 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Exempel på namn som författaren Alexander Solsjenitsyn talar om i sina böcker.
|
1. Lenin (Uljanov), Vladimir Iljitj (1870 - 1924). Den ryska kommunismens främste ideolog och sovjetstatens grundare. Före revolutionen förvisad till Sibirien, därefter i exil bl a i Schweiz. Återvände efter februarirevolutionen 1917 till Ryssland. Ett försök till statskupp misslyckades i juli samma år ("julikrisen") och Lenin tvingades fly, bl a höll han sig dold i Razliv. Efter oktoberrevolutionen 1917 ordförande i Folkkommissionernas råd (regerings-chef). Utsattes sommaren 1918 för pistolattentat, förövat av en medlem av socialistrevolutionärernas högerflygel, Fanny Kaplan. Händelsen utlöste den s k "röda terrorn" som en reaktion på "den vita terrorn" från regimens motståndare. I sitt testamente, som det sovjetiska kommunistpartiet sedermera ansåg sig kunna bortse ifrån, varnade Lenin för Stalin och föreslog, att denne skulle avlägsnas från samtliga maktpositioner. 2. Trotskij, Lev Davydovitj (1879-1940). Revolutionsveteran. Skapare av Röda armén. Utstöttes ur kommunistpartiet 1927 och förvisades. Utvisades ur Ryssland 1929. Mördad i Mexiko 1940. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen. 3. Zinovjev (Apfelbaum), Grigorij Jevsjvitj (1883-1936). Återvände från exil till Ryssland tillsammans med Lenin. Höll kontakt med finansiären Parvus. 1918 blev han Petrogrands och nordvästra Rysslands verkliga diktator. Det var under hans ledning som terrorn 1918-1919 genomfördes. Finns med i Solsjenitsyns bok Lenin i Zürich. 4. Kamenev (Rosenfeld), Lev Borisovitj (1883-1936). Lenin hade mer förtroende för honom en någon annan. 1922 var han tillsammans med Rykov och Tsurupa en av dem som ersatte den insjuknade Lenin. Finns med i Solsjenitsyns bok Lenin i Zürich. 5. Sverdlov, Jakov Michajlovitj (1885-1919). Bolsjevikveteran. Ordf. i centrala exekutivkommitén och en av Lenins närmaste män. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen, Fängelse-industrin. 6. Dzerzjinskij, Felix Edmundovitj (1877-1926). Bolsjevikveteran. Skapade 1917 tjekan, säkerhetstjänsten och blev dess förste ordförande. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden. 7. Stalin (Dzjugasjvili), Iosif (Josef) Vissarionovitj (1879-1953). Folkkommissarie för nationalitetsfrågor 1917-23. Kommunistpartiets generalsekreterare 1922. Segrare i den långvariga maktkampen efter Lenins död 1924, trots dennes rekommendationer till partiet att avlägsna Stalin från alla maktpositioner. Efter mordet på Leningrads partichef Kirov 1934 inledde Stalin en våldsam terrorkampanj, som framför allt riktade sig mot kommunistpartiets och röda arméns ledning. Solsjenitsyn antyder i Gulag-arkipelagen, att Stalin mördades av Berija. Den s k avstaliniseringen som inleddes strax efter Stalins död och sköt fart efter 20:e partikongressen 1956, avstannade kort tid efter Nikita Chrusjtjovs fall 1964 . 8. Bosjevikerna, anhängare av socialdemokratins vänsterflygel, som leddes av Lenin. Rörelsen fick sitt namn vid Andra Partikongressen 1903. Bolsjevikerna deltog i Februarirevolutionen men dominerade helt oktoberrevolutionen samma år, varigenom de grep makten. 9. Parvus (Helphand), Aleksandr (Izrail) Lazarevitj (1867-1924). Blev mycket förmögen. Tjänstgjorde som finansiell rådgivare åt turkiska och bulgariska regeringar när de inträdde i andra världskriget. Skickade under kommersiell täckmantel pengar till de ryska revolutionärerna. Finns med i Solsjenitsyns bok Lenin i Zürich. 10. Frenkel, Naftalij, f d affärsman. Senare NKVD-general. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden, svenska översättningen. 11. GULAG (Glavnoje Upravlenije Lagerej, Lägeröverstyrelsen) Avdelning inom inrikesministeriet MVD (tidigare NKVD) med det administrativa ansvaret för korrektionsarbetslägren och arbetskolonierna samt för dessas jordbruks- och industri-verksamhet 12. Volodarskij V (Moisej Goldstein psed) (1891-1918) I landsflyt. Vid återkomsten blev han bolsjevik. Mördad av en socialistrevolutionär den 20 juni 1918. Finns med i Solsjenitsyns bok Det röda hjulet, oktober 16, andra knuten. 13. Socialrevolutionärerna (SR "eséry"). Revolutionärt parti, bildat 1902 av populister (ledare bl a Viktor Tjernov och Nikolaj Avksentiejev). I partiets taktik ingick bl a terrormord på myndighetspersoner. En vänsterfraktion inom partiet stödde bolsjevikernas statskupp i oktober 1917 och bildade regering med dessa fram till freden i Brest-Litovsk i mars 1918. Vid de allmänna valen strax efter oktoberrevolutionen fick de mera moderata socialisterna, främst SR, 62 procent av rösterna. Den konstituerande församling upplöstes dock genom en bolsjevikkupp i januari 1918. SR-partiets förbjöds 1922. 14. Lourié, Michel (psed för Jurij Larin) (1882-1932), Bolsjevik sedan 1917, efter oktoberrevolutionen anställd på finans- och planerings-departimentet. Finns med i Solsjenitsyns bok Det röda hjulet, oktober 16, andra knuten. 15. Uritskij, Moisej Solomonovitj (1873-1918), revolutions-veteran. 1918 chef för tjekan, säkerhetstjänsten i Petrograd. Mördades av en socialistrevolutionär. Drev fram beslut om "den röda terrorn" mot bolsjevikregimens motståndare. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen, Fängelse-industrin. 16. Semasjko, Nikolaj Aleksandrovitj (1874-1949). Umgicks flitigt med Lenin i Paris och Genève. Efter oktober-revolutionen blev han folkkommissarie för hälsovården. Finns med i Solsjenitsyns bok Lenin i Zürich. 17. Kaplan, Fanny (Dora) (1888-1918). Socialistrevolutionär terrorist. Begick sommaren 1918 pistolattentat mot Lenin. Avrättades i Lubjankafängelset den 3 september 1918. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen, Döds-arbetslägren, Själen och taggtråden, svenska översättningen. 18. Februarirevolutionen, den 27 februari (12 mars enl. nya stilen) 1917 störtade tsarväldet. Efter några dagar bildades en provisorisk regering ledd av furst Lvov (senare Kerenskij) vilken störtades vid bolsjevikkuppen i oktober samma år ("oktoberrevolutionen"). 19. Berman, Matvej. GULAG-chef. Byggnadschef vid Vita-havskanalen. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden. Sid 78, svenska översättningen. 20. Kogan, Lazar, (Koganovitj, Lazar Moisejevitj) f 1893 En av Stalins förtrogna. OGPU-styrkornas vice befälhavare. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden. 21. Vitahavskanalen, kanal mellan Vita havet och sjön Onega (förbindelse till Leningrad), byggd av politiska fångar. 22. Jagoda, Genrich Grigorijevitj (1891-1938), 1924 vice GPU-chef, 1934-36 NKVD-chef. Finns med i Solsjenitsyns bok GULAG-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden. 23. Rappaport, Jakov. Nämns i samband med Vitahavskanalen av Solsjenitsyn i boken GULAG-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden. Sid 78 svenska översättningen. 24. Radek (Sobelsohn), Karl Bernardovitj (1885-1939). Åkte genom Tyskland i Lenins grupp. Stannade året 1917 ut i bolsjevikerna Utländska byrå i Stockholm. Finns med i Solsjenitsyns bok Lenin i Zürich. 25. Oktoberrevolutionen, bolsjevikernas maktövertagande och störtande av Provisoriska regeringen, inleddes den 7 november (25 oktober, gamla stilen) 1917. Jämte 1 maj var den 7 november den främsta helgen i f d Sovjetunionen. 26. Krimtatarerna, turkisk folkgrupp, som 1921 upprättade en s k autonom republik på Krim. Beskyllda för samarbete med tyskarna under andra världskriget deporterades österut den 18-19 maj 1944. Folkgruppen rehabiliterades formellt 1967 men har icke fått återvända till Krim. 27. Volgatyskarna. Huvudparten av volgatyskarna var ättlingar av tyska bönder, som på 1700-talet inbjöds som kolonister till Ryssland. 1924 bildades en volgatysk sovjet-republik. Efter det tyska överfallet på Sovjetunionen sommaren 1941 utfärdades ett dekret om bestraffningsåtgärder mot volgatyskarna, vilka beskylldes för att hjälpa Hitlertyskland. Hela den volgatyska befolkningen deporterades österut. 1964 rehabiliterades folkgruppen, men halvhjärtat.
|
