Ständigt och jämt får vi höra att den demokratiska västvärlden, och då även Sverige, har lämnat ett mörkt frihetsfientligt förflutet bakom sig och att här råder det fullkomlig yttrande- och åsiktsfrihet - utom det som lagen stadgar som brottsligt, främst offentliggörande av sekretessbelagda handlingar rörande rikets säkerhet. Vilken lysande kontrast mot de "efterblivna reaktionära länder där staten är allsmäktig eller där religiös lag gäller, t e x islamisk", utropas det belåtet i samband med den s k Rushdie-affären. Enda oroselementet på västvärldens ljusa himmel är, som så ofta framhållits på senare tid, senast av Gustaf von Platen (SvD 10/4-89), att man ger vika för Khomeinys dödshot mot författaren Salman Rushdies hädiska roman Satansverserna.

Låt mig genast säga att Sveriges - liksom övriga västvärldens -proklamerade tolerans och respekt för yttrandefriheten och åsiktsfriheten är hyckleri: Lastens hyllning till dygden, för att citera La Rochefoucauld.

Personligen har jag på senare tid fått erfara att vissa åsikter är inte bara olämpliga och så anstötliga, att de ställer mig utanför den s k offentliga debatten i Sverige, utan även anses brottsliga och stridande mot lagen, närmare bestämt lagen om "hets mot folkgrupp". Som ansvarig utgivare för Radio Islam i Stockholm har åtal väckts mot mig av JK för att ha, som det heter, "missaktat den judiska folkgruppen", trots att det i detta fall inte gäller några fritt uppdiktade smädelser mot grundvalarna för en tro många miljoner människor håller för helig, utan om en på relevanta fakta byggd kritisk analys av sionismen som upphov till en inflammerad konflikt, Palestinakonflikten.

När man med lagens formulering anklagas för "missaktning" av en viss folkgrupp, så är utrymmet för godtycklig subjektivitet maximalt och i alla händelser i flagrant strid mot yttrande- och åsiktsfriheten, i synnerhet när det gäller en "folkgrupp" som är så starkt partisk för sionismen och för den judiska staten Israel som dem judiska folkgruppen.

När det gäller anklagelser för bristande tolerans och hat, bör man erinra om att hat faktiskt är det enda rättmätiga svaret på det skändliga tyranniets legaliserade brutalitet och hyckleri. När presidenten för revolutionstribunalen, som var samlad för att rannsaka Charlotte Corday (sedan hon mördat Paul Marat), frågade svaranden: "Qui vous a inspiré tant de haine?" (Vem har ingivit er så mycket hat?) svarade hon utan att tveka: "Je n'avais pas besoin de la haine des autres: j'avais assez de la mienne." (Jag behövde inte andras hat. Jag hade tillräckligt av mitt eget.) Vem skulle vilja predika tolerans för henne så starkt övertygad om det rättfärdiga i sin sak som hon var? Bara den tomma toleransens bleksiktiga teoretiker.

Nietzsche, som om kristendomen sade att den förintade, i varje enskild människa, tron på hennes egna dygder (Den glada vetenskapen, § 122), talar om "det heliga hatet" som mänsklighetens största tillgång i striden mot ondskans makter. Det är faktiskt detta heliga hat som dikterar många vanmäktiga muslimers inställning till Rushdies persiflage och västvärldens intellektuella som backar upp honom och yvs över sin yttrandefrihet samtidigt som man lagstiftningsvägen stryper informations- och yttrandefriheten om den sionism som berövat palestinierna deras land och kväver de kvarvarande palestinierna till döds - så gott det går.

Västvärldens tolerans är - så snart det gäller - inget annat än hyckleri. Den lärde Simplicus i Galileis Dialoger vägrar att se genom teleskopet för att hans tro på Aristoteles inte skall rubbas. Och numera skrattar alla åt denne narr. Men försök att idag tala om för de självutnämnda liberala opinionsmakarna i väst att du är intresserad av att studera judendomens Bibel för att få veta varför Israel har tillkommit med det kristliga västerlandets stöd och fortsätter att bedriva sin gränslösa maktpolitik, fortfarande med västvärldens stöd, särskilt den bibelfundamentalsiska kristna, då får du veta att du är en galning eller i varje fall en potentiellt kriminell, en fågelfri, en bannlyst. Också detta är mord på det fria ordet.

Men, som ett arabiskt ordspråk säger, kamelen ser inte sin egen puckel, han ser bara andras. Och västvärlden, som rids av Israels makt i ett nytt "korståg" mot Islam, ser varken sin egen puckel eller ryttaren.