Vad är Israel?

Ahmed Rami

Del 1

Inledning.	1
Försåtlig sionistpropagandateknik	4
Inledande orientering om sionismen	9
Vad är sionismen? - Maffia som hotar yttrandefriheten	19
Israel - ett misstag	23
Den bibliska myten om judarnas hemland i Palestina	25
Gamla Testamentet som historieskildring	29
Bluffen om "historiska rättigheter"	34
Utvaldheten - Guds egendomsfolk	45
Vad är "antisemitism"? Vilka är "antisemiter"?	50
Debatt i Radio Islam: Bonnier m fl .	55
Radio Islam kommenterar Svante Hanssons partsinlaga	68
Vad betyder Israel? Den som brottades med Gud: segrade	83
Vad tål yttrandefriheten?	87
Okunnighet i Riksradions debatt om antisemitism	92
Tarvligt angrepp på syster Marianne	98

***

Citat från "Svenska Dagbladet", 27 januari 1988:

"JK Hans Stark känner till innehållet i Radio Islam. Han har uppvaktats av Gabriel Romanus, Svenska Kommittén mot Antisemitism, Stefan Meisels, Judiska församlingarnas centralråd, Gabriel Stein, Anti-Defamation League och statsvetaren Svante Hansson, bosatt i Paris. Dessa vill stoppa Radio Islam.

JK Hans Stark säger till SvD: - Det pågår en diskussion om Palestinafrågan i Radio Islam och sådana måste vi kunna ta. Frågor av det här slaget bör inte sopas under mattan, det är det farligaste av allt.

Svante Hansson har på Judiska församlingens uppdrag granskat Radio Islams sändningar."

Citat från "Svenska Dagbladet", 11 februari 1988:

"JK har, enligt uppgift till SvD, inte funnit några konkreta antisemitiska uttalanden utan har istället prövat tendensen i programmet "

 

1

 

INLEDNING

Det ämne som behandlas i denna bok är i Sverige - liksom i andra västländer - tabu: sionismen, judendomen och den judiska staten Israel med dess falska skendemokrati.

Att detta ämne blivit ett tabu som inte tillåts överskridas i massmedia och den offentliga debatten framgår av följande som var och en är väl förtrogna med:

Vi får diskutera, kritisera och även förkasta de kristna dogmerna, kapitalismen och de marxistiska grundteserna. Vi får fördöma Sovjetunionens, USAs och Sydafrikas samhällssystem och regimer. Vi får agitera för anarkistiska eller t.o.m. monarkistiska styrelseskick eller upplösning av alla styrelseskick och samhällsnormer - utan annan risk än att vi blir motsagda i en polemik eller debatt. Men det finns ett undantag: om man analyserar sionismens rötter och ifrågasätter sionismen som ideologi och praktiskt fungerande politik med herravälde över Palestina i den sionistiska staten Israel, då har man överträtt ett gällande tabu och begått något otillåtet och oanständigt, ja, rentav begått ett brott. Man förflyttas till en annan värld, från det polemiskt ideologiska och politiska området till det rättsliga.

Som demokratisk antisionist utsätts man inte bara för personligt förtal med de mest groteska misstänkliggöranden, utan man råkar också i klammeri med rättvisan och hotas att fällas inför domstol som en brottsling och därtill som en sjusärdeles ful bov. Den i varje demokrati legala samhällskritiken har förvandlats till något skumt, illasinnat och kriminellt, paradoxalt nog till ett hot mot dom demokratiska värden som man just försvarar, eftersom sionismen är i både teori och praktisk politik en antidemokratisk företeelse: extrem chauvinism, rasism och ett våldförande på ett annat folk än det utvalda som lagt beslag på palestiniernas land.

Författaren till denna samlingsvolym kan av egen erfarenhet vittna om anklagelser för att bedriva "hets mot folkgrupp", för ständiga beskyllningar i JK-anmälningar att vara "rabiat antisemit" och t.o.m. "av samma skrot och korn som de

2

nazistiska judebödlarna". Att en kritisk granskning och ett skarpt avståndstagande till en i grunden rasistisk herrefolksideologi och en inkräktar- och ockupationsstat som Israel skulle vara detsamma som att vilja "förinta judarna", är det ständigt återkommande temat i den sionistiska skräckpropaganda som så många opinionsbildare fallit offer för.

Det är som om man kastades tillbaka flera århundraden i tiden, till korstågstiden eller till det stora religionskrigens tid när människor och hela folk var som besatta av religiös fanatism och i varje "otrogen" eller "kättare" eller "papist" såg en förkroppsligad djävul som måste oskadliggöras, med omvändelse vid tortyrkamrarnas sträckbänkar eller nedhuggas på fläcken med svärdshugg.

Hur har detta kunnat bli så här i vår tid, som vi gärna kallar den upplysta, en tid där förnuftet förklaras vara allas vår ledstjärna och vetenskapen står så högt i rang och rådfrågas i nästan alla uppkomna tvistefrågot som skiljedomare?

Varför har just en stat, den judiska staten Israel och dess bärande ideologi, den gammaltestamentligt judiskt sanktionerade sionismen (som alltså inkluderar den bibliska judendomen med dess dogmer om "det utvalda folket" och "det utlovade landet") blivit sakrosankta och förbjudna att kritiskt penetrera och förkasta? Varför har just Israel och dess sionism (som är en i hela den demokratiska väst- världen omfattande rörelse) skaffat sig monopol på uttryck för en aldrig offentligt ifrågasatt vördnad och tillbedjan? Och hur är detta förenligt med politisk klarsyn för konstruktiva lösningar i den inflammerade Palestinakonflikten? Och hur är det förenligt med den demokratiska yttrandefriheten och med den alljämna respekt för den enskildes okränkbarhet som vi eljest håller så starkt på som motvikt till all försåtlig totalitarism och andlig konformism?

Det är just dessa frågor som tas upp till behandling i denna bok. Om det här och var förekommer åtskilliga upprepningar i anförda fakta och tankegångar, så har detta att göra med att denna bok innehåller inslag i Stockholms närradiosändare Radio Islam vid olika tillfällen (mars 1987 - april 1988), vilket vi ber våra läsare om överseende med.

3

ag framför ett varmt tack till alla mina vänner som har hjälpt mig med faktainsamling, utskrifter och språkbehandling av denna bok. Låt mig särskilt nämna Sigrid Aronsson, Ingegerd Dahlström, Thomas Ek, Ann-Sofi Hylte-Hedell, Lars Holthagen, Britt Händig, Christopher Jolin, Tage Tallqvist och Marie-Louise Wadenberg. Utan deras stimulerande och idéberikande medverkan skulle den här boken inte ha kunnat utkomma.

Jag vill även tacka alla de som ställt upp i intervjuer för Radio Islam och stimulerat debatten, bland dem Algeriets legendariske revolutions- ledare Ahmed Ben Bella, ärkebiskopen Bertil Werkström, biskop Krister Stendahl, Syster Marianne; riksdagsledamöterna Evert Svensson, Karin Ahrland och Maria Leissner; SSU-ordföranden Anna Lindh, professor Jan Hjärpe; författarna Per Gahrton, Jan Myrdal, Jan Guillou, Torbjörn Säfve; journalisten Björn Erikssson; skådespelaren Sven Willter och konstnären Lars Hillersberg för hans förträffliga teckningar om Israelmaffian och Radio Islam, samt Lars-Gösta Hellström och Christer Hedin.

Stockholm den 7 juni 1988

Ahmed Rami

 

4

 

FÖRSÅTLIG SIONISTPROPAGANDATEKNIK FÖR ISRAELS FOLKMORD PÅ PALESTINIERNA

Den livliga och inflammerade debatten om Palestinakonflikten fortsätter. Fast egentligen är det en besynnerligt overklig debatt, som huvudsakligen pågår: en intern debatt mellan Israels vänner om Israels interna kris, där debattörerna oroas över hur Israel bäst skall kunna lösa denna interna israeliska kris för att kunna överleva som judisk stat.

Palestinierna som berövats sitt land av sionistiska inkräktare från all världens länder och som utsätts för de mest skändliga övergrepp, de kommer i denna pressdebatt helt i bakgrunden: de är ansiktslösa, avpersonifierade massor: unga män och även medelålders kvinnor som kastar sten, en och annan åldring som vemodigt talar om den lilla bondgård med fruktträd och olivträd som han och hans familj en gång ägt, men som för länge sedan är borta, medan han själv och många andra palestinier lever som främlingar i något eländigt flyktingläger.

Bland palestinierna möter vi inga passionerade och starka personligheter i TV och övriga massmedia - möjligen med undantag av PLO-ledaren Yassir Arafat. Men han bor i Tunisien och är ständigt på resande fot utanför Palestina, en man som presenteras som en patetisk ledare, som gör diverse uttalanden och som tycks leva i en verklighetsfrämmande drömvärld. Palestinierna, som är ett folk på över 5 miljoner och som är Mellanösterns högst utbildade folk med mängder av kompetenta och högt kvalificerade akademiker, författare och publicister, av vilka många är starka personligheter med starkt engagemang för sitt folks rättvisa sak. Detta palestinska folk har i svenska massmedia minimerats och reducerats till blott en huvudsakligen anonym massa.

Vilken kontrast mot den bild av judarna i Israel liksom i andra länder som alltid lyfts fram som inte bara det historiskt lidande folket med dess smärtsamma minnen av det förflutnas skuggor av orättfärdigheter. Judarna presenteras

5

också som begåvade, så ömsint humanistiska och ofta även geniala: som mänsklighetens adel och blomma. Denna föreställning överensstämmer helt med den judiska tron att judarna är Guds eller Herrens utvalda egendomsfolk.

Vad israeliska författare känner och tycker anses alltid vara av största intresse, i synnerhet när de skriver om sin vånda och om Israels själ, som är själva mänskligheten. Men palestinska författare förbigås nära nog totalt.

Observera nu: det är på detta sätt som man tar död på ett folk. Folkmord är inte fysiska massmord på medlemmar av ett visst folk så länge det finns överlevande som bibehåller folkets själ, dess traditioner och andliga representanter. Judarna talar ständigt om att de drabbats av förintelsen - men detta är i djupare och egentlig mening fel: det stora flertalet judar som bodde i Amerika liksom i dåvarande brittiska imperiet och även i Sovjetunionen bakom de tyska stridslinjerna drabbades inte av någon förintelse. Inte heller judar i flera neutrala länder och i hela arabvärlden. Och bland judarna i koncentrations- och förintelselägren överlevde hundra- tusentals. Men framförallt: det judiska kulturarvet och de judiska traditionerna överlevde och dessutom med en aldrig tidigare skådad styrka och ett aldrig tidigare i historien förekommande starkt inflytande i hela västvärlden, främst i USA och naturligtvis i det av judiska sionister erövrade Palestina, den judiska staten Israel.

Nej, judarna har inte drabbats av folkmord. Däremot är det - och det är detta som är så fruktansvärt ironiskt och tragiskt - judarna som genom sionismens Israel begår folkmord på palestinierna. Och inte bara genom att utsätta kvarvarande palestinier för den skändligaste behandling. Sionismens Israel med dess starka sionistiska propaganda i hela västvärlden, också i Sverige, begår så gott man förmår det verkliga, slutgiltliga folkmordet på sina offer palestinierna genom att beröva dem deras själ; genom att reducera palestinierna kulturellt och massmedialt till huvudsakligen en anonym massa, där man som kultur- och massmediakonsument inte kan urskilja palestiniernas själ i levande och starka personligheter som representanter för detta folk.

6

Med all rätt upprörs många över Israels ovilja och oförmåga att återlämna de sedan 21 år ockuperade palestinska områdena Västbanken och Gaza, och än mer upprörs ännu fler över de israeliska soldaternas grymma framfart mot den värnlösa palestinska befolkningen som under de senaste månaderna lidit fruktansvärt: över 120 värnlösa palestinier har kallblodigt dödats, flera tusen, sannolikt tiotusentals palestinier har drabbast av livshotande skador eller invalidiserats. Gravida palestinska kvinnor har misshandlats så svårt av israeliska soldater att de inte kan föda sina barn. Och till detta kommer den mardrömslika ångest och fruktan som de israeliska soldaterna framkallar hos de ständigt överfallna palestinierna, något som bara kan föda en ursinnig vrede och ett lågande hat mot Israel och judarna. Till fullo förstår väl alla inte detta, eftersom det kräver stor inlevelseförmåga eller att man själv varit på platsen och upplevt det med alla sina sinnen.

Att israelerna begår grymma orättfärdigheter och svåra övergrepp på en värnlös palestinsk befolkning, detta har ändå framställts så konkret i TV, att man upprörs och även känner vanmakt över att inget eller så litet kunna göra. Men vad alltför få har insett, det är att det ännu djupare och länge pågående sionistiska folkmordet är det kulturella: att massmedia i västvärlden, också i Sverige, så gott som dödat den palestinska folksjälen genom att - medvetet eller aningslöst inför sionistpropagandan - avindividualisera och avpersonifiera palestinierna, som man visserligen kan känna ett tillfälligt deltagande med, men aldrig identifiera sig med. Att beröva en människa hennes individualitet, hennes själ - det är att beröva henne livet. Det liv som hon har rätt till och som gör henne till en människa i sig. Att beröva ett helt folk dess starka och levande representanter, det är att beröva detta folk dess själ och att förinta det, göra det till intet, en nullitet.

Låt oss erinra om vad Israels i hela västvärlden så uppburna premiärminister Golda Meir en gång sade: "Det finns inga palestinier". Ett sådant förnekande av palestiniernas existens, detta folk vars land Golda Meirs och sionismens Israel hade stulit från just palestinierna, är tydligaste möjliga

7

exempel på verkligt folkmord: ett folk tar ett annat folks land och förnekar sedan det bestulna folkets existens. Och det finns naturligtvis en logik i detta israeliska förnekande av palestiniernas existens. För om palestinierna aldrig har funnits, så har ju sionisterna inte kunnat ta deras land och inte heller kunnat fördriva 750 000 palestinier 1948 och sedan förtrycka de kvarvarande palestinierna: de finns ju inte, det är bara fantomer, helt avhumaniserade varelser, som bara är i vägen för det utvalda herrefolket i det av dess Gud utlovade landet: dvs Palestina, där de upprättat sin judiska stat Israel, som f.ö. betyder folket som strider med Gud - se judendomens Torah, Första Moseboken, 32 kapitlet, verserna 24-28.

Och kom ihåg hur Israels dåvarande premiärminister Golda Meir, som förnekade palestiniernas existens, hyllades och prisades i västvärlden, inte minst här i Sverige. Vilken gripande och storslagen bild man gav av henne som den varma upphöjt ädla judiska modergestalten, som den outtröttliga kämpen för Israel och för all världens judar, den gråtande Golda Meir, den glada och spjuveraktiga Golda Meir, den för social rättvisa ivrande Golda Meir - den i Ryssland födda och sedan i USA uppvuxna Golda Meir, som greps av den ädla sionistiska idén om ett judiskt land och hur hon strävsamt arbetade på en judisk kibbutz och anslöt sig som osjälvisk kämpe i den israeliska arbetarrörelsen. I amerikansk TV - naturligtvis i samförstånd mellan amerikanska sionister och israeliska - gjordes en gripande film i flera avsnitt om Golda Meirs liv med Ingrid Bergman i huvudrollen som själva Golda. Och Ingrid Bergman intervjuades och var så rörd och tacksam att få gestalta Golda. Det är på detta sätt den sionistiska propagandan arbetar: genom att upphöjt glorifiera judar som stora, varma, ädelt kämpande personligheter samtidigt som palestinier - likson araber överhuvudtaget - avpersonifieras på allt gott och ädelt. De reduceras till bara anonyma massor, eller så fokuserar man bilden på araber som grymma och intriganta och inbördes käbblande politiker, svartmuskiga och högst tvivelaktiga typer, eller som oljeshejker med flotta Cadillac-bilar och något aldrig fullt identifierbart lyxharem någon-

8

stans i bakgrunden, stormrika och likaledes naturligtvis skumma typer. Om palestinska personligheter tiger man: de existerar inte. I västerländska media, styrda av sionistisk propaganda, ingår palestinierna bara på ett obestämt sätt i det arabiska folkhavet, där man ser antingen kokande massor i upprörda sinnestillstånd eller en hop bedjande gubbar på knä i någon dunkel moské. I dessa massmedia bilder kan man inte urskilja palestinier som ett folk för sig, ännu mindre som ett storslaget och tragiskt folk... Och just detta är också avsikten i det försåtliga sionistiska folk- mordet på palestinierna!

***

Citat från "JUDISK KRÖNIKA", Nr. 1, februari, 1988:

"I en tidigare rapport till Socialistiska Internationalen om antisemitismen i Sovjet citeras en artikel i en sovjetisk tidning där man kan läsa följande:
"Sionismen består av ett osynligt, men stort och mäktigt imperium av finans- och industrimän, ett imperium som inte återfinns på någon världskarta, men som existerar och opererar överallt i det kapitalistiska lägret. Sionismens anhängare bland de amerikanska judarna äger 80 % av de lokala och internationella informationsorganen."

Ungefär samtidigt skriver Sigbert Axelson i en artikel i tidskriften Kristet Forum:
"Sionisterna är vana att totalt dominera Västvärldens massmedia, och de är säkra på sin hegemoni i det avseendet. De brukar lyckas i sina föresatser att förhindra information till folkets breda lager."

I en nyutkommen bok av DNs tidigare Mellanöstern-korrespondent Åke Ringberg "Blodet i Beirut" skriver författaren om den judiska minoriteten i USA:
Judarnas maktställning är "ett hot mot yttrandefriheten och en öppen debatt" och "detta hot tar sig uttryck i mord, mordhot, mordbrand, smädelser, sabotage av offentliga möten" etc.

Och i Radio Islam låter det så här:
"Den sionistiska propagandans grepp om viktiga opinionsmedia bygger på vissa förberedande operationer: Att sionisterna skaffat sig nära nog total kontroll över amerikansk film, TV, press och bokproduktion, som sprids över hela världen. Sionisterna i bland annat Sverige har målmedvetet lyckats placera sina trogna anhängare på strategiskt viktiga poster i opinionsmedia...""

9

 

INLEDANDE ORIENTERING OM SIONISMEN I TEORI OCH VERKLIGHET

Staten Israel bygger på en viss doktrin eller ideologi, sionismen. Utan sionismen inget Israel.

Judarna är inte från början från Palestina. Staten Israel, som bildades 1948, ligger i Palestina och har i årtusenden befolkats av palestinier. Judarna utgjorde 1917 endast 4% av Palestinas befolkning. Med våld och terror fördrevs bortåt 750 000 palestinier, d.v.s. hälften av det dåvarande palestinska folket, av horder av inkräktande judar från huvudsakligen Europa åren före och närmast efter den judiska staten Israels tillkomst. Kvarvarande palestinier har sedan utsatts för systematisk diskriminering och brutalt förtryck av den israeliska inkräktarstaten. Det finns idag fem miljoner palestinier, 2,5 miljoner lever under ockupation, 2,5 miljoner i landsflykt.

Staten Israel erkändes av det dåtida FN över palestiniernas huvud och trots alla de arabiska staternas protester. FN saknar dock rätt att skänka bort ett land eller en del av ett land, som redan är befolkat, till ett annat folk. FN överträdde alltså sina lagliga befogenheter i detta fall, när en majoritet - för övrigt en mycket knapp majoritet - under USA:s påtryckningar, erkände den judiska staten Israel. Men idag har FN stämplat sionismen som en form av rasism. Staten Israel bygger på sionismen.

Det Israel som FN erkände byggde på 1947 års delningsplan av Palestina och omfattade 57 procent av Palestinas territorium. Den

10

resterande delen av Palestina tilldelades palestininera för en palestinsk stat.

Men Israel har sedan lagt beslag på allt palestinskt territorium i krig mot de arabiska grannländerna. Östra Jerusalem och Golan- höjderna har Israel införlivat i samband med sexdagarskriget i juni 1967, då även Gazaremsan och Västbanken erövrades av den sionistiska staten Israel. Dessa områden står under israelisk militärförvaltning och bortåt hundra tusen judar har drivit undan den palestinska befolkningen och där uppfört egna judiska "bosättningar". Israels avsikt är att införliva också dessa områden - men endast så småningom, genom att öka de judiska bosättningarna och genom att med olika lämpliga medel driva bort allt fler palestinier, liksom man tidigare gjorde för att etablera staten Israel.

Den judiska staten Israel har alltså inte bara rövat palestinierna på deras land i en fortgående brutal erövring, utan detta Israel har också kunnat trotsa en så gott som enhällig världsopinions fördömanden i FN och andra internationella sammanslutningar. Israel har varit - under sin fyrtioåriga existens - invecklat i fem krig och utfört ständiga bombangrepp på palestinska flyktingläger, mördat 100 000 kristna och muslimska palestinier och förödmjukat en miljard muslimer. Israel är en liten stat, en småstat, ett internationellt socialfall med kärnvapen, som är ekonomiskt helt beroende av miljarder och åter miljarder dollar i fortlöpande stöd, främst från USA, som också förser Israel med de mest avancerade vapen. Israel har kärnvapen. HUR HAR ALLT DETTA VARIT MÖJLIGT?

11

Svaret på denna fråga är kort och gott: sionismen.

Sionismen har sitt upphov och sin drivkraft i judendomen, den judiska eller gammaltestamentliga tron. Dess grundpelare eller fundament är främst följande:

1. Judarna är Guds - eller Herrens - utvalda egendomsfolk framför alla andra folk. (2 Mos. 19:5-6).

2. Judarna har av Gud fått rätt att besitta andra folks land från Nilen till Eufrat. (1 Mos. 15:16-21). Därmed är ett STORISRAEL en Guds heliga rätt för judarna - och därmed förklaras också varför dagens Israel aldrig har i en bindande förklaring fastställt sitt lands gränser. Israel är inställt på ständigt nya erövringar och för alltså en medvetet expansionistisk politik. Dayan har sagt att Israels gräns är dit israeliska armén kan nå!

3. Judarna har av Gud fått rätten att döda, fördriva och förslava andra folk inom det av Gud utlovade landet. (5 Mos. 7:1-9, 16). Och själv- fallet har judarna också av Gud fått sin välsignelsebringande rätt att lägga beslag på de andra folkens egendomar i det land som Gud utlovade dem. (5 Mos. 6:10-19).

För judiska sionister, som har sin Torah (de fem Moseböckerna) som sin heliga och förpliktande skrift, föreligger sålunda inga som helst moraliska skrupler gentemot andra folk: andra folk är till för att betjäna dem och underkasta sig dem. Den judiske profeten Jesaja säger i 60:e kapitlet med rubriken "Sions kommande härlighet":

"Om främlingar skola bygga upp dina murar och deras konungar skola betjäna dig... Och dina

12

portar skola hållas uppe beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens rikedomar kunnas föras in i dig med deras konungar i hyllningståget. Ty de folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk ska i grunden förgöras." (Jes. 60:10-12).

Israels moraliska vägledare

Men betyder då Bibeln något heligt och förpliktande för det moderna Israel och för sionismen, vars politiska rörelse som judisk nationalism växte fram i slutet av 1800-talet med anknytning till samtida europeisk nationalism, inte till judisk bibelfundamentalism?

Svaret på den frågan får man vid ett studium av professor Israel Shahaks dokumentsamling "Boken om den sionistiska terrorn", som utgavs i oktober 1975 på hebreiska i Israel, från vilken Shahak sedan valt att översätta tre viktigare kapitel till engelska i en skrift på 123 sidor med titeln "Begin and Co. as they really are", utgiven i Jerusalem i september 1977. Här återges några valda bitar:

Rabbinen Tzwi Hacohen Kook är en av de mest framstående och inflytelse- rika rabbinerna i Israel och i hela världen, enligt prof. Israel Shahak, som är den ledande förkämpen för mänskliga rättigheter i Israel. Rabbinen Kook utövar stort inflytande på den högre israeliska officerskåren. I en offentlig redogörelse publicerad i den israeliska tidningen Ha'aretz den 31 december 1973 säger denne rabbin Kook bl.a. följande:

"Låt mig börja med att citera Josua 4:24; "Alla folk på jorden må förnimma hur stark

13

Herrens hand är." Allt detta land är vårt, absolut, det tillhör oss. Det är ett heligt arv från våra förfäder, från vår fader Abraham, från vår fader Isak, från vår fader Jakob (varefter rabbinen hänvisade till Första Moseboken 12:7, 13:15, 13:17, 15:18, 17:18, 35:12, Andra Moseboken 6:8 och 32:13). Därför är det en gång för alla fullständigt klart att det inte finns några arabiska territorier eller något arabiskt land... Det är en gudomlig befallning till våra förfäder för vårt liv och vår helighet (varefter rabbinen Kook hänvisar till psalm 102:14 i psaltaren och till psalm 46:12)... Det är allmänt känt att vi inte drev bort araberna från deras bosättningar i vårt fäderneärvda hemland, våra profetiors och våra profeters land, vårt heliga tempels säte och brännpunkten för vårt inflytande på hela mänskligheten, utan det är istället de (araberna) som av egen vilja, vare sig det var av överdriven fruktan eller själv- förvållad förvirring eller av politisk beräkning att sprida förvanskade uppgifter om egna lidanden genom att skapa "flyktingläger" för att väcka världens sympatier, flydde och övergav sina bosättningar. Vi däremot har fortsatt att bygga tack vare Herrens avundsvärda mirakel." (Shahak, 2. 66-67).

-------------

En annan av Israels moralapostlar, rabbinen Abraham Avidan, som även är överstelöjtnant och medlem av den israeliska generalstaben, sade i ett tal till Israels högre officerare (enligt ett referat i den israeliska tidningen Haholam Hazeh den 15 maj 1974):
"Våra källor visar klart och entydigt att en icke-jude (en gojim) hur framstegsvänlig och civiliserad han eller hon än är, inte är någon att lita på. Och man måste alltid vara på sin vakt och klart inse att samma icke-

14

jude, som ytligt sett kan förefalla vara en god icke-jude, uppviglar fienden. Därför är det helt uppenbart, att de som bistår eller uppmuntrar fienden måste behandlas som fienden själv och alltså måste dödas." (ibid. s. 69).

Rabbinen Avidan har i en annan artikel sagt bl.a. följande:
"På inga villkor kan eller får vi lita på en arab, inte ens om han ger intryck av att vara civiliserad." (ibid. s. 70).

Rabbinen och överstelöjtnanten Avidan har även i ett annat sammanhang sagt:
"Det finns ingen förpliktelse enligt judisk lag att skilja på fientliga soldater och fientliga civila... I krig är det en plikt att döda även fientliga civila, också sådana civila som verkar hyggliga och goda."
(Varefter rabbinen Avidan citerade Talmud, där det står att också icke-judar som fruktar Herren lämpligen bör dödas.) (ibid. s. 70).

Rabbinen Moshe Ben-Zion Ushpizai är den på senare år mest uppburne rabbinen i Israel. I den israliska tidningen Yediot Achronot den 20 december 1974 säger denne rabbin bl.a. följande:
"Hur skall vi kunna besegra och utrota de arabiska terroristerna, den palestinska plågan? De som misströstar och förtvivlar har inget svar. De saknar hopp. Men för dem som studerat den judiska lagen finns det inget som Bibeln inte har svar på... Israels lag intar en mycket klar ställning till de folk som bor i Kaanans land. De skall vara Israels boskap... Bibeln befaller oss att erövra Israels land, att utrota dess invånare och befolka det. Israel kan inte undgå denna befallning, och det är absolut förbjudet att lämna landet och överlåta det åt icke-judar.

15

I detta land finns inte plats för andra folk än Israels folk." (ibid. s. 76-77).

Rabbinen Moshe Ben-Zion Ushpizai säger också:
"Genom att lyda Herrens befallningar finns det inget utrymme för kompromisser. Därav följer att det inte finns några möjligheter för förhandlingar eller fredsfördrag med andra folk som bor i landet." Därefter citerar rabbinen från Torah, närmare bestämt från Femte Moseboken, sjunde kapitlet, verserna 2,3 och 16: "Du skall giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd och du skall icke gifta dig med dem. Du skall icke visa dem skonsamhet, och du skall icke dyrka deras gud, eftersom det skulle bli en snara för dig." (ibid. s. 78).

Och rabbinen Ushpizai tillfogar för säkerhets skull:
"Om vi inte rensar landet från de folk som förorenar det, kommer de att smitta ned oss. Detta lär oss Bibeln." (ibid. s. 78).

Och vidare säger samme rabbin:
"Folk som hindrar Israels återfödelse i dess land skall utrotas." (ibid. s.79).

Den beryktade israeliske generalen och politikern Arik Sharon, som innehaft flera ministerposter i Israels regering, sade i en intervju i den israeliska tidningen Yediot Achronot den 26 maj 1974 bl.a. följande:
"Alla terrorister överallt, i Israel liksom i arabländerna och utomlands, måste oskadliggöras för alltid. Jag vet att detta utförs, jag har själv planlagt och utfört det. Verkligen!" (ibid. s. 87).

Och Sharon, beryktad som Beiruts slaktare och dömd (men ej straffad) för massmorden på

16

palestinska flyktingar i lägren Shabra och Shatila i Libanon sommaren 1982, tillfogar för tydlighetens skull:
"De skall dödas. Alla terrorister bör dödas. I denna sak instämmer jag fullständigt med försvarsministern." (ibid. s. 88).

Och den israeliske akademikern och generalen dr. Aharon Davidi vid fallskärmstrupperna säger i den israeliska tidningen Ma'ariv den 6 december 1974:
"Araberna har inte lämnat något värdefullt bidrag till världen. De har inte åstadkommit ett dugg. Araberna är det minst skapande folket i världen. Dom bara säljer olja som dom inte har investerat en enda cent i. Dom stryper världen... I våra krig mot araberna har Israel vunnit och kommer alltid att vinna - bara vi inte ger upp. Om vi skulle kapitulera, skulle det leda till en palstinsk stat istället för Israel, vilket ju är helt otänkbart," (ibid. s. 93-94).

I Yeshiva-skolorna, där över 10% av Israels ungdomar får sin utbildning, är rabbinerna Kook och Avidan heliga apostlar och där predikas ständigt att "Israel omfattar allt land från Nilen till Eufrat". I dessa Yeshiva- skolor i Israel förhärligas "våld och krig som medfött och stärkande för israeliskt och judiskt liv". (ibid. s. 74-75).

Att sionismen odlar den nietzcheanska övermänniskoläran, som anses vara kännetecknande för nazismen, framgår av ett flertal sionistiska författares verk, så till exempel av den uppburna sionistiske författaren Ahad Ha'am som sagt följande:
"Och sålunda erkänner vi att varje existens har till syfte att framställa en övermänniska, detta är det bärande och väsentliga inslaget i en överlägsen nation. En sådan

17

nation har existensberättigande, vars intellektuella karaktär gör den dugligare och kraftfullare än andra nationer." (Sources de la Pensée Juive Contemporaine, Jerusalem 1970, s. 49).

Denne Ahad Ha'am, som levde mellan 1856 och 1927 (i Palestina från 1921), räknas som "agnostisk rabbin". I ett brev till Judah Magnes år 1910 sägre han:
"Enligt min åsikt är vår religion nationell, det vill säga att den är en produkt av vår nationella anda, men motsatsen är inte sann." (ibid. s. 262).

Den israeliske premiärministern och ledaren för Israels arbetarparti David Ben-Gurion sade vid en konferens i Jerusalem för amerikanska ortodoxa rabbiner följande:
"Det nuvarande teokratiska systemet i Israel har kommit för att stanna som en permanent instutition." (The Jewish Newsletter, den 18 september 1961).

Shulamit Aloni, länge medlem av Israels knesset och ivrig motståndare till den judiska (religiösa halachic)-lagen i Israel, säger följande:
"Rabbinerna har fått ständigt ökat svängrum i Israel för att hålla folket nere i okunnighet. Ju okunnigare och vidskepligare folket är, desto starkare blir också prästerskapet." (Norman Dacey i intervju med Aloni den 13 december 1974, återgivet i Darceys bok "Democracy" in Israel, s. 21).

Aloni har även sagt:
"Var och en bland judar som har ett gott ord att säga om Jesus förbjuds att komma till Israel, eftersom israeliske inrikesministern har befogenheter att utan rättegång förhindra var och en som kan tänkas såra allmänhetens

18

känslor." (Yediot Ahronot, den 2 februari 1975 - ibid. s. 39.).

Den kände israeliske politiske kommentatorn Boaz Evron sade i Israels ledande tidning:
"Många ledande judiska politiker anser att den israelisk-arabiska minoriteten måste lämna landet en dag. Ben-Gurion hoppades att genom ständiga trakasserier mot Israels araber skulle de så småningom bli så utmattade och irriterade, att han skulle kunna tvinga dem att ge sig iväg av fri vilja." (Yediot Achronot i april 1975).

Meron Benvinisti, Jerusalems borgmästare, har sagt:
"Antingen kommer vi att förbli en judisk stat och odemokratisk, eller bli en demokratisk stat och icke-judisk. Om vi skall bevara vår judiska karaktär, vad skall det då bli av den nästan halva arabiska befolkningen?"

"Det är sant att det inte existerar någon sionism, ingen bosättning och ingen judisk stat, utan fördrivning av araber och konfiskering av deras mark."

Yeshayahu Ben Porat,
Knessetledamot, 1972

 

   JUDISK IMMIGRATION TILL PALESTINA

    

 

 

                                                     medeltal/år

 

1892-1914                       55-70 000               ca 2 000

 

1919-30                           113 000                  9 000

 

1931-40                           262 000                 26 000

 

1941-48 (maj)                     108 000                 15 000

 

1948 (maj)-51                     687 000                190 000

 

1952-66                           569 000                 38 000

 

1967-74                           288 000                 36 000

 

1975-78                            87 300                 22 000

 

 

19

 

VAD ÄR SIONISMEN? - EN MAFFIA SOM STRYPER DEN DEMOKRATISKA YTTRANDEFRIHETEN MED SKAMGREPP?

Alla ideologier och all politik får öppet kritiseras, ifrågasättas och analyseras. Men det finns ett undantag - sionismen. Genomgripande kritik av sionismen avfärdas som antisemitism, judehat och missaktning av judar som folkgrupp - och därmed stryps den demokratiska yttrandefriheten om sionismen.

Den sionistiska propagandans huvudtes är: Israel är sakrosankt, en helig ko som inte får ifrågasättas. Och eftersom Israel är en sionistisk stat, får följaktligen inte sionismen ifrågasättas. Detta har fått bred genomslagskraft i opinionsförmedlingen och debatten, vilket är en triumf för Israel och dess sionistiska propaganda, men ett nederlag för demokratin.

Sionisterna och deras ofta okritiska och okunniga anhängare har redan tidigt insett att om sionismen ifrågasätts och okritiskt analyseras, skulle det berättigande i den sionistiska staten Israels själva existens också ifrågasättas med ett växande opinionsstöd för de fördrivna liksom för de i Israel förtryckta palestinierna. Det skulle bara vara en tidsfråga innan Israel stod totalt isolerat, vilket vore katastrofalt för sionismen och dess stat.

Alla inser att utan det stora ekonomiska stödet från västvärlden, främst från supermakten USA, skulle Israel gå i ekonomisk bankrutt inom ett halvår och inte kunna överleva som stat med en oerhört överdimensionerad krigsmakt. Detta måste till varje pris förhindras - därav den sionistiska propagandans intensitet och omfattande effektivitet genom talrika påtryckningsaktiviteter i nästan lika talrika sionistiska påtrycknings- organisationer. Israel får på inga villkor bojkottas som Sydafrika!

20

Sionisternas främsta propagandates är att likställa kritik av sionism med antisemitism och och nazism. Därmed har man bitit huvudet av skammen. Det förhåller sig ju tvärtom: det är ju sionismens offer, palestinierna, som kan likställas med judarna i det nazistiska Tyskland. Sionismen är en sorts spegelvänd antisemitism och nazism med judarna som ett utvalt herrefolk och palestinierna som hatobjekt och diskriminerade i det egna landet som berövats dem av sionisterna.

Vad är då egentligen sionismen som det blivit - genom framgångsrik sionistisk propaganda - så otillåtet att påtala i den offentliga massmediadebatten?

1. Sionism är inte bara israelisk nationalism, lokaliserad till den sionistiska staten Israel. Om så hade varit fallet hade Israel aldrig kunnat bildas och heller aldrig kunnat överleva. Nej, sionismen är väsentligen en världsomspännande ideologi och politik, eftersom sionismen gör anspråk på all världens judars lojalitet till Israel. Detta framhålls och inskärps ständigt för judar i olika länder, bl.a. vid Världssionistiska Organisationens och Världsjudiska Kongressens konferenser och möten årligen på skilda håll i världen. Det tragiska, främst för många judar, är att sionismen organiserar ett slags femtekolonnverksamhet och därmed får också sionistkritiska judar att i sina hemländer framstå som nationellt opålitliga förrädare.

2. Sionismen är kolonialistisk och imperialistisk. Den är kolonialistisk därför att Israel är en skapelse av judar i utlandet som trängt undan landets egna invånare, palestinierna, fördrivit dem med terror och ständigt förtrycker de kvarvarande i ett sionistiskt apartheidsystem, och sionismen är imperialistisk därför att Israel är ekonomiskt och politiskt beroende av sionisternas stöd och inflytande i andra länder, främst i USA.

21

3. Sionismen är arrogansens och föraktets politik genom att de sionistiska Israel konsekvent bryter mot alla FN-resolutioner och FN-stadgar som riktas mot Israel, varvid Israel alltid räknar med att dess sionistiska påtryckare kan förmå USA att ge Israel sitt stöd, t.ex. i säkerhetsrådet, där USA har vetorätt. Sionismens politiska makt i USA är väl dokumenterad.

4. Sionismens grepp om västvärldens opinionsförmedling är betydande, främst genom den amerikanska film-, TV- och underhållningsindustrins produkter som sprids över nästan hela världen. Detta är av ovärderlig betydelse för Israel, som ständigt skildras i ljusa färger mot en mörk fond av förflutna tragedier och aktuella hot från lömska palestinska terrorister och glupska och hatfyllda grannstater: det lilla och heroiska Israel i vaksam och ädel kamp mot ett brokigt byke av arabiskt patrask.

5. Den andra infallsvinkeln i en sionistiska massmediapropagandan är det ständiga utpekandet av sionismens motståndare som besinningslösa vettvillingar, en skock judehatare och verkliga eller potentiella nazister som är på väg att anställa en ny jättelik förintelse i nya gaskammare. Därmed har den sionistiska propagandan uppnått sitt främsta syfte: att få sionismen fridlyst, fredad från ingående kritisk bevakning och granskning samtidigt som man kunnat skaffa sig ett förkrossande psykologiskt och moraliskt övertag genom att idiotförklara alla sionismens motståndare som förskräckligt dumma, obotligt fördomsfulla och dessutom mentalt störda "judehatare", medan sionisterna och deras trogna anhängare lyser i egen glans som särdeles intelligenta, storsint toleranta och sensibelt humana.

6. Sionism är en ideologi och en viss politik, inte en folkgrupp. Därför kan kritiskt ifrågasättande av sionismen aldrig vara "hets mot folkgrupp" som sionisterna ständigt söker göra gällande när det utsätts för kritisk granskning och deras hegemonianspråk på viss åsiktsbildning avslöjas.

22

Ideologiskt är sionismen rasistisk, eftersom man ockuperat Palestina som sitt land (Israel) för att uppfylla ett löfte som Gud (Jahve) skall ha gett sitt utvalda folk och sedan - enligt Gamla Testamentet eller Torah - gett befallning om en utrotning eller fördrivning av det utlovade landets inbyggare, de kananeiska stammarna. Politiskt är sionismen mest kännbart ett apartheidsystem genom att i staten Israel och dess ockuperade områden priviligiera judarna och diskriminera och trakassera palestinierna.

7. Sionismen är ett slags maffia eller militant och konspiratoriskt frimureri genom att överallt i världen organisera den judiska befolkningen till förmån för en främmande makt, ett hemlighetsfullt förfarande som aldrig öppet redovisas och som aldrig får öppet och kritiskt diskuteras, då sådant automatiskt avfärdas med skrämsel- propagandans värsta smädesord: antisemitism och judehat.

För oss muslimer - och vi är dock i Sverige över 75 000, mer än fyra gånger så många som den judiska befolkningsgruppen här - är sionismen en utmanande motståndare, kanske inte enbart av ondo, eftersom utmaningar är till för att övervinnas, helst inte med våld utan med ökad information och förnuft. Också sionister skall väl kunna bli bättre informerade, mera kritiskt medvetna och ta sitt förnuft till fånga för att överge den sterilt krampfyllda sionismen, som den store engelske historiefilosofen Arnold Toynbee betecknade som en fossil i idéernas och politikens värld av idag.

"Israel kan inte ta hänsyn till världsopinionen, då det gäller judisk bosättning på gammalt bibliskt land."

Ariel Sharon,
jordbruksminister, 1977

23

 

ISRAEL - ETT MISSTAG

Judarna har hävdat att Palestina är det land som Gud lovade Abraham som deras heliga land. De påstår att de utvandrade dit från den egyptiska fångenskapen och att de där grundade sitt rike och att Kung David och Salomo härskade i Jerusalem, där Salomo byggde sitt stora tempel.

Egendomligt nog har emellertid arkeologerna inte kunnat finna något som helst spår av detta judiska rike eller av Salomos tempel. Men det är inte så märkvärdigt, ty det var inte till Palestina judarna kom efter den egyptiska fångenskapen och Salomo byggde inte sitt tempel i Jerusalem.

En professor vid amerikanska universitetet i Beirut, Kamal Salibi, har forskat i Arabiens gamla historia och gjort upptäckten att det gamla judiska riket, som fanns före babyloniska fångenskapen och förstördes 587 av babylonierna inte låg i Palestina utan i ett område på den arabiska halvön strax söder om Mecka. Han har identifierat i Bibeln nämnda platser med orter i detta område. I Bibeln nämns inte att Jordan var en flod och professor Salibi påvisar hur de rabbiner som på 700-talet efter Kristus försökte översätta den gamla hebreiska texten, som saknade vokaler, placerade in fel konsonanter mellan vokalerna och då erhöll en helt felaktig text, som också i många fall gör innehållet obegripligt. Salibi har på grundval av metodisk språkforskning fått fram vad han anser vara den riktiga texten och då stämmer Bibelns historia helt med geografin i det här berörda området på den arabiska halvön. Jordan var inte en flod utan en bergskedja som skiljde kustremsan från den inre delen av den arabiska halvön.

Städerna Sodom och Gomorra, som förstördes vid en jordbävning, låg i ett vulkaniskt område, där vulkanutbrott förekommit så sent som år 1820. Hittills har man ansett att Sodom och Gomorra låg vid Döda Havet i Palestina, men i detta område har det aldrig förekommit någon vulkanisk verksamhet.

24

Detta förhållande - att det gamla judarnas rike, som Gud lovat Moses, inte låg i Palestina - förklarar varför man inte kan finna några arkeologiska spår av detta rike i Palestina. Det land som enligt Moses skulle vara judarnas "förlovade land" är således inte alls Palestina utan ett helt annat land.

Professor Salibis bok finns i en engelsk utgåva, som har titeln "The Bible came from Arabia".

CITAT

"Det är Palestina judarna är intresserade av. Men inte av religiösa skäl eller på grund av Gamla Testamentets hänvisning till Palestina eller därför att Döda Havet innehåller mineraler och metaller till ett värde av fem miljarder dollar, och inte heller därför att den palestinska jorden (Eretz Israel) betäcker oljefyndigheter som är 20 gånger större än Syd- och Nordamerikas samlade oljereserver, utan vi judar är intresserade av Palestina därför att det utgör själva knutpunkten mellan Europa, Asien och Afrika och därmed är centrum för politisk världsmakt. Kort sagt: ett militärstrategiskt centrum för att kunna behärska hela världen."

Världssionistiska Organisationens mångårige president dr. Nahum Goldmann inför sionistiska världskongressen 1947.

"Den judiska staten må omfatta områdena från den egyptiska floden Nilen till floden Eufrat."

Världssionistiska Organisationens grundare och förste ordförande Theodor Herzl år 1904 från Herzls samlade dagböcker, del 2, sid. 711, engelska utgåvan.

"Ni måste kämpa oryggligt och oupphörligt - genom invasion eller diplomati - för att förverkliga det israeliska imperiet som omfattar området mellan Nilen och Eufrat."

Israeliska premiärministern David Ben Gurion i tal till studenterna vid Hebreiska universitetet i Jerusalem 1950.

25

 

DEN BIBLISKA MYTEN OM JUDARNAS HEMLAND I PALESTINA

Ständigt får vi höra att med upprättandet av den judiska staten Israel har judarna återvänt till sitt gamla hemland efter två tusen år i förskingring bland främmande folk i främmande stater över hela världen.

Men hur är det egentligen? Har den judiska staten Israel, som upprättades i Palestina år 1948, verkligen varit judarnas ursprungliga hemland?

Nej, detta är en historisk myt, till större delen en förfalskning av historiska realiteter!

Judarna härstammar från Juda stam, en av Israels tolv stammar, vars anfader var en av patriarken Jakobs tolv söner, Juda, enligt judarnas egen Bibel, Gamla Testamentet. Men Bibelns berättelser är inga historiskt bindande dokument, inga sanningskällor. Dessutom är Bibelns skildringar otillförlitliga och motsägelsefulla.

Vetenskapen kan endast konstatera, att det inte finns en enda samtida hänvisning till Abraham, Isak, Jakob och denns tolv söner samt Mose. Inga historiska dokument kan fastställa att hebréerna eller israeliterna var trälar i Egypten, räddades från denna träldom genom Faraos sju plågor och begick massmord på alla förstfödda egyptier och plundringar av egyptiernas dyrbarheter, varefter det stora uttåget, Exodus, skall ha skett, enligt berättelserna i Andra Moseboken. Inte heller finns det en enda samtida hänvisning till de judiska konungarna David och Salomo i de många grannländerna, där man verkligen hade skrivna protokoll under 900-talet f. Kr. Vid den tid då Bibeln säger att Salomo skapade ett stort imperium i Främre Orienten har inga samtida, inte ens grannfolket i norr, fenicierna, lagt märke till saken, trots att Bibeln ändå berättar att det var den feniciske kungen Hiram som sände arkitekter

26

och byggmästare för att uppföra Salomos tempel och trots att samme feniciske konung byggde och navigerade Salomos flotta i Esjon-Geber, Nära det nutida Eilat vid Akabaviken (1 Kon. 5:2, Krön. 2:12-18;, 3:1, 1 Kon. 9:26-28).

Om judarnas härkomst säger den judiska profeten Hesekiel i 16 kapitlet, vers 3:

"Så säger HERREN, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans land stammar du, och där är du född; din fader var en amoré och din moder en hettitisk kvinna."

Men detta stämmer ju inte alls med berättelserna i Moseböckerna att judarna härstammar från Abraham, Isak och Jakob, var ättlingar till Jakobs eller Israels son Juda och blev fångar och trälar i Egypten och därifrån drog i väg till Kanaans land (d.v.s. Palestina) under ledning av Mose och Josua, fördrev eller förintade flera av de inhemska kananeiska folkstammarna (palestiniernas ättlingar) och så vidare.

Enligt den sedvanligt judiska uppfattningen är Abraham judarnas ättefader. Men han härstammade från Ur i Kaldéen, det nutida Irak, inte långt från Persiska viken, och där härskade då sumererna, som inte var ett semitiskt folk och inte talade ett semitiskt språk. Denne Abraham fick en befallning av HERREN att bege sig till ett land som han skulle visa honom och lovade honom i ett heligt förbund att hans ättlingar skulle bli ett stort folk och härska över ett land som skulle sträcka sig från Nilen till Eufrat, ett land som redan var befolkat av 10 olika folk (1 Mos. 15:18-21). Men Abraham var barnlös i sitt äktenskap med Sara. Däremot hade han en son Ismael med tjänstekvinnan Hagar. Eftersom Abraham var 99 år gammal, såg det mörkt ut. Men Herren lovade att den dittills ofruktsamma Sara (som betyder furstinna) skulle föda en son åt Abraham: "folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne" (1 Mos. 17:16). Och Sara blev havande. Men var det verkligen den 99-årige Abraham som hade befruktat henne? I Bibeln heter det:

27

"Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt. Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom... Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom. Och Sara sade: - Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig." (1 Mos. 21: 1-2, 5-6)

Av denna skildring torde klart framgå att det var HERREN som var Isaks biologiske fader, inte den hundraårige Abraham! Och då förstår man också bättre den judiska föreställningen om att HERREN eller Gud kunde upprätta ett särskilt förbund med det judiska folket och upphöja det till ett HERRENS utvalda egendomsfolk. (2 Mos. 19:5-6)

Det väsentliga i den judiska bibeltron är att judarna anser sig vara Guds utvalda egendomsfolk som av Gud har fått löfte om att besitta ett stort land - från Nilen till Eufrat - som redan var befolkat av flera andra folk och att Gud utlovar judarna att fördriva, förinta eller förslava dessa folk:

"Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten framför dig. Jag skall sända getingar framför dig, och de skola förjaga hivéerna, kananéerna och hettiterna undan för dig. Dock skall jag icke på ett och samma år förjaga dem för dig, på det att landet icke må bliva en ödemark och vilddjuren föröka sig till din skada, utan småningom skall jag förjaga dem för dig, så att du kan taga landet till din arvedel. Och jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda Havet till fillistéernas hav, och från öknen till floden; ty jag skall giva landets invånare i eder hand och du skall förjaga dem, så att de fly för dig." (2 Mos. 23:27-31).

För palestinierna är det skrämmande att uppleva hur de blivit offer för denna judiska bibeltro genom de sionistiska judarnas erövring av Palestina och upprättandet av den ständigt expans-

28

ionistiska judiska staten Israel. Och väl att märka: det är på denna bibliska tro som staten Israel har upprättats och upprätthålles! Utan den judiska Bibeln inget Israel! Men har då Bibelns myter och sägner någon som helst etiskt bindande kraft eller någon folkrättslig sanktion? Självfallet inte!

***

 

29

 

GAMLA TESTAMENTET SOM HISTORIESKILDRING - EN SAMLING BEDRÄGERIER

Gamla Testamentet, judendomens bibel, används i Israel som historiebok, en skildring av judarnas historia. Den seriösa forskningen har emellertid för länge sedan kunnat fastställa, att alla dessa berättelser i judendomens bibel är en samling sagor och sägner med mycket ringa verklighetsunderlag. Det rör sig om en systematisk förfalskning av verkliga händelser långt tillbaka i ett dimmigt förflutet för flera tusen år sedan.

Arkeologerna har i stort kommit till följande slutsatser från Magnus Magnussons bok "Fynd i Bibelns länder", som utkom på svenska 1977 på Rabén och Sjögren förlag. Magnus Magnusson, som är född på Island, men uppväxt i Skottland är historiker och arkeolog och tillika rektor vid universitetet i Edinburgh, dessutom ofta anlitad som popularisator för brittisk TV.

Beträffande Exodus eller utvandringen från Egypten, som det berättas om i Andra Moseboken, säger författaren:

"Bibelforskare har oavbrutet arbetat med att få fram uttågets geografi, men deras ansträngningar har mest lett till spekulationer, som beror på olika tolkningar av ledtrådarna. Följaktligen har en del försökt visat att Israels barn vadade knädjupt genom ett grunt ställe av Medelhavet, medan andra föreställer sig att de vadade över själva Röda Havet. Däremellan finns många varianter. En sammanfattande karta över de olika vägarna ut ur Egypten och genom Sinai så som de har föreslagits av forskningen, skulle snarast likna en drucken tusenfotnings irrande, har någon sagt.

Ett problem erbjuder också uttågets omfattning. Enligt första kapitlet i Fjärde Moseboken (Numeri) omfattade de tolv stammarna av Israel som deltog i uttåget inte mindre än 603 550 män i militär ålder (20 år gamla däröver). Detta tyder på att hela skaran flyktingar bör ha varit minst två miljoner - en siffra som verkar närmast otrolig.

30

Det är otänkbart att en folkmassa av detta mått skulle ha överlevt i vildmarken i 40 år, som Bibeln gör gällande." (sid. 62)

Kort sagt, hela berättelsen om uttåget ur Egypten och uppehållet i öknens vildmark i 40 år är rena amsagan. Ett bedrägeri och skoj för enfaldiga och lättrogna själar.

Enligt Andra Mosebokens kronologi skulle Israels barn ha tågat ut ur Egypten, när detta lands härskare var farao Ramses IIs efterträdare Menefta. Magnus Magnusson säger:

"Det blev stor uppståndelse år 1881, då denna faraos balsamerade kropp upptäcktes i en grav nära Deir el-Bahri på västra stranden av Nilen vid Tebe. Men upptäckten var också en smula förtretlig: om Menefta hade dränkts i Röda Havet (som det berättas i Bibeln), hur kunde då hans kropp begravas i en grav på torra land? Fundamentalisterna - de som tror att varje ord i Bibeln är Guds sanna ord - lät sig tröstas med att mumien hade tydliga spår av salt: tydligen måste denna faraos kropp ha spolats i land efter dränkningen och begravts på normalt egyptiskt vis. Det man förbiser vid tillfället är att alla mumier har spår av salt på huden, därför att balsameringen innefattar en periods behandling med natron. Senare undersökningar visade att Meneftas mumie hade varken mer eller mindre salt på huden än andra mumier.

Även i ett annat avseende var Menefta en dålig kandidat för att vara uttågets farao. Han tycks ha regerat från omkring 1224 till 1211 (f Kr), och under femte året av hans regering gjorde han ett härtåg mot Palestina. Han förtecknade noga sin bragder och räknade upp de fiender han hade besegrat: Kanaan, Askelon, Geser m fl. Det är en lovsång, en katalog över segrar, snarare än en nederlagets krönika. Och i den finner vi säreget nog det enda omnämnandet av Israel i hittills funna Egyptiska handlingar: "Det har diskuterats mycket om detta hänför sig till staten Israel eller helt enkelt till folket - Israels barn. Men hur som helst, Menefta skulle knappast ha gjort anspråk på någon seger över Israel i Palestina om han hade dränkts i ett fåfängt försök att hindra dem från att nå Palestina (som det berättas i Bibeln).

31

För övrigt är det nu ett erkänt faktum, att termen Röda Havet (i Bibeln) är en felöversättning. Den hebreiska termen är yam suf, som nu översätts med vasshavet, inte Röda Havet, och detta har lett till en uppsjö av förslag om var detta vasshav var beläget - utan att det finns någon möjlighet att verifiera någon av gissningarna. Varje del av landskapet utmed Suezkanalen och dess sjösystem kan duga."

Kort sagt, också här är det fråga om förfalskning av historiska fakta, och inget annat än legender och sagor i Bibeln. Skildringen av arken i sex kapitel i Andra Mosebok (35-30) är också helt fantastisk. Magnus Magnusson säger:

"I Bibeln beskrevs framställningen av arken av akacieträd och det yppiga tabernaklet i hela sex kapitel. Detta är mera ett tecken på dess kultiska betydelse än en garanti för dess äkthet. Försök att rekonstruera arken och tabernaklet efter den bibliska beskrivningen, såsom det har utförts av diamanthandlaren Moses Levine under femton års arbete, blev så komplicerade och kostbara att det är svårt att tänka sig dem utförda av ett ökenfolk - det verkar snarast vara en återklang av Salomos tempel i Jerusalem under tionde århundradet före Kristus." (sid. 69)

Bibelns beskrivning av hur Israels barn besegrade de arabiska kungarikena Edom, Moab och Ammon - nuvarande Jordanien för att österifrån tränga in i Kanaans land eller Palestina - kan inte heller bekräftas av arkelogiska fynd. (sid. 71-78 i Magnussons bok)

Också Bibelns skildringar av kananéernas råa och primitiva gudstro har omprövats av forskningen - kananéerna har helt enkelt blivit våldsamt förtalade, enligt de främsta samtida experterna som dr John Gray, professor i hebreiska och semitiska språk vid universitetet i Aberdéen i Skottland och professor James B Pritchard vid universitetet i Pennsylvania, USA. (sid. 85)

Om Gamla Testamentets berättelser om Saul och David säger Magnusson:

32

"Hela Saul-David-relationen är skriven som propaganda i Davids favör ... De folkliga berättelserna om bragder i krig och dramerna om mänskliga relationer har manipulerats för det uttryckliga ändamålet att förhärliga David och nedsvärta Saul. Vi har att göra med sagor, ej historia." (sid. 120)

Filistéerna är också ett folk som förtalas i judendomens bibel, vilket även den ledande auktoriteten på filistéernas kultur, dr Trude Dothan, medger: "en avancerad kultur som var överlägsen israeliternas och kananéernas och som får sitt särskilda uttryck i deras vackra keramik, deras byggnader och deras sociala organisation. Det är knappast överraskande att israeliterna under lång tid betraktade dem som en farlig fiende och skrev bittert om dem efteråt", säger Magnusson (sid. 127). Effekten av detta: filister - av de föraktade filistéerna - blev länge en hånfull benämning på bracka.

Om Salomos ryktbara tempel någonsin funnits är något som forskningen inte kan fastställa: "Det finns inte kvar en sten, inte ett spår av denna omvittnade glans", säger Magnusson (sid. 138). Om det någonsin har funnits, så var detta tempel i alla händelser inte judiskt eller israeliskt utan kananéiskt och feniciskt, det var ju kung Hiram av Tyrus som försåg Salomo med allt material och alla hantverkare han behövde för att bygga detta tempel liksom för att bygga sin flotta i Esjon Geber, som ligger vid Elot, på stranden av Röda Havet i Edoms land. På denna flotta sände Hiram av sitt folk sjökunnigt skeppsmanskap som åtföljde Salomos folk till Ofir för att hämta guld (se 1 Konungaboken 9:26-28).

Den berömda klagomuren i Jerusalem är ingen rest från Salomos tempel, som man försöker inbilla folk utan efter Herodes tempel som uppfördes långt senare, under romersk tid, för idag ca 2 000 år sedan - och Herodes betraktas ju av de rättrogna judarna som en tyrann och en romersk vasall.

Att gå in på ytterligare bedrägerier och förfalskningar i Gamla Testamentet skulle kräva alldeles för lång tid. Må det räcka att här omnämna "den babyloniska fångenska-

33

pen", en lika typisk legend som det mesta i Gamla Testamentet, vilket framgår av det övervägande flertalet judar föredrog att stanna kvar i Babylonien sedan perserna kom och medgav judarna rätt att återvända till Palestina. Dessutom har man påträffat mängder av dokument om att judarna i Babylonien var aktivt verksamma inom handel och bankväsen - knappast aktiviteter som är typiska för "fångar". Det var f.ö. i "den babyloniska fångenskapen" som huvudparten av judendomens bibel skrevs, bland dem Moseböckerna och Torah.

Till detta kommer att våra västerländska bibelöversättningar av Gamla Testamentet är förvanskningar. En ledande judisk bibelexpert, dr Josef Kastein, säger i sin år 1933 utkomna bok History and Destiny of the Jews:

"Översättningarna till först grekiska gjordes för att bli förstådd av den grekiska/hellenistiska kulturvärlden, vilket ledde till avsiktliga förvanskningar och förfalskningar av orden och deras betydelse."

Sionisterna och deras anhängare har gamla traditioner i fråga om förfalskningar av historien.

Forskaren Göran Zettergren har kritiskt granskat den amerikanska journalisten Joan Peters bok, som lovprisats av sionisterna i Sverige, bl.a. av Per Ahlmark och akademiledamoten Knut Ahnlund, trots att de borde insett att denna bok vimlar av de mest absurda förfalskningar och fungerar som en grov sionistisk propagandapamflett, utstofferad som en lärd bok. (Se Dagens Nyheter 10 oktober 1985.)

"Bosättningar upprättas inte för att sedan överges."

Yigal Allon,
utrikesminister, 1976

34

 

BLUFFEN OM "HISTORISKA RÄTTIGHETER"

"Detta land är judarnas historiska hem", deklarerade Världssionistiska Organisationen i sitt memorandum till fredskonferensen i Versailles 1919.

Utropandet av staten Israel den 14 maj 1948 bekräftade att det var "i kraft av det judiska folkets naturliga och historiska rättigheter" som denna stat bildades i Palestina.

Idén om "de historiska rättigheterna" är i sionistpropagandan ständigt kopplad till myten om "det förlovade landet", som skall skänka judarna en ursprunglig, "gudomlig rätt" till att besitta och härska över Palestina. (för mera detaljerad analys, se boken "The Case of Israel" av Roger Garaudy, Shoruouk, London 1983, sid. 29)

Låt oss först konstatera, att det inte finns några spår av de händelser som omtalas i Gamla Testamentet före tionde århundradet f.Kr. vare sig i skrifter från folken i Mellanöstern eller i arkeologiska fynd. Också en lärd man som Fader de Vaux, som är ytterst angelägen om att hävda "GT:s giltighet", nödgas erkänna detta. - Man kan, säger han, inte finna någon tydlig referens vare sig till de hebreiska patriarkerna, fångenskapen i Egypten eller erövringen av Kaanan. GT:s berättelser är sagor.

Föreställningen om Palestina som "det förlovade landet" eller "det utlovade landet" förekommer sålunda endast i de gammaltestamentliga skrifter, som vissa troende omhuldar som "sanna". Vissa andra uttolkare har för omring ett hundra år sedan kommit till ännu mer extrema slutsatser.

I själva verket är hebréernas - eller israeliternas - historia något helt annat och mycket blygsammare än vad den politiska sionismen vill låta påskina.

35

Deras historia kan inte under någon av dessa forntida epoker tydligt skiljas från vare sig Mesopotamien, Hettiternas rike (där det talades ett indoeuropeiskt språk, ej semitiskt) eller Egypten.

Om vi bortser från de arkeologiska fynden, som kan bestyrka människors närvaro i Palestina för omkring 10 000 år sedan och inskränker oss till den historiska period från vilken det finns skriftliga dokument, så kan vi schematiskt urskilja följande.

1. Den tidiga bronsåldern fram till cirka år 2000 f.Kr. Från denna tidiga bronsålderstid har vi flerfaldiga bevis, särskilt efter upptäckten av Eblaskrifterna 1976, på en i Kanaan existerande stor civilisation av folk som talade västsemitiska språk som arameiska, kaananeiska och även hebreiska - de förstnämnda, arameiskan, var det mest seglivade och talades allmänt som folkspråk ännu på Jesu tid i Palestina.

2. Sedan kommer en period (2200-1900 f.Kr.), den s.k. medelbronsåldern, som präglades av folkvandringar.

3. Därefter en ny period av "stadsliv" (1900-1550 f.Kr.).

4. Från mitten av 1500-talet f.Kr. rådde egyptisk dominans i området. De egyptiska faraonerna i den 18:e dynastin förvandlade Palestina till ett egyptiskt gränsrike.

Hela det vidsträckta området från Nilen till Eufrat utsattes för de mest skilda folkvandringar som kom att beblanda sig med varandra. När de nomadiserande herdefolken från Mesopotamien och Transjordanien anlände til Kaanan (Palestina) i början av år 2000 f.Kr., så fann de där invånare som var bofasta, kaananéerna med en utvecklad civilisation. De kunde bruka järn och hade utvecklat alfabetisk skrivkonst.

36

De nomadiserande hebréerna utgjorde även sedan de blivit bofasta ingen enhetlig etnisk grupp utan utgjorde endast en del av de stora nomadiska folkvandringarna - alltså tvärtom vad som berättas i Gamla Testamentet.

Man har kunnat visa, att endast vissa av dessa nomadiserande hebréer bosatte sig i Kaanan, medan flertalet vandrade vidare till Egypten. De hebréer som bosatte sig i Kaanan lånade sitt språk, sin skrivkonst och sin religion från kananéerna ända tills de omkring år 1400 f.Kr. sökte sig nytt land i Egypten, sannolikt i de inkräktande hyksosfolkets kölvatten.

När hyksos drevs ut ur Egypten, blev de nomader, däribland hebréerna, som hade åtnjutit hyksos' beskydd och priviligierade ställning, utpekade som medbrottslingar och utsatta för förföljelser och förtryck. Detta upproriska och udda folk, som inte utgjorde någon etnisk grupp utan en grupp som förenades genom sin fientlighet till Farao, flydde från Egypten. Detta folk kallades apiru, varifrån benämningen hebré torde komma.

Detta skulle alltså vara exodus, det legendariska uttåget ur Egypten som i Andra Moseboken skildras som ett blodigt uppror med Jahve som den massmördande armen för att befria sitt utvalda träldomsfolk. Men de egyptiska kröneskrifterna från denna tid, som eljest är omfattande och ofta detaljerade, gör ingen som helst kommentar till denna händelse - om den någonsin har ägt rum.

De källor vi har om hebréerna från den tidens Egypten är ytterst fåtaliga och sparsamma, Första gången man kan finna namnet Israel är på ett minnesmärke från omkring 1225 f.Kr. Det står över farao Mern eptahs segrar.

37

Man har påträffat ca 400 lertavlor vid Tel-el-Amarna, den huvudstad som grundades av farao Amenophis IV. Dessa upplyser oss om en fortlöpande korrespondens mellan farao och (de egyptiska) vasallfurstarna i Palestina och Syrien. Men här omnämns inte Israel alls. Däremot kan man här inhämta intressant information om storstäderna i Kaanan och deras inbördes tvister och stridigheter.

Det är mot denna bakgrund av denna mycket översiktiga framställning möjligt att fastställa följande:

1. Man kan inte - på grundval av historiska fakta - tillskriva Israel någon som helst "historisk rätt" till området Palestina. När folkstammarna (bland vilka hebréerna var en av många) kom med den arameiska vågen till Kaanan, d.v.s. Palestina (Kaananéerna är Palestiniernas förfäder, fann de där infödda och bofasta kananéer (alltså palestinier) hettitier (kring Hebron som de grundat), ammoniter (runt nuvarande Amon, huvudstad i Jordanien) moabiter (öster om Döda havet) och edomiter (i sydöst).

Samtidigt kom från Egeiska havet ett annat folk, de indoeuropeiska filistéerna, som bosatte sig mellan berget Carmel och öknen. Det är från filistéerna, som palestinierna etymologiskt härstammar. Vår tids palestinier som idag är kristna och muslimer härstammar alltså inte bara från araberna, utan de har mycket äldre förankring i Palestina.

Araberna kom först, redan under sjunde århundradet e.Kr. i mindre antal, omvände större delen av befolkningen (däribland kvarvarande hebréer/israeliter) till islam, blandade sig med dem genom ingifte och införde sitt eget språk. Arabernas invandring i Palestina under 600-talet var snarare ett kulturellt än etniskt fenomen.

38

Palestinierna härstammar sålunda från de infödda kaananéerna liksom från filistéerna, senare från perserna, grekerna, romarna, araberna och turkarna, vilka succesivt ockuperade landet.

Palestinierna har alltså bebott detta land sedan historiens gryning, medan judarna kom till Palestina som inkränktare från början.

2. Hebréerna var alltså - som apiru - endast ett av många invandrarfolk, bland vilka främst märks - i kronologisk ordning - babylonier, hettiter, egyptier, perser, greker, romare, araber och turkar, vartill kan fogas franker och normander som kvarstannade från korsfarartiden. Sannolikt kom hebréerna på 1200-talet f.Kr. från Egypten och bosatte sig i Palestina, dels genom infiltration, dels genom erövringar.

Av Gamla Testamentets s.k. historiska böcker - t.ex. Konungaböckerna och Samuelsböckerna - framgår inte bara att David var en osedvanligt grym rövarhövding (se t.ex. 2:a Sam. 12:29-31) utan även en slipad kondotiär påminnande om de kondotiärer som florerade i renässansens Italien. David stod i spetsen för filistéiska och kreteniska legotrupper. Vi har ju ännu uttrycket "kreti och pleti" som beteckning för "blandat sällskap" eller "vem som helst", vilket är ett lån från bibeln, närmare bestämt från 2:a Samuelsboken (8:18, där det just talas om kung Davids utländska legosoldater. "Keretéerna och peletéerna", alltså kretensarna och filistéerna. I gamla bibelöversättningar heter det "Chreti och Plethi".

David, liksom hans son och arvtagare Salomo, utnyttjade skickligt rivaliteten mellan denna tids två stormakter i området, Babylonien och Egypten. David med sin livvakt av kretensare och filistéer erövrade Jerusalem, men dess tidigare invånare, jebuséerna, fortsatte att bo kvar där.

39

David anförtrodde befälet över en tredjedel av sin armé åt en filisté, Ittai från Gath. Under sin son Absaloms revolt, mottog David underhåll från den ammonitiske prinsen Shobi. David "judaiserade" aldrig sitt rike. Tvärtom skapade han en multinationell stat som tog till sig alla folk av skilda religioner och ursprung. Davids egen anmoder Ruth var moabit, och när David råkade i svårigheter, lämnade han sina släktingar i skyddsligt förvar hos kungen av Moab. Och Davids favorit- gemål Batseba var hetiten Urias hustru (2 Sam. 11:3) Det var med henne han hade sin arvinge Salomo.

Under Salomo blev detta Israels rike än mer multinationellt - om man alltså får tro den judiska bibeln, Gamla Testamentet, som är den enda tillgängliga källan. Salomos ryktbara tempel byggdes av fenicier och den feniciske kungen Hiram försedde honom till och med med allt byggnadsmaterial (1 Kon. 5:8). Salomos flotta, med vilken han for till Ofir för att hämta guld, byggdes också av den feniciske kungen Hirams folk, ja manskapet som kunde navigera var även feniciskt (1 Kon. 9:27). Och Salomos talrika hustrur var av de mest skilda folk (1 Kon. 11:1-3). Det var inte mycket som var israeliskt - eller judiskt - i Davids och Salomos rike, om nu detta forntida rike skall tjäna som förebild för vår tids judiska stat Israel!

Efter Salomos död uppdelades Davids och Salomos kungarike i Israel i norr och Juda i söder. År 721 f.Kr. invaderade assyrierna Israel och år 587 f.Kr. besegrades Juda av babylonierna, varvid Judas ledande skikt bortfördes eller självmant gick i exil i Babylonien. När sedan perserkonungen Cyrus intog Babylonien, lät han alla judar som så önskade återvända varvid dock flertalet av dem dock föredrog att stanna kvar i det persiska Babylonien. Därefter levde hebréerna (judarna) omväxlande under persisk, grekisk och romersk överhöghet - ända till Mackabéerupproret - mot det grekiska herraväldet under kung Antichos den store av seleukidernas ätt - år 167.

40

Efter 20 års strider skapade den judiska prästsläkten mackabéerna en dynasti, som är känd under namnet Hasmonéerna. Denna dynasti upplöstes snart av inre stridigheter och år 63 f.Kr. erövrades det jäsande Palestina av den romerska härföraren och politikern Gnejus Pompejus. Först blev Palestina en vasallmonarki under Herodes, sedan en romersk provins. Två uppror ägde rum mot den romerska överhögheten, och båda misslyckades skändligen. Den första revolten ägde rum år 70 e.Kr., den andra år 135. När den andra judiska revolten, ledd av Bar Kochba (som utropat sig till judarnas Messias under namnet "Stjärnornas son") slogs ned, förstördes också i grunden templet. Det judiska folkets öde blev därmed exilens diasporans. Judarna, som redan långt dessförinnan levt väsentligen runt hela Medelhavet och i det forntida Babylonien (nuvarande Irak), kom nu att bli bosatta över hela Romarriket, också i själva Rom. Det koncentrerade israelitiska (judiska) samhället i eget land hade upphört att existera.

Vad är då att säga om judarnas anspråk på "historiska rättigheter" till Palestina?

Svaret är att detta anspråk, som ständigt framförs av sionisterna, saknar historiskt verklighetsunderlag. Sionisterna har systematiskt manipulerat och förvrängt fakta, när det i israeliska skolböcker liksom i sin propaganda i övriga världen bevarar som signifikant för Palestinas historia endast ett fåtal tillfällen när hebréerna spelade en viktigare roll, nämligen följande:

1. Ockupationen av folkstammarna från Josuas tid, som i bibeltexterna dateras till 1200-talet f.Kr., när de sannolikt ägt rum på 900-talet f.Kr. Dessutom förvandlas detta plundrings- och erövrartåg till ett "heligt krig" och till en förgörande seger genom 500-talets skriftlärda, som långt efter händelserna skrev om historien med mycket tydliga politiska avsikter.

41

2. David och Salomos 73 regeringsår - utan att betona dessa rikens vassalkaraktär och multinationella liksom multireligiösa karaktär.

3. Exilen i Babylonien och återkomsten därifrån - utan att framhäva de starka babyloniska påverkningarna och att flertalet "i den babyloniska fångenskapen" föredrog att kvarstanna där.

4. Slutligen revolterna åren 66-70 och åren 132-135 mot Romarriket.

I sionismens version av Palestinas historia är resten utplånad som om inget av betydelse hade hänt i detta land under 2000 år, alltså från det tredje årtusendet f.Kr. til hebréernas ankomst, och därefter inget av betydelse hade hänt i ytterligare 2000 år, alltså från Bar Kochbas revolt omkring år 135 till dess att staten Israel bildades år 1948! Någon motsvarighet till denna etnocentrism i historieskrivning får man leta efter.

På detta sätt har alltså en grundläggande historisk myt skapats - godtyckligt har man plockat fram endast några få perioder under ett lands historiska utveckling på bortåt 5000 år, nämligen invandringen av endast hebréerna av talrika folkstammar: endast David och Salomos kungadömen bland talrika andra och Mackabéernas och Bar Kochbas uppror bland talrika andra.

Palestinas historia, som den lärs ut i staten Israels skolor, är ett verk av förfalskare. Men också "den heliga historien" om "det heliga landet" som den lärs ut i katolska katekes-skolor och protestantiska söndagsskolor är lika bibliskt centrerad och stöder därmed oavsiktligt den politiska sionismens propaganda. Därmed läggs grunden till att miljoner kristna i hela världen tar för sanning en mytologi, som betyder döden för det palestinska folket och utgör ett permanent hot mot freden inte bara i Mellanöstern utan

42

även i hela världen eftersom de båda supermakterna, särskilt USA, är så starkt inblandade i denna konflikthärd. Denna mytologi har nämligen till syfte att förse den politiska sionismen med anledningar att göra territoriella annekteringar och begå aggresionshandlingar.

Sionisterna kompletterar denna grundläggande förvanskning av Palestinas historia med ytterliggare två "historiska" myter:

1. Myten att det är sionisterna (Israel) som har lyckats förvandla Palestina från en öken till "en blomstrande trädgård", som omfattar myten om det tidigare tomma landet som tack vare Israels folk befolkats: "Ge ett land utan folk till ett folk utan land", som först den engelska sionisten Israel Zangwill utropade (och efter honom Theodor Herzl)!

2. Myten om en raskontinuitet för det "judiska folket" som skall rättfärdiga "återvändandet" - som om dagens "judar" vore ättlingar i rakt nedstigande led från Bibelns israeliter och nu äntligen finge den gamla önskan om ett judiskt samhälle i "det utlovade landet" uppfylld!

* * *

När den politiska sionismen - genom Theodor Herzls bok "Den Judiska Staten" av år 1896 - klart framlades, bortsågs helt från att Palestina redan var befolkat. Icke-existensen av det palestinska folket är en av de grundläggande förutsättningarna för sionismen - och just detta är roten till alla sionismens påföljande brott. Som ny premiärminister i den sionistiska staten Israel sade Golda Meir i Londontidningen Sunday Times den 15 juni 1969:
"Det fanns inget folk kallas palestinier. Det var inte så att där fanns ett palestinskt folk och vi kom och drev ut dom och tog deras land ifrån dem. De existerade inte."

43

Om dessa icke-existerande palestinier ändå visar sig så närvarande att de gör motstånd, måste de naturligtvis antingen fördrivas eller massakreras, ungefär som onda fantomer, vilket väl inte kan väcka några verkliga protester! Det är på detta sätt folkmord legitimeras.

Då Albert Einstein frågade Chaim Weizmann, som då var Världssionistiska Organisationens ledare, hur det går med araberna om Palestina överlåts åt judarna, svarade Weizmann:
"Vilka araber? Dem kan man knappast räkna med!"

Professor Ben-Zion Dinur, den förste utbildningsministern i staten Israel och en nära vän till sin premiärministern David Ben-Gurion skrev 1954 i sin introduktion till History of Haganah, utgiven av Världssionistiska Organisationen:
"I vårt land finns plats endast för judarna. Vi skall säga till araberna: Ge er av härifrån! Och om de inte följer uppmaningen, om de skulle göra motstånd, skall vi driva ut dem med våld!"

Joseph Weitz, förre direktören för förlikningsavdelningen i Judiska agenturen, skrev 1940:
"Oss emellan måste göras klart att det inte finns plats för båda folken i detta land... Enda lösningen är Eretz Israel, åtminstone västra Israel, utan araber, och det finns ingen annan möjlighet än att flytta dessa araber härifrån till intilliggande landområden."

Ledande sionister var sålunda inställda på att roffa åt sig ett annat folks land och driva ut invånarna som de uppfattade som primitiva, outvecklade, betydelselösa beduiner. Ännu möter man denna föreställning i sionistpropagandan.

Det bör dock noteras, att en känd sionistisk pionjär, Ascher Ginzberg, som skrev ganska flitigt under pseudonymen Ahad Ha'am, som betyder "en av folket" redan

44

1891 skrev följande:
"Vi utomlands är vana att tro, att Palestina nu för tiden är nästan helt öde, en ofruktsam öken där vem som helst kan köpa det land han vill ha. Men faktum är att så är det inte. över hela landet är det svårt att finna arabiskt land som inte är uppodlat... De enda platser som är ouppodlade är sanddyner och bergiga områden där inget annat än enstaka fruktträd kan växa, och då endast efter hårt röjningsarbete och nyuppodling."

Nej, Palestina var då sannerligen inte vare sig avfolkat eller vanskött och låg i träda. Det var befolkat och fruktodlingar och jordbruk var i stark frammarsch.

* * *

Fördelningen av den Palestinska befolkningen, ca 4.5 milj. pers., 1982:

Libanon 8.3% Syrien 5.4% Jordanien 24.0% (Inom Palestina 40.5%) Israel 12.0% Gaza 10.0% Västbanken 18.5%

45

 

UTVALDHETEN - GUDS EGENDOMSFOLK

Palestinierna har berövats sitt land av judarna därför att dessa anser sig vara Guds utvalda folk, ett folk som utlovats Palestina av Gud. Hur kan det förhålla sig på detta sätt? Enligt Gamla Testamentet, judendomens bibel och heliga skrift, är judarna Guds utvalda folk, "Herrens egendoms- folk", som det står i Bibeln. I Andra Moseboken, 19 kapitlet, verserna 3-6 heter det: "Och Moses steg upp till Gud; då ropade Herren till honom uppifrån berget och sade: - Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: - I haven själva sett vad jag har gjort med egyptierna och huru jag har burit eder på örnvingar och fört eder till mig. Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

Alltså, Gud har slutit ett förbund med Israels barn eller folk, Gud har utvalt detta folk framför alla andra folk. Det understryks också i Femte Moseboken, 5 kapitlet, verserna 1-3: "Och Moses sammankallade hela Israel och sade till dem: - Hör Israel, de stadgar och rätter som jag i dag framställer för eder, och lären eder dem hållen dem och gören efter dem. Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss på berget Horeb. Icke med våra fäder slöt Herren detta förbund utan med oss själva som stå här i dag, oss alla som nu leva."

Att denna utvaldhet, detta att tro sig vara Guds egendomsfolk innebär en överlägsen ställning, en härskarställning gentemot andra folk, det framgår bl.a. av femte Moseboken, 26 kapitlet, verserna 19-19: "Och Herren har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud, på det att han över alla folk, som han har gjort, må upphöja dig till lov, berömmelse och ära och på det att du må vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, såsom han har sagt."

Denna det utvalda egendomsfolkets härskarställning över

46

andra folk understryks ytterliggare i Femte Moseboken, 28 kapitlet, vers 13: "Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herrens, din Guds bud..."

För alla fromt Gudstroende, som anser att alla människor är Guds skapelser, är det något oerhört anstötligt att Gud skulle ha utvalt ett visst folk framför alla andra folk som sitt "egendomsfolk" i ett särskilt "förbund". Men så står det klart och tydligt i judendomens bibel, i Gamla Testamentet, dessutom i judendomens lag, Moseböckerna. Där står också att Gud lovar sitt utvalda egendomsfolk andra folks land, att röva andra folks land, och var mera är: Gud lovar också sitt utvalda egendomsfolk att utrota andra folk: gigantiska förintelser av hela folk.

I Femte Moseboken, 6 kapitlet, verserna 10, 12 och 13 står det: "När nu Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob, att giva dig - stora och vackra städer, som du icke har byggt, och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke planterat - och när du äter och bliver mätt - så tag dig till vara för att förgäta Herren, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Herren, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svärja."

Och i följande kapitel, alltså i Femte Moseboken, 7 kapitlet, verserna 16-24 heter det: "Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota, du skall icke visa dem någon skonsamhet. Du skall icke heller tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara för dig. Om du ock säger vid dig själv: - Dessa folk äro större än jag, hur skulle jag då kunna fördriva dem? - så må du icke frukta för dem; du skall tänka på vad Herren, din Gud, gjorde med Farao och med alla egyptierna, på de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, och på de tecken och under och på den starka hand och utsträckta arm varmed Herren, din Gud, förde dig ut. På samma sätt skall Herren, din Gud, nu göra med alla de folk som du fruktat för. Därtill

47

skall Herren, din Gud, sända getingar över dem, till dess att de som äro kvar och hålla sig gömda för dig hava blivit utrotade. Du må icke förskräckas för dem, ty Herren, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. Och Herren, din Gud, skall förjaga dessa hedningar (d.v.s. icke-judar) för dig, men blott småningom. Du skall icke med hast få förgöra dem, på det att vildmarken icke må föröka sig till din skada. Herren, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem, till dess att de förgöras. Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har förgjort dem."

Att Gud lovar att utrota alla folk som står hans utvalda egendomsfolk emot, det återkommer ständigt i judendomens Torah, dess lag och lära, alltså i Moseböckerna i Gamla Testamentet. I Femte Moseboken, 11 kapitlet, verserna 22-25 heter det: "Ty om I hållen alla dessa bud som jag giver eder och gören efter dem, så att i älsken Herren, eder Gud, och alltid vandren på Hans vägar och hållen eder till Honom, då skall Herren fördriva alla dessa folk för eder, och i skolen underlägga eder folk som är större och mäktigare än I. Var fot som eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till Libanon, ifrån floden - floden Frat (d.v.s. Eufrat i nuvarande Irak) - ända till Västra havet skall edert område sträcka sig. Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land I beträden, såsom han har lovat eder."

Och i Femte Moseboken, 20 kapitlet, verserna 10-17, manar Gud sitt utvalda egendomsfolk att förslava de folk som anhåller om fred och döda alla som bjuder motstånd: "När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först tillbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktig åt dig och vara dina slavar. Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig mot dig, så skall du belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och

48

allt annat du finner i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte, och du må njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender. Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från dig, och som icke höra till dessa folks städer. Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som anda har bliva vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo, döda dem alla: hettiterna och amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna, såsom Herren, din Gud, har bjudit dig."

När våra dagars Israel kallar sig en "judisk stat" och i sin religions- undervisning och religionsutövning håller sig till denna Gud i Torah, i Moseböckerna, och uppfattar sig själva som ett utvalt folk med gudomlig rätt till palestiniernas land, "det utlovade landet", då påtar israelerna och alla sionister sig ett mycket stort ansvar. Ty att tillbe denna gammaltestamentliga gud kan inte vara förenligt med vare sig from gudstro i högre religioner som kristendomen och islam eller med demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Den i västvärlden så hyllade israeliska premiärministern på 70-talet, Golda Meir, liksom före henne David Ben-Gurion och efter henne Menachem Begin har offentligt medgivit att sionismen och själva staten Israels tillblivelse har sin grund i det bibliska löfte Gud gav sitt utvalda egendomsfolk och att judarna betraktar sig som detta utvalda gudsfolk.

Mot denna bakgrund får man hoppas på de sansade och kritiska rösterna från Israel. Jerusalems förre borgmästare Meron Benbenisti har sagt följande: "Antingen förblir vi (Israel) en judisk stat och blir alltmer odemokratiska, eller blir vi en demokratisk stat, men inte en judisk... Demokrati kan endast upprätthållas om vi ger Israels araber fulla och lika medborgerliga rättigheter." (Citatet är från den amerikanska veckotidningen Newsweek den 20 april 1970 - och sedan dess har Israel blivit alltmer "judiskt" i betydelsen alltmer odemokratisk gentemot palestinierna, ej minst på de ockuperade områdena på Väst- banken och Gaza med växande judiska bosättningar på palestiniernas bekostnad.)

49

Grundaren och chefen för Israels medborgarrättsrörelse, professor Israel Shahak, har vid flera tillfällen avfärdat Israel som en "rasistisk stat, där man återgår till förlegade religiösa grundsatser om att judarna utgör en mänsklighetens elit som har rätt att göra andra folk till sina slavar, eftersom en jude i slavtillstånd aldrig skulle kunna ägna sig själv åt Gud i kraft av sin så kallade utvaldhet." (Citatet är från den israeliska tidningen Ha'aretz den 27 november 1971.)

Egentligen är hela föreställningen om Guds utvalda folk ett ogudaktigt förhärligande av det egna folket på andra folks bekostnad brottslig och kännetecknade också den nazi-tyska nykristendomen under Hitlertiden, som den kände svenske biskopen och religionskritikern Anders Nygren skarpt fördömde med följande ord: "Man skapar sig en gud efter eget beläte, efter den tyska människans beläte.... den gud som verkligen tillbedes är det egna folkets idol." Så är det även med den bibliska judendomen.

50

 

VAD ÄR "ANTISEMITISM"?

VILKA ÄR "ANTISEMITER"?

1. Antisemitism är ett effektivt skymford, invenktiv, i den sionistiska propagandan.

Var och en som offentligt försvarar de fördrivna och förtryckta palestinierna gentemot den sionistiska inkräktarstaten beskylls av sionisterna och deras anhängare för att vara "antisemit", judehatare, judeförföljare, judeplågare och "nazist". Detta - att jämställa antisionism med antisemitism - har visat sig vara ett effektivt sätt att skrämma vettet ur folk. Effekten blir vanligen den avsedda: palestiniernas vänner och den sionistiska förtryckarstatens motståndare skyndar sig att förklara att de visst inte är "antisemiter" eller judehatare, tvärtom respekterar de judar, har många judiska vänner och älskar judar rentav mer än andra folk (det är t.o.m. en jude som är ordförande i PGS) och är det några människor som de avskyr och alltid har hatat, så är det just "antisemiter" och "nazister" så egentligen är det mycket som binder dem samman med den sionistiska staten Israel och sionisterna, de omfattar samma grundläggande värderingar, hyser samma kärlek till demokratin - "Israel är ju Mellanösterns enda demokratisk", försäkrar Israel och all världens sionister - och har samma fiender, "rasister", "antisemiter", "nazister" och "arabiska fundamentalister" liksom alla "reaktionära element"!

Här ser vi hur effektivt skymfordet "antisemitism" är. Genom att stämpla sina motståndare som "antisemiter" kan sionisterna snabbt övergå från defensiv propagandakrigföring till en offensiv. De behöver inte försvara ockupations- och terrorstaten Israel och den världsomfattande sionistiska konspirationen till Israels stöd, utan de väljer att i stället angripa sina motståndare som onda judehatare och människofiender. De kan göra detta, eftersom de sedan länge dirigerar den allmäna

51

opinionen genom att förfoga över större delen av underhållningsindustrin och massmedia, där det i åratal kunnat indoktrinera massorna för sionism och dess intressen: i de populära amerikanska filmerna, i TV-serierna, TV- reportagen, bestsellerböckerna, i de stora tidningarna, också i skolornas läroböcker och läromedel - överallt heroiseras Israel mot en hotfull och skrämmande arabisk omvärld, där det vimlar av besinningslösa "internationella terrorister" samtidigt som judar skildras som det känsliga begåvade och lidande martyr-folket mot brutala och dumma massmördande "antisemiter", dessa må sedan vara romerska legionärer, kristna korsfarare, den katolskt kristna inkvisitionens bödlar eller nazityska SS-bödlar. Ständigt och jämt återkommer detta tema utan minsta gensaga, utan minsta nyansering - och följden har naturligtvis blivit i stort den avsedda: att den sionistiska propagandans historie- version är den enda sanna och dessutom den enda väsentliga, att det bara är judar som utsatts - helt oskyldigt - för förföljelser, förnedrande behandling och "folkmord" och att alla de andra folken är antingen usla brottslingar eller medskyldiga.

2. Den sionistiska världsmakten.

Det är alltså styrningen av den allmäna opinionen i västvärlden genom makt över de viktiga opinionsmedia som utgör sjäva förutsättningen för att sionisterna kan använda ordet antisemitism som ett skymford som skrämmer vettet ur meningsmotståndarna. Därmed har sionisterna det absoluta övertaget: de står inte längre som medbrottslingar eller medlöpare till den djupt orättfärdiga staten Israel, utan de kan istället stå som förorättade åklagare och domare i en politisk rättegång mot "antisemiter" i deras roll som kvarvarande eller oläraktiga "nazister", vilka är dömda redan på förhand. Det kan tilläggas, att Nürnberg- processen genomdrevs av Institutet för Judiska Affärer i New York under ledning av två judiska jurister från Litauen, Jakob och Nehemja Robinson, vilket framhålls av

52

den framlidne store sionistledaren Nahum Goldmann i dennes bok Den Judiska Paradoxen (Tiden, Sthlm 1978, s. 136). Det kan vara värt att citera vad Goldmann här säger:

"Det är svårt att överskatta betydelsen av den internationella domstol som sammanträdde i Nürnberg. Enligt tidigare internationell rätt var det i själva verket omöjligt att tillgripa bestraffningar av militärer som endast lytt order. Det var Jakob Robinson, som härvidlag lanserade ett nytt extravagant och sensationellt tänkesätt. Då han först framlade detta för juristerna i Förenta Staternas Högsta Domstol ansåg de honom galen. Vad har då dessa nazi-officerare gjort för ont? frågade de. Man kunde tänka sig att ställa Hitler inför rätta, på sin höjd också Göring, men inte enkla militärer, som endast utfört givna order och uppträtt som lojala soldater. Vi hade alltså de största svårigheter att övertala de allierade. Engelsmännen var snarast emot, fransmännen knappast intresserade och om de slutligen ändå medverkade, så var det utan att spela någon större roll. Framgången kom, då Robinson lyckades övertyga Robert Jackson i den Högsta amerikanska domstolen. Institutets andra idé var, att Nazityskland borde betala efter nederlaget... Enligt Institutets slutsatser borde de tyska skadestånden först utbetalas till dem, som på grund av nazisterna förlorat sin egendom. Om vidare, som vi hoppades, den judiska staten kommit till stånd skulle tyskarna ge kompensationer till dem vilka tillät de överlevande judarna att etablera sig där. Första gången denna idé kom till uttryck var vid en konferens i Baltimore under kriget. Då Nürnbergprocessen väl en gång var avslutad togs problemet om skadestånden upp på nytt. Många judiska ledare sökte vid den tiden att etablera förbindelser med den förste västtyske förbundskanslern Adenauer, men deras förslag var ofta löjliga. En organisation föreslog honom att betala tjugo miljoner tyska mark. Enligt den överenskommelse som jag lyckades få till stånd var det åttio miljarder tyska mark, som tyskarna totalt skulle ut med."

53

Att den organiserade judenhetens makt och inflytande i staten Israels tjänst är oerhörd dels genom Den Judiska Världskongressen, dels genom Världssionistiska Organisationen, det framhåller Nahum Goldmann, som varit ordförande för båda dessa världsjudiska organisationer samtidigt. Goldmann säger:

"Ett av den judiska världskongressens huvudsakliga mål är att representera varje judisk kommunitet var det än må vara från det ögonblick den inte är stark nog att handla självständigt. På grund härav måste flertalet av våra interventioner vara hemliga. Om till exempel en våg av antisemitism, alltså en anti-israelisk tendens visar sig i någon latinamerikansk stat ber judarna i detta land oss genast att intervenera. Vi beger oss då till det amerikanska State Department (UD) och till ifrågavarande stats ambassader i Washington eller Paris. Ingen, varken amerikanerna eller det land det gäller, önskar någon publicitet kring vårt inskridande: det handlar om självständiga stater."
(N. Goldmann: Den Judiska Paradoxen, s. 57).

Det är denna välorganiserade sionistiska maktapparat i kombination med det sionistiska greppet om ledande opinionsmedia som möjliggör den sionistiska propagandaoffensiven: att den - åtminstone hittills i västvärlden - kunnat rulla vidare som en ångvält mot en paralyserad och skrämd motståndare, som föredrar att ligga så lågt att han knappast märks.

Men frågan är om inte den enorma sionistiska propagandabluffen redan har spruckit likt en ballong för ständiga nålstyng. Den sionistiska staten Israel - sionismens vision realiserad i en judisk stat - tycks bli sionismens fall. Israels grymma brott mot palestinierna, som berövats sitt hemland, och Israels arroganta självsrådighet går inte att dölja utan blir ovillkorligen alltmer uppmärksammad:

54

- Det kan inte finnas två folkrätter, två uppsättningar internationell lag, en för Israel och en för resten av oss, sade Sveriges FN-ambassadör Anders Ferm i ett tal i FNs generalförsamling den 1 december 1987, och han tillade: - Palestinierna lever som andra klassens medborgare på sin egen jord... Den svenska regeringen fördömer kategoriskt den illegala (judiska) bosättningen. Bosättningarna utgör ett brott riktat mot det palestinska folket, dess tillhörigheter och dess land. (Expr. 1/12 -87).

55

 

DEBATT I RADIO ISLAM: Bonnier m fl

Allmän orientering om Radio Islam och Palestinafrågan

Stockholms närradiosändare Radio Islam, som representerar Svensk-Islamiska Förbundet, tar bestämt avstånd från rasism och hets mot folkgrupp i Sverige liksom överallt i världen, också i den judiska staten Israel.

Radio Islam är starkt engagerad för de fördrivna och förtryckta palestinierna och deras kamp för ett fritt och demokratiskt Palestina med lika medborgerliga rättigheter för alla landets invånare, för både judar och araber, för alla förekommande trosbekännelser, för judar, muslimer och kristna. I denna solidaritet med de kämpande palestinierna tar Radio Islam självfallet ställning mot staten Israel och dess ideologi, sionismen.

Radio Islam bedriver dock inte någon ensidig propaganda utan förmedlar information i den konfliktladdade och tragiska Palestinafrågan. Radio Islam står också öppen för fri debatt och har inbjudit flera framstående politiker och kulturpersonligheter att i samtal fritt framföra sina synpunkter, också Israelvänner som biskop Krister Stendahl, folkpartiets riksdagsledamot Maria Leissner och SSU-ordföranden Anna Lindh. Andra personer som i långa intervjuer samtalat med Radio Islam är ärkebiskop Bertil Werkström, syster Marianne, känd för sitt starka engagemang för utvisnings-drabbade flyktingar, och författaren Jan Myrdal.

Bemötanden av några anmälningar till JK mot Radio Islam.

Till Justitiekanslern har inkommit ett flertal anmälningar mot Radio Islam för "hets mot folkgrupp". Efter de först inkomna anmälningarna friade JK Radio Islam. Men därefter har ständigt nya anmälningar mot Radio Islam inkommit till JK, som ännu inte - efter flera månader - fattat beslut

56

i fallet. Som ansvarig utgivare för Radio Islam skall jag här bemöta några av dessa senare anmälningar, dels för att belysa hur dessa anmälningar missförstår eller vantolkar Radio Islams programverksamhet och intentioner, dels för att klargöra karaktären av Radio Islams programpolicy i Palestinafrågan.

H W Levyrs anmälan:

1. Om demonstranter från Hillelskolan

Från Göteborg, där Stockholms närradio inte hörs, inkom till åklagarmyndigheten i Stockholm den 19 augusti 1987 en anmälan mot Radio Islam "för hets mot folkgrupp" av en viss Hans W Levy. Denna hr Levys anmälan vidarebefordrades till JK.

Levy återger "utskrifter av Radio Islams sändningar under fyra dagar i år" och tillfogar: Den 'hets' som dessa sändningar innehåller riktar sig dels mot 'sionister', dels mot 'judar', och han säger: "Jag vill koncentrera min anmälan till en särskild punkt: Hetsen mot Hillelskolans barn på sidan 4 'små karatekillar från Hillelskolan som hotade demonstranterna'. Att denna rad tillkommit i syfte att hetsa, är uppenbart av hela programmets inriktning. "

Hans W Levy upplyser om att "herr Jan Burstein" framfört "korta kommentarer" och "välvilligt sett till att inspelningarna skrivs ut". Och den sändning som här avses var från den 19/7 kl. 14.30-15.30. Det gällde ett telefonväkteri, där en lyssnare ringde upp Radio Islam, varvid ett samtal utspann sig mellan mig, Ahmed Rami, och lyssnaren, och där samtalet så småningom berör den i massmedia uppmärksammade uppståndelsen i och utanför Storkyrkan i Stockholm i samband med PLO-ledaren Yassir Arafats besök i Sverige, inbjuden av Socialdemokratiska partiet - i Storkyrkan hölls ett fredsmöte, där även dåvarande statsministern Olof Palme höll ett anförande och blev utbuad av ett antal sionister bland publiken och senare även framförde verbalt sitt starka missnöje mot Olof Palme när han lämnade Storkyrkan.

57

Detta är bakgrunden till samtalet. Det måste erkännas, att samtalet, återgivet i tryck vid en läsning, verkar något oklart. Lyssnaren säger i alla händelser - med hänsyftning på sionisterna i och utanför Storkyrkan som var upprörda över att Olof Palme stod som värd för Yassir Arafat:

- Ja, de hade små karatekillar från Hillelskolan som hotade demonstranter ... Ja, de var utanför Storkyrkan där.

- De gjorde alltså karate? (frågar jag lyssnaren)

- Ja, de gjorde, inte direkt anföll, men de gjorde sådana där så kallade sparkar i luften, hotande ...

På min fråga mot vem de gjorde detta, svarar lyssnaren:

- Ja, det var mot några arabiska vänner som jag hade, som var där och demonstrerade mot det här jippot i Storkyrkan då. Och då dök de här killarna från Hillelskolan upp där. Hillelskolan är alltså den judiska skolan ... "de har en egen skola, men som Ni har påpekat i Er radio tidigare så finns det ingen skola för muslimer i Sverige, i Stockholm, så de har liksom en möjlighet att behålla sitt, sin egen identitet, sitt eget kulturarv och separera det och sin lojalitet till Israel ...". (Detta är från sidan 4.)

Hur detta kan tolkas som "hets mot folkgrupp" är mycket svårt att förstå. En lyssnare ringer upp i ett telefonväkteri och berättar vad han har sett och upplevt. Finns det någon rimlig anledning att jag skall bestrida eller ifrågasätta hans iakttagelser, upplevelser och reaktioner? I så fall skulle jag utöva förmyndarskap och fungera som ett slags självsvåldig censurmyndighet, vilket vore helt främmande för den demokratiska yttrandefrihet som Sverige respekterar och som jag helt ansluter mig till.

Sade lyssnaren något föraktligt om judar i allmänhet eller om den judiska Hillelskolan, som det fanns skälig anledning för mig att protestera emot? Nej, han säger faktiskt att Hillelskolan erbjuder judiska barn en judisk fostran: "att behålla sitt, sin egen identitet, sitt eget kulturarv", något som ju är helt i överensstämmelse med den svenska invandringspolitikens målsättning! Lyssnaren tillägger visserligen

58

om denna fostran i Hillelskolan: "... och separera det och sin lojalitet till Israel ..." Egentligen är detta slarvigt uttryckt med en tanke som blir motsatt den avsedda (som torde vara att den i Hillelskolan förmedlade judiska fostran skall leda till lojalitet till Israel, inte att separera det, skilja det från Israel). Att den judiska Hillelskolan undervisar de judiska eleverna till lojalitet med den judiska staten Israel, är ett obestridligt faktum som var och en kan förvissa sig om genom att granska undervisningen och läromedlen i denna skola. Att påtala detta innebär inte hets mot vare sig judar i allmänhet eller mot den judiska skolan. Det är en sakredovisning, en redogörelse av fakta.

"Hets" skulle det ha varit, om Radio Islams ansvariga ledning uppmanade sina lyssnare att angripa eller på något sätt trakassera den judiska Hillelskolan och/eller dess elever - men så är ju alls inte fallet vare sig i denna sändning eller i någon annan av Radio Islams sändningar!

Det kan även tilläggas här, att alla Israels ledare från den judiska statens förste premiärminister David Ben Gurion till dagens premiärministrar öppet deklarerat som sin åsikt att också judar i diasporan bör betrakta sig som israeliska medborgare, vilket för övrigt också markeras i "lagen om återvändande": att varje jude i världen (som anhåller därom) automatiskt blir israelisk medborgare (medan fördrivna palestinier förvägras rätten att ens återvända på besök i Palestina). Så till exempel sade Ben Gurion i ett tal i Knesset (den israeliska riksdagen) den 17 maj 1961: "Judar är inte amerikaner och ingen del av det amerikanska folket och det amerikanska hemlandet, även om de endast motvilligt säger att de inte är amerikaner och inte en del av det amerikanska hemlandet som varje annan amerikan" (Jewish Chronicle, London, 26 maj 1961). Och vid ett annat tillfälle sade Ben Gurion: "En jude är jude först och främst: hans trohet till den stat där han har sin hemvist är troheten till en främling i ett gästland" (citerad i The Pay-Off, The American Palestine Committee, 1975).

59

Samtal med Bonnier I och Bonnier II

I sin anmälan till Stockholms åklagarmyndighet (som vidarebefordrats till JK) med krav på att Radio Islam skall stoppas hävdar Hans W Levy vidare att "vi kan inte ha det så, att radion får lov att försöka inbilla folk, att bland det värsta som kan hända är, att ha "en jude som granne" (sid. 7). Anmälaren åberopar sig här på ett samtal i ett telefonväkteri mellan ansvarige utgivaren för Radio Islam (alltså undertecknad) och en lyssnare, en medlem från familjen Bonnier, från en sändning den 19/7/88 kl. 18.00-18.30 - men det gäller endast en enda mening från ett långt samtal, en mening lösryckt ur sitt sammanhang, vilket ger en missvisande helhetsbild av vad som verkligen avsågs.

Den ur sitt sammanhang lösryckta meningen löd: "Israel som stat i dag har blivit som en jude till granne." Meningen i dess helhet löd emellertid: "Man kan säga så här: Israel som stat i dag har blivit som en jude till granne", varvid jag anför detta som en liknelse med staten Israel. Israel är en judisk stat. Det är alltså staten Israels relationer med sina grannstater som avses. Jag säger i samtalet: "Staten (dvs staten Israel) anpassas inte heller till sina grannar. Varför? Är det bara avundsjuka, det, det är att de (syftande på staten Israel) har förödmjukat, massakrerat, ockuperat andras mark." Jag ber att få fästa uppmärksamheten på att det är Palestinafrågan som diskuteras i Radio Islam och också diskuterades i detta samtal med en medlem av familjen Bonnier, inte judefrågan i allmänhet, och att vad jag här avsåg med "som en jude till granne" syftade på relationerna mellan judar och palestinska araber i staten Israel, inklusive "de ockuperade områdena", medan min samtalspartner (medlemmen av familjen Bonnier) sökte leda in samtalet på judeförföljelserna i Hitlers Tyskland för över 40 år sedan. Det är sionismen och förhållandena i Palestina med tillkomsten av den judiska staten Israel som jag här hela tiden åsyftar - och då faller den ur sitt sammanhang lösryckta meningen som något slags bevis för att jag här skulle bedriva "hets mot judar som folkgrupp" i Sverige eller mera specifikt i Stockholm (eftersom närradio-sändaren Radio Islam med ett fåtal sändningstimmar i veckan endast når radiolyssnare i Stockholm).

60

Det är viktigt att veta vad som sagts tidigare i detta samtal och som anmälaren Levy från Göteborg helt förbigår. Redan i inledningen av samtalet ställde jag frågan: - "Jag vill veta om jag har fel, därför är det bra att du har ringt ... Varför har judarna blivit förföljda? Är det alltid omgivningens fel?" På den frågan svarar då lyssnaren, att det är "avundsjuka", därför att "judar ofta varit framgångsrika". Detta leder då till en diskussion om denna sak, varvid jag understryker att man bör kunna diskutera den saken öppet och utan fördomar, att det skall vara tillåtet att kritisera judar utan att genast bli beskylld för att vara "antisemit", när det är fullt tillåtet att kritisera amerikaner, svenskar, araber och andra. Detta medger lyssnaren: att kritik av judar sålunda inte bör avfärdas som "judehat". Sedan säger jag en smula provokativt som ett inlägg i diskussionen och som en tänkbar förklaring till att judar så ofta utsatts för förföljelser överallt i världen: - Om jag vill vara speciell, vill vara "det utvalda folket" och anse mig bättre än andra och organiserar mig som en maffia, en grupp som samarbetar inbördes för att skaffa sig privilegier på andras bekostnad, då accepterar jag ju inte de andra som mina jämlikar, och då väcker naturligtvis detta "avund" eller onda känslor. Avundsjuka är inte bara av ondo, där finns också ett krav på rättvisa och demokrati. Att judendomen bär på ett tungt ansvar genom dess Torah -Moseböckerna, där andra, tredje, fjärde och femte Moseboken skildrar hur Israel - Israels barn - erövrade det forntida Palestina - Kaanans land - med massmord på alla dess invånare, det är ändå mycket uppenbart liksom att man kan se paralleller mellan denna forntida erövring med dess bibliska sanktion och den sionistiska erövringen av Palestina i vår tid. Det räcker att här anföra ett enda - av talrikt förekommande - bibel-citat, från Fjärde Moseboken, 33:e kapitlet, vers 55: "Men om I icke fördriven landets inbyggare för eder, så skolen de som I låten vara kvar av dem bliva en törnen i edra ögon och taggar i edra sidor, och skola tränga eder i landet där I bon." Det är denna del av judendomen som de fördrivna och förtryckta palestinierna blivit offer för och som också lett till att den judiska staten Israel konsekvent saboterat alla försök till samförståndslösningar med palestinierna, att, som jag sade i samtalet: "Sionismen och Israel är så arroganta." För palestinierna i Gaza och på Västbanken, liksom i själva Israel (gränserna före 1967), är detta en

61

påtaglig realitet, om vilket också våra massmedia nästan dagligen rapporterar. Just denna arrogansens attityd har sin sanktion i judendomens Bibel, i dess Torah: "Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herrens, din Guds, bud .. " (5 Mos. 28:13). "Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som bo runt omkring eder" (3 Mos. 25:44).

Det kan tilläggas, att denne medlem av familjen Bonnier med vilken jag förde samtalet framhöll uttryckligen att "sionismen är flera tusen år gammal", att "det funnits sionism lika länge som det funnits judar" och att "sionismen uppstod i det gamla Israel" - alltså måste jag utgå från att sionismen (som jag ville tolka som en jämförelsevis modern företeelse som började i slutet av 1800-talet med Theodor Herzl) hör samman med den bibliska judendomen.

I sin anmälan förbigår Hans W Levy totalt också, att ännu en person, tillhörande familjen Bonnier, övertog samtalet från den föregående medlemmen av denna familj och framförde synnerligen provokativa åsikter i machiavellisk anda. Han sade bland annat: "Du pratar om att palestinierna inte ska acceptera Israel. Då kan dom ju slåss - men dom får stryk ... Så är det ju i hela historien och kommer alltid att vara: den som vinner behåller vad han har tagit. Det är styrkan som dikterar villkoren. Makten och den som segrar bestämmer ... Det är tanks, flygvapen och pengar som bestämmer ..."

Något häpen över denna brutalt uppriktiga maktfilosofi frågade jag för att få denna åsikt bekräftad: - Det enda som kan lösa problemet är den som alltså är starkast? På den frågan fick jag ett klart instämmande: Ja. Varpå jag ställde den närmast retoriska frågan: - Men då tjänar det ju inget till med förhandlingar och folkrätten (som nationerna skall rätta sig efter) betyder då ingenting? Också på denna fråga fick jag ett jakande besked: - Det är alltid vapnen som har bestämt och dikterat villkoren, försäkrade denne hr Bonnier nr 2 och verkade mycket belåten över att ha kommit till denna insikt. Han försäkrade också, att inte

62

bara styrkan utan också Gud och Rättvisan stod helt på Israels sida, men att detta var en annan sak.

Hur en sådan inställning som denne sionistiske hr Bonnier nr 2 kan vara förenlig med demokrati och fredlig samförståndsvilja i FN-anda, är mycket svårt att förstå - denna cyniska maktfilosofi, som sedvanligt brukar associeras till den florentinske författaren Machiavelli och som i europeisk 1900-talshistoria förknippas med fascistiska och nazistiska diktatorer som Mussolini och i synnerhet Hitler, framförs här alltså ohöljt av en sionist med judisk bakgrund av den kända förlagsfamiljen Bonnier! Tänk om jag eller någon annan muslim från arabvärlden offentligt hade framfört denna cyniska maktfilsofi - hur starka protester hade man då inte - och ej utan skäl riktat mot oss?

Vidare kan nämnas, vilket anmälaren Levy också helt förbigår, att den första hr Bonnier precis som Golda Meir i ett beryktat uttalande för ett antal år sedan bestred att det finns ett palestinskt folk, ja, han hävdade att Palestina inte heller finns, och att det aldrig funnits ett palestinskt land, en palestinsk stat - det senare är i sak riktigt men har ju att göra med den långvariga kolonialismen; flertalet f d koloniserade länder som vunnit sin nationella självständighet under befrielsekamp och avkoloniseringsprocess på 50- och 60-talen fanns inte heller tidigare som "stater". För denne hr Bonnier är lösningen på Palestinakonflikten att palestinierna (som han kallar "araber") ger sig i väg till olika arabländer, så att "judar får leva för sig och araber för sig". Är inte detta en typisk apartheidpolitik, en rasistisk politik? Och framför allt: bottnar inte denna inställning, som företräds av många sionister, i det mest cyniska förakt för ett folks traditionella hemhörighet i det egna landet? Är det en tillfällighet att anmälaren Hans W Levy, liksom alla de andra anmälarna, totalt förbigår dessa åsikter hos sina sionistiska meningsfränder?

63

Leon Gersons anmälan till JK - återigen ur sitt sammanhang lösryckta citat

I Leon Gersons JK-anmälan, daterad den 19 augusti 1987, föreligger endast korta ur sitt sammanhang lösryckta citat från ett antal av Radio Islams sändningar. Av de i denna JK-anmälan framförda 28 citaten är det svårt att förstå att något av dem skulle kunna uppfattas som "hets mot folkgrupp". Anmälaren har missuppfattat de citat han anför från Marie-Louise Wadenbergs uppläsning av boken "The Case of Israel" av den franske författaren Roger Garaudy, när han tror att dessa uppläsningar skulle vara författade av henne.

Garaudys bok (som också föreligger i engelsk översättning och har sedan översatts till svenska av Marie-Louise Wadenberg).

Också Gerson anför ett antal citat från en lyssnare, Per Pettersson, i ett av Radio Islams telefonväkteri den 19/7 kl. 14.30-15.30, där denne bl a framför som sin uppfattning att "den sionistiska gruppen i Hollywood ... är otroligt mäktig i USA ... och att det inte står i samklang med det amerikanska folkets verkliga önskningar". Frågan om detta är ett grundlöst eller rentav lögnaktigt påstående ställs aldrig av anmälaren, eftersom det torde vara allmänt bekant att det övervägande flertalet filmbolag (också för TV-filmer) i Hollywood ägs och även styrs av personer som traditionellt står sionismen nära, vilket också framgår av tendensen i de filmer som behandlar konflikten i Mellanöstern liksom andra ämnen som berör sionismen och dess intressen.

I samma program citeras i Gersons anmälan ett annat uttalande av lyssnaren, Per Pettersson: "Vi skall protestera mot Bonniers makt, mot FIB-Aktuellt, mot pornografiska alster som Bonnier sprider runt i Sverige." Att vilja protestera mot vissa maktförhållanden, t ex inom den privata storföretagsamheten, kan väl knappast kallas för illegitimt eller "hets mot folkgrupp" - i så fall skulle en stor del av vår politiska debatt förbjudas! För övrigt kom ju två herrar Bonnier till tals i Radio Islams telefonväkteri, där de fick tillfälle att förklara att familjen Bonnier inte längre är

64

"judisk" utan "lika svensk som någon Svensson eller Pettersson".

Allvarligare kan dock förefalla det korta citat som Gerson anför från mitt samtal i detta telefonväkteri med lyssnaren Per Pettersson, nämligen följande: "Dom (sionisterna) vill helt och hållet bidra till dekadensen i Väst, förstöra ungdomar, förstöra människor ..." Med "dom" avsågs emellertid de affärsmän som producerar och kolporterar pornografi, inte sionister i allmänhet, vilket anmälaren Gerson förbigår med detta ur sitt sammanhang lösryckta citat. Självfallet kan man ha olika uppfattningar om pornografi - min personliga uppfattning är att den är destruktiv, skadlig, och den uppfattningen, som delas av många, står jag för.

Gerson anför ett annat citat från mig i samma program, där jag säger att "sionistiska judar lade beslag helt och hållet på Palestina", vilket torde vara ett obestridligt faktum, hur man sedan än ser på Palestinakonflikten. Och jag säger där vidare, att "sionisterna, sionistiska judar mest, försöker göra alla Israels fiender till Europas och Västs fiender". Jag kan inte förstå att detta skulle vara något grundlöst eller sanningslöst - att så verkligen förhåller sig kan var och en förvissa sig om som förutsättningslöst studerar Israels politik och sionisternas stöd för denna politik i stort: den sionistiska propagandan bestyrker detta. Men visst kan även detta diskuteras, därom är jag som ansvarig utgivare för Radio Islam fullt medveten om och har därför inbjudit ett flertal kända meningsmotståndare, varav flera framträtt i Radio Islam, och därför har jag hållit telefonväkteri utan att censurera meningsmotståndare, vilket torde vara ovanligt inom närradion, där vi - till skillnad från riksradion - inte är skyldiga att iaktta "saklighet och opartiskhet".

Gerson citerar ett uttalande - också från samma person - där jag säger: "Så fort någon försöker störa det greppet som de (sionisterna) har över allmänna opinionen här i Sverige och Europa, blir dom väldigt våldsamma ...

Det är samma, det är alltså egentligen deras förfäders, ideologi jag menar." Detta kan förefalla mycket generaliserande som allmän utsaga. Men vad jag här åsyftade var

65

bl a de våldsamma protesterna från sionistiskt håll, när PLO-ledaren Yassir Arafat besökte Stockholm, inbjuden av Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti, och med "förfäders ideologi" menar jag här vad judarna själva har att berätta om sin egen historia, till exempel i Bibeln, där det ständigt talas i Gamla Testamentet om mycket våldsamma interna reaktioner och vad deras stora profeter omtalar i starka, lidelsemättade färger, vidare i Nya Testamentet, både i evangelierna, Apostlagärningarna och i Paulus' brev, där förföljelser - mycket våldsamma sådana - mot de första kristna församlingarna från de lagtrogna judarna skildras. Att förneka detta är att förneka en av hörnpelarna i det västerländska kulturarvet, det bibliska, vilket väl närmast är genant att en muslim från Marocko skall behöva påpeka!

Gerson återger ett annat av mina uttalanden, nämligen när jag säger: "Jag tycker att judarna provocerar rasism och hat", vilket åsyftar de sionistiska judarna i Palestina där de upprättat sin judiska stat Israel och i över 20 år har hållit Västbanken, Gaza och Golanhöjderna i ett militärt järngrepp samtidigt som de judiska bosättningarna fortskrider för att tränga undan därvarande palestinsk befolkning. Jag skulle här även kunna hänvisa till ett flertal framstående sionister som uttalat samma mening som jag, så t ex den framlidne sionistledaren Nahum Goldmann i hans även till svenska översatta och på Tidens förlag utgivna bok 1978, "Den judiska Paradoxen", där han bl a säger att antisemitism funnits sa länge det har funnits judar och att "judar alltid betraktat sina förföljare som en mindervärdig ras". Vill anmälaren Gerson hävda, att även dr Nahum Goldmann, flerårig ordförande för både Världsjudiska Kongressen och Världssionistiska Organisationen, var "antisemit" eller bedrev "hets mot judar som folkgrupp"?

Gerson anför två lösryckta citat från ett samtal mellan mig i Radio Islams telefonväkteri och den förste herr Bonnier, där vi berör orsakerna till judeförföljelserna. Bonnier framför som sin åsikt att judarna i Tyskland efter första världskriget och före Hitlers makterövring 1933 uteslutande var ett slags syndabockar. Bonnier säger: "Dom (nazisterna) måste skylla på någon", varpå jag svarar: "Nej, inte bara det. I så fall förenklar man ..." Är det i sak felaktigt att förbehåll-

66

la sig rätten att det vanligen finns fler än en enda orsak till en viss socialpolitisk företeelse? Är inte verkligheten alltid mer komplicerad än vad vissa propagandister finner lämpligt att göra den till? Öppenhet för ett mera nyanserat betraktelsesätt kan väl i alla händelser inte vara uttryck för det schablontänkande som kännetecknar rasister?

Gerson anför även ett citat från mitt samtal som han tydligen anser särskilt graverande, nämligen när jag säger: "Varje gång man går lite djupt, för att se vem som står bakom fördomar och anti-islamisk propaganda, hittar man en sionist " Också detta kan verka väl generaliserande - men kan utsagan i sak bestridas? Mot bakgrund av den inflammerade Palestinakonflikten är det alldeles uppenbart att det råder en skarp motsättning mellan sionister och den arabisk-islamiska världen, och att det logiskt sett ligger i sionismens intressen att angripa islam och arabvärlden. Däremot finns det inga belägg för att islam och arabvärlden har andra lika uttalade fiender - det är länge sedan i historien som det rådde skarpa motsättningar mellan muslimer och kristna.

De allra skarpaste angreppet på Israel som jag gör och som Gerson återger (som vanligt lösryckt ur sitt sammanhang) är följande den 1/8 kl. 11-12: "Israel är en internationell skurk, bandit, en terroriststat som lever på socialhjälp från andra folk." Självfallet är detta ett mycket skarpt uttalande - men frågan är om detta omdöme är grundlöst och osant. Den frågan ställer aldrig anmälaren. Om man solidariserar sig med palestinierna som med våld och terror fördrevs i hundratusental åren 1947-1948 och sedan förvägrats att återvända, medan all världens judar automatiskt blir den sionistiska staten Israels medborgare, och sedan bevittnar hur denna sionistiska stat förtrycker kvarvarande palestinier som en tredje eller fjärde rangens människor, då blir man upprörd och kallar rov för rov och en banditstat för en banditstat och statsterrorism för terrorism. Låt mig erinra om den franske 1600-talskritikern Bolleaus bekanta uttalande: J'appelle un chat un chat et Rolin un frippon. Och att Israel "lever på socialhjälp" - detta är så väl bekant för alla som befattat sig med saken, enbart från USA erhåller Israel sedan över 20 år över 3 miljarder

67

dollar årligen, mer än alla USAs 50-delstater tillsammans; de israeliska/judiska bosättningarna på Västbanken och i Gaza betalas helt av USA, därtill kommer att Västtyskland betalat Israel över 130 miljarder DM, alltså bortåt 500 miljarder kronor, hela den israeliska infrastrukturen är uppbyggd med västtyska medel. Mot denna bakgrund är det faktiskt vare sig grundlöst eller osant att kalla Israel för en internationell socialhjälpstagare.

Avslutningsvis skulle jag vilja framhålla följande: sionister har rika möjligheter att i Sverige sprida sin information och sin propaganda, inte bara i sina egna interna sionistiska publikationer som Judisk Krönika och Menorah liksom i närradioprogrammen i Judiska Studentklubbens sändningar i Stockholm, och det har aldrig fallit Radio Islam in att en enda gång anmäla denna sionistiska information och propaganda för Justitiekanslern som exempel på "hets mot folkgruppen palestinierna", trots att palestinierna verkligen är de lidande offren. Radio Islam respekterar den demokratiska yttrande- och åsiktsfriheten och motsätter sig alla försök till åsiktsmonopol och åsiktscensur.

***

68

 

RADIO ISLAM KOMMENTERAR SVANTE HANSSONS PARTSINLAGA MOT RADIO ISLAM FÖR "ANTISEMITISM"

A. På uppdrag av Judiska församlingen i Stockholm har den i Frankrike bosatte statsvetaren Svante Hansson författat en utredning på över ett hundra A4-sidor med rubriken "ÄR RADIO ISLAM ANTISEMITISK?"

Svante Hansson, som är känd för sitt starka sionistiska engagemang, söker i sin utredning leda i bevis att Radio Islam är antisemitisk så gott som genomgående i sina sändningar. Detta gör han med utgångspunkt från sin definition, som han uttrycker så här:

Antisemitism är att förvägra judarna, som enskilda individer eller kollektiv, en rättighet eller förmån som man tillerkänner andra grupper och/eller deras medlemmar. (s. 19)

Denna definition på antisemitism kan självfallet accepteras, om man som Svante Hansson utgår från sionismens grundtes att judar är ett särskilt folk med rätt till sitt eget land.

Men om man inte accepterar denna sionismens grundtes utan hävdar att judar tillhör en viss religiös och kulturell grupp som i allt väsentligt assimilerats i de många olika länder där de bor och är likvärdiga medborgare, måste man förkasta giltigheten i denna definition. Därmed är man självfallet inte antisemit eller judehatare. En antisemit är en person som i varje jude ser en farlig, skadlig eller rentav ond människa som man personligen måste a priori ta avstånd ifrån och som socialt måste - på ett eller annat sätt - oskadliggöras. Denna attityd och inställning till judar är den allmänt gängse för begreppet antisemitism. Men för Svante Hansson är detta

69

begrepp mycket mer omfattande och i realiteten godtyckligt, eftersom han utgår från sin sionistiska definition. Han påstår därför också:

Att säga, att judarna inte är ett folk, en nationalitet, innebär inte bara att man förvägrar dem den rätt till nationellt självbestämmande som enligt den dominerande politiska teorin tillkommer alla folk, utan även att man förvägrar dem rätten att själva bestämma sin kollektiva identitet. Därmed har man hamnat i den position som kan sägas vara gemensam för alla former av antisemitism.

Alltså, om judar är ett särskilt folk enligt vad somliga judar anser (övervägande de judiska sionisterna), även om de inte är det enligt andra judar (övervägande de emanciperade och välassimilerade judarna), så är man antisemit, när man inte accepterar Svante Hanssons sionistiska uppfattning att judar är ett särskilt folk och en särskild nationalitet. Detta är en godtycklig eller i varje fall subjektiv uppfattning som saknar objektiv giltighet, eftersom den inte är allmänt omfattad och heller inte har uttryckligt stöd i internationell rätt.

Två skilda uppfattningar om judarnas sociala identitet står sålunda mot varandra: den sionistiska, som Svante Hansson företräder, och den anti-sionistiska, som bl a Radio Islam företräder.

Vad Svante Hansson i sin utredning förbigår är att den anti-sionistiska uppfattning som bl a Radio Islam företräder har sin grund i den centrala fråga som Radio Islam behandlat i flera av sina sändningar, nämligen Palestinafrågan: att sionisterna med den sionistiska staten Israel har lagt beslag på den inhemska palestinska befolkningens land, fördrivit med våld och terror bortåt 750 000 Palestinier från deras hemland, sedan vägrar dem rätten att återvända samtidigt som detta Israel - genom lagen om återvändande - öppnar palestiniernas land för judar från hela världen som automatiskt får israeliskt

70

medborgarskap i den sionistiska staten. Till detta kommer att palestinierna i Israel - liksom i de senare ockuperade palestinska områdena Västbanken och Gazaremsan - särbehandlas som en diskriminerad och föraktad underklass.

Det är i denna fråga, Palestinafrågan, som Radio Islam tar konsekvent och starkt ställning: för de fördrivna och förtryckta palestinierna, och mot inkräktar- och ockupationsmakten Israel och dess fundamentala ideologi, sionismen. Det är den sionistiska staten Israel som är inkräktaren, ockupanten och förtryckaren, medan palestinierna är de som fråntagits sitt fosterland, diskrimineras och förtrycks. När sionister och sionistanhängare i Sverige angriper Radio Islam i en rad JK-anmälningar söker de avleda uppmärksamheten från denna centrala fråga för att i stället söka misstänkliggöra oss för att bedriva antisemitism och hets mot judar i allmänhet. Detta gör också den av dem anlitade Svante Hansson i sin utredning.

Dagens verklighet, som pågått i 40 år, är det sionistiska förtrycket och den sionistiska terrorn i det av sionisterna ockuperade Palestina, inte något antisemitiskt förtryck som tillhör det förflutna, det lyckligtvis övervunna skedet i Europas historia. Men för sionisterna och Svante Hansson gäller det att söka smussla undan den aktuella verkligheten och göra förtryckarna och deras anhängare till offer för lömska och ondsinta förföljelser.

Svante Hansson återger ett samtal i Radio Islam mellan Radio Islams ansvarige utgivare, Ahmed Rami, och den för palestinierna engagerade socialdemokratiske Uppsala-akademikern, Sigbert Axelsson. Axelsson säger där, att judarnas erfarenhet av förintelsen under Tredje riket är en erfarenhet som "vi måste ta väldigt stor hänsyn till". Detta föranleder Rami att erinra om att muslimerna inte hade med denna sak att göra och att det inte finns skäl att palestinierna skall få umgälla det genom att fråntas sitt land och bli förtryckta av sionistiska judar. Hanssons kommentar är bl a, att alla jämförelser

71

mellan nazisterna och sionisterna uppfattas av "judar" som "grovt osaklig kritik av sionismen", utan även som "försvar för den egna identiteten".

Från europeisk synvinkel ligger det självfallet mycket i Sigbert Axelssons påpekande i Radio Islam, att man bör visa stor hänsyn till judarnas hemska erfarenheter under nazismen i Europa. Men Radio Islam ser inte de aktuella händelserna i det ockuperade Palestina från europeisk ståndpunkt med ett starkt skuldmedvetande, färgat av kristen livssyn, utan från islamisk och arabisk med en passionerad solidaritet med palestinierna. Judeförföljelser och judemord, allt detta som knyts samman med "Förintelsen", tillhör den europeiska historien, medan sionisternas våldförande på Palestina och på det palestinska folket tillhör dagens verklighet och bränner som en glödande ugn i varje muslims hjärta. Att då - mot bakgrund av denna aktuella verklighet - disputera och försöka analysera om än det ena, än det andra uttalandet till stöd för de förtryckta palestinierna är uttryck för antisemitism, detta ter sig som akademiskt hårklyveri och i grunden skäligen ovidkommande för inte bara de direkt drabbade palestinierna utan för varje muslim och för varje palestinsk eller arabisk kristen, ja, för varje människa med ett varmt medmänskligt hjärta.

I sin ganska ingående utredning, som är en sionismens partsinlaga, detaljgranskar Svante Hansson en mängd olika selektivt framförda uttalanden av skilda personer som medverkat i Radio Islam och tycker sig kunna fastställa att där förekommer antisemitism. Det tjänar föga till att bemöta Hanssons analyser och slutsatser, eftersom Hansson har den grundläggande sionistiska uppfattningen att antisionism är antisemitism låt vara med vissa smärre undantag för att på sedvanligt akademiskt sätt framstå som nyanserad och saklig.

Det väsentliga i tvisten mellan sionisterna och antisionismens Radio Islam är att Radio Islam aldrig har utgett sig för att vara ofelbar och sitta inne med den allena saliggörande sanningen, utan Radio Islam har ställt sig öppen för debatt

72

också med meningsmotståndare, av vilka flera som biskop Krister Stendahl, folkpartistiska riksdagsledamoten Maria Leissner och SSUs ordförande Anna Lindh har medverkat i långa oredigerade intervjuer. Radio Islam är alltså konsekvent öppen för kritik.

Det bör dessutom tilläggas, att Radio Islam aldrig ens kommit på tanken att förmena sina mest passionerade meningsmotståndare bland sionister och sionistanhängare rätten att fritt framföra sina åsikter, trots att de genom sitt principiellt reservationslösa stöd till den sionistiska staten Israel faktiskt därmed gör sig medansvariga till Israels folkmord (enligt FNs definition) på det palestinska folket. Radio Islam har inte uppvaktat JK med anmälningar mot sionisterna för att bedriva "hets mot folkgrupp", palestinierna och PLO, eftersom Radio Islam verkligen respekterar den demokratiska yttrandefriheten - till skillnad från de många sionistanhängare som sänder protestskrivelser mot Radio Islam för "antisemitism" till JK! Dessa sionistanhängare vill stoppa Radio Islam - och därmed det fria ordet!

Några kommentarer bör dock framföras till Svante Hanssons mästrande förebråelser och anklagelser mot Radio Islam.

Som kommentar till sionismens krav på varje jude att vara lojal mot Israel, vilket berörts i ett samtal i Radio Islam, gör Svante Hansson följande kommentar:

Även om det vore så att Israel krävde att varje jude i världen skulle ha "två nationer" (vad det nu kan betyda), är det svårt att inse varför detta skulle vara ett säkerhetsproblem eller skrämmande ur svensk nationell synpunkt. Endast om man utgår från att judarna i Sverige faktiskt har denna dubbla lojalitet, eller primära lojalitet till Israel, blir yttrandet meningsfullt. Och, i så fall, antisemitiskt. (s. 42)

73

Faktum är att Sionistiska Världskongressen ständigt återkommer med kravet till "diasporajudarna" att visa Israel lojalitet. Låt mig här endast citera från Jewish Newsletter, September, 1957; referat från Världssionistiska kongressen:

Dr Goldmann agreed with Ben Gurion that all Jews who live in the Diaspora are in exile and will eventually have to be redeemed in Israel. But, the practical trannsition, from exile to Israel, will not be effected immediately and in a hurry, as Ben Gurion wanted. It will be accomplished by a lorg evolutionary process. In the meantime Diaspora Zionists can help Israel economically, financially, politically and culturally, as much as, if not more than, the citizens of Israel can. For Israelis and Diaspora Jews are one people.

(Den svenska översättningen av ovanstående citat:

"Dr Goldmann var överens med Ben Gurion om att alla judar som lever i Diasporan (alltså judar som lever utanför Israel) är i exil, d v s lever i landsflykt, och kommer en dag att bli födda på nytt i Israel. Men den praktiska överföringen från exilen till Israel kommer inte att kunna genomföras omedelbart och snarast som Ben Gurion ville. Det kommer att ske genom en lång utvecklingsprocess. Samtidigt kan diasporajudarna hjälpa Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt, lika mycket, om inte mer än Israels medborgare kan. Ty israeler och diasporajudar är ett enda folk.")

Beträffande nationella säkerhetsrisker må här blott ett exempel nämnas: Pollard, som spionerade för Israel mot USA! Fallet Pollard har förra året - 1987- uppmärksammats mycket i amerikanska massmedia.

Alltså, när den ledande världssionistiska organisationen yrkar på primär lojalitet för diasporajudarna till Israel, alltså "dubbel

74

lojalitet", så är detta en verklighet som, när det yttras, är "antisemitisk", enligt Svante Hansson! Hur skall någon verklighetsbeskrivning av sionismen egentligen kunna undgå att stämplas som antisemitism (av Svante Hansson)?

Ett annat exempel, denna gång på Svante Hanssons falska och försåtliga sätt att argumentera. Radio Islam ställer följande retoriska fråga: - Tror man på fullt allvar i det upplysta, demokratiska Sverige att det sionistiska och krigiska Israel är en uppfyllelse av den bibliska legenden om israeliterna som Guds utvalda herrefolk över alla andra folk, Israel som strider för Gud och har rätt att röva andra folks land, fördriva och förinta dem?

Svante Hansson avfärdar detta som "antisemitisk bibeltolkning" och tillägger i sin kommentar: "... förutom den tidigare införda termen "herrefolk", fogar man här en annan term med anknytning till nazistisk vokabulär och praktik: "förinta". (s. 47)

I Femte Mosebok, sjunde kapitlet, med rubriken "Befallning om kananéernas tillspillogivning", heter det i vers 16:

Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota: du skall icke visa dem någon skonsamhet.

Hur skall detta kunna "tolkas" på annat sätt än vad där i klara verba står?

Om detta uttalande i bibeln, i judendomens Torah, är "antisemitiskt" enligt Hansson, så finns det väl ingen annan råd för honom och hans uppdragsgivare än att anmäla Moseböckerna i Gamla Testamentet för "antisemitism" hos JK! Och flera av psalmerna i den judiska församlingens sång- och bönebok Psaltaren får han väl också rubricera som "vulgärantisemitism", t ex 137:9, där det heter:

Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

75

Hela Bibeln, särskilt judendomens, det vill säga Gamla Testamentet, ångar av "antisemitism". Tag till exempel profeten Jesaja, 34:2, 5 och 6:

Ty Herren är förtörnad på alla folk och vred på all deras här: och han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas. Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen: se, det far ned på edom till dom, på det folk jag har givit till spillo. Ja, ett svärd har Herren, det dryper av blod och är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett från vädurars njurar ty Herren anställer ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land.

Den store judiske profeten, som talar med Herrens mun, säger också, det är åter Jesaja, 49:26:

Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft.

Naturligtvis finns det både from och lurig bibelexegetik som kan tolka dessa texter och få dem att betyda något helt annat än vad de klart utsäger. Men är egentligen inte detta ganska suspekt (för att använda en understatement)?

Ännu ett exempel på hur vidlyftigt och godtyckligt Svante Hansson betecknar för honom obekväm verklighetsbeskrivning som antisemitisk. Blotta omnämnandet av sionismens starka inflytande och makt i USA avfärdas av Hansson som "konspirationsteorier" och typisk för antisemitismen. (s.50) Svante Hansson ställer aldrig den relevanta frågan: Är detta sant? Eller är det bara elakt förtal för att komma åt sionisterna och/eller judarna? Att det verkligen finns ytterst starka belägg för denna starka sionistiska makt visar förre republikanske kongressmannen Paul Findley i sin mycket uppmärksammade och väldokumenterade bok They Dare to Speak Out, People

76

and Institutions confront Israel's Lobby (Lawrence Hill & Company, Westport, Connecticut, USA, 1985, 362 sidor). DNs mångårige reporter i Mellanöstern Åke Ringberg har i sin nyligen utgivna bok Blodet i Beirut (Carlssons förlag, Stockholm 1987) ganska utförligt redogjort för några huvuddrag i Findleys bok och dessutom intervjuat honom. Här kan endast hänvisas till bl a dessa böcker - efter läsning av dem torde det vara svårt att sanningsenligt avfärda sionismens makt i USA som några slags konspiratoriska hjärnspöken.

Så gott som genomgående tillämpar Svante Hansson det fula knep som i USA kallas guilt by association: därför att vissa klassiska och ofta vulgära antisemiter beskyllt alla judar för dolda sammansvärjningar och nesligt brottsliga förehavanden, så betecknas varje kritisk granskning av inslag i den bibliska judendomen och sionismen som utslag av typisk antisemitism. Så till exempel när Radio Islam - med hänsyn till sionisternas erövring av palestiniernas land - erinrar om upphovet till den judiska påsken som redovisas i Exodus (Andra Moseboken), kapitel 12, då avfärdas detta av Svante Hansson blankt med följande ord:

Ytterligare kommentarer till denna antisemitiska nidbild av den judiska religionen torde vara överflödiga. (s. 51)

Om det är en "nidbild av den judiska religionen" att återge vad som står i Torah, så vore det intressant att få veta vilken annan källa i den judiska religionen som har kullkastat vad som berättas i Andra Moseboken, tolfte kapitlet, om upphovet till den judiska påsken. Men om detta tiger Svante Hansson. Han nöjer sig bara med att irriterat vifta undan saken som antisemitisk nidbild! Detta verkar knappast förtroendeingivande.

Att Radio Islam i flera inslag uppehållit sig vid Gamla Testamentet, särskilt Torah (de fem Moseböckerna), beror på att alla de ledande sionisterna - från Israels förste premiärminister

77

David Ben Gurion till senare israeliska premiärministrar som Golda Meir, Menachem Begin och Yitzhak Shamir - offentligt medgivit att utan Bibeln skulle det aldrig funnits någon sionism och något Israel. Därtill kommer de märkliga överensstämmelserna mellan GT-berättelserna om hur Israels barn på Herrens befallning erövrade Kaanans land (det nutida Israel) och hur sionisterna i vårt århundrade erövrade Palestina.

Långt fler kommentarer kunde göras till Svante Hanssons partsinlaga mot Radio Islam, men som tidigare framhållits är det skäligen meningslöst, eftersom Hanssons sionistiska definition av antisemitism är så allmänt vidlyftig och godtycklig, att han med stöd av den kan få nästan varje kritik av sionismen i teori och praktik att bli uttryck för antisemitism. När Radio Islam säger att Israel som judisk stat exkluderar muslimer och kristna som fullt delaktiga i denna stat, så är denna välbekanta verklighetsbeskrivning (som ingen israelisk ledare någonsin ifrågasatt) enligt Hansson "ett välbekant argument, som redan visats vara antisemitiskt enligt den grundläggande definitionen". (s. 87)

Sammanfattningsvis: För Hansson är all djupare kritik av sionismen och Israel "antisemitism". Därmed faller den otäcka beskyllningen mot Radio Islam som antisemitisk. Det bör dock medges att Radio Islam i vissa fall uttalat sig oförsiktigt om vissa tabubelagda ämnen, personer och maffior. Sionisterna betraktar det som "fel" och "brottsligt"! Ett tabu är ett tabu! Radio Islam råkar ge sig på en helig ko. Radio Islam är inte felfri och har aldrig utgett sig för att vara det. Dessa enstaka försyndelser och klavertramp bottnar dock främst i ett mycket starkt engagemang för de fördrivna och förtryckta palestinierna, vilket inte är en ursäkt men en förklaring. Man bör besinna att Radio Islam är den islamiska världens röst i Stockholm, inte den enda rösten men dock en liten röst. Radio Islam beaktar inte de speciellt svenska eller ens de europeiska perspektiven utan de islamiska, arabisk-islamiska perspektiven och synsätten för att dessa skall bli bättre kända i Stockholm, som ändå har en islamisk befolkningsminoritet på cirka 35 000, långt fler än den judiska. Framför allt vill Radio Islam än en gång erinra om att vi är öppna för debatt och gärna hör alla åsikter i den vitala och angelägna Palestina-frågan för ökad förståelse och ett breddat och fördjupat kunnande.

78

Svante Hansson gör inledningsvis följande sammanfattande definition: "Antisemitism är att förvägra judarna, som enskilda individer eller kollektiv, en rättighet eller förmån som man tillerkänner andra kollektiv och/eller deras medlemmar."

Varför skall man då tillerkänna judar, från alla länder, rätten att lägga beslag på Palestina? Varför skall man då beröva palestinierna deras land och rätten till sin egen stat?

Ingen religiös, etnisk eller politisk grupp (även "utvald"), som individer eller kollektiv, har rätt att beröva ett annat folk dess land och egendomar, vare sig det står i en helig bok eller ej!

Antisemitism är uttryck för diskriminering av judar och ett förnekande av judarnas medborgerliga och mänskliga rättigheter, varhelst de bor. Ingen annan definition är giltig. Men även om man accepterar Hanssons definition, så har judarna inte rätten till Palestina. Att ifrågasätta judarnas anspråk på Palestina är inte antisemitism!

Sedan medger han detsamma som Radio Islam genomgående hävdar, att antisionism inte är - eller behöver vara - detsamma som antisemitism och exemplifierar: "Kritik av staten Israels politik, även överdriven, osaklig eller missvisande kritik är inte antisemitisk." Och han tillfogar att "inte heller krav på att staten Israel på ett eller annat sätt, även med våld skall bringas upphöra att existera, är i och för sig inte antisemitiska". (sid. 6)

Så långt delar vi Svante Hanssons inställning. Om Svante Hansson konsekvent hade hållit sig till sin definition av antisemitism och dess innebörd vad gäller Israel och dess sionistiska politik, så hade det inte funnits någon anledning för honom att beskylla Radio Islam för antisemitism i flera avseenden. Men Svante Hansson gör inte detta, utan han tillfogar ett antal självsvåldiga och godtyckliga definitioner på antisemitism. Några exempel:

1. Svante Hansson säger att det är en antisemitisk stånd-

79

punkt att ifrågasätta Israels legitimitet som judisk stat, "eftersom den förutsätter en definition av det judiska, som berövar judarna den nationella självbestämmanderätt som varit ett ledmotiv i europeisk politik åtminstone sedan förra hälften av 1800-talet och under vårt århundrade spritt sig över hela världen". Detta är ett försåtligt sätt att argumentera. Svante Hansson förbigår här två relevanta fakta, dels den sionistiska staten Israels definition på en judisk stat, nämligen en stat för alla världens judar enligt den israeliska statens lag om återvändande av 1950, dels den judiska staten Israels politiska praxis gentemot de ursprungliga palestinska invånarna, som berövats sitt land, i stor omfattning fördrivits, diskrimineras och förtrycks. Därmed har staten Israel - ytterst i kraft av sin sionistiska ideologi - grovt kränkt folkrätten i flera väsentliga avseenden och är inte en stat som alla andra. Det är just dessa grova kränkningar av folkrätten som gör att bl a Radio Islam bestrider staten Israels legitimitet som tillkommit på hela det palestinska folkets bekostnad. Och det är staten Israels försvar för dessa flagranta kränkningar av folkrätten med hänvisning till att Israel är en "judisk stat" som föranlett bl a Radio Islam att underkänna den judiska staten Israels legitimitet som en stat likvärdig med andra rättsstater.

2. Enligt Svante Hansson är det antisemitism, ja, grov antisemitism, när Radio Islam på grundval av relevanta citat från judendomens Torah (de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet) hävdat att troende judar uppfattar sig som ett "herrefolk", trots att det där är ett genomgående tema att Israels folk ingått ett förbund med Herren och därmed skall vara hans "egendom framför alla andra folk" (2 Mos. 19: 5), varigenom Herren skall se till att andra folk förjagas, förintas eller förslavas eller förvirras (2 Mos. 23: 27-31, 5 Mos. 7: 16-24, 11: 22-25, 20: 11-17). Hur kan det vara antisemitism (som enligt Svante Hanssons egen definition är vägran att tillerkänna judar samma rättigheter och förmåner som andra folk) att citera ur judendomens lära och lag (Torah, de fem Moseböckerna), det bryr sig Hansson aldrig om att klargöra. Med Svante Hanssons förvrängda logik skulle det vara hets mot det tyska folket att belysa nazismen med relevanta citat från Hitlers Mein Kampf och Hitlers tal! Var och en torde inse att detta är absurt. (sid. 10)

80

3. Svante Hansson förbigår vidare det relevanta faktum att alla ledande sionister, alltifrån Theodor Herzl i hans efterlämnade dagböcker fram till Israels premiärministrar David Ben-Gurion, Golda Meir, Menachem Begin och den nuvarande Yitzhak Shamir har legitimerat sionisternas erövring av Palestina med hänvisning till just Herrens löfte till Israels folk att få detta "utlovade land" som det står i Torah (1 Mos.15: 18-21, 2 Mos. 23: 31, 5 Mos. 11: 22-25; 33:29; 34:4). Denna "bibelläsning" avfärdas av Svante Hansson som antisemitisk. Med Hanssons förvrängda logik är i så fall alla ledande sionister antisemiter liksom staten Israel! (sid. 10)

4. Svante Hansson fortsätter med sin förvända logik när han vidare beskyller Radio Islam för antisemitism med följande påstående: "Ett klassiskt antisemitiskt tema, som också odlas flitigt i Radio Islam är den dubbla lojaliteten". Hansson förbigår här det väsentliga i sammanhanget, nämligen att det just är sionisterna som kräver "den dubbla lojaliteten" av judar i diasporan, judar i andra stater än i Israel: att de skall vara lojala inte endast med de stater där de är medborgare och lever och verkar utan även - och dessutom i främsta rummet - med Israel! Bevis på detta framkommer i den ena världssionistiska kongressen efter den andra. Enligt Hansson är det här återigen de sionistiska ledarna och de världssionistiska resolutionerna som gör sig skyldiga till "ett klassiskt antisemitiskt tema"! (sid. 10)

5. När Radio Islam påtalat att massmedia och överhuvudtaget opinionsmedia i Sverige och framför allt i USA är prosionistiska (vilket utförligare redovisats i andra program i Radio Islam som Svante Hansson förbigår), så är detta enligt Svante Hansson en typisk antisemitisk "konspirationsteori, som fick sitt klassiska uttryck i Sions vises protokoll" (sid. 12). Än en gång förbigår Hansson själva kärnfrågan: År det sant eller inte att sionismen - och därmed Israels intressen - har makt över viktiga opinionsmedia i västvärlden? Om det är osant som Radio Islam hävdat med ett flertal exemplifieringar att sionismen har detta inflytande och denna makt, så är det Hanssons skyldighet att i sak vederlägga dessa uppgifter om sionismens inflytande och makt i viktiga opinionsmedia, därest han hade seriösa avsikter att kritiskt granska Radio Islams programverksamhet. Men

81

då Hansson bara blankt avfärdar saken med hänvisning till en känd - eller ökänd - antisemitisk skrift som Sions vises protokoll som exempel på att Radio Islam gjort sig skyldig till någon slags grundlös antisemitisk konspirationsteori, så kan hans anklagelse mot Radio Islam för antisemitism inte heller här tas på allvar. Det är återigen bara fråga om lösa påståenden.

6. Som exempel på vad Hansson kallar "vulgärantisemitismen" nämner han "ekonomiska fördomar" mot judarna i Europa och säger: "Penningutlåning och kommers blev typiska judiska sysselsättningar därför att omgivningen av olika skäl inte kunde eller ville ägna sig åt sådana verksamheter, samtidigt som den officiella ideologin, kyrkans lära, framställde dem som moraliskt tveksamma". (sid.l6) Detta är på sin höjd en halvsanning och avslöjar hur partisk Hansson är i sin "undersökning". Han förbigår nämligen här ett centralt ställe i judendomens Torah (som enligt hävdvunnen judisk uppfattning tillkom långt före Jesu tid): "Av utlänningen må du taga ränta, men icke av din broder, på det att Herren, din Gud, i allt vad du företager dig, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning." (5 Mos. 23: 20) Torah är alltså den judiska lagen!

7. När Radio Islam hävdat att "judehatet eller antisemitismen var och är alltjämt sionismens grogrund och förutsättning: utan antisemitism ingen sionism" och beledsagar detta med talrika citat från ledande sionister alltifrån Theodor Herzl till Nahum Goldmann, så avfärdar Svante Hansson detta med att det är fråga om en tvivelaktig citat-teknik och att inga bevis för detta framförs. Typiskt är att Svante Hansson också här förbigår andra program i Radio Islam, där vi bl a belyst hur Israels hemliga agenter avsiktligt framkallat antisemitiska stämningar i Irak och Egypten i slutet av 40-talet och början av 50-talet för att förmå de merendels motsträviga judarna i dessa länder att skyndsamt bege sig till Israel. Utförligt redovisas detta i den liberala engelska tidningen The Guardians mångårige och erfarne Mellanösternkorresponden David Hirsts bok The Gun and the Oliver Branch (Faber & Faber, London/ Boston 1977-1984, sid. 155-164). Också den svenske diplomaten Ingemar Karlsson har belyst detta tema i sina böcker

82

Gud är med oss och De obotfärdigas förhinder (Askelin & Höglund, Stockholm 1987). Att spela okunnig om detta, visar hur föga seriös Svante Hansson är i sin av Judiska församlingen i Stockholm beställda s k undersökning eller "utredning"! (sid. 65-66) .

8. Ständigt återkommer Svante Hansson i sin "utredning" till sin tes att "den som förvägrar judarna rätten att definiera sig själva som ett folk" ger sig hän åt antisemitism. (sid. 97) Detta låter skäligt men är försåtligt. Ty ytterst måste det ändå vara fråga om vad denna definition innefattar. Om ett visst folk definierar sig som ett folk med rätt - gudomlig rätt t o m - att lägga beslag på ett annat folks land, fördriva detta andra folk, diskriminera det och förtrycka det, så innebär denna definition ett brott mot folkrätten och kan självfallet inte accepteras. Det är detta som gäller om de sionistiska judarna och deras stat Israel i Palestina på det palestinska folkets bekostnad! Därav framgår att Hanssons tes om judarnas eller varje annat folks rätt att definiera sig själva som ett folk är generellt ohållbar, den kan endast gälla villkorligt, inom ramen för folkrättens ledande principer.

Vad säger Svante Hansson, och sionisterna, om palestiniernas rätt till självbestämmande och rätten att definiera sig själva som ett folk, och rätten till sitt ockuperade land? Sionisternas berövar palestinierna inte bara deras mänskliga rättigheter utan också deras rätt att existera som människor. Yitzhak Shamir ser dem som "gräshoppor" och hans f d försvarsminister som "kackerlackor".

83

 

VAD BETYDER ISRAEL?

Ytterst få människor har väl reflekterat över själva namnet ISRAEL: varför sionisterna i Palestina valde ISRAEL som benämning på den judiska stat som de utropade 1948, sedan de med terror och våld bemäktigat sig palestiniernas land. Varför ISRAEL?

Många tror på det gamla Israels rike, som det berättas om i bibelns Gamla Testamentet, det rike som kung David och hans son kung Salomo härskade över på 900-talet före Kristi födelse och som sedan - efter Salomos död - splittrades i två mot varandra fientliga riken, Israels rike och Juda rike, och som upphörde att finnas till 586 före Kristus, när den babyloniske konungen Nebukadnessar intog Jerusalem och förde bort alla ledande judar i den så kallade babyloniska fångenskapen.

Alltså, något Israels rike som ett enat judiskt rike hade inte funnits på 2 800 år, när sionisterna utropade det nutida Israel! Det var alltså detta uråldriga gamla rike som sionisterna sökte återuppliva med sin judiska stat Israel - det bör tilläggas, att detta forntida Israels historiska existens aldrig har kunnat beläggas, trots att arkeologerna grävt och forskat i över 100 år i Palestina har de inte kunnat påträffa några efterlämningar från denna israelitiska kultur. Salomos ryktbara tempel har till exempel aldrig kunnat påträffas, inte en stenskärva därav. Den så kallade klagomuren i Jerusalem är en rest av det tempel som Herodes byggde under romersk tid, alltså bortåt 900 år efter det att Salomos tempel skulle ha uppförts. Det är bara i Bibeln, i Gamla Testamentet, som Israels rike omtalas, och den innehåller en massa påhitt och orimliga skrönor, det har den kritiska bibelforskningen för länge sedan kunnat fastställa.

84

Alltså, sionisterna som hävdar att de med det nutida Israel har velat återupprätta det forntida Israel stöder sig inte på den historiska verkligheten utan på sin egen bibels myter och sagor!

Men namnet ISRAEL är ännu äldre - fortfarande enligt Bibeln, Gamla Testamentet, och detta Israel har en mycket speciell innebörd, som är viktig för sionisterna och det nutida Israels härskare. Israel omtalas nämligen första gången i Bibeln i Första Moseboken, 32:a kapitlet, där det berättas att Jakob, son till Isak och sonson till Abraham, brottades med en okänd man under en hel dag och hela natten, varefter den okände mannen släppte Jakob och sade: "Du skall inte mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och vunnit seger" (detta står alltså i Första Moseboken, 32:a kapitlet, 28:e versen). Israel betyder på hebreiska: att strida för Gud, och innebörden - med hänsyftning på detta viktiga ställe i judarnas bibel, deras Torah, läran och lagen, har den uttalade innebörden: Israel är den som har Gud på sin sida, kämpar för Gud och segrar över människor.

Om man gör klart för sig detta, så förstår man att sionisterna med sin judiska stat ISRAEL anser sig vara både Gud behagliga och övermäktiga alla andra folk och stater. De gamla visa grekerna kallade detta för hybris, övermod, och betraktade detta som den grövsta av alla försyndelser. De kristna talar här om högmod, en av "de sju dödssynderna", och i Islam gäller detsamma: övermod eller högmod gentemot medmänniskor, oavsett vilken ras eller nationalitet de tillhör, är en svår försyndelse, ett eländes gissel som leder till brott och krig.

Alltså, bara i själva namnet ISRAEL ligger en klar förhävelse, en synd och ett brott mot mänskligheten - på annat sätt kan man omöjligt tolka judarnas egen bibeltext som utgör själva fundamentet till benämningen på deras stat.

Mot denna bakgrund förstår man bättre varför den sionistiska staten Israel ständigt bryter alla internationella konventioner

85

och uppträder så våldsamt utmanande och egenmäktigt: fördrivit palestinierna från deras hemland, förtrycker och utsuger kvarvarande palestinier, bombar palestinska flyktingläger där barn, kvinnor och åldringar dödas och lemlästas i Libanon, ja, ända bort i Tunisien på över 240 mils avstånd från detta Israel, vilket skedde för två år sedan, den 1 oktober 1985. Detta Israel som med sina sionistiska påtryckningsgrupper i USA och andra västländer håller främmande staters regeringar i ett järngrepp för att pressa ut miljardbelopp till Israel. Sedan början av 50-talet svarar främmande staters bidrag för över 35 procent av Israels budget. Sedan 1959 betalar USAs regering mer till Israel än till något annat land i "u-hjälp" - och då skall man jämföra Israels 3,5 milj judiska befolkning med Indiens 800 milj eller Egyptens 60 milj. Varje israelisk jude får över 35 procent mer i socialhjälp från USAs regering än USAs egna medborgare. Israel är det enda land i världen som genom sina sionistiska påtryckningsorganisationer tillskansat sig rätten att hålla sina medborgare som samtida medborgare i andra stater, så till exempel är talrika amerikanska judar samtidigt israeliska medborgare som de är amerikanska, likadant i Västtyskland, där flertalet judar är både västtyska och israeliska medborgare. Israel är det enda land i världen som kan hålla agenter i andra länder utan att dessa - annat än i uppenbara spionfall - skall behöva misstänkas som främmande makts agenter.

Vad är väl detta om inte ett uttryck för hybris, ett oerhört övermod: att Israel ser sig som Guds land som besegrar människor i strid, i kamp om förmåner! Precis som det står i Första Moseboken, 32:a kapitlet, 28:e versen!

I den judiska bibeln, Gamla Testamentets mest heliga böcker, de fem Moseböckerna, ges många exempel på att judarna skall vara ett härskarfolk över alla andra folk, så till exempel i Femte Moseboken, 26:e kapitlet, verserna 18 och 19, där det, står:

86

"Och Herren har idag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud på det att han över alla folk må upphöja dig lov, berömmelse och ära och på det att du må vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, såsom han har sagt."

Och det är ingalunda någon änglalik fromhet och mildhet som detta herrefolk skall visa de andra folken. Så här står det i Andra Moseboken, 23 kapitlet, vers 17:

"Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig."

Är inte detta vad palestinierna konkret fått erfara? Hur skall palestinierna kunna befria sitt land från en ockupationsmakt som håller sig med denna barbariska tro?

***

87

 

VAD TÅL YTTRANDEFRIHETEN?

Är sanningen om vissa judiska inflytanden och judiska produkter "antisemitism" eller judefientlighet?

Är det "judefientlig propaganda" och "hets mot det judiska folket" att framhålla vissa fakta om att judar till största delen producerar den amerikanska skräpkulturen som vi över sköljs med också i Sverige?

- Jovisst, är det så!

Detta är vad Per Ahlmark och andra sionistiska aktivister säger och menar i våra massmedia utan att någonsin bli motsagda. Är inte detta att förtiga sanningen och strypa den demokratiska yttrandefriheten? Och just Per Ahlmark och hans högljudda sionistiska anhängare säger sig försvara demokratin! Kan man tänka sig ett mera skamlöst hyckleri? Andras åsikter, hur väl underbyggda i sak de än är, avfärdas som odemokratisk och nazistisk judehets. Är inte detta diktatursträvanden? Det är vi sionister som dikterar villkoren och bestämmer vad andra får tycka! Det är innebörden.

Låt oss nu tala om de amerikanska skräpfilmerna för biografer, video och TV, dessa tarvliga våldsfilmer som fullkomligt frossar i skräck och fasa, i sadism och masochism, i hel- eller halvpornografi, denna andliga pest som främst konsumeras av okritiska och omogna ungdomar och självfallet påverkar deras känsloliv och livsattityder! Här får det inte finnas någon censur, det skulle strida mot "den demokratiska yttrandefriheten", det har just Per Ahlmark länge förkunnat med darr på stämman. Friheten att fördumma, förfäa och förråa måste vara oinskränkt! Det är en helig frihet! Vilka är det då som huvudsakligen producerar och agerar i denna eländiga smörja och tjänar hutlöst med pengar på dravlet? Var finns här den lovprisade undersökande journalistiken och var finns här den penetrerande analysen som kan avslöja och informera? Varför detta hemlighetsmakeri?

88

Alla observanta människor vet att Hollywood, som massfabricerar skräpfilmer för biografer, video och TV i hela världen genom dyrbara och skickliga PR-kampanjer, ägs av judiska bolag och till största delen produceras, regisseras, manusförfattas och även spelas av judar. Den judiska dominansen i Hollywood är nära nog total alltsedan "drömfabrikens barndom" - ingen elementärt filmkunnig person kan sväva i ovisshet om detta. Men ingen säger eller skriver något om detta offentligt, det tillhör de tabubelagda områdena i vår opinionsförmedling, en tyst överenskommelse har träffats om att här inget säga utan låtsas som om det här uteslutande är fråga om amerikanska filmprodukter - är kanske inte de amerikanska judarna amerikaner? Jovisst är det ju så, säger man!

Det märkliga är dock, att amerikanska judar som får nobelpriset - det må vara författare som Saul Bellow och Isaac Bashevis Singer eller fredspristagaren Elie Wiesel - alltid omtalas som judar, aldrig som "amerikaner". Varför är tvivelaktiga eller brottsliga judar aldrig judar, medan framstående judar, nobelpristagare eller icke, alltid är judar. Det kan ju Per Ahlmark fundera över, han har ju utnämnts till Ben-Adam, MÄNNISKOSONEN, av judiska ungdomsföreningen i Köpenhamn för, som det heter, "framstående humanitär insats för det judiska folket", så han vet säkert besked. Men här sviker honom hans talträngdhet, därom kan vi vara tämligen förvissade.

Det är fullt i sin ordning, menar många som indoktrinerats av den frekventa sionistiska propagandan, att judar aldrig får utsättas för kritik och aldrig utpekas som ansvariga för båg och brott som de begått, så till exempel har det åtminstone i svenska massmedia totalt förtigits att det fanns en lika mäktig judisk maffia som den sicilianska i USA liksom det har förtigits att de som organiserade och styrde den gigantiska Gulag-arkipelagen i Lenins och Stalins Sovjet med alla dessa hemska tvångsarbetsläger där över 25 miljoner människor fick sätta livet till var judar som Naftaly Frenkel, Matvei

89

Behrman, Aaron Saltz, Jakov Rappaport och Lazar Kogan, vilka alla är omnämnda i nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyns bok "Gulag-arkipelagen, dödsarbetslägren, Själen och taggtråden", där de också ståtar med sina porträtt (sid. 72-79). Judar, menar man, måste vara fridlysta som mänsklighetens adel, upphöjda över vanligt mänskligt pack och patrask som Guds särskilda folk, vördade av alla fina och goda människor, uteslutande föremål för allas aktning och beundran - allt annat är ett brott mot anständigheten och en skymf mot själva världsordningen - därför får judar naturligtvis inte vara skurkar och brottslingar, även när de är det, de är då i stället förvandlade till "amerikaner", "ryssar", varför naturligtvis dessa folk får ta åt sig vanäran. Är inte detta finurligt, över all måtta listigt och praktiskt ordnat - ett utslag av chutzpeh, den gränslösa judiska fräckheten, som judarna själva skrockar så belåtet åt, när de drar dumma gojim, icke-judar, vid näsan? Judar är stora skämtare. Ja, detta blev en liten utvikning från själva huvudämnet: det judiska Hollywood med dess brokiga flöde av ändlösa skräpfilmer.

En ledande judisk tidskrift i USA, Jewish Post E Opinion, hade den 6 december 1974 ett glatt budskap till sina läsare i en stor artikel med följande rubrik i fetstil: JEWS DOMINANT IN HOLLYWOOD, varefter följande meddelas, här i svensk översättning:

"Judar dominerar i Hollywood i dag liksom i denna industris barndom, det gäller skådespelare, regisörer och producenter. Tom Turgend skriver i veckotidningen The Jewish Chronicle i London: "På det hela taget", försäkrar han, "är den judiska närvaron i Hollywood ett historiskt faktum här i livet och ytterst få människor finner detta på minsta sätt anmärkningsvärt utan man tar för självklart att det judiska inflytandet och de judiska karaktärerna nära nog helt dominerar inom filmindustrin. Det är helt enkelt som det ska vara. På cocktail-parties kan man ibland vidröra ämnet och säga något om den senaste triumfen eller den senaste lilla missen för "vårt folk" och försiktigt, liksom

90

i förbigående, undra om också han eller hon är en av de våra, alla vet dock att Paul Newman, Barbara Streisand, Joel Grey, Tony Curtis, Dustin Hoffman, Kirk Douglas eller Woody Allen är hemmahörande hos oss - men hur var det egentligen med de stora filmaktörerna av den förflutna tidens generation, hur var det med Douglas Fairbank Senior? Charlie Chaplin? Charlton Heston? Här tycks meningarna gå något i sär. Beträffande de säkra judar som nått den absoluta toppen nämner Turgend följande: Ted Ashley på filmbolaget Warner Bros., Gordon T Stulberg på filmbolaget 20th Century Fox, Frank Rosenfelt och Dan Melnick vid filmbolaget Metro Goldwyn Meyer, David Begelman vid filmbolaget Columbia, Lev Wasserman och Jennings Lang vid filmbolaget Universal Pictures och Charles Bloudon och Robert Evans vid filmbolaget Paramount. Beträffande producenterna och regissörerna säger Turgend att "majoriteten är judisk, medan manusförfattarna är i praktiken en sluten judisk butik, där omkring 80 procent har det rätta medlemskapet". Turgend frågar sedan "Hur judisk är nu den nya generationen av Hollywoods judar? och citerar Charles Powell, MGMs vice VD , som säger: - De är - med en del undantag när - inte lika självmedvetet judiska som för 20 eller 30 år sedan, att vara jude tycks inte stå i centrum för deras liv." Kanske därför att alla blivit vana vid att ta det för självklart att amerikansk film är övervägande judisk?

För säkerhets skull och för undvikande av varje missförstånd bör väl påpekas att inte alla judiska Hollywood-filmer är uteslutande uselt dravel, en del filmer är mycket skickligt gjorda rent tekniskt, en och annan av dessa filmer är även ytterst välspelad på många händer, stundom med utmärkta karaktärsroller och med bra manus, men det övervägande flertalet är dessvärre eländig smörja, också de påkostade. Vidare bör kanske sägas, att inte alla judar är ansvariga för mängden av usla judiska filmprodukter, det är egentligen så självfallet att det inte borde behöva sägas, lika litet som

91

att inte alla svenskar är medskyldiga till de alltför många usla svenska filmerna.

Om tröghet i tempot, fyrkantig dialog, allmän fantasilöshet och stelbenta eller alltför hejigt slamsiga skådespelarprestationer utmärker tyvärr alltför många svenska filmer, så återspeglar kanske detta något av den lite "töntiga" svenska mentaliteten, en viss trohjärtad enfald och klumpidunsighet, som vi nog kan le och även skratta en smula självkritiskt åt och inte bli heller alltför sårade eller irriterade, när utlänningar påpekar det för oss. Men är då den sentimentala förljugenheten uppblandad med brutalt hårda knalleffekter, böjelsen för uppjagad fasa och hysterisk skräck, slafsiga skämt, skrikiga dialoger och ett ständigt skjutande och mördande som utmärker i stort de judiska Hollywood-filmerna i olika utdoserade portioner något typiskt för den judiska mentaliteten? Detta har aldrig ens påtalats, än mindre undersökts. Har den judiska filmens besatthet av skräck och ohyggliga katastrofer något att göra med den judiska ångesten för den fruktansvärt hämndlystne förbundsguden Jahves uttalade straffdomar? Har den specifikt judiska slapstick- och tramshumorn, där allt går på tok och är lika fånigt som galet, något att göra med det alltför betungande kravet för judar att - enligt deras egen lära i Bibeln - tillhöra Herrens utvalda egendomsfolk som det inte går att efterleva? Eller är det uteslutande eller övervägande fråga om krassa spekulationer i massornas dåliga smak och osäkra konstnärliga omdöme?

92

 

OKUNNIGHET I RIKSRADIONS DEBATT OM ANTISEMITISM OCH BIBELN

Söndagen den 21 februari 1988, hade Riksradions P1 under en timme, mellan klockan 20 och 21, en debatt med telefonväkteri om antisemitismen. Programledare var Riskradions Sture Näslund, och som bisittande experter i studion hade han sociologi- och sexologprofessorn Joachim Israel och en filosofisk akademiker Hammarén.

Det slående var hur djupt okunniga dessa så kallade experter var i ämnet antisemitism eller judehat som skulle debatteras. För det första talade denna expertpanel om kristen antisemitism utan att ha en aning om vari denna kristna så kallade antisemitism eller judehat har sitt upphov, utan man talade i allmänhet om att de kristna förr i världen anklagat judarna för att ha korsfäst Jesus och att judarna av kristna kallats Kristusmördare och Gudsmördare som om detta skulle vara djupt okunnigt och fördomsfullt. Dessa så kallade experter i Riksradion har tydligen aldrig läst evangelierna eller ens hört talas om evangeliets berättelser om hur Jesus dömdes till döden av det samtida högsta judiska organet i Palestina, nämligen Stora Rådet, och att dessa ledande judar sedan genom hotelser tvingade den romerske ståthållaren att verkställa judarnas dödsdom genom korsfästelse. Så här står det i Matteusevangeliet, 27:e kapitlet, verserna 22 till 25 - och jag citerar:

"Då frågade Pilatus dem: - Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias? De judiska översteprästerna och de äldste svarade alla: - Låt korsfästa honom. Men Pilatus frågade: - Vad ont har han då gjort? Då skriade hela den judiska folkförsamlingen ännu ivrigare: - Låt korsfästa honom. När Pilatus såg att han ingenting kunde uträtta, utan att larmet blev ännu starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade:

93

- Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva bära ansvaret för detta. Och allt folket svarade och sade: Hans blod kommer över oss och över våra efterkommande."

Alltså, enligt kristendomens heligaste text, evangeliet, var det de styrande judarna och det judiska folket som krävde att Jesus skulle dödas genom korsfästelse och att judarna själva tog på sig ansvaret för hans död också för sina efterkommande. Det är här som den kristna så kallade judefientligheten har sitt upphov!

Om de troende kristna vill avfärda evangelisten Matteus som en lögnare och säga att han har förfalskat historien och själv hittat på denna dramatiska händelse enbart för att svårt belasta judarna, trots att Matteus själv var av judisk börd, då faller hela grundvalen för den kristna tron och de troende kristna förlorar all trovärdighet.

Nu hävdar många att idén om kollektivskuld måste förkastas som moraliskt ohållbar. Vår tids judar säger att de inte vill bära ansvaret och skulden för vad deras förfäder för två tusen år sedan gjorde mot Jesus i Palestina. Men samtidigt hävdar ändå nästan alla ledande judar och den judiska staten Israel att hela tyska folket var kollektivt ansvariga för det nazistiska Tysklands brott mot judarna. Det är av detta skäl som Väst-tyskland hittills betalat staten Israel bortåt 130 miljarder D-mark i "gottgörelse" till staten Israel samtidigt som alla ledande israeler och flertalet judar förklarar att denna tyskarnas kollektiva skuld för nazismens brott mot judarna är ändlös och moraliskt aldrig kan gottgöras. Alltså, å ena sidan förkastar judarna kollektivskuld när det gäller Jesu korsfästelse, men å andra sidan håller samma judar fast vid idén om kollektivskuld, när det gäller brott mot judar.

Självfallet är denna inställning ohållbar och moraliskt förkastlig. Om man håller på principen om kollektivskuld, måste man vara konsekvent och tillämpa den både när den är till egen fördel och när den är till egen nackdel. Men judarna - i varje fall den judiska staten Israel - håller bara på kollektiv-

94

skuld när den är till deras fördel, men förkastar idén om kollektivskuld när den är till deras nackdel och. de själva drabbas därav.

I Riksradions debatt i går om antisemitism förklarade den bisittande experten Joakim Israel att det inte finns något i Gamla Testamentet om ett judiskt världsherravälde: att detta i stället är ett påhitt av antisemiter. Professor Joakim Israel har antingen aldrig läst sin judiska bibel eller så ljuger han fräckt. Sanningen är ju den, att det vimlar av ställen i Gamla Testamentet där det förkunnas ett judiskt världsherravälde.

I Andra Moseboken, 19:e kapitlet, verserna 5 och 6, heter det - och jag citerar:

"Om Ni nu hör min röst och håller mitt förbund, så skall ni vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min, och ni skall vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

Och i Femte Moseboken, 28:e kapitlet, vers 10, heter det - och jag citerar:

"Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter Herrens namn; och de skola frukta dig"

I Femte Moseboken, 11:e kapitlet, vers 25, heter det - och jag citerar:

"Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land som Ni beträder, såsom han har lovat eder."

Att det här - i judendomens Torah - är fråga om ett världsligt världsherradöme där alla andra folk skall i fruktan underkasta sig herrefolket, är väl mycket klart och tydligt.

95

Låt oss gå vidare och se vad som står hos de judiska profeterna i Gamla Testamentet, den judiska bibeln. Profeten Jesaja säger i åttonde kapitlet, verserna 9 och 10 - och jag citerar:

"Rasa, ni folk; ni skall ändå krossas. Lyssna, alla ni fjärran länder. Rusta eder, Ni skall ändå krossas, ja, rusta eder, ni skall ändå krossas. Gör upp planer, de skall ändå gå om intet. Avtala vad ni vill; det skall ändå inte lyckas. Ty Gud är med oss."

Och i Jesaja, 49:e kapitlet, vers 26 heter det - och jag citerar:

"Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött och av sitt eget blod skall de bliva druckna såsom av druvsaft. Och allt kött skall då förnimma att jag, Herren, är din frälsare, och att den starke i Israel är din förlossare."

Och i Jesaja, 60:e kapitlet med rubriken "Sions kommande härlighet" heter det - och jag citerar:

"Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras."

Och i 66:e och sista kapitlet säger den judiske profeten Jesaja - och jag citerar från vers 12:

"Ty så säger Herren: Se, jag vill låta frid komma över henne (alltså Sion) såsom en ström och folkens rikedomar såsom en översvämmande flod, och Ni skall få dia. Ni skall bli burna på armen och ni skall få sitta i knäet och bliva smekta."

Hos den judiske profeten Mika, sjunde kapitlet, verserna 16 och 17 heter det - och jag citerar:

"Hedningarna (d v s alla icke-judar) skall komma på skam med all sin makt. De skall lägga handen på munnen. De skall slicka stoftet såsom ormar, lika maskar som krälar

96

på jorden skall de med bävan överge sina städer och borgar. Med förskräckelse skall de söka Herren, vår Gud; ja, för dig skola de frukta."

Och den judiske profeten Daniel säger sjunde kapitlet, vers 27 - och jag citerar:

"Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heliga folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det."

Och än en gång profeten Jesaja, denna gång från 61:a kapitlet, vers 6 - och jag citerar:

"Men Ni skall heta Herrens präster, och man skall kalla eder vår Guds tjänare: Ni skall få njuta av folkens skatter och deras härlighet skall övergå till eder."

Efter dessa bibelcitat från Gamla Testamentet, den judiska bibeln, finns det väl ingen som helst tvekan om att det är ett judiskt världsherravälde som eftersträvas. Professor Joakim Israel och programledaren på Sveriges Riksradio, Sture Näslund, får nog besvära sig med att läsa Bibeln, världens mest spridda och kända bok, innan de uttalar sig om judar och judiska förhållanden med hänsyftning till judisk tro och Bibeln! Eller är dessa herrar egentligen så bottenlöst okunniga? Försöker de inte i stället förfalska och manipulera verkligheten?

I Psaltaren, den judiska församlingens sång- och bönebok heter det i 79:e psalmen, vers 6 - och jag citerar:

"Utgjut din förtörnelse, Herre, över hedningarna, som ej känna dig och över de riken som icke åkalla dig."

Och i psalm 110, vers 6:

"Herren skall hålla dem bland hedningarna, överallt skola döda ligga, han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden."

97

I psalm 118, vers 10, heter det - och jag citerar:

"Alla hedningar omringa mig, men i Herrens namn skall jag förgöra dem." (vilket upprepas i följande versen 11)

98

 

TARVLIGT ANGREPP PÅ SYSTER MARIANNE

I den judiska "kristna" tidningen Dagen, den prosionistiska tidningen Expressen och i flera andra tidningar publicerades den 26 februari 1988 ett "Öppet brev till Syster Marianne", där undertecknarna biskop Krister Stendahl och överrabbinen Morton Narrowe jämte sekreteraren Gunnel Borgegård i Samarbetsrådet för judar och kristna angriper syster Marianne för att 'bidra till judehat".

Det är en ömklig skrivelse som den kristne biskopen Krister Stendahl och den judiske överrabbinen från USA, nu mera i Stockholm verkande Morton Narrowe, har presterat - ömklig därför att angreppet på Syster Marianne är så fariséiskt, så fullt av hyckleri och grymheter.

Så här skriver herrarna Stendahl och Narrowe:

"Kära Syster Marianne. Du har talat om judar och judendom på ett sätt som fyller oss med sorg och bestörtning; Du måste förstå, att det känns som ett slag i ansiktet mot oss alla, och främst dem av våra medlemmar som själva eller genom släktingar upplevt vad förintelsen innebar. Vi måste alla med avsky avvisa ditt sätt att tala om förintelsen - även om du delvis avsåg att beskriva nazisternas tänkesätt:"

Detta är ett lika ynkligt som tarvligt angrepp på Syster Marianne. Vad Syster Marianne har sagt i en lång intervju för Radio Islam och senare i tidningsintervjuer är, att nazistiska Tyskland under andra världskriget - för över 43 år sedan - måste ha haft stora rent tekniska svårigheter att genomföra denna massförintelse. Alltså ett rent sakligt konstaterande. Vidare har hon sagt, att tyskarna erbjöd britterna att ta emot de ungerska judarna, men att britterna vägrade. I själva verket förhöll det sig så, att tyskarna sände chefen för den ungerska judenheten, Joel Brand från Budapest, till Kairo med uppdrag att förhandla med de ansvariga brittiska myndigheterna om att tyskarna åtog sig att sända en miljon judar till britterna i Mellanöstern

99

eller Nordafrika i utbyte mot att tyskarna skulle få 10 000 lastbilar av de västallierade för att sätta in dem i kriget mot de framryckande ryssarna på östfronten, men britterna svarade med att fängsla Joel Brand och besvarade aldrig ens det tyska anbudet. Den som vill veta mer om denna sak hänvisas till en bok om denne Joel Brand och hans öde skriven av den judiske författaren Alex Weissberg. Boken utgavs på svenska med förord av den framlidne svenske sionisten, professor Hugo Valentin, och utkom på Natur och Kulturs förlag 1956. Vidare har Syster Marianne, i tidningen Dagen, sagt att många sionistiska propagandister har fått "förintelsen av judar på hjärnan". Hon har även sagt, att många andra folk har drabbats av samma och i vissa fall ännu värre katastrofer utan att detta är allmänt känt och aldrig omtalas om och om igen för att ursäkta övergrepp som de överlevande och efterlevande begår mot andra folk. Syster Marianne har nämnt, att tiotals miljoner indianer har utrotats i Nord- och Sydamerika, att i Lenins och Stalins Sovjet har över 20 miljoner ryssar och andra dödats eller omkommit under svåra umbäranden och lidanden i Gulag-arkipelagens dödsarbetsläger. Om detta har bl a den store ryske författaren och nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn skrivit flera dokumentära böcker. Men för sionisterna och deras anhängare är det bara den s k förintelsen av judar som räknas som "världshistoriens värsta illdåd" och detta som ett slags ursäkt för att sionisterna begår folkmord på palestinierna och stjäl deras land.

Visst har Syster Marianne rätt, när hon säger, att de sionistiska propagandisterna har fått denna judeförintelse på hjärnan. Men naturligtvis tål inte sionisterna att höra detta. De tål inte att höra sanningen, när den går dem emot. Åtminstone Krister Stendahl, såsom varande biskop, borde veta vad Jesus säger till judarna i Johannesevangeliet, 8 kapitlet, vers 44:

"Ni har djävulen till eder fader och vad eder fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början, och i sanning står han icke, ty sanning finns icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader."

100

Vill biskop Krister Stendahl, som tillhörande den evangeliska svenska kyrkan, förneka vad som klart och tydligt står i evangeliet? Vill han svika Jesu ord och i stället ta hans fienders ord, de fariséiska hycklarnas och lögnarnas till sitt hjärta?

 På typiskt fariséiskt och hycklande sätt fortsätter biskop Stendahl och den judiska överrabbinen Narrowe sitt "Öppna brev till Syster Marianne" på följande sätt:

"Vi ser dig, Syster Marianne, som en modig kristen, som förtjänar uppskattning och beundran för dina insatser för flyktingar. Många har dig att tacka få att de har överlevt och har sin fysiska och psykiska hälsa i behåll. Hur kommer det sig då, att du visar sådan okänslighet få det judiska folket? Varför kan du inte förmå dig att se sionismen som det judiska folkets befrielserörelse, sida vid sida med andra i vår tid?"

Vilket skamlöst hyckleri är inte detta! Detta säger alltså överrabbinen Morton Narrowe från USA, vilken kallats till Stockholm och endast är lojal mot Israel! Vet denne judiske rabbin inte att hans andliga hemland Israel har drivit iväg med list, våld och terror bortåt 800 000 av landet Palestinas egna urinvånare, vägrar att sedan låta dessa återvända samtidigt som man släpper in judar från hela världen. Judar som aldrig satt sin fot i Palestina. Vet denne rabbin inte, att Israel utövar ett exempellöst brutalt tyranni mot de kvarvarande palestinierna? Vet han inte, att Israel inte lyfter ett finger för att rädda eller ta emot en enda flykting som inte är jude? Vet inte den kristne biskopen Stendahl, att Israel förföljer de kristna i Israel och hindrar varje jude som övergått till kristendomen att ens komma in i Israel? Det beröm som herrarna Stendahl och Narrowe, den judiska statens vänner, ger Syster Marianne skulle hon straffas för med blixtsnabb utvisning och antagligen också tortyr i Israel.

Biskop Stendahl och överrabbin Narrowe säger också följande:

101

"Övergrepp mot palestinierna och deras rätt till land och politisk självständighet måste vi alla tillsammans fördöma utan omsvep." Ja, så långt låter det bra. Men sedan fortsätter de båda herrarna: "Men att därvid söka gudomlig sanktion i den kristna tolkningstraditionen, som fläckat kyrkans historia och Västerlandets inställning till judarna, är djupt oansvarigt och kan inte bli till välsignelse".

Vad menar Stendahl och Narrowe med detta? Jo, de åsyftar den tidigare kristna s k ersättningsteologin, där kyrkan skulle vara den enda legitima arvtagaren till Israels uppenbarelse och profetior på så sätt, att judarna fick spela rollen av motbild och syndabock i kristen förkunnelse och politiskt handlande. Detta är Stendahls och Narrowes angreppspunkt på Syster Marianne. I själva verket har Syster Marianne aldrig uttalat sig på detta förklenande och hotfulla sätt, utan hon har om och om igen försäkrat, att hon inte är judefientlig endast att hon ifrågasätter judarnas rätt till Palestina på det palestinska folkets bekostnad.

Det avgörande är emellertid beträffande "gudomlig sanktion", att det är sionisterna, som åberopar sin judiska stat Israel på gudomlig sanktion: att deras Gud i Bibeln har gett deras förfäder löfte om att besitta detta land - ett land som skall sträcka sig från Nilen till Eufrat. Vi rekommenderar biskop Stendahl att läsa vad alla de ledande sionisterna - från Theodor Herzl till David Ben-Gurion, Golda Meir, Menachem Begin och den nuvarande premiärministern Yitzhak Shamir har sagt om detta. Krister Stendahl kan även besöka Knesset, den israeliska riksdagsbyggnaden och där läsa denna inskription från Bibeln: Första Moseboken, 15 kapitlet, verserna 18-21, om dessa inte skulle vara bekanta för Stockholms stifts biskop. Överrabbinen Narrowe känner naturligtvis till detta - men låtsas vara okunnig om saken, när det passar honom.

Biskop Stendahl och överrabbinen Morton Marrowe avslutar sitt "Öppna brev till Syster Marianne" så här:

"Alltför mycket står på spel. Vi vädjar till dig att inte vrida klockan tillbaka. Äventyra inte den begynnande läkningsprocessen mellan judar och kristna:'

102

Syster Marianne uppmanas att "inte vrida klockan tillbaka"! Har man hört på maken! Vilken utstuderad fräckhet, vilket fariséiskt hyckleri! Vem är det som vridit klockan tillbaka om inte just sionisterna, när de erövrat Palestina och skapat sin judiska stat Israel med hänvisning till att detta var de judiska förfädernas hemland som deras Gud, den förfärlige Jahva, lovat dem! Vilket folk har den sagolika fräckheten att kräva tillbaka ett land som deras förfäder för över 2 000 år sedan skall ha haft. Inget annat folk än de sionistiska judarna har krävt detta - och naturligtvis har det väckt en storm av vrede och förbittring bland palestinierna som blivit offer för detta makalöst fräcka övervåld, vilket vi dagligen får bevittna. Lösningen på problemet bekymrar uppenbarligen inte biskopen och överrabbinen, nämligen att kräva att Israel genast utrymmer de ockuperade områdena Gaza och Västbanken, återlämnar Golanhöjderna till Syrien och gör Jerusalem till en fri stad, öppen för alla religioner. Och allt detta kan endast ske om USA och hela Västvärlden genast stoppar all vidare dollarhjälp och vapenleveranser till Israel. Israel skall utsättas för en världsomfattande bojkott ända tills det åtlytt FNs alla resolutioner och krav från hela den civiliserade världen. Därefter bör krav ställas på Israel att ge de kvarvarande palestinierna samma medborgerliga rättigheter som judarna och att ge de fördrivna palestinierna rätt att återvända till sina hemtrakter eller få full ekonomisk ersättning för de tusentals palestinska byar och hus som det sionistiska Israel sprängt i luften. Om judarna och deras efterlevande skall få ersättning av Västtyskland för vad de åsamkats under den nazistiska tiden, så skall palestinierna ha samma rätt till gottgörelse och ersättning.

Först sedan Israel uppfyllt alla dessa åtaganden kan den världsomfattande bojkotten av Israel inställas och en fruktbar samverkan mellan judar, kristna och muslimer ske - men inte förr!

När biskop Krister Stendahl och överrabbinen Morton Narrowe erkänner detta, då skall vi hälsa dem välkomna som goda bröder i mänsklighetens tjänst.

103

Så till sist några få ord om Syster Marianne: det är hon som står för renhet och hjärtats godhet utan att snegla på lämpliga opinionsvindar och utan att ta hänsyn till makthavare, det är hon som verkar i Jesu anda liksom i profeten Muhammeds, så fjärran som tänkas kan från listiga fariséer och överstepräster, som Jesus liknade vid "vitmenade gravar" och som han kallade "huggormsyngel"! (se intervjun med syster Marianne sid. 394 i denna bok)

***

---

Les livres d´Ahmed Rami Ahmed Rami´s Books: ENGLISH Morocco and revolution DEUTSCH Ein Leben für Freiheit FRENCH Révoltes: pourquoi et comment PORTUGUÊ Marrocos e Revolução  Ahmed Ramis böcker: Vad är Israel? 101 fakta istället för den judiska lögnpropagandan Av Ahmed Rami. ZIP Behandlar bl.a. judendomens historiska rötter, sionisternas sammarbete med det nazistiska Tyskland och en granskning av den bibliska judendomen. Oumbärlig källa för alla som vill förstå den långvariga Palestina-konflikten. (Finns även på tyska Deutsch) Israels makt i Sverige Av Ahmed Rami ZIP Om den judiska ockupationen i Sverige och dess makt över de svenska medierna och Sveriges ekonomi och de maffiametoder som används för att kontrollera det fria ordet. (Finns även på tyska Deutsch) Ett liv för frihet (Självbiografi) Av Ahmed Rami ZIP Om Ahmed Ramis roll i kampen för demokratin i Marocko och i Sverige och mot kung Hassan i Marocko; och om hans liv från hans uppväxt i Marocko fram till hans flykt till Sverige. På vägen får vi ta del av hans funderingar om Islam och om hur ett rättvist samhälle bör byggas. (på franska en français och tyska Deutsch) Judisk häxprocess i Sverige Ahmed Rami ZIP Boken om den av judarna iscensatta rättegången då Ahmed Rami dömdes till 6 månaders fängelse för "missaktning av den judiska maffian". Den innehåller bl. a. de samtliga 18 åtalspunkterna som fälldes. (Finns även på tyska Deutsch) Israel Falsk Varudeklaration Den Judiska myten om rasen Av Ahmed Rami ZIP Ahmed Ramis senaste omfattande bok. Avslöjar Judendomens verkliga ansikte, dess myter och propaganda. AHMED berber- pojken Barnbok Av Ahmed Rami Ahmed berberpojken (Barnbok) Av Ahmed Rami ZIP Berättelsen om berberpojken Ahmed bygger på händelser som har ägt rum i verkligheten i Ahmed Ramis barndom i Maocko. Ahmed Ramis böcker är delvis översatta till tyska , franska , engelska och kan beställas (i bokforme) genome att direkt skriva till författaren: Ahmed Rami Box 316 10126 Stockholm Tel. 0708121240 Andra böcker: Sions Vises Protokoll Den israeliska statens grundläggande myter av Roger Garaudy Samlade texter om judisk rasism av Israel Shahak Förbjud Gamla Testamentet ! Av Ahmed Rami

Bakom denna hemsida står en grupp frihetskämpar från olika lände till stöd för Ahmed Ramis kamp mot den judiska ockupationen och herraväldet i Palestina och i resten av världen. Du också är välkommen som frihetskämpe. Handla nu! I morgon kommer det att vara för sent!  No hate. No violence. Races? Only one Human race. United We Stand, Divided We Fall. Know Your enemy You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late! Compose your letter online. Write now to Rdio Islam Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam. Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address: Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, SwedenPhone:+46708121240 Latest additions: English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi © No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.net) where they are located - is mentioned.

HOME

---