"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

HOME

---

Judarna som styr vid Clintons hov

Denna artikel är en direkt översättning från den israeliska tidningen Maariv, från den 2/9-1994, skriven av tidningens Washington-korrespondent Avinoam Bar-Yosef.

Rabbinen i "Adath-Yisrael"-synagogan i Cleveland Park, Washington, ägnade en sabbatspredikan för några veckor sedan åt det judiska kulturella och politiska centrum, som håller på att utvecklas i USA. "För första gången i amerikansk historia", sade han, "har vi inte en känsla av att befinna oss i förskingringen. USA har inte längre en regering av icke-judar utan en administration, i vilken judarna i full utsträckning deltager i beslutsprocessen på alla nivåer. Kanske de delar av den judiska religiösa lagen, där det talas om 'styrelse av icke-judar' (1/a) bör ses över, då termen är föråldrad i USA."

Vad gäller judarna, har president Bill Clinton faktiskt bidragit till en verklig förändring i administrationen och därmed fullbordat den följd av åtgärder för att öka judarnas makt, som började under president Reagan och hans statssekreterare Schultz. Det judiska inflytandet var visserligen stort även under föregående decennier, då Nixon hade en judisk statssekreterare, Kissinger, och det fanns judiska kabinettsmedlemmar hos Carter.

Omkring klockan 6 varje morgon kommer stabsbilar från CIA-centret till Vita huset med höga tjänstemän från den amerikanska underrättelsetjänsten för att överlämna en rapport till presidenten - den mest exklusiva rapporten i Washington. Detta dokument brukar omfatta 5-7 textsidor, ofta tillsammans med satellitbilder från Pentagon. Det har utarbetats under natten av USA:s bästa underrättelseexperter på grundval av telegram och rapporter från CIA:s världsomfattande nätverk av agenter och innehåller den känsligaste information om världssituationen. Det unika i jämförelse med andra amerikanska underrättelserapporter ligger däri, att här anges källan till informationen, till exempel om den kommer från dokument som stulits från en spion eller från en infiltratör hos främmande makt eller från en satellit.

Om Clinton är i Washington, diskuterar han rapporten med fem personer, nämligen vicepresidenten Al Gore, säkerhetsrådgivaren Anthony Lake, Vita husets stabschef Leon Penta, säkerhetsrådgivaren Samuel Berger och vicepresidentens rådgivare Leon Perth. Två av dessa är "varma judar". De innehar poster som är synnerligen viktiga för USA:s politik och de är inga undantag. I Nationella säkerhetsrådet är 7 av 11 topptjänstemän judar. Clinton har särskilt placerat dem på de viktigaste posterna i USA:s säkerhets- och utrikesadministration. Samuel Berger är rådets ordförande. Som rådgivare med ansvar för olika områden fungerar Martin Indyk för Mellanöstern och Sydasien, Dan Schifter för Västeuropa, Don Steinberg för Afrika, Richard Feinberg rådgivare för Latinamerika, och Stanley Ross för Asien.

Förhållandena är inte mycket annorlunda i presidentens regeringskansli, som vimlar av "varma judar": den nye chefsjuristen Abner Mike, presidentens programmanager Ricky Seidmar, stabschefen Phil Leida, ekonomirådgivaren Robert Rubin, mediarådgivaren David Heiser, stabsrådgivaren Alice Rubin, rekryteringsrådgivaren Ely Segall, och den för hälsoprogrammet ansvariga Ira Mezina. Två kabinetts-medlemmar, arbetsministern Robert Reich och den för de internationella handelsavtalen ansvarige Mickey Cantor, är judar. En mängd judar finns vidare såväl inom regeringskansliet under ledning av Dennis Ross, chefen för "fredskommissionen för Mellanöstern", som i andra viktiga befattningar.

En av de från israelisk synpunkt mer intressanta judar, som först nu kommit i blickfånget, är Rehm Emmanuel, Clintons rådgivare beträffande samordning av viktiga ärenden i Vita huset. Hans kontor ligger alldeles bredvid Ovala rummet. Han driver förhandlingar med kongressen och har haft stora framgångar, främst med ratificeringen av det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA). När jag besökte honom i torsdags, var hans kontor i full verksamhet, och han gick omkring som en riktig troende jude i livlig konversation med mig, samtidigt som han följde debatten i senaten och kommentarerna i CNN av Wolf Blitzer (också han jude) samt fick information om senatorernas röstande. Jag frågade honom: "Du kanske hellre vill att vi träffas nästa veckoslut, när den här mardrömmen har gått över" - "Det skulle vara en lättnad", svarade han.

Nästa dag, då lagen gått igenom med en rösts övervikt, ringde jag honom och gratulerade. Då fick jag inbjudan att komma, för presidenten hade beslutat att ge sig själv och sina medarbetare ledigt. Vid mitt besök sade jag honom, att Rehm Emmanuel är ett namn, som skulle passa bra i Tel Avivs telefonkatalog. Han log och sade: "Vårt ursprungliga namn var Auerbach. Vi öppnade apotek i Tel Aviv och Jerusalem. Min far ändrade sitt namn efter min farbror, Emmanuel, som dödades i Israels befrielsekrig (1948-49). Min far var medlem i Irgun (b) under ledning av Begin, och det var vanligt att byta namn i den underjordiska rörelsen. Han är fortfarande en varm anhängare av Likud men beundrar även Rabin, liksom han skulle beundra varje premiärminister, som valts i Israel. Efter det kriget kom han till USA och studerade medicin. Han gifte sig, och jag är född i Chicago. Jag och mina bröder gick i judisk skola och hade privata hebreiska lärare. Jag besökte Israel första gången tre dagar efter sexdagarskriget. Jag var då åtta år men minns det, som om det var i går. Araberna var slagna, och det var stor glädje, och allt var mycket spännande. Alla trodde att nu skulle judarna få frihet och fred." "Vad betyder sambandet med Israel och judendomen för dig i dag ?" - "När Gulfkriget bröt ut, anmälde jag mig genast för en månads tjänstgöring i den israeliska armén genom "Transmarina frivilligenheten" (2). Det var naturligtvis inte stridstjänst, men vi hjälpte till så mycket som möjligt, och huvudsaken var att vi befann oss där. Besvarar det din fråga?"

Det intressantaste som hänt mig under det förflutna året, sedan jag blev stationerad i Washington, var mötet med den organiserade amerikanska judenheten. Den bästa platsen att iakttaga dem som de är, är den årliga sammankomsten av den pro-israeliska lobbyn, AIPAC, som jag besöker varje år för att beundra dem. Det är den plats, där man känner pulsen av den amerikanska inblandningen i Mellanöstern, och där jag får styrkan att ignorera den djupa obehagskänslan av att leva i ett land omgivet av så många fientliga araber.

Jag har alltid frågat mig, vad värde judendomen i USA har för Israel. Härrör identifierandet med Israel från den djupa känslan av ett gemensamt judiskt öde? Är den judiska makten i USA ett fenomen, som ska växa eller avtaga? Ska blandäktenskapen mellan judar och icke-judar minska den judiska makten i USA? Eller ska vi få se de amerikanska judarna bygga ett nytt judiskt maktcentrum, som ska tävla med Israel?

I "Adat Yisrael"-synagogan i Washington hålls på lördagarna alltid två skilda gudstjänster. Deltagarna i den större hör till gräddan i Washingtons societet: höga tjänstemän i administrationen, framstående jurister och framgångsrika affärsmän, alla förmöget folk. Nästa vecka, vid det judiska nyåret, kommer fler judar, vilka i regel tillbringar veckosluten i de mest exklusiva klubbarna, på dyraste golfbanorna, på ridutflykter med de bästa hästarna, i sina eleganta villor nära Västvirginias sjöar eller på segling med sina lyxjakter. Liksom vid alla judiska helger kommer lyxlimousiner att stanna utanför synagogan för att släppa av eleganta kvinnor med sina män i dyrbara kostymer och följda av välklädda barn. Inträdesavgiften till synagogan är 1000 dollar för en helgdag.

I en annan sal avhålles en annan gudstjänst för yngre medlemmar och till en billigare entré. Gudstjänsten hålls i vanlig israelisk stil, dock så att män och kvinnor sitter tillsammans. Alla känner till bönereglerna, men få kommer på grund av djup religiositet. De flesta kan tala hebreiska och besöker Israel minst en gång om året. Till synagogan kommer de för att få träffa personer ur den högsta judiska societeten eller någon judisk flicka för äktenskap. Men den viktigaste orsaken är den, att de känner stor samhörighet med Israel. De som varmast älskar Israel ser de israeliska TV-nyheterna varje kväll, utsända via kabel-TV nära midnatt.

En annan synagoga, närmast avsedd för yngre välsituerade judar, finns i Georgetown. Det är en ortodox synagoga, vars gudstjänst ansluter sig till "Gush Emunim" (c). Den israeliska flaggan vajar stolt bredvid den heliga arken och den amerikanska flaggan. Varje sabbat välsignas de israeliska soldaterna och man ber om framgång för Israels regering och tjänstemän. Många judar i den amerikanska administrationen förrättar sina böner här. De framhäver inte bara sin religiösa tro utan demonstrerar den öppet, eftersom det kan hjälpa dem i deras karriär.

Det stora judiska inflytandet i Washington är inte begränsat till endast regeringen. I mediavärlden är en stor del av de framträdande personerna och många av dem, som producerar de populära TV-programmen, varma judar. En stor del av mediakorrespondenterna och tidningsutgivarna är judar, till på köpet varma sådana, som påverkas av sitt deltagande i närbelägna synagogor.

AP:s politiska reporter Barry Schwid och Washington Posts utbildnings-reporter Amy Schwartz deltager regelbundet i en med Israel nära förbunden gudstjänst i Cleveland Park-synagogan. Även där vajar den israeliska flaggan över den heliga arken.

Men i detta sammanhang får vi inte glömma den judiska dominansen i Washingtons akademiska institutioner. I "det Nationella centret för medicin" är procenten av judiska forskare betydligt högre än deras andel av befolkningen. Vad gäller områden som försvar, vetenskap, filmindustri, konst och litteratur är det judiska inflytandet enormt, vilket innebär en motsvarande ökning av den judiska makten.

Varifrån kommer de alla? I Israel är vi vana vid namn som Dennis Ross, Dan Kurtzer och Aharon Miller, eftersom de deltagit i statssekreterarbesök i Mellanöstern under de senast 6 åren. Dan Kurtzer, en from jude, började i regeringskansliet för 18 år sedan. I dag är han avdelningschef för Mellanöstern, vilket visar hur den judiska makten ökat under tiden. Dan Kurtzer var den förste som förklarade, att han inte kunde arbeta på judiska helgdagar. När Haiti-krisen började, telefonerade jag till regeringskansliets utrikesdepartement och bad att få tala med den person, som ansvarade för detta område. Jag hänvisades till Yehuda Mirsky, som jag presenterade mig för. Då hördes en röst på perfekt hebreiska: "God morgon, kan jag hjälpa dig?" För ett ögonblick trodde jag mig av misstag ha ringt till det israeliska utrikesdepartementet. Så frågade jag: "Hur kan ni hebreiska? Är ni israel?"- "Nej, jag är amerikan, men jag har studerat tre år vid militära "Har Etzion", huvudsakligen Bibeln och Talmud med rabbi Lichtenstein och sedan med rabbi Amital i Gush Etzion." Mirsky liksom Kurtzer arbetar i amerikanska utrikesdepartementet. En annan judisk tjänsteman är Tom Miller, för närvarande politisk attaché i Aten. Han har tidigare bland annat varit Philip Habibs assistent i Libanon, chef för den nordafrikanska avdelningen och för avdelningen för den israelisk-arabiska konflikten.

Jag träffade Tom, när hans far sände honom till Israel under sexdagarskriget för att hjälpa en familj, som hade immigrerat dit. Familjefadern hade anslutit sig till armén, och han behövde hjälp till sin gård. Därefter tillbringade Tom Miller sex månader på kollektivjordbruket Orot nära Kiryat Malachi. Intrycket på honom blev detsamma som det första besöket hade gjort på Rehm Emmanuel. "Det var för mig en period av eufori, med stor känsla för det judiska folket. Det var omöjligt att inte identifiera sig med Israel i stunden för dess strålande seger."

Det andra, som gjorde ett starkt intryck på honom, var berättelserna om Förintelsen, som enligt honom "skapar en ödeskänsla, som delas av hela det judiska folket". Alla judar i toppen av Clintons administration, inklusive Dennis Ross och Martin Indyk, anser att den amerikanska judendomens ändrade hållning gentemot Israel främst är ett resultat av sexdagars-kriget, som först återuppväckte minnena av Förintelsen (3). Det måste framhållas, att Förintelsen även var en traumatisk upplevelse för de amerikanska judarna (4).

I dag, när man talar om 51 % religiösa blandäktenskap, kan assimilationsfaran synas stor, men en granskning av förhållandena tyder på motsatsen. Fler och fler judiska ungdomar söker sig till synagogan och till judisk uppfostran, eftersom det gynnar deras karriär. Rehm Emmanuel är ett levande bevis på det. För tre månader sedan gifte han sig med en kvinna från en kristen familj. Hon hette Amy men konverterade till judendomen och heter nu Yael. Om Rehm hade velat assimileras, skulle han inte ha gift sig med en religiös ceremoni.

Dennis Ross har en än mer förvånande personlig historia. Hans föräldrar skilde sig, när han var två år gammal. Hans moder gifte sig med en katolik och flyttade till Kalifornien. Hon uppställde emellertid som villkor för sin man, att hennes barn skulle få en judisk uppfostran. Dennis växte upp i en reformjudisk omgivning och kunde lätt ha assimilerats. Han gick i en judisk söndagsskola, men det var mer en social än en judisk upplevelse. Han glömde dock inte, att det var Israel, som förvandlade honom till en varm jude.

År 1970 besökte han Israel för första gången tillsammans med en grupp amerikanska studenter i den ärorika perioden efter segern i sexdagarskriget 1967. Senare gifte han sig med Debbie, som hade fått en traditionell judisk uppfostran och studerat judisk historia. Vid relativt mogen ålder började Ross studera hebreiska, öppnade för första gången en bönbok, och bönen blev sedan en regelbunden vana. Han förklarade, att hans judiska rötter var mycket viktiga för honom och påverkade hans inställning. Hans barn följde i hans fotspår. Nästan varje lördag, när han är i Washington och inte flyger mella Jerusalem, Damaskus och Kairo, går han i synagogan med sina barn. Hans äldsta son har redan firat sin judiska konfirmation, och vid ceremonin var närvarande ambassadörerna från Syrien, Israel, Egypten och Jordanien.

Kan Israel verkligen fatta, att tusentals mil därifrån finns ett blomstrande judiskt centrum, som inte bara beundrar och stöder Israel, utan också känner sig dela dess öde? Det finns inget tvivel om detta, särskilt vad gäller Israels existens. Alla Clintons administrativa tjänstemän som sysslar med Israel - Ross, Kurtzer, Indik och Miller, må ha skilda åsikter om lösningen på den israelisk-arabiska konflikten, men de är dock i allt varma judar. Det är på grund av denna deras djupa tro, som de åstadkommit, att Clintons regim helt anslutit sig till deras uppfattning om relationerna mellan USA och Israel.

Även om den judiska makten är så stor i den nuvarande demokratiska administrationen, finns det varma judar, som strävar mot ledande positioner i det republikanska partiet. Jag tänker till exempel på Paul Wolfowitz, som var förste befullmäktigad i det amerikanska försvarsdepartementet då George Bush var president.

När han under Gulfkriget besökte en missilbas, mottogs han av basens chef, som i ett emblem på bröstet hade sitt namn, överstelöjtnant Crimkowitz.

Ross utbrast: "Ni är Crimkowitz, jag är Wolfowitz. Vi har båda släktingar här!" Judar var också förre försvarsministern Caspar Weinberger och Richard Hass, Martin Indiks föregångare i Nationella säkerhetsrådet.

Kanske rabbinen i Adath Yisrael-synagogan avsåg att komplimentera Clinton för hans positiva inställning till judarna, som han hade redan under åren vid universitet. Jag skulle bland annat vilja nämna den stora beundran han visade för Israel efter sex-dagarskriget. Clintons många judiska vänner har också uppmärksammat honom på det smärtsamma minnet av Förintelsen och på vikten av kontinuerligt stöd till Israel, något som är en plikt för USA.

---

Anmärkningar av Israel Shahak:

(1) Enligt den judiska lagen är skyldigheten att följa en icke-judisk regerings lagar och regler begränsad. Fromma judar behöver inte alltid följa dem. Å andra sidan skall man strikt lyda förordningar från en regering, där fromma judar har ett dominerande inflytande.

(2) Genom en särskild bestämmelse av USA:s administration (i regel inte omnämnd i medierna) är det tillåtet för judar att tjänstgöra i Israels armé - även vid krig. Ett stort antal judar tjänstgjorde frivilligt vid invasionen i Libanon, men när den israeliska censuren ingrep, blev dessa frivilliga plötsligt "osynliga" för medierna i USA.

(3) Det behöver väl inte sägas, att dessa "minnen av Förintelsen" är ett bedrägeri. Israelerna var helt säkra på att vinna sexdagarskriget och var aldrig i farozonen under Gulfkriget. Å andra sidan var israelerna rädda under oktoberkriget 1973, men inte för en "förintelse" utan för att en fastlåst situation skulle skada deras intressen. De amerikanska judarna svalde alla historier om den påstådda israeliska segern.

(4) Faktiskt var det inte någon traumatisk upplevelse för de amerikanska judarna, när den skedde. Traumat uppstod mycket senare, när de amerikanska judarna förvärvade makt.

Anmärkningar av Radio Islam:

(a) Det judiska uttrycket för "icke-jude" ("goj", pluralis "gojim" betyder egentligen boskap, djur. Enligt den judiska tron är endast judarna människor, icke-judar är boskap.

(b) Irgun var en judisk terrorist-organisation med många mord på sitt samvete.

(c) Gush Emunim är en judisk extremistgrupp, som driver fram bosättningar i det ockuperade Palestina.

 Clinton´s list:

The Jewish US. Ambassadors mentioned here have been chosen not because of their ethnical origin, but because of their political ideology and POLITICAL position regarding the Palestine question, as POLITICAL actors.

They are mentioned not because they are Jews, but they are mentioned because we believe that the Jewish lobby in the US has created a dangerous concentration of power which we believe is troublesome to the democracy of that country and dangerous for the peace in the Middle East.

It is a political analysis which has been made by many observers, including Israeli newspapers.

Just the fact that the jews don't agree with our political views should not allow them to deprive us of our human right of freedom of speech.

The tragic reality is this; freedom of speech is almost non-existent in many European countries.

We hope that censorship will not prevail over the content of our or any other homepages.

It is the situation in the Middle East that is very much inflamed - the parties concerned in the debate and the conflict only reflect the real polarization.

To the Palestinians and Muslims the Zionists appear to be the Nazis of today.

To the victims of Zionism this ideology is not experienced as something positive, but rather as a symbol of evil.

This jewish concentration of power in USA gives world Jewry tremendous influence to promote their "special agenda". Never before in American history have so many Jews been appointed as US Ambassadors. They are all members of powerful Jewish organizations.

These are hardened supporters of Israel and the "Jewish race". It is impossible for them to put the interests of America ahead of their Zionist state. None would hold these ambassadorships unless they were members of the ruling Jewish elite. Here is their listing which you will never see in the daily press.

"They (the Jews) work more effectively against us, than the enemy's armies. They are a hundred times more dangerous to our liberties and the great cause we are engaged in... It is much to be lamented that each state, long ago, has not hunted them down as pest to society and the greatest enemies we have to the happiness of America."

George Washington

---

Benjamin Franklin
(This prophecy, by Benjamin Franklin, was made in a "CHIT CHAT AROUND THE TABLE DURING INTERMISSION," at the Philadelphia Constitutional Convention of 1787. This statement was recorded in the dairy of Charles Cotesworth Pinckney, a delegate from South Carolina.)

"I fully agree with General Washington, that we must protect this young nation from an insidious influence and impenetration. The menace, gentlemen, is the Jews.
In whatever country Jews have settled in any great number, they have lowered its moral tone; depreciated its commercial integrity; have segregated themselves and have not been assimilated; have sneered at and tried to undermine the Christian religion upon which that nation is founded, by objecting to its restrictions; have built up a state within the state; and when opposed have tried to strangle that country to death financially, as in the case of Spain and Portugal.
For over 1,700 years, the Jews have been bewailing their sad fate in that they have been exiled from their homeland, as they call Palestine. But gentlemen, did the world give it to them in fee simple, they would at once find some reason for not returning. Why? Because they are vampires, and vampires do not live on vampires. They cannot live only among themselves. They must subsist on Christians and other people not of their race.
If you do not exclude them from these United States, in their Constitution, in less than 200 years they will have swarmed here in such great numbers that they will dominate and devour the land and change our form of government, for which we Americans have shed our blood, given our lives our substance and jeopardized our liberty.
If you do not exclude them, in less than 200 years our descendants will be working in the fields to furnish them substance, while they will be in the counting houses rubbing their hands. I warn you, gentlemen, if you do not exclude Jews for all time, your children will curse you in your graves.
Jews, gentlemen, are Asiatics, let them be born where they will nor how many generations they are away from Asia, they will never be otherwise. Their ideas do not conform to an American's, and will not even thou they live among us ten generations. A leopard cannot change its spots. Jews are Asiatics, are a menace to this country if permitted entrance, and should be excluded by this Constitutional Convention."

Benjamin Franklin

---

Peter Styvesant
( 17th century Dutch governor in America.)

"The Jews who have arrived would nearly all like to remain here, but learning that they (with their customary usury and deceitful trading with the Christians) were very repugnant to the inferior magistrates, as also to the people having the most affection for you; the Deaconry also fearing that owing to their present indigence they might become a charge in the coming winter, we have, for the benefit of this weak newly developing place and land in general, deemed it useful to require them in a friendly way to depart; praying also most seriously in this connection, for ourselves also for the general community of your worships, that the deceitful race - such hateful enemies and blasphemers of the name of Christ - not be allowed further to infect and trouble this new colony."

Peter Styvesant
(Letter to the Amsterdam Chamber of the Dutch West India Company, from New Amsterdam, September 22, 1654.)

"Dispersed as the Jews are, they still form one nation, foreign to the land they live in."

Thomas Jefferson
(D. Boorstin, THE AMERICANS)

"Those who labor in the earth are the Chosen People of God, if ever he had a chosen people."

Thomas Jefferson
(NOTES ON VIRGINIA)

 

---

---

---

Jewish Propaganda!

To understand Israel... to understand the Jews... He does not understand Radio Islam...

---

The Jewish "Peace" in the Mideast!

---

A "Negotiator"...who "understands"...

---

Mideast PeaceTalks!

The by Jews occupied USA´s policy...

---

Please do also read:

• The everlasting Jewish role in the U.S. government

Even more information on the subject is available at Radio Islam´s section on Jewish Power.

• 1000 Quotes
  
  
• B. Franklin
  
  
• Louis Farrakhan´s Speech
  on the Jewish occupation in USA
  
  
• Conspiracy
  
  
• The Protocols of Zion
  
  
• Marx in English
  
  
• Luther
  
  
• Shahak
  
  
• Ford
  
  
• Talmud
  
  
• On Jewish Supremacy in Action: Israel is an American problem !
  By David Duke
  
  
• "The American Jews through Israeli Eyes"
  revealing articles from Israeli newspaper Ma´Ariv translated from Hebrew to English:
  • "The Jews Who Run Clinton´s Court"
    
    
  • "The Jewish Laundry of Drug Money"
    
    
• Islam and Revolution
  
  
• Complaints about Radio Islam
  
  
• Morocco and revolution,
  by Ahmed Rami
  
  
• Interview with Ahmed Rami
  published in PRAVDA
  
  
• Radio Islam's photo-album
  
  

För att läsa andra artiklar från Radio Islams tidning

Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk