De flesta uppfattar nog Amnesty som en rent humanitär organistion, fri från alla politiska bindningar. En organisation man oreserverat kan stödja. Men förhåller det sig verkligen så? Är Amnesty helt oberoende och opartisk?
I de flesta fall är nog svartet tveklöst - ja. Amnesty står på den politiska fångens sida - i de flesta av jordens länder. Men finns det inte ett undantag? Hur är det med människor som gått emot sionismen och staten Israels intressen?
Låt oss då se hur Amnesty agerar. Att organisationen främst tar sig an fångar i öststaterna och i tredje världens diktaturer, är ju en naturlig följd av situationen i dessa länder. Även fångar i västvärlden har fått Amnestys stöd, t ex IRA-sympatisörer i Storbritannien. Men undantag finns: I USA bedrivs f n en ren häxjakt på vissa människor, som i samband med andra världskriget flydde från Östeuropa. Det gäller, idag ofta svårt sjuka åldringar, som av judiska grupper anklagas för s k brott mot mänsklighetern. Anklagelser, som ofta helt saknar saklig underbyggnad och enbart bygger på uppgifter från Stalintidens hemliga polis. Utan någon möjlighet att försvara sig deporteras dessa hjälplösa människor till Sovjet eller Israel - i dokumenterade fall till skådeprocesser fängslanden och död. Vi vet också att detta är länder där tortyr hör till rättsprocessens rekvisita. Får dessa på politiska grunder förföljda människor Amnestys stöd. Nej!!! Vi måste fråga oss varför?
Fallet Vanunu ger oss en klar ledtråd. Mordechai Vanunu är israelen som avslöjade Israels hemliga kärnvapenindustri. Och sedan bortrövades av den israeliska terrororganisationen Mossad till Israel där han isolerats i fängelse, förmodligen på livstid - troligen efter tortyr. Vanunus fall är fullständigt solklart ett typfall för det slags terrorhandlingar och fängslanden, på politiska grunder, som Amnesty normalt prioriterar. Men nej. Efter påtryckningar från Amnestys amerikanska avdelning har organisationen beslutat att inte ta upp Vanunu som samvetsfånge. Han skall lämnas att ruttna bort i glömska. Varför då detta häpnadsväckande ställningstagande från Amnesty? Kan det vara så, att Amnesty inte arbetar för den, som ansetts skada judiska intressen? I stället för stöd utsätts nu Vanunu för den judiska smutskastningsmaskinen. Och sionismens språkrör i Sverige lämnar entusiastiskt sina bidrag. Se Svenska Dagbladet 1988-11-16, där under rubriken, "Vanunu som ulv i fårakläder", denne modige och osjälviske man, framställs som en simpel skurk, som bara varit ute efter att tjäna pengar. Givetvis tillåts ingen att bemöta den lögnaktiga smutskastningen.
Finns då några belägg för att sionistiska agenter infiltrerat Amnesty? (Vi kan här skjuta in en parantes och påpeka att infiltration på högsta nivå är just en metod som rekommenderas i skriften Sions Vises Protokoll - den skrift vars avslöjande utlöst formliga panikreaktioner i judiska kretsar). Vad har då Amnesty haft för ledning under senare år? Jo faktiskt har en svensk, den sionistiske Thomas Hammarberg - under en rad år haft toppositioner i Amnesty, både internationellt och i Sverige. Herr Hammarberg har ett förflutet i folkpartiet, t ex som ordförande i ungdomsförbundet. Han har således haft rikliga tillfällen att frottera sig med figurer, som Per Ahlmark. Samme Ahlmark, som är vår tids kanske mest rabiate arabhatare och som tycks ha vigt sitt liv åt det palestinska folkets förintelse.
Vad har då denne Hammarberg att säga om palestinierna? Jo svar får man i en pamflett denne givit ut tillsammans med nämnde Per Ahlmark och en viss Ernst Klein, redaktör på sionistorganet Expressen. Klein står endast Per Ahlmark efter i verbal förmåga, vad gäller att ösa sitt hat och sin förintelselust över det palestinska folket. De tre herrarnas alster i fråga är betitlat: "Det hatade Israel" och utkom i tryck 1970. Här avslöjar sig Hammarberg i sin totala nakenhet: Det fasansfulla judisk-israeliska förtrycket på de ockuperade områdena beskriver han som "Ockupation för fred". Han behärskar fullkomligt hela den sionistiska arsenalen av förakt för palestinierna, som på sedvanligt sätt beskrivs som en hop djuriska terrorister, utan varje rätt till medmänsklig omtanke och förståelse. Israelerna däremot ser Hammarberg som ljusbärare, vilka kommit till det nya landet för att lyfta det ur sitt primitiva barbari. Det bör läsas i sin helhet av var och en som vill få inblick i hur äregirighet och maktlystnad kan förblinda en människa.
Hammarberg är nu generalsekreterare i Rädda Barnen. Rädda Barnen är mycket aktivt till förmån för de hundratusentals lidande palestinska barnen - eller? Man mår illa!!!
Då vi nu känner dessa förhållande inom Amnesty, är det då att förvåna, att organisationerna Amnesty och Rädda Barnen är så frånvaramde i Intifadans Palestina? Att Amnesty blundar: Medan de judiska bödlarna krossar benen i kroppen på de palestinska barnen. Sparkar fostret till döds i mammans livmoder. Spränger småbarnsfamiljens hus i bitar. Gasar ihjäl spädbarnen på sjukhusets BB-avdelning. Varje dag. Dag efter dag.
Vad gör då Amnesty internationellt. Jodå, man har kört igång en mastodontturné, med popstjärnan Bruce Springsteen, som främsta dragplåster. Springsteen är av judisk härkomst. Turnen görs till förmån för de mänskliga rättigheterna och som en protest mot de övergrepp som förekommer. Med hjälp av den sionistiska mediamaskinen når man miljarder människor. Det finns bara en liten hake: Inga judiska övergrepp mot den palestinska befolkningen uppmärksammas.
I sina annonser i svenska tidningar om ekonomiskt stöd säger Amnesty: "Politiska fängslanden kan aldrig accepteras". Uppenbarligen finns en dold fotnot med lydelsen: "såvida det inte gäller motståndare till judiska och sionistiska intressen".
I israeliska fängelser och koncentrationsläger försmäktar i dag tusentals palestinier, många barn och ungdomar. Alla offer för myndigheternas godtycke. Vem kan hjälpa dem? Kan någon som förstått litet av krafterna bakom Amnesty verkligen råda någon palestinier att vända sig med förtroende till denna organisation? Vågar någon palestinier lämna förtroliga uppgifter till Amnesty? Uppgifter som i orätta händer kan betyda döden för den fängslade själv, men också för hans anhöriga och vänner. Att agera genom hemliga dödspatruller är ju inget främmande för judiska organisationer vare sig inom eller utom Palestina. Situationen är skrämmande för oss alla.
Vilka slutsatser kan man då dra av fallet Amnesty. Jo, för det första: Genom att helt korrekt verka mot förtryck och missförhållanden på olika håll i världen framstår ledarna för organisationen som odiskutabelt förfinade och moraliskt mycket högtstående människor. Människor vars omdöme och syften ingen ställer ifråga. Skulle någon krake påpeka att man gör vissa undantag i tillämpningen av sin förmenta humanitet, så finns alltid den så effektiva smutskastningsmaskinen att ta till. Den har ingen hittills motstått. Den tystar varje kritisk röst. Må det så vara en tidigare aktad universitetsprofessor eller rent av en rikspresident. Då uppnår ledarna för den humanitära organisatinen en sådan renommé att välmenande och godtrogna människor helt enkelt inte kan tro att så fina personer i själva verket överser med våld och förtryck, ja kanske rent av är förtryckets arkitekter. Och när den egna gruppens offer utmålas som krigsförbrytare och terrorister - ja, då blir man trodd.