Den sionistiska makten i Sverige - liksom i andra västerländska demokratier - är dels politisk, kulturell och finansiär, dels psykologisk. Förutsättningen för denna sionistiska makt är det väl uppbyggda sionistiska inflytandet över viktiga opinions- bildande och beslutsfattande målgrupper i det svenska samhället.
De viktigaste målgrupper som sedan länge har utsatts för ett konstant sionistiskt inflytande är följande:
Utbildningsväsendet: skolan, inklusive läromedlen, och universiteten och högskolorna, särskilt de humanistiska ämnena liksom de samhällsorienterade.
Massmedia: alltså press och etermedia som TV och Sveriges Radio, inklusive journalisthögskolorna.
Underhållningsindustrin, främst film och teater, särskilt den seriösa som är medvetet kulturell och opinionsbildande.
Hela det kristna samfundet, där särskilt frikyrkorna med deras bibelfundamentalistiska grundinställning redan är pro-sionistiska. Men också Svenska kyrkan är utsatt för konstanta sionistiska påtryckningar och har avsvurit sig den tidigare evangeliskt kristna konfrontationen med judendomen i dess fariséiska variant i Talmud.
Alla de politiska partierna, från vänster till höger, särskilt folkpartiet (som uppbärs av två starkt prosionistiska fraktioner, de frireligiösa och kulturradikalerna), men även moderaterna och socialdemokraterna är - av något skilda anledningar - i grunden prosionistiska: moderaterna - liksom folkpartiet - har köpt det sionistiska slagordet om Israel som Mellanösterns enda demokrati omgivet av terroristiska arabiska diktaturer, och vissa socialdemokrater har åtminstone tidigare köpt den sionistiska propagandabilden av Israel som en "radikal socialistisk vision med kollektivjordbruk (kibbutzerna) och en stark socialistisk fackföreningsrörelse (Histradut)". Israels "arbetarparti" är ju också ett "broderparti" till det svenska socialdemokratiska partiet inom Socialistinternationalen.
Låt mig något precisera vad jag här har sagt om det sionistiska inflytandet över skolan, högskolorna och universiteten. Detta betyder alltså att barn, ungdomar och även äldre som får kvalificerad utbildning utsätts för ett sionistiskt inflytande: att de får den judiska och sionistiska versionen och tolkningen av alla konflikter i historia och samtid som Palestinakonflikten, medan den andra sidan i dessa konflikter avfärdas som på olika sätt ondskefulla, det må vara egyptierna, babylonierna, perserna eller romarna i den bibliska historien, det må vara de kristna i Europa under medeltiden ända fram till den franska revolutionen för 200 år sedan eller i Ryssland ända fram till bolsjevikrevolutionen år 1917, nazisterna i Tyskland och sedan i andra världskrigets Europa, det må även vara Israel i krigen mot arabstaterna - ständigt hävdas som en historisk sanning, och samma grudtes i undervisningen som sanning, nämligen den sionistiska versionen och tolkningen: att "judarna alltid orättvist förföljts, mördats och massakrerats av de andra". "Att judarna är de goda, de andra de onda!"
Att denna judiska och sionistiska version och tolkning är historiskt falsk, till stora delar rena myter som den bibliska historiens skildringar i Gamla Testamentet, det vill säga den judiska bibeln, och i övrigt judiska eller sionistiska partsinlagor som det finns välgrundade skäl att ifrågasätta, det anses otillbörligt att ens antydningsvis framhålla, och detta därför att sionisterna i sin aggressiva och starkt emotionellt laddade propaganda lyckats utsätta västvärlden för en psykologiskt betingad utpressning genom att i alla sammanhang hävda: "Var och en som söker bagatellisera judarnas lidanden och de förskräckliga förföljelser och massmord som de utsatts för gör gemensam sak med antisemiterna, judarnas plågoandar och judebödlarna": dessa skeptiker och tvivlare som vågar öppet ifrågasätta den judiska historieversionen i sionistpropagandan förklaras stigmatiserade, för evigt brännmärkta i sina svarta själar som Satans anhang, som antisemiter!
Här ser vi resultatet av det sionistiska inflytandet inom utbildningsväsendet, i skolor och vid högskolor, till exempel journalisthögskolor, och vid universitet, ett inflytande som blivit sionistisk makt, väl inmutad som indoktrinering - och detta fortsätter sedan jämsides i massmedia, alltså i de opinions- eller åsiktsbildande medierna, i dags- och veckopressen, i televisionen och i den rikstäckande radion: den judiska propagandans historieversion om judarna som de oskyldigt förföljda och utsatta för pogromer och massmord av så gott som alla andra folk, som var onskefulla och vilt barbariska, det är också där - i massmedia - något som inte bara får och inte kan ifrågasättas. Bara den stillsamma frågan - Kan det inte ha varit judarna som har provocerat andra folk till att begå övergrepp mot dem som tex i Palestina? - är en otillåten fråga, en fråga som varje svensk indoktrinerats till att blygas och skämmas för. Och skulle någon till äventyrs ställa frågan - Hur är det egentligen med judendomen och dess lära om judarna som deras Guds utvalda folk, ett herrefolk som uppmanas av sin judegud Jahve att mörda palestinierna för att röva till sig deras land, det utlovade landet som är Palestina. Har judarna inte därmed skilt sig från alla andra folk som de med förakt ser ner på och vill utnyttja och behärska? - ja, då besvaras aldrig den frågan utan den bemöts med först tystnaden förstämning och sedan med det djupaste förakt. Frågeställaren förvisas till antingen offentlighetens skamvrå, eller, om frågan ställs offentligt, riskerar vederbörande ett åtal för smädelse och missaktning av folkgruppen judar!
I massmedia fungerar emellertid den osynliga självcensuren på så sätt att den som enbart ställer dessa frågor, om så bara i en blygsam insändare, aldrig får sitt opus infört, vare sig i en tidning eller i något debattprogram i riksradion eller televisionen.
Detta är den sionistiska makten.
Ty när en viss grupp aldrig får sina uppgifter och åsikter ifrågasatta ens med väl bestyrkta fakta, då har denna grupp - och det gäller just sionisterna eller, om man så vill, judarna - tillskansat sig den oerhörda makten att få bestämma vad som är sanning och lögn i alla de konfliktfrågor där gruppen i fråga själv är eller har varit inblandad - och dessutom makten att håna, begabba och nedtysta sina kritiska motståndare.
Detta om utbildningsväsendet, alltså den undervisning som meddelas i skolan, högskolorna och universiteten och inom de opinionsbildande massmedierna, där sionisterna utövar ett stort inflytande och därmed tillskansat sig makten att diktera villkoren för vad som är sant och lögn i alla de konfliktfrågor där judarna eller sionisterna har varit eller är inblandade, en makt som också omfattar rätten att avhåna eller utfrysa sina kritiker.
Men sionisternas inflytande och makt stannar inte vid detta, den omfattar även kulturlivet och den offentliga underhållningen. Sionisterna har nämligen tidigt varit fullt medvetna om att också kulturlivet - det vill närmast säga utgivningen av litteratur, alltså förlagsverksamhet, den populära för massorna liksom den mer exklusiva för eliten, är av största betydelse för opinionsbildningen och att det därför gäller att skaffa sig inflytande över dessa opinionsbildande sektorer i samhället. Till kulturlivet hör ju även teatern, inklusive kabaréer och revyer och så vidare liksom den populära musikunderhållningen för massorna och konserter och operetter liksom musicals och förstås operor. Också här dominerar sionisterna - liksom inom filmen, biograffilmen, videofilmen och TV-filmerna.
Nu skall man inte tro att sionisterna är så enfaldiga, att de utnyttjar sitt starka inflytande över hela kulturlivet genom att där - på olika kulturens områden - propagerar direkt för sionismen och ständigt griper varje tänkbart tillfälle att glorifiera den judiska staten Israel och alltid hånar eller misstänkliggör sionismens kritiker och fiender. Nej, om de gjorde det, skulle de snart genomskådas och folk skulle ana oråd och se till att få bort dem - till exempel helt enkelt genom köpbojkott: man skulle inte köpa deras tidningar, böcker, filmer och inte betala inträde till deras teaterföreställningar, rockkonserter och så vidare!
Sionisterna är mycket slugare än att utmana folk med oupphörlig sionistpropaganda och lovsånger till Israel. De ständiga lovsångerna till Israel är avsedda väsentligen för internt bruk: sionisterna emellan och som led i propagandans påtryckningar på judar att kraftfullare och generösare gynna Israel med rikligare gåvor till den judiska staten, en självförgudad stat som kräver sina offer liksom Jahve krävde sina ständiga tributer av "Israels folk" redan under "vandringarna i Sinai öken"!
Hur arbetar då den sionistiska propagandan riktad till och främst avsedd för "gojer", icke-judar?
Som framgår av vad som tidigare sagts arbetar den sionistiska propagandan genom att oavbrutet indoktrinera massorna i föreställningen att det bara eller främst är judarna som ständigt lidit under förtryck och grymma förföljelser av andra folk (läs Vad är Israel?, s. 177, punkt 17, andra stycket, rad 7, s. 178 fram till punkt 18.)
Den sionistiska propagandan angriper häftigt varje uppdykande opposition som ondskefull "antisemitism" för att därmed få all obekväm kritik avskydd och helst lagligen förbjuden. (Se vidare i boken Vad är Israel?, s. 170, punkt 11, rad 8 till och med s. 171, punkt 12, s. 171, 172, 173.)
Men hur kan denna sionistiska propaganda få sådan genomslagskraft i så gott som alla opinionsmedia i Sverige?
Svaret är: Genom systematiska samverkande organisatoriska verksamheter och påtryckningar på alla de viktiga opinionsbildande sektorerna, främst inom undervisning och massmedia inom den "seriösa" bokutgivningen liksom andra kulturaktiviteter. Förutsättningen är naturligtvis judisk skolning av tillräckligt många judar i och för sionismens sak liksom en självklar judisk infiltrering av alla dessa viktiga opinionsbildandse områden: att det alltid finns sionistiska judar i massmedia, i de stora rikstidningarna liksom i televisionen och riksradion, inom de stora bokförlagen som anger tonen inom bokutgivningen, i teatrarna, inom filmproduktionen och så vidare. Också inom skolöverstyrelsen och de fria bildningsförbunden. Överallt skall det finnas lyhörhet och "förståelse" för de direkta sionistiska påtryckningarna som systematiskt utgår från - till exempel i Stockholm - Judiska församlingen och Judiskt Center. Så till exempel har man från sionistiskt håll lyckats binda upp de ledande politiska partierna - genom energisk och målmedveten lobbyverksamhet i riksdagen - till lojalitetsförklaringar med den judiska staten Israel och proklamationer om kamp mot "antisemitismen", allt enligt sionisternas föreskrifter. Inför till exempel det senaste riksdagsvalet förra året samlade sionisterna representanter för socialdemokraterna, centern, folkpartiet och moderaterna i sådana gemensamma proklamationer till stöd för Israel och uttalanden mot vad man kallar framväxande antisemitism. I varje större riksdagsparti finns också sionister som riksdagsledamöter, inom den socialdemokratiska finns till och med en sionist, Anita Gradin, som utrikeshandelsminister.