Hillersberg om Hillersberg
Hillersberg om Hillersberg
Här nedan följer rader och material från Lars Hillersberg själv om den kampanj som förts mot honom.Hillersberg har själv sammanställt ytterligare material om den s.k. "affären" i en försvarsbok med den förträffliga titeln "Brottas med grisar", syftandes på Hillersbergs kamp med sionistmaffian.
Beställ boken "Brottas med grisar" på:
http://home.swipnet.se/utslag/bilder5/puss6y.html
***
Den tjugonde december hade nyheten att jag erhållit statlig inkomstgaranti nått medierna. Klockan 8 på morgonen var jag instämd till TV4-soffan och fick svara på Kristian Gerners hatiska beskyllningar. Han hade hittat två teckningar som han tyckte var antisemitiska. Den ena, från slutet av 70-talet, föreställde Israels premiärminister Begin ridande på en bomb märkt "Made in USA", den andra Israels nästa premiärminister, Shamir, som försöker få en motsträvig svensk dalahäst att hoppa genom davidsstjärnan. Enkla politiska teckningar som skulle kunna stå på de flesta svenska tidningars ledarsida (inte Expressens förstås). Faktum är att den förra ursprungligen publicerades i Dagens Nyheter.
Den dagen kände jag mig nästan som någon från departementet. Från den ena studion till den andra. I radions Studio Ett mötte jag återigen Kristian Gerner. Kanske hade han nu insett att exemplen från morgonen inte riktigt höll. I stället tog han nu upp en annan bild, "Stenbecks stia", som han sett på Thielska Galleriet. Eftersom den aldrig varit utställd där kan man dra slutsatsen att han själv inte hade något förstahandsintryck, vilket möjligen förklarar hans något halsbrytande analys. Stenbeck, förklarade han, är inte jude men är framställd som en "judesugga". Stina Dabrowsky (som också är med på bilden) är visserligen inte heller jude, men har varit gift med en judisk man(!). Jag har hittills tyckt att Henrik Bachner stått för det allra konstigaste i denna debatt. När jag lyssnat på Kristian Gerner tillstår jag att jag är konfunderad och undrar om inte begreppet PK i detta sammanhang bör stavas Paranoid Kverulans. Och Stenbeck är naturligtvis ingen judesugga. Han är ett kapitalistsvin!
Till Kulturdepartementet
Marita Ulvskog
Jag skulle gärna vilja be dig om ursäkt, men jag vet inte om jag har någon anledning. Morgonen den tjugonde december blev jag inkallad till morgonekot i TV4. Där förevisades två teckningar som jag gjort. Den ena föreställande Begin ridande på en bomb "Made in USA", den andra Israels nästa premiärminister Shamir, som försöker domptera en motspänstig svensk dalahäst. Alltså högst vanliga, men Israelkritiska, teckningar som skulle kunnat stå på många svenska tidningars ledarsidor (ja, inte Expressens förstås). Faktum är att den förra först publicerades i Dagens Nyheter. Programledaren påstod att du sagt att dessa teckningar var antisemitiska. Något förbluffad frågade jag om du verkligen sagt så, och hon vidhöll. "I så fall kan hon ta sig i häcken", sa jag. Nu frågar jag alltså dig: är det dina ord? I så fall - står du fast vid detta och kan man få en motivering?
Jag skulle som sagt gärna vilja be dig om ursäkt, men jag vet inte om jag har någon anledning.
Med hälsningar Lars Hillersberg
Lite historik: 1967 gjorde jag en teckning som föreställde Moshe Dayan. När Per Ahlmark såg den brast något inom honom och han beskyllde mig offentlig för antisemitism. Jag borde kanske polisanmält honom, men jag har aldrig kunnat ta Ahlmark på allvar.1968 ritade Lena Svedberg en karikatyr på dåvarande riksbankschefen Krister Wickman. Den sades vara antisemitisk för att Wickman på något sätt såg judisk ut. Vi förstod ingenting. Varför i fridens namn skulle Lena framställa Wickman som jude? Hade Wickman en judisk morsa eller något i den stilen? Vi tyckte inte Wickman såg judisk ut vare sig på bild eller i verkligheten. Spritnoja i sista stadiet, konstaterade vi rått.
En av de teckningar som oftast åberopats i den senaste kampanjen är från 1973. Den föreställde Henry Kissinger och hade titeln "Den lille fredsmäklaren". Denna teckning är så parodiskt antisemitisk (i samma tradition som Lenny Bruce, Mel Brooks och Woody Allen) att den i oförfalskad form nog skulle bli svår att använda i rasistisk agitation. Vem skulle gå på så grova krokar? Naturligtvis kan man inte försvara en sådan teckning. Man borde inte kunna angripa den heller, med den intellektuella hedern i behåll. När den i slutet på 80-talet publicerades i Judisk Krönika var titeln ändrad till "Den lille judemäklaren". Smaklöst naturligtvis, men framför alllt så urbota dumt. Jakubowski har senare förklarat att detta berodde på min slarviga handstil. Säkert - men betänk den mentalitet som gör en sådan felläsning möjlig!
I anslutning till utställningen i Göteborgs Konsthall anordnades i den allmänna trevnadens tecken en temakväll med konstnären. "En afton kring etiken, politiken och döden i våra liv med särskild hänsyn tagen till bildkonstens möjligheter att göra något åt saken."
Samma dag som detta skulle avlöpa skrev Maria Sköld i ett ledarstick i Göteborgs Posten om min antisemitism och uppmanade folk att gå dit och sabba mötet. Det blev trots allt en ganska bra tillställning. Mycket folk, många judar, och jag fick tillfälle att förklara mig för dem som hittills bara fått sin uppfattning genom hetsen i Judisk Krönika. Maria Sköld själv visade sig förstås inte. Några häcklare i ståplatspubliken som vädrat blod blev förstås besvikna. Det var väl de som några dagar senare började fylla min brevlåda med varor som i mitt namn beställts från olika postorderföretag: porrvideo, tidningsprenumerationer, en teckningskurs (tack) och så vidare. Denna terrorism på tolvårsnivå!
Folke Edwards igen: "-78 på kulturhuset i Stockholm blev jag uppringd av en representant för en judisk intresseorganisation - jag minns inte om det var Judisk Krönika - som krävde att jag kulle ta bort ett par satiriska bilder föreställande Golda Meir och Moshe Dayan. Om jag inte gjorde det skulle det "hända saker". Jag blev häpen av att någon i en demokrati som Sverige vågade framföra ett så oförblommerat hot - vi lever ju ändå inte i en fascistisk stat - och avvisade kravet med hänvisning till yttrandefriheten. Någon vecka senare hade bilderna stulits."
I början på 90-talet var man på Aftonbladets kulturredaktion bekymrad över den alltmer ökande rasismen. Man beslöt att ge ut en antirasistisk bilaga och kontaktade ett antal medarbetare. Själv bidrog jag med en teckning som avhånade en skinnskalle. Jag torde för övrigt vara den svenska tecknare som ritat mest mot rasismen och har också ägnat ett specialnummer av min tidning GATSKRIKAN åt att bekämpa den. Till den verkan det nu kunde ha. Jag har också gjort flera raka bilder där jag tagit parti för judar. Bland annat när judiska kyrkogårdar skändats och vid avslöjandet att schweiziska och amerikanska banker roffat åt sig judiska konton och tillgångar. När denna Aftonbladets antirasistiska bilaga kom ut skrev Henrik Bachner i DN och utdömde den som rasistisk! Detta - visade det sig - för att Jan Myrdal och jag medarbetade. Enbart vår medverkan förvandlade alltså en antirasistisk pamflett till en rasistisk. Nå, Bachner kände jag till sedan förut, men hur kom det sig att DN överhuvudtaget tog in det flummet? Jag frågade och fick då svaret att Aftonbladet ju hade refuserat inlägget(!). Jag tillät mig att något driva med Bachner. Grymt kanske, mot en person med uppenbara läs-och skrivsvårigheter. Jag frågade om vi skulle beläggas med yrkesförbud. Och vad skulle Myrdal göra?Efteråt har jag insett att jag varit lättsinnig.
En tid dessförinnan hade jag kontaktats för en utställning på Uppsala Stadsteater. Så fick jag ett brev som meddelade att på grund av personalbrist, eller om det nu var nybyggnad, kunde utställningen inte bli av. Tråkigt, tyckte jag, men tänkte just inte mer på saken. Speciellt inte som jag fick kontant ersättning. Men varför blev det inga avbrott i utställningsverksamheten? Och varför måste just jag vara den som drabbades och Anders J Carlberg mer än skröt med att han lyckats stoppa utställningen på Uppsala Stadsteater.
När jag våren -93 skulle ha en utställning i Göteborgs konsthall blev museichefen Folke Edwards upprepade gånger uppringd av representanter för judiska organisationer. Bland annat hotade redaktören för Judisk Krönika att skandalisera både honom och Hillersberg i nästa nummer och Folke Edwards väjde inte för hotet. Han har sjäv kommenterat kampanjen:
"Utan att fråga använde man sig av bandspelare och trots det förfalskar men citat. Dessutom förvägras intervjuoffret att se ett korrektur och i stället stympar man intervjun godtyckligt så att sammanhang och mening förrycks.Det är inte journalistik i vedertagen mening man då använder sig, av utan smutskastning i bästa Der Stürmer-stil. Flera - inte bara Lars Hillersberg och Per Gahrton - har tidigare upplevt detta."
Ja sannerligen - men jag ska inte vara egoistisk. När professor Jan Bergman i en landsortstidning hade uttalat: "Att sex miljoner judar mördades i förintelsen behöver inte vara sant. Det finns de som påstår att det var sju miljoner. Det kunde lika väl vara fyra miljoner." förkortades detta i Judisk Krönika på följande sätt: "Att sex miljoner judar mördades i förintelsen behöver inte vara sant."
Lena Svedberg och jag är ju inte de enda konstnärerna som drabbats av beskyllningar för antisemitism. Jag är heller inte den förste som karakteriserat manin att antisemitstämpla mängder av svenska kulturarbetare som en verksamhet på dårnivå. Den danske tecknaren Albrechtsen, EVK, Gunnar Thorén, DN-tecknaren Ehrling och nu senast Dagens Industris tecknare Gideon med flera har också drabbats. Oftast då för att dessa på något sätt dragit paralleller mellan den nazistiska judeförföljelsen och de israeliska grymheterna mot palestinierna. Det är i och för sig sant att förintelsen är unik, inte bara i omfattning - men en politisk satir arbetar just med sådana belysande (omöjliga) jämförelser. En aforism i bild kan aldrig vara heltäckande. Problemet är snarare att sammanställningen nu blivit lite banal. En som inte bekymrar sig över sådana subtiliteter är redaktören för Judisk Krönika som gladeligt sätter in en bild föreställande Jan Bergman tillsammans med en föreställande Goebbels.
Det är självfallet bra att vaksamheten mot antisemitism och rasism nogsamt upprätthålls. Ibland kan det dock få paranoidkomiska övertoner. Som t ex när en skribent i DN här om året tyckte sig se antisemitism i OA:s serie "Mannen som gör vad som faller honom in". Bilderna visar hur en långnäst herre tränger sig fram och trycker seriens huvudpersons hand, vilket får Mannen att i nästa bild klippa av sig sina fingrar. Nu är ju stora luktorgan inget nytt i skämtteckningens historia och denne långnäste herre var inte ett dugg jude. Han kallades Tapiren, hette till yttermera visso Kristiansson och hade motsatt sig OA:s inträde i Publicistklubben.
Jag skickade följande mail till Expressens ledarredaktionApropå Expressens ledare den 19/3, "En dålig satir".
"Kroknästa...korsfästa...Der Stürmer..." Lita på att jag känner igen valsen. Ännu har ingen lyckats förklara varför någon enda av mina bilder skulle uttrycka judehat, allraminst Expressen. Det enda man lyckas prestera är barnsliga invektiv.
Brottas man med en gris så blir båda skitiga men grisen tycker det är roligt. Så jag bryr mig inte.
Så kommer det: "Han var en av dem som satt och stödde Rami under rättegången mot Radio Islam".
Var får ni allt ifrån och vem tjänar på att denna lögnmaskin hålls igång?
Lars Hillersberg
PS. Jag har väl replikrätt?
Jag fick omgående svar från ledarredaktören P.M.Nilsson: (22/3)
Visst har du det. Vi publicerar så snart vi kan.Hälsningar,
PM Nilsson
Men ingenting kom in i Expressen. Jag mailade igen:
Var det bara skryt?Har ni ännu inte hittat någon som vill intyga att han sett mig eller min astralkropp sitta och bistå Rami på rättegången?
Lars Hillersberg
Inte ett ljud från Expressen. Jag mailade Nilsson igen:
NÅ!
Lars Hillersberg
Ännu har inget influtit i Expressen.
Tackar för all uppmärksamhet. Inget varar dock evigt. Drevet har nu vänt.
Vad är väl också en judehatare som Lars Hillersberg
mot en polismördare som Lars Norén?