"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

HOME


(BILAGA 7B, från Ahmed Rami till Svea hovrätt)

NOAM CHOMSKY: 

NÄR SKA YTTRANDEFRIHETEN FÖRSVARAS? 

***

Noam Chomsky är professor i lingvistik (språkforskning) vid Cambridge University i Massachusetts, USA, välkänd för sitt starka politiska engagemang mot USA:s krig i Vietnam under 60- och 70-talen. 

*** 

SJÄLVKLARHETER OCH HYCKLANDE INTELLEKTUELLA


De påpekanden som här framförs är så självklara att jag måste be de förnuftiga personer, som läser detta, om ursäkt. Men om det likväl finns vissa goda skäl att framföra dem, och det oroar mig att det gör att, så kommer de att vittna om vissa anmärkningsvärda aspekter i våra intellektuella kretsar idag.

Innan jag tar upp det ämne jag blivit ombedd att yttra mig om, är det nödvändigt att framföra två nödvändiga klargöranden: För det första - jag behandlar här endast ett exakt och speciellt ämne, nämligen rätten att fritt få framföra åsikter, slutsatser och övertygelser. Jag skall här inte alls yttra mig om Robert Faurissons verk eller den kritik han framför, vilket jag inte känner så väl till, och inte heller de ämnen han behandlar, vilket jag inte heller är särskilt insatt i. För det andra - jag har några inte smickrande (men förtjänta) kommentarer om vissa grupper inom vår intelligentsia, vilka helt saknar respekt för fakta och förnuft, något jag själv bittert fått erfara. Det jag skulle ha att säga gäller förstås inte de många andra som oförtröttligt fortsätter att visa prov på intellektuell integritet. Jag ska inte här gå in på detaljer. De negativa tendenser jag syftar på här är tillräckligt intressanta för att förtjäna uppmärksamhet, men jag vill inte att mina kommentarer missuppfattas och tillämpas utanför det problemområde jag behandlar.

För ett tag sedan blev jag ombedd att skriva på en petition till försvar för "åsikts- och yttrandefriheten" för Robert Faurisson (som är en fransk oliktänkande). Petitionen ger absolut ingen information om karaktären, nivån eller giltigheten av hans forskning, utan begränsade sig uttryckligen till att försvara grundläggande rättigheter som betraktas som självklart förvärvade i demokratiska samhällen. Petitionen uppmanade universitetet och andra auktoriteter att "göra allt som står dem till buds för att garantera Faurissons säkerhet och hans frihet att utöva sina legala rättigheter" ("do everything possible to ensure Faurisson's safety and the free exercise of his legal rights"). Jag skrev på, utan att tveka.

Det faktum att jag skrivit på denna petition väckte en storm av protester i Frankrike!!

Jag blev mycket mer förvånad över att få läsa att Pierre Vidal-Naquet (sionist) finner petitionen "skandalös" och speciellt att jag skrivit på den.

Vidal-Naquet uppger endast en orsak till att han finner petitionen, såväl som min underskrift, "skandalös". Petitionen informerade endast om att Faurisson hade publicerat sina "resultat" ("Since he began making his findings public"), något som är ovedersägligt, men den säger eller antyder inget exakt om deras värde och heller inget om deras giltighet.

Jag angriper ingen bestämd. Men antag att någon verkligen fann denna petition "skandalös", inte p g a en tolkningsfråga, utan p g a dess verkliga mening. Antag att denna individ finner Faurissons åsikter chockerande och t o m förfärliga och att han bedömer Faurissons åsikter och sätt att forska som skandalöst. Antag t o m att han har fog för dessa slutsatser - om han har rätt eller ej saknar minsta betydelse i detta sammanhang. Vi kan därav dra den slutsatsen att individen i fråga anser att petitionen var skandalös och att Faurisson verkligen borde berövas sina normala mänskliga rättigheter att yttra sig, att han borde avskedas från universitetet och att man borde trakassera honom, och t o m utsätta honom för fysiskt våld etc. En sådan attityd är inte ovanlig. Den är typisk t ex för amerikanska kommunister och deras motsvarigheter i andra länder.

 

SELEKTIV YTTRANDEFRIHET?

För dem som har lärt sig något från 1700-talet (se Voltaire) så föll det sig helt självklart, utom all diskussion, att försvar för rätten till yttrandefriheten: inte bara begränsar sig till de idéer man samtycker med utan att man, just i det fall då det rör sig om åsikter som man finner utomordentligt chockerande, som man bör försvara denna rätt å det ivrigaste. Att understödja rätten att uttrycka redan allmänt accepterade åsikter är ju helt klart så gott som betydelselöst. Allt detta är man helt införstådd med i USA. Därför förekommer inget i USA som liknar "Faurisson-affären". Men i Frankrike (och i vissa andra europeiska länder), där traditionen med medborgerliga rättigheter är långt ifrån befäst och där tendenser av djupt totalitär art bearbetat intelligentsian under åtskilliga år (kollaborationen, det stora leninistiska inflytandet, den nästan verklighetsfrämmande attityden hos den nya högerfalangen bland de intellektuella osv), är situationen uppenbarligen helt annorlunda.

För den som engagerar sig för den kulturella situationen i t ex Frankrikes intellektuella kretsar, saknar affären Faurisson inte intresse. Den för genast tankarna till två jämförelser. Den första är följande: jag har ofta skrivit på petitioner, som verkligen gått till ytterlighet, till försvar för ryska dissidenter, vars åsikter verkligen varit avskyvärda: anhängare till amerikanska barbariet och grymheter, då de härjade i Indokina, eller anhängare till kärnvapenkriget eller anhängare till en religiös chauvinism som påminner om medeltiden. Ingen har någonsin höjt protester för det. Men om någon gjort det, skulle jag ha betraktat detta med samma förakt som jag hyser mot kampanjen som har drivits mot petitionen för Faurissons medborgerliga rättigheter, och av samma skäl. Men då jag säger att Faurisson bör garanteras rättigheten att framföra sina åsikter vilka de än är så anses detta principiella ställningstagande som "skandalöst" och man gör ett stort "nummer" av det i Frankrike. Orsaken till denna distinktion är ganska uppenbar. I fallet med de ryska dissidenterna, så godkänner staten (våra stater) detta stöd för egna syften som inte har någonting att göra med försvar av de mänskliga rättigheterna. Men i fallet Faurisson, så är försvar av dennes rättigheter inte en doktrin som stöds officiellt. Intelligentsian, som älskar att ställa sig i ledet och gå i takt, känner inget behov av att försvara yttrandefriheten för sina egna oliktänkande i västvärlden som de gör utan att tveka när det gäller sovjetiska dissidenter.

 

EUROPAS OCH USA:S OLIKTÄNKANDE

En andra jämförelse kommer också i tankarna. Det är sällan som jag säger något positivt om den ledande intelligentsian i USA. Det är likväl mycket belysande att jämföra de franska (och andra europeiska) reaktionerna på Faurisson-affären med liknande fenomen i USA. I USA har Arthur Butz (vilken man kan anse som en amerikansk motsvarighet till Faurisson) inte blivit utsatt för sådana obarmhärtiga attacker som man riktat mot Faurisson i Europa. När historierevisionisterna höll en stor internationell sammankomst i USA, uppstod ingen hysteri liknande den som, i Frankrike har omgivit Faurisson-affären. Då det amerikanska nazistpartiet kallar till en demonstration i den, till stora delar, judiska staden Skokie (Illinois), vilket ju är en ren provokation, försvarar American Civil Liberties Union (en organisation till försvar för de mänskliga rättigheterna) deras rätt att demonstrera ( något som självklart har våldsamt retat det amerikanska kommunistpartiet till vansinne). Och vad jag vet så fungerar det på samma sätt i England eller i Australien, länder som, liksom USA, har en levande tradition att värna om de medborgerliga rättigheterna och om friheten. Butz (som är revisionist och professor vid ett amerikanskt universitet) och de andra är föremål för kritik och hårda (intellektuella) fördömanden (aldrig några rättsliga eller administrativa åtgärder) men utan att någon, vad jag vet, ger sig på deras rättigheter och friheter. I dessa länder behövs överhuvudtaget ingen "oförarglig" petition som denna som man, i Frankrike, finner "skandalös". Och, om det förekom en sådan petition, skulle den helt säkert aldrig angripas utom bland mycket små och betydelselösa kretsar av försumbar karaktär. Jämförelsen är belysande. Det är en återverkan av samma faktorer som gjorde att leninismen, under lång tid, drog åt sig stora delar av den franska intelligentsian på grund av dess förakt för grundläggande principer i försvaret för friheterna och av den fanatism med vilken de nu är beredda att blåsa till korståg mot tredje världen. Det finns alltså djupt inristade totalitära strömningar som träder fram i olika skepnader och som utgör ett allvarligt hot mot demokratin och yttrandefriheten. Här har vi, tror jag, ett ämne som ännu förtjänar att ordentligt analyseras.

Jag skulle slutligen vilja göra en kommentar beträffande Faurissons förmenta "antisemitism". Låt oss först konstatera att t o m om Faurisson skulle befinnas vara en lidelsefull antisemit eller en fanatisk nazianhängare så skulle detta absolut inte påverka legitimiteten i att försvara hans medborgerliga rättigheter. Tvärtom, detta skulle göra försvaret av dessa rättigheter ytterligare angeläget och viktigt, eftersom, än en gång, och det är en självklarhet sedan århundraden, att det just är rätten att uttrycka de mest avskyvärda åsikter som bör försvaras intensivast; det är alltför lätt att försvara yttrandefriheten för sådant som inte behöver försvaras. Men, bortsett från denna centrala fråga kan man fråga, sig om Faurisson, verkligen, är antisemit eller nazianhängare, som hans motståndare påstår. Efter vad jag läst, p g a anklagelser mot honom, kan jag inte finna något bevis som ger stöd åt sådana slutsatser. Jag finner inte heller några trovärdiga bevis i de dokument jag läst om eller av honom, vare sig i publicerade artiklar eller i hans privata korrespondens. Såvitt jag kan bedöma, så är Faurisson en sorts relativt opolitisk liberal forskare. För att ge stöd åt denna anklagelse för antisemitism, har man informerat mig om vad man minns om ett brev från Faurisson, vilket vissa tolkar som innehållande "underförstått" antisemitiska yttranden. Detta gamla brev är från början av 50-talets tid, under kriget i Algeriet. Det förvånar mig en aning att seriösa personer kan framföra sådana anklagelser - även privat i ett brev till mig - och anse dessa som tillräckliga för att betrakta någon som "ökänd antisemit". Jag kan inte finna något, i de publicerade texterna, som rättfärdigar sådana anklagelser. Men antag att vi skulle tillämpa sådana metoder mot andra människor och tillfråga dem, t ex, om vilka deras åsikter, , var om franska kriget i Indokina och om stalinismen under 50-talet!

 

Noam Chomsky



Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk