Radio Islam: Den judiska makten

"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

Den judiska makten över de svenska medierna

Ända sedan Radio Islam för snart 10 år sedan började sin kamp mot sionisterna i Sverige har ett av huvudmålen varit att för det svenska folket avslöja det judiska inflytandet över massmedia i Sverige - "Den tredje statsmakten".
Ständiga exklameras det högljutt i våra medier om tryckfrihet, yttrandefrihet och andra vackra begrepp. Man söker inympa i folk tron att media i Västvärlden dit Sverige tillhör, till skillnad från den övriga världen, är totalt befriad från allt vad politisk censur och propaganda heter. Nej, det är bara något som finns i några förlegade diktaturer i "tredje världen".

Dolt bakom massmedias förtroendeingivande fasad kan sedan de verkliga aktörerna, personer med speciella politiska syften och mål, utnyttja den breda folkmassans godtrogenhet. De kan vilseleda, manipulera, och desinformera efter eget tycke. Allt för att driva kampanjer för att säkerställa att en viss politik vidmakthålls, och för att försäkra sig om att hålla folket fast i propagandans grepp.

Radio Islam har flera gånger tagit upp hur de av judar öppet kontrollerade Hollywood och den "amerikanska" TV-serie-industrin under årtionden spridit judisk-producerade filmer vars enda syfte varit att så rasism och hat mot araber och alla de folk judarna ser som sina fiender. Det är alltså här frågan om ren krigspropaganda där lögn och rasism används som vapen för att demonisera motståndarsidan.

Ett annat syfte med dessa judiska produkter har, som vi också påtalat, varit att avleda uppmärksamheten från sionisternas pågående folkmord mot det palestinska folket, och istället fästa den på den påstådda nazistiska "utrotningen" av judarna under andra världskriget. Underförstått är syftet med denna kampanj att folk skall tycka att judarna i dag har rätt att mörda araber (eller kan urskuldas för att de gör det) bara för att judarna för 50 år sedan skall ha mördats av tyskar.

Vi skall här inte ge oss närmare in på Hollywood-judarnas propagandakampanjer mer än att konstatera att de har stor påverkan på icke-judarnas sinnen och har bidragit till mycket av hjärntvätten i Västvärlden. "Schindler's List" kan tjäna som ett bra exempel på detta.

Att propaganda i medierna har en enorm makt när det gäller att genomdriva politiska linjer är känt. I fallet staten Israels tillkomst på det fördrivna palestinska folkets jord erkänner även sionisterna numera öppet att det var medias makt som fick judarna att genomdriva sin folkrättsvidriga strategi för ockupation och kolonialisation av Palestina. I DN 6/5-1994 skriver sionisten Per Jönsson, känd för att alltid försvara Israel i ur och skur:

"Propagandister är något som Israel aldrig saknat. Jag kan gott tänka mig att den sionistiska statens fortbestånd har mer att göra med dess hängivna internationella agitatörer än med dess militära styrka. Ty sin väldiga krigsmakt har Israel enbart kunnat använda för att sopa till undermåliga arabarméer och protesterande palestinier. Israels unikt historiska prestation är i stället att man dels fått (nästan) hela världssamfundet att godkänna dess folkrättstridiga statsbildning på annans territorium, dels förmått övertyga det kristna Västerlandet om att denna nya judiska stat är direkt arvtagare till Abrahams, Isaks och Jakobs av Gud utlovade land. Den övertalningskuppen hade aldrig lyckats utan riklig tillgång till vassaste tänkbara pennor och tungor i USA och Europa."

De judar som i Sverige har fått symbolisera den judiska makten över våra medier har sedan länge varit familjen Bonnier-Hirschel, som idag regerar oinskränkt. Listan över de tidnings- och bokförlag de dominerar är mycket lång, vi har gått in på det tidigare. Värda att komma ihåg är förstås den opinionsbildande kvällstidningen Expressen (kom ihåg Sahlin-affären nu senast) och den stora liberala dagstidningen Dagens Nyheter, samt Sydsvenska Dagbladet och kvällstidningen iDAG.

Vad Bonniers gör i Sverige är dock bara i mindre skala vad den store judiske mediamagnaten Robert Maxwell gjorde fram till sin död för några år sedan, eller vad juden Rupert Murdoch och hans internationella massmediaimperium nu gör globalt. Alla Västerländska länder har sina motsvarigheter till våra Bonniers.

Sionisterna i Sverige hävdar, de få gånger de känner sig nödgade att besvara frågor om Bonnier-familjens inflytande och "judiskhet", att den är "ringa". Till exempel så skriver den judiske författaren Steven Koblik i sin bok "Om vi teg, skulle stenarna ropa", sida 58, om Bonniers roll före och under andra världskriget:

"Inom förlagsbranschen intog familjen Bonnier en framträdande plats. De svarade för en betydande del av bokutgivningen och stod också bakom ett avsevärt antal vecko- och månadstidningar samt ägde den största dagliga tidningen, Dagens Nyheter. Ägarskapet innebar emellertid inte att medlemmar av familjen aktivt styrde dessa företag för politiska syften. Det hör också till saken att familjens "judiskhet" kan ifrågasättas. Bonniers hade kommit till Sverige i början av artonhundratalet och hade från början gift in sig i icke-judiska familjer. De var inte aktiva i den mosaiska församlingen, och hur många som var utövande judar var oklart. Likväl tog antisemiter både i Sverige och Tyskland dem som exempel på "det judiska inflytandet" i landet."

Vi skall nu visa hur falskt detta uttalande är. Faktum är ju att den nuvarande koncernchefen för Bonnierföretagen, Carl-Johan Bonnier, så sent som hösten 1993, i samband med avgången av Expressens chefredaktör Claes Månsson, uttalade i radion att "som ni vet så är ägarfamiljen Bonnier en judisk familj". Dessutom avslöjades det i denna härva att familjen Bonnier har en organiserad övervakning av alla de produkter som producerads i familjens namn så att det passar som det så fint heter familjens etiska och moraliska normer. D.v.s. inget annat än ett judiskt filter för censur.

Och Eva Bonnier, VD för Albert Bonniers förlag uttalade i TV-programmet "Syskon" för ett par år sedan att hon vägrade tillåta sin bror som blivit kristen präst (!) [vi kommer att skriva mer om denna filur i ett senare nummer] att predika vid jordfästningen av hennes avlidna dotter för att hon, Eva Bonnier, var judinna!

Så juden Kobliks påstående att "familjens `judiskhet´ kan ifrågasättas" är inte bara felaktigt utan rent ut sagt fräckt lögnaktigt - en riktig judisk "chutzpah"- eftersom den nya generationen Bonniers, (Carl-Johan är 44 år, Eva 50 år gammal), alltjämt ser sig själva som just judar! Och det efter en familjehistoria på mer än 150 år i landet Sverige!

Att familjens judiskhet på många sätt påverkat deras syn på Palestina-Israel frågan är också uppenbar.

I Folkpartisten och sionistanhängaren Thomas Hammarbergs bok "Massmedia och vår bild av världen", bokförlaget Prisma, 1981, utfrågas flera kända svenska utrikeskorrespondenter om huruvida de praktiserar självcensur för att inte krocka med hemmaredaktionens uppfattningar (och på så sätt förlora jobbet).

Författaren Herman Lindqvist som då var reporter på Bonnier-ägda Expressen och skrev om tredje världen, svarar på sidan 52 denna fråga:

"Självcensur? Ja givetvis. I utrikespolitiska frågor där min personliga åsikt skiljer sig dramatiskt från tidningens, som t.ex. i Mellanöstern-frågor."

Journalisten Gunnar Nilsson, då ansvarig för Expressens södra-Europa rapportering, svarar mycket avslöjande på denna fråga (sid 52-53) om journalistens självcensur:

"Ja, ofta under rapportering från arabvärlden. Jag hade stora svårigheter att presentera [Egyptens ledare] Nasser som människa. I början av femtiotalet framställdes han som ett vilddjur och en Hitler i svensk press. Det var inte populärt att skriva i Expressen att Nasser var enormt populär och att han trots diktaturtendenserna befriat arabvärlden från sekelgamla komplex. Direkta påtryckningar från tidningen endast vid två tillfällen: En gång då jag ansetts ha skrivit alltför väl om Nasser ringde Kaj Bonnier och klagade och kallade mig för antisemit. Nycop [Expressens dåtida chefredaktör, gift med en tysk judinna, Margot Benon] lär ha bett honom inte lägga sig i och Bonnier lär senare ha bett om ursäkt. Wrigstad jagade mig en hel dag i Mellanöstern då jag i en artikel berättat om israeliska övergrepp mot befolkningen i södra Libanon. Jag förklarade att jag skrev vad jag sett och att jag inte accepterade någon form av censur. Jag bad att få slippa täcka Mellanöstern och inställde min planerade resa till Israel för en uppföljning av krisen."

Här avslöjas att det fanns oskrivna direktiv att man inte fick framställa den store egyptiske och arabiske nationalisten som människa - en ny Hitler det vad den bild den judiska pressen eftersökte! (Metoden känns igen när det gäller Iraks ledare Saddam Hussein, av vår sionistmaffia också betecknad som "Den nye Hitler").

Journalisten Nilsson blir t.o.m. uppringd, inte av chefredaktören, men av självaste Kaj Bonnier i egen hög person för att han vågat skriva "alltför väl om Nasser". Och tillråga på allt anklagad av denne för att vara "antisemit"! En anklagelse som lätt kan leda till förlust av anställning, inkomst och social position. Detta är ett hot av en mycket allvarlig karaktär, och dessutom ett typiskt smart judiskt trick. Istället för att debattera huvudfrågan, i detta fall Nassers ställning i Egypten, hoppar man över till att ens eventuella arab-sympatier skulle ha något med hat till judar att göra. D.v.s. en fräck "guilt by association" där den som inte öppet förtalar araber automatiskt ses som proarabisk och därför också antiisraelisk, antijudisk och i slutändan "antisemitisk", alltså i det närmaste "nazistisk".

Även Nilssons uttalande om de judiska övergreppen i södra Libanon är mycket avslöjande där det konkret visas att man som journalist i dagens Sverige inte får beskriva sanningen om den stöter sig med den propagandistiska bild som Bonniers och andra sionistiska aktörer vill påtvinga det svenska folket för att legitimera våldtäkten på Palestina.

Även Jan Guillou har i Radio Islam, under en intervju 9/7-1987, tagit upp detta ämmne, apropå hans tidigare anställning som journalist på Bonnier-ägda Åhlén & Åkerlund veckotidningsförlag.

Han berättade där att "alla småpåvar" på redaktionen trodde "att man skulle komma i ett bättre läge om man tog in artiklar som hyllade Israel."

"Frilansare som ville komma till en chefredaktör på Åhlén & Åkerlund och få ett reseförskott för att åka ut och resa i Europa och göra kul reportage, hade ett knep som alla vi frilansare kände till efter någon tid. Man gjorde så här, att man föreslog tio kul reportage i Frankrike, Spanien, vart man nu ville åka någonstans, och stoppade in den judiska kyrkogården i Prag eller någonting liknande på den här listan, så skulle chefredaktören lättare ge pengar och säga att man kunde åka."

Om journalisters prostitution för den judiska ägarmakten i Bonnier-pressen berättar Guillou vidare under intervjun i Radio Islam:

"Ändå har jag sett flera exempel på unga kollegor som kommer, t.o.m. några stycken från den kommunistiska rörelsen, och haft samma uppfattning som all annan vänster till frågan om Israel som omedelbart på Dagens Nyheter och Expressen börjat tala om araber som "terrorister". På första anställningsdagen, praktiskt taget. Och det är ingen som gett dem order att göra det här, utan det är deras personliga, opportunistiska, karriäristiska vilja att vara någon sorts högre makt till lags."

Detta var några belysande exempel på hur Bonniers via sitt ägande av stora delar av den svenska pressen genom sitt maktutövande förvrider debatten och vinklar det till Israels fördel så att de organ Bonniers behärskar reduceras från fria organ för information i tjänst för den i vårt land lagstadgade yttandefriheten, till simpla kanaler för rasistisk, judisk krigspropaganda mot de hunsade och förslavade araberna, och alla andra folk som judarna för tillfället ser som sina fiender till deras maktsträvanden.

När Ahmed Rami började sina sändningar i Radio Islam så hörde familjen Bonniers till några av de första att attackera honom.

9/7-1987 upprings Radio Islams telefonväkteri av en medlem av familjen Bonniers. Han påstod att det aldrig funnits en palestinskt folk, att Palestina, ett palestinskt land, aldrig funnits. Alltså ett fullständigt förnekande av palestiniernas fundamentala rättigheter.

Under samtalet med Ahmed Rami hävdade denne Bonnier även att "sionismen är flera tusen år gammal", att "det funnits sionism lika länge som det funnits judar" och att "sionismen uppstod i det gamla Israel". Denne Bonnier verkade alltså inte alls koppla samman sionismen som en relativt modern företeelse som började under slutet av 1800-talet med sionistledaren Theodor Herzl utan att den skulle höra samman med den bibliska judendomen.

Samtalet övertogs sedan en annan person tillhörande familjen Bonnier, från den föregående medlemmen av denna familj, och denne Bonnier Nr 2 framförde synnerligen provokativa åsikter i machiavellisk anda:

"Du pratar om att palestinierna inte ska acceptera Israel. Då kan dom ju slåss - men dom får stryk... Så är det ju i hela historien och kommer alltid att vara: den som vinner behåller vad han har tagit. Det är styrkan som dikterar villkoren. Makten och den som segrar bestämmer... Det är tanks, flygvapen, och pengar som bestämmer..."

Rami motreplikerade då för att få denna Bonnierska åsikt bekräftad " - Det enda som kan lösa problemet är alltså den som är starkast?" På den frågan fick han ett klart instämmande "Ja", varpå Rami ställde den närmast retoriska frågan " - Men då tjänar det ju inget till med förhandlingar och folkrätten (som nationerna skall rätta sig efter) betyder då ingenting?" Också på denna fråga gav Bonnier Nr 2 ett jakande besked. " - Det är alltid vapnen som har bestämt och dikterat vilkoren", försäkrade denne Bonnier belåtet. Han försäkrade också, att inte bara styrkan utan också Gud och Rättvisan stod helt på Israels sida, men att detta var en annan sak.

Vi har här velat att ge en inblick i den judiska makten över Sveriges medier. Radio Islam kommer även i fortsättningen att avslöja Bonnier-Hirschel och de andra agenterna för Israel, och hur de via sin propaganda försöker hjärntvätta svenska folket.

För att läsa andra artiklar från Radio Islams tidning

Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk