Radio Islams kommentar till vilka som ledde Ryska Revolutionen

I Lenins bolsjevik-regering år 1918 ingick följande personer:

1.juden Leo Trotskij² som egentligen hette Lev Davidovitj Bronstein
Kommissarie för Röda armén och Röda flottan

2. juden Grigorij Zinovjev³ som egentligen hette Apfelbaum
Chefskommissarie för Inrikes angelägenheter

3. juden Samuel Kaufman
Kommissarie för Till staten indragen jordegendom

4. juden Isak Steinberg
Lagkommissarie

5. juden Viktor Volodarskij¹² född Moisej Markovitj Goldstein
Chefskommissarie i Petrograd för Press, propaganda och agitation
mördad i juni 1918 av en socialistrevolutionär¹³

6. juden Jurij Larin¹⁴ egentligen Michel Alexandrovitj Lourié
President för Högsta ekonomiska rådet

7. juden Moisej Solomonovitj Uritskij¹⁵, egentligen Salomonson
Chef för Petrograds Tjeka eller hemliga polis
mördad av en socialrevolutionär student i samband med mord-attentatet på Lenin den 30 augusti 1918

8. juden Nikokali Schmidt
Chefskommisarie för Offentliga arbeten

9. juden Moise Pfenigstein
Chefskommisarie för Förflyttning av kontrarevolutionärer och folkets fiender

10. juden Kukor eller Kukorskij Kommissarie för Handeln

11. juden Vostanolenin egentligen Schlichter
Chefskommissarie för Konfiskering av privata fastigheter

12. juden Semasjko¹⁶
Chefskommissarie för Hälsovården.

Av inalles 19 regerings-medlemmar i Lenins första regering var alltså 12 judar. Men går vi sen till de olika kommissariaten så finner vi att andelen judar var mycket större bland de ledande kommissarierna.

Så t ex Inrikes-kommissariatet där alla de 10 kommissarierna var judar:
Ederer, Rosenthal, Goldenrudin, Krasikov, Rudnik, Abraham Krohmal, Martensohn, Pfeifermann och Schneider.

Eller till Utrikes-kommissariatet där alla 17 bolsjevik-diplomaterna var judar:
Margolin, Fritz Joffe/Lafet, Lewin, Akselroth, Beck, Beintler, Martins, Lev Rosenfeldt, Vorovskij, Lazarovitj Voikoff, Malkin, Kain Rako, Mannulskij, AtzbumIlssen, Abel Beck och Grundbaum .

Och i Sovjets högsta ekonomiska kommissariat var 13 av 14 komissarier judar:
Merzvin, Solfein, Harskyn, Berta Hinewitz, Isidor Gurko, Jaks-Gladneff, Weissmann, Jaks, den förres broder, Axelrod, Michaelsohn, Fürstenberg-Granitsky och Kogon, Fürstenbergs sekreterare .

I bolsjevikernas Lagkommissariat var samtliga 8 kommissarier judar:
Jakob Steinberg, Jakob Berman (som efter andra världskriget skulle bli kommunistisk partiledare i Polen), Lutzk, Berg, Koinbark, Scherwin, Gausmann och Schrader.

I Högsta kommissariatet för offentlig utbildning var samtliga 7 kommissarier och deras närmaste medarbetare judar:
Groinim, Lurie (brodern till presidenten för Högsta Sovjets Handel), Ljuba Rosenfeldt, Rebecka Jatz, Steinberg, Jakob Zolotin och Israelivitj Grünberg.

Av Trotskijs medarbetarestab av kommissarier i Röda arméns kommissariat var samtliga 14 judar:
Schorodak, Slanks, Petz, Gerschenfeldt, Fruntze, Fischmann, Potzern, Schutzmann, Gübelmann, Eviensohn, Dietz, Glusmann, Beckmann och Kahlmann.

Av 14 kommissarier i Högsta Sovjets folkhandel var samtliga judar:
Kamenjev-Rosenfeldt, Krasokov, Abraham Schotmann, Hekina, den förres sekreterare, Eismobdt, Landemann, Kreinitz, Abel Alperovitj, Herzen, Schilmon, Tavrid, Rotenberg, Klammer och Kisswalter .

Av 30 rådsmedlemmar inom Centralkommittén var samtliga judar utom Lenin:
Jankel Sverdin-Sverdlov, Kremmer, Bronstein (ej Leo Trotskij), Katz-Mamkov, Goldstein. Abelmann, Zünderbaum, Uritskij, Rein-Abramovitj, Benjamin Schmitdowitz, Zeimbuhr, Rifkin, Schirota, Tzernin Tjenilovskij, Levin-Levinskij, Weltmann, Axelrod, Fuschmann, Kraiskov, Knitznuck, Rader, Haskyn, Goldenrubin, Frisch, Bleichmann, Lantzner, Lischatz och så Lenin själv.

Inom Tjekan d v s Lenins hemliga polis, föregångaren till Stalins GPU och NKVD, var 31 av 34 chefskommissarier judar:
Dehrzin-Dzersinskij, Limbert, Vogel, Deipkyhn, Bizenskij-Bitzenstein, Razmirovitj, Jankel Sverdin-Sverdlov, Jahnsohn, Kneiwitz, Finesch, Delavnoff, Ziskyn, Jakob Golden, Scholovsky, Rentenberg, Gal Pernstein, Knigkiesen, Blom-Blumkin, Grunberg, Lanz, Heikina, Ripfkin, Katz-kamkov, Jacks, Woinstein, Leindovitj, Gleistein, Helphand-Parvus Israel Lazarevitj, Silencus och Jakob Mohdel.

Ja så här skulle man kunna fortsätta och räkna upp judar bland de ledande kommissarierna i Lenins unga bolsjevikiska Sovjetunionen. Den judiska dominansen i denna bolsjevik-revolutionens stat var fullkomligt förkrossande och är sen länge synnerligen väl dokumenterad. Och det finns därav tungt vägande skäl att hävda att den mångomtalade ryska bolsjevik-revolutionen inte var en rysk revolution utan en judisk. Att det ryska folkets nya härskare var till övervägande del judar och alls inte ryssar. Och så uppfattade också ledande judar i västvärlden denna revolution och det nya bolsjevikiska Ryssland, liksom större delen av de ryska folket som utsattes för de mest fasansfulla grymheter.

Ledande sionistiska tidskrifter som Jewish Chronicle i London och American Hebrew i New York hälsade i ledarartiklar i december 1918 och fram till Lenins död 1924 det bolsjevikiska Ryssland som en judisk samhällsutopi förverkligad. Även om man medgav att det rådde viss oenighet mellan judarna. Så t ex så fanns det en judinna hon hette Dora Kaplan¹⁷ som var den socialrevolutionär som försökte mörda Lenin den 30 augusti 1918.

I den officiella brittiska vitboken om orsakerna till bolsjevik-revolutionen i Ryssland, framhöll den holländska ambassadören i Petrograd förordad av Sir N. Fidlay till utrikesministern Arthur Balfour den 6 september 1918 följande:

"Bolsjevismen är organiserad och utarbetad av judar, vilkas enda syfte är att störta den bestående samhällsordningen."

Och den brittiske konsult i Jekaterinburg där tsarfamiljen mördades under ledning av juden Sverdlov⁵, skrev följande den 23 januari 1919 till Lord Curzon, som efterträtt Balfour som Storbritanniens utrikesminister:

"Bolsjevikerna kan inte betecknas som ett politisk parti. De utgör en relativ liten privilegierad klass som terroriserar hela den övriga befolkningen sen de skaffat sig monopol på vapen och mat. Denna klass består visserligen av arbetare och soldater, men den styrs av en klick judar."

Och Winston Churchill yttrade i ett tal i Dundee den 24 september 1921 följande, och detta återgavs också i London Illustrated News:

"Denna fruktansvärda katastrof, alltså bolsjevik-revolutionen, framkallades av en relativt liten klick yrkesrevolutionärer av vilka flertalet var judar, som har plågat det olyckliga ryska folket under dess svaghetsperiod."

Det kan tillfogas att bolsjevikerna finansierades av judiska storkapitalister, främst av den judiska bankirfirman Kuhn, Loeb och Compagnie med följande direktörer och ägare: Jakob och Mortimer Schiff, Felix Warburk, Otto Kahn Och Jerome H. Hannaurer, samtliga judar. Vidare finansierades bolsjevikerna av Helphand Parvus⁹, miljadär på svartabörsaffärer, kopparfamiljen Guggenheim och Nya Bankens ägare i Stockholm, han hette Olof Aschberg samt ägaren av Rheinisch-Westfählisch Syndikat, bankiren Max Warburg. Alla dessa var judar.

Den i USA verksamme judiske journalisten och författaren David Shub, har i sin Lenin-biografi som är utgiven på svenska 1949 på Natur och Kulturs förlag, redovisat en del av denna dokumentation. Och senare har detta gjorts utförligare av den i USA verksamme engelske ekonomihistorikern Anthony Sutton i flera böcker. Det råder alltså inte minsta tvivel om att judar spelade en stor, sannolikt avgörande roll för bolsjevik-revolutionen som krossade den 8 månader tidigare genomförda provisoriska demokratiska regeringen. Och att judarna sen intog en absolut majoritet i det av Lenin ledda bolsjevikiska Ryssland. Och att detta fortsatte sen under Stalin. Antisemitism blev i Lenins och sedan i Stalins Sovjetunionen belagd med dödsstraff. Det kan också tilläggas att ledaren för den s k De gudlösas liga under Stalin-tiden var en viss Jaroslavskij, och han var en judisk journalist som egentligen hette Minej Izrailevitj Kubelmann. Och han var naturligtvis jude. Det var under dennes ledning som man i stor myckenhet mördade präster, brände kyrkor och kloster, när man inte förvandlade dem till simhallar, garage eller danspalats.

Att bolsjevik-revolutionen var en judisk hämnd för tidigare under tsartiden lidna oförätter, medger även en judisk släktforskare i Jerusalem som särskilt intresserat sig för Lenins stamtavla.

I en artikel i Dagens Nyheter berättar tidningens medarbetare Birgitta Edlund, fredagen den 6 december 1985 om denne judiske släktforskare i Jerusalem, som säger om den judiska bolsjevik-revolutionen och dess fruktansvärda terror mot det ryska folket:

"Historiens revansch på alla pogromer mot värnlösa judiska invånare i tsarriket och senare i Sovjetunionen."

Mot denna bakgrund är det självfallet fullständigt groteskt, en alltigenom fräck lögn, att tala om antisemitism i det marxist-leninistiska Sovjetunionen. Med en ideologi som är så utpräglad judisk och med en revolution och sedan en på revolutionen grundad regim, som dominerades nära nog helt av judar.

Söndagen den 5 februari 1989 publicerade Dagens Nyheter ett telegram från nyhetsbyrån Associate press med rubriken "40 miljoner stalin-offer". Notisen hade följande ordalydelse:

"En sovjetisk veckotidning med mycket stor spridning rapporterade på lördagen att 40 miljoner personer greps, avrättades eller förföljdes under Josef Stalins tid. Sådana siffror har länge cirkulerat i väst och att de offentliggörs i Sovjet är något av en sensation. Tidningen Argument och fakta citerade historikern Roy Medvedev, han sa att 40 miljoner innefattade "samtligas Stalins offer". Siffran är betydligt högre en tidigare officiella uppskattningar. Historiker i väst har sagt att omkring 20 miljoner människor dödades under Stalins styre mellan åren 1924 och 1953."

Som många nog känner till har 1970 års nobelpristagare i litteratur, den ryske författaren Alexander Solsjenitsyn, i sitt stora verk i flera delar med titeln GULAG-arkipelagen ingående skildrat de ohyggliga massmord i gigantisk omfattning som begicks av bolsjevik-ledningen under Stalin-tiden, men också under Lenin-tiden i Sovjet. Solsjenitsyn som förvisades under Bresjnev-tiden från sitt hemland har på senare tid i den nya friheten i Sovjet fått sin äreräddning i hemlandet. Bland annat av den kände sovjetiske litteraturkritikern Vladimir Laksin som i den sovjetiska författarföreningen årsmöte hyllade Solsjetinsyns stora verk GULAG-arkipelagen som ett omistligt och betydelsefullt pionjärverk för sanningen.

Mot denna bakgrund är det av intresse att notera vilka personer det var som stod i ledningen för denna gigantiska slavarbetar-industri, med åtföljande massmord på inalles över 30 miljoner människor. Solsjenitsyn nämner följande personer:

"Naftalij Aronovitj Frenkel¹⁰, turkisk jude, född i Konstantinopel, träkungen vid Svarta Havet, snart mångmiljonär med egna ångbåtar och egen tidning benämnd Kopeken, och vars uppgift var att svärta ner och förfölja hans konkurrenter. Under första världskriget sysslade Frenkel med någon slags vapenspekulation via Gallipoli. Redan 1916 fick han en känsla av vad som förestod i Ryssland och redan före Februari-revolutionen¹⁸ hade han överfört sitt kapital till Turkiet. År 1917 flyttade han själv över till Turkiet. Det är ovisst om han under åren i Konstantinopel fungerade som president för den sovjetiska underrättelsetjänsten, men absolut säkert är det dock att han anlände till Sovjetunionen under de s k NEP-åren, då Lenin under slagordet Nya ekonomiska politiken, tillät en viss kapitalism. Och att han på hemligt uppdrag av Sovjets hemliga polis GPU skapade en svarta börs, skenbart på eget bevåg. En svartabörs för inköp av värdeföremål och guld mot sovjetiska papperspengar. Guldet flödade till GPU men han spärrades in av GPU. Men blev småningom fri och blev chef för Ekonomiska avdelningen. 1928 befann han sig redan i Kem. Där skapade han ett lönsamt dotterföretag. Alla hudar som i årtionden lagrats av munkarna och låg till ingen nytta i kloster-föråden förde han till Kem. Där han drog samman fängslade körsnärer och skomakare och levererade modellskor och lädervaror till en butik i Kuznetskij most i Moskva. Butiken förvaltades av GPU som också tog hand om kassa-intäkterna.

Vid ett tillfälle omkring år 1929 hämtades Frenkel med flyg och fördes till ett möte med Stalin. Det stod klart att Frenkel inför Folkets Fader som Stalin kallades skisserade de bländade utsikterna för en socialism byggd genom fångarnas arbetsinsats. Frenkel föreslog vid detta tillfälle ett allomfattande system med fängelse-registrering som kallades A-B-C-D. Vilket inte lämnade något kryphål vare sig för lägerkommendanten eller för fångarna. Var och en som inte tillhörde lägrets servicepersonal, betecknades alltså B, och inte betraktades som sjuk C, och inte bestraffats med isoleringscell D, varje sådan person måste ligga i selen var enda dag av sin strafftid. Det var alltså A.

Straffarbetets världshistoria hade dittills aldrig känt en sådan universalitet. Frenkel föreslog vid detta samtal att man skulle ta avstånd från det reaktionära systemet, att ge alla fångar lika mycket eller lite föda. Och han skisserade ett för hela arkipelagen enhetligt system för omfördelning av de torftiga ransonerna. En brödskala och en skala för lagad mat. Något som han hämtat från eskimåerna, där man håller fram en fisk på en stång framför de springande hundarna. Frenkel föreslog också avdrag och frigivning i förtid som belöning för gott arbete. Sannoligt upprättades just här också det första experimentalfältet, det stora Vitahavsbygget, dit den företagsamme valutaspekulanten snart förflyttades. Och här är han i egen hög person. I hans ansikte skymtade den människofientliga ondska som fyllde honom. En förhörsledares och åklagares ögon, och en skeptikers och satirikers läppar. Och det sas att han var "en man av stor härsklystnad och stolhet för vilket det väsentliga är den omedelbara makten." Om det krävs att man är rädd för honom så blir man rädd. Brutalt samtalade han med ingenjörerna och försökte förnedra dem."

Andra judar som styrde den förfärliga GULAG-arkipelagen och som omnämns av Solsjenitsyn i dennes bok med samma namn, alltså GULAG-arkipelagen, själen och taggtråden och dödsarbetslägren, andra judar är följande:

GULAG-chefen Matvej Berman¹⁹, Lazar Kogan²⁰ en före detta anarkist som 1918 gick över till bolsjevikerna och så småningom blev OGPU-stykernas vice befälhavare. En av GULAG’s organisatörer och sedermera byggnadschef vid Vitahavskanalen²¹, Genrich Jagoda²², GPU-chef som lovprisandes av Lazar Kogan med följande ord: "Kamrat Jagoda är vår främste ledare, vår dagliga ledare".

En 5:e ledande jude för GULAG-arkipelagens dödsarbetsläger som Solsjenitsyn nämner är Jakov Rappoport²³, en misslyckad student från universitet i Dorpat i Estland som så småningom blev biträdande chef för Vitahavskanalen där miljoner människor slavarbetade sig till döds.

Naturligtvis kan man fråga sig vad dessa judar i höga befattningar inom Stalins terrorsystem har att göra med sionismen och Israel. Inget annat än att man bara kan konstatera att judar åtminstone inte tillhörde de förföljda utan förföljarna i vårt århundrades i särklass ohyggligaste massmord och terrorsystem. Och att den sionistiska propagandans huvudtes, att judar alltid varit de förföljda är en myt, åtminstone i detta fall. Och att det folkliga hatet till judar kan ha sina orsaker.

Detta hör till historien som har sina påverkningar också i vår tid. Under alla omständigheter har palestinerna fått lida och offra sig för judarna när dessa bildat sin stat Israel i Palestina. Något som dagligen och stundligen sker. Man kan också fråga sig om inte de judiska övergrepp som judarna utövar på palestinerna, muslimer och kristna inte kan ha ett visst samband med de judiska övergrepp som har utövats av judar mot kristna ryssar, utpekade som reaktionärer och folkförädare i Lenins och framför allt Stalins Sovjet.

Och man kan också erinra om att Stalins Sovjet levererade vapen till sionisterna i Palestina från Tjeckoslovakien. Och att Stalins Sovjet var den första stat som erkände sionist-staten Israel jämte USA. Brytningen mellan Sovjet och Israel kom långt senare i samband med juni-kriget 1967 då Stalins efterträdare i Sovjet ansåg att det var taktiskt lämpligt att liera sig med arabstaterna mot Israel. Dock aldrig så långt att Sovjet någonsin förnekat den sionistiska statens existensberättigande.

Med den ökande friheten i Sovjet under Gorbatjov, Glasnost och perestrojka har Stalin-tidens terror öppet avslöjats och starkt fördömts i Sovjet. Och därvid har även avslöjats de påfallande starka judiska inslaget i Stalin-terrorn. Och just detta skrämmer sionisterna och en stor del av opinionen i väst som står under sionistisk inflytande. Frågan är bara hur länge den sionistiska propagandan som även omfattar historie-förfalskning ska kunna överleva.

I det bolsjevikiska Ryssland begicks fasansfulla grymheter under judisk ledning. Inte bara London Times korrespondent i Ryssland Robert Wilton, utan även en annan brittisk tidning Morning Post’s korrespondent Victor Marsden, gift med en ryska och perfekt i det ryska språket, kunde fastställa den stora judiska majoriteten i kommunistpartiets ledning. År 1922 uppgav Marsden i en skrift att av samtliga 545 ledande sovjetiska kommissarier var 477 judar, alltså 87 procent. Vilket onekligen är anmärkningsvärt, med hänsyn till att judarna då utgjorde knappt 2 och en halv procent av hela Sovjetunionens befolkning.

De mest kända judarna i Lenins bolsjevik-regim var Leo Trotskij² född Bronstein, Lev Borisovitj Kamenev⁴ född Rosenfeld, Grigorij Zinovjev³ född Apfelbaum, Karl Radek²⁴ född Sobelsohn och Chefen för Press och propaganda Volodarskij.

Alla dessa liksom flera andra ledande bolsjevik-kommissarier hade alltså försett sig med ryska täcknamn. Men många bibehöll emellertid sina judiska namn. Så t ex Chefskommissarien för Inrikes ärenden Ederer, Chefskommissarien för Utrikesärenden Margolin, Chefskommissarien för Ekonomiska frågor Merzvin och Chefskommissarien för Justitiefrågor Jakob Steinberg, Chefskommissarien för Offentlig undervisning Groinim. Alla 4:a vice kommissarierna för Hälsovården behöll sina judiska namn. Vidare kan nämnas att chefen för centralkommitén vid det sovjetiska kommunistpartiets 4:e kongress var Jankel Sverdin, även med sitt förryskade namn Sverdlov⁵.

Chefen för Lenins fruktade hemliga polis, Tjekan, var en polsk jude Felix Dzerzjinskij⁶ egentligen Dehrzin. Chefen för Moskvas Tjeka var juden Islevitj. Och de båda cheferna för Petrograds Tjeka var judarna Rodomil och Gorka. Chefen för Provins-kommissariernas råd var Isak Ladsk, Chefen för Högsta arbetarkommissariatet i Moskva var Benjamin Schmidt. De ledande redaktörerna på den kommunistiska tidning Pravda. Professorerna vid den s k Socialistiska akademin Moskva. Endast 3 professorer vid denna socialist-akademi var inte judar.

Naturligtvis kunde denna oerhört starka judiska dominans inom bolsjevik-ledningen i Lenins Sovjet inte väcka annat än starka folkliga protester och just antisemitiska stämningar.

En viss Klara Scheridan, Trotskijs kvinnliga vän från hans vistelse i New York under åren närmast före den första ryska revolutionen 1917, den så kallade Februari-revolutionen¹⁸, då en provisorisk demokratisk regim bildades som röjde väg för bolsjevikernas maktövertagende i den så kallade Oktober-revolutionen²⁵, denna Mrs Klara Scheridan omtalar i tidningen The New York World av den 15 mars 1923, att orsaken till den tilltagande antisemitiska stämningen i Ryssland, liksom i Europa och även i USA var att så gott som alla de ledande bolsjevik-kommissarierna var judar.

Men varför blev då dessa judiska bolsjevik-kommissarier så hatade av så många ryssar? Jo, det var den våldsamma revolutionens terror. Man kan här erindra om vad Solsjenitsyn berättar i sitt mammutverk GULAG-arkipelagen avdelningen fängelse-industrin sidan 332 i den svenska utgåvan. Solsjenitsyn återger här vad Lenin säger till sin justitieminister Kurskij:

"Kamrat Kurskij, vidga möjligheterna till arkebusering. Terrorn är ett sätt att övertyga, det verkar ju solklart. ... Domstolen får inte eliminera terrorn. Att utlova något sådant vore självbedrägeri eller bedrägeri. Terrorn bör tvärtom grundfästas och legaliseras i princip klar och utan hyckleri och försköning. Den bör formuleras så elastisk som möjligt, ty endast det revolutionära rättsmedvetandet och det revolutionära samvetet ställer upp betingelserna för hur den kommer att tillämpas i realiteten. Mer eller minder elastiskt.

Med kommunistisk hälsning

Lenin"

Terror var alltså helt legaliserad och pådriven från allra högsta håll, från Lenin själv. Och detta gav naturligvis fritt utrymme åt massmord och fasasfulla grymheter.

Efter inbördeskriget mot de vita s k kontrarevolutionärerna avrättade de röda, enligt officiella sovjetiska uppgifter, i maj 1921 till april 1922, alltså under 11 månader, 1 miljon 695 tusen personer. Biskopar, professorer, läkare, officerare, soldater, polismän, tjänstemän, personer från den högre medelklassen, advokater, journalister, skriftställare, konstnärer, arbetare och över 800 tusen bönder.

Och deras så kallad brott, enda brott, var att de inte tänkte rätt, inte var pålitliga i sitt tänkesätt.

Äntligen nu bortåt 70 år senare, med den nya öppenheten, Glasnost och perestrojka, höjs alltfler röster i Sovjet som kräver att sanningen ska fram. Inte bara om Stalin-tidens ohyggliga terror och regelrätta folkmord, utan även om Lenin-tidens bolsjevik-terror under den fasansfulla Tjekan.

Tjekisternas avrättningar och tortyrmetoder var så utstuderat sataniska så ohyggligt sadistiska att man vägrar tro att människor är i stånd att utföra en sådan mardrömsliknande ondska. Och hur motbjudande det än är att bara återge dessa avgrundsliknande vidrigheter så måste man ändå se denna fasasfulla sanning i vitögat. För att vi måste gardera oss mot att sådant ska kunna hända igen. Och jag läser här endast inledningen till ett manuskript som beskriver dessa fasans illdåd, begångna av Lenin-tidens Tjeka, under övervägande judiska kommissariers ledning. Inledningen lyder på följande sätt: "Man ställde upp offren i en rad och spikade fast händerna."

Judarna är fortfarande den grupp i det f d sovjetiska samhället som innehar flera ledande poster än någon annan folkgrupp i relation till antalet. Man kan här bara peka på en sådan sak som att båda Sovjets medlemmar i den så kallade palmekommissionen Grigoria Batov och GRU-generalen Milstein är judar eller om man så vill av judisk börd. Inom det f d Sovjets kulturliv dominerar judar eller personer av judisk börd.

Det kan tilläggas att under hela Lenin- och Stalin-tiden var antisemitism belagd med dödsstraff. Det var först avstaliniseringen under Chrustjov som ledde till att detta avskaffades. Och därmed kunde inte bara sionismen som sådan utan även sionismens judar kritiseras i f d Sovjet långt starkare än vad som är tillåtet offentligt i den så kallade fria demokratiska västvärlden. Den i hela västvärlden omspännande sionistiska propaganda och spionage-organisationen ADL, Anti-Defamation League, håller ett ständigt vakande öga på varje minsta lilla tendens som kan vara ofördelaktig för judarna och sionismen. Och inte minst bevakas alla sådana så kallade tecken på antisemitism i f d Sovjet. Varefter rapporter därom sänds till västerländska massmedia som ivrigt offentliggör detta och med moralisk förtrytelse vevar den gamla välbekanta visan om ryssarnas gamla antisemitism och de förfärliga judepogromerna i det tsariska Ryssland och de som nu sägs ha återvänt till Sovjet.

Inte bara i USA med därvarande starka sionistiska lobby-grupper utan i alla västländer, ja faktisk också i Sverige återkommer ständigt denna publicitet medan man genomgående tiger om den långt värre och mera omfattande förföljelsen av de kristna i f d Sovjet före den nya öppenheten och frigörelsen under Gorbatjov, alltså perestrojka och Glasnost. Det klagas över att det i dagens f d Sovjet finns bara 80 synagogor öppna. Men ingen tar reda på om det verkligen finns behov av fler synagogor för f d Sovjets ca 2,3 miljoner judar. Och där de absolut övervägande flertalet är ateister och helt integrerade i det sovjetiska samhället. Ja judarna i f d Sovjet har det mycket bättre och mera frihet och privilegier än de kristna och muslimerna. Och proportionellt har judar mera religiösa byggnader än muslimer och kristna. Om kristna i f d Sovjet skulle ha proportionellt lika många kyrkor som antalet judiska synagogor, ja då skulle det finnas 8000 kyrkor. Och muslimerna har inte hälften så många som judarna har. Och ingen bryr sig heller om att fråga ifall det i f d Sovjet verkligen finns 8000 kyrkor öppna för kristna. Eftersom den judiska befolkning uppgår till mindre än en enda procent av landets totala befolkning.

Den ettriga och ständigt återkommande publiciteten flödar i väst om en föregiven antisemitism i f d Sovjet. Och vi kan här nämna ett exempel nyligen från Svenska Dagbladets ledarsida där en av tidningens medarbetare, Leif Karlsson, skriver i en artikel den 13 maj 1988 under rubriken "hotande jubileum". Och han skriver:

"Den ryska antisemitismen har en historia ej mindre vidrig än den tyska. Övergrepp, förödmjukelser, nedsvärtningar med överhetens tysta gillande och ofta på dess anstiftan. Det kulturella folkmordet fortgår. Inga böcker har getts ut om förintelsen eller judisk partisansamverkan. Däremot saluförs öppet antisemitiska skrifter enligt pålitliga iakttagare."

Och 3 dagar senare hade DN en stor artikel på debattsidan, alltså fredagen den 2 juni 1988. En artikel som var skriven av den folkpartistiske riksdagsledamoten Kerstin Ekman. Och det var hon som i riksdagens utrikesdebatt den 16 mars hörde till gruppen borgliga som ivrigt försvarade Israel. Kerstin Ekmans DN-artikel hade rubriken "kulturellt folkmord" och hon påstår där följande:

"Judarna i Sovjet har idag ingen möjlighet att leva som judar fria från fruktan och diskriminering. ... Det existerar ingen formell judisk utbildning i Sovjet. Det finns inga judiska skolor och samtidigt omöjliggörs privat undervisning i exempelvis hebreiska. Minnesmärken över de judar som dödades under andra världskriget är i det närmaste obefintliga. Det finns endast 80 synagogor i landet för 2,5 miljoner judar. Svårigheterna att utöva sin religion blir därför oöverstigliga när man samtidigt inte tillåter att religiös litteratur införs i landet. Enda möjligheten att överleva som jude är att lämna landet och förena sig med sitt folk i Israel."

Ja, alltså inte nog med att judar som assimilerar sig till det sovjetiska samhälls-systemet snarast är privilegierade än åsidosatta, utan här krävs också att fd Sovjets judar ska få en privilegierad särställning i förhållande till landets alla andra folkgrupper.

Det finns i f d Sovjet flera minoriteter som har sitt både andliga och politiska hemland utanför Sovjet, t ex de muslimska central-asiatiska folken. Krim-tatarerna²⁶ som vägras att få återvända till sitt hemland Krim. Och de övervägande kristna volga-tyskarna²⁷ och även svenskättlingar både i Estland och i själva Ryssland. Men inte får de en särskild undervisning i sina fäders eller förfäders språk, kulturer och religion.

Kort sagt, det är faktiskt absurda krav på en privilegierad särbehandling som den folkpartistiska riksdagsledamoten Kerstin Ekman och många andra sionister eller sionistanhängare framför. Men med den styrka som de har i opionions-förmedlingen och i politiken så är det självfallet pinsamt för f d Sovjet att ständigt bli utsatt för dessa angrepp.

Det bör också tilläggas att den sionistiska folkpartistiska riksdagsledamoten Kerstin Ekman i sin DN-artikel den 2 juni 1988 allvarligt oroar sig för Glasnot och perestrojka, alltså den nya öppenheten i Sovjet. Och hon säger:

"Vad som däremot är helt klart är att förändringarna genom den nya öppenheten i det sovjetiska samhället ger utrymme för organisationer som framför klart antisemitisk propaganda."

Ja, det är farligt med öppenhet och yttrandefrihet. Inte ska man väl få vara så liberal att man tillåts beröra det oberörbara, de heliga korna eller judarna. Det är farligt vad som händer i f d Sovjet.

Och torsdagen den 9 juni 1988 publicerade Svenska Dagbladet ett nyhetsmeddelande från AP att den ledande litterära tidskriften Novyj Mir, "Nya världen" för första gången i sovjetiska massmedia hade framfört kritik av Lenin och hans styre, där judarna hade över 80 procent av de ledande befattningarna som kommissarier. Ja, vilka hemska saker kan inte inträffa om man i f d Sovjet rör vid dessa den första bolsjevik-terrorns judiska inslag.

noter:

Se:
Exempel på namn som författaren Alexander Solsjenitsyn talar om i sina böcker