Att sionister är privilegierade och att sionismen och staten Israel därmed också är privilegierade - det har jag ofta påtalat i Radio Islam och även gett konkreta exempel på detta.
Låt mig ta nyhetsrapporteringen i de stora rikstäckande tidningarna till exempel:
Dagens Nyheter har en till judendomen konverterad person som sin korrespondent i Israel - Nathan Shachar (egentligen hette han Ahnlund, innan han blev jude och sionist.)
Svenska Dagbladet har en judinna bosatt, sedan mitten av 70-talet i Israel, helt lojal med den judiska inkräktarstaten och med en son, Simon, i den israeliska armén. Det är alltså Cordelia Edvardson som är Svenska Dagbladets korrespondent i Israel.
Expressen har - till och från - haft en jude, Arne Lapidus, som sin korrespondent i Israel och i övrigt har man ju dubbelsionisten Per Ahlmark som titt och tätt skriver om Israel och alltid försvarar denna inkräktarstat. Dessutom har ju Expressen som sin utrikesredaktör Ernst Klein, av judisk börd och sionist, som flitigt kommenterar händelserna i Palestina ur sionistisk synvinkel.
Varför har då dessa de tre ledande Stockholmstidningarna valt att ha sionistiska judar som rapporterar om och kommenterar händelserna i Palestina? Svaret är självfallet: sionisterna äger majoriteten av DN och Expressen. Det är ägaren som utser tidningsledningen. Det är ledningen som anställer journalisterna. Ledarredaktionerna i de tre tidningarna är sionistiska. Expressens utrikeschef och dess "kulturchef" är sionistiska judar. Först bestämmer man vilka åsikter tidningen ska ha om Israel och sedan utnämner man de korrespondenter som "passar"! Det är bland annat på detta sätt som sionismen - och därmed staten Israel - utövar inflytande och makt i andra länder, bland annat Sverige.
Tänk till exempel om bara vita sydafrikanska nationalister skulle få rapportera om och kommentera händelserna i Sydafrika i de ledande svenska tidningarna!
Eller tänk om bara palestinier skulle få rapportera om den palestinska intifadan.
Nej, detta avfärdas som otänkbart. De skulle då skriva, säger man, partiskt, aldrig sakligt, kritiskt eller opartiskt om händelserna och förhållandena.
Men när det gäller Israel anses det naturligt och självklart att uttalade israelvänner skall rapportera och spegla händelserna där.
När det gäller Nathan Shachar i Dagens Nyheter och Cordelia Edvardson i Svenska Dagbladet bör man ändå - i rättvisans namn - säga att de har rapporterat och analyserat mycket förtjänstfullt om händelserna på senare tid i de av Israel ockuperade områdena under den över ett och ett halvt år pågående intifadan, det palestinska folkupproret, ofta också skarpt kritiskt mot de ständiga judiska övergreppen mot palestinierna. Cordelia Edvardson har på senare tid öppet bekänt att hon faktiskt tar ställning för de skändligen förtryckta palestinierna - men - och det är viktigt - inte så långt att hon ifrågasätter den judiska statens existensberättigande. Hon inser inte att den enda lösningen är att Israel övergår från att vara en judisk stat, som aldrig kan vara rättvis och demokratisk, till att bli ett demokratiskt Palestina där landets judiska befolkning måste upphöra att vara förtryckets herrefolk och finna sig i att leva som jämlika med de arabiska palestinierna, kristna och muslimer.
Hur okunnig eller tragiskt förvillad Cordelia Edvardson är eller i varje fall har varit framgår av hennes bok, Om jag glömmer dig - en invandrares dagbok från Israel, utgiven 1976 på Forums förlag. Där skriver hon bland annat på sid. 11 och 12 om sionismen följande:
"Min mänskliga värdighet är helt beroende av min rätt att vara jude. Inte i religiös bemärkelse, jag är inte religiös, utan i historisk och nationell bemärkelse. Och jag är övertygad om att det judiska folket idag lever och dör med staten Israel. Utan Israel är judendomen dömd till undergång."
Det är sannerligen inte lätt att förstå vad Cordelia Edvardson egentligen menar här annat än den dårskapens förvirring och inkrökta religiöst humbugartade judiska fanatism som gett upphov till den judiska staten Israel. Hon säger sig inte vara religiös och som jude därmed - logiskt sett - främmande för judendomen med dess absurda lära om judarna som ett Guds utvalda folk med rätt att döda och förslava andra folk i det av deras Gud till dem utlovade landet, så skulle det aldrig ha funnits något judiskt folk eller någon judisk nation. De skulla ha uppslukats, som otaliga andra antika folk, av de omgivande folken. Typiskt nog säger hon också att det är judendomen som måste överleva och endast kan göra det i den judiska staten Israel.
Cordelia Edvardson är ett exempel på de sekulariserade och religiöst likgiltiga judiska sionisternas tragiska förvillelse: de tror sig tillhöra ett folk som lever i kraft av en religiös svindel som de själva ställer sig likgiltiga till bara därför att de blivit offer för en sionistisk propaganda med rötter i en judendom som de tar avstånd ifrån eller åtminstone säger sig vara likgiltiga för. Vad har Cordelia Edvardson och miljoner andra européer av viss judisk härstamning i Palestina att göra? De är där därför att man sagt dem att det är deras land som Gud har lovat deras förfäder vilka till största delen aldrig var deras förfäder, en Gud som de inte tror på!
Absurt alltigenom! Vansinne och dårskap som bara fött tragedier på tragedier!
Det är faktiskt en plikt och en skyldighet för Västvärlden och Sverige att tala om för dessa förvillade judiska sionister att de har alltigenom fel och att de måste ta sitt förnuft till fånga och upphöra med tillbedjan av detta Israel, märkt av våld och ständiga övergrepp!