What is revisionism?
English Svenska Portugues
Vad är revisionism?
Vad är det revisionisterna säger?
av
Robert FAURISSON
Transcript of the recording of a Talk given in Stockholm on December 4th, 1992 and brodcasted by Radio Islam
(text slightly revised and corrected in September 1999)
Och även ibland, inte alltid förstås, när det finns många, många vittnen av någonting måste ni etablera fakta. Det är inte tillräckligt om det är många vittnen. Ni måste finna kalla fakta. Jag blev intresserad för 32 år sedan av vad som kallas revisionism. Jag läste Rassinier. Och sedan dess har jag läst tusentals böcker, hundratals dokument om denna Holocaust av judarna. Och jag vill se vad är sant och vad är inte sant. Vad är exakt och vad är inte exakt om det judiska lidandet.
Mitt namn är Robert Faurisson. Jag är 63 år. Jag är en fransk universitet professor på besök i Stockholm. I dag är det den fjärde december 1992. Jag är hemma hos min vän Ahmed Rami. Jag spelar in detta kassettband för att det ska kunna sändas av vilken radiostation som helst i Sverige. Jag anlände i går till Arlanda flygplats. Det var mitt andra besök i Sverige. Det första var den 17 mars 1992. Den gången, den 17 mars 1992 stoppades jag av polisen. Och igår stoppades jag också av polisen. Och frågorna de ställde till mig var mer eller mindre detsamma. Den första frågan var: "Varför har du kommit till Sverige?". Den första gången svarade jag: "Det är för att besöka min vän Ahmed Rami och möta svensk massmedia som är oförskämda mot mig. Och som aldrig förklarar för sina läsare vad jag exakt säger som en revisionist". Den andra gången, det var i går, sa jag: "Det är för att träffa min vän Ahmed Rami. Det är ett privat besök". Men jag mötte i alla fall, när jag kom ut från flygplatsen, många, många personer från svensk massmedia. Jag tyckte jag måste säga något. Så jag gjorde ett kort uttalande. Jag kommer tillbaka till det uttalandet senare. En annan fråga polisen ställde var: "Har du redan blivit dömd i ditt land Frankrike för dina åsikter?", som betyder mina revisionistiska åsikter. Och mitt svar var: "Ja". Och de frågade mig: "Har du redan blivit dömd till fängelse?". Mitt svar var: "Tyvärr inte ännu, men jag är redo att gå i fängelse". Och jag sa, de frågade mig också, det var den tredje frågan: "Finns det något land som har utvisat er, som har förbjudit dig att komma in i deras land?". Och jag svarade: "Nej, jag har rest i dussintals länder, men jag har aldrig hindrats. Och ingen har ställt några frågor. Det första landet som ställt frågor var ert land". Och detta var de enda frågor, mer eller mindre de två poliserna ställde till mig. De bestämde att jag kunde gå därifrån. Så ni ser, Sverige är ett demokratiskt land trots allt.Jag skulle inte säga det om mitt land Frankrike där det, sedan 1990, finns en speciell lag som ni inte har i Sverige. Denna speciella lag säger att om du förnekar någonting av det som fastställdes av den internationella Nürnberg-processen 1945-46 kan du dömas till böter eller fängelse.
När jag kom ut från flygplatsen mötte jag, som jag har berättat, personer från massmedia. Och jag vägrade att svara på deras frågor eftersom de var utanför mina ämnesområden, som är: Vad är revisonism? Vad säger ni, Mr Faurisson?
Jag sa bara två saker: "Varför svarade ni inte på min uppgift till svensk massmedia den 17 Mars". Den 17 Mars kom jag med ett uttalande. Titeln var: "Min uppgift till svensk massmedia." Och den uppgiften verkade mycket enkel. Den var: "Var snäll och visa mig, eller rita för mig, en nazistisk gaskammare." De frågade: "Varför frågar jag dessa saker"? Och jag svarade: "Ni har 24 timmar på er att svara på min fråga. Men var försiktiga för jag kommer att kommentera era svar i Radio Isalm. Och det kom inga svar.
Hundratals artiklar har skrivits om Ahmed Rami, om revisionism, om mig själv. Men aldrig har man nämnt denna uppgift. Jag skulle vilja veta varför.
Mitt andra uttalande till personer från massmedia var: "Jag har till er en andra uppgift, och jag nämnde det redan för några veckor sedan. Denna uppgift var: Jag är beredd att i TV, men i TV live, möta vilka överlevande, historiker som helst som är beredda att säga att gaskamrarna, de nazistiska gaskamrarna existerade. Och detta erbjudande gäller ännu".
Som ni kanske vet har jag inte fått göra något uttalande till svensk media. Jag har inte fått förklara vad jag anser är rätt och vad jag anser är fel om vad vi har fått höra om det Andra Världskriget. Det är hur som helst häpnadsväckande att svensk massmedia talar så mycket om en professor utan att det kommer fram vad han verkligen säger. Han har i alla fall några synpunkter. Vilka är dessa synpunkter? Så, när jag spelar in denna kassett så är det för att berätta om revisionismens synpunkter. Naturligtvis så skulle jag ha föredragit en sändning via radio, en officiell radio. Som ni har märkt så är det omöjligt. Så denna kassett kanske blir ett ljus för någon? Jag är inte ansvarig för de idéer som de personer har som sänder denna kassett. Jag är bara ansvarig för vad jag kommer att säga. Och för vad jag säger just nu. Så låt oss klara ut en sak. Enligt dem svenska massmedian är jag en nazist profet. Vid flygplatsen i Paris såg jag en journalist från Expressen. Hans namn är Nilsson. Han kom fram till mig och sa: "Jag skulle vilja ha ett samtal med er". Jag svarade: "Nej sir, är inte ni den Nilsson som den 18 Mars 1992 påstod att ni hade en intervju med mig på flygplanet?" Detta var fel. Herr Nilsson hade hittat på mig. Han ljög. Sedan sa jag: "Hur är det med att ni kallar mig en nazist profet? Hur vågar ni anklaga mig på detta sätt?" Och han svarade: "Nej, jag säger inte att ni är en nazist profet, men alla säger att ni är en nazist profet". Så jag svarade: "Är ni en journalist eller är ni en papegoja som härmar det ni har hört?"
Så, till dessa människor som säger att jag är nazist, mitt första svar skulle bli, om jag måste svara på anklagelsen. Detta är inte säkert. Ibland när man har anklagats är det bäst att inte svara. Jag skulle i så fall svara: "Vänta nu, jag är ingen nazist. Om ni kände mig skulle ni säkert veta att om jag var en nazist skulle jag säga det. Jag är inte en blyg person". I går såg jag två personer som demonstrerade mot mig. Och de hade en slags banderoll på svenska. Jag fick den översatt senare. Och texten löd ungefär: "ner med rasism". Om jag hade vetat det hade jag instämt. Jag är emot rasism. Nu var försiktiga, jag är emot all sorts rasism. Och vi vet att det finns en judisk rasism. Och denna rasism är inte bättre, inte värre än andra former av rasism. Vi måste, anser jag, fördöma alla former av rasism. Om ni verkligen vill veta mina politiska idéer så ska jag säga er att jag har inga politiska idéer. Och jag anser mig ha rätt att inte ha några politiska idéer.
Men under kriget 1942 när jag var 13 år kommer jag ihåg att jag skrev på min skolbänk med en kniv. "Död åt Laval". Laval var, som vi säger, marskalk Pétain högra hand. Han var för samarbete med tyskarna. Jag var emot. Och om ni verkligen vill veta hur jag röstar, fastän jag tycker jag inte borde berätta det kan jag säga att den sista gången jag röstade i Frankrike så var det på en person tillhörande socialisterna. Jag tillhör ingen politisk organisation. Jag förstår mig inte så mycket på politik. Jag är inte så intresserad. Jag har för mycket att göra. Jag tycker inte om att tala om ämnen jag inte har studerat. Jag tillhör bara en organisation. Denna organisation är inte så populär. Jag måste be om ursäkt till människor som tror på gud. Jag tror inte på Gud. Och denna organisation som jag tillhör, i Frankrike, heter "union d'ateist". Ateistunionen. Och det är allt.
Nu. vissa människor säger, men även om du inte är nazist så hjälper du nazister genom dina teorier om Hitler o. s. v. Jag är ledsen. Jag måste säga det jag tycker är exakt. Jag säger inte det är sant. Jag säger vad jag tycker är exakt. Om det finns vissa som tycker det är bra, okej. Om det finns andra som inte tycker om det, jag bryr mig inte om det. Min enda plikt är att vara noggrann, exakt. Jag tänker inte dölja något för att det är populärt. Jag tänker inte dölja något för att det är impopulärt. Jag måste få tala. Och jag har mött högerextremister, men ni ska veta att revisionister i Frankrike kommer från personer som sympatiserar åt vänster. Personer som kallas liberala.
Så var det med Paul Rassinier. Han deporterades av tyskarna. Han var i ett koncentrationsläger. Han led oerhört. Men när han kom ut skrev han en bok som hette "Ulysses lögn". Och i denna bok berättade han om lidandet i lägret: "Men jag förstår inte hur det kommer sig, att det finns personer som påstår att i lägret där jag var fanns gaskammare, för det fanns det inte". Och Paul Rassinier tyckte att det viktigaste är att säga det som är sant. Vi har ingen rätt att ljuga även om det gäller våra fiender. Om högerextremister och om rasister så vill jag säga: Jag tycker i första hand att de är människor, även nazister är människor. De är inga odjur. Och jag har noterat att bland dessa människor, ibland eller till och med ofta att de beundrar styrka eftersom de själva är svaga. Och jag vill inte chockera någon. Och jag vill inte kritisera högerextremister. Eftersom det är allt för lätt att göra det. Det kostar ingenting. Och all massmedia gör det. Så jag ska inte göra det eftersom som man säger på engelska: "You mustn't spit on the underdog". Och Hitler dog i april 1945, och nationalsocialismen dog med honom.
Nu låt oss komma till ämnet. Vad är revisionism? Och vad säger vi? Vad är det vi undersöker? Revisionism är personer som tror att vi måste revidera vad som räknas som generellt accepterat om vad som hände under Andra Världskriget. Detta ord revisionism fanns redan på 20-talet. Det var en grupp människor som sa: Nu när kriget är slut mellan Tyskland, Frankrike, England o.s.v. måste vi göra oss av med propaganda. Propaganda betyder lögner. Och vi måste etablera fakta. Och det är så dessa historiker, som redan då kallades revisionister, sa att det t.ex. var fel att tyska soldater högg händerna av belgiska bebisar. Det var en lögn. Och det finns många, många sådana lögner som ni kan hitta om det Andra Världskriget. Samma typer av lögner. Så vi måste revidera. Och även ibland, inte alltid förstås, när det finns många, många vittnen av någonting måste ni etablera fakta. Det är inte tillräckligt om det är många vittnen. Ni måste finna kalla fakta. Jag blev intresserad för 32 år sedan av vad som kallas revisionism. Jag läste Rassinier. Och sedan dess har jag läst tusentals böcker, hundratals dokument om denna Holocaust av judarna. Och jag vill se vad är sant och vad är inte sant. Vad är exakt och vad är inte exakt om det judiska lidandet. Detta anser jag är riktigt: Det var en förföljelse mot judar. Det är sant att det var en deportation, koncentrationsläger. Det har även varit massakers. För jag vet inget krig utan massakers. Det är också sant det har funnits getton, koncentrationsläger, arbetsläger o.s.v. Men vad vi ifrågasätter är att det har funnits någonting mer någonting mycket värre än det. Eftersom, jag är ledsen att säga det, koncentrationsläger är något som finns idag. Som alltid har funnits. Ett exempel: Om det i morgon skulle bryta ut ett krig mellan Frankrike och Italien skulle fransmännen sätta alla italienare i Frankrike i koncentrationsläger. Och italienarna skulle sätta alla fransmän i Italien i koncentrationsläger. Även barnen. Kom ihåg att amerikanarna och kanadensarna satte japaner och även amerikanare och kanadensare med japanskt ursprung i koncentrationsläger. Men vad vi ifrågasätter är vad som läggs till detta. Och vad som läggs till är att det fanns en plan att utrota alla judar. Att det först var en order från Hitler som sa, döda alla judar. Att det fanns en plan, en specifik plan. Att det fanns gaskammare, som är ett speciellt vapen för ett speciellt brott. Och att resultatet av allt detta var att 6 millioner judar dödades. Detta ifrågasätter vi. Vi säger att detta inte är sant. Detta är inte exakt.
Men låt mig avbryta här för en minut och säga något om vad som hände i Sverige med de judiska begravingsplatserna. Vi hade något liknande i Frankrike 1990. Naturligtvis har vi inget att göra med dessa aggressiva handlingar. Ingenting. Vad jag måste säga och som är mycket problematiskt är att 1990 när vi hade dessa vandaliseringar av judiska begravingsplatser sades det omedelbart att det var högerextremister och vi revisionister som var ansvariga för det. Hundratusentals människor demonstrerade i Frankrike mot oss. Och så plötsligt ingenting. Total tystnad från detta. Men ni förstår. Tack vare att massmedia talade mycket om detta blev det påtryckning på franska parlamentet. Till slut röstade socialisterna och kommunisterna igenom en speciell lag emot oss. Den kallas "Guéssot-lagen". Namnet på en kommunist. Och detta är lagen jag talade om tidigare, som gör det omöjligt att ifrågasätta det som jag ifrågasätter just nu.
Nu går jag tillbaka till min demonstration. Jag antar att de flesta av er tror att det fanns en order från Hitler och att döda judarna. Det sades och upprepades på 50-talet, på 60-talet, på 70-talet. Vid slutet av 80-talet upphörde det. I dag kan du inte finna en historiker som säger det fanns en order, antingen från Hitler eller från någon nazist som sa att judarna skulle dödas.
Jag antar att de flesta av er tror att det fanns en plan, t.ex. en plan utformad i Berlin, Wannsee, den 20 Januari 1942. Det har sagts och upprepats. Nu förnekas detta. Och en mycket känd judisk historiker, hans namn är Yehuda Bauer skrev i Januari 1992: "The silly story of Wannsee". Eftersom i Wannsee inget sådant bestämdes. Det bestämdes att judarna, om möjligt, skulle utvisas från Europa. Men det var inte frågan om någon massavrättning.
Så ingen order, ingen plan, ingen budget. Om man bestämmer sig för en sådan handling, speciellt i krig, behövs pengar, och man måste bestämma att denna stora mängd pengar ska användas till denna handling.
Nu, fanns det några gaskammare? Har man några bevis, att ett rum som kallas gaskammare verkligen var ett rum där människor dödades med gas och speciellt med Zyklon B? Och svaret är, nej. Det finns inga bevis. Jag ska gå tillbaka till frågan om gaskammare och du ska se att det är fysiskt och kemiskt omöjligt vad vi har fått höra om det. Det är helt riktigt att Zyklon B existerar. Det har funnits sedan 1922. Och det finns ännu idag. Det används för att döda löss. Finns det några bevis som visar att kroppar fanns av de allierade 1945 av personer som kan ha dödats med gift och gas? Svaret är nej. Hundratals, tusentals kroppar hittades. Inga visade tecken på att ha blivit dödade med gift och gas. Så du ser, ingen order, ingen plan, ingen budget, inga instruktioner, inga döda kroppar, inget vapen. Jag menar att det inte finns några bevis som visar att denna metod användes som vapen för brottet. Kanske säger du: Men hur är det med vittnena?
Ni förstår det fanns en tid när jag trodde det ni tror att det fanns gaskammare. Att vi hade så många bevis. Att vi hade så många vittnen. Och jag blev chockad när jag första gången läste att gaskamrarna inte har existerat. Så förstå, jag har läst många, många vittnesrapporter. Speciellt naturligtvis vittnesrapporter från Elie Wiesel, Simon Wiesenthal eller liknande personer. Och min slutsats är att det inte finns några vittnen av gasningen, av gaskammare. Eftersom, och detta är verkligen en skandal, inte en enda gång trots så många rättegångar mot tyska personer, inte en enda gång, ett så kallat vittne har korsförhörts om fakta kring gasningen. Många gånger har jag själv mött judar som säger: "Men Mr Faurisson, hur kan du säga att det inte fanns några gaskammare? Jag var själv i Auschwitz. Jag är ett levande vittne". Varje gång ser jag den personen i ögonen och säger: "Du säger att du är ett vittne, beskriv då gaskamrarna som du såg". Och svaret blev: "Men, Mr Faurisson, hur kan ni vänta er att jag har bevittnat en gasning. Om jag hade bevittnat en gasning skulle jag inte vara här levande och tala till dig". Som skulle betyda: Ett, att denna person ljög när han sa: Jag är ett levande vittne av gasningen. Två, att det i motsatts till denna person, inte skulle kunna finnas några vittnen till gasningen. Det är fel. Föreställ er att dessa fantastiska slakthus har existerat. Vi skulle ha tusentals vittnen. Om det inte finns som jag sa, ingen order, ingen plan, ingen budget, inga instruktioner, ingen kropp o.s.v. inget vapen. Och om det inte finns några vittnen, så vad är det? Ibland säger personer naivt till mig: Men vi vet att tyskarna förstörde gaskamrarna och dödade alla vittnen. Oh jag är ledsen, det gör din position svårare, eftersom min fråga skulle bli: Var vänlig och beskriv vad tyskarna väntas ha förstört. Vad vet ni om det? Jag behöver en beskrivning. I 32 år har jag letat efter hur en gaskammare ser ut. På 32 år har jag inte funnit det. Ibland har jag trott, nu närmar jag mig en gaskammare, något som liknar en gaskammare. Men det var som en hägring. Det försvann.
Jag besökte naturligtvis Auschwitz, Birkenau, Majdanek, Mauthausen, Artay, Dachau, Ranienbourg, Saxen-hausen, Stutthof-Natzweiler o.s.v. Vad vi såg i dessa läger, särskilt i Auschwitz 1 var egentligen löjligt. Aldrig att dessa små rum skulle ha kunnat vara gaskammare. Och detta är den viktigaste delen av vad jag tänker säga till er. Det är om hur en gaskammare, om den hade existerat skulle ha sett ut.
Många människor gör ett misstag, de blandar ihop, självmord med gas, ihjälgasning genom olyckshändelse, med avrättning med gas. Om man vill avrätta någon med gas är det mycket svårt. Eftersom man vill döda en person men inte döda sig själv. Risk för explosion, risk för att gas kommer ut från rummet till där du är, och dödar dig eller gör dig sjuk. Så det finns en enkel sak man kan göra. Du behöver bara se, vad är, och vad var en amerikansk gaskammare på 20-talet eller på 30-talet. Där användes cyanvätegas, Zyklon B. Så, åk till Förenta Staterna som jag gjorde och besök en gaskammare eller försök hitta dokumentation om en sådan gaskammare. Och du kommer att finna alla svårigheter med att avrätta en person. Bara en person med cyanvätegas. Det allra svåraste problemet är luftisoleringen. Eftersom cyanvätegas är något som fastnar överallt. Som angriper allting. Och du måste vara väldigt försiktig för att hålla en plats lufttät, aritmetisk tillsluten, så att gasen inte är fara för dig själv. Och det andra problemet är, att efter avrättningen göra sig av med gasen. Denna gas som fastnar överallt. Du behöver en speciell fläkt, du behöver en mixer för att neutralisera gasen. Och om den antas vara neutraliserad så får inte gasen stanna kvar vid taket det är för farligt. Först, efter avrättningen, måste doktorn och assistenten vänta en lång tid. När de tycker att de mesta av gasen är neutraliserad, tar de en gasmask med ett speciellt filter, och skyddsglasögon och stövlar o.s.v. De går in i rummet. Och de måste se upp med kroppen mycket noga eftersom gasen har fastnat överallt, på huden och i alla naturliga öppningar. Så denna kropp, kroppen själv är mycket farlig.
Så när ni åker efter detta, när ni åker till Auschwitz och ser denna löjliga plats alldeles bredvid ugnarna. Och när de påstår att detta var en enorm gaskammare. ursäkta mig, det enda man kan göra är att skratta. Först finns det tre dörrar, två av dem är trädörrar. Små dörrar som öppnas inåt. Som betyder inåt platsen där 800 personer ska ha blivit gasade. En av dessa dörrar har även en glasruta. Ni förstår om man har 800 personer på denna plats eller bara en person skulle fönstret slagits ut och gasen skulle strömma ut till SS sjukhuset som var ca 20 meter därifrån. En av dörrarna går till krematorieungarna, men cyanvätegas är en explosiv gas. Så man kan inte ha dem nära denna plats. Och det finns inte minsta maskineri för att få ut, neutralisera all denna gas. Det är verkligen en skam att säga det men jag var den första som publicerade en plan över denna plats. Faktum var att detta var, från 1940-43 en plats som tyskarna lade döda kroppar. Personer som hade dött av tyfus o.s.v. Det lades här i väntan på att kremeras. Det är en plats där man lagrade kroppar, döda kroppar. Sedan i slutet av 43, början av 44 omvandlades det till ett skyddsrum. Så det var ett skyddsrum. Och polackerna förstörde väggarna och vill att du idag ska tro att detta var en gaskammare. Om du åker till Birkenau, ser du ruiner av ett stort krematorium och man säger att detta krematorium var en gaskammare. Jag fann ritningen och vi ser hur den var byggd. Och det var en plats som tyskarna lagrade döda kroppar på. Precis som i Auschwitz 1 har den byggts om till att likna en gaskammare. De har ändrat historien nu. De säger att det är ruiner som har återuppbyggts av polackerna. Om man har ruiner i Birkenau så finns det en normal sak att göra. Att göra ett expertutlåtande. Eftersom ruiner är väldigt viktiga. Och denna första plats i Auschwitz 1 är väldigt viktig. Man behöver en expertrapport. Hur kommer det sig att ingen expertrapport har gjorts? Jag har aldrig träffat en domare eller poliser som när det har varit ett brott säger: Eftersom vi har många vittnen behöver vi inte göra något expertutlåtande om vapnet. Även om vapnet är mycket vanligt, jag menar en pistol eller ett rep eller en kniv. Hur kommer det sig att detta fantastiska vapen, som ingen har sett, som ingen kan beskriva, hur kommer det sig att det inte varit några experter på plats i Auschwitz, Majdanek, Mauthausen som antas ha haft gaskammare? Det är inte försent. Man kan göra det idag. Varför gör man det inte? Ni anklagar Tyskland. Ni har ingen rätt att anklaga om ni inte har några bevis. Hur kommer det sig att man vägrar ett expertutlåtande? Även i dag vill man inte ha något expertutlåtande. Nu, låt mig berätta en sak. Vi revisionister, vi frågar efter experter och, låt mig säga er, vi har experter. Det finns idag fyra experter. En är amerikan. Den andra är överraskande nog polack. Den tredje är österrikare. Den fjärde är tysk. Det första expertutlåtandet gjordes 1988. Vi frågande en expert på amerikanska gaskammare, hans namn är Fred Leuchter, att göra ett expertutlåtande. Han åkte till Polen. En man i Toronto. En mycket viktig person, som är revisionist, som man hade en enorm rättegång emot i Toronto, Kanada, bad Fred Leuchter att han skulle åka till Polen. Det gick han med på, Men sa han: "Om jag finner att dessa gaskammare har funnits och att de har fungerat så kommer jag att säga det". Det är okej. Så, som jag sa han åkte till Polen. Kom tillbaka med en rapport på 193 sidor och han tog skrapprov i Auschwitz. Ni ska veta att cyanvätegas fastnar i omgivningen och kan bevaras i århundraden. Man kan inte bli av med det. Det är därför i desinfektion gaskammare i Auschwitz kan man fortfarande mycket lätt se blå fläckar trots regn och snö, kan man fortfarande se dessa blåa fläckar som visar att det var cyanvätegas eller prosikasit eller som vi säger blåsyragas. Så han for tillbaka med dessa skrapprover. Fick dem analyserade i ett amerikansk laboratorium och resultated blev häpnadsväckande. Fred Leuchter hade idén att ta ett prov från desinfektion gaskammaren och många prov i Auschwitz 1 och Birkenau på platser som antas ha varit gaskammare och resultatet blev vid desinfektion gaskamrarna fanns stora mängder av cyanid. Och vid de platser där människor och inte löss skall ha dödats fann man inga spår eller mycket, mycket små mängder spår. Antagligen därför att de platserna hade blivit desinficerade av Zyklon B. Som fallet var med de platser "lischenhalle" där döda kroppar lagrades. Och detta sades i rättegången i Totonto 1988. Den 20 och 21 april 1988 och det kan jag säga att denna rättegång blev dödsstöten för myten om gaskamrarna. Men efter denna rättegång blev man i Polen väldigt upprörda och föreståndaren för Auschwitz museum bestämde att visa att Leuchter hade fel. Och de bad ett laboratorium i Krakow ,ca 50 kilometers från Auschwitz, att göra en undersökning. Och tro mig, detta är överraskande. Resultatet blev att Leuchter hade rätt. Men dessa personer kommenterade, att med allt regn och med all snö så har spåren försvunnit. Vilket är helt fel. De kan inte försvinna.
Sedan kom den tredje expertrapporten av en man som heter Walter Lüftl. Han bor i Wien. Han är, han har vid denna tidpunkt blivit avskedad på grund av sina åsikter. Men han var en respekterad ingenjör i Österrike. En verklig specialist. Sedan kom 1992, d.v.s. i år, en tysk, en aktad kemi specialist.
Så fyra experter, fyra bevis att dessa förskräckliga gaskammare inte har existerat, och även aldrig har kunnat existerat. Så, trots allt, vi kanske har fel, Men man får visa det då. Man kan inte kalla personer för nazister utan vidare. Vad betyder det att säga att ni är nazist eller kollaboratör med nazister eller att nazisterna är glada för det du säger. Den enda frågan är: Har vi rätt eller har vi fel? Vi anklagar ingen. Anklaga inte oss. Var vänlig och låt oss försvara oss. Vi anklagas i media. Var vänlig och låt oss då försvara oss i media. Det är underligt när personer säger: Oh dessa revisionister får inte ha tillgång till media, eftersom vissa människor ser inte att de har fel. Vilket betyder att dessa personer menar, jag menar dessa personer som anklagar oss i media. Jag är en intelligent man eller kvinna och kan se att dessa revisionister har fel men jag är inte säker på att andra personer är tillräckligt intelligenta som jag är. Och kanske de inte ser vad jag ser. Detta är konstigt, det är för mycket. Var vänlig och låt människor lyssna till våra argument och sedan ta ställning.
Jag går nu tillbaka till den intressanta frågan om vittnen. Ibland frågar man mig: "Mr Faurisson menar ni att alla dessa vittnen är lögnare"? Jag säger nej. Jag menar inte det. Jag ser att det är mycket vanligt i livet, att så länge man inte själv har studerat frågan, tror vi, måste vi tro många saker. Och vi kan ha helt fel. Så jag anser att den stora skillnaden mellan å ena sidan vi revisionister, och å andra sidan vad jag kallar personer som tror att det verkligen var en utrotning av judar. Den stora skillnaden är att vi har studerat frågan, och vi har arbetat mycket på den. Å andra sidan har den andra sidan inte arbetat särskilt mycket. Inte för de är lata. och inte för att vi är arbetande människor och de är de inte. Nej det är därför de ser inte att det är problem, och vi ser att det finns problem. När jag säger vi menar jag alla sorters människor som menar att vittnesmål inte är tillräcklig. Vi måste vara försiktiga med vittnesmål. Så jag ska ge ett exempel eller två. Jag vill berätta för dig om Elie Wiesel. Jag antar att ni hört talas om honom. Han är en slags professionellt vittne som åker från land till land och berättar om Auschwitz. Jag är ett levande bevis o.s.v. Ibland tänker jag, om jag hade Elie Wiesel framför mig skulle jag säga till honom: "Sir, låt oss vara ärliga, om du är ett levande bevis, så har det inte varit någon utrotning, eftersom om det var en utrotning och du var i Auschwitz skulle du inte vara vid liv". Hur kommer det sig att det är så många överlevande? Eftersom många judar dog. Det är säkert, men många överlevde. Överlevande från Auschwitz och andra läger. Hur kommer det sig? Elie Wiesel var en man som var i Auschwitz med sin far. På 50-talet skrev han en mycket tjock bok, på jiddisch och publicerade den i Sydamerika. Den blev inte någon succé. Sedan mötte Elie Wiesel i Paris, en mycket berömd författare. Hans namn var Francois Mauriac och Francois Mauriac sa: Du måste skriva en tunn bok och jag ger dig ett förord. Och i förordet skrev Francois Mauriac något om gaskammare, men i boken i övrigt, med titeln "La Nuit" Natten, finns inget, absolut inget om gaskammare. Hur kommer det sig? Han säger, han har mage att säga, och det är mer eller mindre versionen på 50-talet att i Auschwitz, tyskarna brukade bränna judarna levande, och speciellt spädbarn. De brände spädbarnen i jättelika eldar. Kan ni fysiskt föreställa er detta? Detta är vad han skriver i "Natten". Men läs denna bok noga. Detta är vad han skriver. I slutet av boken skriver han, att i slutet av 1944, kom ihåg att lägret intogs av ryska trupper den 20:e Januari 1945, så vid slutet av -44 skulle han som ung pojke, han var ca 15, 16 år, han skulle genomgå en operation, så detta är underligt. Vi har fått höra att i Auschwitz, tyskarna brukade döda unga personer, gamla personer, personer som är sjuka o.s.v. Hur kommer det sig att det var ett sjukhus för fångarna? Hur kommer det sig att man opererade? I alla fall, han skulle genomgå en operation och han var rädd för den. Jag kan förstå det. Jag kommer ihåg att på den tiden var man rädd för operationer. Men den judiska läkaren, för det fanns det bland många, många läkare, många judiska läkare. Läkaren som skulle ta hand om Elie Wiesel sa: Var inte rädd, jag kommer vara där när du opereras, och jag tror att kirurgen också var jude. Jag är inte säker, det måste kollas. Så den unga Elie Wiesel, i detta så kallade utrotningsläger, fick vita sjukhuskläder och opererades.
Senare sa tyskarna: Några av er kommer att lämna Auschwitz med oss, ni har inget val. Ni måste gå med oss till Tyskland. Några av ni sjuka, konvalescent, o.s.v. ni har rätt att stanna och ni kommer att ha läkare med er som stannar här, när ryssarna kommer. Och Elie Wiesel berättar att han och hans far kunde välja att stanna eller gå med tyskarna, som antas var bödlarna eller stanna och vänta på befriarna, på ryssarna. Och far och son bestämde sig för, vet ni vad, de bestämde sig för att gå med tyskarna. Inte att vänta på ryssarna. Hur förklarar ni det? Den frågan ska ni ställa till Elie Wiesel.
Ett annat falskt vittne. Han heter Rudolf Vrba. En slovakisk jude. Han flydde Auschwitz i april 1944 tillsammans med en annan man, som heter Vitsler. Och båda två sa, oh vi måste berätta om Auschwitz, där finns gaskammare och tyskarna dödar många människor o.s.v. Och de gjorde en sorts vittnesmål. Detta vittnesmål publicerades i Washington i November 1944. Men det blev ingen succé. Ingen trodde att dessa gaskammare var verkliga. Och denna man skrev en bok som heter "Jag kan inte förlåta". Och i denna bok går han tillbaka till frågan om gaskammare och han säger många, många saker, utan att beskriva gaskamrarna särskilt väl. Så 1985 i Toronto, Kanada när Ernst Zündel, revisionist, hade sin första rättegång för att ha spritt falska påståenden. Eftersom det finns en lag i Kanada som säger att man inte får det. Så denna rättegång 1985 var mot Ernst Zündel. Jag åkte till Toronto och var en sorts rådgivare för Zündels försvarsadvokat. Och åklagaren hade hämtat en historiker, hans namn är Raul Hilberg. Den mest berömda historiker på Holocaust. Och han i sin tur hade med sig några vittnen, som sades ha sett gaskammare och gasning o.s.v. Och doktor Rudolf Vrba var en av dessa vittnen. Först förhördes han, Vrba, av åklagaren, och han talade om Auschwitz, Birkenau, gaskammare o.s.v. det verkade vara enkelt för honom. Men när korsförhören började för Rudolf Vrba, som jag kallar vittne nr 1 av utrotningen, började katastrofen för honom. Han fick mycket specifika frågor, materiella frågor, topografiska frågor, eftersom vi hade planritningar över Auschwitz och Birkenau. Och vi hade flygfotografier, som hade tagits av de allierade under kriget. Ni ska veta att under kriget flög de allierade över Auschwitz 32 gånger och tog bilder, eftersom Auschwitz var en plats där fångar arbetade med framställning av syntetiskt gummi, som man var intresserade av. Och därför var det många flygningar över Auschwitz. Och de amerikanska fotografierna är mycket exakta, och man ser ingen rök, inga tusentals människor runt krematorierna, som väntade på att gå in i de så kallade gaskamrarna o.s.v. Man såg på bilderna inget som bekräftar dessa berättelser om Auschwitz.
Så Rudolf Vrba utfrågades om dessa saker. Och det var väldigt lätt att se att han hade ljugit om fakta, antal och så vidare. Så han sa desperat att alla vittnesmål, skrivna vittnesmål, har tagit sig poetiska friheter. Han använde detta uttryck flera gånger och han sa det även på latin. Så, efter det ställde åklagaren, som själv hade bett Vrba vittna, en fruktansvärd fråga. Han sa doktor Vrba, ni sa att ni i ert skrivna vittnesmål att ni tagit er poetiska friheter. Kan ni säga nu när ni vittnar under ed. Har ni tagit er poetiska friheter? Och Vrba försökte tala runt det hela, men det var helt klart att han tagit sig poetiska friheter.
Och detta är inte bara en kommentar från oss. Vid den andra rättegången mot Ernst Zündel som kom tre år senare 1988 frågade domaren: Är det några överlevande som ska komma och vittna? Och den nya åklagaren sa: "Nej ers höghet, det kommer inga överlevande och vittnar". Och Raul Hilberg, professorn som kom till den första rättegången 1985, vägrade att komma tillbaka 1988 och vi vet varför. Vi har fått tillgång till brev mellan åklagaren och Hilberg. Hilberg sa att han vill inte komma igen eftersom han var rädd för korsförhören. Han hade dåliga minnen från de första korsförhören 1985. Så ni ser i dessa mycket viktiga rättegångar fanns det med de mest kunniga historiker av utrotningarna och för dessa personer var rättegångarna en katastrof.
Nu, låt mig berätta om en amerikansk professor i Prinston. Han är jude. Hans namn är Arno J Mayer. 1988 publicerade han en bok med titeln: "Den slutliga lösningen i historien". Ni måste förstå titeln. Det är sant att tyskarna använde det uttrycket. De brukade säga territorial slutlig lösning. När man säger att man vill ha en slutgiltig lösning av arbetslösa betyder det inte att man vill döda alla arbetslösa. Om man önskar en slutgiltig lösning i Palestina-frågan betyder det inte att man vill döda alla palestinier. Tyskarna ville ha en slutgiltig lösning på ett mycket, mycket gammalt problem. Det judiska problemet ur deras synvinkel. Och de ville det skulle lösas genom utvisning från Europa om möjligt, med deportation om det var nödvändigt. Så Arno Mayer, som är jude, och som var hemsk mot oss 1981, verkade ha ändrat sig 1988, I alla fall publicerade han denna bok. Och om man går till sidan 362 upptäcker man plötsligt en mening som jag kommer att citera för er. Och om det är något jag skulle vilja att ni lägger på minnet så är det denna mening från en judisk historiker som hävdade att det fanns gaskammare, att det var en utrotning, även om han säger att det fanns ingen order, ingen plan, ingen budget. Han säger: "Källorna för studium av gaskamrarna är både sällsynta och tvivelaktiga". Man har sagt till oss så många gånger, och av alla möjliga sorters människor som inte har någon faktakunskap, och speciellt från journalister, åtminstone från de flesta av dem, man säger till oss, om och om igen att "källorna för studium av gaskamrarna är helt överväldigande och helt otvivelaktiga". Men ni ser att denne man säger 1988, han måste erkänna, att dessa källor är "sällsynta och tvivelaktiga". Och naturligtvis ger han en förklaring varför han anser det. Han säger: "Vi måste vara väldigt försiktiga med så kallade bekännelser, med så kallade vittnesmål o.s.v. och speciellt om Auschwitz, men kanske också även gällande andra läger, kanske gällande alla andra läger också, om vad som var "naturligt" döda och vad som var "onaturligt" döda. Med naturligt döda menas genom sjukdomar, epidemier, dålig föda, okänslig föda, hårt arbete och med onaturligt döda menas genom mord, brott, för det förekom många brott i dessa läger naturligtvis, o.s.v. Men vi måste vara försiktiga. Det var säkert många fler som dog genom tyfus o.s.v.." Detta är överraskande. Detta är revisionism. Arno Mayer är en sorts revisionist. Och ändå säger han att han är emot oss. Han har blivit häftigt attackerad för sin bok.
Oh, låt mig gå tillbaka till Elie Wiesel. Jag glömde berätta något om denne man. Som jag berättade nämner han i sin bok "Natten" inte en enda gång gaskammare. Så jag publicerade 1986 en bok med titeln "Ett prominent falskt vittne" Jag säger där att han inte nämner ett ord om gaskammare i sin bok. Så min bok publicerades 1988 i Tyskland. Och vet ni vad som hände. På nio platser i Elise Wiesels lilla bok byttes ordet krematorier ut mot gaskammare. Det är så han uppfann gaskamrarna.
Ursäkta mig, går nu tillbaka till Auschwitz och revisionism det finns ännu en överraskande revisionistisk handling gjord av polackerna själva. 1945-46 vid Nürnberg-rättegången sades det att 4 millioner människor mördades i Auschwitz, de flesta i gaskammare. Detta var den officiella sanningen. Alla som har besökt Auschwitz eller Birkenau, som är Auschwitz 2, vet att där var, där finns, ursäkta mig, ett stort monument. Och till 1990, vilket betyder till för 2 år sedan, fanns en inskription på 19 olika språk som sa: Här dödas 4 millioner människor av de nazistiska barbarerna, eller något liknande, och plötsligt 1990, säkert beroende av allt vi revisionister har publicerat, sa polackerna vi kan inte försvara dessa siffror så de tog ner de 19 inskriptionerna och om ni besöker Auschwitz nu, finns de inte där. Och polackerna är förbryllade, och undrar vilken skylt de ska sätta upp. Eftersom de säger vi måste sätta upp en annan. 4 millioner är omöjligt. Det var mellan 1 och 1 och en halv million, men låt mig säga, att 1 till 1 och en halv million är också en fantastisk överdrift. Så om de sätter upp 1 till 1 och en halv million måste de kanske om 10 år ändra den ännu en gång. Så de vet inte vad de ska göra. Om ni vill veta min åsikt, ursäkta men jag kan inte ange orsaken till denna åsikt. Jag tror att i Auschwitz från 1940 till 1945 dog cirka 150 000 människor. Det var ett enormt läger naturligtvis. Men trots det är det en högt antal. De flesta dog 1942, eftersom det var en tyfusepidemi då. Många tyskar dog också i tyfus 1942. Även de duktigaste läkarna i Auschwitz dog i tyfus. De tyska SS fruar dog också i tyfus. Så detta är ett enormt antal redan. Vi behöver inte överdriva. Och en sista sak: Gaskammare eller inte vad gör skillnaden? Och jag svarar skillnaden är enorm. Och för det första är det inte mig ni ska ställa den frågan till utan till de judiska organisationerna, men observera att jag inte säger det judiska människorna. Jag säger de judiska organisationerna, som antas tala för det judiska individerna. Ni ska fråga dem hur det kommer sig att ni hela tiden talar så mycket om gaskamrarna. Hur kommer det sig att i Frankrike om man säger att gaskamrarna inte existerade blir man dömd till böter eller fängelse. Låt mig säga att jag förstår mycket väl de judiska organisationerna, eftersom som man inte har gaskamrarna, de effektiva gaskamrarna, så har man heller inte detta hemska vapen, dessa kemiska slakthus. Utan ett specifikt vapen för utrotning kan man inte få människor att tro på någon plan för utrotning. Eftersom det finns inga dokument. Har man vapnet så räcker det. Detta bevisar att tyskarna bestämde att systematiskt döda människor. Och om man inte har gas, gaskammare, kan man inte längre hävda detta fantastiska antal 6 millioner. Så det är nödvändigt. Det är något hemligt. Det är en sorts tabu. Det är därför de judiska organisationerna och staten Israel inte vill att någon ska röra detta tabu. För dessa gaskammare förklarar alla påståenden. Ibland säger människor, men vad tror du judar tänker om vad du säger. Och jag svarar, jag vet att det måste kännas svårt för dem att höra vad jag säger. De måste vara lika modiga som vissa av dem som faktiskt är revisionister. Jag kan ange flera judiska revisionister. Jag ska berätta om en. Eftersom han är den nu viktigaste. David Cole bor i Los Angeles. Han är en ung energisk och mycket hängiven revisionist. Som har gjort ett stort arbete kring detta nyligen. Så, vi är inte emot judarna. Som Galilei inte var emot de kristna när han hävdade att jorden inte låg i centrum. Att jorden snurrade kring solen o.s.v. Han sa inte det för han var emot kristna eller bibeln. Han sa det därför det var fakta. Och om vi säger att gaskamrarna inte existerade så är det inte för vi är emot judarna. Det är för att gaskamrarna inte existerade. Så judarna måste vara modiga nog och säga: Oh, det är en uppfinning av krigspropagandan. Vi måste stoppa det. Kriget slutade 1945. Denna uppfinning av krigspropagandan måste stoppas. Så jag önskar människorna skulle vara modiga nog att säga det. Så, ni ser jag har inget själv att tjäna på att vara revisionist. Eftersom jag anser mitt liv blivit svårt på grund av det. Min frus liv har blivit svårt på grund av det. Ni förstår, jag blir ständigt anklagad för att vara nazist. Jag är ingen nazist. Jag blir anklagad för att vara antisemit. Jag är ingen antisemit. Och låt mig säga man hade tänkt att hålla en anti-sionistisk kongress i Stockholm. Och sedan blev det ändrat. Och jag kunde inte vara med på den. Men jag var beredd att vara med på den kongressen. Inte som en anti-sionist. Men som en konsult. Beredd att bemöta någon som var emot mina revisionistiska synpunkter. Jag är beredd att gå till en sionistisk kongress. Jag säger och jag upprepar, jag är beredd att åka till Israel för att försvara mina åsikter. Jag är beredd att möta vem som helst. Jag sa det till svensk massmedia. Jag är beredd att möta överlevande, historiker, men ingen politik tack. Jag är inte intresserad av politik. Revisionism är det största intellektuella vågspel i slutet av detta århundrade. Om ni vet något annat vågspel av denna sort som gör ditt liv mycket farligt, för att du säger din åsikt. Jag kämpar för vad jag anser är exakt. Om jag har fel, visa det men anklaga mig inte. Anklaga inte oss revisionister. Antalet revisionister växer. Och ni anklagar fler och fler människor. Tro inte vårt arbete är dåligt. Jag anser det är ett bra och rent arbete. Och låt mig förklara detta. De judiska organisationerna har sedan 1945 inte bara anklagat Hitler, Göring, Himmler, Kaltenbrunner, Eichmann eller liknade personer. De anklagar också andra personer. De anklagar personer som inte var tyskar för att ha varit tysta, passiva om utrotningen av judar. För att vara medbrottslingar med tyskarna genom tystnad och de anklagar, och det kan ni se om ni besöker Simon Wiesenthals Center i Los Angeles. Ni kan se att de å ena sidan anklagar Hitler och alla dessa personer men de anklagar också Roosevelt, Churchill, Stalin och Påven. Pius XII. De anklagar alla människor, hela jordens människor, hela mänskligheten. De anklagar milliarder människor. De säger att ni är, alla ni är skyldiga. Så, jag försvarar inte, vi försvarar inte Hitler eller dessa personer. Personer som Hitler, Göring o.s.v. Men vi försvarar också Roosevelt, Churchill, Stalin, Påven och Röda Korset. Det Internationella Röda Korset. Det betyder inte att jag tycker om eller inte tycker om dessa personer. Men vad jag tycker om är att vara exakt. Vad jag inte tycker om är att ljuga. Vad jag tycker om är att vara rättvis.
Så jag anser att revisionism är bra inte bara för forskare, för historiker. Jag menar på ett vetenskapligt eller historiskt plan. Utan även på ett moraliskt plan. Jag är säker på att den yngre generationen vill förstå vad vi säger. Och kanske inte bara den yngre generationen. Tack.