 |
 English |
 Français |
|
|
|
|
|
|
 Svenska |
 Spanish |
 Arabic |
 Deutsch |
|
|
|
|
|
 Italiano |
 Português |
 Russian |
 Norsk |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ständigt får vi höra att med upprättandet av den judiska staten Israel har judarna återvänt till sitt gamla hemland efter två tusen år i förskingring bland främmande folk i främmande stater över hela världen.
Men hur är det egentligen? Har den judiska staten Israel, som upprättades i Palestina år 1948, verkligen varit judarnas ursprungliga hemland?
Nej, detta är en historisk myt, till större delen en förfalskning av historiska realiteter!
Judarna härstammar från Juda stam, en av Israels tolv stammar, vars anfader var en av patriarken Jakobs tolv söner, Juda, enligt judarnas egen Bibel, Gamla Testamentet. Men Bibelns berättelser är inga historiskt bindande dokument, inga sanningskällor. Dessutom är Bibelns skildringar otillförlitliga och motsägelsefulla.
Vetenskapen kan endast konstatera, att det inte finns en enda samtida hänvisning till Abraham, Isak, Jakob och denns tolv söner samt Mose. Inga historiska dokument kan fastställa att hebréerna eller israeliterna var trälar i Egypten, räddades från denna träldom genom Faraos sju plågor och begick massmord på alla förstfödda egyptier och plundringar av egyptiernas dyrbarheter, varefter det stora uttåget, Exodus, skall ha skett, enligt berättelserna i Andra Moseboken. Inte heller finns det en enda samtida hänvisning till de judiska konungarna David och Salomo i de många grannländerna, där man verkligen hade skrivna protokoll under 900-talet f. Kr. Vid den tid då Bibeln säger att Salomo skapade ett stort imperium i Främre Orienten har inga samtida, inte ens grannfolket i norr, fenicierna, lagt märke till saken, trots att Bibeln ändå berättar att det var den feniciske kungen Hiram som sände arkitekter och byggmästare för att uppföra Salomos tempel och trots att samme feniciske konung byggde och navigerade Salomos flotta i Esjon-Geber, Nära det nutida Eilat vid Akabaviken (1 Kon. 5:2, Krön. 2:12-18;, 3:1, 1 Kon. 9:26-28).
Om judarnas härkomst säger den judiska profeten Hesekiel i 16 kapitlet, vers 3:
"Så säger HERREN, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans land stammar du, och där är du född; din fader var en amoré och din moder en hettitisk kvinna."
Men detta stämmer ju inte alls med berättelserna i Moseböckerna att judarna härstammar från Abraham, Isak och Jakob, var ättlingar till Jakobs eller Israels son Juda och blev fångar och trälar i Egypten och därifrån drog i väg till Kanaans land (d.v.s. Palestina) under ledning av Mose och Josua, fördrev eller förintade flera av de inhemska kananeiska folkstammarna (palestiniernas ättlingar) och så vidare.
Enligt den sedvanligt judiska uppfattningen är Abraham judarnas ättefader. Men han härstammade från Ur i Kaldéen, det nutida Irak, inte långt från Persiska viken, och där härskade då sumererna, som inte var ett semitiskt folk och inte talade ett semitiskt språk. Denne Abraham fick en befallning av HERREN att bege sig till ett land som han skulle visa honom och lovade honom i ett heligt förbund att hans ättlingar skulle bli ett stort folk och härska över ett land som skulle sträcka sig från Nilen till Eufrat, ett land som redan var befolkat av 10 olika folk (1 Mos. 15:18-21). Men Abraham var barnlös i sitt äktenskap med Sara. Däremot hade han en son Ismael med tjänstekvinnan Hagar. Eftersom Abraham var 99 år gammal, såg det mörkt ut. Men Herren lovade att den dittills ofruktsamma Sara (som betyder furstinna) skulle föda en son åt Abraham: "folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne" (1 Mos. 17:16). Och Sara blev havande. Men var det verkligen den 99-årige Abraham som hade befruktat henne? I Bibeln heter det:
"Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt. Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom... Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom. Och Sara sade: - Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig." (1 Mos. 21: 1-2, 5-6)
Av denna skildring torde klart framgå att det var HERREN som var Isaks biologiske fader, inte den hundraårige Abraham! Och då förstår man också bättre den judiska föreställningen om att HERREN eller Gud kunde upprätta ett särskilt förbund med det judiska folket och upphöja det till ett HERRENS utvalda egendomsfolk. (2 Mos. 19:5-6)
Det väsentliga i den judiska bibeltron är att judarna anser sig vara Guds utvalda egendomsfolk som av Gud har fått löfte om att besitta ett stort land - från Nilen till Eufrat - som redan var befolkat av flera andra folk och att Gud utlovar judarna att fördriva, förinta eller förslava dessa folk:
"Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten framför dig. Jag skall sända getingar framför dig, och de skola förjaga hivéerna, kananéerna och hettiterna undan för dig. Dock skall jag icke på ett och samma år förjaga dem för dig, på det att landet icke må bliva en ödemark och vilddjuren föröka sig till din skada, utan småningom skall jag förjaga dem för dig, så att du kan taga landet till din arvedel. Och jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda Havet till fillistéernas hav, och från öknen till floden; ty jag skall giva landets invånare i eder hand och du skall förjaga dem, så att de fly för dig." (2 Mos. 23:27-31).
För palestinierna är det skrämmande att uppleva hur de blivit offer för denna judiska bibeltro genom de sionistiska judarnas erövring av Palestina och upprättandet av den ständigt expansionistiska judiska staten Israel. Och väl att märka: det är på denna bibliska tro som staten Israel har upprättats och upprätthålles! Utan den judiska Bibeln inget Israel! Men har då Bibelns myter och sägner någon som helst etiskt bindande kraft eller någon folkrättslig sanktion? Självfallet inte!
Ahmed Rami (utdrag från Ramis bok "Vad är Israel?")
Tillbaks till svenska
huvudsidan
Till Radio Islams sidor på andra språk