Auschwitz: Myter och fakta av Mark Weber

HOME

Auschwitz: Myter och fakta
av Mark Weber

Så gott som alla har hört talas om Auschwitz, det tyska lägret under Andra Världskriget, där hundratusentals fångar - de flesta judiska - rapporteras ha mördats, speciellt i gaskammare. Auschwitz anses allmänt vara det hemskaste av Nazisternas utrotningscenter. Lägrets hemska rykte är dock inte förenligt med fakta.

Akademiker utmanar "förintelse" historien
Hur förvånande det än kan tyckas, så har fler och fler historiker och ingenjörer börjat utmana och ifrågasätta den allmänt accepterade historien om Auschwitz. Dessa "revisionistiska" akademiker argumenterar inte om det faktum att ett stort antal judar deporterades till lägret, eller att många av dem dog där, främst genom tyfus och andra sjukdomar. Men den övertygande bevisning som dessa presenterar visar att Auschwitz inte var ett utrotningsläger, samt att historien om massmord i gaskammare är en myt.

Auschwitz lägren
Lägerkomplexet Auschwitz skapades 1940 i det som i dag är de sydcentrala delarna av Polen. Ett stort antal judar deporterades dit mellan 1942 och halva 1944. Huvudlägret, gick under namnet Auschwitz I. Birkenau, eller Auschwitz II, anses vara centrum för utrotningarna, och Monowitz, eller Auschwitz III, var ett stort industriellt centrum där man framställde bränsle av kol. Förutom dessa delar fanns det dussintals mindre närliggande lägerdelar ägnat åt krigs ekonomin.

Fyra miljoner offer?
Vid Nürnbergrättegångarna anklagade de Allierade tyskarna för att ha utrotat fyra miljoner människor i Auschwitz. Den här siffran, som kom från Sovjet, ifrågasattes aldrig under många år. Den återfanns ofta exempelvis i större amerikanska tidningar och magasin. (1)

Idag finns det ingen ansedd historiker, inte ens de som generellt accepterar förintelse historien, som tror på den siffran. Den Israeliske förintelse historikern Yehuda Bauer sade 1989 att det är slutligen dags att erkänna att den bekanta siffran fyra miljoner är en medveten myt. I juli 1990 så tillkännagav plötsligt Auschwitz State Museum tillsammans med Yad Vashem Holocaust Center, att sammanlagt dog eventuellt en miljon människor (judar och icke-judar) i Auschwitz. Ingen av institutionerna sade dock hur många av dessa som mördades, de uppskattade heller inte hur många som förmodas ha gasats ihjäl. (2)

En av de prominenta "förintelse" historikerna, Gerald Reitlinger, har uppskattat att kanske 700.000 judar omkom i Auschwitz. Nyligen uppskattade "förintelse" historiken Jean Claude Pressac att antalet offer i Auschwitz var ca 800.000, och att 630.000 av dessa var judar. (3) Även då dessa lägre siffror är högst tvivelaktiga, visar de hur historien om Auschwitz har ändrats drastiskt under årens lopp.

Falska 'gaskammare'
Varje år under årtionden, har tiotusentals besökare i Auschwitz fått se en "gaskammare" för avrättningar i huvudlägret. En gaskammare som påstås vara i "original skick". I januari 1995 skrev det kända franska veckomagasinet L'Express att "allting är falskt" när det gäller den här "gaskammaren" och att den i själva verket är en rekonstruktion efter kriget. (4) När den brittiske historikern David Irving sade samma sak vid ett möte i Tyskland 1990, resulterade det i 30.000 D-mark i böter för honom, samt att han förbjöds i fortsättningen att resa till Tyskland.

Bisarra sagor
Vid en tidpunkt så fanns det seriösa anklagelser mot tyskarna, att de systematiskt hade avrättat judar med hjälp av elektrisk ström. En amerikanska tidning,. som citerade ett ryskt ögonvittne, rapporterade i februari 1945 från det befriade Auschwitz att de metodiska tyskarna hade avrättat judar med hjälp av "strömförande löpande band, där hundratals judar kunde avrättas samtidigt, för att sedan transporteras in i ugnarna. De kremerades i stort sett ögonblickligen, och askan användes sedan som gödning till en närliggande kålodling." (5)

Vid Nürnberg rättegångarna, anklagade den amerikanska chefsåklagaren Robert Jackson, tyskarna för att ha använt ett "nyligen uppfunnet" hjälpmedel som ögonblickligen "förångade" 20.000 judar i närheten av Auschwitz. Detta "på ett sätt så att det inte fanns några som helst spår av offren efteråt." (6) Ingen av de ansedda historikerna tror på någon av dessa fantasifulla sagor i dag.

Höss "bekännelser"
Ett av de mer betydelsefulla bevisen för "förintelsen" , skall vara "bekännelsen" från den forne kommendanten i Auschwitz, Rudolf Höss. I ett edsvuret vittnesmål inför Nürnbergtribunalen 15 april 1945 sade han att mellan maj 1940 och december 1943, medan han var kommendant för Auschwitz, så "avrättades och utrotades minst 2.5 miljoner människor genom gasning och bränning" och att "minst ytterligare en halv miljon dukade under på grund av svält och sjukdom, vilket skulle ge en total siffra av tre miljoner döda" under ovanstående period. (7)

Många citerar fortfarande denna "bekännelse" och den anses fortfarande vara ett bevis för utrotningarna i Auschwitz, men detta då den i själva verket är falsk, och framtvingad under tortyr. Många år efter kriget beskrev Bernard Clarke, representant för den brittiska militära underrättelsetjänsten, hur han tillsammans med fem andra brittiska soldater torterade den forne kommendanten, för att få hans "bekännelse". Höss själv beskrev sina prövningar med dessa ord: "Utan tvivel, så signerade jag ett dokument som sade att jag mördat 2.5 miljoner judar. Jag kunde lika gärna sagt att det handlade om fem miljoner judar. Det finns vissa metoder som gör att man få fram vilken bekännelse som helst, oavsett om den är sann eller inte." (8)

Många av de historiker som generellt tror på "förintelsen" har numer tillkännagivit att många av de specifika uppgifterna i Höss "bekännelse", helt enkelt inte är sanna. Till exempel så finns det ingen av de seriösa akademikerna som hävdar att 2.5 miljoner judar avled i Auschwitz. I Höss "bekännelse" så kan man bland annat läsa att judar utrotades med gas, så tidigt som sommaren 1941 i tre andra läger: Belzec, Treblinka och Wolzek. Lägret "Wolzek" som Höss nämner är helt och hållet ett eget påhitt. Något sådant läger har aldrig existerat och namnet återfinns inte längre i förintelselitteraturen. Dessutom, bland de som accepterar förintelse historien, menar alla att gasningar av judar påbörjades inte i Auschwitz, Treblinka eller Belzec förrän någon gång under 1942.

Inga dokumentära bevis
Ett antal tusen hemliga tyska dokument som handlade om Auschwitz beslagtogs av de allierade efter kriget. Det finns inte ett enda som hänvisar till en policy eller ett försök till utrotning. Faktum är att utrotningshistorien inte är förenlig med de dokumentära bevisen.

Många judiska interner var inte kapabla att arbeta
Det hävdas ofta att samtliga av de judar i Auschwitz som inte var kapabla att arbeta, mördades omgående. Judar som var för gamla, unga, sjuka eller svaga påstås ha blivit gasade direkt vid ankomsten, och endast de som kunde tvingas arbeta till döds hölls temporärt vid liv. Men bevis visar att en relativt stor andel av de judiska internerna inte var kapabla att arbeta, samt att dessa ändå inte mördades. Till exempel visar ett internt tyskt telex meddelande, daterat 4 september 1943, från chefen för "arbetskraftsfördelningsavdelningen" vid SS ekonomiska och administrativa huvudkontor (WVHA), att av 25000 judiska interner i Auschwitz så var endast 3581 kapabla att arbeta, och de resterande judiska internerna - ca 21000, eller 86% - inte var arbetsförmögna. (9)

Detta bekräftas även i en hemlig rapport daterad 5 april 1944, som handlar om "säkerhets åtgärder i Auschwitz", skriven av Oswald Pohl, chef för koncentrationsläger systemet inom SS. I rapportren som skickades till Heinrich Himmler, rapporterar Pohl att det totala antalet interner i Auschwitz var 67.000, och av dessa var 18.000 intagna på sjukhuset, eller på annat sätt oförmögna till arbete. I Auschwitz II (Birkenau) fanns det 36.000 interner, merparten av dessa var kvinnor, av vilka "uppskattningsvis 15.000 inte är kapabla att arbeta." (10)

Dessa två dokument kan är helt enkelt inte förenliga med förintelsemyten i Auschwitz.

Bevisen visar att Auschwitz - Birkenau primärt etablerades som ett läger för judar som inte var kapabla att arbeta, inklusive gamla och sjuka, samt de som väntade på transport till andra läger. Det är en noga övervägd åsikt som Arthur Butz, vid Northwestern University, har kommit fram till. Han menar också att det är anledningen till det ovanligt höga antalet döda där. (11) Historieprofessorn vid Princeton Universitetet Arno Meyer, som är judisk, tillkännagav i sin bok om "den slutgiltiga lösningen" från 1989, att fler judar avled på grund av tyfus och liknande, än de som avrättades. (12)

Anne Frank
En av de kanske mest kända internerna i Auschwitz var Anne Frank, vars namn är känt över hela världen på grund av hennes berömda dagbok. Men många människor är inte medvetna om att Anne och hennes pappa, Otto Frank, "överlevde" Auschwitz. Den femtonåriga Anne och hennes far deporterades från Nederländerna till Auschwitz i september 1944. Åtskilliga veckor senare, när den framryckande ryska armén närmade sig, evakuerades Anne och mängder med andra judar till lägret Bergen-Belsen, där hon avled i tyfus i mars 1945. Hennes far ådrog sig tyfus i Auschwitz och sändes till lägrets sjukhus för vård. Han var en av tusentals sjuka och orkeslösa judar som lämnades kvar, när tyskarna övergav lägret i januari 1945, strax innan det invaderades av Sovjet. Otto Frank dog i Schweiz 1980. Om tyskarna hade haft till avsikt att utrota Anne Frank och hennes far, hade de inte överlevt Auschwitz. Deras öde, hur tragiskt det än var, är inte förenligt med utrotnings historien.

Allierad propaganda
Historien om gasningar i Auschwitz är till stor del baserad på de vittnesmål från judiska interner, som personligen inte sett några bevis på utrotning, utan bara har hört rykten. Deras övertygelse är förståelig, eftersom rykten om gasningar i Auschwitz var allmänt spridda. Det allierade flyget släppte ner ett stort antal flygblad, skrivna på tyska och polska, över Auschwitz och närliggande områden. Dessa flygblad påstod att människor gasades i lägret. Historien om gasningar i Auschwitz var betydelsefull för de allierades krigspropaganda, och historien sändes också ut över hela Europa av de allierades radiostationer. (13)

Överlevandes vittnesmål
Före detta interner har bekräftat att de inte såg några tecken på utrotningar i Auschwitz. En österrikisk kvinna, Maria Vanherwaarden, vittnade om sina upplevelser i en rättegång i Toronto mars 1988. Hon internerades i Auschwitz -Birkenau 1942 för att haft sexuellt umgänge med en polsk tvångsarbetare. Under tågresan till lägret berättade en zigenarkvinna för Maria och andra, att samtliga skulle gasas när de anlände till Auschwitz. Vid ankomsten beordrades Maria och de andra kvinnorna att ta av sig kläderna och gå in i en betongbyggnad utan fönster, för att duscha. De skräckslagna kvinnorna var övertygade om att de skulle dö. Men då, istället för gas, kom det vatten ur duschmunstyckena. Maria bekräftade att Auschwitz inte var någon semester anläggning. Hon bevittnade när flera medfångar avled av sjukdom, främst tyfus, samt några som begick självmord. Men hon såg inga som helst tecken på massmord, gasningar eller något program för utrotning. (14)

Den judiska kvinnan Marika Frank anlände till Auschwitz från Ungern i juli 1944, då 25.000 judar skall ha gasats och kremerats dagligen. Även hon vittnade efter kriget om att hon varken sett eller hört något konkret om "gaskammare" under tiden hon var internerad där. Det var inte förrän efteråt som hon hörde historierna om gasningar. (15)

Interner frigivna
Fler än 200.000 fångar transporterades från Auschwitz till andra läger, och kvar var cirka 8.000 när de sovjetiska styrkorna befriade lägret. Utöver dessa hade 1.500 personer som hade avtjänat sina straff frigivits, för att sedan återvända till sina hemländer. (16) Om Auschwitz verkligen hade varit ett topphemligt utrotningsläger, skulle då tyskarna frigivit interner som "visste" vad som försiggick i lägret?

Himmler beordrade att dödsantalet skulle reduceras
Som ett svar till de många omkomna på grund av sjukdomar, speciellt tyfus, beordrade de tyska myndigheterna som var ansvariga för lägren kraftiga motåtgärder. Chefen för SS lägeradministration skickade ett direktiv, daterat 28 december 1942, till Auschwitz samt andra läger. Där fann man skarp kritik mot de höga dödssiffrorna på grund av sjukdomar, och beordrade att "lägrets läkare måste använda alla tillgängliga medel för att avsevärt reducera antalet döda i de olika lägren." Vidare stod det: Lägrets doktorer måste oftare än tidigare övervaka fångarnas näringsintag och, i samarbete med lägeradministrationen presentera förbättrade rekommendationer till lägrens kommendanter… Lägrets doktorer är skyldiga att se till att arbetsvillkoren vid de olika arbetsplatserna förbättras så mycket som möjligt." Slutligen poängterades det att "Reichsführer SS [Heinrich Himmler] har beordrat att dödssiffrorna absolut måste reduceras." (17)

Avslöjande flygfoton
Detaljerade flygfoton tagna över Auschwitz - Birkenau vid flera slumpmässiga datum under 1944 (under den period då utrotningarna skall ha pågått som värst) släpptes till allmänheten av CIA 1979. Dessa fotografier visar inga som helst spår av likhögar, rykande krematorieskorstenar, eller mängder av judar i väntan på döden, det vill säga saker som blivit påstådda upprepade gånger. Saker som skall varit ytterst synliga på dessa bilder om Auschwitz hade varit det utrotningsläger som de påstås varit. (18)

Absurda påståenden angående kremeringar
Specialister på området kremeringar har bekräftat att det inte finns några möjligheter att det skulle ha kremerats tusentals kroppar dagligen i Auschwitz under våren och sommaren 1944, något som ofta hävdas. Exempelvis så har Ivan Lagace, chef för ett stort krematorium i Calgary, Kanada, under ed vittnat i en rättegång i april 1988, att historien om kremeringarna i Auschwitz är tekniskt omöjlig. Påståendet att 10.000, eller till och med 20.000 kroppar brändes dagligen i Auschwitz under sommaren 1944 i krematorier och gropar är helt enkelt "befängt" samt "bortom all verklighet" sade han som edsvuret vittne. (19)

Experter inom gasning motbevisar utrotningshistorien
Amerikas ledande expert på gaskammare, Fred Leuchter från Boston, gjorde en noggrann undersökning av de förmodade "gaskammarna" i Polen, och drog slutsatsen att historierna om gasningar i Auschwitz är absurd och tekniskt omöjlig. Leuchter är USAs främste specialist på formgivning och installation av gaskammare avsedda för att avrätta dödsdömda fångar i. Han konstruerade till exempel en gaskammar anläggning i Mississippis statsfängelse. I februari 1988 utförde han en detaljerad platsundersökning av "gaskammare" i Auschwitz, Birkenau samt Majdanek i Polen, som alla finns kvar helt eller delvis. I ett edsvuret vittnesmål inför en domstol i Toronto samt i en skriven rapport, beskrev Leuchter varje aspekt av hans undersökning. Han konstaterade med eftertryck att de påstådda anläggningarna som skall ha använts som gaskammare omöjligtvis kan ha använts för att döda människor i. Bland annat pekade han på att de så kallade "gaskamrarna" inte var korrekt tätade eller ventilerade för att avrätta människor i, utan att samtidigt döda den tyska lägerpersonalen. (20)

Dr. William Lindsey, en forskande kemist, som har varit anställd i 33 år av Dupont Corp., vittnade i en rättegång 1985 att historien om gasningar i Auschwitz var tekniskt omöjlig. En noggrann platsundersökning av gaskamrarna i Auschwitz, Birkenau samt Majdanek i kombination med hans mångåriga erfarenhet gjorde att han sade: "Jag har kommit till slutsatsen att ingen har mördats avsiktligt med Zyklon-B på det sätt som beskrivs. Jag anser att det är absolut omöjligt." (21)

Källor:

1. Nürnbergdokument 008-USSR. IMT "blå serien," Vol. 39, sid. 241, 261.; NC&A "röda serien," Vol. 1, sid 35.; C.L. Sulzberger "Oswiecim Killings Placed at 4,000,000", New York Times, 8 maj 1945, samt New York Times, 31 jan. 1986, sid A4

2. Y. Bauer, "Fighting the Distortions," Jerusalem Post (Israel) 22 sept. 1989; "Auschwitz Deaths Reduced to a Million," Daily Telegraph (London), 17 juli 1990; "Poland Reduces Auschwitz Death Toll Estimate to 1 Million," The Washington Times, 17 juli 1990

3. G. Reitlinger, The Final Solution (London: 1971), sid 500-501; J-C Pressac, Le Crématoires d' Auschwitz: La Machinerie du meurtre de mass (Paris: CNRS, 1993). För Pressacs uppskattningar se L'Express (Frankrike), 30 sept. 1993, sid 33

4. Eric Conan, "Auschwitz: La Mémoire du Mal," L'Express, 19-25 jan. 1995, sid 54-73. Se även "Ledande fransk tidning bekräftar gaskammar bedrägeri i Auschwitz", Journal of Historical Review, Jan.- Feb. 1995, sid 23-24

5. Washington Daily News, 2 feb. 1945, sid 2 & 35 (United Press utsända i Moskva)

6. IMT "blå serien", Vol. 16, sid 529-530, 21 juni 1946

7. IMT "blå serien", Vol. 11, sid 414-418, samt IMT, Vol. 33, sid 275-179 (Nürnbergdokument 3868-PS [USA-819])

8. Rupert Butler, Legions of Death (England: 1983), sid 235; Robert Faurisson, The Journal of Historical Review, Vinter 1986-87, sid 389-403

9. Arkiven vid Judiska Historiska Institutet i Warszawa, tyskt dokument nr 128, i H. Eschwege, ed., Kennzeichen J (Östberlin: 1966), sid 264

10. Nürnbergdokument NO-021. NMT "gröna serien", Vol. 5, sid 384-385

11. Arthur Butz, The Hoax of the Twentieth Century (Costa Mesa, Kalifornien, USA), sid 124

12. Arno Mayer, Why Did the Heavens Not Darken?: The Final Solution": in History (Pantheon, 1989), sid 365

13. Nürnbergdokument NI-11696. NMT "gröna serien", Vol. 8, sid 606

14. Vittnesmål i Toronto, 28 mars 1988, Toronto Star, 29 mars 1988, sid A2

15. Sylvia Rothcild, ed., Voices from the Holocaust (New York: 1981), sid 188-191

16. F. Piper, i Y. Gutman & M. Berenbaum, eds., Anatomy of the Auschwitz Death Camp (1994), sid. 71

17. Nürnbergdokument PS-2171, Annex 2, NC&A "röda serien", Vol. 4, sid 833-834

18. Dino A. Brugioni och Robert C. Portier, The Holocaust Revisited (Washington DC, Central Intelligence Agency, 1979)

19. Canadian Jewish News (Toronto), 14 april, 1988, sid 6

20. The Leuchter Report, An Engineering Report on the Alleged Execution Gas Chambers at Auschwitz, Birkenau and Majdanek (Toronto, 1988) Finns att tillgå från IHR (www.ihr.org)

21. The Globe and Mail (Toronto), 12 feb. 1985, sid M3

Please note: Full documentation for this article is available upon request.
We wish to acknowledge that the above article was made available courtesy of the Institute for Historical Review.

Copyright restrictions:

The copyright holders (Greg Raven and/or the Institute for Historical Review) hereby grant to anyone the right to reproduce electronically or magnetically the BBS versions of these files. We do not grant reprint rights to any words-on-paper versions of these files except for extracts up to 500 words in book reviews or citations in other books. You are allowed to print out one copy of these files for your own personal use. You are not allowed to sell a print-out.

For a current catalog, with a complete listing of books and audio and video tapes, send one dollar to:

Institute For Historical Review
Post Office Box 2739
Newport Beach, California 92659
Send all questions and comments pertaining to this article to greg.ihr@kaiwan.com

To Radio Islam´s Pages in Other Languages