Inte ett enda dokument har påträffats med Hitlers namnteckning som beordrar en utrotning av judarna.

Det är en uppmuntrande utveckling att Förintelselobbyn på det hela taget äntligen erkänner att det, faktiskt, aldrig någonsin fanns en order från Führern om att utrota judarna. Revisionister berömmer sig själva med att ha åstadkommit detta medgivande.

Vid Zündelrättegången 1988 placerade försvarsadvokat Christie en bild på en overheadprojektor där det stod:

Påstådd utrotning av judarna

för denna påstådda utrotningskampanj!

Att en sådan order existerade var ett ofta upprepat påstående under årtionden, och många tror fortfarande att den fanns. Dr Raoul Hilberg - känd som "Förintelsens Påve" efter att ha författat "The Destruction of the European Jews" (ofta omnämnd som "The Holocaust Bible") - en man som i vida kretsar betraktas som "Experten nummer 1" i ämnet, har lyckats få sin syn på Förintelsen lite mer i samklang med kända fakta, tack vare revisionistisk påverkan, nämligen:

I 1961 års utgåva av sin bok, "The Destruction of the European Jews," skrev Dr Hilberg att det fanns två order från Hitler. (Hilberg, Raul, The Destruction of the European Jews, Quadrangel, Chicago, sid 177)

Vid rättegången mot Ernst Zündel 1985 fortsatte Hilberg att insistera på att dessa order existerade, och uppgav att han skulle korrigera vad han skrivit 1961 i en ny, kommande upplaga. (Did Six Million Really Die? Report of the Evidence in the Canadian "False News" Trial of Ernst Zündel - 1988, redigerad av Barbara Kulaszka, sid 851-852)

Kort efter sitt vittnesmål övergick Hilberg till att stryka alla omnämnanden av en order från Hitler i texten till sin nya utgåva, som publicerades 1985. (Hilberg, Raul, "The Destruction of the European Jews," Holmes & Meyer, New York, 1985, sid 402) i Did Six Million Really Die? Report of the Evidence in the Canadian "False News" Trial of Ernst Zündel - 1988, redigerad av Barbara Kulaszka, sid 112-113)

I denna nya utgåva är omnämnandet av "Hitlers order" begravd i en fotnot där det nu står följande:

"Sålunda skedde inte så mycket utförandet av en plan, utan ett samförstånd, ett consensus, ett tankelsande av en vittomfattande byråkrati." (Did Six Million Really Die? Report of the Evidence in the Canadian "False News" Trial of Ernst Z¸ndel - 1988, redigerad av Barbara Kulaszka, sid 112-113)

"Inkluderade det nickningar och vinkar?" frågade Zündels frsvarsadvokat, Douglas Christie i Zündelrttegången 1988. Vi låter läsaren gissa.

Viskade nazisterna i varandras öron hur man skulle utrota miljoner och åter miljoner judar? Trovärdigt? Det är förstås påskharen också!

Till och med förintelsehistorikern Christopher Browning lade märke till att detta var en stor tolkningsförändring i Hilbergs verk, och talade om sin kollega som "den reviderade Hilberg." (The Revised Hilberg, Simon Wiesenthal Annual, Volume 3, 1986)

Så nu håller både vän och fiende, utom de som fortfarande behöver komma ikapp, med om att det aldrig fanns någon order från Führern.

Vad som finns kvar är tre laddade ord: "Den Slutgiltiga Lsningen" - eller den tyska motsvarigheten, "Endlösung."

Låt oss titta på dessa.

Det är sant att orden "Endlösung" eller "slutgiltig läsning" användes med avseende på judarna. än sen då? Bevisar det någonting? Betyder det "utrotning"? Betyder en "slutgiltig lösning" av arbetslösheten att regeringen skall låta utrota alla arbetslösa?

Under kriget användes orden i Kanada när man talade om japanerna - och ingen anklagar idag Kanada för att ha planerat folkmord på orientaler!

I en TV-dokumentär nyligen om Kanadas krigstida behandling av kanadensiska medborgare med japanskt ursprung, bringades dokument i dagen som talade om "Den Slutgiltiga Lösningen" på det "japanska problemet" - vilket var tvångsförflyttning, indragandet av medborgarskap och deportation av japanerna från Kanada till Japan. Detta var exakt vad Tysklands politik gentemot judarna var - och av nästan samma orsaker. Landet var i krig, och judar ansågs subversiva för regeringen och för krigsinsatsen - precis som japanerna ansågs subversiva för Kanadas krigstida politik.

Tysklands politik var faktiskt mycket mindre ras-baserad och mycket mer ideologisk till sin natur än Kanadas. Faktum är, att tiotusentals judar levde och arbetade i Tyskland under kriget utanfr koncentrationslägren, till och med i Hitlers huvudstad Berlin - en av dem var den berömde rabbinen och sionistledaren Leo Boeck, som var en praktiserande rabbin 1943!

Om du tvivlar på det, kolla upp det i Berlins telefonkatalog, 1943!