ISRAEL   
En trojansk häst
Av
Alf Ronnby

En av Skånska Dagbladets krönikörer Alf Ronnby skrev - den 28 Juli 2006 -
http://www.skd.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20060728/KRONIKOR001/107280001
om den judiska ockupationstaten följande krönika på ledarsidan. Ronnby, som  är centerpartist, tillhör inte ledarskribenterna, men han skriver ofta krönikor och annat på ledarsidan.

 Ett utdrag

" Israel skapade själv Hizbollah genom den långa ockupationen av södra Libanon. Varken det palestinska eller det libanesiska motståndet mot Israel var från början islamistiskt.

Grundproblemet. ”Vi skulle kunna sätta in B 52:or och lägga bombmattor över hela Gaza. Men det gör vi inte. Vi angriper strategiska mål.” säger Israels försvarsminister.
Uttalandet är typiskt för den israeliska regeringens hållning till palestinierna. Tanken är absurd, att man skulle kunna ”bomba varenda jävel”, men också avslöjande för Israels aggressivitet. I varje hämndaktion ger man igen tiofalt
.
Om det finns ”rimliga proportioner” på dödandet av motståndare, så är det begreppet okänt för israeliska regeringar. Kanske bottnar denna politik i Israels historia och ständiga konflikter med grannarna och den palestinska befolkningen.

Israel är en misslyckad statsbildning vars tillkomst grundades i terrorverksamhet. Hur ska någonsin denna trojanska häst mitt i arabvärlden kunna leva i fred när förtryck och våld är dess politik?

Denna statsbildning borde aldrig etablerats i ett land som inte är mera judarnas än arabernas. Irans president Mahmoud Ahmadineid har en poäng, när han säger att européerna borde gett judarna ett land i Europa (tex i östra Tyskland) för att lätta sitt dåliga samvete efter förintelsen. Att skapa en judisk stat mitt i arabvärlden, vars folk inte hade något med förintelsen att göra, är källan till ständiga konflikter.

Om det inte vore för USA:s stöd – och delvis Europas – skulle israeliska regeringar inte kunnat föra denna aggressiva politik. Väst bär stor skuld i den permanenta konflikten.

I Europa är dock en radikal omsvängning på gång bland medborgarna sedan 1970-talet. Allt fler européer tycker att Israel uppträder som en stor, stark buse i arabvärlden. Många européer tycker också att det är en tragedi att Israels judar styrs av regimer som behandlar palestinierna så illa, med tanke på vad det judiska folket själva fått utstå i historien. Det är som att man ger igen genom att misshandla en annan svag grupp – något som ibland kallas strukturfascism.

Men det kommer att visa sig vara en kortsiktig och misslyckad politik. Israel kommer aldrig att få fred utan en lösning av palestiniernas problem, på ett sätt dessa kan acceptera.

Arabvärlden må framstå som kraftlös nu, men där finns naturrikedomar i gas och olja, som på sikt kommer att göra dem till ekonomiska stormakter. Hur ska Israel då kunna överleva när man skapat sig fiender på alla håll?

På sikt kommer det heller inte att bli möjligt för USA att stötta Israel.

Historien visar att alla stormakter förr eller senare gått under. Det kommer USA också att göra. Nya stormakter kommer att växa fram i öst och de kommer inte att hålla Israel under armarna.

Politisk ser det för närvarande dystert ut eftersom oppositionen mot krigspolitiken är liten i Israel och USA – där den dock håller på att växa. Tyvärr har politiken och strategin att skapa ett Palestina för både judar och araber hamnat på soptippen. Visst, den kan idag te sig helt orealistisk, men är förmodligen den enda lösningen, som på sikt är hållbar. ”Tvåstatslösningen” är det sannolikt inte.

När Israel inte accepterar Vägkartan eller FN-beslut, när man ständigt lemlästar och dödar civila araber, när man har kastat hundratals palestinier och andra araber i fängelse, ibland utan rättegång, när man ständigt angriper arabers bostäder, serviceinstitutioner och infrastruktur samt hotar med ännu värre förstörelse, inser de flesta hur primitiv och misslyckad denna politik är. Och flatheten hos europeiska ledare inför allt detta är vämjelig. Om Israel inte styrdes av så blockerade politiker, skulle kanske insikten väckas att våldet inte är vägen till fredliga förhållanden.

Man kan kritisera Hizbollah, Hamas mfl organisationer för deras terrormetoder och aktioner, men det är den svages motståndskamp, med stort stöd bland araberna.

Israel skapade själv Hizbollah genom den långa ockupationen av södra Libanon. Varken det palestinska eller det libanesiska motståndet mot Israel var från början islamistiskt. Men genom den israeliska politiken har dessa grupper radikaliserats och införlivats i den islamistiska kampen och terrorismen. Man kan säga, att den israeliska politiken och ytterst förintelsen är en bakgrund för världsterrorismen idag. Och så länge det finns en krigisk trojan mitt i arabvärlden, kommer den att fortsätta."

Fredag 28 Juli , 2006
Copyright Skånska Dagbladet