till att de flesta inte tog någon notis om de palestinier som i tusenåriga generationer haft sina hem på samma jord. Många blev flyktingar, man sa att de kunde väl bo var som helst i arabvärlden, bråkade de var de terrorister. Israels premiärminister Golda Meir blev känd för cynismen att judarna, ett folk utan land, övertog ett land utan folk."
Fredriksson fortsätter vidare:
"Det var 1967 jag insåg vilket oerhört polemiskt vapen israelerna hade: varje tillstymmelse till sympati eller ens intresse för palestinierna möttes med antydningar eller beskyllningar för antisemitism och påminnelser eller föreläsningar om förintelsen.
(...)
Ingen stat i världen har fått så mycket bistånd som Israel, mest naturligtvis från USA. Det baseras på moraliska skäl, även om förbrytelserna i huvudsak var europeiska. Det beror också på att amerikanska judar, som hellre bodde i USA än bedrev jordbruk på pionjärernas kubbutzer, hade pengar, släktingar i Israel, osv. Och de var en viktig väljargrupp.
(...)
Det är förklarligt att israeler ogillar tal om att de nu uppträder som herrefolk, en bittert ironiskt påminnelse om deras förflutna. De skäller gärna ut dem som beskriver fläckarna av palestinskt självstyre, omringade av israelisk militär, som bantustans, i stil med vad den sydafrikanska raspolitiken gick ut på. Ändå är sådan kritik inte långsökt. Israels regering är nu beroende av ett tjugotal fanatiskt religiösa ledamöter, som drar politiska slutsatser från gamla testamentet. En del av de fanatiska bosättarna är nyanlända amerikaner som anser sig ha mer rätt till denna jord än palestinierna vars hemland de ockuperar.De förödmjukar palestinierna som om de ville borra deras ansikten i sanden. När de talar om säkerhet menar de bara säkerhet för den judiska delen av befolkningen. Och ändå: sanningen om förintelsen måste hållas levande trots dagspolitikens absurditeter."
Bra skrivet! Synd bara att "ihågkommandet av förintelsen" d v s ihågkommandet av en icke-händelse - blir något av ett grundaxiom. Judarna kan massmörda hur mycket araber som helst, kanske t.o.m. mer än 6 miljoner, likväl måste man ändå skriva att "minnet av förintelsen är sakrosankt och kan aldrig jämställas med Israels eventuella övergrepp".
98 02 01Nyhetstelegram om olika aspekter av "den judiska religionen"
Våra judiskt influerade medier innehåller ständigt hyllningar till "intellektuella judar" och hävdar att anledningen till att en så stor del av västsvärldens intellektuella och vetenskapliga värld domineras av judar, ingalunda beror på att de likt en maffia samarbetar och hjälper varann, utan att det istället beror på att de inspirerats av den djupa och oerhört visa judiska religionen.
Läser man dock Israel Shahaks mästerverk "Judisk historia, judisk religion" får man tjogvis med exempel på raka motsatsen; att den sk. judiska religionen utgör ett enda stort hopkok av infantiliteter, vidskepelser, grymheter, snusk och djupt rotad rasism. Shahak visar också på hur hyckleriet går som en röd tråd genom den praktiserade judendomen, där man som jude hela tiden står i konflikt med sin judiske gud, och på allsköns sätt försöker lura honom och hans fåniga regler. D.v.s inte ens den mäktige judiske gudens ord är sakrosankt, utan man inför ett systematiserat ljugande och diverse mer eller mindre vansinniga knep för att kringå buden.
Nu är det så att man inte behöver läsa Israel Shahaks mästerverk för att komma till dessa insikter.
Här nedan följer fyra vanliga nyhetstelegram om olika aspekter av den judiska religionen. Telegrammen kommer från tidningen Metros notiser de senaste veckorna. Sålunda inte från någon "antisemitisk" tidskrift.
Läser man dem så börjar man också undra hur det var med påståendet att just judendomen skulle främja intelligens och vetenskapligt tänkande:
12/1-1998:
"Rabbin gav klartecken för näspetning under sabbat
ISRAEL Det är tillåtet att peta näsan under sabbaten. Det har den ledande ultraortdodoxa rabbinen Yosef i Israel slagit fast.
Medier hade rapporterat att rabbinen sagt att näspetning var förbjuden. Orsaken skulle vara att näshår skulle kunna lossna vilket skulle strida mot förbudet mot att raka eller klippa sig under sabbaten. Yosef dementerar dock.
(AP)"
13/1-1998:
"Rabbin erbjuder tröst åt onanister
KROPPSLIGT En israelisk rabbin erbjuder tröst åt skuldtyngda onanister. Rabbinen David Batzri från Jerusalem inbjuder samvetsplågade självbefläckare till böneceremonier som ska befria dem från skuld.
David Batzri anser att handgjorda sädesuttömningar är den främsta orsaken till att det finns onda andar i världen.
(TT-AFP)"
29/1-1998
"Manipulerad tomat svår fråga för rättrogen jude
ISRAEL Parlamentsledamöter i Israel hart bett chefrabbinen att avgöra om genmanipulerade tomater är koscher, rapporterar tidningen Haaretz. Den stora frågan är om en rättrogen jude bryter lagarna om föda genom att äta en pizza med ost och tomat där tomaten innehåller gener från ett djur. Mejerivaror och kött får nämligen inte blandas enligt lagen
(TT-AFP)"
31/1-1998
"Rabbins sexintresse upprör elever
UTBILDNING Eleverna på ett judiskt seminarium i Jerusalem kräver att deras rabbin ska avskedas sedan han setts på en sexbar utklädd till cowboy. Skolan försökte tysta ner saken, men när historien publicerats i tidningen Yedioth Ahronoth sa företrädare att rabbinen varit ute på ett "pedagogiskt uppdrag". Han "gick till detta förkastliga ställe för attt kontrollera om studenter från seminariet möjligen var där", sade en tjänsteman.
(AP)"
98 01 29Jan Guillou, Säpo och Jewish Defence League
Det har nu än en gång kommit upp idagen att Säpo och judiska organisationer länge har varit intresserade av att försöka infiltrera de organisationer som förespråkat en proarabisk hållning i Palestina-konflikten.
Jan Guillou kom nyligen återigen i strålkastarskenet när det nu avslöjas att han t o m samarbetade med självaste Säpo för att paradoxalt nog försöka stävja judiska terroraktioner riktade mot propalestinska aktörer, inklusive Jan Guillou själv.
Eftersom detta samarbete med Säpo verkar kännas lite pinibelt för IB-avslöjaren Guillou känner han sig i Aftonbladet den 21/1-1998 nödgad att förklara sig.
I början av sin artikel ger Guillou ett antal exempel på hur Säpo under tidigt 70-tal försökte infiltrera den propalestinska gruppering som Guillou då tillhörde:
"I Palestinagrupperna där jag var mest verksam lärde vi oss att lättast identifiera dessa statens tjänare på att de kom med förslag i stil med att ”övergå till direkt aktion och sluta med småborgerliga flygblad”. Därmed menades våldsbrott i stor skala. Snabbast avslöjad blev en sådan agent som tio minuter efter att han stigit in i Palestinagruppernas lokal berättade att han hade tillgång till handgranater och att han tänkte sig att Judiska centret i Stockholm vore ett lämpligt mål för kvällen. Hans karriär som Palestinaaktivist blev mycket kort, eftersom han ju faktiskt presenterat sig som Säpoman."
Men även judarna försökte likaså. Guillou berättar:
"Då en lätt fånig frivillig våldsromantiker vars namn jag inte vill nämna försökte ta sig in i Palestinagrupperna varnades jag från judiska församlingen i Stockholm.
(...)
Jewish defense league, som den självutnämnde agenten sade sig representera, var inte att leka med. Det var en terrororganisation som mördade på riktigt. Att de två svenska representanterna in spe var fånar minskade inte problemet. När de riktiga mördarna kom fick fånarna hjälpa till med tunnelbanedirektiv och bostäder, flyktvägar och adresser. Så arbetade både mordkommandona från den israeliska underättelsetjänsten och Jewish defense league vid den här tiden."Den ena av dessa judar avslöjas i samma nummer av Aftonbladet som att vara en viss Håkan Lewin. Han är idag en stor man (enligt uppgift skall han väga 170 kg), men förnekar att han var spion. Dock tillstår han i en artikel i samma nummer av Aftonbladet: "Däremot stämmer det att jag tillbringat mycket tid i Israel. Jag har jobbat där med allt från kibbutz till diamanthandel."
Lewin tillstår även att han som han själv uttryckte det "höll koll på vad Palestinarörelsen sysslade med" men påstår samtiigt att detta "behöver inte göra mig till spion".
Syftet med hans verksamhet var enligt honom för att som jude "skydda sig":
" - Det finns många judiska näringsidkare i Sverige. Många var rädda för att attackeras av sympatisörer till Palestinarörelsen. Men jag lämnade aldrig något vidare."
Bekanta till Lewin som Aftonbladet talat med är dock av en annan uppfattning. De berättar bl.a. att "han påstod att han ingått i Mossad och visade bilder på sig själv i uniform". Och så fort tidningens frågor blir för närgångna avfärdar han dem med ord som "– Du, det är känsligt det här...en annan gång". Minst sagt en suspekt typ, denne Lewin.
I sin artikel berättar Jan Guillou om hur en israeliska agent i vredesmod tänkte skjuta Guillou.
Det som räddade Guillou var enligt hans mening Säpos rädsla för negativ publicitet om israeliska säkerhetsmän agerade allt för självsvådligt i Sverige. Guillou kunde därför i denna krissituation begära hjälp via sin Säpo-kontakt Folke Axman:
"På samma sätt förhöll det sig några år senare när en israelisk agent som just dömts för spioneri av Stockholms tingsrätt fick för sig att han skulle skjuta mej för att jag publicerat domen och hans namn och bild i Folket i Bild/Kulturfront. Jag fick tips om att han var på väg hem till mej och beväpnad. Jag ringde polisintendent Axman och förklarade att det inte skulle se bra ut om deras just utsläppte israeliske spion nu lyckades skjuta mej. Eftersom Säpo härmed hade kunskap om saken.
Axman förstod vinken fast den var fin. Sju minuter senare hade jag två beväpnade poliser hemma i lägenheten. Efter ytterligare tio minuter greps den israeliske spionen och avväpnades. Han åtalades aldrig, förundersökningen las ner och han slapp till och med utvisning, vilket är ovanligt vid spionbrott."
Man skall notera den sista meningen som visar på en oerhörd flathet från våra myndigheter mot den judiska statens spioner.
Vad dessa historier lär är att det är viktigt att alltid vara på sin vakt om man vill organisera motstånd mot den judiska maffian. Säkerhetspolisen är, tyvärr, till stora delen projudisk och proisraelisk, även om det kan finnas enstaka enskilda som är emot att Israel så fritt kan härja i vårt land.
Och de judiska organisationerna lägger ner mycket arbete på att bedriva spaning och försöker infiltrera de antisionistiska organisationerna. Därför skall man, när man organiserar sig, göra det enligt den gamla klassiska metoden att bilda celler där man framförallt släpper in folk man känner väl.
Det är också av stor vikt att man verkligen förstår varje enskild aktivists motiv för att han/hon vill delta i kampen mot den judiska rasismen och dess förespråkare.
Personer som likt Jan Guillous ovanstående exempel redan på första mötet talar om att "välta gravstenar" och liknande aktioner är att direkt att betrakta som judiska infiltratörer och agents provocateurs. Sådana personer skall uteslutas omgående innan de gör alltför stor skada.
Fienden är slug och beräknande. Man måste försöka tänka sig in hur fienden skulle agera i en viss given situation och agera utifrån detta.
98 01 23Fd. algerisk premiärminister anklagar regimen för massakrerna i Algeriet
I ett telegram från TT-AFP publicerat bl.a. SvT-Text TV (19/1-1998) samt i tidningen Metro och Svenska Dagbladet (20/1-1998), kan man läsa följande:
"Algeriets regering anklagas för massakrer
Algeriets väpnade styrkor står bakom massakrerna på civilpersoner. Det sade fd. premiärminister Abdul Brahimi i amerikansk TV natten till måndagen.
(...)
Enligt Brahimi, som avgick fört tio år sedan, har massakrerna arrangerats så att det ska se ut som om islamiska fundamentalister har genomfört dem. Armén har fått uppgiften att "demonisera islamisterna" och "straffa folket", som var på väg att ge islamisterna segern i parlamentsvalet 1992; en seger som militären avstyrde genom att ställa in valet och tillsätta sin egen regering."En oerhört intressant uppgift som kan läggas till en växande lista av uppgifter som visar att de fruktansvärda dåd som sker i Algeriet ingalunda är begågna av "fanatiska muslimer" som våra medier envisst upprepar, utan av den av militärer tillsatta regimen i landet.
Man ser igen mönstret där alla antidemokratiska knep är tillåtna, inklusive statskupper, om det är så att den sionistiska Nya Världsordningen är hotad.
I Frankrike finns det en jude-trojka med personer med så fransk-klingade namn som Alain Finkielkraut, Bernard-Henri Lévy och André Glucksmann, som styr och ställer i den franska intellektuella debatten. Dessa judar har alltid stött den algeriska militärkuppen, riktad mot det algeriska folket, 1992.
Bernard-Henri Lévy har uppmärksammats särskilt mycket den senaste tiden, hans artiklar har publicerats över helsidor i Bonnierägda Dagens Nyheter och TV har ägnat mycket tid åt hans plötsliga "engagemang för Algeriet".
Svenska Dagbladet publicerar den 18/1-1998 en intervju tidningen gjort med Bernard-Henri Lévy. Han beskrivs av tidningen som "uppblåst, besatt av att stå i centrum för mediernas intresse, en närmast parodisk självupptagenhet" - vad man förstår måste han vara ett fransk-judiskt svar på vår egen Maciej Zaremba.
SvD skriver:
"Idag tar de [Finkielkraut, Lévy, Glucksmannn] ställning för att en statskupp hindrade det första fria valet i Algeriet 1992. Efter första valomgången i december 1991 såg det nämligen ut som om islamisterna i FIS skulle gå mot en klar seger i detta val."
Lévy och hans judiska polare försvarar fräckt statskuppen, riktad mot det algeriska folkets demokratiska rätt, med att som Lévy i SvD-intervjun säga att alternativet, d.v.s. islamisternas valseger hade varit än värre! "Blodbadet skulle ha varit än mer förfärligt Algeriet", säger han.
Och när då SvD´s reporter frågar om den senaste tidens uppgifter att det är den statliga algeriska säkerhetsapparaten och inte islamisterna, är ansvarig för massakrerna, svarar juden Lévy kort:
"Det är inte sannolikt att den algeriska staten skulle ligga bakom våldsdåden. Det fungerar helt enkelt inte. Det där är en obscen debatt. Det man kan konstatera är ändå att demokratin tar steg framåt i Algeriet."
Det som verkligen är obscent är Lévys fräcka påstenden om att islamisternas seger i valet 1992 skulle ha varit liktydigt med blodbad (underförstått: muslimer är mordiska), och hans påstående att man i dagens Algeriet, styrt av en militärjunta som tillsats av en statskupp, skulle se att "demokratin tar steg framåt"! Att han sen vägrar ge ett seriöst svar på SvDs fråga om algeriska statens inblandning i massakrerna är inte särskilt överraskande.
98 01 21Turkiets Islamiska Välfärdsparti stoppas
Plötsligt meddelar våra medier att Turkiets största parti, det Islamiska Välfärdspartiet förbjuds!
Med en talande tystnad passerar detta barocka beslut igenom utan att en enda fördömande kommentar från våra sk "intellektuella" hörs.
Alltså, det största partiet i ett land, som påstås vara något av en demokrati, förbjuds efter påtryckningar från militären. Det är lika sjukt som om det socialdemokratiska arbetarpartiet i Sverige skulle utsättas för en liknande behandling.
Men eftersom det här rör sig om ett islamiskt parti är det inga i den judaiserade västvärlden som reagerar.
Man agerar istället precis på samma sätt som när militären i Algeriet förbjöd den islamiska fronten FIS från att vinna valet där 1992. Inga upprop för Algeriets fängslade muslimska dissidenter stod då att finna i Bonnierpressen. Inga krav hördes på bojkott av regimen i Algeriet eller kampanjer typ "Bryt med Iran nu", som Expressen och dess judiska redaktör istället bedrev mot den muslimska staten Iran i ett års tid.
Nej, uppenbarligen är det enligt dessa hycklare bara bra när fria val leder till att någon som är villig marionett åt den judiska Nya Världsordningen tar makten.
Apropå Turkiet kan man också läsa i Metro (16/1-1998) att de turkiska skolbarnen inte längre får klä sig muslimskt. Man har nämligen infört ett förbud mot islamisk klädedräkt i landets skolor, enligt turkiska statens nyhetsbyrå Anatolia för att samhället ska "överensstämma med Atatürks grundsatser". Det var Kemal Attatürk som grundade den moderna turkiska staten, och det ska här nämnas att den man, vars anda genomsyrar dagens "turkiska" militärregim, var en judisk aktivist. Därför inte undra på att han var anti-islamisk. På den judiska hemsidan "Famous Jews" nämns Kemal Attatürk som jude. Det står t o m att läsa att "Mustafa Kemal Ataturk was a secret Jewish activist"!
Det vore kul att se hur våra medier hade reagerat om den turkiska regimen istället för att förbjuda den islamiska klädedräkten i skolorna hade förbjudit turkiska judar att klä sig judiskt, t.ex. hindrat judiska skolbarn från att bära kalott.
I SvD (20/12-1997) publiceras en artikel om relationerna mellan Israel och Turkiet i samband med den militärövning mellan länderna som då hölls. Under rubriken "Judiskt stöd" kan man där läsa:
"Ett starkt stöd för Turkiet visar däremot de betydelsefulla judiska krafterna i USA. I New York på torsdagen fick Mesut Yilmaz [Turkiets premiärminister] utmärkelsen "Lysande statsman" av en judisk organisation. För Israel är Turkiet en viktig allierad och det militära samarbetet mellan de två länderna intensifieras."
Inte illa! Att av judarna få titeln "lysande statsman" måste ha inneburit någon sorts uppoffring, det är ett som är säkert.
Banden mellan den judaiserade militärjuntan i Turkiet och den judiska staten Israel blir allt tydligare. Det är därför inte svårt att se var "inspirationen" att förbjuda det Islamiska Välfärdspartiet kom ifrån.
