Ahmed Rami

---

 

Frikänn Ahmed Rami! 
(Från FOLKET I BILD 13/ 1989)
Av Erik Göthe

Ahmed Rami, författare till boken Vad är Israel och utgivare av närradioprogrammet Radio Islam ställs i början av september inför rätta för hets mot folkgrupp. Hundratalet inslag i radioprogrammet ska bedömas i rättegången som pågår i två månader.

Man bör kräva att Rami frikännes inte bara för yttrandefrihetens skull skriver Erik Göthe i denna artikel.

Radio Islams ansvarige utgivare Ahmed Rami har åtalats av justitiekanslern för hets mot folkgrupp, mot judarna. Rättegången är uppenbarligen tänkt att framstå som detta halvsekels stora uppgörelse med rasismen: Bortåt hundra yttranden i närradioprogrammet Radio Islam berörs av rättegången som beräknas pågå i två månader.

Per Ahlmark och hans anhängare inom israellobbyn i Sverige, och i FiB/K bl a Jan Guillou, har förenat sina krafter och stämplat Radio Islams sändningar som antisemitiska. Om auktoriteterna ifråga medvetet drivit saken för åtal och fällande dom i tryckfrihetsmål vet jag inte, men jag är inte ense med dem.

Det Ahmed Rami yttrar i närradion och i sin bok Vad är Israel? om judar är huvudsakligen en teologisk kritik av judendomens trosläror, som han menar både utgör drivkraft för de israeliska sionisternas mordiska politik mot palestinierna och drar med sig judar i allmänhet att stödja sionismen. Som muslim och vän av palestiniernas rättigheter ska man få säga det, anser han. Jag är helt ense. Ramis förkastelsedom över västvärldens judar med utgångspunkt i Palestinafrågan är som jämförelse bara en svag skugga av de som avkunnas i Nya testamentet. Blir Rami straffad för den, kriminaliseras konfirmandundervisningen i Sverige.

Man kan anse att det är opraktisk politik av Rami att angripa sionismen teologiskt. Men han ska inte straffas och tystas för detta.

Kriminalisering av hets mot folkgrupp är inordnat under brotten mot allmän ordning. Yttranden som ingår i en normal debattordning bör däremot inte straffas. Inte ens om de skulle innebära öppen rasism, som då en baltisk professor allvarligt förklarade i SvD i mitten av juli 1989 att man inte kan umgås med ryssar, eftersom deras mentalitet bestäms av att de är ättlingar till de tatarer som för femhundra år sedan våldtog Rysslands kvinnor. Jag anser att SvDs ansvarige utgivare ska gå fri för sådana yttranden. Men som lagen ser ut idag, efter att politikerna kastat lagändringar p9 invandrarproblemet, vore det tveksamt (om man nu tänker sig att JK saknade känsla för det politiskt passande och åtalade efter lagen).

Annat är det med yttranden vilka "hotar, förtalar eller smädar" en folkgrupp (vilket lagbestämmelsen ursprungligen beskrev som det brottsliga, det var 1948 - 70 innan bestämmelsen deformerades). Yttranden som välter en normal diskussion genom rasistiska tillmälen kan man nog tänka sig att kriminalisera och samtidigt rädda yttrandefriheten.

Jag tvivlar dock allt mer på den saken. Det går inte med de damer och herrar som nu sitter vid makten och inget säger att det skulle gå bättre i framtiden.

Aftonbladet förkunnade 20 mars 1989 att artisten Madonna dömts till döden av muslimer för en scen i videon Like a prayer. "Författaren Salman Rushdie får därmed sällskap på muslimernas dödslista," skrev AB andfått. "Muslimernas" dödslista! ABs typ av yttrande utgör idag redan den direkta förberedelsen till våldsaktioner mot muslimer i Storbritannien. Om nu någon trodde det, så kommer Ramis yttranden i Radio Islam inte ens i närheten av den gräns mot debattvältning som AB och andra tidningar överskrider med god marginal när det gäller muslimer.

Det är nog inte bara för en abstrakt yttrandefrihets skull som man bör kräva att Rami frikänns.

 Erik Göthe