"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw
"Schindler's List"
- en propagandakampanj utan like
"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw
Mycket få personer kan ha missat filmen "Schindler's List" som nyligen hade premiär. Som en film som påstod sig ta upp den "fruktansvärda sanningen om förintelsen" var den förutbestämd att inte bara få en enorm publicitet utan även högvis med Oscars.Som ett led i denna propagandakampanj började de svenska sionisterna försöka bryta mot Sveriges censurlagar för att på så vis hjärntvätta även barnen under 15 år som annars inte skulle få se filmen p.g.a dess grymma våldssekvenser. Kampanjen fördes på flera nivåer, i TV hade man debatt i prosionisten Siewert Öholms (även känd för sitt deltagande i Rikssamfunden Sverige-Israels möten för Israel) program "Svar Direkt". I tidningarna kunde man (i Aftonbladet, den 2/2-1994), få se Per Ahlmark kräva ett allmänt undantag från censurreglerna, ett krav som närmast kan liknas med att kräva att Vietnamfilmen "Plutonen" skulle tvingas på 11-åriga barn som sanning. Sex dagar senare var det judarna Harry Schein och Jerzy Einhorn som ställde samma krav.
En annan metod som användes var att försöka presentera filmen som en "dokumentär". I Aftonbladet (8/2-1994) kunde man få se Barnombudsmannen Louise Sylwander uttala sig:
"- Det är nödvändigt att barnen får se dokumentärt våld, annars kan de aldrig förstå vår historia."Inte nog med att Barnombudsmannen kallar filmen för en "dokumentär", hon anser också att det är bra för barnen att få se våld. Är det en sådan Barnombudsman vi vill ha? Att hon sedan uppenbarligen inte förstått att det är en fiktiv "spelfilm" med skådespelare i, gör det inte bättre.
I TV gjorde man sitt bästa för att försöka dölja den samtidiga massakern i Hebron genom att (istället för att visa de upprörande bilderna på de mördade palestinierna) skicka in extrainkallade "överlevande" som fick prata bort nyhetstiden i Aktuellt i över 15 minuter. Detta trots att Filmkrönikan, som givetvis också handlade om "Schindler's List" skulle börja bara en stund senare i TV 2. I radion kunde man få höra den professionella "överlevanden" Hedi Fried berätta om hur hon sett eldarna spys upp ur Auschwitz's skorstenar (låter som en intressant syn) och inte nog med det, hon påstod också att hon känt lukten från gasen innan hennes tåg ens anlänt till Auschwitz! Någon borde tala om för Hedi Fried att Cyklon B, gasen som sägs ha använts i Auschwitz för massavlivningar, inte bara är en mycket giftig gas, den är även luktfri.
Vad är då sanningen bakom "Schindler's List"? Till att börja med är filmen baserad på en bok, "Schindler's Ark", av Thomas Keneally, en bok han själv beskriver som en påhittad historia. På bokens insida kan man exempelvis läsa:
"This book is a work of fiction. Names, characters, places, and incidents are either products of the author's imagination or are used fictitiously. Any resemblance to actual events or locales or persons, living or dead, is entirely coincidental."Oscar Schindler's fru, Emilie, skriver också (i Aftonbladet, 2/3-1994) att "sanningen saknas" och Stephen Spielberg, filmens judiske regissör, sa i DN (20/3-1994) att det räckte med bara två källor för att han skulle räkna en sak som bekräftat.
Att filmen sen innehåller delar som måste beskrivas som rena fantasiprodukterna är självklart. En av filmens brutala sekvenser är när lägerkommendandet Amon Goeth står på sin egen balkong, från vilken han har full överblick över Plaszow-lägrets barracker då huset ligger på en kulle, och skjuter på de stackars fångarna som står och arbetar eller vilar inne på lägerområdet. I verkligheten låg dock kommendant Goeths hus nedanför den kulle som lägret var placerat på, och en byggnad var också placerad bakom balkongen vilket hindrade all insyn i lägret och omöjliggjorde allt skjutande mot lägret. Lägret sägs dessutom ha varit omringat av kullar vilket skall ha förhindrat all insyn från de kringliggande byarna, men i själva verket hade de tre byarna full insyn p.g.a. det tunna taggtrådsstaketet. Man bör även räkna in närheten till Krakow och den väg som låg placerad precis bakom lägret.
I filmens slutscen går Schindlers judar tillsammans och sjunger på en hebreisk låt. Denna låt skrevs i verkligheten inte förrän 1967 och användes under invasionen av de kring Israel liggande arabländerna. Hur denna låt kan ha sjungits 23 år innan den skrevs och dessutom på språket hebreiska, som på den tiden inte ens var ett samtalsspråk bland de polska judarna, förklaras inte.
Vad kan man då säga om Oscar Schindler? En del vill mena att han själv var jude och det finns en del som pekar på det. Både han ock hans fru har sagt sig växa upp i Tjeckoslovakiens tysktalande delar, man har varit ovilliga att säga var. De ska sen ha "flyttat" till Krakow i Polen, ett land då mest känt för att ta emot judar, kommunister och andra flyktingar från det nazistiska Tyskland. Redan här börjar man alltså ana misstankar om Schindlers bakgrund.
Väl i Polen har Schindler tagit med sig tillräckligt med pengar för att starta en fabrik, detta via insmugglade diamanter. Han använder judar som slavarbetare i sin fabrik och gör stora pengar på dem genom att tillverka vapen åt den tyska armén, vapen som, kan man vara säker på, kom till användning. Förutom detta sysslar han ivrigt med svartabörshandel och använder fabriken som en fasad i sina affärer när han köper stulna vapen och säljer tillbaks dem till armén.
Vid krigets slut använder han "sina" judar som säkerhet för att komma undan med skinnet i behåll. Han och hans fru flydde då till Argentina med sina ihoptjänade pengar och köper, även där för insmugglade diamanter, en gård på 50 hektar (c:a 500 000 kvm). Han försöker sig på diverse misslyckade affärsprojekt, men till slut överger han sin fru där, tungt skuldsatt och utan försörjning, för att åka till Tyskland och kräva skadeersättning från den tyska staten. Han åker senare vidare till Israel där hans forna slavar behandlar honom som en hjälte och där begravs han senare.
Schindler var alltså en skrupelfri affärsman, han drog sig inte för att använda människor som slavar och med hjälp av dessa tjänade han enorma pengar i krigsindustrin på andra människors död. Hur man kan kalla en sådan skurk för hjälte är ett mysterium, bästa namnet för Oscar Schindler är nog schvindlare. Den enda behållningen av debatten kring filmen är nog en kommentar som avloppsingenjören Harry Schein fällde i Aftonbladet (8/2-1994):
"- Det föreligger en klar risk att förintelsen inom 15, 20 år kan bli en form av mytologi som ingen djävel tror på."
Här kan vi alltså se hur den judiske skojaren Steven Spielberg och hans listiga kumpaner som styr den amerikanska filmbolagsjätten "MCA-Universal Pictures", judarna Sidney Sheinberg och Thomas Pollack, söker bedraga publiken med sin film "Schindlers List". Revisionistiska aktivister har undersökt planritningarna från det tyska arbetslägret i Plaszow och med hjälp av kartor kunnat fastställa att den så omtalade scenen i filmen där SS-mannen Amon Göth från sin balkong, i brist på bättre sysselsättning, skjuter ihjäl de judiska arbetarna i lägret, inte är annat än bluff och båg. Göth hade i verkligheten inte, så som Spielberg presenterar det, översikt från sin balkong över lägret.Tvärtom så låg Göths hus, som ni kan se på genomskärningsbilden uppe till höger, i en sänka under lägret vilket omöjliggjorde all skjutning in i lägerbarrackerna.
På detta sätt kan Spielberg konstruera "historia", och tvinga på icke-ont anande biobesökare sitt miljondollars falsarium.
Sionisterna för nu en intensiv kampanj för att alla svenska skolbarn skall tvingas se filmen, trots att våra lagliga institutioner fördömt den. Först var det Statens biografbyrå som barnförbjöd filmen och satte en 15-års gräns för att "filmen på grund av dess myckenhet av våld förorsaka barn från och med elva år psykisk skada" (DN 9/4-1994). Sionisterna rasade förstås över detta och UIP som distribuerar filmen, men judinnan Monika Tromm i spetsen, drev frågan vidare till regeringsrätten. Där fick hon dock tji, eller som DN (16/6-1994) uttryckte det:
"Regeringsrätten slår i en dom fast att man måste ha fyllt 15 år för att få se filmen. Inför sitt domslut har regerings-rätten begärt yttrande från socialstyrelsen. Efter att ha bett två experter granska filmen anser socialstyrelsen att filmen inte kan godkännas för visning för barn under 15 år."Trots att det alltså är fastställt att våra barn tar psykisk skada av filmen så har sionisterna funnit ett kryphål för att ändå kunna visa den. Redan den 15 mars i år kunde man se Aftonbladet stolt förkunna att "Nu kan alla se filmen tack vare Aftonbladet" och tidningen berättade sen hur man kringgått 15-års gränsen genom att erbjuda "skolvisningar till reducerat pris" med förklaringen att "då visningarna är slutna kan även unga under 15 år se filmen"!
Peter Hjörne, jude och chefredaktör för Göteborgs Posten (och tillika systerson till juden Pehr G. Gyllenhammar), hakade snart på och kunde på sin ledarsida den 27/3-1994 berätta att "vi på GP beslutat oss för att bjuda alla elever i årskurs nio och gymnasiet i Göteborg" på s.k. "skolvisningar" med det uttalade syftet "att alla ungdomar skall ha möjlighet att få se filmen". Hjörnes erbjudande begränsar sig dock till att gälla 16-åringar och uppåt, men självaste idén att skjutsa in barn och ungdomar på schemalagd sionistpropaganda rubricerad som "skolvisning" är barock och inte minst sagt djävulsk.
Det pågår otvetydligen en kamp om våra barns sinnen och förstånd där Radio Islam onekligen står fast vid sin princip att inte ge vika utan fortsätta säga och sprida den sanning som sionisterna söker nedtrycka.
För att läsa andra artiklar från Radio Islams tidning
Tillbaks till svenska huvudsidan
Till Radio Islams sidor på andra språk