KAPITEL 8:
UTVALDHETEN - GUDS EGENDOMSFOLK
Palestinierna har berövats sitt land av judarna därför att dessa anser sig vara Guds utvalda folk, ett folk som utlovats Palestina av Gud. Hur kan det förhålla sig på detta sätt? Enligt Gamla Testamentet, judendomens bibel och heliga skrift, är judarna Guds utvalda folk, "Herrens egendoms- folk", som det står i Bibeln. I Andra Moseboken, 19 kapitlet, verserna 3-6 heter det: "Och Moses steg upp till Gud; då ropade Herren till honom uppifrån berget och sade: - Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: - I haven själva sett vad jag har gjort med egyptierna och huru jag har burit eder på örnvingar och fört eder till mig. Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."
Alltså, Gud har slutit ett förbund med Israels barn eller folk, Gud har utvalt detta folk framför alla andra folk. Det understryks också i Femte Moseboken, 5 kapitlet, verserna 1-3: "Och Moses sammankallade hela Israel och sade till dem: - Hör Israel, de stadgar och rätter som jag i dag framställer för eder, och lären eder dem hållen dem och gören efter dem. Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss på berget Horeb. Icke med våra fäder slöt Herren detta förbund utan med oss själva som stå här i dag, oss alla som nu leva."
Att denna utvaldhet, detta att tro sig vara Guds egendomsfolk innebär en överlägsen ställning, en härskarställning gentemot andra folk, det framgår bl.a. av femte Moseboken, 26 kapitlet, verserna 19-19: "Och Herren har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud, på det att han över alla folk, som han har gjort, må upphöja dig till lov, berömmelse och ära och på det att du må vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, såsom han har sagt."
Denna det utvalda egendomsfolkets härskarställning över andra folk understryks ytterliggare i Femte Moseboken, 28 kapitlet, vers 13: "Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herrens, din Guds bud..."
För alla fromt Gudstroende, som anser att alla människor är Guds skapelser, är det något oerhört anstötligt att Gud skulle ha utvalt ett visst folk framför alla andra folk som sitt "egendomsfolk" i ett särskilt "förbund". Men så står det klart och tydligt i judendomens bibel, i Gamla Testamentet, dessutom i judendomens lag, Moseböckerna. Där står också att Gud lovar sitt utvalda egendomsfolk andra folks land, att röva andra folks land, och var mera är: Gud lovar också sitt utvalda egendomsfolk att utrota andra folk: gigantiska förintelser av hela folk.
I Femte Moseboken, 6 kapitlet, verserna 10, 12 och 13 står det: "När nu Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob, att giva dig - stora och vackra städer, som du icke har byggt, och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke planterat - och när du äter och bliver mätt - så tag dig till vara för att förgäta Herren, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Herren, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svärja."
Och i följande kapitel, alltså i Femte Moseboken, 7 kapitlet, verserna 16-24 heter det: "Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota, du skall icke visa dem någon skonsamhet. Du skall icke heller tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara för dig. Om du ock säger vid dig själv: - Dessa folk äro större än jag, hur skulle jag då kunna fördriva dem? - så må du icke frukta för dem; du skall tänka på vad Herren, din Gud, gjorde med Farao och med alla egyptierna, på de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, och på de tecken och under och på den starka hand och utsträckta arm varmed Herren, din Gud, förde dig ut. På samma sätt skall Herren, din Gud, nu göra med alla de folk som du fruktat för. Därtill skall Herren, din Gud, sända getingar över dem, till dess att de som äro kvar och hålla sig gömda för dig hava blivit utrotade. Du må icke förskräckas för dem, ty Herren, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. Och Herren, din Gud, skall förjaga dessa hedningar (d.v.s. icke-judar) för dig, men blott småningom. Du skall icke med hast få förgöra dem, på det att vildmarken icke må föröka sig till din skada. Herren, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem, till dess att de förgöras. Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har förgjort dem."
Att Gud lovar att utrota alla folk som står hans utvalda egendomsfolk emot, det återkommer ständigt i judendomens Torah, dess lag och lära, alltså i Moseböckerna i Gamla Testamentet. I Femte Moseboken, 11 kapitlet, verserna 22-25 heter det: "Ty om I hållen alla dessa bud som jag giver eder och gören efter dem, så att i älsken Herren, eder Gud, och alltid vandren på Hans vägar och hållen eder till Honom, då skall Herren fördriva alla dessa folk för eder, och i skolen underlägga eder folk som är större och mäktigare än I. Var fot som eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till Libanon, ifrån floden - floden Frat (d.v.s. Eufrat i nuvarande Irak) - ända till Västra havet skall edert område sträcka sig. Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land I beträden, såsom han har lovat eder."
Och i Femte Moseboken, 20 kapitlet, verserna 10-17, manar Gud sitt utvalda egendomsfolk att förslava de folk som anhåller om fred och döda alla som bjuder motstånd: "När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först tillbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktig åt dig och vara dina slavar. Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig mot dig, så skall du belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat du finner i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte, och du må njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender. Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från dig, och som icke höra till dessa folks städer. Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som anda har bliva vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo, döda dem alla: hettiterna och amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna, såsom Herren, din Gud, har bjudit dig."
När våra dagars Israel kallar sig en "judisk stat" och i sin religions- undervisning och religionsutövning håller sig till denna Gud i Torah, i Moseböckerna, och uppfattar sig själva som ett utvalt folk med gudomlig rätt till palestiniernas land, "det utlovade landet", då påtar israelerna och alla sionister sig ett mycket stort ansvar. Ty att tillbe denna gammaltestamentliga gud kan inte vara förenligt med vare sig from gudstro i högre religioner som kristendomen och islam eller med demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Den i västvärlden så hyllade israeliska premiärministern på 70-talet, Golda Meir, liksom före henne David Ben-Gurion och efter henne Menachem Begin har offentligt medgivit att sionismen och själva staten Israels tillblivelse har sin grund i det bibliska löfte Gud gav sitt utvalda egendomsfolk och att judarna betraktar sig som detta utvalda gudsfolk.
Mot denna bakgrund får man hoppas på de sansade och kritiska rösterna från Israel. Jerusalems förre borgmästare Meron Benbenisti har sagt följande: "Antingen förblir vi (Israel) en judisk stat och blir alltmer odemokratiska, eller blir vi en demokratisk stat, men inte en judisk... Demokrati kan endast upprätthållas om vi ger Israels araber fulla och lika medborgerliga rättigheter." (Citatet är från den amerikanska veckotidningen Newsweek den 20 april 1970 - och sedan dess har Israel blivit alltmer "judiskt" i betydelsen alltmer odemokratisk gentemot palestinierna, ej minst på de ockuperade områdena på Väst- banken och Gaza med växande judiska bosättningar på palestiniernas bekostnad.)
Grundaren och chefen för Israels medborgarrättsrörelse, professor Israel Shahak, har vid flera tillfällen avfärdat Israel som en "rasistisk stat, där man återgår till förlegade religiösa grundsatser om att judarna utgör en mänsklighetens elit som har rätt att göra andra folk till sina slavar, eftersom en jude i slavtillstånd aldrig skulle kunna ägna sig själv åt Gud i kraft av sin så kallade utvaldhet." (Citatet är från den israeliska tidningen Ha'aretz den 27 november 1971.)
Egentligen är hela föreställningen om Guds utvalda folk ett ogudaktigt förhärligande av det egna folket på andra folks bekostnad brottslig och kännetecknade också den nazi-tyska nykristendomen under Hitlertiden, som den kände svenske biskopen och religionskritikern Anders Nygren skarpt fördömde med följande ord: "Man skapar sig en gud efter eget beläte, efter den tyska människans beläte.... den gud som verkligen tillbedes är det egna folkets idol." Så är det även med den bibliska judendomen.