I vänstertidskriften
Folket i Bild kulturfront (FiB)
har av skribenten Lasse Wilhelmson skrivit en
utförlig artikel om "Israel och sionismen". Den som vill
ha en någorlunda saklig analys av de ideologiska
utgångspunkterna för sionismen, judiska rasismen, och
Israels apartheidlagar kan få en intressant läsning. Det
är bara att klicka på www.fib.se och läsa inlägget.
Skriv gärna ut och spara, vill jag rekommendera.
Mycket av det som hävdas i Willhelmsons skrift i detta nummer av FiB har slående likheter med vad som den muslimske debattören och f d radiomannen Ahmed Rami hävdade i sina böcker och radiosändningar under 80- och 90-talet. Vad som är intressant är att artikeln tydliggör de typiska nazistiska dragen i sionismen. Det är bl a släktskap genom blodsmyter, rätt till palestinsk mark enbart för judar, den judiska rasens herrefolksmentalitet och judendomen som en religion som ska legitimera den judiska nationens rätt att härska.
Och att inte bara högern som normalt springer imperialismens och kolonialismens ärenden utan också vänstern och fredsrörelsen i västvärlden genom åren lovprisat Israel som ett socialistiskt samhällsexperiment och en utopi som palestinierna (och den islamiska världen) ska acceptera och lära sig leva med.det ska tilläggas av det börjar höras röster inom den sekulära antireligiösa vänstern om ett tydligare avståndstagande från Israel och dess nationsbygge, som uppenbarligen visat sig bygga på samma rasistiska, facsistiska och chauvinistiska ideologier som härskade (och fortfarande härskar i Europa). Att vänstern har alltid vetat om det falskspel som kallas "israelisk demokrati" råder det ingen tvivel om.
Israel har alltid varit en strikt kolonial konstruktion, med en socialistisk fasad som springer västimperialismens ärenden.Vad som tvingat vänstern att höja tonen i kritiken mot sionismens ideologiska och lagfästa rasism och börja ifrågasätta Israels legitimitet som en demokratisk stat, har inte så mycket att göra med att konstruktionen och dess "demokratiska och socialistiska" fasad börjat rämna. Det kunde konstateras för länge sedan och Intifadeh har pågått i över 17 år och Israels invasion av Libanon 1982 visade att Israel inte nöjer sig med mindre än totalt politiskt herravälde i regionen.
Nej, vänsterns kritik bygger på att vänstern är missnöjd med att Israel och sionismen också är en religiös rörelse som blandar in religion i politiken. Inte heller detta har varit någon hemlighet för vänstern. Så har det alltid varit i Israel. Men eftersom vänstern är en frän kritiker till politisk islam och konkurrerar om den politiska makten bland palestinska själar, ser den sig tvungen att göra upp med sin egen dubbelmoral för att åter betraktas som intellektuell rumsren i palestinska och arabiska ögon.
Samma vänster har på senare år gärna lyft fram arabiska despoter i västländernas arabiska kolonier och satelliter som "muslimska" ledare. Det kan gälla Arafat, Saddam eller Mollah Omar och Osama Bin laden. För vänstern gör det ingenting om islam används för att legitimera arabnationalistiska despotiska vänsterdiktaturer eller traditionalistiska fundamentaliströrelser som tidigare jobbat i amerikansk-israelisk tjänst men som kommit i kant med eller inte kunnat leverara till sina uppdragsgivare.
Nu är dessa despoter borta, och kvar finns bara Iran och dess nuvarande och potentiella vänner kvar på arenan. Det är alltså despoter som fick sitt stöd för att förhindra uppkomsten av nya Iran runtom i världen. Det kan vara i Libanon och Palestina eller som i Irak, där ett demokratiskt val skulle innebära en islamisk republik efter iransk modell. Irans och dess islamiska revolutions seger över kolonialismen och imperialismen är lika mycket en seger över vänstern och kommunismen.
De som följt debatten över åren kan lätt inse hur vänstern gått i spetsen för kritiken mot Islams politisering i allmänhet och den islamiska revolutionen (i Iran) i synnerhet. De flesta falska inlägg om "kvinnoförtryck" och "förföljelse av intellektuella" och "homosexuella" (i just Iran) har kommit just från vänsterhåll. Det är alltså samma vänster som med blida ögon sett på den politiska och nationalistiska judendomens allt ökande inflytande i Israels "sekulära stat".
Vad som oroar vänstern är alltså att också Israel är en stat byggd på religiösa grunder. Nu när palestinierna valt att gå sin egen väg och vill skapa en annan sorts stat på andra religiösa grundvalar (än den judiska eller liberalt västerländska), vill vänstern stämma i bäcken. Israel ska lämna Gaza, och det är en tidsfråga innan palestinierna med Hamas och Jihad i spetsen kan etablera sig politiskt och administrativt i området, trots Israels ständiga attacker. Vänstern vill å den "sekulära" västvärldens rycka ut till PLOs räddning, då Israels likvidering av palestinska motståndsledare och PLOs eftergifter och samarbete inte kunnat hindra islamiska politikers inflytande. Tvärtom.
Israel har alltid varit beroende av den politik som förs av USA och nu när Israel anslutitis till den neokonservativa högerkristna agendan har ökat vänsterns bekymmer. Nu får det vara nog av Israels ständiga anpassning av sin rasistiska politik till vad som "trendigt" eller "inne" för tillfället, resonerar den ursinniga vänstern. Att förbli ljum i sin attityd eller tyst i sin kritik mot Israels nationalreligiösa grundvalar, minskar ju trovärdigheten för vänsterns islam- och irankritik och för västvärldens sekulära alternativ för palestinska ögon.
Så det gäller att ta judarna i örat så att de gömmer undan den värsta smutsen i sitt ideologiska bagage och respekterar den demokratiska farsens spelregler. Vi får inte glömma att sionist-judarna (åtminståne deras s k vänsterintellektuella och moderna liberaler) är känsliga för kritik från sekulärt och ateistiskt europeiskt håll. De vill ju inte klassas som fundamentalister, extremister, fanatiker och "t.e.r.r.o.r.i.s.t.e.r" som vilken annan "muslim eller arab".
Den intressanta frågan är vilka praktiska slutsatser man kan dra av Wilhelmsons beskrivning och analys av sionismen och Israel. Ska det nu vara inte bara vara politiskt legitim utan också politiskt korrekt att försvara palestiniernas väpnade motstånd mot rasist-, apartheid- och terrorstaten Israel? Får man förmoda att vänsterns och dess bolsjevikers icke-angreppspakt med judiska nazister ska vara över?
Mycket av det som hävdas i Willhelmsons skrift i detta nummer av FiB har slående likheter med vad som den muslimske debattören och f d radiomannen Ahmed Rami hävdade i sina böcker och radiosändningar under 80- och 90-talet. Vad som är intressant är att artikeln tydliggör de typiska nazistiska dragen i sionismen. Det är bl a släktskap genom blodsmyter, rätt till palestinsk mark enbart för judar, den judiska rasens herrefolksmentalitet och judendomen som en religion som ska legitimera den judiska nationens rätt att härska.
Och att inte bara högern som normalt springer imperialismens och kolonialismens ärenden utan också vänstern och fredsrörelsen i västvärlden genom åren lovprisat Israel som ett socialistiskt samhällsexperiment och en utopi som palestinierna (och den islamiska världen) ska acceptera och lära sig leva med.det ska tilläggas av det börjar höras röster inom den sekulära antireligiösa vänstern om ett tydligare avståndstagande från Israel och dess nationsbygge, som uppenbarligen visat sig bygga på samma rasistiska, facsistiska och chauvinistiska ideologier som härskade (och fortfarande härskar i Europa). Att vänstern har alltid vetat om det falskspel som kallas "israelisk demokrati" råder det ingen tvivel om.
Israel har alltid varit en strikt kolonial konstruktion, med en socialistisk fasad som springer västimperialismens ärenden.Vad som tvingat vänstern att höja tonen i kritiken mot sionismens ideologiska och lagfästa rasism och börja ifrågasätta Israels legitimitet som en demokratisk stat, har inte så mycket att göra med att konstruktionen och dess "demokratiska och socialistiska" fasad börjat rämna. Det kunde konstateras för länge sedan och Intifadeh har pågått i över 17 år och Israels invasion av Libanon 1982 visade att Israel inte nöjer sig med mindre än totalt politiskt herravälde i regionen.
Nej, vänsterns kritik bygger på att vänstern är missnöjd med att Israel och sionismen också är en religiös rörelse som blandar in religion i politiken. Inte heller detta har varit någon hemlighet för vänstern. Så har det alltid varit i Israel. Men eftersom vänstern är en frän kritiker till politisk islam och konkurrerar om den politiska makten bland palestinska själar, ser den sig tvungen att göra upp med sin egen dubbelmoral för att åter betraktas som intellektuell rumsren i palestinska och arabiska ögon.
Samma vänster har på senare år gärna lyft fram arabiska despoter i västländernas arabiska kolonier och satelliter som "muslimska" ledare. Det kan gälla Arafat, Saddam eller Mollah Omar och Osama Bin laden. För vänstern gör det ingenting om islam används för att legitimera arabnationalistiska despotiska vänsterdiktaturer eller traditionalistiska fundamentaliströrelser som tidigare jobbat i amerikansk-israelisk tjänst men som kommit i kant med eller inte kunnat leverara till sina uppdragsgivare.
Nu är dessa despoter borta, och kvar finns bara Iran och dess nuvarande och potentiella vänner kvar på arenan. Det är alltså despoter som fick sitt stöd för att förhindra uppkomsten av nya Iran runtom i världen. Det kan vara i Libanon och Palestina eller som i Irak, där ett demokratiskt val skulle innebära en islamisk republik efter iransk modell. Irans och dess islamiska revolutions seger över kolonialismen och imperialismen är lika mycket en seger över vänstern och kommunismen.
De som följt debatten över åren kan lätt inse hur vänstern gått i spetsen för kritiken mot Islams politisering i allmänhet och den islamiska revolutionen (i Iran) i synnerhet. De flesta falska inlägg om "kvinnoförtryck" och "förföljelse av intellektuella" och "homosexuella" (i just Iran) har kommit just från vänsterhåll. Det är alltså samma vänster som med blida ögon sett på den politiska och nationalistiska judendomens allt ökande inflytande i Israels "sekulära stat".
Vad som oroar vänstern är alltså att också Israel är en stat byggd på religiösa grunder. Nu när palestinierna valt att gå sin egen väg och vill skapa en annan sorts stat på andra religiösa grundvalar (än den judiska eller liberalt västerländska), vill vänstern stämma i bäcken. Israel ska lämna Gaza, och det är en tidsfråga innan palestinierna med Hamas och Jihad i spetsen kan etablera sig politiskt och administrativt i området, trots Israels ständiga attacker. Vänstern vill å den "sekulära" västvärldens rycka ut till PLOs räddning, då Israels likvidering av palestinska motståndsledare och PLOs eftergifter och samarbete inte kunnat hindra islamiska politikers inflytande. Tvärtom.
Israel har alltid varit beroende av den politik som förs av USA och nu när Israel anslutitis till den neokonservativa högerkristna agendan har ökat vänsterns bekymmer. Nu får det vara nog av Israels ständiga anpassning av sin rasistiska politik till vad som "trendigt" eller "inne" för tillfället, resonerar den ursinniga vänstern. Att förbli ljum i sin attityd eller tyst i sin kritik mot Israels nationalreligiösa grundvalar, minskar ju trovärdigheten för vänsterns islam- och irankritik och för västvärldens sekulära alternativ för palestinska ögon.
Så det gäller att ta judarna i örat så att de gömmer undan den värsta smutsen i sitt ideologiska bagage och respekterar den demokratiska farsens spelregler. Vi får inte glömma att sionist-judarna (åtminståne deras s k vänsterintellektuella och moderna liberaler) är känsliga för kritik från sekulärt och ateistiskt europeiskt håll. De vill ju inte klassas som fundamentalister, extremister, fanatiker och "t.e.r.r.o.r.i.s.t.e.r" som vilken annan "muslim eller arab".
Den intressanta frågan är vilka praktiska slutsatser man kan dra av Wilhelmsons beskrivning och analys av sionismen och Israel. Ska det nu vara inte bara vara politiskt legitim utan också politiskt korrekt att försvara palestiniernas väpnade motstånd mot rasist-, apartheid- och terrorstaten Israel? Får man förmoda att vänsterns och dess bolsjevikers icke-angreppspakt med judiska nazister ska vara över?
Herman
http://www.muslimer.net/forum/archive/index.php?t-2591.html
