|
Citat från
P1, Sveriges Radio 5 juli, 2002
Sommarserien Stafetten med samtal mellan
kultur och vetenskap går vidare. I
detta tredje program fortsätter samtalet
mellan Kerstin Ekman och Bertil Albrektson,
som i 25 år arbetade med den nya
översättningen av Gamla
Testamentet. Är det i dag
överhuvudtaget möjligt att
förstå vad som egentligen
står i de skrifter som författades
för flera tusen år sedan?
Kerstin Ekman fortsätter sitt samtal
med Bertil Albrektson om hebreiskan i Gamla
Testamentet. Samtalet spelades in i
Vitterhetsakademiens fantastiska lokaler mitt
i Stockholm.
Kerstin Wixe, Sveriges Radio:
Samtalet som ska föras mellan Kerstin
Ekman, författare och Bertil Albrektson,
Exeget, men jag ska överlåta till
dig Bertil och förklara vad det
betyder.
Albrektson: Ja, det syftar väl
på en som tolkar texter och oftast
används det om folk som arbetar med
Bibeln. Ett bra svenskt ord tror jag är
bibelforskare.
Wixe: Och
bibelöversättare som du har varit
nu i väldigt många år. Den
nya bibelöversättningen.
Albrektson: Det stämmer. Jag
kom med när man började med Gamla
Testamentet. Det var i ett kvartsekel. Mellan
1975 och 2000.
Wixe: Du är verkligen en man
som har gått till källorna och
till ursprungen i ordens begynnelse.
(...)
Ekman: "Det finns en väldig
kroppslighet i deras sätt att tänka och
det här som vi har att skilja kroppen
från själen efter grekisk påverkan
det tycks vara främmande för hebreiska
skalder."
Albrektson: "Det är främmande
för dem. De hade en helt annan syn på
människan än många av oss har under
inverkan delas av Nya Testamentet och dels
naturligtvis av grekisk tänkande som har
betytt så mycket för hela det
västerländska sättet att se på
detta. I den klassiska israelitiska synen så
finns det ingen egentligen skillnad mellan
själ och kropp, inte en sån tudelning
alls. Och det visas i deras syn på
döden. Förseställning om en
inviduell odödlighet finns ju egentligen inte
i den klassiska gammaltestamentiska texten. Utan
när människan dör så dör
hon. Det finns inte någon okroppslig
själ som flyger hem till himlen på
något vis."
"Så den här förställningen
om ett liv efter döden den kommer väldigt
sent. Man kan skymta den i Daniels bok och sen
är den ju väldigt tydlig i Nya
Testamentet. Men det är ett sent inslag i de
bibliska regionerna."
(...)
Albrektson: "När man översatte
1917 års version så utgick man
från det som man brukar kalla för den
hebreiska standradtexten. Det är alltså
en version som har fastställts på
medeltiden av judiska lärde. Och den är
mycket noggrannt gjord, men eftersom den ligger
så väldigt långt efter den tid
då de ursprungliga texterna kom till så
finns där naturligtvis en hel del
avskrivningsfel och konstigheter. De här
texterna har ju skrivits av under århundrade
efter århundrade och hur noggranna och
omsorgsfulla de här gamla skrivarna än
var så finns det ingen människa som
är felfri och det blir fel. Och är man
sen väldigt noggran så skriver man av
ett gammalt fel. Och då finns det vissa
möjlighet att komma lite närmare de
ursprungla formulerningarna. Att korrigera
sådana här sksrivfel som det har blivit
ibland. Och det är dels t.ex.
dödahavsrullarna som man hittade i slutet
på 40-talet och framåt. Och där
det finns en hel massa både fragmet och lite
större rullar som innehåller de här
gamla bibeltexterna. Och de var ju inte
tillgängliga för våra
föregångare eftersom det är
1900-tals fynd.
Men sen finns det också
översättningar som är gjorda
på ett mycket tidigt stadium. Det finns
framförallt en gammal översättning
till grekiska som man brukar kalla för
Septuaginta.
Det är ett ord för sjuttio. Den kallas
så därför att enligt legenden
så var det 72 egentligen personer som gjorde
översättningen, men man rundade av det
till 70. Och denna grekiska översättning,
den är gjord ett par århundraden
före kristi födelse. D.v.s. den går
tillbaka på hebreiska handskrifter som
är tusen år äldre än de
här medeltida handskriterna som man
använde när man gjorde 1917 års
översättning.
Och ibland kan man mycket tydligt bakom den
grekiska texten se var det har stått i deras
hebreiska förlaga. Och om det då har
blivit något tokigt i den hebreiska texten
men vi kan se att det fortfarande var rätt
när man översatte till grekiska så
har vi naturligtvis tagit en sådan del och
använt den."
"Det ligger, det ska man komma ihåg,
hundra års intesivt forskningsarbete mellan
den tid då den gamla översättningen
kom till och vårt arbete."
Ekman: "Har du sett några gamla
sådana här skrifter?"
Albrektson: "Innan jag kopplade in
på detta arbete så har jag arbetat en
hel del med den gamla syriska
översättningen. Och syriska handskrifter
har jag suttit med i original men de är lite
yngre."
Ekman: "Det finns ju inte heller så
mycket som har klarat sig undan
förstörelse. Det finns inte så
mycket kvar som är skrivet på hebreiska.
Det hebreiska språket är spillran av ett
språk som fanns har du skrivit."
Albrektson: "Där jag citerade en
engelsk forskare som har skrivit en spännande
uppsats som heter 'Is Biblical Hebrew a language?',
Är bibelhebreiskan ett språk? Och han
säger där, med rätta naturligtvis,
att det är egentligen bara resterna av ett
språk. Allt vi har kvar utav den gamla
klassiska hebreiskan det är ju i stort sett
Gamla Testamentet. Och så finns det finns
några inskrifter också från den
tiden. Men de är väldigt fåtaliga.
Och det är en grunläggande skillnad detta
mellan att arbeta med Gamla Testamentet och att
arbeta med Nya Testamentet. Våra
nytestamentliga kolegor, när de arbetar med
den grekiska originaltexten till Nya Testamentet,
så har de alltså en stor omfattande
samtida grekisk litteratur. Och om det är ett
svårt ord eller en egendomlig konstrukton i
Nya Testamentet så kan man alltid nästan
hos andra grekiska författare hitta paraleller
till detta så att man kan få kläm
på vad det faktiskt betyder.
Men vi har nästan inget sådant
material alls när det gäller Gamla
Testamentet. Och det betyder att det finns massor
utav ord där som förekommer bara en enda
gång och där man ibland helt enkelt inte
vet säkert vad ordet betyder."
Ekman: "De här bokstavstecknen i
hebreiskan de står ju för konsonanter,
konsonantljud. Och vokalerna började väl
skrivas ut mycket senare och markeras med en sorts
prickar tror jag."
Albrektson: "Ja, man skrev länge
bara konsonanterna. Och det är vanligt i alla
semitiska språk. Om man tittar på en
arabisk text idag, t.ex. en arabisk tidning
så skrivs den ju med konsonanter. Och det
är bara för, ska vi säga för
nybörjare eller speciellt viktiga texter som
man sätter ut vokalerna. För annars, man
klarar sig med konsonanter. Det betyder ju inte att
det inte finns vokaler i språket men man har
det inte i texten. Man skriver inte ut dem."
(...)
Albrektson: "Folk har sagt att när
vi nu får en ny och begriplig
översättning på modern svenska
så ska vi komma så mycket närmare
de här gamla texterna. Men i själva
verket så fungerar det ibland
åtminstone precis tvärt om. När man
nu ser vad det faktiskt står och detta inte
är övertäckt med någon slags
vördnasvärd patina utan man rakt fram och
lite rått ibland ser vad de faktisk
säger och tänker så känner man
ett större främlingsskap och distansen
blir mera markerad. Det blir svårare ibland
och hantera Gamla Testamentet när man har en
ny översättning."
(...)
Ekman: 'I begynnelsen skapade gud himmel
och jord, jorden var öde och tom, djupet
täcktes av mörker och en gudsvind svepte
fram över vattnet.' Jag undrar om du skulle
vilja vara snäll och läsa det på
grundtexten hebreiska så kan jag ställa
en fråga om det sen.
Albrektson: Jag bör kanske
först säga att när jag nu läser
det så finns det inga garantier för att
det låter som det lät en gång. Hur
det utalades från början vet vi ju inte
riktigt och som du själv nämde så
är de här vokaltecknena tillsatta mycket
sent. Kanske tusen år efter det att texterna
kom till. Och sen finns det inom judendomen olika
uttalstraditioner. Så att när jag nu
stapplande försöker läsa detta
så är det en svensk akademisk
uttalstration och lite granna påverkade av
utalet i det moderna Israel. Men de två
första verserna i första mosebok skulle
lyda ungefär sä här...
|
