Vad är Israel?

Ahmed Rami

Del 4

Sionisternas inflytande på USAs politik avslöjad	302
"Hollywood behärskas av judar" skriver judisk tidning	309
De vågar tala ut: kongressman avslöjar judiska lobbyn	313
Menorah - stöd i Sverige för Israels ockupation	317
Vem försökte föra Horn bakom Ijuset?	320
Intervju med Jan Guillou om den prosionistiska pressen	322
Varför är mordet på Bernadotte okänt?	323
Den listige Wiesel och likgiltigheten	327
"Waldheimaffären" och Palmemordet	335
De verkliga avvisarna: "Hängas eller skjutas?"	346
Skall palestinierna vara tacksamma?	350
Sionism och Rasism	353
Sammanfattning: bluffens sju pelare	354
Ben Bella: "Vi kommer aldrig att acceptera Israel"	365
Bertrand Russel om palestiniernas öde och Israel	374
Per Gahrton: om yttrandefriheten, om syster Marianne	376
Per Gahrton: om sionistiska spåret i Palmemordet	387
Vad syster Marianne egentligen sade i Radio Islam	396
Brev från Ahmed Rami till överrabbinen Narrowe	409
Hur en judisk överrabbin svarar	410

302

 

SIONISTERNAS INFLYTANDE PÅ USAs POLITIK AVSLÖJAD OCH KARTLAGD

Att den sionistiska ockupationsmakten Israel är ekonomiskt beroende av enorma bidrag från supermakten USA, det vet nog alla politiskt intresserade och det rapporteras då och då också i den svenska pressen. USAs regering ger sedan flera år lika mycket till det lilla Israel med cirka fyra miljoner invånare som till alla andra stater i "u-hjälp". Varje israelisk medborgare får mer än dubbelt så mycket som varje amerikansk medborgare i statlig eller federal hjälp från den amerikanska regeringen. Dessutom får Israel stora bidrag från de judiska organisationerna i USA - dessa bidrag till den judiska staten är också avdragsgilla vid deklarationen i USA. Den vid enstaka tillfällen i svenska massmedia omtalade "judiska lobbyn" i USA är politiskt mycket inflytelserik. Utan denna "judiska lobby" skulle USA inte visa denna stora generositet och detta nära nog helhjärtade stöd till den sionistiska ockupationsmakten Israel. Och omvänt: utan detta stöd med alla dessa miljarder dollar från USA skulle den judiska staten inte kunna existera nämnvärt länge utan braka samman i ekonomisk bankrutt. Flertalet judar skulle då lämna den judiska staten för att finna bättre näringsfång i andra länder. Då supermakten USAs politik inte uteslutande är USAs angelägenhet utan hela världens, är det naturligtvis av intresse att få en inblick i det judiska inflytandet på USAs politik.

Den amerikanske statsvetaren och journalisten Stephen D Isaacs - han är av judisk börd - har i sin bok Jews and American Politics behandlat ämnet ganska ingående och redovisar intervjuer med 200 ledande amerikanska judar, av vilka många från början vägrade att medverka, eftersom de ansåg det olämpligt att deras synpunkter och reflexioner skulle offentliggöras för den icke-judiska allmänheten, trots att de garanterades fullt anonymitetsskydd.

Isaacs ställer inledningsvis två frågor. Den första lyder: "Varför är de amerikanska judarnas politiska makt så oproportionerligt stor, långt större än vad som vore rimligt med

303

hänsyn till att den judiska befolkningen i USA endast uppgår till omkring tre procent av landets totala befolkning?" Svaret på den frågan är att judarna mer än någon annan etnisk minoritet i USA insett att politiskt inflytande är viktigt för att bevaka sina egna intressen och därmed kunna minimera riskerna att bli en missaktad minoritet som - i en våg av antisemitism - kan förlora allt.

Den andra frågan som Isaacs ställer är: "Varför söker judar så sällan offentliga toppbefattningar För att i stället verka bakom kulisserna som strateger?" Svaret på den frågan är att judar inte vill synas utåt inför offentligheten som politiska makthavare och utsättas för obehag att bära personligt ansvar för en dålig eller misslyckad politik: judar vill verka utan att synas, de vill på inga villkor schavottera i massmedia och därmed kanske ådra sina egna stam- och trosförvanter obehag.

Enligt Isaacs bör man göra klart för sig att politiskt medvetna judar, åtminstone i USA, inte ser världen befolkad av judar och andra folk, utan de ser världen befolkad av judar och deras fiender, som är verkliga eller potentiella "antisemiter", varvid judarnas vänner, de som reservationslöst stöder sionismen, inrangeras bland kategorin judar, ungefär på samma sätt som vissa tysknationella judar i det nazistiska Tyskland utnämndes till "hedersarier", så till exempel den nazistiska arbetsfrontens ledare Robert Ley, som kallades "Levy" bland nazikoryféerna, och chefen för den nazityska säkerhetstjänsten och sedermera protektorn för Böhmen-Mähren, Reinhard Heydrich, som var halvjude.

Fr o m Franklin Delano Roosevelt har alla USAs presidenter varit sådana "hedersjudar" - utom Eisenhower, när han lät USA i FN gå emot Israel 1956 och fördömde den sionistiska staten som angripare i Suezkriget, också Nixon blev en judisk avfälling, när det i samband med Watergateskandalen avslöjades att han fällt nedsättande omdömen om judar till sina närmaste medarbetare. Carter var en pålitlig "hedersjude": som baptistisk fundamentalist såg han judarna som Guds utvalda folk. Också Reagan är "hedersjude" - i varje fall så länge han bär ansvaret för

304

USAs reservationslösa stöd till Israel. För "den judiska lobbyn" i USA gäller lojaliteten till Israel först, medan lojaliteten till USA beror helt på USAs stöd till Israel. Om USA skulle vända sig bort från Israel och överge "de speciella relationerna till denna stat", skulle den judiska lobbyn protestera mangrant och göra sitt yttersta för att sabotera USAs utrikespolitik och på alla sätt söka kompromettera USA inför världsopinionen.

Den judiska lobbyn i USA är alltså inte bara en vanlig politisk påtryckningsgrupp eller "pressure group" som söker tillvarata sina medlemmars intressen gentemot de politiska makthavarna, utan den judiska lobbyn är unik såtillvida att den står i främmande makts tjänst och dessutom genom sin stora ekonomiska makt kan utöva utpressning mot varje amerikansk regering. Judarna är den rikaste av alla etniska minoriteter i USA, rikare också än majoriteten av anglosaxare och kristna. Man får inte förbise att alla de ledande amerikanska opinionsmedia - filmindustrin, de stora rikstäckande TV-bolagen CBS, NBC och ABC liksom de stora dagstidningarna som New York Times, Washington Post och Los Angeles Times och de stora opinionsskapande veckotidningarna Time, Newsweek och Fortune ägs av judar och domineras av sionistiska och prosionistiska redaktörer och journalister. Ingen amerikansk president och administration skulle kunna fungera och bli långlivad, om den fick större delen av opinionsmedia emot sig. Den som har makt över media har också makt att tillsätta och störta en president och hans regering i en demokrati som USA, där fackföreningar och folkrörelser spelar en underordnad roll - till skillnad från Sverige.

För palestinierna är det viktigt att göra fullt klart för sig att den yttersta orsaken till och förutsättningen för den israeliska ockupationsmaktens tillkomst och fortvaro är USAs stora ekonomiska och militärteknologiska stöd till Israel och att detta väldiga stöd från världens mäktigaste nation beror på den judiska lobbyn med dess oerhörda makt och inflytande att förmå USAs regering att till varje pris stödja den sionistiska staten Israel. Det är också viktigt att vi i Sverige, liksom alla andra folk som upprörs av den israeliska ockupationspolitiken och den israeliska arrogansen

305

mot FNs vädjanden och resolutioner, gör klart för oss detta samband. Detta är inte förtal av amerikanska judar - ty det finns många amerikanska judar som inte är sionister och inte samtycker med den judiska lobbyn för Israel, fastän dessa tyvärr är politiskt tämligen maktlösa.

Isaacs ställer i sin bok också frågan: "Varför har den judiska lobbyn i USA som reservationslöst stöder Israel blivit så inflytelserik? Är det fråga om israeliska påtryckningar? Och vilka är i så fall dessa påtryckningar?" Isaacs ger följande intressanta svar: "Israels makt över USAs rika och utbildade judar ligger främst på det psykologiska planet genom att ständigt frammana fruktan för judefientlighet som när som helst kan flamma upp och driva judarna i elände och kanske in i rya gaskammare. Israel - i samverkan med Världssionistiska Organisationen och Världsjudiska Kongressen - är fullt medveten om att sionismens förutsättning är judisk sammanhållning överallt där det finns judar, särskilt i USA som Israel är helt beroende av. Och judisk sammanhållning kan endast finnas när judar tror sig stå inför ett verkligt eller inbillat gemensamt hot: ett folkligt judehat eller "antisemitism". Utan antisemitism ingen sionism.

Sionismen uppstod till följd av antisemitism i Europa. Och sionismen - och därmed den judiska staten Israel - kan endast fortleva inför ett verkligt eller inbillat hot om en framväxande antisemitism. Om det inte finns någon antisemitism, så måste sionisterna ständigt erinra om antisemitismen i det förflutna och söka frammana den på nytt som ett hot. Därav alla dessa ständigt återkommande filmer och TV-program om den antisemitiska nazismen och ivern att leta upp och ställa vid skampålen nynazister, verkliga eller konstruerade. Och därav denna skräckfyllda kult av Holocaust, den nazistiska judeförintelsen, som ingår som huvudbeståndsdel i den judiska religiösa kulten - liksom träldomshuset i Egypten, den babyloniska fångenskapen, skövlingarna av de judiska templen i Jerusalem, Jerusalems förstörelse av romarna år 70 efter Kristus, fördrivningen av judarna från Spanien genom inkvisitionen och de judefientliga pogromerna i det tsaristiska Ryssland på 1800-talet. Hela den judiska traditionen är uppfylld av hur judar ständigt

306

och överallt förföljs. Sionismen utnyttjar den judiska skräcken för nya förföljelser och nya massakrer. Judar erinras ständigt och jämt om att de lever i en fientlig omvärld: att skräcken och ångesten är deras judiska särmärke, deras arvedel, ja, att det är detta som gör dem till judar. Många judar orkar inte bära allt detta lidande och all denna ständiga ångest och fruktan, de vill glömma och leva som vanliga friska och själsligt sunda människor. Men så kommer sionisterna med sina förmaningar och predikningar: Tänk på att ni är judar och att andra folk som lever mitt ibland er hatar er och när som helst kan organisera nya pogromer och kasta er in i nya gaskammare: ert enda värn, er enda trygghet är att ni har ett eget land, Israel, som ni alltid kan ta er tillflykt till och som därför måste bestå, måste överleva i en fientlig omvärld: Därför måste ni hjälpa Israel och uppoffra er för Israel med egna pengar och med propaganda till stöd för Israel! Ja, det är i stora drag så här det fungerar. Denna fruktans propaganda för en annalkande antisemitism med hot om nya judepogromer och en ny Förintelse faller i god jordmån hos alltför många judar därför att en ondsint omvärld och hemska straff för judar av deras vredgade Gud ingår i den judiska tron, det judiska arvet, den judiska traditionen som vårdas och omhuldas av deras ledare - och då spelar det föga eller ingen roll om många judar är högutbildade akademiker och eljest kritiska intellektuella som säger sig vara fritänkare och förakta all religiös och politisk fanatism, också den judiska intoleransen. Tänk på den skarpsinnige psykologen Sigmund Freud och hans ångestladdade sexualbesatthet och Oidipus-komplex! Tänk på den hyperintellektuelle författaren Franz Kafka och hans besatthet av outgrundliga mardrömmar i böcker som Processen, Slottet, I straffkolonin m fl! Och detta i början av seklet och på tidigt 20-tal, långt före Hitlers makttillträde och de nazistiska judeförföljelserna! Den typiskt judiska ångesten bottnar i Jahvefruktan. Isaacs nämner ett kostligt och säkerligen mycket typiskt exempel på hur judar reagerar inför blotta ordet "jude" eller "judar", när det uttalas eller skrivs av en icke-jude, en "gojim". De reagerar vanligen omedelbart med en besinningslös fruktan, eftersom de utgår från att det här måste röra sig om antisemitism: ett angrepp på judar i allmänhet och

307

därmed även på den enskilde juden personligen som hör eller läser det ominösa ordet. Jude är helt enkelt ett tabu-belagt ord - utom i för judar lovprisande och starkt positiva sammanhang. Enligt judisk uppfattning är juden som sådan oberörbar, helig, sakrosankt, Guds egendom, en del av själva Gud, eftersom det i Torah ideligen förklaras att judarna är Guds utvalda egendomsfolk som inte får besudlas av de andra folken, de förskjutna, de orena.

Enligt Isaacs är denna oresonliga fruktan särskilt typisk för de judar som engagerat sig politiskt för sionismen, däremot mindre för de judar som är engagerade för socialistisk politik och än mindre för naturvetenskapligt och medicinskt verksamma judar.

Stephen D Isaacs, som är medarbetare på den liberala och inflytelserika dagstidningen Washington Post, drar sig inte för att kalla de typiskt judiska reaktionerna av fruktan, ångest och snarstuckenhet för "paranoida" - det är här, menar denne jude, fråga om renodlad förföljelsemani, som står på gränsen till sinnessjukdom, ett skymningstillstånd mellan normal själslig hälsa och fullt utvecklad galenskap. Det är knappast en tillfällighet att mellan 80 och 90% av alla amerikaner som genomgår psykoanalys är judar och att över 95% av alla psykoanalytiker i USA är judar. Isaacs menar att utan denna judiska paranoia skulle det inte finnas någon judisk lobby och heller ingen sionism och inget sionistiskt Israel. Man kan tillägga, att det då inte heller skulle finnas några förutsättningar för en bibehållen judenhet, en fossil bland kulturerna, för att tala med den store engelske historikern Arnold Toynbee. Alla utom ett fåtal ortodoxa judar skulle assimilera sig och glömma sitt bisarra judiska arv.

Att just assimileringen upplevs som den allt överskuggande stora faran för sionismen, framgår av ständigt återkommande varningar av ledande sionister. Framlidne sionistledaren dr Nahum Goldmann yttrade vid den 26:e Världssionistiska kongressen i Jerusalem den 30 december 1964: "Assimilering utgör ett större hot mot den eviga judiska existensen än förföljelser, inkvisitionen, pogromer och Förintelsen i det

308

förflutna." Detta uttalande är väl ett nog så tydligt tecken på sionismens ångestfyllda, traumatiska rasism. (Le Monde, 1 januari 1965).

***

Västbanken ocb Gaza 1967

Över 50 % av främst den odlingsbara jorden har av Israel öveförts till judiska "nybyggare m.m.

Genom den stora israeliska markstölden kan idag bara omkring 5% av bönderna försörja sig helt på sina jordbruk. Denna katastrofala minskning beror nästan uteslutande på den israeliska markpolitiken.

Byn Deir Dibwan ligger 15 km norr om Jerusalem. Sedan 1967 har många emigrerat, och nu är endast 30% mot normalt 50% av byns befolkning i produktiv ålder (mellan l7 och 69 år). De andra i produktiv ålder har flyttat.

309

 

"HOLLYWOOD BEHÄRSKAS AV JUDAR" - skriver ledande judisk tidning

Film och TV påverkar i hög grad opinionsbildningen och är alltså ett mycket effektivt propagandainstrument, t ex för sionismen och Israel som kan glorifieras och heroiseras. I den islamiska världen är det allmänt känt att den amerikanska filmindustrin med dess magiskt glittrande Hollywood ägs och styrs av judar och står i sionismens tjänst. Vi har också framfört detta vid ett tillfälle i Radio Islam. Men för detta har vi beskyllts för "antisemitism", judefientlighet, hets och hat mot judar av Per Ahlmark och andra sionistiska propagandister. Att Hollywood med dess stora produktion av till största delen skräpfilmer och TV-serier liksom videofilmer domineras av judar är tydligen något skamligt som måste döljas, censureras. Men så tycker inte en av västvärldens ledande judiska tidningar; den i London utkommande judiska veckotidningen Jewish Chronicle publicerade 1974 en stor artikel där man skröt över att judar fortfarande behärskar Hollywood. Artikeln, som även återgavs i den stora judiska tidningen Jewish Post and Opinion i USA den 6 december 1974 hade rubriken Jews dominant in Hollywood i fetstil. Vi återger här denna artikel i svensk översättning - för att från trovärdig källa informera våra lyssnare: "Judar dominerar i dag Hollywood liksom de gjorde i denna industris barndom. Judar dominerar som skådespelare, regissörer och producenter. Tom Tugend i "The Jewish Chronicle" i London skriver följande: - På det hela taget, säger han, är den judiska närvaron i Hollywood ett historiskt faktum och ytterst få personer är längre omedvetna om detta. Det tas för självklart att judar styr filmvärlden och att judiska karaktärer och särdrag dominerar. Vid cocktailparties går snacket om den senaste triumfen eller det senaste fiaskot för "vårt folk" - Paul Newman, Barbara Streisand, Joel Grey, Tony Curtis, Dustin Hoffman, Kirk Douglas, Woody Allen, visst är "dom en av våra". Men långt mera betydelsefulla än dessa och många andra populära aktörer är ändå judarna i toppen, de som bestämmer valet av filmer man ska satsa hårt på, bossarna, direktörerna med den verkliga makten som Ted Ashley vid det judiskt ägda och

310

judiskt grundade filmbolaget Warner Brothers, Gordon T Stulberg vid det likaså judiskt ägda filmbolaget 20th Century-Fox, Frank Rosenfeld och Daniel Melnick vid det likaledes judiskt ägda filmbolaget Metro-Goldwyn Mayer, MGM, David Begelman vid det likaledes judiskt ägda filmbolaget Columbia, Lew Wasserman och Jennings Larg vid det judiskt ägda filmbolaget Universal Pictures och Charles Bloudon och Robert Evans vid det judiskt ägda filmbolaget Paramount. Om man sedan går över till producenterna och regissörerna, så finner man, säger Tugend, i Jewish Chronicle, att den överväldigande majoriteten av dessa är judar, och vad gäller manusförfattarna så utgör dessa en sluten judisk butik, bortåt 80%, kanske 90% av filmförfattarna är judar. Tugend ställer sedan frågan: - Hur judisk är den nya filmgenerationen i USA? Han besvarar den frågan genom att citera filmbolaget Metro-Goldwyn Mayers vice ordförande Charles Powell, som säger: - Det är så självklart att det inte ens behöver påpekas, man behöver bara nämna framträdande namn som Richard Benjamin, Elliot Gould, Ron Leibman o s v."

Så långt de judiska tidningarna Jewish Chronicle i England och Jewish Press and Opinion i USA. Man kan tillägga att judarna utgör cirka 3% av USAs befolkning men till omkring 80% av USAs film-, TV- och videoproduktion - så var det redan på 1930-talet och så är det än i dag, om möjligt i än högre utsträckning. I England är det judiska inflytandet inte lika förkrossande starkt men därför inte obetydligt. Det räcker att nämna Englands store filmmagnat, Levy Gradintsky, som adlats till Sir Lew Grade, som i folkmun kallats "Sir Jew Greed" - denne innehar även aktiemajoriteten i det stora kommersiella brittiska TV-bolaget ITV.

Det bör även påpekas att de tre stora rikstäckande amerikanska TV-bolagen Columbia Broadcasting System (CBS), American Broadcasting Corporation (ABC) och National Broadcasting Corporation (NBC) är judiskt ägda. CBS ägs av William Paley, ABC av Leonard Goldensohn och NBC av bröderna David och Robert Sarnoff. Alla är stormrika multimiljonärer i dollar, sannolikt miljardärer.

311

De makabra och utpräglat sadistiska skräckfilmerna, vars enda syfte är att framkalla ångest, oro och fruktan hos åskådarna i underhållningens form är något mycket typiskt för vissa judiska filmskapare som Alfred Hitchcock från den äldre generationen engelska och amerikanska filmer under 30-, 40- och 50-talen, medan vår tids motsvarigheter är Steven Spielberg bland de mest kända - och naturligtvis med svindlande profiter, mellan 150 och 400 miljoner dollar kammar Spielberg in på varje ny film.

Sex- och porrfilmer är också en judisk specialitet, så t ex filmproducenten Joe Levine som ofta anlitar den judiske förf-attaren av billiga sensations- och missromaner, Harold Robbins, som manusförfattare i filmer som "Arvingarna", "Lycksökarna", "Äventyrarna" och "Första graden" - med enbart den senare filmen "kammade" Levine in 130 miljoner dollar i förtjänst. Som flera andra judar i amerikansk film har Levine haft nära samarbete med sovjetiska filmare, så t ex med den i Sovjet inspelade "Sunflower" med Sophia Loren och Marcello Mastroianni i huvudrollerna. I den filmen hyllades den sovjetiska krigsmaskinen. Den stora TV-serien "Det glömda kriget" med Burt Lancaster som speaker var också en samverkan mellan amerikansk och sovjetisk filmindustri och också en hyllning till den heroiska sovjetiska krigsmaskinen under andra världskriget. Den amerikanske oljemiljardären Armand Hammer är den store förmedlaren mellan USA och Sovjet både kommersiellt, politiskt och kulturellt - och Hammer är - alldeles riktigt gissat - jude, född i Ryssland, därtill kommunist eller i varje fall leninist så miljardär han är på främst rysk olja.

Visst är den amerikanska film- och TV-industrin judisk. Det är ett faktum som ledande judiska kretsar är mycket stolta över. Men, frågar man sig, varför måste detta hemlighållas? Låt oss göra tankeexperimentet att den stora amerikanska film- och TV-industrin låg i händerna på den katolska jesuitorden, att alla de stora amerikanska film- och TV-bolagen ägdes av jesuiterna och att bortåt 80-90% av manusförfattarna, producenterna och regissörerna var jesuiter och att de ledande skådespelarna valdes bland jesuiter, och att sålunda endast den strikt katolskt konservativa världsupp-

312

fattningen skulle komma fram i amerikansk film och TV, där judar skulle framställas enligt evangelierna som Guds-mördare, som dömde Jesus till döden i Sanhedrin, det stora judiska rådet, och sedan ivrigt yrkade på att den motsträvige Pontius Pilatus skulle låta korsfästa Jesus, att lösa sexförbindelser skulle skildras som svår synd liksom homosexualitet - hur skulle vi reagera på detta? Skulle inte massmedia - pressen liksom riksradion och televisionen - ideligen rapportera om detta sällsamma förhållande att en viss religiös grupp hade skaffat sig ett sådant enormt inflytande över opinionsbildningen och sökt pådyvla västvärlden en så ultrakatolsk världssyn? Eller skulle man ha förtigit också detta - för att inte framkalla antikatolska stämningar och hets mot katoliker som kunde tänkas leda till religionskrigens mörka tidevarv i kristenheten då protestanter och katoliker bekrigade varandra?

313

 

DE VÅGAR TALA UT: KONGRESSMAN AVSLÖJAR JUDISKA LOBBYN

Som numera torde vara väl bekant även i Sverige finns i USA en mycket stark judisk lobby, som har mycket stort inflytande på kongressen, senaten och till och med på presidentvalet. Denna lobby arbetar för staten Israel genom en organisation som kallas AIPAC efter initialbokstäverna i organisationens namn, som är The American-Israeli Public Affairs Committee. Nyligen har i USA utgivits en bok, som beskriver denna mäktiga lobby och hur den arbetar. Boken bestyrker förhållandena med åberopade dokument och vitsordade fakta och händelser. Boken har sammanställts av en f d kongressman Paul Findley. Denne hade i 22 år varit kongressman för staten Illinois då han blev utslagen i ett val, där motkandidaten stöddes av den judiska lobbyn.

Han redogör för hur lobbyn direkt påverkar arbetet i kongressen och senaten och i bl a utrikesdepartementet. Det har gått så långt att han citerar hur lobbyns ledare, en viss Thomas Dine efter sista valet uttalat, att "nu kan vi diktera vår egen utrikespolitik." Han beskriver hur lobbyn infiltrerar amerikanska universitet och motarbetar professorer och lärare som visar förståelse för arabiska och islamiska länder, hur den söker tysta och kritisera judiska talesmän som Nahum Goldmann, I.F. Stone, Philip Klutznick m fl när de vågar ifrågasätta Israels politik, och hur lobbyn utövar press på massmedias journalister, tidningar och bokförläggare för att hindra kritik av Israel.

Han påvisar även hur Israel och dess underrättelseorganisation Mossad har direkt insyn i USAs departement, militära myndigheter och CIA.

314

Boken har titeln "They dare to speak out", d v s på svenska "De vågar tala ut". Den har publicerats av förlaget Lawrence Hill E Company, Westport, Connecticut.

Vi skall återge ett par avsnitt ur boken, som visar vilken makt Israel har på utrikespolitiken när det gäller militärt stöd till Israel.

Under Yom Kippur-kriget 1973 mot Egypten och Syrien hade Israel stora förluster i vapen, bl a stridsvagnar. Landet vände sig till USA för att få snabbast möjliga ersättning. Kissinger blev deras hjälpare. Nixon var då inblandad i Watergateskandalen och skulle snart lämna presidentskapet men med hans bemyndigande beslöts att sända ett betydande antal stridsvagnar till Israel. Dessa togs från alla hål1, såväl från aktiva förband som från reservlager och till och med direkt från tillverkningsleden. Inget fick stå i vägen för att så snabbt som möjligt stärka de israeliska truppstyrkorna.

Israel önskade de modernaste stridsvagnarna som var utrustade med 105 millimeters kanoner. Men sådana kanoner fanns endast i begränsad mängd och USA fyllde då på med 90 millimeters kanoner. Då upptäcktes att det inte fanns tillräcklig mängd ammunition till dessa kanoner. Pentagon sökte överallt efter reservförråd men hittade ingen ammunition.

En officer vid namn Thomas Pianka, som då tjänstgjorde vid Pentagon, berättar följande: "Vi gjorde alla ansträngningar för att finna ammunition och sökte överallt, armén, marinen och flottan, men hittade ingen 90 millimeters ammunition." Pentagon sände meddelande härom till Israel med beklagande. Några dagar senare kom ett svarsmeddelande från Israel med ett överraskande besked: "Jo, Ni har 15 000 granater i marinkårens förråd på Hawaii " Pianka berättar att man då sökte i förrådet och mycket riktigt hittade ammunitionen där. De israeliska myndigheterna hade alltså bättre reda på de amerikanska förråden än de amerikanska myndigheterna.

315

Richard Helms, som var styresman i CIA under 1967 års arab-israeliska krig erinrar sig en händelse då viss felaktigt material hade sänts till israeliska armén. Från Israel kom då en förnyad begäran om den önskade materielen tillika med dess hemliga militära kodbeteckning och ett meddelande med förfrågan huruvida Pentagon kanske inte riktigt begripit vad de ville ha. Det var, säger Helms, ett sätt för dem att visa oss att de visste vad de ville ha. Han anser att under denna period fick Israel tillgång till alla viktiga hemligheter.

Den amerikanske amiralen Thomas Moorer berättar ett annat drastiskt exempel på den israeliska lobbyns makt från sin tid som chef för generalstaben under 1973 års krig. Mordecai Gur var då militärattaché vid israeliska ambassaden, han blev för övrigt sedermera chef för den israeliska krigsmakten. Han uppsökte amiral Moorer och begärde att USA skulle förse Israel med flygplan som var utrustade med ett modernt anti-stridsvagnsvapen som kallades Maverick.

Moorer förklarade för Gur att USA hade bara en skvadron sådana flygplan och att han inte trodde att kongressen skulle godkänna att denna enda skvadron överlämnades till Israel. Gur hade bara tittat Moorer stint i ögonen och sagt: "Ni ger oss flygplanen. Jag tar hand om kongressen." Och det gjorde han. USAs enda flygskvadron med Maverick-vapen gick till Israel.

Moorer hade motsatt sig leveransen men order kom från presidentnivå. President var då Nixon.

Moorer berättar: "Jag har aldrig sett någon president vägra israelerna något. De får allt de önskar. Och de vet hela tiden om allt som pågår. Till slut blev det så att jag inte vågade skriva ned någonting. Om amerikanska folket förstod vilken makt dessa människor har över vår regering skulle det göra väpnat uppror. Våra medborgare har ingen aning om vad som pågår "

316

Författaren visar hur de, som kritiserar Israels politik, utsättes för pinsam och obeveklig vedergällning, ja till och med förlust av sitt levebröd genom den israeliska lobbyns aktioner. Presidenter fruktar den. Kongressen lyder dess befallningar. Mass-media och militära chefer vacklar under dess tryck. Hur kritikerna än modererar sin kritik karaktäriseras de som offer för oljelobbyn, försvarare av arabiska terrorister och även antisemiter.

Särskilt anklagelsen för antisemitism är besvärande. Termen antisemitism har numera förlorat sin betydelse av etnisk eller religiös förföljelse utan betecknar i stället varje vägran att stödja staten Israels politiska beslut.

Varhelst anti-israelisk eller proarabisk åsikt visas kommer den israeliska lobbyns angrepp omedelbart och kraftfullt. Målet är att skydda Israel för varje kritik, men metoderna går utöver de legitima gränserna för argumentation. De varierar men är ofta mycket fula: smutskastning och ärekränkning, anklagelser hos överordnade chefer, angivelse i offentliga "fiendelistor", hatbrev, anonyma telefonsamtal, hot mot den personliga säkerheten och ibland direkt fysiskt våld.

***

317

 

MENORAH - insamling och stöd för en ockupation!

Svenska företag motverkar Sveriges intressen genom att ge omfattande ekonomiskt stöd till främmande makt: den rasistiska förtryckar- och ockupationsmakten Israel, som ständigt fördöms av FN för sina brott.

Det finns här i Sverige en organisation med en stab heltidsanställda som aktivt verkar för stöd till en främmande, blodbesudlad förtryckarmakt. Mängder av svenska företag ger stora penningsummor till denna aggressiva, arroganta och brutala förtryckarstat, som berövat ett helt folk, det palestinska folket, dess fosterland.

Förtryckarmakten är förstås Israel och organisationen heter Förenade Israelinsamlingen i Stockholm, som utger en flott och påkostad kvartalstidskrift i flerfärgstryck - Merarah. Av denna sionistiska propagandapublikations 60 sidor upptas bortåt halva sidantalet, ca 30 sidor, av stödannonser till Israel och dess propaganda - och PR-aktiviteter i Sverige.

Att det här är endast stödannonser för Israel är helt klart, ty denna sionistiska propagandapublikation går helt Israels ärenden och glorifierar den sionistiska banditstaten sida upp och sida ned samtidigt som den öser sitt hat mot det palestinska folkets rättmätiga frihetskamp. Dessutom: denne PR-publikation för främmande makt har inget pris för vare sig lösnummer eller för prenumeration. Den utskickas gratis, har mycket liten upplaga och kan därför inte vara kommersiellt attraktiv som annonsorgan. Denna publikation och dess stöd till Israel lever på avdragsgilla bidrag från de stödannonserande företagen.

Frågan är om inte Förenade Israelinsamligen bedriver brottslig verksamhet, i varje fall är dess verksamhet i flagrant strid mot Sveriges intressen och mot Sveriges ställning som neutral eller alliansfri stat. Israel är inte bara en främmande makt, Israel är framför allt en stat som befinner sig i krigstillstånd mot flertalet arabiska länder, med vilka

318

Sverige upprätthåller vänskapliga förbindelser och har allt viktigare marknader för svenska exportprodukter och för svenska serviceetableringar. Till detta kommer att Israel gång efter gång fördöms av FN, Amnesty International och andra internationella fora för ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna genom sina bombningar av värnlösa civila i flyktingläger i Libanon, sin brutala ockupationspolitik, sin rasistiska diskriminering av den palestinska befolkningen och sin tortyr av fångar - även av minderåriga ungdomar.

Precis som sin partibroder och företrädare som israelisk premiärminister, Menachem Begin, är Israels nuvarande premiärminister, Yitzhak Shamir, en gammal terrorist och internationell förbrytare, en av den svenske FN-medlaren greve Folke Bernadottes mördare, som i varje rättsordning i en civiliserad värld skulle ställas inför rätta, dömas som krigsförbrytare och hängas alldeles som de ledande tyska nazisterna i Nürnbergprocessen. Att ge sitt stöd till en sådan stat innebär att man gör sig till dess medbrottsling - mot civilisationen och mot humaniteten.

Sverige - liksom hela den civiliserade världen - tar avstånd från det rasistiska Sydafrika och uppmanar alla företag

att bojkotta all handel med Sydafrika. Att skänka pengar ' till Sydafrikas regim är brottsligt. Samma hållning borde intas till Israel, en minst lika rasistisk och brottslig förtryckarstat. Det är också typiskt, att Sydafrika och Israel sedan länge har ett mycket nära samarbete, bl a på det militära området för vidareutveckling av kärnvapen.

Det är sedan länge väl bestyrkt, att Israel i hemlighet i flera år tillverkat kärnvapen och även förfogar över kärnvapenbärande missiler och är beredd att sätta i gång ett kärnvapenkrig.

Och till denna kriminella kärnvapenmakt tigger Förenade Israelinsamlingen pengar av - förhoppningsvis - aningslösa svenska företag. Det är fullständigt hårresande.

Förenade Israelinsamlingen består av smarta personer som listat ut, att det går lättare att samla in pengar för sitt

319

skumma syfte genom att utge en propagandapublikation med stödannonser som vid deklaration är avdragsgilla - som reklamkostnader. Men vet aktieägarna om, att dessa reklam-utgifter går till att stödja en blodbesudlad förtryckarstat, en främmande makt, som befinner sig i krigstillstånd och ständigt fördöms av FN.

Jag kräver att alla de svenska företag som stöder Israel via Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah bojkottas, därest de inte upphör med denna stödannonsering för främmande makt, därtill en brottslig förtryckarstat. Aktieägarna skall även underräitas om vad som försiggår.

Jag nämner här några av de viktiga företag, som stödannonserar för den blodbesudlade förtryckarmakten Israel: Nils-Johan AB (Stockholm), Stockholms Fondkommission AB, AB Safir (Stockholm), Antikvitetsaffären Bernhard Magaliff (Stockholm), Morneon AB (Stockholm), Fristads arbetskläder (Stockholm). Investment AB Proventus m fI.

Härtill kommer flera företag i Göteborg och Malmö (t ex Skyline Hotel i Malmö) och övriga landsortsstäder.

Det övervägande flertalet av dessa företag torde ha judiska ägare, som av den sionistiska propagandan intalats att tro, att "den judiska staten Israel" är utsatt för ett ständigt hot och därför bör moraliskt och även pekuniärt understödjas. De har inte insett, att det är just Israel som saboterar alla möjligheter till en fredsöverenskommelse. De borde besinna, att de med sitt stöd bara gör ont värre, och framför allt att deras stöd till den krigiska förbrytarstaten är illojalt mot Sverige och mot humaniteten och freden!

320

 

VEM FÖRSÖKTE FÖRA HORN BAKOM LJUSET?

Den svenske generalen Carl von Horn tjänstgjorde under två perioder åren 1958-1960 och 1961-1962 som chef för Förenta Nationernas övervakningskommission i Palestina.

Han har berättat om sina erfarenheter från denna tjänstgöring i en bok med titeln "Fredens soldater" utgiven 1966 på Norstedts förlag.

von Horn beskriver i sin bok svårigheterna att kunna genomföra en rättvis och objektiv övervakning.

Han säger att under diskussioner med israeliska officerare och tjänstemän hörde han dem gång på gång öppet slå bort tanken på objektivitet. Deras rättframma påpekanden att "antingen är ni för oss eller mot oss" förklarade varför han - sedan han vågat vara objektiv - för all framtid hade försetts med etiketten "mot". Ännu värre var den israeliska tendensen att omedelbart ge all objektivitet etiketten antisemitism; ett nära till hands liggande epitet som kunde användas mot varje FN-soldat, vars opartiska rapport inte talade till israelernas fördel. (sid. 313)

von Horn säger vidare att "vi hade då och då väckt en del ovilja under våra kontakter med araberna, men aldrig på samma obevekliga och våldsamma sätt. Araberna kunde vara besvärliga, men deras regler för umgänget med oss låg definitivt på en högre och mer civiliserad nivå". (sid. 314) Han hade kommit till det Heliga Landet med den mest positiva och sympatiserande inställning till israelerna, men aldrig i sitt liv hade han träffat på ett folk som israelerna med en sådan otrolig förmåga att vända motpartens goda vilja till besvikelse. Han säger: "Jag är övertygad om att jag kommer att bli utsatt får bittra angrepp på grund av min uppriktighet, men tyvärr säger jag ingenting annat än sanningen". (sid. 314)

Han brukade alltid ha ett samtal med de medlemmar av

321

övervakningskommissionen som avslutade sin tjänstgöring. De berättade alla om samma erfarenhet. Då han frågade dem om vilken erfarenhet de funnit mest negativ under sin tjänst i Palestina, svarade de så gott som alltid, "israelernas ständiga försök att lura oss och föra oss bakom ljuset". (sid. 314)

Generalen von Horn säger vidare: "Den mycket skickliga israeliska informationstjänsten och hela den israeliska pressen samverkade för att snickra ihop en skev och förvriden version som av experter på området genom varje tillgänglig kanal spreds till det egna folket och till alla sympatisörer och supporters i USA och resten av världen. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att sanningen kunde förvrängas på ett så cyniskt och skickligt sätt". (sid. 109)

von Horn säger också vidare: "Jag hade underskattat israelernas talanger när det gällde att baktala och nedsvärta". (sid. 299) Han skildrar hur han utsattes för bittra attacker i det israeliska parlamentet där han framställdes som den värsta och mest fördomsfulla av Israels fiender. (sid. 300) Man kom med alla möjliga insinuationer som att han under andra världskriget fått tyska järnkorset m m. (sid. 305) Han fick ett brev från en anonym aktionsgrupp som kallade sig "Den hämnande handen" i vilket han anmodades att omedelbart lämna Palestina så snart som möjligt, annars skulle han komma att lämna landet i en kista. (sid. 310)

Men general von Horn var orädd och när två israeler, som varit inblandade i mordet på den svenske FN-medlaren greve Folke Bernadotte, benådades av Golda Meir efter ett symboliskt "straff", sade han direkt till henne, att han "litade på att de inte återupptog sin tidigare verksamhet". (sid. 311)

Den israeliske, judiske mördaren, som sköt Folke Bernadotte (på order av dagens israeliske premiärminister Shamir), sade i en intervju i Dagens Nyheter den 10 juni 1978: "Jag har alltid en kula för Israels fiender".

322

 

JAN GUILLOU

Intervju med JAN GUILLOU 1987-09-07

Ahmed Rami: Är det bara en slump att ledarredaktionema i Dagens Nyheter och Expressen är prosionistiska?

Jan Guillou: Jag började som journalist på Åhlén & Åkerlund, vecko-tidningsförlaget som ägs av Bonnier. Under de år som jag arbetade där hörde jag aldrig talas om att någon från familjen Bonnier skulle utdela någon sorts direktiv om hur ti/pressen skulle förhålla sig till Israel. Däremot visste ju alla småpåvar det, trodde de, att man kom i ett bättre läge om man tog in artiklar som hyllade Israel. Så de fick aldrig ordern att göra det, utan de förutsatte att de nu skulle komma i ett bättre läge.

Frilansare som ville komma till en chefredaktör på Åhlén & Åkerlund och få ett reseförskott för att åka ut och resa i Europa och göra kul reportage , hade ett knep som vi alla som var frilansare kände till efter någon tid. Man gjorde så här, att man föreslog tio kul reportage i Frankrike Spanien, vart man nu ville åka någonstans, och stoppade in den Judiska kyrkogården i Prag eller någonting liknande på den här listan, så skulle chefredaktören lättare ge pengar och säga att man kunde åka. Den proisraeliska pressen blir proisraelisk, ibland på helt irrationella faktorer som inte alls har med kontroll att göra. Ingen Bo Strömstedt går ner till reportrarna på Expressen och ryter till dem, att i fortsättningen, när ni är anställda här, ska ni veta att - välkomna förresten - på den här tidningen skriver vi inte araber, vi skriver alltid ordet "terrorister" i stället för araber, så nu vet ni det. En sådan scen har aldrig ägt rum och kommer aldrig att äga rum.

Ändå har jag sett flera exempel på unga kolleger som kommer, t o m några stycken från den kommunistiska rörelsen, och haft samma uppfattning som all annan vänster till frågan om Israel som omedelbart på Dagens Nyheter och Expressen börjat tala om araber som "terrorister". På första anställningsdagen, praktiskt taget. Och det är inte så att någon gett dem order att göra det här, utan det är deras personliga, opportunistiska, karriäristiska vilja att vara någon sorts inbillad högre makt till lags. Det är många sådana här faktorer som gör att den ursinnigt proisraeliska tidningen Expressen blir ursinnigt proisraelisk utan att vare sig Lukas Bonnier eller Albert Bonnier eller Bo Strömstedt eller Per Ahlmark eller någon annan ger order om det.

323

 

VARFÖR ÄR MORDET PÅ FN-MEDLAREN FOLKE BERNADOTTE SÅ OKÄNT?

Är inte han en lika stor hjälte och ännu större martyr för fredens sak än Raoul Wallenberg? Detta skall vi nu tala om:

Sionisternas brott är många och namnlösa: att ha berövat palestinierna deras uråldriga hemland är och förblir det värsta brottet. Sionisternas kallblodiga mord på greve Folke Bernadotte den 17 september 1948 är ett alldeles speciellt brott, som angår inte bara palestinierna utan hela den civiliserade mänskligheten och särskilt oss här i Sverige, ja; det borde även beröra alla judar med moraliskt samvete och känsla för rättfärdighet. Detta mord kan inte urskuldas med att det var politiskt för judarnas bästa. Mordet på Folke Bernadotte är särskilt upprörande och typiskt för sionismens arrogans och cynism - och detta av följande skäl:

- Folke Bernadotte var en sällsynt godhjärtad människa, som gjorde storartade humanitära insatser. År 1945 blev han vice ordförande för Svenska Röda Korset och ledde en särskild räddningsaktion i andra världskrigets slutskede för fångar i de tyska koncentrationslägren. Tiotusentals människoliv räddades till det fredade Sverige, därav många tusen judar, vilka håller hans minne i ära. Alla rättskaffens människor, också judar, borde hålla hans minne i ära.

- Folke Bernadotte var utsedd av FN att medla mellan araber och judar i Palestina. Han var alltså i Palestina inte som privatperson och inte heller en representant för sitt fosterland Sverige, han var Förenta Nationernas särskilde representant, att mörda en FN-representant är att mörda den civiliserade mänsklighetens själva ide om en enad humanitär mänsklighet, över nationsgränserna.

- Folke Bernadotte var en erfaren och ytterst skicklig förhandlare, som var beredd att lyssna till båda parterna i konflikten och för att nå en konstruktiv lösning - och han hade också bemyndigande från FNs delningsplan, som emellertid konsekvent saboterades av sionisterna.

324

- Själva mordet på Folke Bernadotte var mycket väl förberett och planerat och det kunde inte gärna ha utförts på det sätt som skedde utan samförstånd och gillande av den högsta sionistiska ledningen, även om det var en extremistisk sionistgrupp, Sternligan, som påtog sig ansvaret för mordet, och hade utfört illgärningen.

- FN krävde i flera upprepade resolutioner att den dåvarande provisoriska israeliska regeringen skulle inlämna en rapport om den "fega illgärningen" till FNs säkerhetsråd. Först efter två månader då världsopinionen visat sin avsky inför detta nesliga brott kunde den israeliska regeringen förmå sig att arrestera två medlemmar av Sternligan, Nathan Yallin-Mor och dennes assistent Matijahu Schmulewitz, som sedan fördes inför rätta, leende poserande för fotograferna. I denna parodi på rättegång frikändes Yallin-Mor genom att fräckt anklaga Folke Bernadotte som "Israels fiende": "Han stod i vägen för den judiska införlivningen av kungadömet Transjordanien liksom av hela Palestina", förklarade denne sionistiske fanatiker. Och mördaren Nathan Yallin-Mor kunde redan två år senare inväljas till det israeliska parlamentet Knesset. - Efter 40 år har Israel aldrig kunnat förmå sig att skipa rättvisa på detta nesliga brott, trots att det upprört en hel värld och trots att mordet till fullo är uppklarat: att gäringsmännen och deras motiv är väl kända. I stället har den sionistiska staten inte bara frikänt mördarna utan även hyllat dem genom att låta dem göra politisk karriär - sålunda har ju en av de inblandade i mordet på Folke Bernadotte blivit Israels premiärminister, Yitzhak Shamir.

Raoul Wallenberg lovprisas som hjälte för sina insatser att rädda judar undan nazisterna i Budapest i andra världskrigets slutskede och han vördas som en martyr - det må vara, även om mycket av alla denna glorifiering får en misstänkt bismak av sionistisk propaganda. Men om Folke Bernadotte är det däremot påfallande tyst - varför, frågar man sig, görs det inga gripande filmer och TV-program om hans stora insatser och det nesliga brott som drabbade honom? Varför blir inte Folke Bernadotte hedersmedborgare i USA och varför trycks inga frimärken i hans hemland

325

Sverige med hans bild? Kan det möjligen bero på att Raoul Wallenberg tjänar världssionismens intressen, trots att också Folke Bernadotte räddade tusentals judar undan nazisterna? Varför kräver inte den svenska regeringen att Israel äntligen ska straffa de skyldiga?

Dessa frågor är värda att ställa och fundera över. Och kom ihåg, när vi här talat om världssionismen så är detta inget illasinnat förtal eller grundlöst konspiratoriskt påfund av oss, sionisterna är nämligen sedan många år organiserade i Världssionistiska organisationen - World Zionist Organization -och därmed finns det alltså en världssionism.

Sionismen är sålunda inte uteslutande en israelisk nationalism i den sionistiska staten Israel, utan sionismen är en världsomfattande judisk nationalism för alla judar, oavsett var de bor i världen och oavsett vilket medborgarskap de har. Sionismen kräver alla världens judars främsta lojalitet till den judiska staten Israel.

Vidare vill vi påpeka, att mordet på Folke Bernadotte kan sägas ha fått en förnyad tragisk innebörd för oss i Sverige genom det ännu ouppklarade mordet på statsminister Olof Palme. Det kan vara värt att erinra om att den så internationellt engagerade Olof Palme var en varm vän av palestinierna och deras sak som han på diplomatisk och politisk väg kämpade för så gott han kunde. Vi glömmer inte att Olof Palme - trots all sionistisk hetspropaganda - inbjöd PLOs ledare Yassir Arafat till Stockholm, och vi glömmer inte hur Olof Palme vid ett försoningsmöte om fred i Stockholms Storkyrka, alltså den svenska kristenhetens gamla helgedom; blev avbruten och utbuad av skränande och skrikiga sionister som bröt mot all medmänsklig anständighet och all respekt för kyrkans frid, när de hade fräckheten att till Olof Palme ropa: - "Ut ur kyrkan, din jävel"!! Och, när Palme sedan i sällskap med sin hustru Lisbeth lämnade Storkyrkan, så omringades de av hotfullt påstridiga och skrikiga sionister, alla ytterst välklädda och av allt att döma välmående personer i det svenska samhället. Sionisternas hat till Olof Palme var fullständigt ursinnigt och vitglödgat, bara därför att den svenske statsministern hade inbjudit de förtryckta

326

och förvisade palestiniernas demokratiskt valde ledare till Sverige för att höra hans synpunkter och utbyta åsikter och meningar med honom.

Än en gång bör framhållas, att mordet på Folke Bernadotte var inte endast ett mord på en enskild person, vilket är ett mycket allvarligt brott redan det, utan det var ett mord på FN, Förenta Nationerna, och på hela den upphöjda fredens idé om samverkan och förståelse mellan nationerna för fred och försoning mot våld och krig. Därför är sionisterenas mord på Folke Bernadotte ett så skriande brott som kräver ansvar, upprättelse. Så länge sionisterna inte går till rätta med denna illgärning, kan de inte räkna med att tillhöra den civiliserade och fredsälskande mänskligheten och hänvisa till judendomen som en stor moralisk kraft.

Så länge sionisterna fördömer brott som långt tidigare i historien begåtts mot judar i hela världen som "brott mot mänskligheten" och ständigt yrkar på att de ansvariga för dessa brott skall bestraffas i både Israel och övriga världen samtidigt som samma sionister försöker dölja sina egna brott mot andra folk, då är sionisterna inget annat inför historiens och mänsklighetens domstol än eländiga hycklare.

Redan när Folke Bernadotte på sitt FN-uppdrag anlände till Tel-Aviv i dåvarande judiska delen av Palestina bemöttes han med våldsamma demonstrationer och anklagelser för att vara "judarnas fiende". Det stod också helt klart att den sionistiska ledningen intog samma hätskt fientliga hållning till Folke Bernadotte med sionistiska slagord som "Stockholm är ditt, Jerusalem är vårt, du arbetar förgäves. Vi är här ... Så lände det finns en enda fiende till vår sak, har vi en kula i vårt magasin för honom".

***

327

 

WIESEL OCH LIKGILTIGHETEN - eller Wiesels listighet och slughet

1900-talet har av flera samtida historiker kallats "Taggtrådens århundrade", "Massförintelsens århundrade" och många andra saker i samma stil. Och visst har 1900-talet varit ett sekel med många katastrofer och gigantiska brott.

Några av de värsta brotten i detta århundrade är:

Fransmännens massakter på algerier under det algeriska frihetskriget; mer än en miljon algerier dödades. Israels terror mot palestinierna och sina arabiska grannar som kostat över en miljon människor livet.

I Afghanistan har de ryska trupperna dödat över en miljon människor och drivit 6 miljoner i landsflykt. I de tre baltiska staterna mördades 600 000 människor av Stalins hejdukar i början av fyrtiotalet. Hiroshimabomben som på ett ögonblick brände ihjäl 150 000 åldringar, kvinnor och barn och lämnade kvar ytterligare 150 000 kvinnor och barn svårt bränn- och strålningsskadade i ett obeskrivligt lidande. De amerikanska bombningarna av Tokyo l945 som brände och kvävde 600 000 människor, åldringar, kvinnor och barn till döds. De amerikanska bombningarna i Vietnam som dödade 7 miljoner människor, de allra flesta civila, under fruktansvärda lidanden. Engelsmännens bombningar av Hamburg och Dresden som brände ihjäl över en halv miljon människor.

55 miljoner människor dog under andra världskriget. I Hitlerregimens koncentrationsläger dödades ett stort antal judar och zigenare. Just dessa brott har räknats som de värsta genom offrens antal.

Som vi emellertid strax skall se har det förekommit massakrer som kvalitativt är likvärdiga dessa brott. Det är nämligen diskutabelt om man kan betrakta ett brott som värre enbart för att antalet offer är större. Är en mördare som dödat 90 000 människor en mindre brottsling än en som dödat 100 000?

328

Ett av ovannämnda brott, d v s massakern på judarna under andra världskriget, har som bekant blivit mer omtalat än de andra. Det har beskrivits i otaliga filmer, böcker, biografier och TV-serier. Beskrivningarna har varit så detaljerade och ingående att varje människa (åtminstone i Väst) känner dess gräsliga detaljer. Förutom dessa filmer, böcker, radio-och TV-program, har otaliga föreläsningar och dylikt hållits om detta ämne.

Man frågar sig: Vad är det som gör detta brott så till den grad unikt, att alla proportioner lämnats därhän i förhållande till de andra ovannämrria botten? Svaret brukar som regel bli följande:

Hitlerregimens utrotning av judar är unik så tillvida att den strävade till en total utplåning av alla judar utan undantag. Det är detta som, enligt sionisterna gör det till "världshistoriens värsta brott". Det är alltså avsikten bakan brottet, tillika med den kalla industriella planeringen, som gör brottet enastående. Enligt de som framför den åsikten, till den grad att alla andra brott skall och bör döljas. Men zigenarna då? Var inte avsikten också här? TOTAL UTROTNING! Utfördes inte dödandet av dem med samma iskalla industriella planering? Med samma avlivningsmetoder?

Var finns filmerna, böckerna, TV-serierna om denna fruktansvärda tragedi?

Här faller påståendet om brottets unicitet platt till marken. Som Jan Myrdal påpekade en gång i en skriftställning, så är inte Holocaust något som stiger fram gåtfullt och ondskefullt ur världshistorien.

Vi måste alltså söka en förklaring till denna fokusering på Holocaust och ha civilkurage nog att föra fram obekväma sanningar!

329

En del av svaret är att mycket av ovannämnda mediaflöde emanerar ur judiskt ägda filmbolag, bokförlag etc, då främst i Amerika. Sionistiska judar finns ju i stor utsträckning i massmedia och det finns säkerligen sådana också i Sveriges radio och TV. Om en sådan sionist kan påverka etablissemangets inköp förstår man ju det hela bättre. Ty det är ju naturligt att Förintelsen är ständigt smärtsamt närvarande för en jude och att han inte vill låta mänskligheten glömma. Rätt så!

MEN VARFÖR GLÖMMA DE ANDRA? VARFÖR DESSA GROTESKA DISPROPORTIONER?!!

Det är helt enkelt så att förintelsen använts - och används, ogenerat och skamlöst. Används för att utöva moralisk utpressning på länder och regeringar. Används för att tysta obekväm kritik. Används för att skaffa pengar från Väst speciellt från Tyskland.

Ty, om judarnas lidande ständigt vilar på folks näthinna och ett anklagande finger ständigt pekar och frågar, "Varför gjorde du ingenting? Du visste ju!", då kan obekväm kritik mot ekonomisk maktkoncentration i sionisternas händer, inblandning i andra länders inre angelägenheter, kolonialism och sist men inte minst sionisternas ständigt pågående fördrivning och terror mot det palestinska folket och dess ständiga aggressioner mot sina arabiska grannar tystas.

Detta utnyttjande pågår oavbrutet i våra media. När TV uppmärksammande 40-årsminnet av andra världskrigets början och 50-årsminnet av Hitlers makttillträde, framträdde KZ-offer, som med lidande ögat stirrade in i TV-kameran och sade: "Hotet mot det judiska folket är inte över. Nu hotar araberna att kasta ett helt folk i havet. Men aldrig att TV skulle nämna ett ord om bomberna mot arabiska sjukhus, flyktingläger, daghem, skolor och andra civila institutioner utförda av sionistiska judar. Inte ett ord om Deir Yassin, Sabra och Shatila och alla de otaliga terrordåd som sionisterna utfört.

330

Vad är detta om inte likgiltighet? Och när man en gång upptäckt Sionisternas likgiltighet, rullas sanningen så småningom fram i sin fullhet.

Vi upptäcker att deras likgiltighet för andras lidanden är FUNDAMENTAL - TOTAL!!!

Det är tack vare modiga enskilda debattörer som Verges i Frankrike (Barbies försvarsadvokat), Per Gahrton, Jan Myrdal och Gunnel Jonäng, som enstaka ljus av motstånd tänts mot den sionistiska världsmakten. Några som lever fångade i den sionistiska propagandans mörker.

Låt oss ta en närmare titt på två av dessa sionistiska propagandans främsta fackelbärare; Elie Wiesel och Simon Wiezenthal. Deras ord har varit lag. Ingen kan kritisera dem - ty de är ju offer - de har ju lidit. Så slår media upp sina vida portar för dessa herrar. Helsidor i kvällstidningar, timslånga program i TV. Upprepade gånger. Priser och utmärkelser regnar över dem. Lidandets rätt.

Elie Wiesel åkte förresten direkt till Israel efter det andra världskrigets slut och blev där medlem av terrororganisationen Irgun. Men ingen palestinier, ingen amerikansk indian, inget offer för Hiroshimabomben skall drömma om att erhålla ens en tusendel av dessa herrars utrymme i media.

Elie Wiesel som fick Nobels Fredspris 1986 har enligt hans propagandister (han har ett antal sådana i varje land centralt placerade inom administration och media) predikat mot rasism och förtryck.

Så kan han då till Sverige och framträdde i Berwaldhallen. Var annars? Endast det bästa duger! De finns gott om pengar. Reportrar gick lydigt i den sionistiska lobbyns ledband och berättade om hur Elie Wiesel tittade på "med en blick så fylld av smärta att det gjorde ont".

331

Men när sionisten Wiesel fick en mycket enkel fråga om den israeliska ockupationen då började blicken flacka som hos en tjuv tagen på bar gärning. "Ni frågar mig sådan fråga bara för att jag är jude", svarade han slutligen undvikande. Och reportrarna lät honom undslippa med detta.

Det värsta som finns är likgiltighet har han tidigare förklarat. Men har han någonsin skrivit, hållit föredrag eller talat om några andra än sin egen grupp, judarna? När han talar emot likgiltigheten är det en uppmaning till världen att uteslutande strunta i alla andras lidande och enbart ägna sig åt judarna. Det är detta han menar.

1942 dog 7 miljoner bengaler av medvetet förorsakad svält. Brittiska armén förstörde systematiskt alla åkrar och alla livsmedelsförråd för att bereda svårigheter för den framryckande japanska armén.

Har Wiesel någonsin talat om dem? Aldrig! Och denna skojare som aldrig höjt ett finger mot de israeliska massakerna på spädbarn, gravida kvinnor, mödrar och åldringar, har mage att tala om likgiltighet.

Men det är de utvaldas rätt. Simon Wiezenthal heter en annan sionistisk superkändis som gjort sig känd som nazijägare. Han har alltså jagat en viss förbrytare. Och han har då lyckats trumfa igenom den sionistiska tolkningen av brottsrubriceringen "Naziverbrecherung". Denna tolkning är nu allmänt accepterad.

Enligt denna tolkning är inte massmord utförda mot civilbefolkning specifikt... en brottslig handling. Endast om ovanstående brott har blivit begånget mot en utvald grupp, judarna, klassas det som "Naziverbrecherung".

Alltså massmord på zigenare, jugoslaver. greker, polacker och tyskar som inte tillhör det utvalda judiska folket räknas inte. De är preskriberade.

332

Och det säger sig självt: Skulle Simon Wiezenthal börja jaga också de som ledde zigenare och sinnessjuka så skulle den snäva gettoiseringen till en folkgrupp upphöra. Han skulle då tvingas jaga alla som begått brott mot mänskligheten under en viss period i alla länder som befann sig i krig alltså även Palestina där de judiska terrorligorna förutan att massakrera den arabiska befolkningen på samma sätt som nazisterna massakrerade deras trosfränder (för övrigt med hjälp av europeiska sionister) också döda tillfångatagna brittiska soldater med bestialisk grymhet. Judiska terrorister i Palestina var en mot de allierade stridande part och borde rätteligen ha behandlats därefter. Då skulle även Elie Wiesel jagas som terrorist och Begin som fortfarande finns i Interpols register över förrymda. Därför denna Lidandets utvaldhet. Därför detta bedrägeri. Därför detta döljande av sanningen.

Skulle man jaga brottslingar mot mänskligheten, så skulle man tvingas begära Likudgänget som styr Israel utelämnat. (Shamir, Israels premiärminister t ex, som gav order om mordet på Folke Bernadotte). Att utlämnas då enligt deras egen logik att ställas inför en palestinsk domstol för brott mot mänskligheten och att dömas i enlighet med Nürnbergprejudikatet med galgen väntande.

Men han är slug Wiezenthal, slug och taktisk.

Efter att i två decennier endast ha talat om de sex miljonerna judar ändrade så Simon Wiezenthal taktik och bad sina judiska vänner att börja tala pm de fem miljoner andra som mördats - "annars kan vi förlora 'goy' vänner som är viktiga. Så det var inget annat än en slug taktisk fint. "De Andras" liv var inte värda ett vitten; - INTE ETT VITTEN!!!

Samma sak är det med Elie Wiesel. Wiesel hade upptäckt att japanerna tyckte att Hirochima var den största katastrofen någonsin. Det går inte för sig tyckte Wiesel. Det är antisenitism!

333

Japanerna skall liksom européerna och amerikanarna anse att endast ett folk har lidit. Och att alla skall känna skuld för detta. Så nu flänger han omkring i Japan på en mycket påkostad föredragsturné.

Men den Tredje Världen har inte varit mottaglig för dessa skenheliga kolportörer. Det kan till klart uttryck under Barbieprocessen tidigare i år.

I denna process, där de franska myndigheterna hade ställt Lyons tyske kommendant Klaus Barbie inför rätta, för att på så vis döma den nazistiska förbrytelsen som specifik och enastående, ställde istället den lysande advokaten hela den sionistiska lobbyn inför rätta.

Med sina brilliant utförda analyser visade han att de förbrytelser som fransmännen begått i Algeriet. INTE PÅ NÅGOT SÄTT STOD DE NAZISTISKA EFTER i grymhet och sadism.

Den multiraciella försvarssidan malde sönder åklagarsidans argumentation till grus och aska.

Advokaten M'bemba från Kongo refererade till Frankrikes byggande av den kongolesiska järnvägen på 30-talet och de fruktansvärda massakrer Frankrike utförde i Madagaskar 1947.

Den algeriske advokaten Houaita sade att Israel planerade och uppmuntrade den massaker som falangisterna i Libanon anställde på palestinska kvinnor och barn i flyktinglägren Sabra och Shatila 1982.

Claude Lantzmann har med sin film Shoah åstadkommit ett mästerverk. Det är ett fasans mästerverk. Men återigen; detta får inte få oss att falla på knä inför honom som en moralisk rättfärdig person. Hans moraliteter och moralism skall just därför granskas med den största noggrannhet.

334

På en fråga vad han ville säga dem som inte ville se filmen "Shoah" svarade han "att de borde piskas in, precis som judarna piskades in i gaskamrarna". Alltså: de hade ingen rätt att visa likgiltighet. Men om vi följer detta till sin yttersta konsekvens borde också Claude Lanzmann piskas in i ett palestinskt flyktingläger - för att tvingas lyssna till vittnesmål hur arabiska barn ständigt bränns ihjäl av fosforbomber och napalm, om fördrivningar, hussprängningar och tortyr av barn. Och detta har pågått sedan 40-talet och fortsätter i dag månad efter månad, dag efter dag.

Var är nu Sveriges Radio och TV? Vem i Sveriges Radio och TV är det som stoppar informationen om denna fruktansvärda terrorism?

335

 

WALDHEIMAFFÄREN OCH PALMEMORDET

Under det gångna året har det lilla neutrala landet Österrike hamnat i fokus. I negativ bemärkelse. Ty uppmärksamheten har inte varit smickrande. Den har inte som det är brukligt när det gäller Österrike handlat om Mozart, Haydn, Straussvalser, Bauhausskolan, sekelskiftets Wien eller någon av de vetenskapsmän och kulturpersonligheter som gjort det lilla landet så berömt.

Nej, det har handlat om antisemitism, om ett land fläckat av ett brunt förflutet. Ett förflutet som det lilla landet - enligt de TV-program som visats i Sverige under året - inte vill göra upp med. Historiker och - inte minst - psykoanalytiker har trätt fram i media och förklarat vad som är ruttet med Österrike.

Kampanjen riktade sig till en början endast mot presidenten Waldheim men övergick så småningom till breda angrepp mot landet självt. Man kan säga att Waldheim var målet som man sköt in sig på för att kunna angripa Österrike självt.

Och visst är det riktigt att angripa antisemitismen. Denna motbjudande företeelse som är sionismens spegelbild.

Men denna kampanj innehåller mycket som är märkligt. Och inte bara det. Den är till sin karaktär helt skamlig och brottslig. Trots det ovansagda. Varför?

Jo, när man skärskådar denna kampanj närmare så märker man att det inte så mycket handlar om Waldheim. Det handlar inte heller om Österrikes "ovilja att göra, upp med sitt förflutna". Nej, målet för kampanjen är Österrikes utrikespolitik. En utrikespolitik som bär en judes signatur. Till yttermera visso ett judiskt nazioffers signatur.

Det låter märkligt, men det är inte märkligt, ty det visar bara hur den sionistiska makten inom media i västvärlden återigen lyckas lägga ut dimridåer och dölja sina verkliga

336

syften. Och detta trots att Waldheimaffären innehåller så många märkliga detaljer att man tycker att åtminstone någon enda vaken journalist skulle sätta ut ett frågetecken.

Men antagligen har ingen vågat ifrågasätta historien av rädsla för att få stämpeln "antisemit" på sig. (I Sverige får man den stämpeln på sig väldigt snabbt utan att den sionistdominerade pressen ger någon möjlighet för den anklagade att försvara sig.) Ta exemplet Jan Myrdal, som av Per Ahlmark anklagades för antisemitism för att han ansåg att professor Faurrisson skulle ha rätt att framföra sina åsikter utan att bli trakasserad.

Nå, åter till Waldheim. Vad har han anklagats för, och vad är klarlagt?

Ja, få offentliga personer i Västeuropa har fått sitt liv så fullständigt klarlagt som Österrikes president Kurt Waldheim. Man vet med säkerhet i dag följande:

Waldheim har inte begått krigsförbrytelser. Det är inte fastslaget att han kände till deportationer av judar från Balkan. Vidare vet vi att han var medlem i en nazistisk studentorganisation efter Anschluss (det fanns enbart nazistiska studentorganisationer på den tiden). Det är vidare fastslaget att Waldheim inte sagt hela sanningen om sina förehavanden under kriget. Det var för det sistnämnda han blev kritiserad av Bruno Kreisky. Kreisky var f ö kritisk mot kampanjen mot Waldheim. Han sade att den var "överdriven". Bruno Kreisky visste ju att det var han och den politik som var arkitekten till det som var det verkliga målet för kampanjen.

Detta är kristallklart. Ty, vi vet i dag, att CIA hela tiden ända sedan andra världskrigets slut känt till allt om Kurt Waldheim. Och därmed har den israeliska säkerhetstjänsten, Mossad, också känt till det. Och därmed också World Jewish Congress, som f ö medgivit att man känt till allt som var värt att veta om Kurt Waldheim under hans tid som FNs generalsekreterare. Så varför reagerade man i så fall inte tidigare? Varför väntade man tills det stod klart att Kurt Waldheim skulle bli vald till Österrikes president?

337

Svaret är enkelt - mycket enkelt. Man ville åstadkomma maximal skada på Österrikes anseende. För att därigenom kunna utsätta landet för utpressning. Förmå landet att överge den politik som Bruno Kreisky utformade under sin tid som kansler. Bruno Kreisky förde en utpräglat arabvänlig politik. Han bjöd in Moammar Khadaffi. Han fördömde Israel i mycket hårda ordalag. Han inledde kontakter med PLO. Han blev god vän med Arafat. (De träffades f ö senast på PLOs "enhetskonferens" i Alger, där Kreisky var gäst.) Naturligtvis var sionisterna rasande. Men vad kunde de göra? Bruno Kreisky förlorade en stor del av sin familj i de nazistiska judeförföljelserna. Han var i Sverige under kriget som flykting därför att han var jude, aktiv motståndsman mot nazismen och för att han var vänstersocialist. Sionisterna gnisslade tänder. Per Ahlmark for då och då till Wien och intervjuade Simon Wiesenthal, som i fjol av självaste Jerusalem Post anklagades för att ha varit nazikollaboratör. Så man bidade sin tid. Man väntade tills Kreisky avgått. Nu slår man alltså till med denna jättelika och välregisserade kampanj. Det lilla Österrike utsätts för en internationell utpressningskampanj utan like. En kampanj ledd av Israel, som 1969 bjöd in den ökände rasisten Enoch Powell till Israel. Israel, vars nuvarande premiärminister erbjöd Nazityskland en pakt under andra världskriget.

Man förstår, att sionisterna har lagt ner all sin energi på denna kampanj. Ty det var Bruno Kreisky och Olof Palme som i Europa gick i bräschen för ett erkännande av det palestinska folkets rättigheter. Dessa båda politiker var på väg att bryta upp motståndet mot ett erkännande av PLO i Europa. De var ledare för neutrala länder som ville driva en aktiv neutralitetspolitik med moraliska förtecken. Vi märker alltså att en människas göranden och låtanden i sig inte spelar någon roll så länge han lydigt vandrar i den internationella sionismens ledband. I Sverige har denna kampanj gått helt enligt ritningarna. Men på andra hall i världen har några enstaka protester kommit till tals.

En av de intressantare var den judisk-österrikiske politiske kolumnisten och chefen för Radio Austria International,

338

Paul Lendari, som i ett öppet brev i International Herald Tribune den 19 november skriver följande: "Den kampanj som riktas mot det österrikiska folket använder sig av samma stereotyper och lögnaktiga generaliseringar som rasister, antisemiter och totalitära propagandister brukar använda sig av".

Paul Lendari anklagar vidare i sitt brev den amerikanska ambassadören Ronald Lauder, en sionistisk jude för att smutskasta Österrike. I sitt brev citerar Lendari ambassadör Ronald Lauder när denne säger: "I det här landet är alla fega" och "Österrikare är alltid avundsjuka på dem som har framgång".

Paul Lendari påpekar vidare att "Det bor mer än 3 000 sovjetiska judar i Wien med egna skolor och affärer. Dessa judar har föredragit att stanna i Wien framför att fara till Israel". Lendari avslutar sitt brev med att påpeka, att han själv var nära att förlora livet under de nazistiska judeförföljelserna.

Men detta är en enstaka röst. Nu skall det lilla neutrala Österrike bringas på knä för att det haft djärvheten att föra en egen politik och inte velat gå i sionisternas ledband. Och kampanjen börjar ge resultat; det österrikiska folkpartiets ordförande, Michael Graff, avgick för någon vecka sedan. Borgmästaren i Linz, Karl Höll, avgick redan tidigare. Men denna kampanj kommer att fortgå - var så säker - tills Österrike ger upp sin arabvänliga politik.

I Sverige var ett erkännande av PLO på väg. Olof Palme arbetade långsamt men systematiskt och säkert för ett svenskt närmande till PLO.

För detta blev han intensivt hatad av sionisterna såväl hemmavid som utomlands. När det palestinska folkets ledare, Yassir Arafat, besökte Sverige, sammanträdde en rasande sionistisk mobb i Storkyrkan. När sedan Olof Palme kom för att tala i Storkyrkan haglade glåporden över honom. Han visade dock ett stort mod och höll sitt tal trots att

339

han avbröts av Hillel-skolans huliganer flera gånger. - Nu är Olof Palme borta.

Intresset ljuger inte säger marxisterna. Vem eller vilka har tjänat på detta? Högerextremisterna?

Knappast - Sveriges politik har inte förändrats på någon punkt efter Olof Palmes död, så att det skulle kunna tillfredsställa ytterhögern.

Kurderna - löjligt. På vilket sätt skulle de ha vunnit på Olof Palmes död? Han var ju det kurdiska folkets vän.

Sionisterna - ja, i allra högsta grad. Ty efter Olof Palmes död har engagemanget för Palestinas folk nästan helt försvunnit ur svensk utrikespolitik.

Om vi ser på Palmemordet ur denna synvinkel, märker vi plötsligt att saker och företeelser som annars verkar obegripliga plötsligt blir begripliga. Pusselbitarna faller på plats på ett kusligt sätt.

Författaren Jan Myrdal och journalisten Tomas Kanger har i en rad skriftställningar, böcker, radioprogram m m klart visat på det märkliga i SÄPOs och polisens agerande. De ledde utredningen bort från mördaren/mördarna.

Varför? Ja, går vi litet längre tillbaka i tiden så hittar vi bevisen för att den svenska säkerhetspolisen har ett mycket nära samarbete med den israeliska säkerhetstjänsten Mossad. Samarbetet är så nära, att Mossad ansåg sig kunna skjuta ned folk på öppen gata och lova att deras "vänner" skulle "se till" att de inte åkte fast. Nu åkte de visserligen fast p g a ett "misstag", men de behövde inte sitta inne någon längre tid.

Journalisten Jan Guillou bevisade, att Mossad hade utfört inbrott och en rad andra kriminella handlingar i Sverige med den svenska säkerhetspolisens hjälp.

340

För detta fick Jan Guillou ett års fängelse. Och vem var SÄPO-chef när detta samarbete utvecklades och fördjupades? Jo, ingen mindre än Hans Holmér.

Efter mordet anklagade den kände författaren Olof Lagercrantz Per Ahlmark för att vara medansvarig för mordet. Ahlmark svarade med tystnad.

Men vad gjorde SÄPO? Jo, man jagade helt oskyldiga och oförvitliga medborgare.

Genom sina agenter som fanns strategiskt utplacerade i media bedrev SÄPO en desinformationskampanj utan like i svensk presshistoria. Och denna kampanj fortsätter i dag utan att någon kunnat ingripa mot detta, mot rättsstatens grundprinciper stridande förfarande.

Man planterade ut "falska" spår i media och piskade därefter upp en masspsykos kring spåret - sina agenter i media. Det skrämmande är att media, som skall vara "den fjärde statsmakten" inte under någon av dessa masspsykotiska excesser visade civilkurage nog att på sedvanligt journalistiskt manér pröva de uppgifter som den sionistiska säkerhetspolisen spred ut.

Journalisten Tomas Kanger har ägnat sig åt ett intensivt "muckraking" och grävt fram många intressanta fakta i fallet. Han (och Jan Myrdal i sina skriftställningar) visar hur pressen och TV suttit i knä på spaningsledningen och underlåtit att bedriva en kritiskt granskande journalistik. I stället har media varit spaningsledningens megafon och villigt tagit del i veritabla hetskampanjer mot grupper och enskilda, vilket hade ett flertal tragedier till följd.

I fallet med den s k 33-åringen framstår det klart att han var oskyldig.

Fallet med den s k 47-åringen är mer belysande för pressens roll i detta sammanhang. Dess smutsiga roll. 47-åringen presenterades i Svenska Dagbladet som "Extremisten". Fakta lades fram som var minst sagt belastande. Han hade varit medlem i det ökända WACL (World Anti-Communist

341

League). Han hade åtta dagar före mordet skickat ett brev som innehöll en artikel med rubriken dr Olof Palme skjuten, där ordet doktor var överstruket. För den oinvigde läsaren måste detta te sig mycket märkligt. Men Svenska Dagbladet valde att förtiga fakta som talade emot denna bild. Ty när dessa fakta framlägges framträder en helt ny bild av 47-åringen än den av en kallhamrad fanatisk högerextremist. Dessa fakta valde Svenska Dagbladet att förtiga, för att få en "smaskig" säljande story.

Fakta är följande: 47-åringen hade redan 1984 lämnat WACL. I själva verket blev han utesluten. Detta därför att han avslöjat nazistinfiltrationen inom WACL i boken "The Blue Document".

Han deklarerade då offentligt, att han tog avstånd från högerextremismen. Han var källan bakom Ove Hanssons bok "Till höger om neutraliteten", som bl a avslöjar den högerextremistiska och sionistiska contra-gruppens verksamhet. Han var också medarbetare i boken "Nazismen och fascismen i Sverige", som journalisten på Falukuriren, Hans Lindqvist, gav ut.

Beträffande mordnatten har 47-åringen alibi, för han talade vid tidpunkten för mordet i telefon med en i Sverige bosatt judisk medborgarrättsaktivist från Leningrad. Dessutom är 47-åringen mycket fet och klarar överhuvudtaget inte av att ta sig fram springande.

Nå, den andra möjligheten skulle då vara att 47-åringen själv skulle vara inblandad i en komplott eller känna till en sådan.

Detta är befängt. De fakta som är för handen mal sönder ett sådant påstående till stoft och aska.

Personen i fråga var nämligen känd för att "inte kunna hålla inne" med någonting. Det bekräftades gång på gång av samtliga personer som kände honom. Han var kort och gott skvallrig. Det var svårt att lita på honom. Skulle denna person ha fatt reda på det minsta eller skulle mördaren/

342

mördarna på något sätt kunnat misstänka att 47-åringen kände till något, hade 47-åringen med all säkerhet inte levt så länge, att han fått uppleva presskampanjen mot sig själv.

Det är också beklagligt, att ett flertal personer som kände 47-åringen - och det var många - ringde upp journalisten på SvD och talade om, "att de kokat ihop en jäkligt tunn soppa".

I "Tätt i spåret", SvDs skrönor om 47-åringen, kröp sanningen fram. Allmänheten borde ha fått en chock, men var vid det här laget så van vid de högre kretsarnas skandaler att de bara ryckte på axlarna.

SSI, alltså statens säkerhetstjänst, hade använt sig av en ökänd mytoman och skojare som informatör. Denne skojare har förekommit i en rad skumma sammanhang. Bl a har hans namn nämnts gång på gång i flera tidningar i samband med den s k kriminella guldkuppen i Helsingfors. Han är också bevisligen medarbetare till en sionistisk maffialedare, som har ägnat sig åt det mesta i kriminell väg - bl a knarkhandel och koppleri i Sverige. Denne sionistiske maffialedare kom till Sverige hänvisande till att han var förföljd som jude i Sovjetunionen. Polismyndigheterna i Sverige påpekade för den folkpartistiska pressen, som förde ett väldigt "hallå" om den s k stackars förföljde, att mannen var kriminell. Till slut fick han i alla fall komma till Sverige, när en grupp högt uppsatta folkpartister ingripit till hans förman. Så kom han och inledde omedelbart sin grova kriminella verksamhet i Sverige. Sovjetiska judar har ju automatisk rätt att emigrera till Sverige precis som i staten Israel. Skall Sverige bli ett andra Israel?

Alltså, denne skojare, känd för sin opålitlighet och sin skrytsamhet, använder sig SSI av som informatör. Men i verkligheten är han en desinformatör, precis av den typen som den israeliska Mossad använder sig av för att infiltrera säkerhetstjänsten och förvirra de västerländska säkerhetstjänsterna. Mycket av det som skrevs om 47-åringen visade sig snart vara fabrikationer av denne skojare. Denne skojare

343

hade också "informerat" SSI om andra personer här i Sverige. Allt visade sig vara lögn från början till slut.

Nu frågar sig vän av ordning: hur i Herrans namn kan SSI anställa en välkänd mytoman som informatör? Och varför har SÄPO spridit dessa villospår i pressen? Varför har SvD Inte bedrivit en rudimentär källforskning?

Svaret är enligt logikens obarmhärtiga lagar endast ett: det finns något att dölja. Något som höga vederbörande är beredda att gå mycket långt för att skydda och skyla över.

Vi vet alltså att 47-åringen hade lämnat kretsarna inom ytterhögern 1984. Vi vet att han i stället bekämpade denna. Att det var mot denna ytterhöger som han uttalade hotelser. Hotelser som förvrängdes för att passa in i den konspiratoriska bild man målade upp. Mannen umgicks under perioden 1985-86 med afrikaner på Afrikacenter. I sanning ett underligt sällskap för en högerextremist.

Den ytterhöger han angrep så hårt och effektivt inkluderade höga polisbefäl och högt uppsatta tjänstemän. Det var denna extremhöger, alltså WACL, som bevisligen har förbindelser med latinamerikanska diktatorer som sommaren 1985 planerade Baltic Freedom Cruise. I detta jippo ingick också en Baltisk Tribunal i Köpenhamn. Här finner vi Per Ahlmark som en av de verkliga huvudfigurerna. Pressen fann det tydligen inte märkligt, att Per Ahlmark framträdde i sammanhang där också WACLs ordförande i Sverige framträdde och intervjuades i TV. Denne WACL-ledare var och är god vän med den latinamerikanske diktatorn Alfredo Stroessner, som är känd för att skydda nazister som flytt. Människor som är förblindade av den sionistiska propagandan kanske finner detta märkligt. Sionister och fascister i intimt samarbete. Men det är den naturligaste sak i världen. Sionisterna har alltid samarbetat med fascister och högerextremistiska diktaturer. Speciellt intimt har deras samarbete varit med de latinamerikanska diktaturerna som Somoza-diktaturen i Nicaragua och den vedervärdiga diktaturen i Guatemala

344

som gjorde sig skyldig till de mest fruktansvärda brott mot mänskligheten. Dessa diktaturer hölls uppe och kunde utföra sina hemska dåd, som bl a bestod i ständigt återkommande massakrer på fattiga indianbyar.

I Mellanamerika, där ledande politiker varit centralt placerade inom WACL, har alltså Israel spelat en central roll när det gäller skyddet av fascistiska diktaturer.

I Europa utövar Israel (och CIA) sin makt genom Kilowatt-gruppen. Kilowattgruppen är en grupp stater som har slutit ett avtal för att bekämpa "terrorismen". I första hand den "den palestinska terrorismen", men även den kurdiska. Enligt avtalet är samtliga stater skyldiga att kartlägga palestinier och kurder i sina respektive länder, vilka är politiskt aktiva, samt sådana personer, i sina länder, som är aktiva i solidaritetsgrupper som arbetar för de kurdiska och palestinska folken. Dessa namn förs in på data och enligt avtalets klausuler har varje signatärland tillgång till samtliga länders namnuppgifter.

Medlemmar i Kilowattgruppen är samtliga NATO-länder samt Sverige. Och - naturligtvis - Israel.

Det betyder alltså att Sverige samarbetar med den fascistiska turkiska regeringen och dess ökända säkerhetspolis i förföljandet av den turkiska oppositionen. Det är i ljuset av Kilowattavtalet man måste se Hans Holmérs aktioner mot den kurdiska befolkningsgruppen i Sverige. Dessa aktioner som av en känd svensk advokat liknades vid de metoder som Pinochet använder sig av i Chile.

Det behöver väl knappast sägas att Israel och dess säkerhetstjänst Mossad spelar en central roll inom Kilowattgruppen. Israel och Sverige hade ett omfattande samarbete långt innan Kilowattgruppen bildades. Men i och med gruppens bildande fördjupades samarbetet väsentligt.

Om Mossad kunnat röra sig obehindrat tidigare, deras rörelsefrihet ännu större nu, när de hade avtal att

345

hänvisa till. Mossad har skaffat sig vetorätt när det gäller palestinska flyktingar. När en kvinna på PLO-kontoret i Stockholm började bli en aning för effektiv i kampen för sitt folks rättigheter, såg Mossad till att hon blev utvisad.

Det senaste exemplet på hur de svenska myndigheterna kröker rygg för Israel, är en känd palestinsk sociologiprofessors öde. Denne internationellt aktade vetenskapsman utpekades av Mossad i Sverige såsom varande identisk med Abu Nidal. Svenskarna gjorde inga undersökningar utan stämplade mannen som terrorist. Han spärrades in i en förläggning och förbjöds att läsa annat än svenska serietidningar. Denne lärde man som var van att sluka böcker. Så är den svenska säkerhetspolisen underställd Mossad och lyder dess minsta vink.

Och detta förklarar varför vissa spår i Palmemordet aldrig nämnts av vare sig polis eller massmedia och aldrig heller kommer att nämnas. Varför annars har SÄPO hela tiden undvikit det sionistiska spåret i Palmemordet? - Är det för att skydda vännerna?

***

346

 

"HÖK" eller "DUVA" - ingen Skillnad DE VERKLIGA AVVISARNA:

några avslöjande citat från kända sionister

En av myterna som ivrigt omhuldas av Israels vänner i Sverige är att "det stackars lilla" Israel skulle vara villigt att ge upp ockuperade territorier i utbyte mot fred. Israel-vännerna förklarar vidare, att de skulle vara villiga att erkänna PLO när organisationen erkänner Israels rätt att existera. Man undrar i förbigående vilket Israel de menar. Ty Israels gränser före 1967 rönte inte internationellt erkännande. Faktum var, att Israel 1967 var det enda land i världen som inte hade ett fastslaget bestämt nationellt territorium. FN erkände - och erkänner - endast det territorium, som tilldelades den judiska staten vid delningsplanen 1947. Dessa Israelvänner är så förstockade, att de inte märker inkonsekvenserna i sin egen argumentation. Israel har uttryckligen förklarat, att man aldrig kommer att erkänna PLO även om PLO erkänner Israels rätt att existera. En annan omhuldad myt är, att de israeliska "socialdemokraterna" skulle vara fredsvilliga och villiga att ge upp land mot fred. Men om man slår i läggen från den sionistiska statens skapande fram till i dag, märker man, att de alla är av samma "skrot och korn". När de debatterar med varandra i Knesset om politiken visavi araberna är det medlen inte målen det gäller. Det är inte om det palestinska folket skall utplånas utan hur. Det är som om två bödlar grälade om en fånge skall hängas eller skjutas.

Men nu till citaten. Det blir en blandad kompott av duvor och hökar. Försök att märka någon skillnad.

"Ni måste kämpa energiskt för att etablera ett israeliskt imperium som skall täcka hela området mellan Nilen och Eufrat - antingen med våld eller med slug diplomati."

David Ben-Gurion, israelisk premiärminister, "duva - socialdemokrat" (sagt i ett tal till studenterna vid hebreiska universitetet, 1950)

347

"Vi har fyra principer:

1. inga förhandlingar med PLO
2. ingen palestinsk stat
3. ingen delning av Jerusalem
4. samt att inte återgå till 1967 års gränser."

Yehuda Avner, israelisk ambassadör i Storbritannien, "duva"' (Middle East International, 18 juli 1983)

"Vi måste besätta hela Det Stora Israel. Det är nödvändigt för vår säkerhet. Det är en plikt för varje ung människa i Israel att bosätta sig i ockuperat område." Moshe Arens, israelisk försvarsminister, "hök" (Haaretz, 18 juli 1983)

"Golanhöjderna är under israelisk lag och kommer att förbli så för evigt. Ingenting kan ändra på det." Menachem Begin, israelisk premiärminister, "hök" (Financial Times, 22 april 1983)

"Om de överger terrorismen och erkänner Israel kommer de inte längre att vara PLO. Och om de inte är PLO kommer det inte att finnas någon att förhandla med." Sylvie Keshet, "duva" (Yediot Aharonot, 7 juni 1985)

"Vi kommer aldrig under några som helst omständigheter att förhandla med PLO." Dan Meridor, israelisk kabinettssekreterare, "hök" (Australian Jewish News, 16 mars 1984)

"Det råder concensus mellan arbetarpartiet och likud, att de aldrig kommer att acceptera en palestinsk stat. En sådan stat vore en katastrof - en tidsinställd bomb. Att enbart tala med Arafat är att acceptera en palestinsk stat mellan Israel och Jordanien. Vi kommer aldrig att tala med PLO."

348

Yitzhak Rabin, israelisk försvarsminister, "socialdemokrat" (The Age, 17 maj 1985)

"Inom ett område kommer det inte att bli tal om några eftergifter eller kompromisser. Det gäller idén om att skapa en palestinsk stat. Vi kommer aldrig att tillåta att något sådant inträffar." David Levy, israelisk bostadsminister, "hök" (Haaretz, 2 september 1982)

"Israel har slagit fast en gång för alla, att det aldrig kommer att erkänna PLO även om organisationen erkänner Israels rätt att existera." (UPI, 16 mars 1984)

"Palestinierna kommer inte att få spela någon roll i en framtida fredsuppgörelse." Abba Eban, israelisk utrikesminister "duva -socialdemokrat" (Le Monde, 20 januari 1969)

"Det finns bara ett ställe att tala med PLO på och det är slagfältet. "Yitzhak Rabin, när han var israelisk premiärminister, "socialdemokrat" (The Observer, 20 oktober 1974)

"Eretz Israel skall återupprättas för Israels folk - i sin helhet - för evigt."

Irguns proklamation emot FNs delningsplan (citerad av Menachem Begin, "hök", i hans bok Revolten, Nash Publishing, Los Angeles 1972, s. 335)

 "Israels gränser, frånsett de mot Libanon, är idealiska:"

349

Moshe Dayan, israelisk försvarsminister, "socialdemokrat (Jewish Chronicle, 6 oktober 1967)

"Är det möjligt att det kan finnas, i de ockuperade områdena, ett palestinskt politiskt parti som inte kräver att Israel följer FNs resolution nr 242 och lämnar de ockuperade territorierna? Vi kommer dock aldrig att lämna de ockuperade områdena. Så vad är det för mening med att de har politiska organisationer?" Moshe Dayan, "socialdemokrat" (Haaretz, 19 november 1971)

***

350

 

SKALL PALESTINIERNA VARA TACKSAMMA?

Medan en hel värld protesterar mot Israels brutala våldspolitik, är det uppenbart att Israels och den sionistiska världsorganisationens lejda agenter har blivit märkbart nervösa. Vad skall sionismens skrällande basunblåsare här i landet, Per Ahlmark och Jackie Jakubowski, göra? De kan inte tiga, ty då samtycker de med den utkommenderade israeliska soldaten och morden på värnlösa palestinska civila. De kan naturligtvis inte heller protestera mot Israels illdåd ty då skulle de ju "förråda Israel" och "liera sig med den förhatliga arabvärlden" och utstötas ur den sionistiska gemenskapen och kanske gå miste om goda näringsfång. Nej, enda utvägen ur detta dilemma är att skylla på PLO, den palestinska befrielseorganisationen, och på - vad man kallar - "arabisk oförsonlighet". Israelerna går hårt fram, men det är inte deras fel, det är PLOs fel, som inte vill ha fred med Israel och inte vill erkänna "Israels rätt att existera". Ockupationsmakten har ingen skuld i det inträffade, det är de ockuperades skuld att de protesterar mot våld och övergrepp.

Om palestinierna bara ville finna sig i att köras i väg från sin mark, få sina hus beslagtagna eller sprängda i luften, misshandlas och torteras i israeliska fängelser, berövas tillgång till vatten och arbeta som fattiga daglönare under militär övervakning, drivas in i eländiga flyktingläger, få sina skolor och universitet stängda och alla sina studiemedel beslagtagna, om palestinierna bara ville finna sig i allt detta och säga till de främmande inkräktarna:

Tack så mycket herrar judar från hela världen, vi är så glada och tacksamma att ni har tagit vårt land och skapat ert fina och underbara Israel. Vi skall vara era lydiga tjänare och om ni skjuter oss och gasar oss eller t o m deporterar oss härifrån så ska vi inte klaga på er, för det är ju bara vårt fel, våra usla ledares fel som vi naturligtvis skall straffas för. Israel måste ju existera.

Det är så här Israel och sionisterna vill ha det.

351

Palestinierna - "de arabiska hundarna" som de kallas i judisk folkmun i Israel eller "gräshopporna" som Shamir kallar dem eller "kackerlackorna" som en israelisk försvarsminister kallar dem - skall vara det judiska herrefolkets lydiga och underdåniga tjänare. Visst är judarna ett herrefolk, det står ju i deras egen bibel, i deras judiska lag Torah, att Herren har ingått ett heligt förbund med dem och är hans "egendom framför alla alla folk, ett heligt folk" - det är bara att läsa vad som står i Andra Moseboken, 19 kapitlet, verserna 5-6.

I sin helsidesartikel i Expressen den 14 januari 1988 med rubriken "Shamir och Sharon tar färg av Arafat" skriver sionismens propagandistiske härold och förkunnare i Sverige framför alla andra, Per Ahlmark, bl a följande:

"Det Israel som bevarat en demokratisk och judisk stat genom fyra stora krig riskerar på sikt sionismens ideal genom att smittas av fiendernas oförsonlighet:"

I denna enda mening avslöjas Ahlmarks och sionismens fullständiga lögnaktighet och vettlöshet.

Ahlmark gör alltså först gällande att Israel från början och alltjämt är en "demokratisk och judisk stat". Han har alltså inte fattat eller vägrar att fatta - att en judisk stat inte samtidigt kan vara en demokratisk stat i ett annat folks land, Palestina, bland palestinier som diskrimineras av just de judiska inkräktarna i deras stat. Han har inte upptäckt att Israel saknar en grundlag som garanterar alla landets medborgare lika rättigheter och skyldigheter, att det i stället finns mängder med lagar och förordningar som endast beaktar de judiska inkräktarnas fullvärdiga medborgerliga rättigheter, att det är en stat som ger all världens judar medborgarrätt i Israel medan de fördrivna palestinierna vägras rätten att ens återvända på besök i detta Israel, att varje palestinier som är född utanför det första Mini-Israel efter FNs delningsplan 1947 saknar medborgarrätt i Israel samt också deras barn, även när de är födda i staten Israel.

Ahlmark tar inte heller minsta hänsyn till att Israel redan från början tillämpat försvarslagar som man övertagit

352

från den brittiska mandatmakten - före Israels tillkomst 1948 - och som då fördömdes av sionister i skarpa ordalag som "ytterst brutala" och "värre än lagarna i det nazistiska Tyskland mot judarna". Dessa fördömanden gjordes bl a av den dåtida judiska agenturens juridiske expert dr Bernard Joseph och av Jakov Shapiro, som senare skulle bli Israels justitieminister.

Per Ahlmark söker inbilla sig själv och andra att Israel skulle vara "demokratiskt" därför att det finns olika judiska partier som tävlar om regeringsmakten, när man samtidigt förbjuder alla partier som tillvaratar palestiniernas intressen och önskemål gentemot den sionistiska vålds- och ockupationspolitiken. En demokrati värd namnet måste ha en giltig grundlag som tillförsäkrar alla landets medborgare samma och lika rättigheter inför lagen. Detta gäller inte för Israel och har aldrig gällt!

För sionisterna och Israel gäller det att till varje pris underkänna PLO och förklara att Yassir Arafat, PLO-ledaren, är en usel och undermålig ledare, en oresonlig fanatiker som Israel inte kan underhandla med. "Israel saknar en arabisk motpart att förhandla med.", skriver Per Ahlmark grötmyndigt som om det vore han och Israels regering som skall bestämma vilken ledare som palestinierna skall välja och som skall ha det palestinska folkets förtroende. Detta är barockt, så löjligt, så fräckt att man bara baxnar!

Samma dag som Ahlmarks artikel publicerades tillkännagav för övrigt Yassir Arafat att PLO är redo att erkänna Israels existens, bara Israel går med på en internationell fredskonferens och utrymmer de ockuperade områdena i Gaza och på Västbanken. Vad säger Ahlmark och Israel om detta? Var så säker, Israel och dess främste förespråkare i Sverige, Per Ahlmark, kommer naturligtvis att underkänna Arafat ändå - de har bestämt att PLO är "terrorister" och att man aldrig kan förhandla med PLO, alltså med palestinierna, vilkas land man erövrat och vill fortsätta att förtrycka.

***

353

 

Sionism och rasism

Generalförsamlingens beslut i november 1975 att sionismen är en form av rasism innebar en viktig internationell framgång för det palestinska folket. Vi återger här resolutionen samt FNs definition av rasism i enlighet med den l965 antagna konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering.

FN-resolution 3379. 10 november 1975 Generalförsamlingen

Erinrar om sin resolution 1904 (XVIII) från den 20 november 1963 vilken kungör FNs deklaration om avskaffande av alla former för rasdiskriminering och särskilt dennas bekräftelse att "varje doktrin om särskillnad mellan eller överlägsenhet hos raser är vetenskapligt falskt, moraliskt fördömligt och socialt orättfärdigt och farligt" och uttalar sin starka oro inför "de uttryck för rasdiskriminering som ännu förekommer i några delar av världen och som i vissa fall införts av regeringar genom lagstiftning, administrativa eller andra åtgärder".

Erinrar också om att i sin resolution 3151 G (XXVIII) från den 14 december 1973 fördömde Generalförsamlingen bl a den oheliga alliansen mellan sydafrikansk rasism och sionismen.

Noterar deklarationen i Mexico om kvinnans jämlikhet och hennes bidrag till utvecklingen och freden påbjuden av Världskonferensen för det internationella kvinnoåret, som hölls i Mexico City från den l9juni till den 2 juli 1975, som uttryckte principen att "internationellt samarbete och fred kräver uppnåendet av nationell frihet och oberoende, avskaffande av kolonialism och neokolonialism, utländsk ockupation. sionism, apartheid och rasdiskriminering i alla dess former liksom erkännandet av folkens värdighet och deras rätt till självbestämmande". Noterar också resolution 77 (XII) antagen av församlingen för statsöverhuvuden och regeringar inom Organisationen för afrikansk enhet (OAU) vid dess 12:e ordinarie session som hölls i Kampala från den 28 juli till den 1 augusti 1975, vilken ansåg: "att den rasistiska regimen i det ockuperade Palestina och de rasistiska regimerna i Zimbabwe och Sydafrika har ett gemensamt imperialistiskt ursprung, utgör en helhet och har samma rasistiska struktur och är organiskt förenade i sin politik som syftar till förtryck av människans värdighet och integritet".

Noterar också den politiska deklarationen och strategin för att stärka internationell fred och säkerhet och för att intensifiera solidariteten och den ömsesidiga hjälp mellan alliansfria stater som antogs vid Konferensen för de alliansfria ländernas utrikesministrar. som hölls i Lima från den 25 till 30 augusti 1975, som på det strängaste fördömer sionismen som ett hot mot världsfreden och säkerheten och manar alla länder att bekämpa denna rasistiska och imperialistiska ideologi.

1. Beslutar att sionism är en form av rasism och rasdiskriminering.

(Journal of Palestine Studies, nr17/18, 1975-6, sid 299-300)

Internationell konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. (Antagen av FNs Generalförsamling den 21 december 1965.)

Artikel 1

1. I denna konvention avser uttrycket "rasdiskriminering" varje skillnad, uteslutning, inskränkning eller företräde på grund av ras. hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och andra områden av det offentliga livet.

2. Konventionen är icke tillämplig på sådana skillnader, uteslutningar, inskränkningar eller företräden som av konventionsstat göres mellan medborgare och icke-medborgare.

3. Intet i denna konvention får tolkas så att det på något sätt inverkar på konventionsstaternas rättsregler rörande nationalitet, medborgarskap eller naturalisering, under förutsättning att dessa regler icke diskriminerar mot någon särskild nationalitet.

4. Särskilda åtgärder vidtagna uteslutande för att åstadkomma tillfredsställande framsteg för vissa rasgrupper, etniska grupper eller enskilda personer i behov av sådant skydd för att kunna på lika villkor åtnjuta eller utöva mänskliga rättigheter och grundläggande friheter skall icke anses utgöra rasdiskriminering, under förutsättning dock att sådana åtgärder icke leda till att skilda rättigheter vidmakthålls för olika rasgrupper och under förutsättning att de icke bibehålls sedan syftet därmed uppnåtts.

(Aktstycken utgivna av UD, Ny Serie 1:A:15, 1966, sid 272)

Källa: Palestina; Lars Gösta Hellström, Ordfront, Stockholm 1980.

 

354

 

SAMMANFATTNING, BLUFFENS SJU PELARE

Jag skall här ge en sammanfattning av sionismem lögner, som utförligt redovisats i denna bok.

När vi säger att Israel är en lögn, en bluff, så bemöts vi ibland med protester, att den judiska staten Israel faktiskt existerar och därför inte kan vara någon lögn eller bluff. Självfallet är det inte detta vi menar när vi säger att Israel är en lögn och en bluff. Vad vi menar är att den sionistiska staten Israel bygger på lögner och bluff och att denna sionistiska stat upprätthåller sin existens och sin makt på lögner och bluff. Israel vädjar om stöd och sympati i omvärlden med lögner och bluff. Låt oss gå igenom sionismens och Israels lögner i tur och ordning:

* Den första stora lögnen är sionismens tes att Palestina skulle vara judarnas historiska hemland, deras förfäders land som hela världens judar skulle ha s k historisk rätt till.

Detta är faktiskt en trefaldig lögn, tre lögner sammanvävda i en stor lögn: dels kan den historiska vetenskapen endast fastställa att judarna härstammar från hebreerna som var en av flera nomadiserande stammar av fåraherdar på den arabiska halvön som möjligen kom till Egypten och därifrån drog vidare till Kanaans land, nuvarande Palestina, där de låg i strid med de bofasta kananeiska folken och samtidigt antog en del av den kananéiska kulturen och även beblandade sig med dessa folk. Framlidne professor H.S. Nyberg säger i sin uppsats Gamla Testamentets urkunder, att den israelitiske kung Davids kungadöme är till sitt väsen rent kananéiskt: "David tillägnade sig hela den kananéiska kungaideologin, som på samma gång är allmänt främreorientalisk, och denna ideologi blev bestämmande för hela det israelitiska kungadömet så länge det varade." Alltså, det gamla bibliska Israel var inte alls judiskt. Dels är det även en lögn att Palestina skulle vara judarnas historiska hemland enligt judarnas egen bibel, Gamla Testamentet, som Israel i dag använder som sitt historiska rättesnöre och lagfart för

355

sitt maktinnehav över Palestina, eftersom det står i judendomens Torah, deras lära och lag, nämligen i Första Moseboken, 11:e kapitlet, vers 31, att judarnas ättefader Abraham härstammade från Ur i Kaldeen eller Babylonien, d v s nuvarande Irak, varifrån han med hela sitt följe skall ha begett sig först till Kanaans land och därifrån - för att undvika hungersnöd - till Egypten. För det tredje uppges i judarnas bibel att Israels folk aldrig behärskade hela det dåvarande Palestina utan endast delar därav och dessutom ständigt bröt mot sin stam gud Jahves bud och stadgar och därför saknade den hemortsrätt till detta land som de nu åberopar sig på.

* Den andra stora lögnen är sionisternas huvudtes att alla judar i hela världen är ett enda folk. Den sionistiska staten Israel har ju högtidligt förklarat i Lagen om återvändande från 1950 att denna inkräktar- och ockupationsstat i Palestina är alla judars hemland där de automatiskt får medborgarskap, israeliskt medborgarskap, medan de, av detta Israel, fördrivna palestinierna och deras bortåt tre miljoner barn och barnbarn inte tillåts återvända till sina fäders hemland. Det är en uppenbar lögn att judar skulle utgöra ett enda folk, eftersom judar finns i många olika länder över hela världen där de är medborgare. Det finns inte bara amerikanska judar i USA, franska judar i Frankrike, svenska judar i Sverige, sovjetiska judar i Sovjetunionen och så vidare, utan det finns också arabiska judar i Västasien och Nordafrika, svarta judar, s k fallascher, i Etiopien, bruna judar i södra Indien, persiskaojudar i Iran, mongoliska eller gula judar i Sydostasien och så vidare - och alla dessa judar har under årtusenden uppblandats med de omgivande folken som judarna i vissa fall omvänt till judendomen, så till exempel fanns det ett judiskt kungarike i Yemen på 400-talet efter Kristus; och i södra Ryssland mellan Svarta havet och Kaspiska havet fanns på 700-talet ett stort Kazarrike som övergick till judendomen - i valet och kvalet mellan kristendomen och islam valde kazarernas härskare det tredje alternativet, judendomen som det kraftfullaste medlet att hålla sina undersåtar i styr och injaga respekt hos en fientlig omvärld. Den framlidne i England verksamme judiske författaren Arthur Köstler har skrivit en dokumentär bok om detta på engelska. Den trettonde stammen, där han alltså kallar kazarerna för den trettonde

356

stammen efter Israels tolv stammar, av vilka ju judarna skall vara ättlingar till Israels eller Jakobs son Juda, medan de andra elva stammarna försvunnit. I Andra Konungaboken, 17:e kapitlet, verserna 16, 17 och 18 i judendomens bibel, Gamla Testamentet, heter det:

"Israels barn hade ju syndat mot Herren, sin Gud ... De övergav Herrens, sin Guds, alla bud ... Och de lät sina söner och döttrar gå igenom eld och befattade sig med spådom och övade trolldom. De sålde sig till att göra vad ont var i Herrens och förtörnade honom därmed. Därför blev Herren också mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att inte något annat blev kvar än Juda stam allena."

Men det stora flertalet judar är inte alls ättlingar till denna Juda, utan de kommer från andra håll. De europeiska s k öst-judarna, som ofta kallas askenaser eller askenazjim, alltså de ryska och polska judar som utgör eliten i det judiska eller sionistiska Israel är huvudsakligen ättlingar till dessa kazarer som alltså omvände sig till judendomen på 700-talet efter Kristus. Hela det sionistiska ledargarnityret var från början askenaser, så t ex David Ben-Gurion, som kom från Polen och egentligen hette Grün, Golda Meir, som kom från Ryssland och egentligen hette Meyersohn, Menachem Begin som kom från Polen, Shimon Peres som också kom från Polen, Yitzhak Shamir, som kom från Polen och så vidare. Det ironiska är sålunda att den judiska staten Israels främsta ledare som åberopar denna inkräktarstats legitimitet på att judarnas gud i Bibeln utlovat deras ättefader Abraham Palestina som deras land inte är ättlingar till Abraham utan till kazarerna i södra Ryssland vilka aldrig satt sin fot i Palestina eller Kanaans land som det heter i judarnas bibel, Gamla Testamentet! Det är alitså en stor lögn att de ledande sionisterna i Israel - liksom utanför Israel -gör anspråk på att besitta Palestina med biblisk legitimering, eftersom de härstammar från kazarerna och - historiskt sett - hör hemma i södra Ryssland.

*Den tredje lika stora som fräcka lögnen som sionisterna prånglar ut till en vilseledd och lättrogen kristen allmänhet i västvärlden är att judarna skulle ha s k gudomlig rätt att besitta Palestina, eftersom det står i judendomens

357

bibel, Gamla Testamentet, att deras gud, Jahve, lovat dem som ett utvalt herrefolk detta land, ja, till och med ett mycket större landområde som sträcker sig från Nilen ända till Eufrat i Irak. Detta är en lögn och en bluff eftersom det inte finns någon religiös rätt för ett folk att med list, våld och terror lägga under sig ett annat folks land. Det finns bara en rätt mellan civiliserade folk och stater, och det är folkrätten. Och enligt folkrätten har de sionistiska judarna ingen rätt alls till palestiniernas gamla land Palestina. Så enkelt är det, fast alltför många tycks ha så svårt att fatta detta, indoktrinerade eller förvirrade som de är av sionisternas propaganda.

Dessutom är det en lögn enligt den bibliska judendomen att sionisterna skall ha rätt att besitta Palestina, eftersom deras gud Jahve lovade dem detta land på villkor att de strängt höll sig till hans bud och stadgar, vilket endast ett fåtal judar gör, d v s de strängt ortodoxa judarna, och just dessa judar protesterar mot staten Israels existens som dessa ortodoxa eller rättrogna judar tror skall komma först när judarnas frälsare, Messias, kommer någon gång, vilket han ännu inte har gjort. I väntan betraktar de dagens Israel som "Djävulens skapelse" eller självaste "Satan"!

* Sionisterrws fjärde stora lögn är att den judiska staten Israel i Palestina skulle vara judarnas enda trygga värn mot vad sionisterna kallar "antisemitism", alltså judehat och judeförföljelser som judar i andra länder alltid måste utsättas för, enligt sionisterna. Men det är ju en uppenbar lögn att staten Israel är en trygghet för de israeliska judarna. Just i Israel drar ledarna in sina judiska undersåtar i krig efter krig, eftersom de kommit dit som inkräktare och erövrare och tyranniserar den palestinska befolkningen. Just i Israel är judarna otryggare än någon annanstans i världen. I andra länder - det må vara USA, Sverige, Norge, Danmark, Frankrike och även Sovjetunionen - lever judarna som likvärdiga medborgare och skyddas av statsmakten på alla sätt. Ja, i flera länder är judar ofta privilegierade. Så till exempel har judarna varit privilegierade i Sovjet under Lenin- och Stalintiden där det var dödsstraff på antisemitism och synagogor skyddades medan kyrkor brändes ned eller förvandlades till garage, simhallar och partilokaler för kommunistpampar. Om den judiska staten Israel verkligen

358

vore den enda trygga vistelsen för judar, skulle väl den stora massan av världens judar bege sig dit. Så sker inte. I stället föredrar de att bo i sina hemländer utanför Israel, i diasporan eller exilen, som det felaktigt heter, alltså i USA, Sverige och andra länder. Dessutom är det ett faktum att långt fler judar lämnar Israel än kommer till Israel, utvandringen är större än invandringen, också bland de i Israel födda judarna, de s k sabras, dels av ekonomiska skäl, dels och framför allt av just säkerhetsskäl: Israel upplevs alltmer som ett otryggt land av alltfler. Israel är en inkräktarstat och en av hela den omgivande arabvärlden hatad stat. Israel har under sin 40-åriga existens fört fem krig och har förvandlats till en fästning där man misstror och spionerar på varenda icke-jude. I Israel har judarna återskapat ofrihetens och fruktans gettotillvaro.

*Sionisternas femte stora lögn är att Israel från början skulle ha varit en löftesrik stat präglad av demokrati och humanitet och social rättfärdighet. Detta är en propaganda-lögn, en myt och en lögn. Den judiska staten tillkom genom list, våld och terror, när de sionistiska judarna med utpressning och terror först tvingade judar från olika länder att bege sig till Palestina i stora skaror efter andra världskrigets sönderhärjade Europa liksom senare i arabvärlden där sionisterna provocerade antisemitiska stämningar genom att låta sina agenter hota och även döda vissa judar och skylla ifrån sig på "muslimska eller arabiska fanatiker". Sedan organiserade sionisterna väpnade terrorband i själva Palestina under den brittiska mandatperioden att utöva en fruktansvärt blodig terror mot palestinier som ledde till att bortåt halva den palestinska befolkningen, ca 750 000, d v s hälften av det dåvarande palestinska folket, drevs bort från sina urgamla hembygder. Sionistledare som Menachem Begin i en judisk gangsterliga som hette Irgun Zwai Leumi begick fasansfulla illdåd, bland annat sprängde denna mördarliga - på order av Begin - en hel arabisk by med bortåt 350 människor i luften. Begin blev sedan partiledare, aktad medlem av den israeliska folkförsamlingen Knesset och därefter Israels premiärminister med ännu flera massmord på sitt samvete så till exempel skedde den israeliska invasionen av Libanon sommaren 1982 på dåvarande premiärminister Begins order. En annan judisk terroristledare var Yitzhak Shamir, en av toppmännen i den judiska Sternligan som

359

mördade FN-medlaren och tidigare juderäddaren greve Folke Bernadotte. Shamir är idag Israels premiärminister. Terrorister och mördare gör lysande politisk karriär i Israel.

Den judiska staten Israel var alltså från första början en utpräglad terrorstat som inte hade ett dyft att göra med demokrati eller humanitet. Israels s k demokrati med olika judiska partier är alla underkastade den totalitära chauvinistiska sionismen, där palestinier är diskriminerade och förtryckta. Det är självfallet ingen verklig demokrati utan en skendemokrati, en demokrati för syns skull, för propagandans skull. Inte heller yttrandefrihet finns i israel utan åsiktscensur - för palestinierna vilkas tidningar och litteratur ideligen dras in av de israeliska militärmyndigheterna. Och någon rättssäkerhet existerar inte i detta Israel där palestinier ideligen fängslas utan rättegång eller i rättsprocesser som är rena farsen, parodier på verklig demokratisk rättspraxis. Israel tillämpar de militära undantagslagarna som infördes av britterna under mandattiden i Palestina, vilket då väckte sionisternas vrede och gränslösa indignation. När de sedan själva kom till makten tillämpade de samma lagar - på palestinierna! Allt detta är sedan decennier väl dokumenterat och helt klarlagt. Men ändå talar svenska politiker och publicister - efter diktamen från den sionistiska propagandan - om Israel som en demokrati, Mellanösterns enda demokrati! Det är ett hån mot sanningen, mot verkligheten, mot offren för detta Israels systematiska tyranni som seglar under falsk flagg som demokrati!

*Den sjätte stora lögnen i sionistpropagandan som är särskilt avsedd för västvärlden, bl a Sverige, är att Israels s k arbetarparti med ledare som David Ben-Gurion, Moshe Sharett, Levi Eshkol, Moshe Dayan, Golda Meir, Yitzhak Rabin och i dag Ben-Gurions elev Shimon Peres skulle vara ett särskilt fredligt, fridsamt och demokratiskt parti som vill och kan föra en human eller humanistisk politik. Denna lögn och bluff borde ha kunnat genomskådas från första början. Israels arbetarparti och dess ledare är lika sionistiskt och militaristiskt och aggressivt som det mera rättframt chauvinistiska högerpartiet som letts av Menachem Begin och Yitzhak Shamir. Israels angreppskrig som Suezkriget hösten 1956 och Sexdagarskriget i juni 1967 skedde då Israel

360

leddes av arbetarpartiet, av Ben-Gurion och Levi Eshkol. Den stora terrorn, då Israel med våld och terror fördrev 750 000 palestinier (hälften av det dåvarande palestinska folket) skedde under arbetarpartiets ledning, även om de värsta sionistiska terrorligorna Irgun och Sternligan leddes av högersionister. Men Jon Kimche, en ledande sionistisk författare säger i sin bok The Seven Fallen Pillars om det israeliska arbetarpartiets general Moshe Dayan: "Med full fart for Moshe Dayan med sin kolonn rakt in i staden Lydda den 11 juli 1948, sköt besinningslöst på allt som rörde sig och skapade fullkomlig förvirring och terror. Stadens arabiska befolkning på 30 000 antingen flydde eller drevs i väg till Ramallah. Nästa dag kapitulerade också Ramallah och dess befolkning för samma vanvettiga terror. Båda dessa arabiska städer föröddes och plundrades av de segerrika israeler. " Sionister - vare sig de tillhör ett höger- eller vänsterparti i Israel - är och förblir sionister först och främst.

Låt oss här citera uttalanden av några ledande sionister. Först David Ben-Gurion, Israels förste premiärminister i flera år och ledaren för Israels s k arbetarparti. I sin till svenska översatta bok I krig och fred, utgiven på Askild och Kärnekulls förlag 1970, säger David Ben-Gurion:

"För flertalet judar är Israel Sion. Sion betyder något särskilt få de våra, var de än vistas. I grund och botten betyder det hem. Israel är alla judars hem. Lika mycket som det är deras hamn. Men det är också ett lönsamt företag, som har en uppgift att fylla och en framtid att erövra. Och vad är vår uppgift här? Vad har det judiska folket att uträtta i Israel? För omkring 3 300 år sedan levde en jude, den störste av alla judar, och det var han som bestämde vad vi har att göra här. Hans ord är lika goda i dag som när de först yttrades. Jag syftar naturligtvis på Moshe, Mose. Berättelsen om Moshe (Mose) är alltså en guldgruva när man vill få kunskap om judarna och de attityder som de har upprätthållit och som ha upprätthållit dem under årtusendenas lopp."

Alltså, Torah, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet med Mose i huvudrollen är själva grundvalen för sionismen!

361

David Ben-Gurion sade i Knesset den 11 oktober 1961 om de palestinier som sionisterna fördrivit och förslavat:

"Israel kommer aldrig att kunna acceptera att de arabiska flyktingarna återvänder. Israel tillbakavisar bestämt och kategoriskt de lömska förslag om valfrihet för dessa flyktingar. Israel är av den bestämda övertygelsen att dylika förslag om repatriering av de arabiska flyktingarna är cyniskt kalkylerade för att förstöra Israel och förinta judarna ... Det finns bara en lösning på det arabiska flyktingproblemet: att få dem att bosätta sig bland deras eget folk i länder som har gott om plats för dem ..." (New York, 12 oktober 1961)

I den israeliska tidningen Ha-Haretz den 16 februari 1960 sade Ben-Gurion:

"Vi bryr oss inte om vad gojim, alltså icke-judar, säger och tycker. Vi bryr oss bara om vad de gör, om deras agerande är till vår fördel eller kan skada oss."

En annan sionistisk ledare för Israels s k arbetarparti och i USA och även i Sverige starkt glorifierad israelisk politiker var Golda Meir. Också Golda Meir har uttalat sig i Knesset om de palestinska flyktingarna i oktober 1961, då hon sade följande i den israeliska tidskriften Ner september/oktobernumret 1961:

"Var och en som talar till förmån för att de arabiska flyktingarna skall återvända måste också tala om hur han eller hon skall ta ansvar För detta, om staten Israel skall kunna överleva. Det är bättre att klart och tydligt en gång för alltid säga ifrån att vi aldrig skall låta detta ske!"

Den 8 november 1961 rapporterade den för övrigt sionistvänliga New York Times följande:

"Knesset står fast i flyktingfrågan. Knesset röstade med en överväldigande majoritet för arbetarregeringens inställning att de arabiska flyktingar som flytt eller drivits iväg inte skall kunna få återvända till det territorium som sedan dess blivit staten Israel. Rösterna var 68 mot 7. I samma motion gav Knesset sitt fulla samtycke till premiärminister

362

Ben-Gaions tillkännagivarde den 11 oktober, där han tillbakavisade FN-förslaget att de palestinska flyktingarna skall efter eget fritt val ges möjlighet att återvända till sina hembygder i nuvarande Israel."

Alltså, redan 1961, för 27 år sedan, var det Israels arbetarregering under ledning av David Ben-Gurion som beslutade att de palestinska flyktingar som sionisterna med våld och terror fördrivit från deras hemland Palestina aldrig skall få återvända utan helst, som Ben-Gurion sade, drivas ytterligare iväg till främmande länder!

När i dag den s k höken, den supernationalistiske premiärministern Yitzhak Shamir kategoriskt avvisar varje fredsuppgörelse med palestinierna, som givetvis även måste innefatta möjligheter för de fördrivna palestinierna att återvända hem, så är detta inget nytt och inte heller något som särskilt utmärker den s k högern i Israel. Exakt samma inställning intogs från början även av den s k vänstern i Israel, av det sionistiska arbetarpartiet!

Om de 1967 av Israel ockuperade Västbanken och Gazaremsan uttalade sig redan från början ledare för det israeliska s k arbetarpartiet. Så här sade Moshe Dayan i den sionistiska tidskriften Jewish Chronicle, utgiven i London den 9 februari 1968:

"Israels gränser måste omfatta Judéen och Samarien (alltså Västbanken) som utgör den historiska vaggen för den judiska nationen."

Generalen, knessetmedlemmen för Israels arbetarparti, senare Israels premiärminister och i dag Israels försvarsminister Yitzhak Rabin sade så här i Jewish Chronicle den 15 december 1967:

"Upprättandet av staten Israel, som innefattar Judéen och Samarien, är judenhetens största bedrift efter det andra templets förstörelse år 70."

Den 28 juni, alltså kort efter Israels seger i Sexdagarskriget 1967, sade den dåvarande israeliske USA-ambassadören Yitzhak Rabin i den kända Samväldesklubben i San Francisco,

363

uppblåst av samma skrytsamhet som tidigare generalen Moshe Dayan och senare generalen Sharon, Beiruts slaktare: "Israel kan besegra 60 till 100 miljoner araber. Vi har förmågan och motivationen att vinna."

Rabin hade till och med fräckheten att i detta tal i USA säga till sina åhörare:

"Vi ber inte om utländsk hjälp. Vi klarar oss själva." Sanningen är ju den att Israel inte gör något annat än organiserar sina sionistiska lobbygrupper för att utöva utpressningar på utlandet, främst USA, att ge miljarder och åter miljarder dollar årligen till Israel och dessutom med lock och pock tvingar USA att leverera de mest avancerade amerikanska vapnen till denna sionistiska inkräktar- och ockupationsstat!

*Den sjunde stora lögnen som sionistpropagandan sprider är att sionismen skulle acceptera judars lojalitet till de stater där de är medborgare utanför Israel. Alla sionistledare från Israel reser omkring bland olika judiska församlingar i olika länder och håller eldande tal där de manar till yttersta och främsta lojalitet med den judiska staten Israel och avvisar att judendomen skulle vara uteslutande en religion. Den yiddischspråkiga tidningen Daily Forward i New York rapporterade den 9 januari 1959 om Världssionistiska Organisationens dåvarande ordförande Nahum Goidmanns stora tal bland amerikanska judar:

"Doktor Goldmann utmanade Amerikas och andra länders judar att samla mod och öppet förklara en dubbel lojalitet, en lojalitet till landet där de bor och en annan starkare och avgörande lojalitet till Israel. Judar får aldrig falla för patriotiskt prat om att vara lojala endast och främst till det land där de bor och lever. De skall endast vara fulla patrioter till den judiska staten israel."

I Jewish Newsletter den 9 september 1957 hette det:

"Doktor Goldmann samtyckte med Ben-Gurion att alla judar i diasporan, alltså utanför Israel, är i landsflykt och endast kan befrias och fullkomnas i Israel. Men den praktiska överföringen av alla judar i exil till Israel var något som

364

de båda inte var överens om. Medan Ben-Gurion yrkar på att denna överföring skall ske så snabbt som möjligt, menar Goldmann att det här blir fråga om en långvarig utvecklingsprocess. Men under tiden kan och skall diasporasionisterna hjälpa Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt lika mycket om inte mer som om de bodde i Israel. Ty israeler och diasporajudar är ett och samma folk."

Världssionistiska Organisationen, Den Judiska Agenturen och staten Israel utgör ett gemensamt komplex som bildat "Judisk Uppfostran för Aliah" eller "Återvändande", alltså till Israel. I alla länder där det finns ett större antal judar, också i Sverige, verkar denna organisation för att hos de judiska barnen inplantera bundenhet och lojalitet till Israel som judarnas verkliga fosterland - och detta sker i långt högre grad än vad det nazistiska Tyskland på 30-talet kunde åstadkomma för att utbilda tyskar eller tyskspråkiga minoriteter i olika länder till lojalitet med Tyskland!

Men det stannar inte vid denna utbildningspropaganda för sionismens Israel bland judiska barn och ungdomar i olika länder. Också på det juridiska området är sionisterna ivrigt verksamma för att skapa ett särskilt lagrum i internationell rätt för det judiska folket. En sådan sionistisk jurist, Nathan Feinberg har skrivit en avhandling med titeln Erkännandet av det judiska folket i internationell lag, där det bl a heter: "Rätten till ett nationellt hem har tillerkänts det judiska folket som helhet, och inte endast till en del av det; det har tillerkänts inte bara till sionister eller judar som bosatt sig i Palestina eller som kommer att bosätta sig där, utan till alla judar var de än må vara."

365

 

BEN BELLA: "VI KOMMER ALDRIG ATT ACCEPTERA ISRAEL"

(En intervju med den legendariske islamiske algeriske ledaren Ahmed Ben Bella, f d Algeriets president)

- Israel är ett problem. Hur skall man lösa problemet Israel?

BB: Med risk för att chockera skall jag säga något som man knappast längre hör i dag: muslimerna kommer aldrig att acceptera sionismens faktum i Palestina. Jag är muslim och Palestina angår inte bara palestinierna utan alla muslimer. Även om palestinierna, under tvång, slutligen godtar en sorts lösning, kommer muslimerna aldrig att acceptera staten Israel.

Aldrig kommer det muslimska folket, det muslimska kynnet att tolerera den sionistiska staten. För en sionist är ett ekonomiskt och politiskt och även kulturellt beslagtagande av hela området logiskt. För oss är det liktydigt med förintelse, en sterilisering, en identitetsförlust, som ingen muslim med självrespekt kan acceptera ...

Camp David gör inget annat än blockerar situationen totalt. Alla har fått säga sitt utom de huvudinblandade, d v s palestinierna. Sadat har gett arabvärlden en snyting. Hans politik gick stick i stäv mot Nassers.

Man måste slutgiltigt komma fram till skapandet av en demokratisk stat, i jämlikhet, mellan kristna, muslimer och palestinska judar som, i motsats till askhenazijudar, hör hemma i området. De senare är inkräktare.

Vi har alltid levt med judarna; de har alltid haft det mycket bättre hos oss än i Europa. Vi har skyddat dem.

Låt oss gå tillbaka till historien. Det är inte förrän år 1948, då staten Israel skapades, som vi har skilts åt. Om man

366

öppnar rasismens dossier, kommer man snabbt att konstatera att arabernas, muslimernas, ansvar vad gäller detta kapitel är kraftigt begränsat. Inkvisitionen, judeförföljelserna, Hitler, Pétain ... Allt detta - det är Europa.

Aldrig har ett muslimskt land drivit bort judarna. Vi har aldrig konfiskerat deras egendomar, vilket har hänt nio gånger i England och åtta gånger i Belgien. Vi har aldrig, i egenskap av muslimer, accepterat Pétains antisemitiska politik.

Israel, med sina tre miljoner invånare, utgör i alla fall en minoritet i Mellanöstern eftersom det i dag finns fem miljoner kristna och muslimska palestinier och hälften av dem lever under den judiska ockupationen. Om 20 år kommer antalet palestinier att fördubblas och utgöra majoritet i Palestina. Israel kan inte göra någonting för att motverka detta tryck.

Vissa makthavare i arabvärlden kan mycket väl bege sig på försoningsresor till Jerusalem, det kommer alltid att finnas em muslim eller en kristen, som reser sig för att göra slut på dessa förrädare. Jag upprepar: vi kommer aldrig att acceptera detta främmande inkräktarelement i vårt område.

Israel är en cancer ympad på den muslimska världen. Men jag är mycket optimistisk. Enligt min åsikt kan Israel bestå i maximalt 20 år till.

Redan är de israeler som lämnar landet fler än de som immigrerar dit. Den muslimska befolkningen i Israel växer hela tiden: den uppgår i dag till mer än 850 000 personer, samt 1,5 miljoner i de s k ockuperade områdena och 3,5 miljoner palestinier som lever i landsflykt. I varje fall israelerna kommer att bli en minoritet i själva Palestina och muslimerna utgör i dag redan en miljard i värden. Hur länge ska Israel ostraffat lyckas förödmjuka muslimerna? En realitet är att muslimerna om 20 år kommer att vara två miljarder. Dessutom kommer den teknologiska muren snart att raseras. Muslimerna börjar få sina tekniker och sina vetenskapsmän.

367

Eftersom Israel innehar atomvapen, som hotar oss, så kommer förr eller senare muslimerna också att ha sin atombomb. Det är oundvikligt. Vi kommer alltså att väga så tungt, att israelerna inte kan stå emot. De har ingen chans.

Jag tror inte på kärnvapenkrig. Det vi vill, vi muslimer, det är att vara. Men vi kan bara vara, om Israel inte är. Israel har inget att göra i området. Israel hör inte hemma där. Det är en inkräktarstat.

PLO har inte gett upp planerna på att skapa en demokratisk palestinsk stat för kristna, judar och muslimer. Men Israel är bara ute efter en total villkorslös palestinsk kapitulation ... Och PLO har rätt och skyldighet att fortsätta motståndet mot inkräktarna enligt folkrätten. Och inte kapitulera, d v s acceptera Israel. Som jag redan sagt: Vi kommer aldrig att acceptera den judiska staten Israel.

- Genom att sträva efter "diplomatiskt" erkännande, kan man säga att den palestinska motståndsrörelsen "erövrat" världen men förlorat sig själv?

BB: Jag skulle inte vilja uttrycka det så och jag tror inte det. Som jag ser det är den palestinska befrielsekampen, till sin natur, inte en isolerad motståndsrörelse utan en kamp som angår hela världen, alla fria människor i världen. Om en viktig bräsch öppnades i det nuvarande prosionistiska världssystemet genom Algeriets självständighet, så skulle en seger för den palestinska befrielserörelsen få ännu större betydelse i detta avseende. Det är på grund härav som detta system håller fast vid att till varje pris krossa denna Befrielsekamp. En seger för den palestinska befrielserörelsen skulle förstås drabba de enorma intressen som västvärlden, som stöder Israel, har i detta område. Främst dess materiella intressen som olja och gas men också dess strategiska intressen i detta område, världens lås.

Tvärs igenom kampen för Palestina (vilken angår alla muslimer och kristna i tredje världen och t o m de sunda krafter som växer fram i Europa) bildas en livsviktig komponent för världens framtid.

368

Jag uppfattar mig inte endast som åskådare, utan jag säger detta i kraft av mina egna erfarenheter som revolutionär. I dag är jag i mitt hjärta palestinier. Jag känner mig t o m mer som palestinier än som algerier. Och alla araber är, i denna bemärkelse, palestinier.

Jag har inte lämnat fängelset för att återta maktens börda: makten i sig intresserar mig inte, om jag inte genom den kan hjälpa till att befria Palestina. Det säger jag uppriktigt. Jag kan inte anse att endast de palestinska ledarna bör avgöra Palestinas villkor. Mina villkor är deras, den palestinska befrielsekampens öde är hela arabvärldens öde, rättvisans och folkrättens öde.

- Om man jämför folkens i Nordafrika insatser vid den algeriska befrielsen med arabernas i Mellanöstern i den palestinska befrielsekampen, kan man då säga att Libanons insats är otillräcklig jämfört med Tunisiens och Marockos?

BB: Vid Gud, aldrig. Libanon har gjort mer än Tunisien och Marocko tillsammans. Libanon är ett unikt undantag - det enda land som engagerat sig så djupt i den palestinska frågan, att det nästan blivit ett med Palestina. I dag är det libanesiska folket detsamma som det palestinska folket och vice versa. Det libanesiska folket är ett gigantiskt folk, som jag likväl inte skiljer från andra arabiska folkslag i andra delar av arabvärlden. Just detta att inte ha en stark regering och att libanesiska staten och regeringen har störtat samman, har hjälp det libanesiska folket mycket i dess agerande. Vissa anser detta som oordning och anarki. Inte alls. Detta är livet självt som väller fram i Libanons sköte, den absoluta kreativiteten, genialiteten och generositeten. Den verkliga anarkin håller till bland institutionernas lagar, hos polisen, undervisningsväsendet och i den dekadenta politiken med ledarnas svek. Detta är den verkliga anarkin, försvagande och steril. Det andra, det är livet och friheten som ej går att krossa hos människor som lever och dör rakryggade. Dessa upphöjda skäggprydda män som får världen att skälva, den värld som söker skydd i den löjliga bunkern i konsumtionssamhällets varuhus.

369

- Detta är en fin definition på anarkin och friheten, på steriliteten och kreativiteten.

BB: Ja, den bästa regimen i världen är Libanon och kanske till viss mån också Italiens. Italiens därför att regeringarna där är svaga och polisväsendet och alla myndigheter av försumbar storlek.

- Låt oss återgå till arabfolkens insatser i motståndskampen mot Israel. Syrien t ex, bortsett från dess regim, har offrat många martyer i kampen mot Israel. Dessa martyrer tillhör, när allt kommer omkring, det syriska folket.

BB: När de har kunnat och när de inte hindrats av sina regeringar, har alla araber engagerat sig för palestiniernas sak. Jag gör ingen skillnad mellan det libanesiska folket och de andra arabiska folken. Skillnaden ligger hos regimerna. Egypten t ex, har haft fler martyrer än det palestinska folket självt. Det finns ovederläggliga siffror på detta. Icke desto mindre måste man erkänna, att även om Egypten har engagerat sig i palestiniernas kamp genom att hjälpa till med den stora bördan, så har det aldrig funnits en allmän reaktion av det slag som uppstod i Libanon. Där handlar det om ett ovanligt fall som inte har sin motsvarighet i historien.

- Tror ni på möjligheten av en befrielse av Palestina med hjälp av endast det palestinska folket?

BB: Aldrig. Det är omöjligt. Jag säger det igen, alla arabers och muslimers öde är beroende av utgången av denna konflikt. Alla krafter i det västerländska världssystemet står bakom Israel för att hålla stånd mot muslimerna. En seger för oss i Palestina betyder därför ett krossande av alla prosionistiska strategier i Västerlandet och befrielsen av alla förtryckta folk.

- Men Al-Fatahrörelsen och den palestinska motståndsrörelsen grundas dock på principen att Palestina skulle kunna befrias uteslutande genom egna krafter.

370

BB: Utan att underskatta det palestinska folkets kapacitet, får man inte glömma den historiska utgångspunkten vilken påbjuder en annan inriktning och en annan proportion på kampen. Som jag redan sagt, detta angår tredje världen och hela den arab-muslimska världen och omfattningen av kampen är bestämd enligt dessa förutsättningar. De som vill ge någon annan dimension åt denna fråga gör en allvarlig missbedömning.

- Kampen är alltså arab-islamisk och angår hela världen. Den kräver en förändring av sociala, politiska och kulturella strukturer och förutsätter en enad muslimsk värld.

BB: Israel representerar i realiteten alla de motsägelser som vi håller stånd mot. Det är därför kraven på en nyordning ingår i Palestinas befrielse. Vi konstituerar oss genom vårt motstånd mot den sionistiska utmaningen.

Samma sak hände för övrigt på samma mark under korsfarar tiden. Palestina kommer att bli platsen för den stora, avgörande konfrontationen mellan det prosionistiska västerländska världssystemet i sin helhet och de arabiska och muslimska krafterna i sin fullständighet. Palestina är ett litet land men dess kamp är mycket viktigare än kampen i Algeriet någonsin var, till exempel. Palestina befäster en viktig uppgörelse som utan tvivel kommer att bli avgörande för bildandet av en annan världsordning.

- Israelerna sticker f ö inte under stol med att de representerar den tionde korsfarargenerationen.

BB: Det prosionistiska Västerlandet döljer inte längre det faktum att Israel är en av deras avancerade positioner för att skydda den "västerländska" civilisationen och världssystemet mot islam och Orienten.

- Vilka är den palestinska befrielserörelsens svårigheter i dag?

371

BB: Motståndsrörelsen har blivit en tung apparat som mera liknar en stat i sin politiska utövning än en befrielserörelse.

Om Israel är ett bräckligt väsen så är det åtminstone utrustat med en mäktig armé och det är inte ett traditionellt krig som förs där till sitt yttersta slut. Israels väsen kommer oundvikligen att störta samman under trycket av många faktorer Vi måste bekämpa Israel genom en lång utnötningskamp, på alla plan, varje dag, varje minut, varje sekund, blodsdroppe för blodsdroppe, även om endast en israel går under när tio av de våra gör det. Man måste vara beredd att betala det priset.

I dag kan vi inte tala om en verklig front, ty vi har endast ett "fönster", södra Libanon, som ensam utmanar Israel och ett värnlöst palestinskt folk som för en heroisk motståndskamp mot en barbarisk ockupation och Israel. Man kan föreställa sig Israels öde om alla fronter vore öppna som den libanesiska fronten. Libanon har klätt av Israel. Libanon visar oss vad som bör göras och kan göras.

Den palestinska motståndsrörelsen bör säkra oberoendet för sina beslut och den bör inte tillåta arabregimer att tvinga den till ställningstaganden som står i strid med det palestinska folkets intressen. Om arabvärlden hade revolutionära regeringar skulle den palestinska motståndsrörelsens fria beslut vara i enlighet med dessa regeringars politik och det skulle inte finnas några motsättningar.

- Har ni en konkret plan för Palestinas befrielse?

BB: Alla stora problem som araberna, muslimerna och i viss mån även resten av världen står inför i dag påverkar kampen för att befria Palestina, såväl ekonomiskt som politiskt, kulturellt, socialt och t o m militärt. Vi står inför två huvudsakliga motsägelser: det prosionistiska världssystemet och arabregimerna.

Man kan inte uppnå något mål om man inte enar det arabiska och islamiska folket.

372

Palestinafrågan är organiskt knuten till alla de åtgärder vi bör vidta för att förändra världen. Palestinas öde beror på de utnyttjade metodernas ändamålsenlighet, kontinuerlig motståndskamp och konfrontationen med det prosionistiska Västerlandet, och framför allt på skapandet av enhet mellan muslimerna. Visionerna är grunden för agerandet. Det är dessa som styr eventuell krigföring. Det är sant att vapen ibland blir nödvändiga men det är visionen som leder oss.

- Det finns en generation judar som är födda och uppväxta i det ockuperade Palestina. Hur skall man förhålla sig till dem?

BB: Detta problem har två aspekter. De kommer inte att kunna stanna i Palestina sedan det befriats. I Algeriet fanns också fransmän som var födda och uppväxta där. De var algerier men bara till namnet. Ändå lämnade de Algeriet då de insåg att det skulle bli självständigt.

På samma sätt kommer judarna att fly från Palestina, ty de kan inte leva bland oss, även om vi accepterar dem. Det är en fråga om politiskt klimat och även psykologiskt kulturklimat. Kan sionisterna acceptera att leva i jämlikhet med oss?

Och vad beträffar oss, varför stöter vi bort sionisterna? Jo, därför att de utgör med sin rastistiska ideologi en elakartad tumör ympad på vår kropp för att förgöra oss. Att acceptera dem är att acceptera vår egen död. Jag anser att vi däremot måste ta på allvar problemet med de orientaliska judarna i våra länder. Ty även om de ofta är mycket grymmare i sitt förtryck mot palestinierna än de västerländska judarna, är de dock faktiskt orientaler i sina traditioner och sedvänjor. Vi bör acceptera deras närvaro i det långa loppet, ty de har alltid funnits bland oss.

- Hur kan vi acceptera även de arabiska judar som har flytt från sitt land till Israel eller blivit soldater som kämpar mot sitt eget arabiska land?

BB: Jag tror inte att dessa judar kan återvända och leva helt normalt i våra länder. Ta t ex fallet med de algeriska

373

judarna. Av de ca 100 000 judar som fanns i Algeriet har endast 3 000 stannat kvar, de andra har flyttat trots att det inte fanns någon aggression mot dem. Och de flesta har flyttat till Frankrike.

- Och vad tror ni om idén: "En palestinsk stat på varje bit av Israel evakuerat palestinskt område"?

BB: Det är ett misstag som kan stå oss dyrt. Om en sådan stat skapas blir det till priset av att den integreras i den fientliga strategin mot araberna och i det prosionistiska västerländska systemets nät.

- Ni tror inte att, som vissa säger, det skulle vara möjligt att av denna ministat skapa en bas för befrielsekampen från vilken man skulle låta operationer utgå för att attackera Israel?

BB: Jag utesluter helt att en sådan stat skulle kunna vara revolutionär eller att dess ledare skulle försöka vara det, ty här vilar en väsentlig motsägelse redan i själva principerna. Närmanden som syftar till en sådan ministat kan inte leda fram till en revolutionär enhet. Det skulle tvärtom bli det omvända. Ledarna för denna ministat skulle med naturnödvändighet vara arabfientliga och fientligt inställda till Palestinas befrielse.

- Hur bedömer ni försöken till omändringar i den palestinska motståndsrörelsens inre?

BB: Förändringen inom den palestinska befrielserörelsen är en huvudfråga och den är ofrånkomlig. Förändringen bör ske på tes- och attitydnivå och i uppträdandet utåt. Det bör vara en förändring på djupet. Med Guds hjälp kommer vi att klara detta bra. Man får inte underskatta den andliga kraften och den oanade drivfjäder att lyckas som varje folk besitter. Och, även om striden är lång och fylld av svek och försåt, så är jag säker på att vi kommer att segra.

***

374

 

BERTRAND RUSSEL OM PALESTINIERNAS ÖDE OCH ISRAEL

Den världsberömde engelske filosofen, nobelpristagaren och fredskämpen Bertrand Russel har sagt följande i ett tal den 31 januari 1970: "Det palestinska folkets tragedi är att deras land bortskänktes av en utländsk makt till ett främmande folk för att skapa en ny stat, som ledde till att hundratusentals oskyldiga människor gjordes till permanent hemlösa flyktingar och att deras antal bara ökat med varje ny konflikt. Hur länge kan världen uthärda denna med berått mod genomförda grymma tragedi?"

"Det är fullständigt självklart att dessa fördrivna palestinier har all rätt att återvända till sitt hemland och att Israels förnekande av denna rätt är själva hjärtpunkten och huvudorsaken till den ständigt pågående konflikten. Inget folk någonstans i världen skulle acceptera att fördrivas en masse från sitt eget land. Hur kan då någon begära att Palestinas folk skulle acceptera en bestraffning som ingen arman skulle tolerera?"

"Det sägs ständigt att vi måste sympatisera med Israel på grund av de lidanden som judarna fick utstå i Europa av nazisterna. Detta är sannerligen inget skäl att föreviga något lidande. Vad Israel gör nu kan aldrig förlåtas och att åberopa sig på det förflutnas skräckvälde för att rättfärdiga dagens är inget annat än rent och skärt hyckleri."

"Israels brott och försyndelser är många och svåra, Israel dömer inte bara ett stort antal flyktingar till elände, utsatta för vedervärdiga bombangepp, och Israel dömer inte bara talrika palestinier till ett grymt och godtyckligt militärstyre, utan Israel dömer dessutom de arabiska nationer som vunnit sin självständighet från kolonialismen till fortsatt fattigdom, eftersom det militärt topprustade Israel är en sådan utmaning mot de arabiska staterna att dessa måste anslå stora summor för militära ändamål som annars skulle kunna investeras för fredlig nationell utveckling."

375

"Rättvisan kräver att det första steget mot en uppgörelse för att få slut på lidandena och blodsutgjutelsen i Mellanöstern måste bli ett israeliskt tillbakadragande från alla de ockuperade territorierna i juni t967. En ny världskampanj behövs för att upprätta rättvisa för Mellanöstern svårt hemsökta och lidande folk."

Radio Islam ansluter sig helt till vad den store engelske filosofen och fredskämpen Bertrand Russel här har sagt och vi vill efter måttet av vår ringa förmåga i Sverige, för våra närradiolyssnare, bidra till att väcka en opinion till just den världskampanj för palestiniernas rättvisa som Bertrand Russel i sitt tal för redan över 17 år sedan anmodat alla rättänkande människor i världen att föra.

När vi i Radio Islam för de fördrivna och fötryckta palestiniernas talan bemöts vi av sionisterna och deras anhängare i Sverige med smädeskampanjer om att vara "antisemiter". Skall de också beskylla den store liberale filosofen och varmhjärtade pacifisten Bertrard Russel för "antisemitism"? Detta återstår att se.

***

376

 

INTERVJU, I RADIO ISLAM, MED PER GAHRTON: OM SYSTER MARIANNE, OM RADIO ISLAM, OM ANTISEMITISM, OM SIONISM, OM PALMEMORDET ...

AR: De judiska församlingarna här i Sverige har anställt en statsvetare som bor i Paris för att skriva en lång rapport (108 A4-sidor) mot Radio Islam, för att stoppa Radio Islam. De här församlingarna tillsammans med en judisk-amerikansk organisation, som heter Anti-Defamation League, har uppvaktat justitiekanslern (JK) och lämnat den här rapporten till honom och krävt att man skall stoppa Radio Islam. Vad är din kommentar till detta, Per Gahrton?

PG: Jag har läst den här rapporten, som den här kommittén - den kallar sig kommittén mot antisemitism - har lämnat in till JK med krav på att Radio Islam skall stängas. Och det är faktiskt en skandal, därför att bakom den här kommittén står inte bara de välkända sionisterna utan den här kommittén har bland sina stödmedlemmar personer som LO-ordföranden Stig Malm. Där ingår också riksdagsledamöter från samtliga partier, där finns Ingemar Ström, som är biskop numera. Där finns en rad andra personer som tillhör s a s det svenska etablissemanget och det är en ren skandal att de står bakom en rapport som betecknar all form av diskussion kring judisk religion, sionistisk-politisk ideologi och israelisk regeringspolitik i dag, all sådan diskussion betecknas som ett utslag av antisemitism. Och syster Marianne är ju ett fall. Denna kvinna som har gjort sig känd i Sverige för att hon på ett modigt sätt har ställt upp för flyktingar. Denna kvinna som nästan, höll på att kosta invandrarministern hans position, därför att han var fräck nog att anklaga henne för lögn i ett TV-program. Denna kvinna anklagas nu uttryckligen i denna rapport, som bl a LO-ordföranden har medansvar för, för antisemitism. Och vad är det hon har gjort? Jo, hon har inte sagt någonting annat än att hon utifrån sin kristna livssyn gör den bibeltolkningen att hon ifrågasätter om Gud verkligen har lovat judarna den israeliska staten. Hon tror inte på det. Det är hennes bibeltolkning. Hon skulle alltså inte få lov att göra den bibeltolkningen av vad Bibeln har menat om en judisk stat. Hon skulle inte få göra en annorlunda

377

bibeltolkning än vad sionisterna gör utan att betecknas som antisemit, som rasistisk judehatare, att hon på något sätt skulle ha någonting gemensamt med Hitlers lakejer o s v. Det är ju fullständigt skandal. Jag är verkligen upprörd. Det är en försmutsning av debatten, som inte är klok. Om det nu bara hade varit de vanligaste sionisterna, så kunde vi strunta i dem för de är s a s trängda och desperata och använder därför alla medel. Men det här framförs i en officiell skrivelse som inlämnats av en kommitté med - som jag sade - LO-ordföranden och många andra bakom sig, i syfte att stänga en massmediaröst, nämligen denna radiostation. Alltså, i ett land som har yttrandefrihet avser man att stänga en massmediaröst och om argumentet som man använder accepteras av JK, innebär det att vi får lägga ned hela Mellanösterndebatten. Det finns inga argument och ingen kritik som kan framföras utan att det stämplas som antisemitism. Så det här måste vi gå vidare med. Här måste det på något sätt markeras ifrån dessa människor, med Stig Malm i spetsen, att de har blivit förda bakom ljuset.

AR: Jag visste inte att Stig Malm är medlem i den här organisationen.

PG: Bl a Stig Malm, och jag måste erkänna att jag också höjde på ögonbrynen när jag läste medlemslistan på den här kommitténs officiella brevpapper, men de har lyckats få en väldig massa människor att ställa upp som stöd. Där finns bl a fyra ledamöter av Svenska Akademien. Knut Ahnlund har i och för sig gjort sig känd som sionist tidigare, men där finns också Gunnel Vallquist - den senaste kvinnan som valdes in.

AR: Tror du att Stig Malm vet om den här rapporten?

PG: Nej, jag antar att det är så, att han inte vet om den och då har han en möjlighet, nämligen att omedelbart utträda ur denna kommitté och säga, att han har blivit förd bakom ljuset, att han trodde att det var en kommitté mot verklig antisemitism, men nu visar det sig att det är en kampkommitté för den sionistisk-israeliska saken mot varje form av kritik och ingenting annat.

378

AR: Jag har aldrig hört den här kommittén uttala sig om den verkliga rasism som finns i dag här i Sverige mot araber, som också är semiter.

PG: Nej, det är riktigt. De definierar ju antisemitism så, att det endast handlar om judar. Därför slog jag upp ordet antisemitism i den stora svenska ordboken, som är ganska nyutkommen och där står: antisemitism, det betyder fientlighet mot semiter (detta står med stora bokstäver). Sedan står det med litet mindre skrift: särskilt judar. Och det betyder ju helt enkelt att grundbetydelsen av ordet antisemitism är all rasistisk fienttighet mot alla semiter. Sedan har det då i Sverige av det enkla skälet att här tidigare ju nästan inte fanns några andra semiter än judar - om vi går 20-30 år tillbaka i tiden - i praktiken oftast kommit att betyda antijudisk rasism, men i grunden är betydelsen att det handlar om fientlighet mot alla semiter, d v s även araber och andra semiter också, inte bara judar. Och det är naturligtvis så ordet skall användas. Det är den korrekta betydelsen. Det handlar om att man diskriminerar en människa eller många människor enbart på den grundvalen att de har en viss etnisk bakgrund, det är då man är antisemit. Om jag säger till dig att jag inte vill sitta i samma rum som du för att du är semit, att du luktar illa för ait du är semit, då är jag antisemit. Men om jag säger att jag tycker att dina politiska åsikter är vansinnigt korkade, så är jag inte antisemit för det, trots att du råkar vara semit. Jag menar, det är oerhört enkelt egentligen. Men om du börjar säga till mig att jag är antisemit för att jag inte håller med dig i en debatt, ja, då skulle du gå på samma argument som sionisterna nu använder. Och därför måste vi hålla den definitionen väldigt klar. Antisemitism är om man särbehandlar, diskriminerar och förföljer människor enbart på den grundvalen att de har en viss etnisk bakgrund. Det har ingenting att göra med vilka åsikter man har om den judiska religionen. Jag måste ha rätt att vara kritisk mot den judiska religionen. Jag är personligen kritisk mot den kristna religionen. Jag skolkade från morgonbönen när jag gick i skolan, jag trädde ur statskyrkan för att jag inte accepterade den kristna religionen. Om det nu hade varit så, att jag hade råkat vara född jude, så kulle jag

379

väl ha samma rätt att kritisera den judiska religionen. Jag har skrivit artiklar om islam och jag har tillåtit mig att ha synpunkter, även kritiska synpunkter, på inslag i islam. De kan vara föremal för debatt, men man är inte antisemit för att man diskuterar den judiska religionen. Då får vi ju stänga våra teologiska fakulteter omedelbart. De kan inte bedriva någon verksamhet. Vi får stänga delar av våra historiska fakulteter, för de kan inte diskutera Palestinas historia. Därför att om man framför åsikterna att det var tvivelaktigt eller t o m felaktigt att bilda staten Israel, att FN fattade ett felaktigt beslut i november 1947, ja, då är man antisemit. Och da bör man enligt den här kommittén inte få yttra sig, därför att det är målsättningen med deras aktioner att man skall förbjuda sådana här yttranden. Det är ju fullständigt hårresande.

AR: Jag vill här öppna en parentes för säga (om Hanssons "rapport" till JK): bakom den står som du sade - många organisationer, bl a en som heter Anti-Defamation League, och det är en amerikansk-judisk organisation, som tränar sina medlemmar - här i Sverige också - i förtalsteknik, i hur de skall förtala antisionister, alltså människor som är mot sionismen och mot Israel.

PG: Jo, det finns många exempel på hur de jobbar. Det kom ut en bok, som den här kommittén gav ut för något år sedan och som väl lyckligtvis inte väckte någon större uppmärksamhet, men jag läste den nu eftersom den här kommittén har fortsatt på den här vägen. Och vår välkände Per Ahlmark har naturligtvis en uppsats där. Han slår ständigt, nya rekord, därför att han har upptäckt att Palestinagrupperna en gång demonstrerade för att man skulle bojkotta israeliska varor. Och det är det enda han anger att de gjorde. De ansåg att israeliska varor är stulna varor. Man bör bojkotta israeliska varor. Sedan skriver han: "Tyskarna bedrev en kampanj d v s nazisterna på 30-talet då man skulle bojkotta judiska varor. Alltså gör Palestinagrupperna en koppling mellan nazismen och sionismen." "Det är, skriver han, en semantisk aggression mot den judiska nationen." Det är en politisk åtgärd, en politisk demonstration att bojkotta. Precis som att bojkotta sydafrikanska varor, så måste man kunna få ha åsikten att man vill bojkotta

380

israeliska varor. Det är en politisk ståndpunkt. Man kan tycka bra eller illa om den, men det är en politisk ståndpunkt. Den har ingenting med antisemitism att göra. Med den sortens argumentation så får man allting till antisemitism. Alltså, man får inte lov enligt den här rapporten, Svante Hansons rapport, att säga att israelerna skjuter ned barn på öppen gata, precis som tyskarna gjorde i Warszawagettot. Om jag säger så, det är en ren sakbeskrivning, så har jag gjort mig skyldig till ett antisemitiskt uttalande, därför att man överhuvudtaget inte får jämföra en israelisk aktion med en nazistisk. Om det sedan är sant eller inte spelar, enligt Svante Hansson, inte någon roll. Bara att jag gör jämförelsen skulle då innebära att jag har gjort mig skyldig till antisemitism. Det är fullständigt hårresande. Och jag kan nämna ett exempel till; Sigbert Axelsson, en respekterad kristen socialdemokrat och broderskapare, beskylls också i den här rapporten för att vara antisemit. Varför beskylls han för det? Jo, därför att han sagt, att det ligger i den judiska statens karaktär att den är speciellt judisk. Och det är ju en självklarhet. Det säger ju alla sionister. Det är ju det de vill. De vill ju att den judiska staten skall vara en judisk stat. Det är ju så självklart. Så säger han, att det nog finns ett samband mellan detta och att icke-judar behandlas på ett annat sätt än judar. Därmed har han gjort sig skyldig till antiesmitism, enligt den här rapporten. Men det innebär, att jag i stort sett inte kan citera någon sionistisk memoarförfattare, därför att sionisterna alltid i sina memoarer skriver att deras målsättning var att skapa en judisk stat, där judar skulle ha en särställning. Det var ju poängen med hela den judiska staten. Det finns ju inte en sionist i Israel som försöker smita undan detta att han vill ha en judisk stat, för att judarna skall ha en speciell ställning. Men om man säger detta, så gör man sig alltså skyldig till ett antisemitiskt uttalande.

AR: Det är bara de själva som får säga det?

PG: Ja, jag vet inte om ens de skulle få säga det i Sverige, därför att det avslöjar vad det handlar om. Men saken är ju att sionisterna i Israel ofta är ärliga på den punkten. De säger vad de har för avsikter. De erkänner att de diskriminerar palestinier, men de anser att de har rätt att göra

381

det eller de struntar kanske t o m i om det är moraliskt rätt eller ej, därför att de håller på sin sak. Medan deras uppbackare i Sverige försöker helt förneka den råa och fula sidan av sionismen och går då alltså så långt att det som sionisterna själva säger i Israel, det får man inte referera i Sverige, för då är man antisemit. Det blir givetvis absurt. Jag hoppas verkligen att JK inser det, men även om JK inser det, så är det inte tillräckligt, för den här kommittén är uppbackad av så pass prominenta namn, så man får faktiskt se till att kolla upp vad deras namn utnyttjas till och ta avstånd från det och lämna den kommittén. Det finns ingen annan lösning.

AR: De sionister som lyssnar på oss blir kanske samtidigt både glada och besvikna. De blir glada därför att vi nu avleder diskussionen från sakfrågan, Palestinafrågan, för att diskutera antisemitism. Det är egentligen precis vad de vill ha. Samtidigt blir de besvikna därför att när de anklagar människor för att vara antisemiter, vill de att man skall reagera och säga: "Nej, jag är inte antisemit. Jag älskar judar. Jag älskar Israel. Jag är emot Radio Islam, men jag ifrågasätter bara den här ockupationen." Du och Syster Marianne gör dem besvikna, därför att ni inte har spelat deras spel. Ni ifrågasätter grundligt och radikalt själva den rasistiska, sionistiska ideologin.

PG: Jag tar inte åt mig ett dugg. Jag skulle aldrig ta åt mig. Jag har ännu inte - i varje fall inte nu - blivit omnämnd i de här sammanhangen som antisemit. Men det kommer kanske, vi får se.

AR: Om man tillämpar Svante Hanssons definition av antisemitism på dagens debatt i Palestinafrågan, skall man då betrakta alla som är mot sionismen och mot staten Israel som "antisemiter". Men om man ersätter ordet judar med ordet palestinier, i Hansons definition, så skulle sionismen betraktas som antisemitism, eftersom sionismen vägrar att erkänna palestinierna (som är semiter) deras mänskliga och nationella rättigheter. Sionismen är ju i sig själv rasistisk, imperialistisk och ren hets mot palestinierna och visar missaktning mot alla muslimer och kristna i Palestina.

382

PG: Javisst, han hade en definition där om att antisemitism är, om man förnekar judarna som folk sådant som man tillerkänner andra, d v s att bilda en stat. Man kan - som sagt var - byta ut ordet judar mot ordet palestinier, så får man en rasistisk, antipalestinsk stämning i hela den sionistiska rörelsen.

AR: Svante Hansson och Per Ahlmark definierar sionismen som en befrielserörelse. Detta är en bluff! Vilka är förtryckta i dag? Judarna eller palestinierna? Vilka är det som behöver befrielse i dag i Palestina? Judarna eller palestinierna? Vilka är förtryckarna i dag i Palestina? Det är judarna!

PG: Ja, i dag är detta absurt. Det är klart, att när Pinsker någonstans i Ukraina på 1870-talet skrev sin Autoemancipation, som handlar om självstyre för judar - alltså, redan före Herzls tid - då handlade det naturligtvis om en befrielse från de ryska tsarernas politik och det kan jag förstå att man ville befria sig ifrån. Men de gjorde ju den katastrofala felbedömningen, att de skulle kunna befria sig genom att flytta till Palestina. En del av de sionister som fanns i Östeuropa visste ju ingenting om Palestina. De trodde ju - som någon av dem skrev - att det var "att ge åt folket utan land, ett land utan folk". De trodde att det var ett folktomt land som de skulle komma till. Och så länge de fortfarande var i god tro, så tycker jag att jag kan förstå deras rörelse. Men så fort de kom dit och såg att det var ett misstag, här finns ju redan ett folk, så borde de Na insett att det var omöjligt att befolka det landet utan att det skulle bli konflikt. De borde ha insett det. Men poängen är ju att på den tiden fanns det ju ingen självständighet i Mellanöstern. Det fanns ingen självständighet i den tredje världen. Det var kolonialismens tidevarv. Engelsmän, fransmän, belgare, portugiser och spanjorer lade under sig hela Afrika och stora delar av Asien. Det fanns praktiskt taget inga självständiga länder alls i den delen av världen. Och vad sionisterna då gjorde och som de aldrig kan komma ifrån historiskt sett är, att de gick i allians med kolonialismen och imperialismen. Att de hade varit förtryckta framför allt i Östeuropa är en sak, men de gjorde det felet att de gick i allians med imperialismen och det kan man historiskt inte förneka. Och därför blev det som det blev. Det blev

383

en kolonial rörelse, som koloniserade på precis samma sätt som fransmännen i Algeriet och holländarna i Sydafrika. Ur den infödda befolkningens synvinkel var det precis samma kolonialism. Det är ingen tvekan om det.

AR: I dag är det många amerikaner som tvärtom anser att man behöver befria USA från den sionistiska dominansen - alltså i massmedia, i ekonomin och i hela den politiska makten. Dagens verklighet är att det är judarna som är förtryckare i Palestina. Det är palestinierna som kämpar för att befria sig från judarnas erövring, ockupation, kolonialism och förtryck. Dagens dilemma är att de "förtryckta" i gårdagens Europa (för 40 år sedan) i dagens grymma och verkliga förtryckare i Palestina, men som fortfarande vill framstå som "förtryckta".

PG: Ja, det får man inte heller diskutera om man inte vill bli beskylld för att vara antisemit. Vi har ju exemplet med Dagens Nyheters mångårige utrikeskorrespondent, Åke Ringberg, som upprepade gånger av Ernst Klein blivit beskylld för att vara antisemit för att han refererar en bok av en kongressledamot i Amerika där denne kongress-ledamot berättar om hur den sionistiska lobbyn arbetar i USA. Det skall man alltså inte få göra ett journalistiskt reportage om. Men det är ju ett faktum, som i USA debatterats mycket öppnare än man får lov att göra i Sverige, att den sionistiska lobbyn verkligen sätter in alla krafter på att motarbeta de kongressledamöter som inte stöder deras intressen. Och de spelar en stor roll, det är ingen tvekan om det. Och vi har ju sett i amerikansk politik, att om en amerikansk president verkligen skall kunna göra någonting mot Israel, då finns det bara en enda tidpunkt då han kan göra detta och det är precis när han har blivit omvald. Det är alltså tyvärr för sent för Reagan nu. Han har inte mycket makt och om han genomför det nu så kan det upphävas om ett år. Utan de skall göra det precis när de är omvalda, som Eisenhower gjorde 1957, när han hade blivit omvald i november 1956. Det var ungefär precis när israelerna hade ockuperat Sinai första gången. Då dröjde det bara någon månad och sedan sade han till israelerna: "Nu får ni lägga av. Nu får ni lämna Sinai:' Då var han stark, han var omvald. Han hade fyra år kvar av sin andra

384

period. Det är enda gången de kan göra det, för då behöver de inte ta hänsyn till dessa olika lobbygrupper, varav den sionistiska lobbyn är en.

AR: Samtidigt hade Eisenhower också den här legitimiteten från andra världskriget. Hans personlighet och karisma var så stark att han egentligen inte ens hade behövt det här lobbystödet.

PG: Ja, det är ju ett faktum som alla amerikanska politiska journalister känner till, att för att vinna ett presidentval i USA, så måste man vinna i de största staterna och New York är en av de största staterna. I New York finns det en stor s k marginalväljargrupp, som stöder sionistiska kandidater. Det är ett valsociologiskt faktum, som alla känner till. Det är inte någon antisemitism att påpeka det. Och därför är det så, att de är så oerhört känsliga för denna grupp, för att om man missar den marginalgruppen så missar man New York. Och missar man New York, så missar man ett jättestort antal elektorer. Förlorar man med en röst i New York, så förlorar man samtliga elektorer i New York. Så konstigt är det amerikanska valsystemet.

AR: Den här maffian, Anti-Defamation League, som är en judisk, amerikansk organisation, har nu uppvaktat JK för att stoppa Radio Islam. Tror du, att det här i Sverige, finns en motsvarande lobby, en motsvarande maffia -sionistisk maffia - eller att den är svagare här i Sverige än i USA? Vad är din bedömning?

PG: Den är oerhört mycket svagare i Sverige. Det är min övertygelse. Jag vet, att du ofta pratar om detta här i Radio Islam - med Jan Guillou och andra. Och jag håller med Guillou i det här fallet. Jag tycker att den lobbyn ändå är ganska svag och jämfört med USA så är den oerhört svag. Och det beror på många saker. Det har inte funnits någon stor judisk befolkning i Sverige och det är klart, att sionisterna får sitt största stöd från den judiska befolkningen, även om inte alla judar är sionister. Så är det. Det är självklart. Det är ett skäl, ett annat skäl är det svenska valsystemet. Vi har inte detta personvalsystem, där man vinner med en röst eller inte. Man vinner allt eller förlorar

385

allt. Utan vi har proportionella partival och det är mycket svårare då för lobbygrupper att på det sättet utöva påtryckningar som ställer den enskilde kandidaten i en besvärlig ställning. De måste då påverka en hel partiapparat och det är faktiskt betydligt svårare. Så det finns flera sådana skäl till att ingen lobby, vare sig sionistisk eller någon annan, kan vara lika stark i Sverige.

AR: Efter Radio Islams senaste intervju med dig ringde många lyssnare. De tyckte att det var modigt av dig att du tar klar ställning i Palestinafrågan, men de sade, att de själva som privatpersoner aldrig skulle kunna träda fram och kritisera sionismen av rädsla (sådan kritik görs i Sverige bara i smyg). De sade, att de skulle bli trakasserade bl a på sitt arbete, om de öppet skulle kritisera sionismen så som du gör. Det beror kanske på att du inte är någon funktionär, att du är en "frilansare"?

PG: Jag är ingen funktionär och har ingen chef. Men jag tycker ändå att de är för rädda. Man behöver inte vara så rädd i Sverige. Man får utstå kritik, det är klart. Man får utstå beskyllningar, men man får ju också oerhört mycket stöd av en massa människor. Och jag vill inte påstå, att jag direkt har blivit stoppad någonstans. Det är klart, att man får en massa saker refuserade och i vissa tidningar kan man inte skriva lika mycket som vanligt, men jag tror att många människor är alldeles för rädda.

AR: Onödigt rädda?

PG: Ja, man får ju vara beredd på, att man kan bli utsatt för fruktansvärda attacker ibland av vissa sionister och bli "avklädd" i tidningarna ett tag, men det är ju övergående. Att man verkligen skulle riskera något allvarligt i sitt arbete eller så, det har jag svårt att tro. Jag har ändå inte råkat ut för det. Jag kunde ju faktiskt t o m vara riksdagsman för Folkpartiet då som nu. Det var visserligen en debatt och jag hade många motståndare, men jag kunde vara det. Och det, tycker jag, visar ändå att man inte behöver vara så rädd. Och i dag måste det ju vara mycket lättare att stå inför de här ståndpunkterna, när stora delar av opinionen är kritisk mot Israels politik och är förstående inför palesti-

386

nerna på ett helt annat sätt än tidigare. Så jag tycker, att de här som säger att de inte vågar, de skall säga vad de tycker i de dagliga nyheterna och då kommer de att upptäcka, att de får stöd av väldigt många av sina arbetskamrater. Någon måste börja. Man kan ju säga, att den här skrivelsen till JK - som vi talat om tidigare - är ett försök att strypa debatten. Det är alldeles klart. Och skulle den på något sätt få framgång, eller om de här människorna som sitter i kommitténs stödkommitté inte tar avstånd ifrån det här, då är det ju allvarligt. Det här är det grövsta exemplet på att man försöker strypa debatten och inskränka yttrandefriheten. Därför måste det verkligen med kraft avvisas.

***

387

 

VEM HAR MÖRDAT OLOF PALME?

AR: Det har spekulerats mycket i vem som kan ha haft intresse av att mörda Olof Palme. Det har funnits flera s k spår. I detta sammanhang har jag i Radio Islam i några programinslag velat peka på att det kan finnas starka skäl att granska sionisternas eventuella intresse att röja Olof Palme ur vägen. Åtskilliga starka indicier tyder på att en sådan närmare undersökning skulle löna sig.

Per Gahrton, sionisterna har många motiv för att mörda Olof Palme. Men finns det i dag ett sionistiskt spår?

PG: Vi har nu kommit till en sådan punkt i Sverige, efter att det har gått ungefär 2 år sedan mordet skedde, att man släpper loss fria spekulationer, som ändå bygger på en sorts analys av vad det kan finnas för motiv. Vem kan ha tjänat på mordet? Vad kan det finnas för politiska grupperingar i Sverige och i världen som är kända för att kunna använda sig av sådana här metoder? Och i den sortens debatt, där det ju redan har skrivits flera böcker och mycket av titlar och annat det senaste halvåret, så har även jag tillåtit mig att, dels i Aftonbladet i höstas och dels i en annan tidskrift, som heter "Etapp" (en sorts gratis tidskrift på hotellen) skriva om det sionistiska spåret, som man kan kalla det. Och det bygger dels på vad jag själv vet om mordet, men också om den sionistiska historien, och dels också på en rapport som faktiskt en annan Palestina-förkämpe, Sigbert Axelsson, har sammanställt. Han är socialdemokrat och har gått vägen via partiet och tillställt regeringen en sammanställning, som bygger på vad man vet om Olof Palme som Socialistinternationalens aktör för att åstadkomma en fredsuppgörelse i Mellanöstern.

I korta drag kan man då säga, att vad man vet om sioniserna och de nuvarande ledarna i Israel är, att Israels nuvarande premiärminister, Yitzhak Shamir, själv offentligt har erkänt, att han var en av de ledare i den judiska terrorgruppen, Sternligan, som hade det politiska ansvaret för mordet på Folke Bernadotte. Den svenske FN-medlaren mördades

388

1948, dagen efter att han hade lagt fram en fredsplan, som skulle innebära en modifiering av FNs delningsplan. Men fortfarande skulle det bli en judisk och en palestinsk stat och Jerusalem skulle internationaliseras och inte vara den judiska huvudstaden. På det svarade Sternligan med att mörda Folke Bernadotte. Och Israels nuvarande premiärminister var politiskt ansvarig för det mordet. Och han har aldrig uttryckt någon ånger över detta.

Han har alltså en grundideologi, som av många av hans, även israeliska, kritiker betecknas som rent fascistisk. Terrormordet är alltså där tillåtet för att uppnå de politiska mål han jobbar för. Och denne Yitzhak Shamir är nu alltså premiärminister för staten Israel. Vi vet ju också, att den israeliska staten under sin existens även före Shamirs premiärministerskap har använt sig av direkta individuella mord. Man använde brevbomber mot tyska experter i Kairo på 50-talet. Det är helt klart och det är ingenting att diskutera, för det erkänner även den israeliska historien i dag, att sådant pågick då. Man mördade palestinier runt omkring i Västeuropa på 70-talet. Man begick ju t o m det misstaget att man mördade en marockan i Lillehammer, som man trodde var en palestinsk ledare, och sköt ned honom på öppen gata. Så de individuella morden ingår i en sionistisk strategi.

Mot den bakgrunden säger jag å ena sidan, att det inte alls är otänkbart, att man från sionistisk sida kan mörda en utländsk politisk ledare, om man upplever honom som ett akut hot emot sina intressen. Och då är naturligtvis den andra frågan: Skulle Olof Palme på något sätt kunna vara ett akut hot emot sionistiska intressen? Ja, faktum är att Palme hade en stark ställning inom Socialistinternationalen. Han var ett världsnamn, när det gällde fredssträvanden. Han var FN-medlare när det gällde kriget i Mellanöstern mellan Iran och Irak. Och det pågick samtal, i socialistinternationalens regi - det vet vi helt historiskt säkert - mellan israeliska företrädare och PLO-företrädare. PLO har ju dessutom en observatör där. De är inte medlemmar i Socialistinternationalen, men de har en obseravtör där. Det israeliska arbetarpartiet är medlem i Socialistinternationalen.

389

Och även om du och jag vet, att arbetarpartiet i praktiken ofta är lika mycket hökar som Likud, så finns det då kanske grupper inom arbetarpartiet, som under hård press av situationens allvar, utländska partier och sådant, skulle kunna ta något steg mot en förhandlingsuppgörelse. I varje fall måste nu Shamirs synvinkel ha kunnat te sig så, att det inom Socialistinternationalen pågick någonting som kanske skulle kunna utmynna i förhandlingar mellan en israelisk regering, kanske t o m en arbetarregering, och PLO. Det är inte uteslutet. Och i detta arbete spelade då Olof Palme en framträdande roll. Och att han gjorde det, har Bruno Kreisky bl a offentligt bekräftat. Han hade en presskonferens i Alger, för snart ett år sedan, i samband med PLO-kongressen där och sade då offentligt att det var Olof Palme som var den drivande kraften bakom Socialistinternationalens aktivitet för att uppnå fred i Mellanöstern och uppnå direkta förhandlingar mellan PLO och israelerna. Sedan Palme mördades har det arbetet mer eller mindre legat i träda. Det pågår inte aktivt längre.

Ja, det är ungefär detta jag har framlagt i artiklar och då sagt, att här finns lika mycket indicier eller mer än då det gäller kurder eller europeiska arbetarpartier till höger eller Iran-spåret eller CIA eller vad du vill. Alla de här andra spåren - men här finns också en rad skäl, som gör att man förutsättningslöst borde titta på det. Och när jag då läste den här beryktade Holmérserien i DN, där Holmér fick tala fritt ur hjärtat, då avslöjade han ju öppet, att inte nog med att man inte på något sätt har funderat i de banorna, utan man har ju t o m samarbetat med Mossad. Alltså, man har inte alls sett israelerna som möjliga förövare av mordet, utan man har samarbetat med den israeliska säkerhetstjänsten. Och det är klart, att då har ju inte det spåret kunna figurera överhuvudtaget, i varje fall inte på Holmérs tid som utredare. Och det gäller säkert en del andra spår också, som på det sättet har sorterats bort därför att man har samarbetat med den säkerhetstjänsten, som i själva verket eventuellt kan vara de som har stått bakom mordet. Det är ju ett av de största misstagen i Holmérs utredning, att han är - jag skulle vilja säga - utrikespolitisk "idiot". Han har ingen som helst känsla

390

för och kunskap om de krafter som rör sig i världen och som skulle kunna ligga bakom det här. Det är ett huvudskäl till att han körde så fullständigt fel. Man kan inte ha en sådan inskränkt polis som ledare för en sådan här utredning av ett mord, som ju med all sannolikhet har en politisk bakgrund.

AR: Är Holmér en "idiot" vad beträffar utrikespolitik eller samarbetar han kanske med israelerna, eftersom man inte behöver vara så kunnig för att se hur sionisterna har behandlat Olof Palme i Storkyrkan efter att han hade inbjudit Yassir Arafat - hur hatisk stämningen var från sionisternas sida?

PG: Visst var den det. Oh, ja. Holmér är ju gammal SÄPO-chef. Och SÄPO har ju länge samarbetat med israelerna. Vi kommer ihåg från Lillehammer-mordet 1973, då den norska säkerhetspolisen överraskade israelerna, därför att dessa utgick från att det skulle vara fritt fram och att den norska polisen inte skulle bry sig om vad de sysslade med. För den erfarenheten hade de gjort i Sverige. Det var visserligen inte i Sverige de skulle utföra det här mordet, men de hade haft en genomgångsstation i Sverige. Och här hade de fått den erfarenheten, att de kunde agera fritt. Polisen brydde sig inte om vad de sysslade med. De kunde t o m samarbeta med svensk polis, medan den norska polisen då till mångas förvåning plötsligt agerade som en polis skall göra - nämligen: de ingrep mot de här mördarna. Men i Sverige hade de då fått andra vanor. Och det är klart. Holmér tillhörde den säkerhetspolis som samarbetar med CIA, Mossad, och en del s k västliga säkerhetstjänster och upplever sig som en del av någon sorts samlad västbastion emot kommunister, barbarer, muslimer och annat farligt folk, som man skall hålla borta från Sverige. Så på det sättet kunde inte Holmér utreda det här. Om de nuvarande utredarna tittar på det, vet man ju faktiskt inte.

Mitt syfte med de här artiklarna är inte något annat än att öppna ögonen på dem som utreder mordet, för att detta också är en möjlighet, som kan finnas och som verkligen måste prövas seriöst.

391

AR: Har de prövat det då?

PG: Det vet jag inte. Numera har man ju inte presskonferens varenda dag och berättar allting och det är väl kanske bäst så för utredningen, att man jobbar litet grand i det tysta. Jag vet inte om man har prövat det, men jag vet alltså, att Sigbert Axelsson har lämnat en mycket utförligare rapport än mina artiklar kring det här temat till regeringen och även till polisen och myndigheter, som sysslar med det här. De har ett basmaterial från en kunnig källa som de sedan kan jobba vidare med rent polisiärt, om de vill.

AR: Men om man följer det här spåret, borde man kanske t o m utreda Holmér själv. Man skulle själv utreda hans aktiviteter och hans samröre med den israeliska säkerhets-tjänsten Mossad, israeliska SÄPO.

PG: Ja, hela den svenska säkerhetspolisen borde ju utsättas för en verkligt grundläggande granskning någon gång. Det skulle vara mig ett sant nöje att någon gång få politiskt inflytande så att jag kunde göra något åt SÄPO. Då skulle vi röja där ordentligt, ända in i arkiven och bandinspelningarna och alltihop. Jag har en stark känsla av att det är ett inferno av olagliga och tvivelaktiga metoder de använder, såväl mot svenska medborgare, som anses opålitliga, som mot invandrare. Deras samarbete med utländska säkerhetstjänster är fullständigt ensidigt. De betecknar vissa då som ålitliga i Väst samt även Mossad. Men andra samarbetar de då givetvis inte med. Och, jag menar, PLO har ju också en säkerhetstjänst, som man skulle kunna samarbeta med, om man vill ha fram vissa uppgifter. Jag tycker man i vissa fall skall kunna samarbeta med alla säkerhetstjänster. Men man skall ha "näsa för" när man skall samarbeta med vem, särskilt om man är ett neutralt land. pet är alldeles självklart. Om CIA vet vi också, att de har använt sig av politiska mord. Men i Sverige är det bara den sovjetiska säkerhetstjänsten, som betraktas som en mördarorganisation. Och den har säkert många politiska mord på sitt samvete. Men CIA har det också och som sagt israelerna har det också. Så sådant skulle man verkligen vilja "lufta ut" och få en säkerhetstjänst, som sätter Sveriges intressen - inte

392

någon viss svensk grupps, utan Sveriges intressen främst. Det är det de skall göra och då måste de kolla upp alla tänkbara spår.

AR: Tycker du att den svenska utrikespolitiken i Palestina-frågan har förändrats efter Olof Palmes död?

PG: Ja, jag tyckte till en början att det såg ut som om den hade blivit mycket svagare. Som om den hade passiviserats. Men nu har väl kanske situationen - alltså palestiniernas revolt - tvingat fram nya ställningstaganden från den svenska regeringens sida. Jag tycker väl, att Anders Ferms tal var ganska hyfsat och det visar sig ju av att han får så häftig kritik från sionistisk sida. Så det har tvingats fram. Men man kan säga, att den svenska regeringen inte har varit lika spontant aktiv som Palme var. Men situationen tvingar ändå fram vissa ställningstaganden. Jag är dock inte nöjd med den svenska regeringens politik. Jag tycker den skulle ha gått ännu längre.

AR: Svenska regeringen har snabbt fördömt den palestinska attacken med glidflygplan, frots att den här attacken riktades mot militären och ingår i själva den motståndskamp som varje folk har rätt till, om man är under ockupation.

PG: Ja, jag tycker att det är ett felaktigt fördömande. Vad man kan fördöma är det som verkligen är terror, d v s ren, odiskriminerad våldsutövning mot oskyldiga civilpersoner. Men när det gäller planerade militärattacker mot militära mål, så skall de givetvis inte fördömas. Det är ju legitimt för de förtryckta att använda sig av väpnat motstånd. Och det brukar jag alltid påpeka, att vi svenskar faktiskt har order av vår regering, att om vi blir ockuperade, då skall vi fortsätta att göra motstånd, både civilt och väpnat motstånd, mot ockupanterna på olika sätt. Det är vad regeringen säger till oss i det som man kan läsa i alla telefonkataloger och i broschyren "Om kriget kommer". Och samma rätt måste vi ju tillerkänna palestinierna. Så jag tycker att det är fel att fördöma den sortens palestinska militära åtgärder. Det är dessutom fel, att sätta likhetstecken mellan palestinskt motståndsvåld och israeliskt

393

förtrycksvåld. Det är två olika sorters våld. Förtrycksvåldet är det värsta våldet. Motståndsvåld är legitimt, i varje fall så länge det riktar sig mot militära mål.

AR: Anders Ferm har bytts ut i sitt FN-uppdrag och blivit ambassadär i Danmark. Han skrev en debattartikel i DN, där han säger att många undrar, om det inte har skett en ändring i Sveriges inställning till Palestinafrågan efter Olof Palmes död. Och jag undrar, om det faktum att Anders Ferm bytts ut är en del i den förändring som har skett i Sveriges inställning? Och att utnämna en sionist, Anita Gradin, till handelsutrikesminister ingår kanske också i den här förändringen som skett efter Olof Palmes död?

PG: Jag tycker det är uppenbart, att Ingvar Carlssons avsikt har varit att tona ner utrikespolitiken. Han har inte velat driva en lika aktiv utrikespolitik som Olof Palme. Han är inte själv lika intresserad och han är inte lika kunnig. Han vill inte ha de inrikespolitiska strider, som utrikespolitiken ofta gav upphov till under Olof Palmes tid. Han inbillar sig väl, att partiet förlorade på de striderna och därför har han velat ha inrikespolitisk fred om utrikespolitiken. Detta innebär då i hans fall - profillöshet. Och eftersom Anders Ferm i hög grad var en Palme-man, så vill naturligtvis Ingvar Carlsson ha sitt folk på de viktiga posterna. Och Köpenhamn är mest en honorärspost. Den är inte politiskt viktig, även om den står högt på den diplomatiska skalan. FN-posten är däremot en politiskt viktig post. Så på det sättet hänger det ihop, det som du antyder. Men jag tror inte att Ingvar Carlsson i själ och hjärta tycker särskilt annorlunda i sakfrågorna gentemot Olof Palme. Det är snarast en fråga om att vilja ligga lågt och inte, som Palme, bli ett världssamvete. Det var väl antagligen det Palme fick betala med sitt liv för, att han utvecklades till ett världssamvete. Men jag tycker ändå att man kan begära en klarare linje av Ingvar Carlsson. Har man en sionist i sin regering, vilket han har, så måste han ändå se till att den sionisten inte får något inflytande. Det är det minsta man kan begära. Jag tycker det är beklämmande, att ha en regeringsmedlem som nyligen blev utsedd till "Årets Kvinna" av The World Sionist Organization. Tänk om en

394

svensk regeringsmedlem får en hyllningsutmärkelse av en sydafrikansk apartheidorganisation. Det skulle uppfattas som en förolämpning, en skam. Men samtidigt som palestinier mördas så tar man alltså emot en hedersutnämning från en av de organisationer, som är ansvarig för det mördandet. Jag tycker det är skandal.

AR: Har Miljöpartiet, De Gröna, någon klar inställning när det gäller Palestinafrågan?

PG: Det finns en mycket klar inställning när det gäller Palestinafrågan. Redan 1982, när partiet var nybildat och israelerna gjorde sin invasion i Libanon, gjorde vi kraftiga protestuttalanden. När Yassir Arafat besökte Sverige 1983, skickade vi ett välkomsttelegram till honom, för att markera att vi tycker att det är bra, att man samtalar med PLO och att man respekterar PLO som det palestinska folkets företrädare. I samband med den nuvarande revolten i de palestinska områdena, så har jag sett att den politiska ledningen för partiet i senaste numret av vår veckotidning har gjort ett mycket kraftigt solidaritetsuttalande med den palestinska befolkningen och den palestinska revolten. Jag kan väl säga, att i grundhållningen så har partiet samma uppfattning som jag brukar ge uttryck för. Palestinierna måste få en egen stat, PLO måste respekteras som palestiniernas företrädare, det måste bli förhandlingar på de villkor som PLO nu har ställt upp och den israeliska ockupationen måste upphöra totalt och tveklöst. Här har Miljöpartiet samma uppfattningar som jag och det har partiet sagt ifrån också.

A R: Och andra partier som Moderaterna, Folkpartiet och Centern - kan du kommentera deras inställning? Man vet inte ens var de står i den här frågan.

PG: Folkpartiet känner jag ju till hur det har varit tidigare. Där har alltid varit denna oerhört starka sionistiska gruppering kring Per Ahlmark, Olle Westberg och Ernst Klein m fl och den finns säkert kvar. Bengt Westerberg känner jag ju sedan gammalt och det var ju faktiskt så, att när vi hade våra hårda fighter om Palestinafrågan i Folkpartiets

395

ungdomsförbund, så var Bengt Westerberg alltid på min sida. Redan då handlade det om att acceptera palestiniernas rättigheter och kräva att ockupationen skulle upphöra och att palestinierna skulle få en egen stat. Så vi stod på samma sida då gentemot Per Ahlmark-grupperingen. Och jag tror inte att han har ändrat uppfattning i sak, men han vill väl inte ha någon intern strid. Han har väl gett sig. För inom Folkpartiet finns det en ganska stark sådan här maffia, som är förankrad i frikyrkorörelsen. Där finns det ju då denna makabra uppfattning, att Israel är någon sorts förverk-ligande av en gudsprofetia. Alltså, kristna människor anammar på något sätt den sionistisk-judiska föreställnings-världen. Jag har aldrig begripit det där, men så är det alltså. Och på detta sätt så uppstår en märklig allians mellan rent kristna religiösa tolkningar och rent politisk-sionistiska grupperingar. Medan då andra som Bengt Westerberg brukar välja att inte ta strid. De vill inte ha något brak. Jag tycker det är fegt, men så är läget inom Folkpartiet.

Inom Centern är det väl också litet splittrat. Men jag tycker att den här kvinnan Gunnel Jonäng, som skrev om sin rapport. Hon har verkligen gjort en viktig insats. Jag tror nog, att hon kan få stöd inom stora delar av Centern - framför allt inom ungdomsförbundet.

Moderaterna vet jag inte så mycket om var de står. De har väl egentligen aldrig varit så involverade vare sig på den palestinska eller den israeliska sidan.

***

"Det bästa och mest effektiva sättet att undanröja minsta lilla tvekan om vår avsikt att för alltid behålla Judéen och Samarien, är en accelererad kolonisation."

Matityahu Drobles, vice ordförande i Världssionlstiska Organisationen, 1980.

 

396

 

VAD SYSTER MARIANNE EGENTLIGEN SADE I RADIO ISLAM?

(en ordagrann och komplett återgivning av Ahmed Ramis intervju med Syster Marianne i Radio Islam)

Efter Radio Islams intervju med Syster Marianne där hon tog klar ställning för rättvisan, för de förtryckta och för de svaga i Palestina och mot den nazistiska, sionistiska staten Israel, drev sionisterna en hetskampanj mot henne. Sionisternas metod har, som vanligt, varit att presentera selektivt lösryckta uttalanden från en mycket lång intervju som jag gjort med Syster Marianne. Och på grundval av dessa lösryckta uttalanden har Syster Marianne utsatts för massiva anklagelser, av sionisterna, för antiemitism. Jag vill därför, i denna bok, ta tillfället i akt att publicera min intervju med Syster Marianne i sin helhet. Detta för att visa, att Syster Mariannes uttalanden, i sitt rätta sammanhang, får en helt annan innebörd än den som sionisterna vill försöka få fram genom att helt fräckt "vinkla" uttalandena så att de blir totalt missvisande.

Här följer alltså min intervju med Syster Marianne i sin helhet:

AR: Får jag fråga dig först, Syster Marianne. Anser du att det är en sann kristens moraliska plikt att ta även politisk ställning mot förtryck och orättvisor, förnedring och förföljelser av människor överallt i världen?

SM: Ja, det tycker jag verkligen. Och det kan vi ju se att kristna har gjort, t ex i Sydamerika. Där finns ju klara tecken på att orättvisor är någonting som vi skall ta på mycket stort allvar.

AR: Syster Marianne, Palestina är det heliga landet få tre religioner: kristendomen, judendomen och islam. Varför tror du att Palestina aldrig tycks kunna bli ett fridens och rättvisans förlovade land?

SM: Vad det handlar om i Israel just nu, det är detta att det är en ockupation, en mycket hård rasistisk ockupation av ett land. Ja, där måste jag säga, att den bok av Roger Garaudy, som du lånade mig, är mycket klargörande och det förekom resonemang där som jag kanske inte har sett förut lika tydligt. Jag har ju läst om sionismens framväxt, men jag har inte läst den här utmärkta analysen som han ger av sionismen när han säger att den har vuxit fram ur västerländsk kolonialism, parad med rasism - alltså sionismen - att sionismen faktiskt t o m tar rasismen i sin tjänst för att få stater att vilja göra sig av med sina judiska element. Det är en bit som jag inte har sett lika tydligt förut. Men jag ser ju klart att han måste ju ha rätt med de citat han ger från olika brev och böcker.

AR: Ja, sionisterna har t o m samarbetat med nazister.

SM: Javisst.

AR: Tycker du att sionisterna utnyttjar religionen och judendomen på ett grymt sätt genom att utnyttja "det utvalda folket"?

SM: Ledare som under historiens gång haft någon sorts vision har alltid använt religionen som ett tillhygge. Och så menar jag att Herzl, sionismens grundare, har inspirerats av den här andan av kolonialism som behärskade Västerlandet alltsedan 1400-talet med de spanska och portugisiska erövringarna, t ex Henrik Sjöfararen. Men det fick väl sin kulmen på 1800-talet. Och Herzl har inspirerats av detta. Han var mer västerlänning än jude.

AR: Han var inte religiös.

SM: Han var ju, vad jag förstår, ateist eller agnostiker. Han har alltså någon slags israelisk, politisk vision, och det Israel han då ser verkar på mig vara mer i stil med engelska eller franska kolonisationserövringar, d v s att skapa en stat som är judisk. Och där är det klart att jag alltid - utan att ha den här bakgrunden, för den hade jag inte då - har varit mycket fundersam, om det i dag är relevant med en judisk stat. Men vi är ju hela tiden manipulerade. Man manipulerar så lätt människor. Och tydligen så visste

398

Herzl precis hur han skulle manipulera både stater och sitt eget folk för att kunna upprätta den här staten Israel. Och jag tror som kristen inte riktigt på att det där stämmer med Israels kallelse och med Gamla Testamentets vision av Israel. Det har jag alltid satt ett frågetecken inför.

A R: Varför skall detta då drabba palestinierna?

SM: Nej, det är där kruxet ligger. Hade landet varit tomt, absolut tomt, inget annat folk funnits där, då hade de väl för allt i världen kunnat få det.

AR: Ja, men inte att ta ett annat folks land.

SM: Nej, och det är där jag menar att jag inte är så säker på att Herzls definition stämmer med Bibeln. Roger Garaudy går ju in där ganska starkt och kritiserar Herzls bibeltolkning. Och nu tar ju Israel också hela tiden fram de aggressiva delarna. Och det finns många frågetecken, väldigt många, för Gamla Testamentet överhuvudtaget för mig som kristen. Det är ju ganska tydligt ändå, att t ex Paulus tar det här steget från den judiska nationalismen över till den kristna ståndpunkten, där det gamla Israel har spelat ut sin roll som det enda gudsfolket och att det sanna Israel på något sätt missades av judarna, när de inte tog emot Jesus som den Messias, han ansåg sig vara. Och nu talar jag alltså som kristen.

Redan där finns för mig ett stort frågetecken. Jag unnar förvisso judarna att få bo i ett eget land. Men det kan ju inte få ske på bekostnad av palestinierna, såsom det sker i dag. Jag tror inte att det finns någon period, av Gamla Testamentets historia, där judarna hade den dominans och den makt som de har i dag över det här området. Det tror jag inte. Jag tror inte det stämmer med den historiska verkligheten.

AR: Den här staten, Israel, tror du att den har någon chans att överleva i längden?

399

SM: Nej! Det kan man ju se från världshistorien överhuvudtaget att, när det blir ett för hårt tryck av någon folkgrupp, så blir det ju explosion förr eller senare. Jag tror inte att Israel kommer att kunna fortsätta som det gör. Jag tror heller inte att Israel kan räkna med sin Guds beskydd, därför att Gud är dock för judarna likaväl som för oss kristna kärlekens Gud och han kan inte stillatigande sitta och se på. Då kan du igen ta fram Gamla Testamentets budskap om de stora profeterna, som säger till Israel att deras obarmhärtighet mot de utslagna - och just nu är palestinierna de utslagna - kommer att rendera i Guds straff. Och det sade de även när judarna var besegrade och förvisade till Babylonien och andra länder.

AR: Det är fruktansvärt att judarna, som själva har lidit av rasism, är de värsta rasisterna i Palestina i dag. Jag menar sionistiska judar.

SM: Ja, just sionistiska judar; för det finns ju faktiskt en ganska stark och kraftig kritik inom Israel mot den här politiken. Det vet jag ju, för jag måste säga, att jag har haft fler judiska vänner, än jag haft islamiska vänner, ända fram tills jag engagerade mig i flyktingpolitiken.

AR: Svenska judar är väl svenskar?

SM: Ja, de är svenska judar.

AR: Judendomen är en religion, den är inte ett folk. Skall Jehovas vittnen också ha ett eget land? Skall man bygga politiken i dag på Gamla Testamentet?

SM: Nej! Det är där jag sätter in min fråga från början. Därför att jag tror att, vad det gäller löftet till Israel om det här landet, så gällde det på allvar, i Guds planering, endast fram till att Messias kom - Honom som vi kristna kallar Messias. Paulus säger att vårt Jerusalem, det finns i himlen. Det är alltså Paradiset. Redan där tar man ställning mot att identifiera det judiska folket med en judisk stat.

AR: Så löftet gällde bara fram till Messias ankomst?

400

SM: Så har jag alltid sett det och så ser jag det fortfarande. De har ingen absolut rätt till Israel, som de eventuellt hade fram till dess att - ur kristen synpunkt - profetian var fullbordad. Därför att Kristus skulle ha ett land att födas i. Så ser vi kristna det. Löftet gällde fram till dess, men sedan blir det inte religiöst längre. Sedan blev det politik, sedan blev det nationellt.

AR: Judarna erkänner inte Jesus.

SM: Nej, de gör inte det.

AR: Då fattar jag inte varför vissa "kristna" fundamentalister stöder Israel.

SM: Det förstår jag inte heller till fullo. Det har jag aldrig gjort. Min första kontakt med judendomen, på allvar, skedde genom en konverterad österrikisk jude, som blivit kristen. Han hade precis den här uppfattningen som jag framför nu. Och den har jag sedan alltid hållit fast vid. Men den har inte hindrat mig från att, ändå, förstå att man på nationell nivå kan önska ha ett hemland någonstans. Men om det, i det hemlandet, redan finns en annan folkgrupp, som också har det som hemland, så skall dessa ju ha rätt att vara kvar. Det är det som är problematiken. Det måste bli en stat av Israel, där palestinier och judar har samma medborgerliga rättigheter. Det är också intressant att se spänningarna, i Gamla Testamentet, mellan den nationella och den universella biten, d v s hur de upplever sin kallelse. Och när vi kommer till Saul och David, det är då som erövringsmentaliteten, den nationella mentaliteten, träder in. Därför att då fogar man in sig, tror jag, mellan öst och väst, där Gud, kungen och folket utgör en nationell statlig enhet. Och besegrar jag ett annat folk, då är det min Gud, som är starkare än det andra folkets Gud. Och det kommer in i och med kungadömet i Israel. Och det visar sig då, att det här lilla kungadömet - vilket ju i praktiken alltid var en vasall till stormakterna - aldrig egentligen kunde hävda sin självständighet.

AR: Israel är i dag en amerikansk bas!

401

SM: Ja, nu är det en amerikansk bas. Då var det ibland en egyptisk bas och ibland en babylonisk bas.

AR: Vi har vid invasionen av Libanon 1982 sett hur israelerna i dag jämt använder Gamla Testamentet som argument!

SM: Men bara vissa delar av Gamla Testamentet.

AR: Vissa delar! Hitler och nazisterna har också använt det för att rättfärdiga rasismen. Tror du att det är lämpligt att ha Gamla Testamentet som en del av den kristna bibeln?

SM: Ja, det tror jag. Men man kan aldrig ta Gamla Testamentet som en absolut norm. Det har Jesus klart sagt ifrån. I Bergspredikan säger han t ex hela tiden: "Fäderna säger, men jag säger ..." Han tar det gamla, men förändrar det. Här är en förändring från Gamla Testamentet. Man kan aldrig ta Gamla Testamentet rakt upp och ned som många fundamentalistiska kristna gör.

AR: Eftersom Jesus inte finns i dag, skulle man inte kunna bilda en kommitté för att fundera på hur man skulle kunna göra en klar markering mot vissa delar av Gamla Testamentet?

SM: Det gör man. Det är den fundamentalistiska kristendomen som i dag fortfarande tänker på det här viset. Men det gör inte universellt tänkande kristna. Vi använder inte Gamla Testamentet på det viset. Utan vi ser Gamla Testamentet som en typologisk berättelse för Jesu person. Och det här möter du väldigt mycket under Medeltiden i Sverige och i Europa. Jag skall ta en bit som jag tycker är mycket typisk. Du har händelsen, när Israel vandrade ut ur Egypten under Moses ledning, för att befrias från slaveriet i Egypten till att bli ett fritt folk. Och Gud ingick ett förbund med dem på Sinai. Det betyder mycket för judarna. Den biten ligger, för oss kristna, som en slags förebild för hur vi uppfattar Jesu gärning och offerdöd. För oss har uttaget ur Egypten ingen betydelse som historisk händelse. Men den har betydelse som en bild för att förklara vad Jesus gjorde. Så använder

402

Paulus, vår förste kristne teolog, Gamla Testamentet hela tiden. Han ser det som förebilder, ofullkomliga förebilder, till den gärning som Jesus gjorde. Så vi kan inte ta Gamla Testamentet som en slags mall för hur vi skall handla i dag.

AR: De fundamentalistiska "kristna" använder Gamla Testamentet precis som judarna och stöder Israel och blir sionister utan att vara judar. Det finns sionister som inte är judar; de är ofta de värsta.

SM: Javisst, det är alltid eftersägarna som är värst.

AR: De betraktar Israel som "Bibelns Israel".

SM: Javisst, det är också ett frågetecken. Egentligen har jag alltid satt frågetecken inför pilgrimsfärder till Jerusalem och till Israel. Därför att den historiska miljön, där Jesus verkligen levde, inte finns där i dag. Allting där är ruiner. För mig är Jerusalem i sin djupaste bemärkelse himlen. Det är dit vi är på väg. Det är den pilgrimsfärden som betyder någonting, att den blir fullföljd. Jag kommer Jesus närmare genom att mitt hjärta blir någon sorts Jerusalem.

AR: Jerusalem är ockuperat i dag. Människorna där lider i dag, som Jesus har lidit, under ockupationen.

SM: Det är klart, att Jerusalem skulle må bäst av att förklaras vara en internationell Stad, där alla folk skall kunna känna sig hemma, som har sin religions hemvist där.

AR: Vad säger du om att påven, alltså Vatikanen, vägrar att erkänna Israel? Tycker du att det är en bra och förnuftig inställning?

SM: Jag tycker att det vittnar om en vilja att inte låta sig påverkas av stormakter. Det beundrar jag. Alltför ofta har påvar och stora kristna ledare sålt sig för att vinna fördelar. Jag uppskattar påvens hållning i denna fråga.

AR: Det är mycket modigt av påven.

403

SM: Ja, det är mycket modigt av honom.

AR: Den internationella sionistiska maffian gör jämt påtryckningar och propaganda. Det är inte lätt att stå emot.

SM: Nej, det är inte lätt att stå emot, därför uppskattar jag paven.

AR: Du som, här i Sverige, kämpar Får mänskliga rättigheter: Vad kan man göra för palestinierna som lever under ockupation och rasism och förtryck? Människorna här i Sverige reagerar inte.

SM: Det är okunskap. Det märker jag i mitt flyktingarbete. När man lyckas förmedla vad flyktingarna verkligen har bakom sig och hur det verkligen ser ur och hur svenska myndigheter verkligen behandlar dem, så reagerar ju en svensk fullt normalt, d v s medmänskligt. Det är okunskap, okunskap, okunskap. Vi måste få fram fakta. Ta t ex Roger Garaudys bok "The Case of Israel". Den borde nog översättas. Den är mycket klargörande.

AR: Men om man översätter den, är det svårt att få den tryckt.

SM: Du menar att de stora bokförlagen är judiska?

AR: De är sionistiska, ja.

SM: Det finns sionistiska intressen bakom. Det stämmer nog ganska bra.

AR: Vi har översatt Roger Garaudys bok "The Case of Israel" till svenska och läst upp den i Radio Islam. Vi har den maskinskriven på svenska, men vi har inte råd att trycka den.

SM: Men å andra sidan så har ju den svenska regeringen, alltså Olof Palme, tagit ganska klart ställning för PLO.

404

AR: Man kan undra varför Palme blev mördad. Du vet att också Folke Bernadotte tog ställning och blev mördad. Jag tror inte att någon svensk politiker i dag skulle kunna bjuda Yassir Arafat t ex.

SM: Nej, det tror inte jag heller.

AR: Jag tror att Olof Palme har varit modig och han har betalat med sitt liv.

SM: Frågan är om det inte kan finnas ett spår här.

AR: Syster Marianne, hur kan du beskriva Israels brott mot det palestinska folket?

SM: Det är ett folkmord som äger rum. Det är ingen tvekan.

AR: Jag är väldigt glad att du tar ställning.

SM: Det gör jag definitivt, därför att jag tror att den här frågan är baserad på en lögn. Och lögner är väldigt farliga.

AR: Alltså, Israel är en lögn?

5M: Ja, att Israels uppfattning av sig själv är baserad på en lögn. Och det är alltid farligt med lögner. Ingenting består i längden som är baserat på en lögn.

AR: En bluff är en bluff.

SM: En bluff förblir en bluff, ja. Och förr eller senare avslöjas den, eller avslöjar den sig själv. Det är det jag tror att Israel håller på att göra nu; avslöja sig själv.

AR: Du märker hur israelerna bombar flyktingläger i södra Libanon. Förra veckan t ex mördade de 41 kvinnor och barn.

SM: Det är med sorg i hjärtat jag säger att vårt stöd, i Västerlandet, till Israel beror på dåligt samvete.

405

AR: Men har västerlänningarna inget samvete mot palestinierna?

SM: Jovisst, men jag menar bara att hela frågan är så infekterad p g a att vi har dåligt samvete mot judarna, därför att vi har handlat så pass illa mot dem.

AR: Varför gav man inte judarna en bit av Europa i så fall?

SM: Javisst, varför inte det? Men det var naturligtvis praktiskt för oss att ha dem därnere. Och det var intressant också när det gäller Herzls arbete. Han började ju egentligen inte med att tänka på Palestina. Herzl, sionismens grundare, kunde lika gärna tänka sig en bit mark i Sydamerika eller någon annanstans.

AR: Ja, han tänkte sig också Uganda eller Argentina ...

SM: Ja, det avslöjar nu ännu mer vad det handlade om i princip, Bara det hade varit ett tomt land, så hade det inte spelat någon roll. I praktiken var det ju faktiskt så, att Tyskland frågade England och Frankrike om de ville ta hand om de ungerska judarna. Men det ville de inte. De hade alltså kunnat få utresetillstånd. För det var väl ändå "litet jobbigt" (tyckte nazisterna) med de där förintelselägren. Det var ju också en "praktisk grej" (tyckte nazisterna) att försöka döda så många judar. Så de kunde lika gärna tänka sig att bara de försvann ifrån Ungern, så kunde det väl gå. Men England och Frankrike avstod ju. Undra på att de har så dåligt samvete i dag. De hade alltså kunnat rädda miljoner judar, om de hade velat. Men de ville inte ha den "judiska frågan" in i sina länder. Och då tänkte man att vi löser det på det här viset. Vi går in för den här sionismen. De får "sitt land".

AR: Genom vad de gör i Palestina - förtrycker, förödmjukar, torterar, bombar människor - så provocerar sionisterna också fram hat.

406

SM: Javisst, gör de det. Och det är det som är farligt. Det är fruktansvärt farligt för deras egen framtid, att de får så många ati hata dem. Jag har palestinska vänner här i Sverige, som har berättat för mig om vad de har gått igenom hos säkerhetspolisen i Jerusalem. Det är ingen skillnad där. Den judiska säkerhetspolisens förhörsmetoder är inte bättre än några andra: Jag vet det, därför att en kvinna som utsattes för det här, är svensk medborgare. Och jag sade, "men kunde du inte gå till svenska ambassaden?", för hon släpptes naturligtvis. Men svenska ambassaden säger att de är maktlösa. De kan inget göra.

AR: Jag tycker, att om man erkänner Israel, så är man tvungen att acceptera resultaten av det. Sionismen är en rasistisk ideologi.

SM: Ja, men alla människor är inte så klartänkta. Trots allt är vi hela tiden manipulerade.

AR: Du hjälper många palestinska flyktingar. Men för att grundligt lösa problemet måste man fråga sig varför de blev flyktingar, så att man kan Iösa problemet i grunden. Även om Sverige tar emot dem, så är det ingen radikal lösning. Det är bara en "aspirin", en smärtstillande medicin. Man måste gå till grunden med sjukdomen.

SM: Javisst Jag har flera fall där palestinier fått vänta upp till tre ·år och fortfarande väntar på om de får stanna eller ej. Och det är ju litet märkligt med tanke på hur mycket ändå den socialdemokratiska regeringen tidigare ställde upp för PLO. Men återigen ser man det här politiska spelet, när ett parti, en grupp eller någon kommer till makten. Makten har en fruktansvärd förmåga att korrumpera. Och det är det som har skett i Israel också.

AR: PLO kämpar för en sak. Den kämpar inte för att kasta judarna i havet, som man säger. Den kämpar för att få en demokrati i Palestina för judar, kristna och muslimer - en demokratisk stat, inte bara en judisk stat. Så den vill ersätta det nuvarande Israel med en demokratisk stat - Palestina.

407

SM: Javisst, och det måste man ju säga, att stormakternas stora misstag var att de inte tog i hårdare där och såg till att det blev så. Men det är där jag menar, att det sjuka samvetet kom in. För hade de inte haft sjukt samvete, så hade de sett. Om du tar Folke Bernadotte t ex - så var han en "outsider", från en liten stat, som inte hade några intressen i Israel. Han kunde se, han hade råd att se. Han hade inget sjukt samvete, för vi svenskar hade faktiskt inte förtryckt judar på väldigt länge i alla fall.

AR: Ja, men varför tror du att Folke Bernadotte blev mördad?

SM: Det är väl alldeles självklart att det var p g a att han tog ställning för palestiniernas rätt.

AR: I dag är det ingen som påminner om Folke Bernadotte, medan man ideligen påminner om Raoul Wallenberg.

SM: Just det, det är också ett spel.

AR: Du ser hur massmedia ...

SM: Ja, massmedia är hopplösa. Den svenska pressen är oerhört osjälvständig. Det är konstigt när det gäller ett land som ändå anser sig ha yttrandefrihet.

AR: Här i Sverige finns t ex en sionistisk maffia, som lagt beslag på massmedia och stöder Israel. Dessa tidningar, som ska informera, desinformerar i stället.

SM: Ja, jag vet. Det där känner jag väl till när det gäller svensk tidningspress.

AR: Gud kan inte vara rasist och välja ett folk framför ett annat.

SM: Nej, Han har skapat oss alla.

AR: Precis, Han kan inte ge speciella rättigheter till ett folk framför andra.

408

SM: Nej, det kan Han inte göra. Han är historiens Herre, som leder sin historia. Han står aldrig på de starkas sida utan alltid på de svagas. Och judarna i Israel är i dag på de starkas sida och patestinierna på de svagas sida. Och då kan man verkligen fråga var Gud står.

409

 

(Brev från A. Rami till M. H. Narrowe)

Almed RAMI

Box 316

101 24 STOCKHOLM 16 september 1987

SUEDE

 

Överrabbinen Morton H Narrowe

Judiska Församlingen

Box 7427

103 91 STOCKHOLM

 

Härmed inbjuder jag Er till en intervju i Radio Islam vid en lämplig tid som passar Er bäst. Det vore värdefullt, om Ni som den judiska församlingens överhuvud i Stockholm kunde förklara vissa frågor rörande judendomen, så att onödiga missförstånd eller vanföreställningar därom kan skingras.

Radio Islam är en närradiosändare i Stockholm som representerar Svensk-Islamska Förbundet, en ideell organisation som bland annat vill verka för samförstånd mellan olika religioner också mellan islam och judendomen. Radio Islam har tidigare intervjuat även kända vänner till Israel som Stockholms biskop Krister Stendahl, folkpartistiska riksdagsledamoten Maria Leissner och SSU-ordföranden Anna Lindh. Det skulle därför glädja oss på Radio Islam om också Ni, herr överrabbin, vill förklara angelägna saker för våra lyssnare.

Med vänlig hälsning

Er

Ahmed Rami, Radio Islam, Stockholm

410

 

(Svar från M. H. Narrowe till A. Rami)

 

Överrabbin Morton H. Narrowe

Judiska Församlingen i Stockholm

Radio Islam, Stockholm

 

Herr Ahmed Rami

Box 316

101 24 STOCKHOLM

1987 10 13

 

Jag har inte tid för Er.

 

Högaktningsfullt

Morton H. Narrowe

överrabbin

 

BESÖKSADRESS

Wahrendorffsgatan 3 B

Tel. 23 51 60

 

BOSTADSADRESS

Torstenssonsgatan 4

Tel. 63 95 24

 

POSTADRESS

Box 7427

S-103 91 Stockholm