 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Föredrag där Faurisson kritiserar en bok skriven av Peter Englund.
Radio Islams tidning om bok av Peter Englund
|
. Mitt namn är Robert Faurisson. Jag är professor i Frankrike. Jag har specialiserat mig på kritisk granskning av texter och dokument. I dag skulle jag vilja tala om en bok, som har publicerats på svenska. Denna bok är skriven av Peter Englund. Och titeln betyder "Det eviga hatet från nynazister, antisemiter och Radio Islam". Den har publicerats 1993. Jag läser inte svenska. Någon har skickat mig en översättning. Och vi ska anta att denna översättning är exakt. Men kom ihåg, det är bara en översättning. Jag kommer att starkt kritisera Mr Peter Englund. Denna historiker anser att det är möjligt att svara på revisionisternas utmaning. Han anser att de nazistiska gaskamrarna verkligen existerade och att det är möjligt att ta fram bevis för existensen av dessa hemska vapen. Det enda sättet att svara på våran uppgift, som jag ser det, är att visa eller rita för oss detta vapen. Mr Peter Englund visar inte för oss, och ritar inte för oss någon av dessa gaskammare. Men det är vad han påstår att han gör. Han påstår att om du läser mycket noga vad som har skrivits om utrotningslägren, som vi har fått höra så mycket om, med utrotningsläger menas läger som judar har förts till för att avrättats, så kan du lätt få en uppfattning om hur dessa såg ut. Och han går så långt att han, Mr Peter Englund, anser sig kunna beskriva för oss ett läger. Och även en dag i detta läger. Denna dag är den 18:e augusti 1942. Detta läger är Belzec. Inte att förväxla med Bergen-Belsen. Bergen-Belsen är nära Hamburg och befriades av Britterna. Belzec finns i sydöstra Polen, nära den ryska gränsen. Peter Englund säger till oss i en del av boken: Jag ska visa för dig vad som hände på denna bestämda dag, i detta bestämda läger. Men det är något som är störande. Det är början av hans beskrivning. För först erkänner han att det inte finns några fysiska bevis. Och som du kanske vet, är vi revisionister mycket intresserade av fysiska bevis, kemiska bevis, topografi, tekniska frågor. Vi är, som vi säger, väldigt materialistiska. Vi vill kunna se saker eller få saker rekonstruerade. Men på ett vetenskapligt sätt. Så det är tyvärr så, att det finns inga fysiska bevis för sådana ovanliga saker. Men det är vad han påstår. Han säger att det finns inte längre några spår kvar av Belzec. Lägret förstördes o.s.v. Han säger vidare att det finns inga dokumenterade bevis, att alla papper förstördes. Ni måste förstå att för Mr Englund, om det inte finns några fysiska bevis och om det inte finns några dokumenterade bevis, så beror det på att tyskarna är skyldiga. De förstörde allting. Vilket verkligen är överraskande. Men vi ska här anta att Mr Englund har rätt. Och vi säger: Oh, här har vi en person som ska berätta för oss exakt vad som hände en dag på en plats. Fastän han har inga fysiska bevis, inga dokumenterade bevis. Vad är det han har? Han har bara vad han kallar vittnesmåls-bevis. Vad han kallar vittnen. Tyvärr, om ni inte har fysiska bevis och inga dokumenterade bevis, så är det svårt att se värdet av några vittnesmål. Ni behöver något materialistiskt för att kontrollera vad ett s.k. vittne säger. Men hur som helst, låt oss gå vidare och se. Så här långt har författaren inte gett oss några handfasta bevis. Fysiska spår av platsen. Var detta brott skulle ha begåtts. Fysisk existens av vapnet för brottet, dokumenterande papper för denna plats, detta vapen detta brott, utan bara bekännelser av vad han kallar ögonvittnen. Så låt oss se på dessa, vilka antas vara ögonvittnen. Först så säger Mr Englund, och det gör han alldeles rätt i att säga, han påminner oss att minnet är något bedrägligt. Detta sägs på sidan 101. Så min fråga är: Hur ska Mr Englund förhindra att inte låta sig vilseledas av detta som ibland är bedrägligt? Och det finns inget svar. Vi vet inte hur denna svenska historiker kontrollerar dessa vittnesmål och hur han väljer. Detta är ett bra ögonvittne, detta är inte ett bra ögonvittne. Det skulle han förklara. Han tillägger att det naturligtvis finns motsägelsefulla, otydliga detaljer och vad som måste vara små fel på dessa källor som jag har använt. Och han säger att han fortfarande granskar ett stort antal detaljer som är oklara och värda att diskutera. Men att det inte är någon tvekan trots frågor kring vissa detaljer. Och han ger vad han kallar exempel av dessa detaljer. Nu, om jag har förstått rätt så säger Mr Englund att detta som jag nu säger är sant, men i vissa detaljer kan det finnas små fel eller saker som är otydliga eller motsägelsefulla. Så jag ska först säga något om valet av ordet detalj. Jag tror att en forskare inte har rätt att säga, detalj. Eftersom detaljer innebär ett värde omdöme. Det är en åsikt. Eftersom vad som för han kanske är en detalj, kanske för någon annan person är mer än bara en detalj. Och även när ni säger att denna detalj är inte så viktig. Med andra ord, detta ord är dubbeltydigt. Detaljerna han ger är några exempel. Så, hur väljer han dessa exempel? Kanske så väljer han, det vet vi inte, slumpvis och obetydliga exempel, i stället för att mer seriöst ta fram exempel. Nu, för att återvända till det första ögonvittnet, vilkens namn uppges. Det är tysken Kurt Gerstein. Han, Mr Englund, säger att det finns vissa problem med vittnesmålen från detta vittne. Och han ger bara ett exempel. Han säger om Kurt Gerstein att det är orimligt, påståendet att 800 personer placerades i en gaskammare på 25 kvadratmeter. Och detta skulle då betyda 32 personer på 1 kvadratmeter. Men jag skulle vilja fråga. Är det orimligt för ett ögonvittne att säga en sådan sak? Denna orimlighet skulle kunna kallas en detalj. Hur många detaljer av denna kaliber finns det här? Vad ska författaren göra med denna rad av detaljer längre fram, när han kommer att berätta den fullständiga historien om vad han kallar massgasningen i Belzec? Vilken ägde rum fram till mitten av december 1942. Detta enligt sidan 100. Så om jag försöker göra en sammanfattning på hans egen kritik av dessa vittnesmål, så ser jag att Mr Peter Englund måste trots allt erkänna att det finns en del problem. Att en del saker var svårbegripliga. Att en del saker var motsägelsefulla. Att det fanns otydliga, dunkla detaljer. Små fel. Att något var oklart. Han säger också i fotnot nr 55, "En absurditet som kan vara ett tankefel. Antagligen också ett misstag". Så om jag förstår rätt så måste vi vara mycket försiktiga med dessa vittnen. Min fråga blir: Har Mr Peter Englund varit så försiktig som han säger vi ska vara? Hur många vittnen har han tagit fram? Och jag skulle säga 16. Vilket är väldigt mycket. Och jag ska läsa upp hela den imponerande listan av dessa vittnen. Så inte bara hans vittne nr 1 som är Kurt Gerstein, utan också Dr Fallensten, men här kommer listan: Franz Stangl, Josef Jeklain, Oscar Degelman, Vilhelm Kornides, Adolf Eichmann, Frans Schomell, Josef Oberase, Rudolf Höss, som var kommendant i det berömda Auschwitz, August Becker, August Effner, 2 polacker, Stanislav Bodenowitz, Jan Karski, och även en svensk, Karl-Inge Vendell. Inte på någon punkt får vi exakt veta vad dessa personer säger om Belzec, varesig om det nu är som tjänstgörande personer i lägret, som fallet är med tyskarna eller för åtminstone en del av tyskarna eller från dem som har sett det utifrån, som fallet är med polackerna eller från dem som har fått underrättelse-information, som tycks vara fallet med svensken. Och författaren säger något annat. Han säger att när det gäller de polska vittnena så har han konsulterat en broschyr, skriven av kommunisterna 1947. Och detta är störande. För vi måste vara ytterst försiktiga med vad kommunisterna har publicerat. Vi vet inte hur de väljer ut sina vittnen, och hur man ska tyda det, om det så var bara små fel, misstag, motsägelsefullheter o.s.v.. Så detta är vad vi har. Men Mr Peter Englund använder en ganska dålig metod, skulle jag vilja säga. Han gör något annat som jag starkt kommer att kritisera honom för. Låt oss ta ett exempel. Hans vittne, ögonvittne nr 1. Han är en tysk, Kurt Gerstein. Men vi revisionister, vi känner väl till Kurt Gerstein. Vi har skrivit många saker om detta vittne, detta s.k. vittne. Faktum är att Kurt Gerstein har påstått att i Belzecs gaskammare så var det 700-800 personer på en yta av 25 kvadratmeter, 45 kubikmeter. Vilket betyder 28-32 personer på 1 kvadratmeter och vid en höjd av 1,80 meter. Eftersom människorna staplades inte på varandra. De stod på sina fötter. Så detta är en omöjlig historia. Men min fråga är: Hur är det på sidan 119 när Mr Peter Englund antas återge vad Gerstein har sagt, och säger att Gerstein har sagt 700-800 personer och cirka 6 personer per kvadratmeter. Förstår ni, 6. Mr Peter Englund dolde de 25 kvadratmetrarna. Han dolde de 45 kubikmetrarna. Han ändrade helt hela historien. Låt mig ge ett annat exempel. Kurt Gerstein sa att i Belzec så fanns det ett berg av kläder på 30-40 meter. Peter Englund återger inte detta. Vilket är så dumt, eftersom hur kan du lägga ett klädesplagg på toppen av ett 30-40 meter högt berg av kläder? Det är helt omöjligt. Han ersätter "30-40 meter högt berg av kläder" med "gigantiskt berg av kläder" Så om du läser detta. Vad betyder gigantisk? Du lämnas med din egen fantasi. Och jag kan ge många sådana ändringar som Mr Englund har gjort när det gäller hans vittne nr 1. Låt mig säga vad det påminner mig om. På 1600-talet så hade våran kung Ludvig den 14:e en son och sonen kallades delfinen. Och när kungen bestämde att sonen skulle lära sig latin så fick inte sonen den latinska originaltexten. Eftersom som ni kanske vet så finns det i originaltexten en del, jag skulle säga starka delar som ett barn inte bör läsa. Så speciella böcker trycktes upp för delfinen, och de kallades: "För att användas av delfinen". Detta var namnet som gavs till den censurerade versionen av de klassiska latinska författarna som Ludvig den 14:e ville att hans son skulle läsa. Men idag använder fransmännen denna censurerade version som källa vid litterära arbeten, som har blivit omvandlad eller förvrängd. Så detta är precis vad Mr Englund har gjort. Han har gjort något annat. Han har dolt att det finns flera olika versioner om gasningen i Belzec. I Gerstein-versionen ska vi anta att personer dödades av gasen från dieselmotorer. Detta är verkligen dumt. Därför att diesel har lite koloxid, CO och mycket koldioxid, CO2. Och gasen som verkligen dödar är koloxid, CO. Men hur som helst, vad som Mr Englund inte säger är att för många s.k. vittnen dödades personer i Belzec med elektricitet. Och det var den versionen som gällde i Nürnberg-rättegången. Den nu mest dolda versionen av Belzecs historia var att i detta läger dödades judarna med elektricitet. Dessa vittnesmål eller så kallade vittnesmål nämns inte av Mr Englund. Varför? Varför nämner han inte även detta? Enligt Laib Langfus, i en bok skriven av Bere Mark och utgiven 1982, så användes två metoder. Ursäkta men tro mig, den första metoden var kvävning av avföring. Judarna antas ha placerats i gropar i marken. En i varje grop. Och andra judar tvingades tömma sig på juden i gropen och denna dödades av avföring. Den andra metoden var elektrifiering. Hur kommer det sig att Mr Peter Englund inte nämner den version som påstås har används av Stefan Szende? Han var en jude. Denna version publicerades först i Sverige. Och denna ovanliga version säger att judarna placerades i stora rum på en metallplattform. Och metallplattformen böjde sig nedåt. Vatten strömmade in. Och när judarna hade vatten upp ovanför benen så sattes det ned elektriska poler i vattnet. Och judarna fick elektriska stötar. Sen gick metallplattformen upp och elektriciteten sattes på ännu en gång. Och plattan blev glödande röd och judarna brändes ihjäl och även kremerades. Detta är versionen av Szende publicerad i Sverige 1944. Mr Peter Englund säger inget om denna. Enligt den internationella militära tribunalen i Nürnberg 1945-1946 så finns bara versionen med dödade med elektricitet. De sovjetiska och brittiska delegaterna talar om dokument som de har fått ifrån polska exilregeringen i London, där detta nämns. Och detta var sanning i Nürnberg. Varför nämner inte Peter Englund detta? Och hur är det med icke-korsförhören av Dr Hans Frank? Han var anklagad. Han sa att under kriget så hade han hört rykten om Belzec som gjorde att han besökte platsen. Och enligt vad han säger i Nürnberg så kunde han inte se något fel. Kanske ljög Dr Frank. Men vi måste nämna detta. Enligt Oberhause-rättegången? var det först Zyklon B som användes. Sedan avgaser från dieselmotorer. Och detta stämmer inte med Gersteins version, som sa först dieselmotorer och sedan kanske så användes Zyklon B. Om man tittar i uppslagsverket Encyclopaedia Judaica publicerat 1971 och i uppslagsverket om Holocaust publicerat 1990, så kan man slå upp rubriken Belzec. Nu lyssna, "svårigheten med att finna överlevande och bristen av tysk dokumentation gällande Belzec gör det omöjligt att ge en detaljerad historia om lägret". Så enligt Encyclopaedia Judaica som har studerat alla böcker, artiklar om Belzec så är det omöjligt att återge en detaljerad historia om lägret. Hur kan Peter Englund plötsligt upptäcka en sådan detaljerad historia om detta läger, som gör det möjligt att återge den kompletta historien om en dag i detta läger? Denna dag är den 18:e augusti 1942. Uppslagsverket om Holocaust säger: "Förutom denna enda källa", som betyder Reder-källan, som har absolut inget värde. Men i alla fall, "Förutom denna enda källa, så har det varit svårt att få fram information om Belzec jämfört med bevis från andra utrotningsläger". Nu, det är inte alls korrekt om de andra utrotningslägren. Men vi bryr oss inte om detta just nu. Denna enda källa är Rudolf Reder Buklet. Denna mening skrevs av Itzak Rad i detta uppslagsverk. Men Mr Peter Englund känner till namnet Izak Rad. Eftersom jag tror han nämner honom i en fotnot. Bland de vittnen som Peter Englund räknar upp minns ni säkert namnet Kornides. Men ta och se efter vad Kornides har skrivit. Kornides säger faktiskt att han var på ett tåg och att från tåget så kunde han se lägret Belzec. Men han kunde inte se vad som fanns i lägret. Han säger att han kunde inte se någonting. Så hur kan då Kornides räknas som ett ögonvittne? Detta s.k. ögonvittne säger att jag kunde inte se någonting. Så han är verkligen inget ögonvittne. Om Franz Stangl. Vet ni att Franz Stangl såg inget precist om Belzec? Och ni ska läsa noga vad Gitta Sereny Oniman i sin bok skriver om Stangl. Titeln är "In i detta mörker". Jag har själv frågat Gitta Sereny: Men hur kommer det sig att ni inte ställde några frågor till Franz Stangl, om maskineriet runt gasningen i lägret? Och hon svarade: Men han kunde naturligtvis ha nekat att det fanns någon gaskammare. Så hur kan Stangl vara ett ögonvittne, när han i denna bok av Gitta Sereny Oniman säger ingenting om det? Varför döljer Mr Englund att revisionisterna har skrivit väldigt mycket om Gerstein, Fallensten, Reder? Om Mr Peter Englund vill visa att revisionisterna har fel, skulle han demonstrerat de brister som Faurisson, Roques, Mattognos och andra har haft när de behandlat frågan om Belzec. Varför nämner Peter Englund inte ens dessa revisionisters arbeten om Gerstein och Belzec? Hur kommer det sig att Mr Peter Englund inte säger någonting om vad Raul Hilberg har sagt om Gerstein? Nu, Raul Hilberg är den mest kända historikern om de s.k. utrotningslägren. Historikern nummer 1 om Holocaust. Han skrev sin berömda bok med titeln "Förstörelsen av de europeiska judarna". Men när Mr Hilberg i en rättegång i Toronto 1985 blev korsförhörd så blev det en total katastrof för honom. Och speciellt om Gerstein. Han retirerade totalt från sina synpunkter om Gerstein. Och jag skulle vilja veta hur Mr Peter Englund skulle ha svarat på de frågor jag sammanställt, som ställdes till Raul Hilberg, via försvarsadvokaten i detta korsförhör. Jag ska om några minuter presentera några av de påståenden som Raul Hilberg har gett om Gerstein. Enligt Mr Peter Englund är en av ögonvittnena Jan Karski. Men vi får inte höra att den metod som användes för att döda judarna, enligt vad Jan Karski sa 1944, var inte genom dieselmotor, inte genom elektricitet, inte genom avföring utan genom osläckt kalk. Ja, osläckt kalk som fanns på ett tåg, Men överraskande nog sa Jan Karski i en intervju 1987 som han hade med revisionister, när han pressades, att Belzec var ett transitläger, ett uppsamlingsläger där fångarna sedan skickades vidare. Och att det var först efter kriget som han fick veta att det var ett dödsläger. Han säger att han såg inga gaskammare. Så hur kan han vara ett ögonvittne? Och för att gå vidare till Rudolf Höss, så var han faktiskt aldrig i Belzec. Han nämner Belzec-lägret en gång. Han talar om Belzec och Wolzec 1941. Men ni ska veta att 1941 så fanns inte det s.k. utrotningslägret Belzec. Och att Wolzec aldrig har existerat. Och Eichmann sa i rättegången emot honom att han har aldrig sett en gaskammare. Kanske ljuger han. Men Mr Peter Englund har ingen rätt att säga att Eichmann var ett ögonvittne i Belzec. Nyligen har en revisionist som heter Jürgen Graf, han är schweizare och professor, han gjorde en sammanställning av Belzec genom att ställa olika versioner om vad som hände där, enligt olika vittnen, sida vid sida. Hans bok publicerades på tyska 1992. 1993 publicerades den på franska. Nu för att repetera vad Peter Englund sa i början, att det finns inga fysiska spår av lägret eller av gaskamrarna kvar. På sidan 107 och 117 finns skisser efter vad ett vittne har sagt eller antas ha sagt. Detta är inga som helst bevis. Dessa skisser är en slags illustrationer efter vad Gerstein har sagt. De bevisar inte att Gerstein hade rätt. Låt mig klargöra det lite mer. Gerstein skrev något om Belzec. Sedan har några personer försökt göra en skiss efter det. Så skisserna bevisar inte att vad Gerstein har sagt är sant. Så det är bara en stor illustration. Jag skulle kunna säga mycket mer. Jag är en professor. Och jag har i mitt liv ofta satt betyg på mina studenter. Jag skulle vilja sätta ett betyg på vad Mr Englund har skrivit. Ni ska veta att i Frankrike så finns en betyg-skala som går från 0, om det är mycket dåligt, till 20 om det är mycket bra. Och låt mig säga att jag har satt ett betyg på Mr Peter Englunds arbete. Ett betyg och sedan en bedömning. Så låt mig först säga betyget. Betyget är 2 på 0-20. Och min bedömning är: Detta arbete av Mr Peter Englund är ett fromt försök, av en amatör, att återge en nonsenshistoria, som om den var en förnuftig och värdefull historia. Detta försök innehåller avsevärda omvandlingar av originaltext och uteslutning av givna dokument. Speciellt Nürnberg-rättegångens dokument om Belzec. Mr Peter Englund har ignorerat existensen av uppslagsverk, böcker och artiklar. Både från revisionister och från icke-revisionister. I det avskedet försöker han verka som historiker, utan att konsultera historiska källor. Jag upprepar, mitt betyg blir 2 på en skala 0-20. Jag skulle vilja tillägga något om professor Raul Hilberg. Han är författare till boken, som jag sa, "Förstörelsen av de europeiska judarna". Först i en utgåva 1961. Sedan en 1985. En ny version i 3 volymer. I rättegången mot Ernst Zündel, 1985 i Toronto, Kanada, då vittnade Raul Hilberg mot Zündel, som är en revisionist. Och jag bistod Zündels försvarsadvokat. Hans namn är Doglas Christie. Och vi hade sammanställt några frågor till Raul Hilberg som kom till rättegången mycket, mycket säker på sig själv. Och han blev alldeles svarslös av korsförhöret. Så svarslös att han vägrade komma tillbaka 1988 vid ännu en rättegång mot Zündel. Vi frågade Mr Hilberg: I er bok så åberopar ni Gerstein som källa? Och omedelbart försökte han säga: Oh, men Gerstein är inte så viktig. Sen frågade vi: Vet ni hur många gånger ni åberopar Gerstein som källa i er bok? Han gör det 23 gånger. Så Gerstein var verkligen vittne nr 1 framtill 1985. Hans vittnesmål blev totalt krossat i en skrivelse presenterad av Henri Roques i Frankrike. Och jag ska läsa upp några exempel på de svar Raul Hilberg gav när han blev korsförhörd av Doglas Christie om Gertein. Dessa är lösryckta citat tagna från rättegångens skrivelse. Detta är Raul Hilberg som talar: Jag skulle säga att man måste vara försiktig med hur man tolkar Gersteins påstående PS1553. Vissa delar är överdrivna, andra rena nonsens. Ett andra citat: Gerstein var uppenbarligen en mycket lättretlig, hetsig person. Han var kapabel till alla möjliga sorter påståenden även under ed och lösryckta ur sitt sammanhang. Nu, fråga från Doglas Christie: Gerstein var inte helt pålitlig? Svar från Raul Hilberg: Jag kan inte bedöma hans tillstånd men jag skulle vara försiktig med att tolka det han säger. Mer från Raul Hilberg: Gerstein var kapabel, i sitt hetsiga tillstånd, att blanda ihop fantasier med fakta. Det är ingen tvekan om det. Fråga från Doglas Christie till Raul Hilberg: Och vi vet att Gersteins påstående att Hitler var i Belzec denna dag är ett helt felaktigt påstående. Rätt? Svar från Hilberg: Exakt. Från Hilberg: Vid sammanfattningen av hans påståenden tar jag bort det som inte verkar trovärdigt, naturligtvis. Nu, låt mig kommentera detta. Detta är exakt vad Mr Peter Englund har gjort. Detta är "För att användas av delfinen"-vägen av att återge en text. Något annat från Hilberg om ett annat påstående: Nå, vissa delar av det är sant, andra delar har små uppenbara överdrifter i retoriken. En annan sak: Gerstein var mycket lättretlig. Eller: Jag vill inte betrakta honom som helt irrationell, men det har inget värde eftersom jag är ingen expert på rationalitet. Fråga från försvarsadvokaten: En person som har lätt för att överdriva? Svar från Raul Hilberg: Ja. Och vid ett annat ställe säger Hilberg: Ett mycket originellt, ovanligt påstående. Och han säger också: När sådan smörja sägs måste man vara extra försiktig. Så detta är vad Raul Hilberg säger om vittne nummer 1, som jag anser är Mr Englunds enda vittne. Jag skulle nu vilja ta upp en annan fråga, som hänger ihop med allt detta. Det är frågan om s.k. ögonvittnen. Vi får ständigt höra att när det gäller gaskammare så har vi många vittnen. Nu, vet ni att faktum är att vi har exakt 0 vittnen. Eftersom, vad är ett vittne? Det är inte någon som kommer och säger att han är ett vittne. Det är någon som har blivit korsförhörd i en rättegång om vad han påstår sig ha sett. Och korsförhör är en mycket svår situation för dessa personer. Och under det halva århundrade som gått sedan Andra Världskriget så har inget vittne blivit korsförhörd om fakta kring gasningen. Jag måste rätta mig själv. Detta har hänt en gång. Det var 1985 vid den berömda första Zündel-rättegången i Toronto, Kanada. För första gången blev ett s.k. vittne korsförhört. Hans namn är Doktor Rudolf Vrba. Han påstår att han bevittnat gasningar i Auschwitz. Och vi fick möjlighet att fråga ut honom från vittnesbåset. Vrba utfrågades om ett påstående han gjorde 1944. Men när han stod i vittnesbåset så ändrade han sina påståenden om gasningarna i Auschwitz. Först sa han att dessa påståenden var sanna, men när korsförhören började så erkände han att han hitta på många saker. Han sa att han tagit sig poetiska friheter. Han sa även detta, poetiska friheter, på latin. Och det var en svår situation för honom. Och när han gick sin väg var han totalt förkrossad. Så ni ser, det bästa vittnet var Rudolf Vrba. Och han tvingades erkänna att han faktiskt hade ljugit. Och samma sak var det för den mest erkände historikern, Raul Hilberg. Detta är orsaken till att jag hela tiden återkommer till denna rättegång, 1985. Eftersom för första gången var den mest erkände historikern och det bästa tänkbara vittnet tillsammans, och det blev en katastrof för dem. Jag skulle kunna säga mycket annat om dessa vittnesmål. Ibland, vid rättegångar i Frankrike så kommer judar fram till mig och säger: Nu, Mr Faurisson, hur vågar ni säga att dessa gasningar aldrig har existerat? Jag var själv i Auschwitz. Se mitt tatuerings-nummer. Och varje gång svarar jag: Se mig i ögonen och svara på min fråga. Om ni är så övertygad att dessa gaskammare har existerat, var vänlig och beskriv dessa. Håll inte tillbaka något. Beskriv. Och varje gång blir svaret: Oh, men om jag sett dessa skulle jag inte vara vid liv idag, och skulle inte kunna tala nu med er. Och min kommentar till detta är, där har vi en lögnare. En man eller en kvinna som försöker imponera på mig. Det är som historien med fiskaren som säger: Denna morgon fångade jag en fisk på 90 kg. Och om du inte tror mig så ska jag visa platsen där jag fångade den. Men jag är inte intresserad av platsen. Jag är intresserad av den väldiga fisken. Ett vittne som nuförtiden ofta nämns är Elie Wiesel. Ni ska läsa boken Elie Wiesel har skrivit. Hans bok publicerades först på franska. Titeln är "Natten". Nu, vet ni att om ni läser denna bok noggrant får ni veta följande: När han var 15-16 år så var han i ett dödsläger, ett utrotningsläger tillsammans med sin far. Och vid slutet, när ryska trupperna närmade sig Auschwitz så gav tyskarna honom och hans far ett val. Antingen stannar ni i Auschwitz eller också går ni med oss till Tyskland. Så min fråga till detta ovanliga vittne, Elie Wiesel blir: Nu, var vänlig och förklara för mig, hur är det med hänvisning till era egna ord om valet mellan att vänta på ryssarna, befriarna eller gå med tyskarna, utrotarna, och ni valde att gå med utrotarna? Hur kommer det sig? Och vet ni att i denna bok så nämner han inte gaskammare. Han säger att människor dödades med eld. De brändes ihjäl i gropar. Det var inte fråga om någon gaskammare. En annan person som ibland nämns, ett s.k. ögonvittne, är Primo Levi. En italiensk jude. Han skrev en ganska intressant bok 1947. Och i denna bok finner man att 5 gånger används ordet gaskammare, singular, inte plural, singular. Och han säger att själv har han aldrig sett någon gaskammare. Utan han fick höra om existensen av gaskammare först efter kriget. Och att personer i Auschwitz brukade tala om gaskammare. Men ingen hade sett någon. Så Primo Levi kan inte vara ett ögonvittne med hänvisning till vad i han själv säger. Men det underliga är att 1976 så publicerades en ny upplaga av hans bok från 1947. Och där finns ett förord tillagt. Och i detta förord så använder han 11 gånger, tror jag, ordet gaskamrarna, plural. Och denna gång så talar han om dessa gaskammare precis som om han varit ett ögonvittne. Så detta är en lögn. Och vi måste förstå att vi har denna förändring när det gäller ögonvittnen om allting. Och nyligen fick vi en påminnelse om det i rättegången mot Demjanjuk, där de tidigare vittnesmålen från en man som heter Elialo Rosenberg nu ifrågasattes. 1947 skrev han, att han undkommit döden från en man som kallades "Ivan den förskräcklige". Och senare i rättegången i Jerusalem så sa han att Demjanjuk är "Ivan den förskräcklige". Så det finns så många motsägelsefullheter, så många lögner att vi måste vara mycket försiktiga. Hur är bästa sättet att bedöma, att kontrollera ett vittnesmål? Det är att ta fram vad vi kallar materialistiska bevis. Låt mig ge ett exempel om värdet som vi kan ge vittnesmål å ena sida och materialistiska bevis å andra sidan. Om någon säger: Denna person har idag druckit 2 liter vin, snapsar o.s.v. Och man har 5 eller 6 vittnen som intygar detta påstående, men att man samtidigt har expertis som visar att personen som anklagas hade inget spår av alkohol i blodet. Vad tror ni domaren gör? Han säger: Jag bryr mig inte om de 5 vittnena. Jag måste gå efter de materialistiska bevisen från alkoholtesten. Och det är detta vi måste göra med problemet med gaskamrarna. Vi måste fråga, och fråga och fråga efter materialistiska bevis, handfasta bevis. Och vi har inga materialistiska bevis. Eftersom, det kan jag säga er, dessa gaskammare är fysiskt och kemiskt omöjliga. Men jag ska inte demonstrera detta just nu. Jag tror att nästa gång jag får möjlighet att tala till er så ska jag tala om en bok som det just nu har blivit mycket prat om i Frankrike. Det är en bok av en apotekare om heter Jean-Cloud Presac. Titlen är underligt nog, "Krematorierna i Auschwitz". Och vi har fått veta genom journalister och Presac själv i en intervju att han nu har fått fram bevis på att det fanns gaskammare som användes på människor i Auschwitz. Men om du läser boken så är detta inte sant. Redan 1989 så publicerade Presac en stor tjock bok på engelska. Titeln är "Auschwitz, tekniken på gaskamrarna". Vi revisionister har skrivit många saker om denna stora tjocka bok i vilken ni kommer att finna bevis på att, i Auschwitz så fanns det naturligtvis krematorier, ugnar, gaskammare för desinficering, alla möjliga sorters byggnader, alla möjliga sorters baracker, sjukhus o.s.v. och om Zyklon B, som var en produkt för desinficering. Men där finns inte det minsta bevis för existensen av en enda gaskammare för människor i Auschwitz. I sin bok från 1989 med sin underliga titel "Auschwitz, tekniken på gaskamrarna", så säger Presac inget om att han funnit bevis av gaskamrarna. Han säger att han funnit delar av bevis, spår, kriminella spår. Så Presac vill övertyga dig genom att säga: Ni förstår, om jag har en fjärdedels bevis plus en fjärdedels bevis plus ett halvt bevis så får jag fram ett bevis. Jag är ledsen. En fjärdedels bevis är inget bevis. Ett halvt bevis är inget bevis. Så i denna bok finner ni ingenting. Och i den nya boken. Denna lilla bok publicerad i år i Frankrike finner ni inget mer. Ni får en demonstration på att det fanns krematorier. Naturligtvis fanns det krematorier. Tyskarna behövde verkligen dem. Speciellt i Auschwitz eftersom man där hade så många tyfusepidemier. Och det var inte fråga om att begrava kropparna, eftersom grundvattnet låg så högt i Auschwitz, och om man lät döda kroppar ligga i detta vatten skulle allt bli infekterat. Så det fanns ugnar, gaskammare för desinfektion i Auschwitz. Men det fanns ingen gaskammare för att döda människor. Vi säger att efter många, många år så har vi slutligen fått fram expertuppgifter från en man som heter Fred Leuchter, sedan från en man som heter Germa Rudolf, sedan från en man som heter Walter Lüfle. Och om ni vill berätta något om Auschwitz så måste ni börja med att läsa dessa expertrapporter. Det är märkligt, att vi behövde vänta så länge på att få fram en expertrapport, på ett vapen som ingen har sett. Gör detta lilla experiment. Om ni vill veta vad ett bord, en stol, ett lokomotiv, en atombomb, vad som helst är, så kan ni antingen betrakta dessa saker, leta i böcker, uppslagsverk, fotografier, beskrivningar, förklaringar på tekniken kring dessa atombomber. Men när det kommer till dessa ovanliga vapen som uppfanns av tyskarna på 40-talet, dessa nazistiska gaskammare, så finner ni ingenting, ingenting alls. Och det är därför jag återkommer ständigt till den utmaning jag gav journalister i Stockholm den 17:e mars 1992, när jag sa till dessa journalister som ville ställa frågor till mig. Jag sa: Jag svarar inte på några frågor. Jag har en utmaning till er. Den är, visa för mig eller rita för mig en nazistisk gaskammare. Och efteråt så ska vi diskutera detta. Detta är början. Men som alla vet så är det svårt att börja från början. Åtminstone ibland. Så detta var om Mr Peter Englund och även om vittnesmålen kring Holocaust. |
