Öppet brev av
ETC:s Johan
Ehrenberg publicerad i
Aftonbladet, 15/11-2001, i samband med att
Carl-Johan Bonnier,
ordförande i juryn för Stora Journalistpriset, samma
dag delar ut årets journalist priser vid en mottagning i
Bonnierhuset i Stockholm:
BÄSTE KOLLEGA.
Jag skriver till dig eftersom du, som
vd för Bonnierföretagen, är en dominerande
ägare i den svenska mediavärlden.
Jag ber dig att göra en insats
för yttrandefriheten i det här landet. Nu.
I dagarna fyller tidningen ETC 25
år, en beaktansvärd ålder i
mediavärlden.
Under det senaste decenniet har beslut
som du och dina kollegor fattat varit de största hoten
mot tidningens överlevnad.
Tillsammans med dina kollegor inom
Allers och Egmont kontrollerar du det bolag, Tidsam, som i
praktiken styr tidningsdistributionen i Sverige.
Denna kontroll gör att ni ensidigt
kan gynna och stödja framväxten av egna medier. Om
man inte råkar vara född i någon av de
ägarfamiljer som kontrollerar detta bolag är det i
princip omöjligt att nå ut med en ny röst i
Sverige.
Ni har makten över distributionen
och därmed makten över ordet.
Detta är givetvis absurt.
Det erkände du själv i viss
mån på en debatt i Publicistklubben nyligen,
där du förklarade att du inte insåg vilka
konsekvenser er dominans av ett stort distributionsmonopol
som Tidsam skulle få för mindre tidningar som
till exempel ETC.
Nå, nu är det dags
att lösa problemen.
Låt mig påminna om
sakförhållandena. Det finns två
företag som distribuerar tidningar. Det ena, Tidsam,
har alla kiosker och varuhus i sitt nät, det andra -
Interpress - når bara ut till ett mindre antal.
Tidsam distribuerar tidningar som kan
sälja tiotusentals exemplar, Interpress distribuerar
tidningar som kan sälja hundratalet ex.
Tidsam har fram till i dag vägrat
ta emot tidningar av typen ETC med motivet att de "inte
är lönsamma".
Men när ETC distribuerades via
Tidsams föregångare i början på
90-talet (och på 80-talet) hade vi upplagor mellan 8
000 och 10 000 sålda ex. På åttiotalet
kunde vi nå upp i över 20 000 ex.
När vi - genom ert
övertagande av Tidsam - tvingades distribuera via
Interpress sjönk upplagan omedelbart till under 2 000
ex. I dag är situationen absurd. En tidning som Le
Monde diplomatique - som i Frankrike säljs i 200 000
exemplar - distribueras i Sverige i totalt 200 exemplar till
kiosker och varuhus.
Du inser säkert det absurda.
Jag är för konkurrens
när det gäller tidningar (det är du
också, har du sagt). ALLA ska ha lika möjligheter
att nå ut. Sedan får läsarna avgöra
vad de vill läsa.
I dag är ETC:s
största problem att folk inte kan få tag i
tidningen.
Trots att efterfrågan finns.
Samtidigt, Carl-Johan,
använder du ditt ägande i Tidsam för att
medvetet stödja och hålla i gång produkter
som för länge sedan borde ha slagits ut från
Tidsam om de regler som gäller oss också skulle
gälla dem.
Enligt Tidningsstatistik säljer
ditt flaggskepp Månadsjournalen endast 4 400 ex i
lösnummer.
Din politiska affärstidning
Veckans affärer säljer bara 2 000 ex.
Jag tycker det är bra att dessa
tidningar får bred distribution och ses av många
människor, trots svag försäljning.
Det enda jag begär är att
samma villkor ska gälla tidningar utanför era egna
förlag. Som ETC.
Svarar du med att Tidsam är ett
bolag du inte får påverka hycklar du. Som stor
ägare är det din uppgift att se till att bolaget
stödjer och uppmuntrar yttrandefriheten i det här
landet, inte motarbetar den.
Jag har ett liknande ansvar. Eftersom
jag är ägare till landets kanske största
radikala (om än lilla) mediaföretag har det blivit
min uppgift att skapa kanaler som gör det möjligt
för andra - ännu mindre - publicister att nå
en publik. Via vårt radikala.com kan de nå ut
utan kostnader. Vi gör det då vi är stora
på internet och därför har ett
distributionsövertag.
Dina möjligheter att skapa fria
och lika distributionsmöjligheter för tidskrifter
är givetvis ännu mycket större. Jag uppmanar
dig att ta det ansvaret.
Hänvisa inte till
Konkurrensverket eller andra statliga myndigheter. Du vet ju
att Konkurrensverket är en papperstiger som inget
gör. Det är helt enkelt en fråga om
medborgaransvar: när staten misslyckas med att
upprätthålla yttrandefrihet och fri konkurrens
måste man själv ta sitt ansvar.
Du kanske undrar hur man lyckas
hålla i gång en tidning som inte kan nå
nya läsare och därmed inte växa (som du vet
får radikala tidningar inga annonser).
Svaret är ändå enkelt:
pengar. Varje år understödjer vi tidningen ETC
med över två miljoner kronor. Tidningen
finansieras av annat arbete inom företaget. I praktiken
kostar varje sålt exemplar av ETC 99 kronor. Eftersom
köparens pris är 59 kronor - och eftersom vi bara
får drygt halva den summan då
återförsäljare och posten ska ha sitt -
så förstår du hur omöjlig den
ekvationen är så länge man inte får
chansen att nå ut ordentligt.
Under det senaste decenniet har jag,
genom det arbete vi gjort på ETC, betalat över 20
miljoner kronor för att ändå hålla en
viss yttrandefrihet i gång.
Jag har tagit mitt ansvar.
Nu hoppas jag du gör det du
kan.
Du inser säkert att det
här inte handlar om mig eller dig. Personligen är
jag efter 25 år oerhört trött på den
här kampen och väntar mest på att nya
generationer ska ta vid.
Men så länge detta
distributionsmonopol finns kvar är det omöjligt
för andra röster att växa fram.
Konkret tänker jag
därför göra följande.
Vi kommer nu att lämna in en
ansökan till Tidsam om att från och med ETC nr 1
2002 få distribuera tidningen den vägen. Detta
kommer totalt att kosta oss ytterligare en miljon kronor. Vi
tar den startkostnaden.
Vårt mål är att
omgående spöa Veckans Affärers upplaga, inom
ett år Månadsjournalens.
Fri och öppen konkurrens, med
andra ord.
Jag hoppas att du agerar så att
bolaget Tidsam omgående gör det möjligt
för oss att distribuera den vägen.
Kan vi sen lyckas har andra radikala
tidningar möjlighet att följa efter.
I dagens läge, där 40 000
människor demonstrerar vid ett EU-toppmöte och
där nya radikala ungdomar kan räknas i
hundratusental är det ju inte frågan om det finns
någon marknad.
Den finns där.
Problemet är att inga utom de
stora förlagen får chansen att finnas
där.
Ändra på det nu.
Med högaktningsfulla
hälsningar
Johan Ehrenberg