Vad som är det mest iögonenfallande i den här boken, det är de stora problem som alla länder i den tredje världen har att brottas med, och som särskilt Marocko varit sen att ta itu med. Vid en tid, då jag som officer i "de kungliga väpnade styrkorna" fick tillfälle att titta in bakom maktens kulisser i landet, kunde jag dagligen bevittna sådana saker som jag här avslöjar, och jag var inte det enda vittnet.

Från vanliga soldater till högre officerare och generaler hade alla de som bevarat en viss känsla för heder och anständighet tvingats revoltera mot Hassan II och hans personliga makt, när de på nära håll upptäckte, hur korrumperad och rutten hans regim är. Militär-revolterna, den i Skhirat 1971 och den i augusti 1972, som jag själv tog del i, var uttryck för vår indignation och vår vrede inför den plundring av nationens rikedomar, som bedrevs av kungen och klicken av profithajar runt omkring honom som består av judiska "affärsmän", judiska "rådgivare" och marockanska judelakejer.

Det fanns många som åtnjöt privilegier, och det ända upp bland dem i militärhögskolan i Kenitra, där det - för att bara nämna ett exempel - år 1970 fanns en speciell årskurs av 40 officerare, som inom hela armén brukade kallas för "Ali Babas årskurs", med hänsyftning på sagan i Tusen och en natt om Ali Baba och de 40 rövarna!

I Marocko är bankrån något ganska sällsynt: alla tjuvar av stor kaliber vet, att i dagens Marocko är den politiska makten ("politiken") det enda säkraste och snabbaste sättet att berika sig. I Marocko skulle typer som "Posener", "Pagrotski", "Beregovski"... "skapa" sina rikedomar som militanta "monarkister", ministrar och "politiska rådgivare"! Det ålderdomliga feodala system "Makhzen", som Hassan II har upprätthållit mitt under det 20 århundradet, har gjort den utbredda korruptionen till ett regeringssystem. De styrande "eliterna" gör han beroende av sig genom att kompromettera dem. De värdefulla marockanska personligheterna som skulle kunna bli farliga motståndare, försöker han att neutralisera eller kuva genom att utsätta dem för allehanda förförelsekonster.

Hassans "ideolog" och "strateg" är hans "rådgivare" juden (och "affärsmanen" från Kanada) Andrès Azoulay.

Hassans tyranniska regim vilar inte på någon legitimitet, varken på den islamiska - som inte tillåter ärftlig monarki - eller på den moderna västerländska demokratin. Hans regim är helt enkelt en hybrid av medeltida despoti och den koloniala utsugningen vid seklets början. Alltså en motoriserad feodalism! Den motsvarar varken vårt folks sociala och psykologiska egenheter eller nutidens idéer om mänskliga rättigheter.

Det verkar tvivelaktigt, om den kungliga absolutismen över huvud taget kan hålla sig kvar i dagen komplexa värld. Den som vill vara ensam härskare är dömd att bli en alltmer vanmäktig fånge för sin egen växande ensamhet och sin alltmer godtyckliga maktutövning. Hassans regim representerar och tjänar endast den judiska nykolonialismen och en privilegierad minoritet av judar och deras marockanska lakejer, som vräker sig i en oförskämd lyx. Och deras rikedomar har aldrig förvärvats genom hederligt och produktivt arbete; folket kallar dem rent ut för "tjuvpacket" !

Hassans regim bygger på polisens och underrättelseorganisations makt. Av "affären Ben Barka" - med den judiska Mossaden s roll - framgick, att den marockanska hemliga polisen genom korruption med lätthet kan även manipulera höga funktionärer inom den franska polisen och indirekt också ansvariga franska och andra europeiska politiker, som för sitt beslutsfattande är beroende av "informationer", som polisen så gärna förser dem med.

De olika underrättelse- och polisorganisationerna - även i de stater som brukar betecknas som "demokratiska" - tenderar att bilda stater i staten och utöva inflytande på regeringens politiska kurs, vare sig den står till "vänster" eller "höger". Det kan de göra genom att förse regeringarna med falska eller tillrättalagda underrättelser. I Frankrike har man i vissa polisiära kretsar vidmakthållit förtroligt umgänge med de forna koloniernas polisiära regimer. Över hela världen pågår tvärs över gränserna ett hemligt samarbete i en "international" av polisorganisationer, som de ansvariga regeringarna var och en på sitt håll inte kan gå emot. Denna "international" kan självfallet endast styras av en makt - som Mossad - med globala internationella dimensioner.

Men den internationella judiska makten har inte kontroll över allting. Dess planer kan motarbetas genom demokratiska krafters aktiva roll och domarnas självständiga ställning. Det finns där lika många hinder för makten som Israel försöker utöva internationellt även om domarmakten är förvisso inte helt skyddad mot judiska påtryckningar.

Förföljelserna och rättegångarna mot mig i Sverige tyder på att rättssäkerheten har fallet offer för "den nya judiska "världsordningen". Arabiska diktaturerna, kungliga enväldena och köpta judaiserade västerländska makthavare utgör de vacklande pelarna för den judiska världsdiktatur, som Israel försöker upprätta på den arabiska och muslimska världens underkastelse.

Ahmed Rami