Det tycks alltid finnas judar som känner sig missaktade av vad som verkligen står i deras egen bibel. I varje fall när någon utomstående - en icke-jude - citerar eller refererar något som kan uppfattas av extremt känsliga och chauvinistiska judar.

Låt mig bara nämna ett exempel! På Svenska Dagbladets kultursida den 29 december 1985 framfördes upprörda klagosånger över att en nyutkommen reviderad svensk översättning av Anne de Vries kristna "Barnens bibel" var antijudisk, bl a därför att det på ett enda ställe i denna bok stod att "folket var envist och motsträvigt i öknen och att de sade onda och dumma saker".

Den svenska översättaren, Ylva Eggehorn, som tillika är medlem av Svenska kommittén mot antisemitism, genmälde i en artikel i Svenska Dagbladet den 11januari1986 med rubriken "Barnens bibel är ojudisk men inte antijudisk" följande:

"Jämför man detta med den samlade bilden av Israels folk i GT, är det en västanfläkt - och väl är det, naturligtvis."

Alltså, trots att man i denna "Barnens bibel", avsedd för kristna barn, inte för judiska, skriver om Gamla Testamentets texter på ett för Israels folk ytterst skonsamt sätt och faktiskt förfalskar vad där står, så blir ändå några judar ytterst upprörda och kräver ursäkter, rättelser eller indragning. De drar sig inte för att utöva ett judiskt åsiktsmonopol. Om de kristna skulle rätta sig efter sådana här judiska krav, innebär ju detta att de totalt skulle kapitulera och överge sin kristna religion!

Låt mig ta ett annat exempel på hur stingsligt känsliga somliga judar kan vara inför en beteckning i pressen. I Svenska Dagbladet måndagen den 6 mars år 1989 berättar Läsarnas ombudsman Bengt Erlandsson att en judisk läsare Aaron G. Girard blivit upprörd över att en liten nyhetsartikel den 14 februari i Svenska Dagbladet började så här: "Den judisk-amerikanske författaren Elie Wiésel krävde på måndagen..."

Enligt denne jude Aaron G. Girard skulle det vara judefientligt och rasistiskt att beteckna den kände juden och sionisten Elie Wiesel som "den judisk-amerikanske författaren", eftersom man i pressen sällan skriver "den luthersk-svenske filmregissören Ingmar Bergman" eller "den katolsk-engelske författaren Graham Greene" eller "den muslimsk-amerikanske boxaren Mohamed Ali"! - Varför, utropar denne jude Girard upprört, talar ni då om någon som råkar vara judiskt troende med bindestreck. Är det inte ett sätt att föreviga nazisternas och antisemiternas påstående att man inte kan vara både jude och amerikan, svensk, engelsk och så vidare! Är det inte dags för Svenska Dagbladet att sluta med detta slags fördomar, som förekommer nästan dagligen, undrar han avslutningsvis.

Denna reaktion är inte bara löjlig, den är ju totalt grundlös och missvisande.

Svenska Dagbladets redaktör Bengt Erlandsson svarade också milt tillrättavisande: "I det nu aktuella fallet talade Wiesel som inbjuden till ett judiskt kulturcentrum i Moskva. Och många, kanske de allra flesta av dem, som Raoul Wallenberg räddade livet på var judar, och då kanske det inte är helt betydelselöst att i nyhetstexten också tala om vem Wiesel är. Däri ligger inte något nedsättande." Det bör tilläggas att Wiesel i Moskvas judiska centrum hade krävt att Gorbatjov skulle se till att fallet Raoul Wallenberg utreds på nytt.

Faktum är emellertid att den korrekta beskrivningen på Elie Wiesel är judisk författare verksam i USA. Elie Wiesel har visserligen amerikanskt medborgarskap som han aldrig har vare sig velat eller behövt överge, och Elie Wiesel är i sitt författarskap och i sin politiska agitation helt och hållet judisk och sionistisk - för USA har han lika litet någon lojalitet eller engagemang som han tidigare hade för Frankrike där han tidigare bodde och hade franskt medborgarskap eller ännu tidigare för Polen där han föddes och hade polskt medborgarskap.

Dessutom - alldeles bortsett från just personen Elie Wiesel - så anser ju både judendomen och sionismen att varje jude tillhör det judiska folket, oavsett var i världen han bor och vilket medborgarskap han har, och som tillhörande det judiska folket har varje jude den primära lojaliteten till endast en stat: den judiska staten Israel. Därav följer att det aldrig i sak kan vara en förolämpning eller uttryck för missaktning att kalla en jude för jude.

I regel är judar stolta över att judar kallas judar i positiva sammanhang: en framstående vetenskapsman, en firad orkesterdirigent, en populär skådespelare eller skådespelerska eller en lovprisad författare som är jude kallas gärna jude, i synnerhet om vetenskapsmannen eller författaren erhåller nobelpriset, så framhålls det självklart att han eller hon är jude.

Men i negativa sammanhang är det "förbud" i stora massmedia att kalla en jude för jude: gangster- och maffialedare som är judar omnämnes sällan eller aldrig som judar, medan det är helt legitimt att kalla t ex italienska gangster- och maffialedare för italienare. Trots att det är väl omvittnat att judiska gangsters i 20- och 30-talets Chicago var lika många och inflytelserika och brottsbelastade som italienska så omnämnes sällan eller aldrig detta i böcker, filmer och tidningsartiklar om denna tids gangstervälde i USA - och så här har det fortsatt till våra dagars organiserade brottslighet där just judar i större omfattning än andra minoritetsgrupper i USA, Europa och även Sovjet ägnar sig åt narkotikabrott på högre nivå - men detta förtigs som sagt i massmediarapporteringen.

När vi i Radio Islam betecknade den sadistiske sektledaren Hans Scheike som judisk, så är detta en sakinformation som man vill beteckna som ett uttryck för s k antisemitism, ett lömskt påhopp på den judiska folkgruppen i allmänhet i syfte att utsätta judar för missaktning. Men detta är ju helt felaktigt. Det är av intresse för allmänheten, som det heter, att informera om vilken folkgrupp som denne sällsynt sadistiske sektledare tillhör, eftersom hans brott var så ovanligt vedervärdigt och också mycket uppmärksammades av särskilt kvällspressen i Stockholm. Det bör tilläggas, att det finns ett genomgående sadistiskt inslag i den judiska bibeln och att det sionistiska Israel behandlar den palestinska befolkningen med ofta utstuderad sadistisk grymhet, sannolikt till följd av den brutala sadism och grymhet som utgör en bärande del av den judiska bibeln gentemot andra folk med en grym och härsklysten gud Jahve.

Sammanfattningsvis: Om judar endast får kallas judar i positiva sammanhang, men aldrig i negativa, så är ju detta ett krav på ett särskilt privilegium för den judiska folkgruppen att judar ska betraktas som ett herrefolk, "Herrens utvalda egendomsfolk", som det heter i judendomens bibel, ett "heligt folk". - Se t ex Andra Moseboken, kapitlet 19, verserna 5 och 6! Detta kan ju aldrig överensstämma med demokrati och jämlikhet!