Moses Smith

Martin Brandt

   
 4

 

Kap. IV.

 

VARFÖR BONNIER EJ FICK BLI SVENSK MEDBORGARE.

 

Om de till Sverige invandrade bröderna Bonniers far, Gutkind Hirschel, avsett, såsom antagligt är, bl. a. att genom annekterandet av Bonnier-namnet göra det lättare för sin familj att klättra uppför samhällsstegen i det nya guldlandet Sverige, visar emellertid en episod i huset Hirschels historia här i landet på ett rätt tragikomiskt sätt, att ibland också de slugaste beräkningar kunna medföra konsekvenser av alldeles motsatt slag mot vad som avsetts.

Denna episod stod i samband med ett av Adolf Bonnier efter fyra års vistelse i Sverige gjort försök att hit förflytta även sin far, vars Köpenhamnsaffär efter en konkurs inte lyckats ta upp sig igen. Sonen i Göteborg hade tänkt att, medan han själv stannade där, den gamle Bonnier skulle kunna överta den i Stockholm startade filialaffären. Men på den tiden stodo här i Sverige portarna ännu inte så vidöppna för Abrahams, Isaks och Jakobs avkomlingar som nu för tiden. Själv hade Adolf Bonnier under de två första åren måst såsom "resande dansk undersåte" så att säga vagabondera mellan Göteborg och Stockholm samt en del mindre städer och hade först 1829 fått tillstånd att "tillsvidare i riket vistas", men samtidigt fått bestämt avslag på sin anhållan att få bli upptagen till svensk medborgare eller, såsom han i ansökningen uttryckte sig bland Hans Majestät Carl XIV Johans "lyckliga undersåtar". Den "ödmjukaste, aller underdånigaste" jargongen besatt Hirschel redan efter ett

(18)

par månaders vistelse i landet, då han första gången begärde att få bli svensk undersåte.

När nu fadern 1831 skulle försöka sig som Stockholms-bokhandlare, behövde han i sin ordning också tillstånd att få åtminstone "tillsvidare i riket vistas", något svenskt medborgarskap vågade han naturligtvis inte länka på efter sonens misslyckade försök två år förut. 'Men kan man tänka sig: inte ens tillstånd att utan medborgarskap driva bokhandelsrörelse kunde han erhålla. Och anledningen torde ha varit, egendomligt nog, just det där fina namnet Bonnier, som han på sin tid annekterat för sig och sina då ännu ej existerande avkomlingar. Han hade olyckligtvis i hopp om att väcka det franskfödda majestätets sympatier avfattat sin ansökan på franska språket, och hade utan att på något sätt låtsas om sitt judiska ursprung till på köpet undertecknat ansökan så fransyskt som möjligt, d. v. s. inte Gerhard, utan helt enkelt "Gerard". Försöka duger! - tänkte den store stamfadern för den blivande svenska bluff-förläggarfamiljen.

Nu råkade det emellertid vara så, att under franska revolutionen en verklig Bonnier spelat en rätt bemärkt roll vid den tid, då Jean Bernadotte ännu tillhörde den blodtörstiga s. k. Jakobinklubben och inte hade någon annan titel än "citnyen" (medborgare). Gamle Gerard Bonnier hade tydligen inbillat sig, att Hans Majestät skulle känna sig tilltalad av detta kända namn, kanske även tro Gerard vara någon släkting till revolutionären. Efter allt att döma har verkligen Gerhard Bonnier låtit inbilla sin bekantskapskrets i Köpenhamn, att han verkligen tillhörde den kände fransmannen Bonniers familj, ja rentav vore dennes neveu, vilken lögn visat

(19)

sig seglivad och upprepats i många danska och svenska uppslagsböcker, t. o. m. i "Nordisk Familjeboks" första upplaga. Men verkan på Carl Johan blev alldeles motsatt mot vad gamle Bonnier, född Hirschel, hade beräknat. Fransmannen Bonnier hade på sin tid; innan han slutligen blev mördad, haft plats i revolutionens "Nationalkonvent" och där röstat för Ludvig XVIs halshuggning. Och för en namne, kanske frände till en dylik "kungamördare" hade Carl Johan alls ingen lust att bereda tillträde till sin omedelbara närhet, i sin egen kungliga huvudstad. Så kom det sig, att "Gerard Bonnier" på sin underdåniga ansökan fick ett blankt avslag, medan det är mycket möjligt och troligt, att ansökan bifallits, om han nöjt sig med sina namn efter omskärelsen, Gutkind Hirschel- Carl Johan var nämligen i regeln ganska nådig mot judarna, som han påträffat och begagnat sig av litet varstans och vid olika tillfällen under sina mänga fåltt3g, av samma skäl som så många sentida svenska konungar: de voro i stort behov av pengar, och "judens pengar lukta inte" . , .

Nu måste emellertid den gamle Bonnier returneras till Köpenhamn och lämna sonen, vilken ju redan tidigare lyckats åtminstone fä tillstånd att "tillsvidare vistas i riket", att ensam rida för rusthållet såväl i Stockholm som Göteborg. Svensk medborgare blev denne dock ej, så länge Carl Johan regerade; utan först år 1849, d. v. s. hela tjugotvå år efter sin ankomst till Sverige.


 


INNEHÅLL.

 

 Index

1. Ett 100-årsjubileum

2. Från 66 riksdaler till 40 miljoner

3. Hur ghettojuden Hirschel stal franska familje-namnet Bonnier

4. Varför Bonnier ej fick bli svensk medborgare

5. Hur Hirschel blev Moses Smith

6. Moses Smiths ogenerade affärsmetoder

7. Moses slår ihjäl sina konkurrenter

8. Moses bjuder Pelle Snusk-honorar

9. Hur man skapar litterära storheter

10. "Jag skall bli Sveriges Hegel!"

11. Den gamle lumpjuden som litteraturbedömare

12. "Ad Helvede til med disse svenske Digteres uforskammede Fornærmelser, hvis bare vi tjener mange Penge..."

13. Moses blir skrämd och gömmer sig bakom busken

14. Svenskarna protestera mot Mosesmetoderna

15. Bokschackrarens debut som tidningsägare

16. Herodes och Pilatus bliva vänner

17. Moses & Wallenberg contra Kreuger

18. Moses klappar på högfinansens port

19. Bonnierska Pressbyrån

20. "Låt Jerusalem brinna!"

21. Svarta Handen från Sveavägen

22. Bonniersk Epa-litteratur - och författare som sprängts

23. Svenska bokmarknadens största bluff- och svindelaffär

24. Mecenatskap och Waluta-Schweinerei

25. Död åt konkurrenterna!

26. Hämnaren Hirschel

27. Bonnier-deklarationer

28. Moses Junior

29. Bonnierska pristävlingsbedrägerier

30. Kristna fronten


No hate. No violence. Races? Only one Human race.
United We Stand, Divided We Fall.
Know Your enemy

You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late!
Compose your letter online. Write now to Rdio Islam
Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam.
Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address:
Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, Sweden
Phone:+46708121240
Latest additions:
English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi
© No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced
as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.net) where they are located - is mentioned.

HOME