ISRAEL
En trojansk häst
Av
Alf Ronnby
En av Skånska
Dagbladets krönikörer Alf Ronnby skrev - den
28
Juli
2006
-
http://www.skd.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20060728/KRONIKOR001/107280001
om den judiska ockupationstaten
följande krönika på ledarsidan. Ronnby, som är centerpartist,
tillhör inte ledarskribenterna, men han skriver ofta krönikor och annat på
ledarsidan.
Ett
utdrag
" Israel skapade själv Hizbollah
genom den långa ockupationen av södra Libanon. Varken det palestinska
eller det libanesiska motståndet mot Israel var från början islamistiskt.
Grundproblemet. ”Vi skulle kunna sätta in B 52:or och lägga
bombmattor över hela Gaza. Men det gör vi inte. Vi angriper strategiska
mål.” säger Israels försvarsminister.
Uttalandet är typiskt för den israeliska regeringens hållning till
palestinierna. Tanken är absurd, att man skulle kunna ”bomba varenda jävel”,
men också avslöjande för Israels aggressivitet. I varje hämndaktion ger
man igen tiofalt
.
Om det finns ”rimliga proportioner” på dödandet av motståndare, så är det
begreppet okänt för israeliska regeringar. Kanske bottnar denna politik i
Israels historia och ständiga konflikter med grannarna och den palestinska
befolkningen.
Israel är en misslyckad statsbildning vars tillkomst grundades i
terrorverksamhet. Hur ska någonsin denna trojanska häst mitt i arabvärlden
kunna leva i fred när förtryck och våld är dess politik?
Denna statsbildning borde aldrig etablerats i ett land som inte är mera
judarnas än arabernas. Irans president Mahmoud Ahmadineid har en poäng,
när han säger att européerna borde gett judarna ett land i Europa (tex i
östra Tyskland) för att lätta sitt dåliga samvete efter förintelsen. Att
skapa en judisk stat mitt i arabvärlden, vars folk inte hade något med
förintelsen att göra, är källan till ständiga konflikter.
Om det inte vore för USA:s stöd – och delvis Europas – skulle
israeliska regeringar inte kunnat föra denna aggressiva politik. Väst bär
stor skuld i den permanenta konflikten.
I Europa är dock en radikal omsvängning på gång bland medborgarna sedan
1970-talet. Allt fler européer tycker att Israel uppträder som en stor,
stark buse i arabvärlden. Många européer tycker också att det är en
tragedi att Israels judar styrs av regimer som behandlar palestinierna så
illa, med tanke på vad det judiska folket själva fått utstå i historien.
Det är som att man ger igen genom att misshandla en annan svag grupp –
något som ibland kallas strukturfascism.
Men det kommer att visa sig vara en kortsiktig och misslyckad politik.
Israel kommer aldrig att få fred utan en lösning av palestiniernas problem,
på ett sätt dessa kan acceptera.
Arabvärlden må framstå som kraftlös nu, men där finns naturrikedomar i gas
och olja, som på sikt kommer att göra dem till ekonomiska stormakter. Hur
ska Israel då kunna överleva när man skapat sig fiender på alla håll?
På sikt kommer det heller inte att bli möjligt för USA att stötta Israel.
Historien visar att alla stormakter förr eller senare gått under. Det
kommer USA också att göra. Nya stormakter kommer att växa fram i öst och
de kommer inte att hålla Israel under armarna.
Politisk ser det för närvarande dystert ut eftersom oppositionen
mot krigspolitiken är liten i Israel och USA – där den dock håller på att
växa. Tyvärr har politiken och strategin att skapa ett Palestina för både
judar och araber hamnat på soptippen. Visst, den kan idag te sig helt
orealistisk, men är förmodligen den enda lösningen, som på sikt är hållbar.
”Tvåstatslösningen” är det sannolikt inte.
När Israel inte accepterar Vägkartan eller FN-beslut, när man ständigt
lemlästar och dödar civila araber, när man har kastat hundratals
palestinier och andra araber i fängelse, ibland utan rättegång, när man
ständigt angriper arabers bostäder, serviceinstitutioner och infrastruktur
samt hotar med ännu värre förstörelse, inser de flesta hur primitiv och
misslyckad denna politik är. Och flatheten hos europeiska ledare inför
allt detta är vämjelig. Om Israel inte styrdes av så blockerade politiker,
skulle kanske insikten väckas att våldet inte är vägen till fredliga
förhållanden.
Man kan kritisera Hizbollah, Hamas mfl organisationer för deras
terrormetoder och aktioner, men det är den svages motståndskamp, med stort
stöd bland araberna.
Israel skapade själv Hizbollah genom den långa ockupationen av
södra Libanon. Varken det palestinska eller det libanesiska motståndet mot
Israel var från början islamistiskt. Men genom den israeliska politiken
har dessa grupper radikaliserats och införlivats i den islamistiska kampen
och terrorismen. Man kan säga, att den israeliska politiken och ytterst
förintelsen är en bakgrund för världsterrorismen idag. Och så länge det
finns en krigisk trojan mitt i arabvärlden, kommer den att fortsätta."
Fredag 28 Juli , 2006
Copyright Skånska Dagbladet |