KAPITEL 2:
INLEDANDE ORIENTERING OM SIONISMEN I TEORI OCH VERKLIGHET
Staten Israel bygger på en viss doktrin eller ideologi, sionismen. Utan sionismen inget Israel.
Judarna är inte från början från Palestina. Staten Israel, som bildades 1948, ligger i Palestina och har i årtusenden befolkats av palestinier. Judarna utgjorde 1917 endast 4% av Palestinas befolkning. Med våld och terror fördrevs bortåt 750 000 palestinier, d.v.s. hälften av det dåvarande palestinska folket, av horder av inkräktande judar från huvudsakligen Europa åren före och närmast efter den judiska staten Israels tillkomst. Kvarvarande palestinier har sedan utsatts för systematisk diskriminering och brutalt förtryck av den israeliska inkräktarstaten. Det finns idag fem miljoner palestinier, 2,5 miljoner lever under ockupation, 2,5 miljoner i landsflykt.
Staten Israel erkändes av det dåtida FN över palestiniernas huvud och trots alla de arabiska staternas protester. FN saknar dock rätt att skänka bort ett land eller en del av ett land, som redan är befolkat, till ett annat folk. FN överträdde alltså sina lagliga befogenheter i detta fall, när en majoritet - för övrigt en mycket knapp majoritet - under USA:s påtryckningar, erkände den judiska staten Israel. Men idag har FN stämplat sionismen som en form av rasism. Staten Israel bygger på sionismen.
Det Israel som FN erkände byggde på 1947 års delningsplan av Palestina och omfattade 57 procent av Palestinas territorium. Den resterande delen av Palestina tilldelades palestininera för en palestinsk stat.
Men Israel har sedan lagt beslag på allt palestinskt territorium i krig mot de arabiska grannländerna. Östra Jerusalem och Golan- höjderna har Israel införlivat i samband med sexdagarskriget i juni 1967, då även Gazaremsan och Västbanken erövrades av den sionistiska staten Israel. Dessa områden står under israelisk militärförvaltning och bortåt hundra tusen judar har drivit undan den palestinska befolkningen och där uppfört egna judiska "bosättningar". Israels avsikt är att införliva också dessa områden - men endast så småningom, genom att öka de judiska bosättningarna och genom att med olika lämpliga medel driva bort allt fler palestinier, liksom man tidigare gjorde för att etablera staten Israel.
Den judiska staten Israel har alltså inte bara rövat palestinierna på deras land i en fortgående brutal erövring, utan detta Israel har också kunnat trotsa en så gott som enhällig världsopinions fördömanden i FN och andra internationella sammanslutningar. Israel har varit - under sin fyrtioåriga existens - invecklat i fem krig och utfört ständiga bombangrepp på palestinska flyktingläger, mördat 100 000 kristna och muslimska palestinier och förödmjukat en miljard muslimer. Israel är en liten stat, en småstat, ett internationellt socialfall med kärnvapen, som är ekonomiskt helt beroende av miljarder och åter miljarder dollar i fortlöpande stöd, främst från USA, som också förser Israel med de mest avancerade vapen. Israel har kärnvapen. HUR HAR ALLT DETTA VARIT MÖJLIGT?
Svaret på denna fråga är kort och gott: sionismen.
Sionismen har sitt upphov och sin drivkraft i judendomen, den judiska eller gammaltestamentliga tron. Dess grundpelare eller fundament är främst följande:
1. Judarna är Guds - eller Herrens - utvalda egendomsfolk framför alla andra folk. (2 Mos. 19:5-6).
2. Judarna har av Gud fått rätt att besitta andra folks land från Nilen till Eufrat. (1 Mos. 15:16-21). Därmed är ett STORISRAEL en Guds heliga rätt för judarna - och därmed förklaras också varför dagens Israel aldrig har i en bindande förklaring fastställt sitt lands gränser. Israel är inställt på ständigt nya erövringar och för alltså en medvetet expansionistisk politik. Dayan har sagt att Israels gräns är dit israeliska armén kan nå!
3. Judarna har av Gud fått rätten att döda, fördriva och förslava andra folk inom det av Gud utlovade landet. (5 Mos. 7:1-9, 16). Och själv- fallet har judarna också av Gud fått sin välsignelsebringande rätt att lägga beslag på de andra folkens egendomar i det land som Gud utlovade dem. (5 Mos. 6:10-19).
För judiska sionister, som har sin Torah (de fem Moseböckerna) som sin heliga och förpliktande skrift, föreligger sålunda inga som helst moraliska skrupler gentemot andra folk: andra folk är till för att betjäna dem och underkasta sig dem. Den judiske profeten Jesaja säger i 60:e kapitlet med rubriken "Sions kommande härlighet":
"Om främlingar skola bygga upp dina murar och deras konungar skola betjäna dig... Och dina portar skola hållas uppe beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens rikedomar kunnas föras in i dig med deras konungar i hyllningståget. Ty de folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk ska i grunden förgöras." (Jes. 60:10-12).
Men betyder då Bibeln något heligt och förpliktande för det moderna Israel och för sionismen, vars politiska rörelse som judisk nationalism växte fram i slutet av 1800-talet med anknytning till samtida europeisk nationalism, inte till judisk bibelfundamentalism?
Svaret på den frågan får man vid ett studium av professor Israel Shahaks dokumentsamling "Boken om den sionistiska terrorn", som utgavs i oktober 1975 på hebreiska i Israel, från vilken Shahak sedan valt att översätta tre viktigare kapitel till engelska i en skrift på 123 sidor med titeln "Begin and Co. as they really are", utgiven i Jerusalem i september 1977. Här återges några valda bitar:
Rabbinen Tzwi Hacohen Kook är en av de mest framstående och inflytelse- rika rabbinerna i Israel och i hela världen, enligt prof. Israel Shahak, som är den ledande förkämpen för mänskliga rättigheter i Israel. Rabbinen Kook utövar stort inflytande på den högre israeliska officerskåren. I en offentlig redogörelse publicerad i den israeliska tidningen Ha'aretz den 31 december 1973 säger denne rabbin Kook bl.a. följande:
"Låt mig börja med att citera Josua 4:24; "Alla folk på jorden må förnimma hur stark Herrens hand är." Allt detta land är vårt, absolut, det tillhör oss. Det är ett heligt arv från våra förfäder, från vår fader Abraham, från vår fader Isak, från vår fader Jakob (varefter rabbinen hänvisade till Första Moseboken 12:7, 13:15, 13:17, 15:18, 17:18, 35:12, Andra Moseboken 6:8 och 32:13). Därför är det en gång för alla fullständigt klart att det inte finns några arabiska territorier eller något arabiskt land... Det är en gudomlig befallning till våra förfäder för vårt liv och vår helighet (varefter rabbinen Kook hänvisar till psalm 102:14 i psaltaren och till psalm 46:12)... Det är allmänt känt att vi inte drev bort araberna från deras bosättningar i vårt fäderneärvda hemland, våra profetiors och våra profeters land, vårt heliga tempels säte och brännpunkten för vårt inflytande på hela mänskligheten, utan det är istället de (araberna) som av egen vilja, vare sig det var av överdriven fruktan eller själv- förvållad förvirring eller av politisk beräkning att sprida förvanskade uppgifter om egna lidanden genom att skapa "flyktingläger" för att väcka världens sympatier, flydde och övergav sina bosättningar. Vi däremot har fortsatt att bygga tack vare Herrens avundsvärda mirakel." (Shahak, 2. 66-67).
En annan av Israels moralapostlar, rabbinen Abraham Avidan, som även
är överstelöjtnant och medlem av den israeliska generalstaben, sade
i ett tal till Israels högre officerare (enligt ett referat i den
israeliska tidningen Haholam Hazeh den 15 maj 1974):
"Våra källor visar klart och entydigt att en icke-jude (en gojim) hur
framstegsvänlig och civiliserad han eller hon än är, inte är någon
att lita på. Och man måste alltid vara på sin vakt och klart inse
att samma icke-jude, som ytligt sett kan förefalla vara en god
icke-jude, uppviglar fienden. Därför är det helt uppenbart, att de
som bistår eller uppmuntrar fienden måste behandlas som fienden
själv och alltså måste dödas." (ibid. s. 69).
Rabbinen Avidan har i en annan artikel sagt bl.a. följande:
"På inga villkor kan eller får vi lita på en arab, inte ens om han ger
intryck av att vara civiliserad." (ibid. s. 70).
Rabbinen och överstelöjtnanten Avidan har även i ett annat sammanhang
sagt:
"Det finns ingen förpliktelse enligt judisk lag att skilja på
fientliga soldater och fientliga civila... I krig är det en plikt
att döda även fientliga civila, också sådana civila som verkar
hyggliga och goda."
(Varefter rabbinen Avidan citerade Talmud, där det står att också
icke-judar som fruktar Herren lämpligen bör dödas.) (ibid. s. 70).
Rabbinen Moshe Ben-Zion Ushpizai är den på senare år mest uppburne
rabbinen i Israel. I den israliska tidningen Yediot Achronot den
20 december 1974 säger denne rabbin bl.a. följande:
"Hur skall vi kunna besegra och utrota de arabiska terroristerna, den
palestinska plågan? De som misströstar och förtvivlar har inget
svar. De saknar hopp. Men för dem som studerat den judiska lagen finns
det inget som Bibeln inte har svar på... Israels lag intar en mycket
klar ställning till de folk som bor i Kaanans land. De skall vara
Israels boskap... Bibeln befaller oss att erövra Israels land, att
utrota dess invånare och befolka det. Israel kan inte undgå denna
befallning, och det är absolut förbjudet att lämna landet och överlåta det
åt icke-judar. I detta land finns inte plats för andra folk än Israels
folk." (ibid. s. 76-77).
Rabbinen Moshe Ben-Zion Ushpizai säger också:
"Genom att lyda Herrens befallningar finns det inget utrymme för
kompromisser. Därav följer att det inte finns några möjligheter för
förhandlingar eller fredsfördrag med andra folk som bor i landet."
Därefter citerar rabbinen från Torah, närmare bestämt från Femte
Moseboken, sjunde kapitlet, verserna 2,3 och 16: "Du skall giva dem
till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd
och du skall icke gifta dig med dem. Du skall icke visa dem
skonsamhet, och du skall icke dyrka deras gud, eftersom det skulle bli
en snara för dig." (ibid. s. 78).
Och rabbinen Ushpizai tillfogar för säkerhets skull:
"Om vi inte rensar landet från de folk som förorenar det, kommer de
att smitta ned oss. Detta lär oss Bibeln." (ibid. s. 78).
Och vidare säger samme rabbin:
"Folk som hindrar Israels återfödelse i dess land skall utrotas."
(ibid. s.79).
Den beryktade israeliske generalen och politikern Arik Sharon, som
innehaft flera ministerposter i Israels regering, sade i en intervju
i den israeliska tidningen Yediot Achronot den 26 maj 1974 bl.a.
följande:
"Alla terrorister överallt, i Israel liksom i arabländerna och utomlands,
måste oskadliggöras för alltid. Jag vet att detta utförs, jag har själv
planlagt och utfört det. Verkligen!" (ibid. s. 87).
Och Sharon, beryktad som Beiruts slaktare och dömd (men ej straffad)
för massmorden på palestinska flyktingar i lägren Shabra och Shatila i
Libanon sommaren 1982, tillfogar för tydlighetens skull:
"De skall dödas. Alla terrorister bör dödas. I denna sak instämmer jag
fullständigt med försvarsministern." (ibid. s. 88).
Och den israeliske akademikern och generalen dr. Aharon Davidi vid
fallskärmstrupperna säger i den israeliska tidningen Ma'ariv den
6 december 1974:
"Araberna har inte lämnat något värdefullt bidrag till världen. De har
inte åstadkommit ett dugg. Araberna är det minst skapande folket i
världen. Dom bara säljer olja som dom inte har investerat en enda
cent i. Dom stryper världen... I våra krig mot araberna har Israel
vunnit och kommer alltid att vinna - bara vi inte ger upp. Om vi
skulle kapitulera, skulle det leda till en palstinsk stat istället för
Israel, vilket ju är helt otänkbart," (ibid. s. 93-94).
I Yeshiva-skolorna, där över 10% av Israels ungdomar får sin utbildning, är rabbinerna Kook och Avidan heliga apostlar och där predikas ständigt att "Israel omfattar allt land från Nilen till Eufrat". I dessa Yeshiva- skolor i Israel förhärligas "våld och krig som medfött och stärkande för israeliskt och judiskt liv". (ibid. s. 74-75).
Att sionismen odlar den nietzcheanska övermänniskoläran, som anses
vara kännetecknande för nazismen, framgår av ett flertal sionistiska
författares verk, så till exempel av den uppburna sionistiske
författaren Ahad Ha'am som sagt följande:
"Och sålunda erkänner vi att varje existens har till syfte att framställa
en övermänniska, detta är det bärande och väsentliga inslaget i en
överlägsen nation. En sådan nation har existensberättigande, vars
intellektuella karaktär gör den dugligare och kraftfullare än andra
nationer." (Sources de la Pensée Juive Contemporaine, Jerusalem 1970,
s. 49).
Denne Ahad Ha'am, som levde mellan 1856 och 1927 (i Palestina från
1921), räknas som "agnostisk rabbin". I ett brev till Judah Magnes
år 1910 sägre han:
"Enligt min åsikt är vår religion nationell, det vill säga att den är en
produkt av vår nationella anda, men motsatsen är inte sann." (ibid.
s. 262).
Den israeliske premiärministern och ledaren för Israels arbetarparti
David Ben-Gurion sade vid en konferens i Jerusalem för amerikanska
ortodoxa rabbiner följande:
"Det nuvarande teokratiska systemet i Israel har kommit för att
stanna som en permanent instutition." (The Jewish Newsletter, den 18
september 1961).
Shulamit Aloni, länge medlem av Israels knesset och ivrig motståndare
till den judiska (religiösa halachic)-lagen i Israel, säger följande:
"Rabbinerna har fått ständigt ökat svängrum i Israel för att hålla
folket nere i okunnighet. Ju okunnigare och vidskepligare folket är,
desto starkare blir också prästerskapet." (Norman Dacey i intervju
med Aloni den 13 december 1974, återgivet i Darceys bok "Democracy"
in Israel, s. 21).
Aloni har även sagt:
"Var och en bland judar som har ett gott ord att säga om Jesus förbjuds
att komma till Israel, eftersom israeliske inrikesministern har
befogenheter att utan rättegång förhindra var och en som kan tänkas
såra allmänhetens känslor." (Yediot Ahronot, den 2 februari 1975 -
ibid. s. 39.).
Den kände israeliske politiske kommentatorn Boaz Evron sade i Israels
ledande tidning:
"Många ledande judiska politiker anser att den israelisk-arabiska
minoriteten måste lämna landet en dag. Ben-Gurion hoppades att
genom ständiga trakasserier mot Israels araber skulle de så
småningom bli så utmattade och irriterade, att han skulle kunna tvinga
dem att ge sig iväg av fri vilja." (Yediot Achronot i april 1975).
Meron Benvinisti, Jerusalems borgmästare, har sagt:
"Antingen kommer vi att förbli en judisk stat och odemokratisk, eller
bli en demokratisk stat och icke-judisk. Om vi skall bevara vår
judiska karaktär, vad skall det då bli av den nästan halva arabiska
befolkningen?"
"Det är sant att det inte existerar någon sionism, ingen bosättning och ingen judisk stat, utan fördrivning av araber och konfiskering av deras mark."
Yeshayahu Ben Porat,
Knessetledamot, 1972
JUDISK IMMIGRATION TILL PALESTINAmedeltal/år 1892-1914 55-70 000 ca 2 000 1919-30 113 000 9 000 1931-40 262 000 26 000 1941-48 (maj) 108 000 15 000 1948 (maj)-51 687 000 190 000 1952-66 569 000 38 000 1967-74 288 000 36 000 1975-78 87 300 22 000