Fallet med Ahmed Rami - "Gud har blivit svensk" - En skapelseberättelse - Ahmed Rami en väl behövlig blodtransfusion - Han är på något sätt mer svensk än de gamla infödda svenskarna ! av Herman vR

Hans kampf för svensk yttrandefrihet mot judisk propagandamakten i Sverige samt frigörelse från zionistisk dominans har både långa anor och reell substans.

En av Ramis intressantare teser är att det är i Europa som frigörelsen ska starta för att det överhuvudtaget ska bli aktuell med någon frigörelse i Palestina och i arabvärlden. Den svarta pjäsen har gjort sitt drag. Det är de vita pjäsernas tur att göra sitt. Det kan bli svårt p g a rasismen, sionismen, hyckleriet och medvetslösheten. Men hoppas ska man ju.

Kampen för yttrandefrihet är ingen liten sak. Om vi inte kan stå upp för en individs frihetskamp, hur kan man stå upp för en hel nation? Nej, Radio Islam får bli symbolen för kampen för global frihet och rättvisa.

Hela poängen med Ramiaffären är försvar för hans rätt att utöva svensk "synd" och samhällskritik. Att få kamelen att upptäcka sina egna puckel istället för att skratta åt andras.

Hjärpe ger jag inte mycket för. Han visade en nedlåtande tycka-synd-om-attityd mot Radio Islam, t ex genom att ha synpunkter på Ramis språk och muslimers behov att hävda sig i medierna. Men prof Bergman (frid över hans själ) vågade gå till botten vad gäller exegetiken och förankrade Ramis uttalanden citat i gammaltestamenteligt kontext och palestinakonflikten.

För det blev Bergman själv förföljd i sitt arbete och hudflängd i medierna. Hjärpe riskerade inte mycket, annat än lite mothugg från Ahlmark. Men tydligen generaliserar judarna också över islamologerna.

Vid närmare eftertanke är det den uppställighet som Myrdal, Bergman och Hillersberg (frid också över hans själ) visade i media, akademin och konsten som den svenska demokratin fortfarande kan gå med högburet huvud.

-----

Tyskland har onekligen en kollektiv skuld. Landet har direkt eller indirekt bidragit till skapande av den judiska ockupationsstaten Israel. Tyskland finansierat uppbygnaden av en ockupationsstat på palestinsk mark.

Det är palestinierna som är det ultimata offret för tysk-judiska mellanhavanden.

Tyksland ska omedelbart till skranket och tvingas ställa till rätta de oförrätter som landet begått i maskopi med judiska sionister. Ett land kan inte gottgöra en illgärning (om det nu får kallas gottgörelse) genom att stödja nya illgärningar. Och Palestina och palestinier försvinner inte bara för att sionist-judarna och deras medbrottslingar förnekar deras existens.

Tysklands skuld till Palestina och det palestinska folket får aldrig glömmas bort eller avskrivas. Det är mot denna bakgrund som Ahmed Rami kräver att Tyskland reser sig för att det ska hända något substantiellt i Palestinafrågan.

Palestinafrågan är det tyska folkets sista och oåterkalleliga chans, en biljett till ett liv i freiheit. Missar de DET tåget kommer historiens dom at vara skoningslös. Det är endast genom att känna en kollketiv skuld gentemot palestinierna som kapitlet om de två stora krigen kan avslutas. Det tyska riket måste nog förbereda sig för att göra en Mohammed Ali, gå upp i ringen för en tredje titelmatch. Det man en gång börjat SKA man avsluta på ett snyggt sätt.

Inte så mycket att för ödet har bestämt det så, utan för att det är det enda rätta Tyskland kan göra för att återupprätta Europa och mänsklig värdighet.

Intelligens och sinnlighet ligger i Tyskarnas natur. De ser saker som de vanliga dödliga inte kan beskåda. Tyskland kommer alltid att resa sig ur ruin, aska och vanära. Däri ligger deras storhet.

Yttrandefriheten är att betrakta som statsreligion över allt annat i Sverige.

Trycket är starkt från EU att anamma de yttrande- och tryck"frihet"slagar som kriminaliserar att ifrågasätta vad som i vissa islam-iranska kretsar (Ahmed Rami, Mahmoud Ahmadinedjad m fl) betraktas som den nya förintelsereligionen. Ahmed Ramis skapelse "radio islam" är under ständig borgerlig belägring. Liberaler, konservtiva och trasborgerliga israelaktivister trycker hårt på justitiekanslern att ta itu med Rami.

De frågor som Rami tar upp i sina böcker borde vara självklarheter i en öppen och fri debatt. Men så är det alltså icke fallet. Yttrandefriheten är tillåten, men dess tillämpning är omöjlig eftersom den är förenad med stora risker.

Iranska intellektuella och politiker har slutat påminna EU om de folkvalda palestinska ledare som hotas eller dagligen faller offer staten Israels attacker.

Nu är de bekymrade för europeiska "dissidenter" och "samvetsfångar" som hamnar i fria-ords-förespråkarnas fängelse.

För att inte tala om alla hemliga fängelser och tortyrcentraler i och utanför Europa som USA uppmanat sina allierade att förneka.

Sverige gör klokt i att hävda sin neutralitet och alliansfrihet. Vita huset, Staten israel, Bryssel, Moskva, arabregimerna är i djup kris.

Palme och Lindh åtnjuter respekt därför de var beredda att kämpa för fred och människors rätt till liv. Lindh var bland de få som protesterade mot Israels "utomrättsliga avrättningar" av plaestinska ledare. När hon återvände från sitt besök i Teheran, blev hon bålbränd i de judiska medierna av de stämdigt lidande israelälskare "exiliranierna" för att hon klädde sig i hejab.

Det var också Palme och Lindh som tog emot den politiska flyktingen Ahmed Rami och introducerade honom i svensk socialdemokrati. Efter sin bedrift inom svensk yttrandefrihet kastades han ut i kylan och omvandlades till den svenska politikens Oliver Twist.

Var ska kylskåpet stå nurå?

Ahmed Rami är, hur ironiskt det kan låta, det lilla som är kvar av det socialdemokratiska freds och folkhemsprojektet och 70-talsutopion om "världen i Sverige". ett projekt som många politiska grupper, nationella, sociala, demokratiska och numera ocskå liberala och konservativa europapolitker är ute efter.

Sverige har alla möjligheter i världen, en unik postion, att påverka den islamiska och dess arab-och Europapolitik. Men först måste den svenska demokatin föregå med gott exempel och visa var skåpet ska stå.

Islamskåpet och diverse socialdemokratiska kronsprisar. Kanske i ett nytt Sverige som inte liknar Rumsfelds s k nya Europa.

Men som sagt var, det är för tidigt att ta ut årgångsflaskorna ur kylskåpet eller isen. Maud är faktiskt smartare än Carl. Hon valde att spara på Reinfeldt till en framtida valseger.

Herman vR