Raul Hilberg, en av de mest ansedda
författare som försvarar denna
fysiska utrotning av judar som utförts
av tyskarna under andra världskriget,
började sina efterforskningar i detta
ämne 1948.
1961, efter mer än 12 års
forskningsarbete, så publicerade han
The Destruction of the European Jews
(Chicago: Quadrangle Books). I denna
publikation, så framlägger han
"förstörelsen av Europas judar" som
ett omfattande företag som Hitler
personligen övervakade, som, enligt
Hilberg, gav två order för att
genomföra detta. Sedan, fortsätter
han, agerade ett stort antal tyska
tjänstemän, speciellt inom polisen
och militären, i
överensstämmelse med dessa order, i
laga ordning samordnat sina insatser för
att förbereda, organisera, övervaka
och genomföra detta omfattande
kriminella företag.
1976 publicerades The Hoax of the
Twentieth Century, skrivet av en av de mest
ansedda revisionistiska författarna,
Arthur R. Butz, som undervisar i Northwestern
University nära Chicago. Han visade att
den påstådda utrotningen av judar
utgör "det tjugonde århundradets
största bluff".
1978-1979, publicerade jag två
artiklar i den ansedda dagstidningen i Paris
Le Monde där jag visade att de
påstådda nazistiska gaskamrarna
inte kan ha existerat, i huvudsak på
grund av fysiska och kemiska orsaker.
Note 1 Dessa
artiklar orsakade stor uppståndelse.
Två välkända franska
intellektuella Raymond Aron och
François Furet, förordade ett
internationellt symposium av experter som
skulle hållas för att
fastställa för världen att
utrotningen av judar och de nazistiska
gaskamrarna verkligen existerat. Bland de
experter som skulle deltaga fanns Raul
Hilberg.
Precis innan detta symposium skulle
anordnas, så gjordes en lång
intervju med Hilberg av den inflytelserika
franska tidningen Le Nouvel Observateur, i
vilken denna tyskfödda judiska
historiker uttryckte några
häpnadsväckande
påståenden. Note
2 Beträffande förstörelsen
av Europas judar och de nazistiska
gaskamrarna, sa han att i grund och botten
fanns inga dokument som verkligen bevisade
dessa saker, utan i stället några
vittnesmål som "överrestämde
någotsånär".
Fastän Hilberg naturligtvis
håller sig till sina grundläggande
teser om utrotning så är det en
väsentlig skillnad på det han
säger i denna intervju mot vad han sagt
tidigare. Det är uppenbart att det
är revisionismen som är orsaken
till denna förändring. Hilberg
erkänner mer eller mindre det, även
om det bara är indirekt. Han
förklarar bestämt: Note
3
Jag vill bestämt
påstå att Faurisson och andra,
utan att vilja har gjort oss en
tjänst. De har tagit fram
frågor som har den verkan att
engagera historiker i nya
efterforskningar. De har tvingat oss att
än en gång samla information,
för att på nytt undersöka
dokument och gå djupare inpå
omfattningen på vad som har
hänt.
Det internationella symposiumet ägde
rum som planerat i Sorbonne mellan den 29
juni och den 2 juli, 1982, men bakom
stängda dörrar. Sedan följde
en redovisning av diskussioner och slutliga
bedömningar vid en presskonferens. Men,
till överraskning för alla
närvarande, så infann sig bara
Raymond Aron och François Furet till
presskonferensen. De tillkännagav
å ena sidan "trots efterforskning gjord
med veteskaplig noggrannhet", så har
ingen lyckats finna någon order
från Hitler som sa att judarna skulle
utrotas, och, å andra sidan, att
sträva efter att få revisionister
rättsligt dömda var som att bedriva
en häxjakt. Inte ett ord sades om
gaskammare.
Sju månader senare så
summerade Hilberg sina nya teser för en
åhörarskara på 2700
personer, vid Avery Fischer Hall i New York
City: Den kompletta tyska taktiken för
en fysisk förstörelse av judarna
skapades genom tankeläsning! Inga
dokument som kunde bekräfta denna
kriminella taktik har kunnat finnas, eftersom
inga sådana dokument har existerat.
Under flera år så opererade hela
det tyska byråkratiska maskineriet
genom en slags telepati. Som Hilberg
formulerar det: Note
4
Men det som började 1941 var
en förstörelseprocess som inte
var planlagd, inte centralt organiserad av
någon byrå. Det fanns inget
utkast och det fanns ingen budget för
något förintande
förfaringssätt. De [dessa
förfaringssätt] togs steg
för steg, ett steg i taget.
Sålunda skedde det inte genom att
någon plan hade framlagts, utan
genom ett ofattbart möte genom
telepati, en samstämmighet - en
vittomfattande byråkrati genom
tankeläsning.
Låt oss notera igen dessa
avgörande ord: "ett ofattbart möte
genom telepati, en samstämmighet -- en
vittomfattande byråkrati genom
tankeläsning. Note
5
Två år senare, bekräftade
Hilberg dess ord och denna förklaring
vid den första
"Holocaust-rättegången" mot Ernst
Zündel i Toronto. Han gjorde detta under
ed när han korsförhördes av
Zündels försvarsadvokat, Douglas
Christie, som jag assisterade. Note
6
Det var samma år (1985) som den
"reviderade" upplagan av hans bok kom ut. I
den boken använde inte denna professor i
Vermonts universitet uttrycket
"samstämmighet" eller
"tankeläsning". Men han skrev: Note
7
I den slutgiltiga analysen,
så var inte förstörelsen
av judarna en produkt av lagar och
befallningar som det var en fråga om
en anda, en delad
fattingsförmåga, i
synkroniserad samklang.
Han skrev också "oräkneliga
beslut gjordes i ett vittomfattande
byråkratiskt maskineri" utan "en
grundläggande plan". Han säger
"inga skrivna direktiv publicerades",
"munliga direktiv och bemyndiganden", och
"grundläggande förståelse av
officiella resultat av beslut, behövde
inte order eller förklaringar." "Inte en
enda byrå" har funnits, skriver han,
och "inte en enda organisation dirigerade
eller samordnade processen".
Förstörelsen av judarna,
sammanfattade han, var "verket av ett
vittomfattande administrativt maskineri," och
"ingen special-byrå upprättades
och ingen speciell budget tilldelades
för förstörelse av Europas
judar. Varje organisation hade en speciell
roll att uppfylla i processen, och varje
organisation genomförde sin uppgift."
Note 8
För mig, är detta som att
förklara vad som skulle vara ett enormt
kriminellt företag i industriella
proportioner baserat, speciellt, på ett
vapen (ett kemiskt slakthus som använde
ett insektsdödande medel),
manövrerat genom ingripande av ett
heligt spöke, som tänkte ut och
åstadkom ett slags spontant
skapande.
Jag vägrar att tro på det som
inte är trovärdigt. Jag vägrar
att tro på det ofattbara. Jag
vägrar att tro på vad Hilberg
själv kallar "ett ofattbart telepatiskt
möte". Jag vägrar att tro på
tankeläsning eller telepati, precis som
jag vägrar att tro på ingripande
av ett heligt spöke eller ett spontant
skapande. Jag utesluter varje historisk tes,
varje system av historiska förklaringar,
som baseras på ett sådant
tankeläsnings-begrepp.
Den 23 november 1978, så
förklarade den franska historikern
René Rémond för mig:
"När det gäller [de
nazistiska] gaskamrarna, så är
jag beredd att hålla med dig. När
det gäller genocide så är jag
övertygad att nazismen i sig själv
var tillräcklig pervers så att
denna genocide var en del dennes motovation
och handlingar. Men jag inser att jag inte
har några vetenskapliga bevis för
denna genocide."
Detta är det minsta man kan säga
om man tar hänsyn till historiska
fakta.