Israels makt i Sverige

Ahmed Rami

 

 

Denna bok

Har Israel en stor makt i Sverige? Och hur fungerar denna makt? Varför bedyrar partiledarna för alla de stora svenska riksdagspartierna sin kärlek för Israel? Finns det klara politiska och ideologiska gränser mellan Israel och Sverige? Har Israel överhuvudtaget några bestämda gränser i Mellanöstern eller i världen? Varför är svenska massmedierna styrda av israeliska agenter? Behöver Sverige befrias från den israeliska makten? Varför och hur?..

Det är några viktiga frågor som behandlas i denna bok. Ahmed Rami, författaren till denna bok, är doktorand vid Stockholms universitet, ansvarig utgivare för Radio Islam och författare till boken Vad är Israel? och boken Ett liv för frihet.. Han är åtalad för att i sin bok Vad är Israel? och i Radio Islam ha uttryckt missaktning mot den sionistiska judendomen och mot ockupationsmakten Israel. Den 5 september 1989 började en lång politisk rättegång mot Ahmed Rami. Denna bok är en radikal kritisk granskning av judendomen, dess sionism och dess judiska stat Israel.

Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm
tel: 0708121240

 

INLEDNING

 

Denna bok innehåller inga bomber eller dynamit. Den innehåller fakta, åsikter och idéer i ord! Ord ska bemötas i sak med ord - som man säger idag om Rushdies bok - i en fri och öppen debatt. Inte rättsligt, med rättegångar och förbud. Alla religioner, ideologier, grupper och individer ska tåla kritik!

Kritik och förtal mot Islam kallas 'yttrandefrihet', kritik mot judendomen kallas "missaktning" och 'antisemitism'!

Denna bok utgör en radikal kritisk granskning av sionismen, judendomen och Israel. Hoppas att den bemöts i sak i en fri och öppen debatt. Den judiska makten bör acceptera att det kan finnas en 'opposition'. Den bör tolerera att bli emotosagd i debatten!

I alla konflikter finns två parter! Lyssna inte bara på Israel i Palestinakonflikten utan lyssna också på den andra parten, den kränkta, den grymt förorättade, den palestinska! -Rättvisan bjuder att man lyssnar på båda parter i en tvist - annars kan ingen rättvisa skipas och ingen rätt dömas!

Denna bok framför den andra partens åsikt, och ser problemet från en annan synvinkel! Den går dessutom till botten med palestinakonfliktens orsaker och belyser ingående och granskar vad Israel verkligen är och bygger på sionismen och dess uppbundenhet till den gammaltestamentliga och talmudiska judendomen, en internationellt mäktig och rikt förgrenad nationalistisk lära, maskerad som religion. Judendomen är en rasistiskt nationalism som kallar sig "religion".

Kom ihåg: alla stora religioner, Islam, kristendomen, buddhismen eller hinduismen, är universella, för alla folk! Endast en så kallad religion, judendomen, är avsedd för endast ett folk och verkar för dess herradöme över andra folk! Kan ni tänka er en svenskdom, alltså en religion avsedd enbart för svenskar och svenskättade, med särskilt krav på alla folks vördnad och hänsyn till det utvalda herrefolket, svenskarna eller en franskdom, avsedd enbart för fransmännen, en tyskdom, en kinesdom, en japandom och så vidare. Blotta tanken är ju absurd! Men när det gäller judendomen ombeds alla världens folk att visa detta självvalda herrefolk en särskild vördnad och speciella hänsyn som att detta folk från hela världen strömmat in i Palestina och erövrat palestiniernas land och sedan utsätter de palestinier som inte fördrivna ännu för det mest skamlösa och barbariska förtryck! Är inte detta absurt? Läs denna bok så får du veta mer om _ palestinakonfliktens orsaker och varför Västvärlden har funnit sig i det absurda och i stort går i Israels ledband!

 

1

FÖRORD

 

Hur kommer det sig att alla de stora svenska riksdagspartierna bedyrar offentligt vid varje val sin kärlek till Israel och försäkrar att de stöder den judiska staten? Och varför granskar massmedierna aldrig Israels sionistiska ideologi med judiska lobbygrupper och deras makt i USA liksom i Sverige och andra länder? Varför fördöms aldrig i Sverige sionismens Israel som rasistisk stat, när FN redan 1975 med stor majoritet fördömde sionismen som "en form av rasism"?

Israel som har en politisk och ekonomisk makt i andra länder är i nästan alla avseenden ett särfall bland världens stater: en kolonial inkräktarstat på ett annat lands territorium (Palestina), en stat som aldrig fastställt sina geografiska eller politiska gränser, en stat där flertalet av dess medborgare bor "utomlands" och är medborgare i andra länder (judar i hela världen betraktas av Israel som israeliska medborgare!), en liten småstat (4 milj invånare på Smålands areal) som sedan över 20 år förfogar över kärnvapen och medeldistansmissiler, dessutom har en krigsmakt med lika toppmoderna amerikanska vapen som Nato. Israel, som varit invecklad i sex öppna krig under sin 41-åriga existens, företar dessutom ständiga militära angrepp på grannlandet Libanon, där Israel dessutom självsvåldigt upprättat en "säkerhetszon" och konstant bombar civila mål. Israel är också den enda stat som ständigt bryter mot alla FN-resolutioner som berör den judiska staten.

Israel förklarar sig vara en "demokrati" - men bryter mot alla demokratiska fri- och rättigheter för palestinierna som berövats sitt land av samma Israel.

Trots alla dessa oerhörda utmaningar sker i Sverige endast mycket lama och försiktigt formulerade protester mot Israel för dess brutala övergrepp. Att fördöma och bojkotta Israel som Sverige gör mot apartheidens Sydafrika kommer aldrig på fråga - varje försiktigt framfört förslag i den vägen väcker genast våldsamt indignerade protester.

Har då Israel en stark makt i Sverige? Och hur kan detta komma sig? Och hur fungerar denna sionistiska makt? Det är några viktiga frågor som belyses i denna bok.

Om det förekommer i boken upprepningar i anförda fakta och tankegångar så har detta att göra med att denna bok innehåller vissa inslag som har sänts i Radio Islam vid olika tillfållen under åren 1988 - 1989, vilket jag ber läsarna om överseende med. Författaren till denna bok är doktorand i statsvetenskap vid Stockholms universitet och ansvarig utgivare för Radio Islam. För sitt motstånd mot diktaturen i Marocko är han dödsdömd i sin frånvaro, och för hans radikala kritik mot Israel och dess makt i Sverige är han åtalad för "hets mot folkgrupp" i en lång rättegång i Stockholms tingsrätt som börjar den 5 september 1989.

Jag vill framföra ett varmt tack till alla mina vänner som har hjälpt mig med språkbehandling och korrekturläsning. Låt mig särskilt nämna Marie-Louise Wadenberg, doktorand vid Stockholms universitet.

I mina två tidigare utgivna böcker Vad är Israel? och Ett liv för frihet (Kultur Förlag 1988/89) ges en utförligare bakgrund till ämnet och till mitt engagemang i denna fråga.

Stockholm 16 augusti 1989

Ahmed Rami

 

2

HETS MOT FOLKGRUPP

 

Radio Islam har vid flera tillfällen visat hur sionisterna i Sverige använder lagen om Hets mot Folkgrupp för att tysta all kritik mot sina förehavanden. Lagen om Hets mot Folkgrupp antogs redan på 1940-talet efter sionistiska påtryckningar. Sionisterna har även lyckats genomdriva liknande lagstiftning i alla de länder där de vunnit inflytande, såväl i öst som väst.

Sionisterna var således ute i mycket god tid då, man skaffade sig detta vapen att kunna ta till som en munkavle på sina motståndare. Vi ser här åter hur väl den utstakade planen i skriften Sions Vises Protokoll följs. Denna lag används idag för att tysta all kritik mot den judiska staten Israel och dess grymma ockupation av Palestina.

Man måste erkänna att sionisterna tillämpar sin munkavle-lag på ett djävulskt skickligt sätt. Med lagens hjälp tystar sionisterna inte bara kritik mot sig själva. Utan, som en avledande manöver, låter man lagen också gälla några ur maktsynpunkt betydelselösa minoriteter, som exempelvis zigenare. Sionisternas efterföljare kan härigenom intala sig att de är upplysta och humana personer, som står över rasfördomar och andra uttryck för vulgära uppfattningar. Denna känsla av upphöjdhet är ytterst viktig för många gojer.

Om detta varit allt hade lagen om Hets mot Folkgrupp ändå inte kunnat få sådan acceptans bland gojerna (icke-judar på hebreiska - singular goj). Vi skall nämligen inte tro att gojen i gemen är någon kristusgestalt, som går omkring och bara älskar sin nästa. Nej, han har, enligt sionisterna, stort behov av att få ge uttryck för det hat han kan känna mot andra människor och grupper. Och här kommer sionisternas geniala drag. De har helt sonika undantagit två betydelsefulla grupper från tillämpning av lagen om Hets mot Folkgupp, nämligen för det första tyskar och för det andra muslimer, araber och palestinier! Så kan den lille gojen både ha kakan och äta upp den! Han får känna sig förnämt storsint då han avstår från kritik mot judar och zigenare samtidigt, som han utan minsta risk, fritt kan vräka sitt hat över tyskar och muslimer.

Och de av sionisterna ägda eller styrda massmedierna har som uppgift att regissera den judiska propagandan.

Att det förhåller sig på detta sätt får vi ju alla ständiga bevis för. Vi utsätts dagligen för hatfyllda skildringar av tyskar i de sionistkontrollerade massmedierna. Gör tankeleken att byta ut tyskarna mot judar i dessa sionistiska alster! Postverket skulle sprängas av anmälningar för hets mot folkgrupp!

Lika uppenbar är hetsen mot muslimerna, araberna och palestinierna.

Låt oss bara ta ett färskt exempel. Dagens Nyheter har den 24 maj 1989 en debattartikel med rubrik "Muslimsk apartheid kan få fotfäste." Här talas vidare om islam som "hotet mot vår bräckliga jämlikhet." och vidare "utgör muslimerna redan en stark påtryckningsgrupp,". "Vilka ambitioner de har bestäms av graden av det motstånd som de möter." Här har vi således ett klassiskt exempel på den VI och DOM-mentalitet, som sionisterna annars är så snara att fördöma!

Och ta denna godbit: "den religiösa lojaliteten går före lojaliteten mot det nya landet." Här har vi således påståendet om dubbla lojaliteter, som det anses vara ett så fasansfullt brott att tillskriva judarna! Vilket falskt hyckleri!

Artikeln i Dagens Nyheter avslutas med påståendet att muslimerna vill leva efter sina livsmönster i Sverige.

Ta alla dessa påståenden och ersätt muslim och islam med respektive jude och judendom. Vi får då exakt de åtalspunkter för vilka Radio Islam och min bok "Vad är Israel?" instämts inför Stockholm tingsrätt!

Vad är skillnaden mellan min bok och Rushdies bok?

Min bok kritiserar förtryckarstaten Israel och dess ideologi. Den ska förbjudas! Rushdies bok (Sataniska Verserna) gör narr av de förtryckta, de svaga, de förödmjukade muslimerna. Den ska försvaras och hyllas i yttrandefrihetens namn!

 

3

LJUSET OCH MÖRKRET

 

Så har då sionisterna åter bevisat att de inte kan försvara sig i en öppen och fri debatt, utan att de hör hemma i den mörkrets värld där motståndare endast kan bemötas med hot, våld och polisstatens förtryckararsenal. Inför den sakliga och välunderbyggda kritik, som framförs i Radio Islam står sionisterna nakna. Det enda de kan ta till är att söka tysta frihetens röst med hjälp av statsmaktens maktinstrument: "lagen om hets mot folkgrupp". Det hör till bilden att sionisterna sedan lång tid tillbaka planerat för denna situation. Överallt, där sionisterna lyckats vinna inflytande, har de påtvingat länderna liknande lagstiftning, som ett instrument att tysta all kritik av sina förehavanden.

Enligt välkänd sionistisk ritual sker förtrycket under ivrigt utbasunerande av dess raka motsats. Sionisterna försitter således aldrig en möjlighet att framställa sig själva som yttrandefrihetens främsta banerförare. Ett exempel härpå är Rushdie-affären. Uppenbarligen är det här fråga om en sataniskt skicklig sionistisk komplott. Rushdies bok lades av sionisterna fram som ett lockbete för oreflekterande islamiska "fundamentalister". Och, som vi tyvärr vet, så nappade vissa muslimer på sionisternas falska krok och spelar nu omedvetet sin tilldelade roll i den smaklösa teatern. Allt är givetvis iscensatt av sionisterna för att misskreditera islam och klumpiga muslimer. Och - inte minst viktigt -inför de godtrogna massorna kan sionisterna befästa bilden av sig själva, som yttrandefrihetens omutliga garanter och hängivna upprätthållare. Som vanligt ett högt spel - och skickligt genomfört. Allt helt i linje med den plan, som dras upp i skriften Sions Vises Protokoll - detta handlingsprogram, som av många bedömare anses vara sionisternas främsta rättesnöre.

Rushdie-svindeln är en global kampanj, som givetvis inte kan ta hänsyn till de lokala sionisternas önskemål i varje enskilt land. Och förvisso hade de svenska sionisterna kunnat tänka sig en bättre tidpunkt för genomförandet av Rushdie-projektet.

Jag skall, i det följande, komma till frågan varför sionisterna ser sig tvingade att omedelbart slå till mot Radio Islam, trots de komplikationer, som Rushdie-affären medför. Varför kunde sionisterna inte vänta ett tag tills Rushdie-affären hunnit sjunka undan i allmänhetens medvetande? Varför är det för sionisterna nödvändigt att omedelbart tysta Radio Islams sändningar?

Som läget nu är har sionisterna ställts inför pinsamma problem. Så har t ex Dagens Nyheter den 9 mars 1989 publicerat två inlägg - redigerade intill varandra på samma sida. Båda inläggen gäller anmälningar till justitiekanslern. I den första vill sionisterna stoppa Radio Islam och boken Vad är Israel?. I den andra anmälan vill muslimer stoppa Rushdies bok. Av den svenska intelligentian krävs nu att sionisternas krav på att tysta Radio Islam reservationslöst skall stödjas, som en hängiven aktion för demokratin och ett försvar för yttrandefrihetens högsta princip. Detta samtidigt, som tystandet av Rushdie skall beskrivas som utslag av de mest nattsvarta krafters anslag mot samma höga värden.

Motsägelsen bekymrar, trots allt, sionisterna. De kan ju inte vara säkra på att ha utrotat all tankeförmåga i Sverige. Det kan ju, hemska tanke, fortfarande finnas någon liten goj (icke-jude), som lyckats behålla en rudimentär hjärnfunktion. Någon enstaka röst kunde höjas i kritik. Och för sionisten är en fri röst alltid en röst för mycket. Ja, ett dödligt hot, som med alla medel genast måste undanröjas. Och vad händer då? Jo, massan av goj-fåren står förstås, som de är tillsagda, och bräker i sin fålla. Men det hemska händer! En, säger en, röst höjs, visserligen endast i en viskning. Och givetvis är det bara i ett litet nedläggningshotat pressorgan, som endast når några hundra läsare. Men ändå. Som ende svensk har Jan Myrdal "fräckheten" att i Folket i Bild Kulturfront antyda att det råder en motsägelse i sionisternas kampanjer för Rushdie men emot boken Vad är Israel?. En fruktansvärd händelse och ett majestätsbrott mot de härskande. Ska vi gissa att Jan Myrdals hälsa kommer att visa sig vara bräcklig framöver?

Även om ett svart får vågat ge ifrån sig ett litet "nä -ä" till protest, så kan sionisterna känna sig desto nöjdare med resten. Hela den bräkande farskocken av svenska s k intellektuella har lydigt gjort vad dess husbonde begärt. Hela raden av sionistagenter och medlöpare har ställt sig upp och försvarat Rushdies oavvisliga rätt till yttrandefrihet. Samtidigt, som man tigit totalt om sionisternas aktion för att tysta Radio Islam. Priset tas av de båda ledamöterna av den prestigefyllda svenska akademien, vilka i sin heliga vrede över "dessa muslimska anslag" mot Rushdie, avsagt sig sitt ledamotskap i akademien. Men har de med ett enda ord sökt förklara varför de anser att Radio Islam skall förvägras yttrandefriheten? Nej! Vi kan vara övertygade om att dessa sionistagenter kommer att bli rikligt belönade av sina uppdragsgivare.

Låt mig kort analysera Rushdies och Radio Islams påstådda brott.

Rushdies bok:"Satansverserna" är enbart en provokation, utan litterärt värde, med det enda syftet att på det allra grövsta sätt provocera troende muslimer. Boken har ingen som helst politisk eller moralisk motivering. Förutom provokationen leder den inte till något annat än en ofantlig ekonomisk vinning för författaren och förläggaren. Den senare, som bekant, av judisk börd. Denna kommersiella hatskrift, i ordets bokstavliga bemärkelse, anses av den svenska kultureliten vara berättigad till ett närmast religiöst färgat försvar.

Min bok "Vad är Israel?" liksom Radio Islams sändningar i Stockholms närradio utgör seriösa inlägg i samtidens mest brännande politiska fråga. Mellanösternkonflikten har moraliska och sociala implikationer, som gör den till vår tids ödesfråga. Många har betecknat det palestinska folkets öde som avgörande för hela mänsklighetens framtid. Radio Islam argumenterar med relevanta och sakliga fakta många gånger underbyggda med citat och dokumentation från ledande sionisters uttalanden och verk. Radio Islam stödjer sig på de urkunder på vilka sionismen grundas. Och det finns minst av allt några personliga eller kommersiella motiv bakom Radio Islams verksamhet. När det gäller boken Vad är Israel? blir plötsligt de annars så högstämda försvararna av yttrandefriheten tysta. Knäpp tysta. Ingen av dessa självutnämnda frihetsapostlar har med ett ord förklarat varför rätten till yttrandefrihet, enligt deras mening, inte omfattar Radio Islam.

Låt mig bara konstatera att Sverige idag, under den sionistiska makten, är en totalitär stat, ledd av ett pack av lögnare, hycklare och kräk, vilka inte är värdiga att stå vare sig under den svenska, eller någon annan fana, vilken representerar demokrati och frihet.

Israel representerar idag ett förtryck, som saknar motstycke i historien. Israel samarbetar intimt med världens mest avskydda regimer, som Sydafrika och de latinamerikanska militärdiktaturerna. Det svenska etablissemanget älskar att framstå som spjutspetsen i fördömandet av dessa förtryckarländer. Men, då Israels rasism och samband med slaktarstaterna blir allt öppnare och mer känt, blir det svårare för de svenska yrkeshycklarna att fördöma Sydafrika och de andra av Israels vänner. För mot Israel och sionismen kan ju dessa, dess lakejer, inte vända sig. Resultatet har blivit att man väljer att dämpa sin kritik mot Israels vänner, dvs. Sydafrika och diktaturregimerna. Något som blivit högst märkbart på senare tid i Sverige. Så detta är något vi fatt på köpet av hyllningen till sionismen: allt verkligt humanitärt solidaritetsarbete blir till ett hån. Och förtryckarna, var de än befinner sig, ges allt friare händer. Betalar - det gör världens förtryckta massor.

Men åter till frågan om varför sionisterna sett sig tvungna att slå till mot Radio Islam just nu. Varför kunde de inte vänta till ett mindra olämpligt tillfälle? Svaret kan bara vara att Radio Islam måste ha börjat förmedla någon information, som sionisterna uppfattar som ett dödligt hot mot sin hegemoni och sin maktställning i Sverige.

Låt mig stanna upp och konstatera vad Radio Islam hittills har åstadkommit. Det är förbluffande att konstatera att Radio Islam, genom att våga säga sanningen, närmast har satt igång en revolution i Sverige. Genom Radio Islams information har sionismen tvingats fram ur skuggorna och exponerats i ljuset. För insiktsfulla svenskar framstår idag sionisterna som landets verkliga härskare och de svenska s k maktharvarna bara, omedvetet eller ej, som ynkliga lakejer och medlöpare. Allt fler förstår numer, att den synliga politiken i landet bara är ett redigerat spel, för att förvilla folket och dölja den verkliga maktutövningen. Radio Islam har tvingat fram sionisternas agenter och medlöpare ur deras hålor och satt strålkastaren på dessa ömkliga individer. Här skall då noteras att en avslöjad agent är en förbrukad agent. Med sina program har Radio Islam tvingat det svenska etablissemanget att gradvis avslöja den sionistiska maffians makt i Sverige, som far allt svårare att dölja sina totalitära drag.

Sionisterna och deras svenska agenter ser med fasa hur den dag närmar sig, då de skall tvingas fram i ljuset, och i en fri och öppen debatt tvingas försvara sina förehavanden. För de själva vet bättre än några andra, att sionismen inte kan försvaras med sakliga argument. Ljuset sticker sionisterna i ögonen: därför skriker de! Sionisterna vet att sionismen är en mörkrets och de dunkla krafternas ideologi - det som nazisterna kallade "Nacht und Nebel". För är det inte just så att sionisterna fruktar dagsljuset på samma sätt, som sagornas troll fruktar den uppstigande solens klara strålar?

 

4

PROBLEMET OCH LÖSNINGEN

 

Som Radio Islams ansvarige utgivare vill jag informera om följande angående Palestinakonflikten:

Det finns tre synsätt på den sionistiska eller judiska staten Israel i Palestina:

1. Den sionistiska synen som självfallet också är Israels: att det är judarnas hemland som deras Gud en gång skall ha "lovat" deras förfäder. Enligt detta sionistiska synsätt är Israel en "rättfärdig" stat som måste bestå och försvaras med alla medel: Om Israel går under, så går alla judar under. Så anser sionisterna.

2. Den pro-sionistiska synen som omfattas av västvärldens stater, också Sverige: att Israel sedan över 40 år är en existerande stat som en gång erkänts av FN och som tydligen vill bestå. Enligt detta pro-sionistiska synsätt är Israel ett politiskt faktum som måste accepteras. Att Israel tillkommit genom att de sionistiska judarna från olika delar av världen strömmat in i Palestina och bemäktigat sig palestiniernas land med våld och terror bortser pro-sionisterna ifrån. Det är djungelns lag och maktens språk som (enligt sionisterna) ska råda och inte rättvisan eller folkrätten.

3. Den palestinska och muslimska synen som omfattas av det stora flertalet palestinier och även muslimer, särskilt i arabvärlden: att Israel är en inkräktarstat som i strid mot folkrätten stulit palestiniernas land och med våld fördrivit halva den dåvarande palestinska befolkningen i samband med den judiska statens upprättande 1948 och sedan förslavat och fortsätter att förtrycka de kvarvarande palestinierna.

Radio Islam delar helt den palestinska och muslimska synen på den judiska staten Israel.

Och därmed kritiserar Radio Islam främst den sionistiska synen men även den pro-sionistiska synen som helt förkastliga. Både den sionistiska synen och den pro-sionistiska synen strider mot rättvisan - enligt folkrätten - och kränker det palestinska folkets nationella och demokratiska rättigheter - enligt FN-stadgan om de mänskliga fri- och rättigheterna.

Den sionistiska synen rättfärdigar rovet av Palestina och fördrivning, förtryck och terrorisering av palestinierna. Mot detta måste varje ansvarsmedveten och rättsinnad människa protestera och verka för en radikal förändring, menar Radio Islam.

Men Radio Islam kritiserar också den pro-sionistiska synen på den judiska staten Israel som en redan existerande stat med existensberättigande. Enligt den pro-sionistiska synen måste man acceptera orättvisan bara därför att den är etablerad och för tillfället mäktig, med de starkaste vapnen. Detta synsätt är detsamma som att legalisera tjuven och hans stöldgods och göra den bestulne rättslös så länge han är alltför svag för att kunna få tillbaka sin bestulna egendom: ingen civiliserad samhällsordning kan acceptera sådant!

Det finns två tungt vägande skäl till att den sionistiska staten Israel måste upplösas och ersättas av ett demokratiskt Palestina med lika rättigheter för landets alla invånare: judiska trosbekännare liksom muslimska och kristna:

1. Rättvisans skäl enligt folkrätten - Inget folk och ingen grupp skall ha rätt att erövra ett annat folks land och sedan fördriva, förtrycka och förslava det erövrade folket. Tiden kan inte preskribera orättvisa. Folkrätten kräver inkräktarstaten Israels upplösning.

2. Den framsynta politiska klokhetens skäl - för att varaktigt lösa Palestinakonflikten. Israel har ständigt klart sagt Nej till varje konstruktiv och rättvis lösning av Palestinakonflikten: Nej till ens en palestinsk ministat på Västbanken, i östra Jerusalem och Gazaremsan! Nej till fredsförhandlingar med PLO! Israel säger endast Ja till en fullständig palestinsk kapitulation och till att också de sedan 1967 av Israel ockuperade palestinska områdena för alltid skall tillhöra Israel och ytterligare befolkas av sionistiska judar samtidigt som palestinierna skall fortsätta att bli terroriserade. Israel har därmed bara ytterligare bekräftat sin vålds- och erövringspolitik i strid mot rättvisan och folkrätten. Och därmed har Israel, som från början är en banditstat, förlorat allt existensberättigande som stat bland civiliserade och fredsälskande stater i världen. Enda lösningen på det farliga konfliktladdade problemet är att omvärlden utsätter Israel och de sionistiska judarna i hela världen för sådant tryck att flertalet av judarna i Israel inser att den judiska inkräktarstaten Israel måste övergå i ett demokratiskt Palestina. Radio Islam vill med sina informationsprogram verka för att en stark opionion växer fram i Sverige som kan utöva detta tryck på Israel - det är också ett nationellt svenskt säkerhetsintresse att den allt farligare Palestinakonflikten löses på ett rättvist, konstruktivt och varaktigt sätt.

Det är viktigt att alla - också svenskar - verkligen förstår varför Palestinakonflikten blir allt farligare och kan urladdas till ett tredje hett världskrig, om denna konflikt inte får en rättvis och varaktig lösning.

1. Så länge Israel består och fortsätter att terrorisera palestinierna består och växer hela den arabisk-muslimska världens fientliga hat till Israel och världssionismen och till USA och även den övriga västvärlden som är fast i den sionistiska propagandans grepp att bistå och försvara Israel. Israels arrogans är en fruktansvärd utmaning!

2. Israel får - eller skaffar sig - från USA ytterst avancerade vapen och har sedan över 20 år egna kärnvapen och kärnvapenbärande missiler. Som försvar mot det aggressiva och expansionistiska Israel skaffar sig arabländerna också allt effektivare och farliga vapen, fast inga kärnvapen. Ett nytt krig mellan Israel och de omgivande arabstaterna (och det är det enda resultatet som kan bli följden av dagens israeliska politik) kan leda till att Israel i ett trängt läge sätter in sina kärnvapen och då utlöser en sådan fruktansvärd vrede i hela den muslimska världen att det kan leda till ett tredje hett världskrig - med oförutsebara ohyggliga följder också för Europa och Sverige. Så länge Israel består råder denna spänning och uppladdning av vapen i hela Mellanösternregionen.

3. Så länge Israel består är Israel också en fara för sig själv som stat och står allt närmare ett inbördeskrig, allteftersom motsättningarna och hatet växer mellan de militanta judiska extremisterna som fått ett allt starkare grepp om Likud-partiet under Israels premiärminister Yitshak Shamir å ena sidan och den inför västvärlden mer lyhörda taktiska grenen av sionismen som återfinns inom "vänstern" och även inom "arbetarpartiet" under Shamirs koalitionsbroder Shimon Peres. Ett inbördeskrig inom det sionistiska Israel mellan de hycklande taktikerna och de mera raka och ärliga sionisterna är - enligt alltfler rapportörer från Israel - inte alls otänkbart utan alltmer troligt, och det kommer med sannolikhet att leda till den icke hycklande militanta högerextremismens - Sharons - seger och upprättandet av en öppen diktatur (även bland judar eftersom den aktuella diktaturen bara utövas mot de ockuperade palestinierna) och naturligtvis till tvångsdeportering av alla palestinier. I ett sådant läge kan den judiska staten knappast undgå att nära nog totalt fördömas och även isoleras från omvärlden. Då inställer sig något mycket farligt: det gammaljudiska Massada-komplexet med samling av alla fanatiska judar, också i "diasporan", alltså utanför Israel, till försvar för Israel mot en enad fientlig omvärld där parollen lyder: Hellre dör vi alla än kapitulerar! Med tanken på att Israel redan förfogar över Mellanösterns ojämförligt starkaste krigsmakt och egna israeliska kärnvapenbestyckade missiler står de omgivande arabländerna inför det akut överhängande hotet att förintas av det krigiska Israel. En oerhört farlig spänning uppstår i hela världen.

Låt mig sammanfatta: Vilket scenario man än framställer som sannolik, kvarstår ändå det obestridliga faktum att själva förekomsten av den sionistiska staten Israel utgör en ytterst farlig oroshärd, en eldfängd krutdurk som när som helst kan explodera vida omkring! Det finns bara en lösning: Israel (som är ett stort internationellt socialfall som lever som parasit på andra folks bekostnad) måste desarmeras genom påtryckningar utifrån, eftersom Israel är helt ekonomiskt beroende av miljardstöd utifrån, främst från USA, och Israel måste genom dessa påtryckningar komma till insikt om att lösningen är verklig rättvisa och demokrati, alltså att den judiska staten som diskriminerar och terroriserar palestinierna upplöses och ersättes av en verklig demokrati, ett demokratiskt Palestina!

 

5

OM ISRAEL VORE EN DEMOKRATI

 

Om Israel vore en demokrati som Israel, sionisterna i Sverige och andra länder och deras anhängare ständigt hävdar, då skulle den judiska staten inte existera!

Ty om Israel verkligen vore en demokrati som till exempel Sverige, som är en svensk stat, inte judisk, islamisk eller kristen, då skulle följande ske:

1. Israel skulle anta en grundlag, där det bland annat fastställdes att alla landets invånare, oavsett etnisk härkomst och religiös trosbekännelse, från statens grundande 1948 undantagslöst har lika och samma medborgerliga fri- och rättigheter och att FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter skall respekteras konstitutionellt, alltså grundlagsenligt.

2. Israel skulle vidare i sin grundlag förbjuda alla militära och andra väpnade operationer "utomlands" från Israel och bestraffa de ansvariga för överträdelser som "brott mot mänskligheten och freden", enligt den ordning som fastställdes vid Nürnbergprocessen gentemot det besegrade Nazitysklands ledare och som även finns inskriven i gällande folkrätt.

3. Israel skulle fastställa sitt lands gränser, enligt de riktlinjer som fastställdes i FN-planen 1947 för Palestinas delning.

4. Israel skulle anta en bindande lag som ger alla från Israels territorium fördrivna palestinier rätt att som fullvärdiga israeliska medborgare återvända till sitt hemland och erhålla den mark som de förlorat och full kompensation för förlorad egendom och åsamkade lidanden. De palestiner som föredrar att inte återvända till sitt forna hemland skall erhålla full gottgörelse av Israel, enligt samma principer som Förbundsrepubliken Tyskland / Västtyskland utbetalat gottgörelsesummor till förföljda och fördrivna judar av det nazistiska Tyskland under åren före och under andra världskriget.

5. Israel skulle vidare i grundlagen / konstitutionen förbjuda varje inblandning i andra suveräna staters inre angelägenheter, vilket innebär att Israel offentligt avstår från att organisera judarna i alla andra länder och förklarar att alla judiska och sionistiska lobbyorganisationer i alla stater: i USA, Sverige med flera länder till stöd för Israel är olagliga, i strid mot Israels grundlag och i strid mot Israels klart uttalade vilja att respektera andra staters suveränitet. Judiska församlingar och sionistiska organisationer skulle upphöra sin verksamhet i Sverige och andra länder för att göra PR för Israel och samla in pengar åt Israel och att aldrig utöva politiska och publicistiska påtryckningar som innebär inblandning i Sveriges och andra länders interna angelägenheter - och en internationellt omfattande sionistisk spionorganisation för enbart judar och den judiska staten Israel: som ADL (Antiförtalsligan) med huvudkvarter i USA skulle förbjudas och upplösas - i samförstånd med ett "demokratiskt Israel"!

Om Israel genomförde dessa åtgärder, så skulle Israel uppfylla de krav som ställs på varje demokrati i andra stater och Israel skulle kunna respekteras som en fredsälskande demokrati. Detta skulle i praktiken innebära att Israel upplöstes som en judisk stat och faktiskt blev en palestinsk demokrati med lika rättigheter för landets alla invånare, judar och palestinier och för alla trosbekännare, judar, muslimer och kristna. En lag om återvändandet av landets invånare palestinierna ska stiftas och lagen om återvändande för alla världens judar , som Israel antog 1950, skulle självfallet upphävas, och gälla endast de människor som tvångsförvisats genom den nuvarande judiska statens terroraktioner och mot folkrätten stridande tvångsåtgärder, alltså palestinierna. Sionisterna själva och t ex deras agenter här i Sverige säger öppet att om Israel ger rösträtt till alla palestinier så skulle Israel upphöra att vara en judisk stat (alltså "den enda demokratin i Mellanöstern"!)

Men den judiska staten Israel uppfyller inte dessa elementära krav på en demokratisk rättsstat utan har handlat i stället stick i stäv mot dessa krav:

1. Israel är en exklusiv judisk stat för enbart judar och har ingen grundlag och alltså inga grundlagsenliga rättigheter för icke-judiska medborgare och invånare.

2. Israel har aldrig fastställt sitt lands gränser, utan är inställd på att ständigt expandera genom att lägga under sig ytterligare palestinska och arabiska områden.

3. Israel kränker ständigt internationell rätt och fred genom att oupphörligen företa militära angrepp på de arabiska grannländerna och speciellt på grannlandet Libanon och förstör där civila mål och dödar civila palestinier och libaneser.

4. Israel straffar aldrig de ansvariga för dessa och andra illdåd, utan de sker på den israeliska regeringens uttryckliga order, oavsett vilka partier som sitter vid makten. Folke Bernadottes mördare sitter i dag som Israels premiärminister.

5. Israel vägrar att låta av Israel fördrivna palestinier att återvända till sitt och sina fäders hemland - ens som döda att begravas i hemlandets jord - samtidigt som Israel släpper in i landet utländska judar som saknar all hemortsrätt i landet.

6. Israel vägrar betala ett enda öre till gottgörelse åt de palestinier som de tvingat ut ur sitt hemland och som i hundratusental lever i eländiga flyktingläger vilka i stället utsätts för ständiga trakasserier och ingrepp av den israeliska militären och väpnade judiska band, så kallade bosättare.

7. Israel bryter mot de mest elementära regler för varje rättsstat genom att ständigt införa militära undantagslagar gentemot palestinierna, med långvariga utegångsförbud, stängning av palestinska skolor och universitet och sträng censur.

8. Israel bryter mot den allmänt praktiserande principen bland alla civiliserade stater att icke blanda sig i andra staters inre angelägenheter genom att Israel håller sig med sionistiska agenter i andra länder som bedriver energisk spionage- och lobbyverksamhet för Israel via de av Israel underställda världssionistiska och världsjudiska organisationerna som styr de judiska församlingarna i hela världen och som är väl etablerade i USA, Sverige och andra länder.

9. Israel utgör ett konstant hot mot freden i Mellanöstern genom att använda sin överdimensionerade krigsmakt i aggressiva aktioner mot omvärlden och genom att bedriva legaliserad statsterrorism - till exempel när Israel bombade Iraks kärnkraftverk och när Israels mordkommando mördade PLO:s andre man Abu Jihad i Tunis jämte dennes livvakter förra året. Ständigt försöker Israel mörda PLO-ledare var de än befinner sig i världen.

10. Israel har genom sin utpressning tillskansat sig tillgång till de mest sofistikerade amerikanska vapnen och Israel innehar även sedan över 20 år kärnvapen och medeldistansmissiler som kan träffa mål i södra Sovjetunionen och i sydöstra delarna av Europas Natoländer. Därmed utgör Israel ett ständigt hot mot världsfreden, i synnerhet som Israels sionistiska lobbygrupper skaffat sig ett totalt grepp om USA:s president och kongress.

Kort sagt: Israel existerar enbart pga att den inte är demokratisk. Israel är inte en demokrati, inte en rättsstat och inte en stat som verkar för fred och folkförsoning. Israel är en rasistisk krigisk stat som konstant bryter mot folkrätten!

 

6

JUDENDOMEN - ETT STORT FALSARIUM

 

Jag har läst din bok 'Vad är Israel?' och den gjorde verkligen starkt intryck på mig. Speciellt den noggranna analysen och källangivelserna samt resonemanget kring den känslomässiga manipuleringen av oss med syfte att lägga munkavle på all kritik av sionismen. När jag läste de avsnitten så var det precis som om de gav ord åt en diffus obehagskänsla som jag haft hela tiden men inte klarat av att formulera. Jag ska göra mitt bästa för att bidra till att fler läser boken.

Jag har med all respekt några synpunkter på resonemanget på sidan 40 i boken. Där sägs i stort sett det som jag uppfattar som det starkaste känslomässiga argumentet för sionismen. Nämligen att judarnas hemland fram till år 137 var nuvarande Israel och att de därefter "hamnade i exil", d.v.s. i diaspora. Det är just denna förmenta så kallade diaspora, ett omhuldat och svulstigt ord som älskas djupt utav sionisterna, då det är vad de bygger hela identitetskänslan på. Det är just den förmenta så kallade diaspora som jag har undersökt. Och den bild jag fått då skiljer sig helt från texten på sidan 40. Detaljen som gjorde att jag började undra över Palestina var den allmänna skildringen av hur skapandet av Israel hade gått till. "FN beslutade om delning. Judarna godtog detta och utropade staten Israel. Och araberna gick omedelbart till anfall." Samtidigt råkade jag se på annat håll att det faktiskt var över ett halvår mellan de två händelserna, d.v.s. FN:s beslut och utropandet. Varför hade detta tidsintervall försnillats? Vad hade hänt under tiden? Sen såg jag en tjusig bild av hur man fortfarande firade minnet av hur hjälp till instängda judar nådde fram under kriget. Men då såg jag att de var instängda på ett ställe som inte alls var inom det av FN definierade området. Man hade alltså inte använt tiden efter FN:s beslut till att flytta till det definierade området. Vilka detaljer hade själva utropandet av staten innehållit, d.v.s. vilka var gränserna? Detta har jag inte kunnat hitta någonstans tyvärr.

Själva orsaken till att jag började intressera mig för Palestina-problematiken var att jag närmast av en slump snubblade över en ren lögn. Detta gjorde att jag började undra och när mina frågor bemöttes med svar som jag efter kontroll kunde se var nya lögner blev jag helt besatt av att få reda på hur det verkligen är. Upprinnelsen var som jag nämnde för dig att en judisk vän till mig inte kunde hålla inne med vad han innerst inne var så stolt över. Nämligen det han trodde var judarnas historia.

Han berättade om sitt så kallade folk. Han kallade sig ateist. Samtidigt passade jag på och fråga lite som jag alltid funnit märkligt, t.ex. om Bibelns ålder, hur de kunde var släkt med varann allihop och vad de menade med att vara i den så kallade diaspora.

Hans svar var att Bibeln var 5000 till 3000 år gammal. Inte ett ord hade ändrats och det var hans folks historia. De hade bott i Israel tills romarna tömde landet och hade därefter spritts ut över hela världen. Detta var ju imponerande men samtidigt fel på åtminstone en del av detaljerna. Detta råkade jag känna till närmast av en slump. Alltså började jag först lite av allmänt intresse men sen med växande engagemang att kolla upp det hela. Detta har tagit flera veckor och min häpnad och förskräckelse har bara blivit större.

Den korta bild som gavs i all litteratur när sökprincipen var judar och judendom var till min stora förvåning hans, d.v.s. deras egen utsaga nästan ordagrannt återgiven. En betraktelse så att säga utifrån saknades helt.

Bibeln hade jag aldrig läst men det gjorde jag nu. Snabbt och effektivt rakt igenom utan religiösa funderingar. Jag vill gärna berätta vad mitt omedelbara intryck var. Detta var innan jag försökte ta reda på vad bibelforskningar har gett.

Jag tycket Bibeln föll sönder i skilda typer av text. De första delarna var blandningar av detaljerade religiösa skildringar och svepande hållen sammanbindande text. Stora delar föll helt ur ramen och verkade vara brottstycken från en kultur på en högt stående nivå.

Sen kom rent berättande text av god kvalité. En områdeshistoria med en heterogen befolkning som ägnade sig åt balsdyrkan. En av dessa gudar var nämnd Jahve. Texten var här försedd med klumpiga hänsyftningar till de tidigaste delarna av Bibeln, av typen "som vår fader Abreham har sagt" respektive "gjort", lagda i munnen på huvudpersonerna som uppenbarligen inte annars var tyngda av härstamnings eller religions funderingar. Dessa hänsyftningar som tillfogades i efterskott för att stämma med de första delarna. Dessutom finns en mängd så kallade profetböcker som uppmanar och hotar ovannämnda invånare med vad Herren ska ta sig till. Ofta framsagt med stor poetisk kraft. Av texten att döma tog inbyggarna inte nämnvärt intryck.

Framställningen avslutas med att 2 präster som man säger hittar de första delarna. En prästkodex och därefter hela Toran i templet, och grundar en religion på basis av dessa. Därför började jag läsa om Sommer och Babylon eftersom det var därifrån prästerna kom. I Babylon hade judarna varit omgivna av en mängd material från dåtidens äldsta högkulturer. De regerande kungarna, t.ex. Arktaksarkses II var religiöst intresserad och deltog med uppenbar välvilja i utformandet av en enhetlig monotoistisk religion.

 

Torans berättelser är uppenbarligen en konstruktion gjord för att ge israeliterna en härstamning som var både gammal, gudomlig och dessutom med anknytning till den välvillige kungen i Babylon. Så lät de t.ex. en man vid namn Abreham gå ut ur vad man kallade det kaldéiska Uhr, cirka 2000 år f.Kr. Fast kaldéerna inte erövrade Uhr förrän cirka 600 år f.Kr. Denna Abreham var av texten att döma djurnormad. En märklig sysselsättning för en stadsbo. Herr Abreham hade dessutom 12 stycken söner med precis samma namn som israeliternas bosättningsterritorier bland kananéerna. Strukturen krävde också en förklaring till vad lagarna kom ifrån. I Ninever finns en bild av hur kung Amorabi mottar stentavlor med lagar från solguden. De kan man fortfarande beskåda. Så detta tema måste ha legat nära till hands och så uppfanns Moses. Lagarna var i stort sett en kopia av sumerernas lagar. Komplett med sabbat, kalender m.m. m.m. Sabbaten var tydligen ett firande som var allt för svårt att foga in på ett övertygande sätt i de historiska skildringarna från år 1000 till år 700. Därefter fick de i boken Josua erövra Kanan med misstaget att de inte kunde känna till att Jerikos murar fallit 5500 år tidigare, istället som föregivit 900 år tidigare. Med denna bok gick det med vissa redigeringar, ovannämnda bakåtsyftningar att foga de historiska skildringarna efter de nyförfattade. Fast övergången blir klumpig. Josuas bok överlappar Domarboken med motsägande uppgifter och dessutom med en ovanlig taffligt skriven text jämfört med det mer autentiska materialet i stommen till Domarböckerna.

Man kan också notera att det enda ställena i de historiska böckerna, d.v.s. Domar-, Samuel- och Konungaböckerna, där arken och stentavlorna ömt omnämns, är i de ord som läggs i Salomos mun. Vid närmare granskning upptäcker man att det textstycket innehåller delar som bara kan vara skrivna av en person som levt efter den babyloniska så kallade "fångenskapen". Slutsats alltså, religionen judendom har inte utövats före det så kallade återvändandet från Babylon. Och det var alltså inte fråga om att restaurera en religion utan snarare att grunda en. Varken Abreham, Moses, arken eller lagtavlorna har naturligtvis funnits. Salomos tempel kan möjligen ha haft någon förlaga. Men hela beskrivningen av honom och templet är rätt fristående ur övriga texten. Och som enligt ovan bevisligen författade på 400 talet f.Kr. liksom Toran, Josua och Domarböckerna.

(Jag har passat på och kontrollera de allmänt förekommandet påståendet att man har hittat gamla handskrifter som skulle vara ursprungstexterna till Gamla Testamentet. Det har man inte alls. Det enda man har hittat är en, säger en rulle från 1000-talet f.Kr. Och den innehåller en profetskrift som inte har med israeliterna att göra och inte finns med i Gamla Testamentet. Profetrörelsen var allmänt utövande på den tiden. )

I Bonniers lilla uppslagsbok står följande att läsa under ordet judar: "Ett semitiskt folk boende i Israel ända från förhistorisk tid. Under århundradena före Kristus pågick en viss förskingring. Efter kriget mot romarna år 137 e.Kr. tömdes landet och judarna har sedan dess levt i förskingring i olika länder fram till år 1948 då den judiska staten Israel återupprättades."

Jag har försökt titta på Palestinas områdeshistoria istället för som landet gängse presenteras enligt judendomens historieskrivning.

Omkring år 400 f.Kr. grundades den första religiösa församlingen där medlemmarna gick under namnet judar. Grundarna var 2 från Babylon inflyttade prelater. Nämligen Esra och Nihemja. De tittade igenom människorna för att rensa fram de som har den föregivna härstamningen. Och dessa bildar tillsammans med prästerna den första judiska församlingen. De bosatte sig på tempelområdet i Jerusalem. Och Bibeln beskriver hur Esra började undervisa ur Toran. Ett alster vars existens och innehåll åhörarna t.o.m. enligt själva bibeltexten varit helt obekanta med. Toran hade han som han säger hittat i templet. Och det upplyses även om i Gamla Testamentet. Han hade hittat Toran liksom en lagbok, prästkodex med vissa av Torans lagar som också blivit funnen där tidigare.

Religionen definierades av skrifter som grundarna hade haft med sig, innehållande gamla babyloniska seder, sagor och lagar överförda från förmenta förfäder. De utvalda.

Enligt alla tillgängliga källor, även Bibeln, uppgick denna församling till mellan 40 och 50 000 personer. Alltså en bråkdel av Palestinas dåvarande invånarantal.

Nu kommer det konstiga. Efter cirka 200 år fanns det judar runt hela Medelhavet och en stor del av Orienten uppgående till ett antal av cirka 8 till 9 miljoner. (Bonniers biblioteks världshistoria. Professor P. Brun, Åbo.)

Vad jag kan se har den så kallade förskingring som det judiska folket pratar om som skulle ha ägt rum år 400 till år 0 aldrig ägt rum. Detta måste vara en konstruktion för att förklara att judar fanns över nästan hela den då kända världen vid krigen mot romarna. Området uppvisar inget ökat befolkningstryck med utvandring som följd. Och inte heller vikande näringsunderlag eller deportationer. Inte heller var judarna vid den här tiden kända som handelsmän. Något som använts som förklaring till den så kallade förskingringen av judar före krigen. Ingen sådan utflyttning finns heller på något sätt återgiven i källor. Judarnas antal skulle alltså enligt dem själva ha ökat från 40 till 50 000 upp till cirka 8 till 9 miljoner på grund av vad de kallar diaspora. Någonting som är matematiskt och befolkningsmässigt omöjligt. Vid kriget år 70 e.Kr. finns inga uppgifter om deportation.

Efter kriget år 135 till 137 e.Kr. finns i många framställningar uppgiften att befolkningen i Judéen, inlandet inte vid kusten, att befolkningen där kördes bort. Att dessa människor skulle ha deporterats till olika ställen runt Medelhavet eller till Orienten det finns det inga uppgifter om. Det rörde sig dessutom om prästerskap som vid den tiden upptog en stor del av Judéens befolkning. Efter denna förskingring bestod Judéens befolkning till 25 procent av judar. I Samarien och Galiléen bodde judarna kvar som förut. Befolkningen i nuvarande Palestina bodde vid den tiden alltså kvar i stort sett som förut. Och det finns ingen anledning att tro att de bortkörda skulle ha flyttat längre bort än runt trakterna kring Jordan-floden, och i stor mån sedan tillbaka till Judéen. De följande århundradena fortlevde nämligen den judiska religionen i Palestina, med den skillnaden att det religiösa centret var flyttat till kusten. Det var tempelkulten i Jerusalem som var krossad. På 600-talet e.Kr. tvingades judarna i Palestina av den östromerske fältherren Herakleios att välja mellan döden eller omvändelse till kristendomen. Ingen uppgift finns om hur de valde, men det finns heller inte någon uppgift om några så kallade deportationer eller förskingringar. Det troligaste är att de valde omvändelse. Hela omgivningen behärskades vid detta tillfälle av Östrom.

Dessa nu nämnda fakta är tillgängliga i böcker om religionshistoria och om Romarriket. Men däremot inte i svenska läroböcker eller i judars beskrivning av sin egen historia. Men detta betyder ju att judarna inte är förskingrade från Israel. Jag uppfattar nämligen ordet förskingring som att människor ha fått flytta ut från landet och bilda de kolonier av judar som finns överallt. Detta är också den allmänt accepterade synen på vad som skedde. Men var kommer den versionen ifrån? Från judarna själva naturligtvis. Vilka med egen assistans och berövade sin egen härstamning givetvis inte kunde dra någon annan slutstats eftersom det var den enda möjliga förklaringen om deras religion skulle vara sann. D.v.s. att de var ättlingar till israeliterna.

Men detta har ju inte skett. Inte på något ställe går det att dokumentera en sådan utflyttning annat än given som en slutsats till det uppenbara faktum att det plötsligt fanns judar överallt. De folkförflyttningar som det så kallade judiska folket har företagit sig, skedde när de började utvisas ur sina hemländer runt Medelhavet, och kom till de nya germanska och slaviska staterna, där de verkligen på ett helt annat sätt började uppfattas som främmande. Och det började ske först på högmedeltiden.

"I diaspora" tolkar jag även som att om man drog det genetiska banden tillräckligt långt tillbaka i tiden så skulle man då hamna i Israel. Men det gör man ju inte. Banden är fullständigt avklippta. Till allra största delen naturligtvis på grund av askinaser-judarnas tillkomst på grund av Kaukasus missionen på 600 till 1300-talet e.Kr. Men att judarna runt om i Romarriket inte var släkt med Palestina-judarna, det har skickligt sorterats bort. Liksom att inte heller Palestina-judarna rimligen ens i någon nämnvärd del kunde härstamma från de fåtal som utgjorde den första judiska församlingen omkring år 400 f.Kr.

Här kommer jag och tänka på lustig sak. För flera år sedan innan jag börjat ens försöka begripa någonting, körde Arla en kampanj för yoghurt där man visade bilder på det ljuva Georgien där folk sades bli så sunda av yoghurt. Jag minns hur tittade lite extra på bilderna. Det var något välbekant över dem. Och efter ett tag slog det mig, de ser ju precis ut som judar. Detta kunde jag inte fatta eftersom jag på den tiden liksom alla andra trodde mig veta att judarna härstammade från Israel.

"Arabiseringen" från 600-talet e.Kr. och framåt bestod av att kulturer och förvaltnings språket var arabiska, samt att det religiösa livet med den nya framgångsrika religionen utövades på arabiska. Jag har med så mycket vansinniga påståenden och föreställningar om hur befolkningsutveckling tros gå till. Moderna historiker är faktiskt förbluffade över vilken kontinuitet som uppvisas i basen på befolkningspyramider. D.v.s. befolkning som står för basproduktionen. Detaljer i den kultur och har med näringsfång, liv och död att göra kan spåras 1000-tals år tillbaka i tiden. Men judar vill på allvar att man ska tro att det faktum att människor som pratar arabiska betyder att deras förfäder kommer från Mekka ungefär. För såvida det inte är fråga om en jude. För då beror det på att man har tagit över språket. Men den uppenbara frågan är ju varför han är jude. Och det lika uppenbara svaret är att någon av hans förfäder har omvänt sig. T.ex. uttryckte jag vid ett tillfälle beundran för egypternas fantastiska historia. Och jag fick då kommentaren: "Nä, de som bor där nu de är inte släkt med egyptierna. De är araber och de kom mycket senare." Som om nilbonden inte går där som hans förfäder gjort sen urminnes tider. Detta prat är ju oerhört. Vilken logik är det baserat på? Jag kan inte tro på den goda intentionen i sådana yttranden. Det måste ligga djupt andra orsaker bakom. För såvida jag inte har råkat ut för en ren idiot. Den orsak jag först kommer ock tänka på är att egenkärleken måste växa upp och fördunkla tankeförmågan totalt, inför möjligheten att kunna tro på att man tillhör dem få som har anknytning till verkligt gammal historia. Inom parentes sagt, en biolog skulle finna tanken att vissa människor har äldre härstamning än andra mycket roande...

Ovanstående leder till slutsatsen att den så kallade förskingring av det judiska folket som hela västvärlden fått sig förelagd som historiska fakta helt enkelt aldrig har förekommit. Människor har inte vällt ut från området. Det är istället religionen som har gjort det. Den förskingring som ägt rum det är den som palestinierna har råkat ut för på 1900-talet. Vidare att det faktiskt är palestinierna själva som är ättlingar till forna tiders historiska israeliter, kananéer, filistéer, nidjaniter m.fl. m.fl., som inte utövade den religion som kom att kallas judendom. Faktum kvarstår. Det så kallade Samarien och Galiléen har aldrig utsatts för folkförflyttningar. Och i det så kallade Judéen flyttades ett antal människor år 137 e.Kr. Men dessa gav sig inte ut över världen utan flyttade snarare tillbaka.

Att säga att judarna uppblandats med andra folk under sin tid i så kallad exil är även det helt onödigt. Ovanstående visar ju otvetydigt att judarna är dessa folk. De pratar om vad de kallar sin fäder. Men deras fäder är romare, nordafrikaner, iberer, georgier, armenier, iraker, greker, kazharer m.m. m.m. Och i många lite äldre skildringar när synen på att tala om människoraser var annat än den nu är, så sägs det lite förbryllat att "judarna uppvisar ingen enhetlig rastyp utan förefaller ha uppblandats med folken de bott hos." Förklaringen är alltså enklare än så...

En annan slutsats jag måste dra är att den judiska stat som israeler tror sig ha vad de säger återupprättat, den har aldrig funnits. Åtminstone inte som de tror. Tempelkulten i Jerusalem framstår för mig istället som teokratins centrum, med undersåtar som inte alls uppvisade samma nationalitet d.v.s. språk, bosättning eller ursprung. Fast de trodde det. Och teokratin kan i sin tur härleda direkt ur religionen judendom och inte ur några tendenser till befolkningsutveckling. Därav det faktum att själva innebyggarnas villkor inte ändrades speciellt på grund av teokratins fall. Frånsett att de som var judar fick skicka skatten till en annan ort. Vilken oerhörd skillnad i denna bild emot de storvulna visionerna om det så kallade deporterade folket, som berövats sitt eget hemland. Ingen har ens försökt förklara för mig hur det kunde komma sig att det bott en massa judar i Palestina även efter den så kallade förskingringen. Eller varför de förskingrade för allt i världen inte flyttade vad de säger hem då. För andra människor kunde ju uppenbarligen genomföra vissa förflyttningar.

När jag upptäckte detta förhållandet blev jag ärligt chockad. Vad som skett i Palestina det sista århundradet är ju en triumf för människors oförmåga istället för förmåga till analys. Och detta i en tid när upplysningens krav på källkritik och forskning tros ha slagit igenom på universitet och i undervisning. Hur är det möjligt?

Kronan på verket i stolligheter måste vara Östeuropas judar. D.v.s. den helt överväldigande majoriteten av dagens judar i USA och Israel. De tror på allvar att judarna från Judéen alla år efter 137, förökades till många miljoner och vandrat upp genom Kaukasus bergspass för att sprida ut sig över sydryska slättlandet. Arthur Koesslers bok tycker jag är tendentiös. Den heter 'The thirteen's pride' (?) och förespeglar därmed att resten av judarna skulle bestå av israeliternas så kallade 12 stammar. För övrigt hittade jag uppgifterna om Kazharriket helt på egen hand. Det är alltså ingen så kallad upptäckt av Koessler utan något som alla intresserade snabbt kan konstatera.

Och hur kan en hel värld lyssna på och beundra när den kazhariska bondkärringen Golda Mehir talar om för världen att araberna inte tillfört världen någonting samt att hon minsann som hon säger flyttar hem till det ställe som Gud lovat hennes förfäder. Den totala galenskapen. Och en annan sak jag förstått genom min litteratursökning är hur förfalskad och oförskämd den bild av araber är som vi har. För på det jag har sett verkar det ju närmast som om stora delar av våra vetenskaper helt och hållet vilar på den utveckling som gjordes i kalifaten och i de efterföljande islamiska rikena. Eller som ett citat ur din bok där Ben Gurion står och säger: "Vi härstammar från det gamla Israel. Det är sant. Men för över 2000 år sedan." Inklämd sådär liksom i förbigående, som någon slags fakta som är så självklart att man bara behöver snudda vid det. Och samtidigt visar det ju att karl måste vara idiot. Men det har jag å andar sidan tänkt många gånger på sista tiden när jag börjat intressera mig för vad folk egentligen säger. T.ex. Alf Svensson med flera.

Eller som en bok av Primo Levi som jag köpte för ett tag sedan för att uppfylla min samhälleliga plikt att riktigt penetrera och uppfyllas av det fasansfulla som hände i koncentrationslägren. Primo Levi var en italiensk jude som överlevt lägret. Han var kemist och en av 1900-talets mest respekterade författare enligt förlaget. Tyvärr började jag min vana trogen med innehållsförteckningen och såg då att det fanns ett kapitel längst bak där författaren besvarade frågor av skilda slag. Det kapitlet slog jag upp och det första jag läste gick i stilen "att hans psykiska styrka var något nedärvt eftersom hans förfäder var det lilla tappra folket som satte sig upp mot romarna, förlorade, deporterades och bildade kolonier, fick flytta på nytt" o.s.v. o.s.v. All medkänsla förbyttes tyvärr i äckel över att någon som anses så intelligent kan vara så dum. Boken fick förbli oläst.

En sak som förbryllat är de ständigt återkommande uppgifterna om judarnas låga antal. Vad jag tänker då är närmast: "Hur i hela världen räknar man judar i olika länder?" I svensk folkbokföring finns som bekant bara uppgift om personen är medlem i svenska kyrkan eller inte. Något så diffust som förment så kallat folktillhörighet det existerar naturligtvis inte, varken här eller i andra länder. Men tittar man på religiös samfundstillhörighet så blir saken genast intressantare. Kan det vara så att man helt enkelt adderar ihop de judiska församlingarnas medlemsantal?

USA är ett bra exempel. Enligt samstämmiga uppgifter uppgår USA:s judar till 3 procent av befolkningen. Vilket skulle vara cirka 7 och en halv miljoner. Själva säger de 6 miljoner. Detta är också den siffra man hittar om man försöker se på USA:s fördelning av så kallade etniska minoriteter. Om man däremot ser på religiös samfundstillhörighet så ser man att endast 53 procent av USA:s befolkning är medlemmar i samfund. Och dessa 53 procent fördelar sig som följer: Katoliker står för 18 procent, diverse protestantiska kristna för 32 procent och judendomen för 3 procent.

Dessa 7 och en halv miljoner består alltså av registrerade församlingsmedlemmar. Att religiositeten bland USA:s judar är rätt låg, det är ett välkänt faktum. Varje församling är självbärande och finansieras genom medlemsavgifter. Dessutom var det åtminstone förr i tiden vanligt att bara fadern i en familj var registrerad som medlem. Det verkliga antalet måste helt enkelt vara många gånger större. Något som alla som vistats i USA en tid också känner intuitivt.

För alla länder jag kollat upp gäller samma sak. Den uppgivna siffran judar av befolkningen stämmer också exakt med siffrorna för församlingstillhörighet.

Varför är då detta viktigt? Jag ska förklara hur jag har uppfattat sammanhanget:

I den subtila kamp om människors känslomässiga inställning till judar, sionism och Palestina-frågan som ständigt pågår, fungerar det så att judar alltid har satsat på exklusiviteten. Man säger vi som är så oerhört få. Härigenom blir dels den andel av judarna som dödades i förintelsen mycket större. Dels blir andelen judar inom det intellektuella etablissemanget också mycket större. Och så har vi alltid en tendens att ta parti för de som kan framställa sig som vad man säger "svaga men tappra".

Dessa argument berör själar djupt hos åhörarna och muslimers argument om sitt överväldigande antal förstärker enligt min mening bara detta. Om man hårddrar linjen mellan antagonisterna judar och palestinier, skulle istället palestinierna dra nytta av det.

 

Alla trådar jag drar i för att försöka förstå Palestina-problematiken leder ytterst till religionen judendom. Men kommen så långt är vidare resonemang förbjudet. Jag kan inte acceptera det. Jag närmade mig problemet med ärligt uppsåt men problemet får per definition inte ha några av de orsaker som jag har kommit fram till.

Hela resonemanget har lyfts upp till en abstraktionsnivå. De här abstraktionerna har jag funnit bestå av de känslor som en jude känner inför sitt ursprung, sina bröders lidanden m.m. m.m. Då är väl den naturliga vägen i alla fall för mig som är tekniker att undersöka detta ursprung och därmed relevansen hos de känslor som tydligen styr deras politik.

Om man som jag kommer fram till att det är ett enda stort falsarium som springer ur att religionen innehåller en tankefälla och ett logiskt fel så känns det naturligtvis som om marken öppnar sig under fötterna på en. Konsekvenserna om man tittar på vad som verkligen har hänt istället för de känslor folk känner inför vad de tror har hänt, konsekvenserna då blir dramatiska och fruktansvärda. Djävulen själv om han har funnits hade inte kunnat hittat på ett bättre skämt. Arma människor. Jag lider fruktansvärt med dem, men inte av de orsaker de själva skulle föredra.

Varför har det inte upptäckt det själva? Eller har de det? Om man pratar om "sina fäder" och sen studerar t.ex. på universitetet och upptäcker att de inte är ens fäder, vad gör man då? Varför har alla slutat att tänka där? Är det allt för förfärligt att tänka vidare? Ett ursprung har man ju. Alla har vi genetiska förfäder. Nästa steg borde vara att: "Om det inte är dem israeliterna, vilka är det då?" Jo, en grym slump som gjorde att någon förfäder någon gång för 600 till 2200 år sedan bytte religion. De var ju hemma hela tiden de arma stackarna. Både de spanska judarna, de romerska, de ukrainska under kosackerna m.fl. m.fl. Hela deras världsbild och de sammanhang de byggde den på var något som bara existerade i deras huvuden!

Den enda möjliga lösningen för att behålla sinnesfriden borde vara att klamra sig fast vid utsagan om den genetiska släktskapen med Gamla Testamentets personer. Samt att skriva om historien och envist upprepa den för alla som frågar. Samt redigera allt material de kan få inflytande över via olika påtryckningsmetoder. Och det verkar också vara vad som har skett.

(Är detta förklaringen till den märkliga spänning och kluvenhet jag tycker mig uppleva hos judarna? För att inte bryta samman under konsekvensen av den fysiska verkligheten har de i så fall fått stänga av vissa tankebanor. Jag talar nu om sionisterna. Men de verkar dock vara flertalet. Här är också frestelsen att ge sig in på resonemang som leder ut på djupt vatten så det ska jag akta mig för.)

Som jag sa nyss har jag kommit fram till att religionen judendom rymmer dels en tankefälla och dels ett logiskt fel. Dessutom har den några uppenbara nackdelar för att vara religion samt en konsekvens som de tydligen förbisett.

Tankefällan är naturligtvis att låta en religion rymma en härstamnings definition. Därav kommer att medan t.ex. en kristen inte inbillar sig att han har Paulus som förfader så är en jude övertygad om att Moses är det för honom. Just detta med härstamningens relation till religionen är så intrikat att det inte ens de flesta ickejudar lyckas se sammanhanget. Nämligen att religionen kommer först och idén om härstamning, det är ett resultat av den. Tänk t.ex. det är ju det naturliga att barn ärver sina föräldrars religion. Det är inte förrän på de sista årtiondena som det har kunnat vara annorlunda, t.ex. i Sverige. Det säger naturligtvis ingenting om vårt släktskap med andra människor som råkar ärva samma religion. Det är ju religionshistoria som får utröna det. Men detta resonemang tycks av någon anledning vara oöverstigligt för de flesta. Religionen judendom säger att de har samma förfäder. Därmed nog.

Det logiska felet är detta. Att om en jude får religiösa funderingar och bestämmer sig för att Gud finns, hur i hela världen ska han då på allvar kunna tro Gud skulle gör skillnad på människor? Om han å andra sidan kommer fram till att han är ateist, så borde det ju inte finnas något som hindrar att han genomför samma resonemang som jag gör här. Och då kommer man som synes fram till att den ateistiske juden är icke existerande. Ändå utgör de enligt egen utsago flertalet av judarna. Jag förstår inte.

"Nackdelen" med religionen är att den är monoteistisk. Om den hade varit poloteistisk hade deras Gud för andra människor framstått som den vanlige stamguden. Av samma dimensioner som gudar inom totenism och shamanism. Vilket det säkert var fråga om för de människor vilkas göranden och låtanden fick bli det frö religionen spanns runt. Men att låta en monoteistisk Gud vara Gud för en viss grupp människor, det blir med nödvändighet en paradox. Dessutom är ju själva idén i sig en ful förolämpning mot världens övriga befolkning.

En annan nackdel som kan härledas härur det är alltså den fientlighet dessa utvaldhet och härstamnings pretentioner inducerar. Om man tittar på alla tider, länder och folkslag där judarna som själva var samma folkslag mötte fientlighet, så finns bara två gemensamma nämnare. Mänsklighetens mänsklighet och egenskaperna hos judendomen.

Hur människan som social varelse fungerar är ett rent vetenskapligt forskningsområde med observation, analys och slutsatser som går att tillämpa på alla människor. Alltså kan den ondska som härleds om man nu gillar abstrakta begrepp, appliceras på alla människor. Återstår då judendomen enligt ovan som då måste innehålla de utlösande faktorerna till ovan nämnda fientlighet. Detta jag genomförde nu är en ren analys och jag kan som tänkande människa inte komma fram till något annat. Ändå inser jag vilket hat och raseri jag skulle möta om jag vågade säga detta. Kom då ihåg att det hela tiden är judendomen, inte judarna, som är det begrepp jag försöker analysera.

Slutligen kommer jag till en konsekvens av religionens brister som nästan är den upprör mig mest. Vad är dessa människor historia? Citat ur Månads Journalen från mars 1989 lyder så här: "Mitt folks historia är en kamp mellan kungar och profeter." Sagt med dyster stolthet av en uppskattad israelisk författare. Arme krake. Hans folks historia är ju den om de som avstod från sin egen historia. De som av ett märkligt historiskt religiöst krumsprång plötsligt fossilerades i utvecklingen. De som hela tiden genom århundradena läste om andra levande mänskor israeliterna. En värld som tydligen blev den källa de fick hämta sin livskraft ur och därigenom kompensera bristen på delaktighet i den innevarande historien. Allt medan deras verkliga folk och bröder t.ex. övriga spanjorer, följde utvecklingens normala fåra och har fått det liv de själva hade kunnat få i ett hemland hos "sitt folk".

För mig framstår de som de levande döda som plötsligt genom ändrade samhällsförhållanden kunde dra nytta av en speciell egenhet, lästraditionen. Och genomföra det sociala uppsving som gjorde det möjligt att i reell politik utveckla kronan på galenskapen. Nämligen sionismen.

Varför ska det vara så svårt och se? Det är väl bara och ta några steg tillbaka och betrakta fenomenet ur ett helhetsperspektiv. Utan något trams om högre rätt, religiösa definitioner, abstraktioner, härledar känslor m.m. m.m. och istället se på de mekanismer i ett mänskligt samhälle som gjort fenomenet möjligt. Att ha gjort det påminner mig lite om de där bilderna man kan titta på där man tror sig se en viss sak, men genom att möblera om perspektivet ser man att det är något helt annat.

Plötsligt tycker jag att de flesta som yttrar sig i Palestina-frågan och ska som man säger förklara de djupa sammanhangen, plötsligt tycker jag att de alla pratar i nattmössan som lallande fånar, precis som du antyder i din bok. Det rör sig om en skendebatt där de verkliga frågorna och de reella är förbjudna. Istället sitter de och vältrar sig i någon slags vokabulär som de uppenbarligen mår mysigt av. T.ex. hedersjudarna Per Ahlmark och Lars Gustavsson. Jag undrar osökt hur det ser ut i deras inre. Där måste det finnas äkta konstnärlig rotlöshet och vånda.

Varför har jag känt sådant behov av att skriva av mig detta? Jo, jag uppfattar mig som den vanlige betraktaren utifrån. Som när jag bara får reda på fakta också drar den självklara slutsatsen att det som begåtts mot palestinierna är makalöst och inte passar in i moderna historien överhuvudtaget. Detta kunde jag komma fram till genom att vara förutsättningslös ateist. Samt att inneha ett visst mått av energi. Något som jag är övertygad om stämmer in på de flesta svenskar.

Jag vill alltså visa på att jag tror att den effektiva punkteringen av tankeballongen sionism, det är rena fakta. Det måste vara att gå i fällan att följa med diskussionen på den abstraktionsnivå där felaktiga fakta redan ligger som grund.

Dessutom var det skönt att få skriva detta. Jag har gått och grubblat alldeles för mycket och har ju ingen att diskutera det med. Jag tror ju inte att jag tillfört något nytt och det är säkert mycket du inte håller med mig om. Men det är ett gensvar på din utmärkta bok. Det här brevet mycket längre än jag trott. Tack för att du tog dig tid att och läsa.

Hjärtliga hälsningar

Laila Söderberg

 

7

SVAR
FRÅN AHMED RAMI

 

Stockholm

31/03/1989

 

Bästa Laila!

Varmt tack för ditt långa och högintressanta brev som jag läst med stort intresse. Det är tydligt att du gått mycket metodiskt och långt för att efterforska sanningen om de många dunkla inslag som hänger samman med de något skilda officiellt vedertagna versionerna av Gamla Testamentet (GT) och om judarna och deras historia.

Låt mig kommentera så gott jag kan några av dina funderingar och reflexioner:

1 . Det är den i sedvanliga uppslags- och läroböcker förekommande uppgiften som jag återgivit i min bok, Vad är Israel?, om att judarna "förskingrades" - från Palestina till kringliggande länder - år 137 e K. Det är den heliga judiska "historia" som idag råder i de svenska historieböckerna. Om den uppgiften är riktig eller inte är en fråga som man inte far ställa eller diskutera idag, då blir man "antisemit". I alla händelser uppges vanligen att redan på Jesu tid, alltså drygt etthundra år dessförinnan, levde flertalet av den dåtida världens judar utanför Palestina. Skall man beteckna detta som "exil" eller "förskingring"? Enbart i Alexandria lär det ha bott fler judar på Jesu tid än i det dåtida Palestina, huvudsakligen i provinsen Judeén, medan Galiléen, där Jesus från Nazaret växte upp, då huvudsakligen beboddes av icke-judar, "hedningar' (Matt. 4:15)

2. Begreppet "förskingring" härstammar ju från Torah (5 Mos. 28:63) och har kommit att associeras till tvångsförvisning. Den historiska sanningen, som du också misstänker, torde i stort vara den att det är den judiska läran och inte judarna som spridit sig till kringliggande länder och även till mer avlägsna länder än i "det egna hemlandet". Förskingring är alltså ett judiskt begrepp som avser en Guds straffdom, men som sedan, på lämpligt sätt, omtolkats till att betyda tvångsförvisning (av judar) för att belasta "hedningarna" (icke-judarna) med skuld i den - i judendomen - rituella klagosången (vid "Klagomuren" och senare i effektivare "information och massmedial propaganda"). Till detta judiska klagande hör också av traditionen profeternas litanior, som - om de framfördes av andra - skul-le kunna tolkas som antisemitisk hets (t ex Jesaja 1:3-5; 3:9, Hesekiel 22:12; 25-29).

3. Det torde vara känt - och återgivet åtminstone av seriösa historiker -att det endast var ett relativt fatal judar från det högre samhällsskiktet som fördes bort till Babylonien, och att den mycket omtalade "babyloniska fångenskapen" inte var en ordinär fångenskap, eftersom man kunnat finna flera belägg för att judar i Babylonien bland annat ägnade sig åt penningutlåning eller bankirverksamhet. Det är också känt att det först var i Babylonien som judarna lärde sig läsa och skriva och där började författa Bibeln, senare även Talmud, fast först flera år efter Jesu tid, till stor del som en polemik mot de judekristna. Sedan perserna krossade det (fallfärdiga) babyloniska riket erbjöds judarna att flytta till Palestina (som också då ingick i perserriket) men relativt få judar nappade på anbudet. De som flyttade till Palestina, bland dem de båda i GT omnämnda judiska lagstiftarna Esra och Nehemja blev bestörta över att finna att judarna i Palestina (Judéen och framför allt Galiléen) hade uppblandats med andra folk och i stort glömt sin judiska troslära.

4. Så kommer vi till den, av dig, så riktigt påtalade gåtfulla judiska folkökningen - hur kunde denna lilla folkspillra eller stam föröka sig så enormt och så snabbt? Statistiskt sett är detta fullständigt otroligt och omöjligt. Det finns bara en förklaring som stundtals även framförs i gängse historiska och religionshistoriska verk (också av judiska författare) : att judarna bedrev en framgångsrik missionsverksamhet och lyckades omvända miljoner människor och fortfor med detta under Alexander den stores och dennes efterföljares tid (hellenismens tid), under romarrikets tid i konkurrens med den kristna missionen (kejsar Neros gemål Poppea t ex var judinna, konverterad eller ej, detta är tydligen ovisst) ja, den judiska missionen kröntes så sent som på 700-talet med en fantastisk framgång, när kazarerna i det kaukasiska Ryssland mangrant övergick till judendomen. Sannolikt härstammar majoriteten av vår tids judar - de s k askenaserna eller "östjudarna" -från dessa kazarer som efter Kazarrikets fall flyttade västerut, till Ukraina, Ryssland, Polen och Litauen. (Se Arthur Koestlers bok Den trettonde stammen som utkom i USA och England 1976 men som inte finns översatt till svenska!) Kazarerna var - och är - ett turkmongo-liskt folk med de karakteristiska grova judiska anletsdragen. (Koestlers bok är visst tendentiös men han har ju en ganska omfattande bibliografi och gör väl inte anspråk på någon pionjärinsats).

5. Självfallet har du i sak alldeles rätt, när du om judarna säger att deras förfäder var "romare, nordafrikaner, iberer, georgier, armenier, irakier, greker, kazarer m fl"- man kan förstås tillägga ännu äldre folk från hela denna region som egyptier, babylonier, kananéer osv. Men komplikationen består ju däri att judar inte bara är ett folk utan samtidigt också en troslära ("religion") och just i kraft av denna tvåsamhet blir judarna aldrig ett folk som uppgår i andra folk utan ett folk vid sidan av eller "över andra" folk, oavsett om de är troende eller ej. Kort sagt, när det gäller judar är allt ett gungfly och laddat med motsägelser och även absurditeter, där judarna har privilegiet att diktera villkoren om vilka som är judar och icke-judar liksom om vad som är judefientligt ("antisemitiskt" - trots att dagens judar övervägande inte är semiter vare sig språkligt eller kulturellt) och vad som är brottsligt eller ej!

6. Och visst har du också dragit den enda rimliga slutsatsen, när du säger att "den judiska stat som Israel tror sig ha "återupprättat" aldrig har funnits, åtminstone inte som de tror". Nå, de ledande sionisterna vet naturligtvis att det är en bluff med denna "återupprättelse av Israel". men denna bluff passar deras syften att lägga beslag på det strategiskt så viktiga Palestina, och denna bluff - det vet de också - imponerar på de kristna som har GT gemensamt med judarna i sin Bibel med dess förryckta historieskrivning som blivit heligförklarad - trots all sträng vetenskaplig bibelkritik sedan över etthundra år!

7. Du slår huvudet på spiken med din fråga: "Hur i hela världen räknar man judar i olika länder?" (när det inte finns några statistiska uppgifter bokförda i flertalet länder om antalet judar). Svaret är naturligtvis att det är judarna själva som avgör den saken och därför påträffar man så många märkliga motsägelser om antalet judar i världen, t ex före och efter andra världskriget. Enligt Jewish Almanac fanns det i världen år 1939 c:a 16 miljonerjudar, åren 1945 och 1946 uppgav samma källa att antalet judar hade växt till 18 miljoner. Efter att ha besinnat att detta antal inte kunde stämma med hänvisning till att "sex miljoner judar gasats" och skjutits ihjäl av nazisterna, så ändrades hastigt och lustigt siffran 18 miljoner till den mer passande siffran 11 miljoner i 1947 års upplaga och därefter. Kuriöst nog uppgav dr Nahum Goldmann, ordföranden för både Världssionistiska Organisationen och Världsjudiska Kongressen, i en intervju 1978, återgiven i Sydsvenska Dagbladet, att antalet judar i världen då ( 1978) uppgick till 18 miljoner. På 30 år skulle alltså den judiska befolkningen i världen ha ökat från 11 miljoner till 18 miljoner, en ökning med inemot 70%, vilket naturligtvis är absurt! Lögnare avslöjas i regel genom sin inkonsekvens. Men vem blir egentligen upprörd eller ens fundersam över sådant? Det förväntas av oss att vi skall nicka och samtycka till allt vad representanter för det utvalda folket säger!

8. Du har sannolikt helt rätt i att det verkliga antalet judar - de som räknar sig som judar - är betydligt större än vad som officiellt uppges från judiskt håll. Som du så riktigt påpekar är det ju bara församlingsjudarna som räknas och bokförs medan ett stort antal sannolikt en betydande majoritet judar, aldrig går i synagogorna, inte anser sig vara "troende" och därför inte räknas som judar trots, att de själva ändå anser sig vara judar och i sionistiska sammanhang påräknas som stöd för den sionistiska staten Israel. Jag har sett uppgifter om att det verkliga antalet judar i USA inte är 6 miljoner och inte heller 7.5 miljoner utan bortåt 15 ä 20 miljoner och det skulle nog komma sanningen närmare, om man besinnar det oerhört starka judiska inflytandet med bl a USAs stöd till Israel. För att få den mer exakta siffran bör man nog vända sig till de aktivistiska judiska/sionistiska organisationerna som ADL/b´nai Brith med huvudsäte i USA och förgreningar i flertalet länder, inklusive Sverige. Troligen är dessa uppgifter hemliga för profanum vulgus, också bland judar, och endast tillgänglig för en smärre krets invigda. Men varför inte undersöka saken - du som inte är känd/ökänd och därmed belastad som jag...!

9. När det gäller judendomen som religion så tror jag det är viktigt att försöka förstå att det inte här är fråga om religion i sedvanlig bemärkelse. Med religion menar vi allmänt tron på en Gud och på människors odödliga själar och därmed också tron på ett liv efter detta (antingen paradiset/den eviga saligheten eller helvetet). Men judendomen tror inte på ett liv efter detta: "Ty du är stoft och till stoft skall du åter varda." (t Mos. 3:19, Ps: 90:3, 104:29, Predikaren 3:20, 12:7). Sions kommande härlighet (hos Jesaja 60) är ett kommande jordiskt herravälde under judisk ledning. Detta är inte religion. Dessutom, en religion har inte med ett visst folk att göra utan är universell. Judendomen är nationalistisk. Redan genom att tala om judendomen som en religion och därmed heligförklara den har man lyckats förvirra begreppen för att söka behärska både sina egna anhängare (det egna folket) och andra seriöst religiösa (genom "religionsfrihet").

10. Den spränglärde framlidne engelske historikern Arnold Toynbee (med sitt tolvbandiga verk A Study of History, en sammanfattning i 1 band finns på svenska utgivet på Bonniers 1950) har kallat judendomen "en fossil" och räknar bara inte med den som en av de över 21 olika högkulturerna i mänsklighetens historia - detta sagt apro-pos din reflexion om judarnas historia: "ett märkligt historiskt/religiöst krumsprång som plötsligt fossilerades i utvecklingen". Visst kan man undra hur det egentligen står till med seloterna Per Ahlmark, Lars Gustafsson m tl. De tror sig uppenbarligen ha funnit någon slags lösning på sin egen inre vånda och allmänna tomhet genom att dyrka judarna - det är väl ett slags pseudoreligiositet (liksom marxismen tidigare var för många).

Till sist än en gång: Tack för ditt mycket innehållsrika och stimulerande brev som har gett mig mycket. Hoppas att du också i fortsättningen visar samma goda civilkurage och äkta sökaranda.

Hjärtliga hälsningar,

Ahmed Rami

 

8

VAD ÄR SANT OCH VAD ÄR FALSKT
I JUDENDOMENS LEGENDER

 

Om man tittar på en karta med judisk befolkningsutbredning före och efter den s k förskingringen år 137 så finns det faktiskt ingen märkbar skillnad! Man har försökt inbilla folk att kolonierna uppstod efter kriget. Men de fanns innan. Och vilka bestod de då av? Judar, javisst. Men inte utflyttade utan konverterade, och naturligtvis ättlingar till konverterade. Det är detta man skulle kunna kalla "fossilering", syftande på de individer som konverterade och på så sätt stannade i den utveckling de befann sig, drogs ur den och förstenades i något som inte var, och aldrig, 2000 år till trots, har blivit deras sanna identitet. Detta kanske syns som en petitess men det är precis detta som gör mig så förtvivlad för dessa människors skull, för deras rotlösa efterkommandes, och för alla som råkade ut för samma sak genom århundradena och ända fram till våra dagar. Det finns ju faktiskt fortfarande gott om personer som av någon märklig brist på självkänsla genomgår denna inbillade metamorfos. Att jag säger att jag tycker synd om dem är ett understatement. Det gör mig oerhört ont att se och höra dem idag, med sina till synes så säkra idéer om sig själva och det sammanhang de befinner sig i .

Mina funderingar kring judarnas historia vill jag också utveckla. Som bekant är den historia de själva känns vid, den som beskrivs i berättelserna om israeliterna. Men judarnas historia är ju inte denna. Judarnas historia består i att läsa denna historia. De har en historia som är en historia om ett folk som låser en historia, skulle man kunna säga. Det är en märklig tvåstegstaket, det är därför logiken haltar när de försöker förfäkta sina definitioner och krav för andra människor. De är, för att lyckas med detta, beroende av att även vi andra ställer upp på det berättigade i att kalla det "deras historia". Och jag tror det är detta man direkt vid konfrontationen med deras retorik känner, men har svårt att formulera för sig.

FRÅGAN ÄR:

* Är det bara jag som reagerar mot att judar kontinuerligt skulle ha flyttat ut från det land som ju var all deras längtans mål, Guds eviga löfte, kultens centrum, ja själva Guds mening med deras existens här på jorden, enligt vad de själva tror!

* Är det bara jag som undrar varför ingen kan hitta de felande länkar-na, dvs. de individer som verkligen flyttade på sig från Palestina till alla de andra trakterna? De borde inte vara svåra att finna, det skulle ju röra sig om väldigt stora utvandringar. Istället vilar ju tron på den stora utflyttningen bara på det faktum att det existerade stora människomassor som benämnde sig "judar" med allt vad det innebar, runt om Palestina, Babylonien, uppåt Kaukasus och Svarta Havet (Armenien och Adiabene), Egypten, Spanien, Rom och Mindre Asien. När det finns en mycket mer näraliggande förklaring - ren religionsspridning med "nya rötter" som följd.

* Är det inte konstigt att "de utflyttande" slutade tala sitt eget språk -arameiskan (ej hebreiska) när de flyttat ut? De bodde ju i enorma, väl sammanhållna, kolonier. Jämför berättelsen om hur apostlarna började tala i tungor så att alla tillresta judar kunde höra sitt eget språk talas. Och i Syrien har arameiskan överlevt fast inga judiska band tvingade befolkningen att tala detta språk.

* Jag tycker, t ex beträffande Poppea, att det är oväsentligt om just hon var konverterad eller ej, för om inte hon var det, så var hon ättling till någon som var det, eftersom varken 8 miljoner människor eller förfäderna till dessa 8 miljoner kan ha flyttat ut från en församling på 40 000 invånare i ett land som har en bråkdel av detta invånarantal och dessutom inte uppvisar någon folkminskning.

* Att judarna efter kriget år 137 "kom att bli bosatta runt hela Medelhavet, ja till och med i själva Rom" motsägs av en karta över utbredning i Romarriket, som tydligt visar att judarna redan var spridda över hela detta område, inklusive själva Rom.

* Om judarnas öde härefter (efter kriget 137) var i exilen ("diasporan"), hur kunde då judarna bo kvar i Palestina? För det gjorde de. I "det tömda landet".

* Varför är alla skildringar av förskingringen, år 137, som ges i kort sammanfattning så tvärsäkra, medan ju mer detaljerad skildringen blir, desto mer undanglidande blir själva fördrivningen. Först begränsar den sig till Judeen vilket är en avsevärd skillnad mot "Landet" med vilket torde avses även Samarien och Galileen, för att i den allra utförligaste skildring jag läst, där krigets alla faser och resultat beskrivits, helt ha försvunnit.

* Det fanns inte bosättningsförbud för judar i Palestina och har, vad jag vet, inte funnits senare heller.

* Det allra viktigaste, det jag vill komma åt, är att de enda verkningar som krigen år 70 och år 137 hade för judarnas idévärld var att de som bodde utanför Palestina fick den logiska förklaringen till varför de inte bodde i Palestina.

* Jag tror att en del av orsaken till att jag reagerar på "förskingring" och "exil" är att jag inte kan acceptera definitionen av "jude" i betydelsen "av juda stam" för alla de som kom att kalla sig just judar. Det är ju just själva detta accepterande av deras falska definition av sig själva som är hela problemets rötter.

Så till mitt påstående att det går att visa att just judarna inte kan härstamma vare sig från israeliterna eller i litet senare tid deras ymnigt förekommande självutnämnda ättlingar Palestinajudarna:

* Judarna utanför Palestina var konverterade vilket gör det ointressant hur eller varför de eventuellt flyttade mellan olika länder.

* De judar som fanns i Palestina flyttade ingenstans.

* De judar som fanns i Palestina omkom till viss del i krigen mot romarna.

* De judar som fanns i Palestina omvändes till kristendom och Islam.

På denna grundval går det helt enkelt inte att dra någon annan slutsats än att de få ättlingar till den första församlingen bara finns att söka i den befolkning som fanns i Palestina före sionisternas ankomst. Vidare är det pinsamt klart att inga av världens judar härstammar det allra minsta från Israel. Det är helt odiskutabelt. Jag finner ingen svag punkt i mitt resonemang. Varför är jag då så ensam om det ?

EN LÄMPLIG FRÅGA TILL JUDARNA

Det verkar att ha skett en märkbar förändring i den vetenskapliga beskrivningen av judarnas mission, dvs. den har från att före andra världskriget ha varit något lugnt och självklart beskrivet till att numera nästan helt lyckats förnekas. Man kan fråga sig vad det beror på. Som jag sade förut så var det för mig självklart att Östeuropas judar kommer från Kaukasusområdena, detta beroende på att de äldre framställningar jag har läst beskrev hur den judiska religionen, klämd mellan kristendom och Islam, hittade ett naturligt kryphål "uppåt" att missionera i. Det behövs knappast något Kazarrike för att förklara askenaserna, men det är naturligtvis riktigt att de till stor del kommer därifrån. Vad jag vänder mig emot hos Koestler är hans, fdr en jude, typiska reaktion att de om- vändelser han tvingas medge inte är mission, utan istället ett resultat av en "lustig" händelse, "någon kom och anslöt sig till oss". Hans litet löjliga beskrivning av hur det gick till, en ren saga om hur tre män sitter och pokulerar, visar just detta. På så sätt kan judarna upprätthålla den för dem helt nödvändiga bilden av att judarna är ett folkslag som fatt vissa påfyllningar genom omvändelser, istället för att behöva inse att judarna utgörs av dessa omvända.

En jude kan nämligen inte både inse att han är resultatet av mission och samtidigt fortsätta att vara jude. Lika litet kan han inse att han inte har flyttat ut från Israel vid någon tidpunkt och fortsätta att vara jude. Det är vad jag skulle kalla en "dualistisk uteslutning", i samma ögonblick han tvingas inse dessa fakta så upphör ju själva fundamenten för att kalla sig jude att gälla. Därför är det helt nödvändigt för en jude att utgå från att han är "förskingrad" från Israel, för annars kan han ju inte vara släkt med israeliterna, och alltså kommer han att leta efter den logiska förklaringen till när han förskingrades. Och de lämpligaste tillfällena för denna nödvändiga händelse borde vara år 70 och år 137, vilka också mycket riktigt utpekas. Nu är det bara så, att varken år 70 eller år 137 deporterades befolkningen, något som är förbluffande lätt att konstatera, t ex genom att slå upp i Bra Böckers nya lexikon under "judar" och "Israel". Där och i andra uppslagsböcker kan man även läsa om vad de påstått deporterade ägnade sig åt i Palestina. Bl a började de, med tillstånd från en östromersk kejsare, på 300-talet e.Kr. att bygga upp templet. Ett projekt som uppenbarligen självdog.

Detta för mig helt uppenbara faktum, att antikens judar bara till en helt försumbar del härstammade från stammen "judar", närmare bestämt till 4 promille (= 40 000/9 000 000), en så försumbar del att säkert varenda invånare i någon granntrakt till Palestina egentligen var mer släkt med israeliterna. Detta faktum kan inte upphöra att inspirera till funderingar. Lägg därtill senare tiders tillskott i miljontal till judendomen, samt att de verkliga ättlingarna, vissa palestinajudar, antingen dött i krig eller omvänts till andra religioner, så har vi ett fenomen som gör att jag måste ställa mig vissa frågor. Och jag vänder mig nu till judarna:

"Låt oss göra tankeexperimentet att er gud Jahve verkligen existerar, tror ni då att det är just era fysiska personer han avser med "sitt utvalda folk"? Ni är ju inte de. Ni definierar er som deras ättlingar, pga. att era förfäder i miljontal valde att definiera sig som deras ättlingar. Israelitema är ohjälpligt borta. De kan aldrig återfås, och de är borta just pga ert religionsschackrande, med religionsgrundande och omvändelser. Tror ni det är betydelselöst för Jahve? Vad han säger i era urkunder är ju: "Abrahams säd". Detta uttryck kan bara tolkas rent ge-netiskt. Det hjälper alltså inte hur mycket vare sig ni eller era förfäder längtat efter att absorbera denna identitet. Jahve måste se det som ett eländigt geschäft, måhända en källa till hans poetiska raseri enligt era skrifter: "ty eld lågar ut genom min näsa och brinner ända från jordens djup". Tänk vad ni ådragit er, speciellt med tanke på vad ni gjort den enda folkgrupp vari spridda ättlingar till forna dagars israeliter rimligen kan sökas, nämligen palestinierna. Om det ni påstår er tro är sant, skulle jag inte vilja vara i era kläder.

För det är ju så, att om man verkligen är intresserad av att få en uppfattning om hur antikens människor i en viss trakt sett ut, så är det bästa man kan göra att titta på de nuvarande invånarna, eller kanske lämpligen gå tillbaka till 1800-talet innan den moderna tidens stora folkomflyttningar börjat på allvar, folkomflyttningar varav sionismens resultat är en av dem som mest totalt brutit sönder den någorlunda ursprungliga strukturen på befolkningen. Stommen i en befolkning lever hela tiden kvar med nya påfyllningar och avtappningar, omvändelser och avfällingar. Och just i området Palestina har en sorts religiösa kallats judar och som sådana bott där i stort antal fram till början av 600-talet då många av dem omvändes till kristendomen och litet längre fram även till Islam. Men bodde kvar gjorde de naturligtvis. Det är bara att läsa innantill i historieböckerna. Och så i mitten på 1900-talet händer det makabra med dessa människor, att från hela världen svämmar det in i detta land stora horder av folk av andra raser, som har förverkligat sin märkliga och fixa ide att de själva, och inte landets egna invånare, skulle representera någon slags urbefolkning.

KARDINALFELET

Nu till, som jag ser det, själva orsaken till både den plötsliga och explosionsartade förekomsten av "folket judarna" i antiken, och till varför detta "folk" hade egenskaper som var paradoxala redan från början.

Eftersom judendomen är en mycket underlig definition men dock inget annat än en definition så kan hela dess existens och egenskaper spåras till just det speciella tillfälle när religionen med denna definition grundades, något som judarna felaktigt placerar in som en ganska betydelselös händelse i det påstådda historiska förlopp som till råga på allt skapades av själva religionen. Det var alltså i själva omformandet av ett automatiskt fungerande normalt mänskligt material till något man trodde sig kunna definiera, som kardinalfelet uppstod, den yttersta orsaken till våra dagars konflikter, som måste vara hundraprocentigt olösliga om man inte inser detta.

Övergången från att vara invånare i en viss trakt till att vara en intellektuellt definierad grupp församlingsmedlemmar som kallade sig "ett folk" medförde att den naturliga mekanism som bibehåller en viss kontinuitet i ett befolkningsunderlag sattes ur spel. Istället för att, som prästernas avsikt var, förstärka den! Och det är just häri jag menar att själva nyckeln till förståelse ligger. Det stora misstaget, det som ytterst är källan till dagens till synes obegripliga judiska resonemang.

Detta har medfört den situation vi har nu, att s k judar överallt i havet av människor flyter omkring som evigt förlorad vrakved, gungande runt utan att någonsin få fotfäste, för deras ankare sitter i något som inte existerar och paradoxalt nog inte blir ett dugg mer existerande vare sig genom att utropa en stat som kallas Israel eller genom att flytta till denna stat. För hela iden sades ju vara att få ett hemland "på samma sätt som alla andra människor° men tiden kommer att visa att varenda invånare i detta land utom just judarna kommer att utveckla en folktillhörighet som baserar sig på just de faktorer som gör ett folk till ett folk, men judarna kan inte genomgå samma process just för att deras muntliga folktillhörighetsutsaga står i vägen.

Och alltihop beroende på Esras felaktiga ide att det går att de definiera ett folk och använda förnuftsmässiga utsagor för att styra vem som hör dit. Ett "folk", ett verkligt folk alltså, låter inte sina subtila och automatiska gränser fångas i sådana rörande mänskliga försök till förnuftsmässig kontroll, utan lever sitt eget liv utom räckhåll för människorna. Ja, i själva verket är det just sådana manipulationer som har förstört hela det ömtåliga begreppet för människorna som kallar sig judar och vill att man ska gå med på att de är ett folk. Folket israeliter försvann inom ett par generationer efter det att prästerna, genom att bilda religionen judendom, försökt cementera den. Och det försvann just för att prästerna och även alla judar ända fram till våra dagar inte begriper det minsta vad ett "folk" är, och väl aldrig kommer att kunna förstå det. Inom ett par generationer var folket israeliterna bortajust genom att den förnuftsmässiga definitionen av dem satte de automatiska mekanismerna ur spel och lämnade dörren öppen fdr mänskliga önskemål. Inom ett litet antal generationer hade miljontals människor svalt lockbetet och lätt och geschwint omdefinierat sig själva som tillhöriga detta "folk", en process som fortgick till 1300-talet. Men den automatik som styr de verkliga faktorerna för folktillhörighet fortlevde och fortlever alltjämt, dynamiska och naturligtvis helt opåverkbara för de stackars judarna. Och därmed var en evig konflikt introducerad. Och detta är förklaringen till varför egenskapen "jude" alltid är en extra egenskap

gentemot andra människor, aldrig utbytbar mot någon annan. För det är den "sanna" tillhörigheten som trots judarnas förtvivlade ansträngningar fortlever och instinktivt aldrig kan förmås att utelämnas när andra människor beskriver dem.

Jag undrar om man inte här har en förklaring till den amerikanska filmens på samma gång oerhörda lättillgänglighet och popularitet, och dess uttalat endimensionella och till hundra procent förståeliga personteckningar. Det skulle i så fall hänga ihop med judarnas längtan och tro på att det går att styra själva verkligheten genom att definiera den på ett tilltalande och gripbart sätt, för det är ju vad de själva försöker.

Att nästan alla psykiatrer och psykoanalyspatienter är judar det vet vi ju. Detta skulle kunna bero på samma kompletta oförmåga att knyta ihop de rationella tänkande delarna i medvetandet med de basala och omedvetna funktioner som ytterst heta individen vilar på. Ett problem de inte inser orsakerna till men tror sig kunna lösa genom att intensifiera de rationella delarna in absurdum, vilket då tar sig uttryck i dessa oändliga analyser av hur de känner sig och denna smärta när känslorna naturligtvis inte går att integrera.

Och här far man en förklaring till att judarna på alla konstnärliga områden enbart är eklektiker. För att nyskapande konstnärlig verksamhet med genomslagskraft ytterst hämtar sin energi i djupet av en människa med harmoniskt fungerande och omedveten kontakt med sammananhanget hon befinner sig i är ju ingen hemlighet, och det är ju precis detta judarna saknar.

Med mitt tidigare uttryck "vrakved" och "sitter fast i något icke-existerande" så menarjag inte vad enjude omedelbart och egenkärt skulle tolka det som, nämligen att de är kvarlevor från något mycket gammalt som ett ont öde har berövat dem. Nej, jag syftar på själva innebörden i, och effekten av, att bli jude. Något som gällde även f6r de alha första judarna och alla som omvänt sig sedan dess. Jag syftar med andra ord på att definitionen var felaktig från början och därmed avskar, istället för integrerade, dem i verkligheten.

En annan effekt av Esras tilltag blev paradoxalt nog att det var just de människor som undgick att bli utvalda som, om de mot förmodan klarade sig från den kommande omvändelsen, fick behålla den verkliga folktillhörigheten, en tillhörighetskänsla som är självklar och osökt, för det mesta outtalad och inte omgiven av mekaniska arrangemang för att manifestera sig, såsom hyllmeter av ofta prisbelönt litteratur som skall utröna och förstärka det obefintliga "judiska folkets" lika obefintliga gemensamma drag. Men våra numera verbaliserade politiker klarar tydligen inte av att tränga igenom töcknet av ord som bara avser att konstruera känslor och greppa de verkliga känslorna, och detta har drabbat palestinierna på ett fasansfullt sätt. Judarna i Palestina har naturligtvis inte fattat detta utan ställer sitt medvetna folktillhörighetsengagemang i kontrast till palestiniernas avsaknad av sådant, för att visa att de och inte palestinierna är ett folk, ett pinsamt faktum som bara visar hur totalt avdomnade från naturliga mänskliga känslor deras intellektuellt baserade identitetsidéer har gjort dem. När jag skriver detta kommer jag att tänka på en tendens bland Israel-judarna (jude kan ju aldrig betyda israel som bekant) som gjort sig märkbar på sista tiden. Den består i att vissa judar, troende sig visa välvilja, liksom "von oben" sträcker fram händer mot palestinierna påpekande att "vi är ju så oerhört lika, vi har ju så mycket gemensamt" och verkar tro att de därigenom tillerkänner palestinierna något, helt omedvetna om vilken förolämpning de levererar. Jag känner mig också väldigt oroad att palestinier skall ta till sig detta, för det enda enligt min mening som kan bevara en självkänsla hos någon som blivit och blir behandlad så som palestinierna blivit, är ett glödande, fräsande hat, en reaktion ända från hjärterötterna, som skyddar den från det västerländska drypande giftet "förståelse" och annat intellektuellt pladder.

Och detta om hat leder mig till att fundera på hur västerlänningarna, som sitter och talar om för palestinierna vad som är det riktiga och humanistiska förhållningssättet till de "välmenande" judarna, själva skulle reagerat för vad palestinierna fatt gå igenom. Frågan blir ju nästan löjlig. Kan någon tänka sig att germaner och slaver, som lyckats besudla hela världen med sin överdimensionerade självkänsla, ens för ett ögonblick skulle annat än skratta åt tanken, och om några gett sig på att försöka genomföra detta - med självklart föraktfullt raseri utan minsta reflexion utplånat dessa. Men att inse det oerhörda i att de enda som tolererat judarna och deras idéer, muslimerna, skall lönas på detta sätt, det klarar de inte.

Man kan också notera skillnaden i struktur hos de europeiska samhällen som haft negativ respektive positiv inställning till judar. Det är nämligen samma strukturskillnad som man ser när man funderar på hur samhällena behandlat sina utvecklingsstörda, fast tvärtom. Alltså, ett småskaligt bondesamhälle, där den moderna tidens nya påstådda hjärtevärme och förståelse inte slagit igenom, har på ett självklart sätt kunnat ge både den välkände "byfånen", de utslagna och de litet udda människorna en naturlig plats, men judarna har de aldrig accepterat. Medan vårt moderna samhälle som °gjort upp med antisemitismen en gång för alla" samtidigt kapitalt har misslyckats med att hitta fungerande nischer för hela spektrat av mänskliga utvecklingslinjer.

Något för mig oerhört trösterikt är emellertid att nästan alla "vanliga" människor jag diskuterat sionismen med, hat utan att tänka närmare efter en inbyggd förståelse för vad som är det verkliga felet, och detta har de utan att, som jag, genomföra en mycket ansträngande analys och verbalisering.

YTTERLIGARE KRITIK AV BIBELN

Något som inte kan upphöra att förvåna är kontrasten mellan vad historikerna verkligen säger om kärnan i den bibliska historieskrivningens fundament, Torah, och den uppfattning man påtvingas som en vedertagen del i vårt "kulturarv". Det finns ingen seriös bibelfotskare som säger annat än att Torahs berättelser är författade i Babylon på 400-talet och till betydande delar ett plagiat av det numera till stora delar förlorade Gilgamesh-eposet som även boken Predikaren utgör en kopia av. Det finns faktiskt ingen forskare som säger något annat! Jag har inte hittat någon trots ambitiöst letande. Detta är heller ingen kontroversiell ståndpunkt, utan den enda rimliga med tanke på att israeliterna själva inte hade något skriftspråk förrän de lärde sig detta av de högre stående kulturerna hos kananéer och babylonier. Detta påpekas också i alla historiska granskningar av israeliterna.

Men samtidigt har man lyckats baka in personerna i Torah i någon slags allmänt vedertagen blandning av historia och "kulturarv" som vi dagligen påtvingas liksom bara i förbigående, t ex i tidningsartiklar om helt andra saker, i böcker om litteraturhistoria där Abraham framställs som grundare av judisk litteratur (!), i nyskriven skönlitteratur som finner anledning att använda detta knippe prästprodukter som en referens för allmänmänsklig psykologi m m. Och värst av allt, Svenska Akademin delar flitigt ut Nobelpris till judiska författare vars alster vid genomläsning visar sig ha den röda tråden att göra vad som skall likna faktareferenser till dessa historier, gärna benäget utökade med godtyckligt antal årtusenden bakåt i tiden, som t ex hos I B Singer. Denne Singer vars främsta intresse tycks vara att beskriva näsan på huvudpersonerna, en fixering som far sin förklaring när man på bokomslagets insida beskådar hans egen imponerande kazariska kran.

Till och med den som aldrig hört talas om historikernas datering av Torah borde av sig själv reagera. Jag skall här bara ge ett av många exempel:

Omskärelsen uppges i Torah vara tecknet på ett förbund mellan Gud och Abraham, samt Abrahams alla ättlingar och något som därför praktiserades av alla dessa. Men hos Jesaja, som levde på 700-talet f K., och alltså kan förmodas både praktisera omskärelsen samt veta varför han gör det, eftersom han var en högt uppsatt person i samhället, i denne Jesajas bok sägs att omskärelsen är till för att "ta bort egyptiernas smälek".

Betänk för ett ögonblick hur märkligt detta är. Jesaja vet alltså inte om någon person som heter Abraham och att denne skulle ha ingått något slags förbund med Gud. Borde han inte vetat detta om han hade haft tillgång till dessa berättelser? Och varför skulle han inte haft tillgång till dem om de existerade, eller åtminstone till det idékomplex de frambar. Han var ju en av de utpekade "religionsbärarna" i den lokala kulten. Istället säger han ju att omskärelsen var ett sätt att ta efter egyptierna. Dessa var ju omskurna och hade uppenbarligen hånat den arameiska grupp som bodde där innan de kom till Kanaan för att de var oomskurna! Hur kunde de vara oomskurna om de härstammade från någon som hette Abraham och hade börjat praktisera omskärelse för sina efterlevande innan de kom till Egypten? Och framför allt, hur kunde Jesaja undgå att känna till detta? Jo, enbart genom att dessa berättelser inte existerade på hans tid, inte ens, och det är det viktiga, som muntlig tradition!

Att denna fras har fatt stå kvar i Jesajas bok vid hoppusslandet av en urkund som påstås vara kronologisk måste ha retat rabbiner i alla tider, men det är ju förståeligt om religionsgrundarna missade den, det är dock bara ett par ord.

Jag skall inte öda tid på att räkna upp alla smådetaljer som visar att Torah's innehåll var obekanta begrepp för israeliterna. Det räcker att titta på det övergripande innehållet i israeliternas religiösa liv i Kanaan. Varför praktiserade de inte en enda av de mycket detaljerade religiösa lagarna som den s k Mose i Torah påstås ha gett dem? Inte heller firade de Torah's föreskrivna fester? Det enda de utövade var ju de brännoffer som ingick i den kananeiska kulten.

Men det behövs ju inte heller bevisas på nytt att det är så, för som jag sade, är det ett välbekant faktum för historikerna. Vad som behöver visas på år att den officiella bild vi påtvingas faktiskt är en annan ån den vetenskapliga. Vissa judiska historiker (alla judar anser sig ju vara de verkliga historikerna) försöker komma runt detta pinsamma faktum genom att påskina att Torah's material skulle vara någon slags både muntligt och skriftligt vårdad tradition hos israeliterna, och att det alltså spelar mindre roll om man kan bevisa att de inte nedtecknats förrän ganska sent. Men det är ju just detta att det bevisligen inte kunde vara tradition, vare sig muntlig eller skriftlig, som är det anmärkningsvärda, något som fått stå märkvärdigt opåtalat av historiker. Detta är något jag finner alltmer obegripligt f6r varje dag som går, och jag blir också alltmer upprörd.

FUNDERINGAR OM FRAMTIDEN

Jag försöker begripa hur utvecklingen av fenomenet judendom kan komma att te sig i framtiden. Tyvärr är det bara en källa till ytterligare förtvivlan. För den enda lösningen vore att dessa människor kunde prestera en sund bild av sig själva, sin utveckling och faktorerna som gett upphov till deras identitetstro. Men hur skulle de kunna det, när inte ens de som har tillgång till oförvrängda underlag och inte är födda judar klarar av att göra det? Och hur skulle de själva kunna ge upp något som måste utgöra en oemotståndlig lockelse, en möjlighet att ge ett, visserligen fdr omvärlden, nogsamt nedtonat, uråldrigt, mystiskt och mytologiskt sken kring sina egna gestalter? Kanske en tröst i en trist värld helt enkelt. För mig verkar det som om framtiden kommer att bli alltmer problematisk, när alla judar som idag lever i ett oräkneligt antal miljoner både i Amerika och i Europa mätta av den stigande välfärden och allmänna tråkigheten i en ganska okomplicerad tillvaro, på nytt finner tillfredsställelse i att börja leva ut en identitet som kan ge dem något som tillvaron som enbart människa tydligen inte kan ge dem, nämligen strävan efter ett mål samt en komplicerad och konfliktfylld smärta som nog kan ge den spänning åt tillvaron de annars saknar. Och detta verkar de facto vara vad som redan är på gång, av diverse tidningsrapporter om iordningställda synagogor mm att döma.

Det som kan ge en sann förståelse för judendomen är insikter som totalramponerar fundamenten fdr både judendom och kristendom. För kristendomen är oupplösligt förenad med judendomens fundament. Den som försöker lösgöra sig från detta faktum får stora problem och kommer aldrig att kunna komma åt de argument som klarar av att skjuta både sionismen och judendomen i sank.

De kristna som skall försöka polemisera mot sionismen far rikta in sig på allmänna värderingar, "Guds natur" samt andra tolkningar av urkunder som trots allt är gemensamma för båda religionerna, och argumenteringen blir då något slags halvkväden visa som för mig framstår som ett försök att både äta kakan och ha den kvar. Därför kan en kristen inte, på samma sätt som jag, skjuta in sig på och smula sönder hela det judiska identitetsbegreppet, eftersom man trots allt gör vissa definitioner av sig själv och det vore då att såga av den gren man sitter på.

Något som gör mig både sårad och föraktfull är de stora mängder judar som ståtar med att kalla sig ateister och judar samtidigt. De är de hundraprocentiga hycklarna. Deras ateism innebär endast ett formellt förnekande av Guds existens vilket är precis vad som ger dem tillträde även till den politiska debatten så att de överhuvudtaget klarar av att förfäkta t ex sionistiska krav. Men vad är det de bar förnekat med sin s k ateism? Ingenting! De har bara muntligt skalat bort Gud, men hela judendomen med sina, som en sann ateist naturligtvis inser, av präster hopsvängda berättelser gör de helt enkelt om till fakta! Och hela sanningen om sin identitet, den på grund av omvändelse borttappade, den slipper de inse. Istället kan de till egen uppbyggelse ta åt sig religionens alla ljuvliga utsagor om dem själva, ja, tack vare förnekandet av den religiösa aspekten lyckas de t o m med konststycket att ge näring åt sin definition av sig själva som "ett folk" i stället för en väldig mängd människor som anslutit sig till en religion. De judiskt religiösa blir åtminstone tvungna att inför omgivningen försöka försvara sina judiska ståndpunkter som ju ändå intas av alla dem som definierar sig själva som "judar".

VARFÖR JUDARNA INTE ÄR ETT FOLK

En annan sak jag reagerar för är de argument som används för att visa att judar är ett folk, eller har rätt att vara ett folk, vilket märkligt nog verkar vara samma sak. Uttrycket "samma rättigheter som andra folk" är särskilt omtyckt.

Blir man ett folk för att man har rätt att vara ett folk? Vem har då denna rätt? Ett folk naturligtvis. Detta känner den vane iakttagaren genast igen som ett äkta cirkelresonemang vilket alltså betyder att leden i uttalandet har en dubbel funktion som både argument och slutsats. Det är detta som återfinns i Svante Hanssons yttrande på sidan 69 i min bok. Vad han säger är ju i princip att: judarna har tätt att definiera sig som ett folk för att ett folk har rätt att göra den definitionen. Det är nästan klassiskt vackert i sin enkla, osökta idioti, och bör uppskattas efter förtjänst.

Det som är fascinerande är att just de egenskaper som riktiga folk äger, de äger judarna enbart "per definition', inte genom att de helt enkelt innebar dem, som de folk som är folk utan att närmare frossa i detta för dem självklara faktum. De etniska drag som man brukar använda för att urskilja folkslag är ursprung, språk, bosättning, traditioner mm. För samtliga dessa utom traditionen gäller att judar inte innehar dem utan de innehar dem per definition. Är inte det stor skillnad?

Deras ursprung är hela medelhavsområdet, Orienten, Kaukasus, Sydryssland och Afrika. Däremot är deras ursprung per definition Israel. Deras ursprungsspråk är en mängd både gamla och nya språk, vilket tvingat fram behovet att översätta Gamla Testamentet för att kunna läsa det, trots de intensiva studier i hebreiska som bedrivits i deras lärdomscentra. Däremot har de som ursprungsspråk per definition hebreiska. Deras bosättning är och har varit hela världen, för deras förfäder kommer från hela den dåtida kända världen. Däremot är de per definition i "diasporan" för att markera att hemlandet skulle vara något annat. Traditionerna är till en viss del ett gemensamt drag, javisst, men det är de inom kristendom och Islam också och de är religioner.

Kan man verkligen hänvisa till " samma rättigheter som andra folk", när allt det som utmärker det s k folket är något man helt enkelt tar sig -per definition?

I och för sig kunde det kanske vara oskyldigt, jag kan ju grunda en sekt och påstå att vi härstammar från Atlantis t ex eller "det kaldeiska Ur". Med Svante Hanssons benägna hjälp passar jag även på att betitla sekten "ett folk". Men att kräva att denna tankevärld för andra människor skall utgöra ett faktaunderlag i politik och relationer är orimligt. Och inte heller oskyldigt längre.

Det här är nog en av orsakerna till att de uppger sig vara mycket färre än de är. Om man verkligen fick reda på hur många de ät så skulle man inse det orimliga i "folk"-pretentionerna. Man skulle begripa att det inte är släktskap med ett fåtal personer som ligger bakom, utan religionsspridning. Man kan även fundera på hur många de själva behö-ver vara för att inse det. Här sitter ju den tidigare nämnda dualistiska uteslutningen i vägen. Men t o m en jude borde väl, om "folket" kommit att omfatta större delen av mänskligheten, lyckas se genom dimmorna och begripa sammanhanget. Fast det är inte utan än att man tvivlar, eftersom halva Ukraina misslyckats med det och istället givit sig iväg till USA för att därifrån längta till ett tredje land, "hemlandet" Palestina!

Varför är det ingen som reagerar mot själva innehållet i allt det som är gemensamt för judarna, det som sägs vara vad som binder ihop dem till "ett folk"? Om man skall kalla judarnas aktiviteter för "ett folks gemensamma kultur" måste man också förklara varför orsak-verkan-förhållandet mellan folkmaterialet och dess kultur är det omvända mot alla riktiga folk, men vem gör det? Om man inser att judarna och judendomen är just en definition så blir det självklart. Allt de gemensamt gör och såger, dvs. "kulturen°, måste kraftfullt verka för att befästa definitionen. Kulturen är alltså inget resultat av något som är gemensamt som brukligt är, utan något som har till syfte att hamra in föreställningen om det gemensamma.

MENINGEN MED ATT JAG SKRIVER

Men jag ser det som det stora misstaget att ge sig inför det tillsynes oförståeliga. Det finns trots allt ingen magi, inget oförståeligt i varför effekterna blir som de blir. Men att förstå innebär obönhörligen att inte kunna acceptera. Därför är allt tal om "samförstånd" ett sätt att förneka den basala mänskliga harmoni som reagerar mot judarnas egendefinition. Men jag har velat visa, delvis för mig själv, att det innersta fröet till reaktionerna inte är den typ av inneboende ondska som judarna vill pådyvla mig, utan istället ett tecken på att jag ännu inte tappat instinkten för hur ett mänskligt samhälle fungerar. En instinkt som jag märker innehas av de flesta människor.

Tyvärr gör man tvärtom. Istället för att reda ut varför en jude måste tro att han härstammar från Israel när man känner att det är något som inte stämmer, så går människor i princip med på deras påståenden, därmed missande hela poängen med problemet. Och ingen försöker reda ut varför den judiska "kulturen" måste vara ett verktyg för, istället för ett resultat av, folkkänslan. Och att benämningen "jude" alltid är precis en egenskap mer än för andra, borde vara en lagom lätt ledtråd till varför man reagerar mot kravet på "precis samma rätt som alla andra". Och värst av allt, hur kan man nöja sig med att den spontana reaktionen "antisemitism", som alltid uppkommer i olika samhällen, skulle vara ett resultat av någon slags psykisk medfödd defekt hos alla utom judar, någon slags inneboende ondska som är rena magin och skall förklaras i nästan religiösa termer? När alla andra reaktioner tillåts härledas ur samspelet människa-miljö, människa-driftsliv etc.?

Detta är en vanlig människas försök att begripa. Något jag bara kan göra genom att attackera med det enda vapen jag anser kan lösa gåtan -logiken. Jag känner mig därför oerhört oförstående inför tillmälena "nazist" och "antisemit". Men istället för att vika mig för det, som de flesta verkar göra, trots den kvardröjande kluvenheten detta måste innebära, så litar jag på mig själv, med andra ord att jag inte är vad tillmälena vill göra mig till. Och då harjag inget annat val än att försöka förstå mekanismerna bakom mina reaktioner. Jag nöjer mig nämligen inte med att sammanhang inte går att förklara.

När jag satte mig in i bakgrunden till Palestinakonflikten, kunde jag inte se annat än att själva judendomen var grundorsaken, och det tycker jag fortfarande. Men medan jag då var mest förbluffad, så har jag nu i alla fall försökt reda upp begreppen och hitta en förklaring som håller.

Jag vill inte gärna släppa problemkomplexet judar, judendom och sionism ifrån mig bara genom att sucka och säga att det är hopplöst att förstå. Det måste gå att begripa orsakerna, eftersom allt som hittats på av människor också kan förstås av människor. Redan från början kan man ställa kravet att svaret skall vara giltigt för alla människor, inte förutsätta någon ondska eller andra oexakta begrepp samt göra det möjligt att belysa precis det som är det konstigaste, nämligen de till synes obegripliga känslokonflikter som man av någon anledning hamnar i när man f6rsöker uttrycka en åsikt. Och själv tror jag att jag lyckats med att hitta ett svar.

För mig verkar det som om alla tittar på judarna och judendomen ur helt fel perspektiv för att kunna förstå vad det handlar om. Jag tycker historiker och alla andra låter bli att titta på vad de verkligen ser, och försöker istället tolka in ett förutbestämt innehåll och integrera med detta med vad de ser.

Detta måste ju medföra att man ställer helt fel frågor när man försöker förstå. Det medför också att man måste göra våld på den faktiska historien för att få den att stämma med sin tolkning. Men framför allt medför det att den punkt som för mig är den enda viktiga, har blivit en blind fläck som överhuvudtaget inte beskrivs.

När jag tittar på historien, så är detta vad jag ser: Främre Orienten är ett myller av olika folkslag och kulturer som tuggar sig fram genom historien. Så plötsligt är de flesta av dem ersatta av miljoner från ingenstans uppdykande judar, som finns i alla länder ända upp till floden Rhen och bortåt Indien. De uppvisade ett fixt beteende och har genom judendomens tro fortsatt med detta ända fram till våra dagar. Tidpunkten för denna omvälvning är 400-300 år f.Kr., och detta intervall brukar ofta hoppas över i berättelser om "judarnas historia". Och före denna nöjer sig historikerna konstigt nog med de plötsligt uppdykandes egna berättelser om vad som föregått dem, trots att inget av detta hade fångat någon uppmärksamhet annars.

Men detta måste väl vara det verkligt viktiga. Förstår man vad som hänt här, så förstår man ju hela mekanismen för efter detta har nämligen inte mycket hänt. Och framför allt, de från ingenstans uppdykande massorna av judar har inte ändrat sitt beteende ett dugg. För mig verkar det som om man försöker anpassa historien efter dessa människors föreställningsvärld istället för att titta på det man verkligen ser.

Vad är det då som har hänt under denna relativt korta period, faktiskt bara några generationer? Någonting har tydligen flammat upp som en präriebrand och spridit sig. Detta något kan inte vara ett folk eller en religion, av demografiska orsaker. Det enda nöjaktiga svaret jag hittar är att en definition plötsligt uppstått och spridit sig. Definitionens syfte var ett folk och dess verktyg var en "religion", dvs. en ideologi kamouflerad som religion.

Detta är för mig ett svar som räcker, för det ger mig allt som varit oförklarligt. År det verkligen ingen som vid läsandet av den gängse framställningen av "judarnas historia" noterat det märkliga i att både urkundens fixerande, "folkets" inträde en masse samt dess stora och avsevärda "förskingring" var i stort sett samtidiga? Krigen mot romarna hade nämligen inte ett dugg med denna "förskingring" att skaffa. Att det skulle vara så är bara ett sätt att flytta om och konstruera händelser för att få det att stämma med den gängse bilden.

Då måste man titta på vilka konsekvenser denna definition haft. Man måste se om, och i vilka avseenden, den fungerat. Eller om den inte fungerat alls.

För det första, att göra själva omdefinieringen är en rent intellektuell handling, som många ända fram till våra dagar utfört. Men att definiera om sig betyder ju att man skulle definiera bort det ursprungliga, och det anser jag omöjligt. För hela tanken måste vara fel. Man kan nämligen inte bli av med det gamla, även om man tar åt sig det nya. För det nya "judenskapet", är en död process, den finns bara som ett oföränderligt historiekitt och ett antal påståenden man gör om sig själv. Medan det är den gamla, verkliga, identiteten som utvecklas enligt de lagar som styr vad som är ett levande folk. Därför verkar det för mig som om judarna hamnat i en situation där de måste dra på en extra muntligt uttalad identitet som judar samtidigt som deras verkliga identitet förtretligt nog är den enda som kan observeras av andra människor.

Till råga på allt så lyckades definitionen plottra bort det den var avsedd att bevara, israeliterna, och istället göra oändligt många människor olyckliga i sina fåfänga försök att bli dem. Det hade varit bättre att lämna israeliterna ifred. Då hade deras ättlingar, palestinierna, inte behövt uppleva den smärtsamma jätterekylen från denna självutnämnda "urbefolkning".

Israeliterna försvann i en enorm explosion, definitionen av dem själva, och ut ur denna strömmade de judiska massorna, schablonkopior av de tänkta "förfäderna", för evigt fixerade i samma gjutform och seglande på död räkning. Deras enda drivkraft, vad jag kan se, är den dialektiska motsättningen mellan levande och dött, dvs. mellan omgivningen och dem själva. Det gör mig ont att så många folkslag har sugits in i deras döda fara. Och hur kan de tro att de någonsin skulle kunna få ett "hemland" om de inte dumpar sin egendefinition? Om de släpper den blir hemlandet det som de råkar ha den verkliga etniska anknytningen till, vilket för en liten del mycket väl kan råka vara Palestina. Men det kan aldrig bli vare sig Israel eller någon annan "judisk stat" enbart genom att de bosätter sig där och intensifierar kopieringen av sin mall för egendefinitionen, vilket är vad de nu patetiskt försöker i Israel. För de dubbla identiteterna är ju lika dubbla fdr det, även om de temporärt kan få dem hyfsat lika den fixerade och den innevarande verkliga. De kommer att bli tvungna att med hjälp av lagar upprätthålla en likhet med vad de vill vara, en barock tanke för vilket äkta folk som helst som kontinuerligt utvecklas.

Men samma logiska lagar måste väl gälla som i alla andra politiska frågor. Och då blir min obönhörliga slutsats att judarna enbart existerar som judar i sin egen definition. För om alla de som kallades, och kallas judar en gång, bestod av dels personer ur Juda rike som fördes bort till Babylonien, ett antal tusen personer, samt de som utvaldes av Esra, när han kom tillbaka till Judéen, c:a 40 000 personer, så kan resten, i princip alla 9 miljonerna i Romarriket och Mesopotamien, bara ha tillkommit teoretiskt genom egendefinition. Det finns inte utrymme för någon annan slutsats. För antikens befolkningskurvor höll sig tämligen stadiga, någon motsvarighet till våra dagars befolkningsexplosion förekom inte.

Men i så fall blir det hela väldigt enkelt. Då behöver man ju inte förklara någon förskingring. I så fall behöver man inte undra varför alla dessa människor flyttat ut från det land de trodde sig veta att Gud ville att de skulle bo i. I så fall behöver man inte undra över varför de talar andra språk än arameiska. För de har aldrig flyttat ut, de bara tror det. Och detta måste som jag ser det vara hela problemets kärna, orsaken till alla märkligheterna i dagens diskussioner.

Vad man i så fall behöver analysera är hur alla dessa människor kan tänkas ha resonerat. Och detta är en infallsvinkel som jag har saknat fullständigt i debatten. Jag ska här själv försöka mig på den.

Det kan bara ha varit den första generationen av de plötsligt uppdykande "judarna" som visste vilka de själva var, var de kom ifrån osv. För i judendomen ingår ju att läsa om att man tillhör ett folk som bodde på ett visst ställe, gjorde vissa saker, hade vissa förfäder mm. Och det var precis så de uppfostrade sina barn. Det ingår i själva liturgin. Men då måste alla deras ättlingar ställas inför problemet att själva förstå hur de har hamnat där de är, eftersom de har fått lära sig att de varit någon annanstans från början.

Hur de resonerade på ett tidigare stadium kan vi inte veta men de borde ha hållit sig med någon diffus uppfattning om utflyttade förfäder. Men litet senare anmälde sig den perfekta förklaringen, nämligen krigen mot romarna. Det måste ha varit självklart för dem att associera så dramatiska händelser som templets förstörelse, Jerusalems förstörelse, prästkungarnas sorti mm med sin egen vistelse i ett annat land. Och detta måste vara ursprunget till den märkliga uppgiften att hela Palestina tömdes på judar som skickades till andra länder.

För detta har nämligen i verkligheten inte hänt, och det var en av de första sakerna jag reagerade för när jag började leta efter den stora "förskingringen'. Här vill jag säga att jag ändrat uppfattning sedan jag skrev boken V ad är IsraelT beroende på att jag sedan dess läst mer.

Uppgiften om tömningen av landet är märkligt undanglidande. I översiktliga framställningar finns den ibland hastigt nämnd, men i detaljerade skildringar är den borta! Däremot skildras utförligt vad Palestinajudarna ägnade sig åt i Palestina, något som borde förutsätta att de var närvarande och inte fördrivna.

Men i så fall är ju frågan om vad judarna, judendomen och judarnas historia är för något besvarad. Det är en enda lång, kraftfull, massiv kamp för att uppfylla själva definitionen utan vilken de inte existerar.

Jag förstår faktiskt inte hur man kan undgå att inse detta. För det enda som hörs i debatten är ju argument som bygger på att de uppfattningar judar producerat för att uppfylla sin egendefinition, dvs. släktskapen, förskingringen, språket mm, att dessa saker skulle vara fakta. Men det är de ju inte. Och de blir väl inte alls mer verkliga för att judarna blir rasande och skriker "nazist" och "antisemit" om inte vi andra går med på vad de själva har producerat. Är det inte verkligheten vi rör oss i?

Och en ideologisk definition av judendomen är ju något abstrakt. Vad blir kvar av judarna om man bara lyfter bort den? Jo, de spricker som såpbubblor i sommarsolen, kvarlämnande en väldig samling människor av skilda folkslag som kan se tillbaka på den löjliga karriären av att ha flyttat från land till land, påstående sig höra hemma någon annanstans, studerande ett språk som aldrig varit deras, läsande om människor de inte har den minsta anknytning till.

Detta förklarar åtskilligt. Det förklarar varför den "judiska kulturen" har ett motsatt orsak-verkan-förhållande mot alla andra riktiga folkkulturer. För medan en riktig kultur är resultatet av det gemensamma i folkmaterialet, så är judarnas "kultur" ett verktyg för att uppfylla definitionen, något som alltså fungerar trots att det gemensamma saknas. I själva verket har den ju till syfte att hamra in föreställningen om det gemensamma. Är det ingen som märkt detta? Det förklarar också varför deras "historia" är hundraprocentigt retrospektiv. Tillbakatittandet började när definitionen började.

Lägg märke till i judendomen hur obetydlig religionens funktion är i sammanhanget, när den väl tjänat sin roll att bygga en definition på. Det är inte den som varit motom i händelseutvecklingen, utan motorn har istället varit de slutsatser de tvingats dra för att ständigt uppfylla definitionen. Religionen hade i princip kunnat vara vad som helst, och detta förklarar varför religionsegenskaperna har tillåtits förbli så primitiva. Men samtidigt är just en religion väldigt lämplig för denna uppgift, för den erbjuder rika möjligheter till gemensam sysselsättning och samtidigt ett svar på olika frågor som uppkommer om vissa individer skulle fundera litet djupare på sin märkliga situation.

Jag är ändå fascinerad av hur mäktig och betvingande styrkan i definitionen måste ha varit och är. Vad vore räddningen för dessa människor? Att konfrontera dem med verkligheten vore otroligt svårt vilket visas av det desperata raseri de kan uppvisa när någon försöker. Och detta är ju inte så konstigt för det gör dem i ett slag till ungefär de ömkligaste individer klotet kan uppvisa, från att ha varit i egna ögon nästan levande legender. Trots allt är ju den bistra verkligheten räddningen, men hur det skulle gå till kan jag inte föreställa mig.

Nu blir ju frågan om vad en antisemit är, inte så svår att svara på. Mina, vad jag själv tror, insikter gör mig till någon de obetingat måste avsky. För blotta tanken på att gå med på ens något av det de kräver att andra människor ska tillerkänna dem blir enbart löjlig, eftersom det ytterst bara förlänger deras plåga. Men att det är realism och människokärlek som ligger bakom denna vägran är de förhindrade att se. För det enda jag kan gå med på att de är, det är ju vad jag ser. Medan jag, i deras ögon, frånkänner dem allt deras älskade egendefinition ger dem.

Är det ingen som upptäckt vad som blir kvar när man inte går med på vad de själva vill, folk, härstamning, land mm? Då blir det ju helt vanliga människor kvar. Är det så förtärligt att anse att någon är en helt vanlig människa? För mig är det rätt självklart. Jag kan inte acceptera iden om ett av "Gud" utvalt herrens egendomsfolk med av "Gud" utlovat land med rätt att fördriva och döda andra människor.

Om man sammanfattar litet: det går inte att komma fram till något annat än att "jude" är en egendefinition och att allt som kan härledas ur denna egendefinition blir cirkelresonemang. Definitionen måste alltså tillåtas producera sin egen sanning för att den skall fungera, vilket är precis vad Svante Hansson säger fast han inte inser det. Men jag kan alltså inte gå med på att de är judar, eftersom allt de menar med det är osant. Om de behagar kalla sig det kan de naturligtvis göra det, på samma sätt som ett barn gömmer karameller under kudden. Men denna egendefinition får då inte inverka det minsta på andra människors verklighet, det vore oerhört. Judarnas frihet bör stanna där andras frihet börjar. Judarnas egen definition av sig själva (dvs. deras "religion") drabbar andra människor. Är kanske inte palestinierna deras offer? Om att säga detta gör mig till antisemit så må det så vara. Det visar bara ännu tydligare hur bräckliga de är i sin konstruerade världsbild. Som muslim och arab är jag mera semit än de flesta europeiska och amerikanska judar.

Jag kan inte förstå hur de som kallar sig både judar och ateister resonerar. De går ju bara halva vägen. Om de skall välja bort "Gud" så borde de ju fundera sig fram till att själva orsaken till att de kallar sig judar nog har något med "Gud" att göra. Som jag visat ovan kan man inte välja bort en del av definitionen, den religiösa, och behålla resten. Den blir inte ett dugg mer verklig för det. Som jag ser det så visar just ett sådant handlande att man inte fattat något av sammanhanget. Det är i och för sig precis så hela judenheten måste ha utvecklats - så de beter sig precis som väntat.

Jag sade tidigare att man ställer fel frågor när man vill förstå. Man frågar "har judarna rätt att få tillbaka 'sitt' land efter 2000 år?", när frågan borde vare, "varför tror judarna att de bodde där för 2000 år sedan?". Man frågar, "hur harjudarna kunnat blandas upp med andra folk?", när man borde fråga, "hur kan de tro att de är ett folk trots att de består av olika folk?" Man frågar, "när förskingrades judarna?", när man borde fråga, "varför tror de att de är förskingrade?". Man frågar beundrande, "hur har de kunnat bevara sina traditioner så länge?", när frågan borde vara, "vad har gjort att traditionerna inte har kunnat förändras?". Man frågar, "är judenheten ett folk eller en religion?", när frågan borde lyda, "vad är judendomen eftersom varken religion eller folk kan förklara den?". Genom att utgå från fel problemställning hindras man att begripa det enda viktiga.

Det är en stor lättnad att ha gjort det här resonemanget, för min drivkraft är att få svar på varför en helt spontan reaktion från min sida, jag som i alla fall tror mig vara en harmonisk människa, varför den kan bemötas med de värsta tillmälen som överhuvudtaget är möjliga. Min reaktion är naturligtvis att jag intuitivt inser att det är något som inte stämmer i det judarna tror om sig själva. Att något i hela deras attityd till tillvaron är i grunden fel. Men istället för att vika mig för den hatvåg som möter mig när jag uttrycker vad jag känner, så har jag självförtroendet, eller kanske fräckheten, att tro att det år jag som år sund. Och då måste jag ju få ett logiskt svar på varför jag blir bemött på detta sått. Ett svar som inte bör baseras på några utlåtanden om dessa människors egenskaper, eftersom vem som helst kan bli född till vad som helst.

Jag tycker också att ansträngningen att konglomererajudarna genom judedefinitionen tar sig uttryck i en tendens att dra en skiljelinje mellan judarna och resten av mänskligheten, dvs. en oförmåga att se att andra människor består av sinsemellan helt olika grupper. Exempel på detta är "palestinierna finns inte, de är araber", för att sedan bunta ihop alla araber med övriga muslimer och se dem som en helt homogen grupp. Likadant sker med t ex svenskarna som ofta kallas "ni kristna", och därigenom blir en mäktig schablonfiende utan individuella drag.

I april 1989 i TV-programmet "Gud i veckan", svarade herr Levy på frågan hur han skulle vilja sammanfatta hela judendomen. Han sade då att han ville citera en fras i Gamla Testamentet: "du skall älska din nästa för han är som du". Detta sade han med ett milt leende.

Och här var jag tvungen att småle, för herr Levy hade ur hela detta massiva textmaterial lyckats hitta det mig veterligt enda som uttryckte en viss kärleksfullhet. Men poängen är, att alla de förhållningssätt som uttrycks i det sammanhang, som herr Levy hämtade frasen ur, är regler som judar skall hålla internt gentemot varandra. Med uttrycket "din nästa" i Gamla Testamentet avses bara andra judar, icke-judar räknas inte som människor. Men hur judar bör förhålla sig till icke-judar finns det flera välkända , av herr Levy ej citerade, exempel på.

För mig som muslim, verkar det konstigt att de kristna inte ser vilket ohöljt förakt judarna hyser mot dem under sin ekumeniska mask. Det märker jag omedelbart endast genom att lyssna på vad partema säger. Jag undrar varför de kristna förtränger detta. Det kan hänga ihop med att de tar intryck av vad judarna hela tiden antyder, att de har "gett världen den ende guden", men bara för judar - "herrens egendomsfolk", underförstått att alla andra religioner är plagiat av judendomen. Men detta är faktiskt fel, det ingår nämligen i judarnas religion och världsbild att anse det. Men det gör det ju inte till sanning. Sanning tror jag däremot att det är att judarna i Babylon upptäckte att deras lokale stam-

"gud", Baal/Jahve, fungerade utmärkt att göra en världsgud av. Men han var ingalunda den förste, som de tror, utan inspirerad av flera föregångare som t ex persernas Ahurumazdas enligt Zarathustra samt flera enhetstendenser i babylonisk religion. Även egyptisk religion hade då sedan länge visat denna tendens. Deras religion är alltså bara c:a 400 år äldre än kristendomen och bör ses som en av de trevande tendenserna till monoteistisk religion som försökte fa ett genombrott under antiken. Kristendomen var helt enkelt ett mycket mer lyckat försök. Judendomen är ingen religion utan en materialistisk lära som inte tror på ett liv efter detta. Jag talade med en jude som berättade hur härligt självironiska och respektlösa judarna i Israel var mot religionen. Det förekom mängder av religiösa skämt, det ena roligare än det andra. Jag bad om några exempel och allt han berättade handlade om att göra Jesus löjlig. Att detta inte var självironi verkade han vara ur stånd att fatta.

Han påstod även att Israel var det enda landet i världen som inte hade någon statsreligion (!), vilket enligt min mening är tvärtemot sanningen. För inget annat land använder så vitt jag vet en skrift de tror är kommen från Gud som en vetenskaplig historieskrivning. Och själva medborgarbegreppet i Israel är ju avhängigt av vilken religion medborgaren har genom att vissa rättigheter bara gäller dem som kallar sig judar t ex beträffande värnplikten (dös rätten att bära vapen). Detta om något måste ju kallas statsreligion, men kanske det är så överväldigande att han "inte såg skogen för bare trän". Eller kanske de med sitt sätt att göra en definition till inbillad verklighet inte anser att judendomen är en religion, den kanske är fakta.

Man kan även påminna judarna, när de småler överseende åt kristna och muslimer med i deras tycke unga religioner, att de själva red runt på Kazakstans stäpper utan att veta om annat än sol och måne, samtidigt som Islam byggde upp ett världsvälde, kristendomen formade västerlandet och vikingarna till munkarnas fasa ödelade Lindesfarne. Jag vill nog tro att judarna på den tiden mådde betydligt bättre. För det faktum att riken antagit judendomen som statsreligion måste vara en av världshistoriens största tragedier.

Här är några frågor. Det är frågor jag alltid haft men aldrig hört ställas av någon annan. Jag ställer dem till judarna, fast jag vet att jag aldrig far något svar av dem:

1. Hur föreställde ni er att er "Gud" resonerade när han beslöt sig för att utvälja just er? OBS, det är Guds resonemang jag undrar över, inte det s k "fait accompli". Det vore omänskligt att aldrig ha funderat sig fram till en orsak till denna fdr er så tilltalande händelse.

2. Eftersom er "Gud" säger "Abrahams säd" om dem han avser, var finner ni då stöd för att ni utgör dem? Vad jag vet så ger han ("Gud") själv inte utrymme för att, som ni gör, helt enkelt kalla er för dem, vilket är vad ni har gjort och gör genom att göra religion av det.

3. Ni säger er tro på den ende guden men han är samtidigt er gud och ni är "hans" utvalda egendomsfolk och andra människor kan (bör?) således ha andra gudar som på något sätt är lika legitima och sanna fdr dem. Tror ni på parallella verkligheter?

4. Anser ni att muslimerna är förskingrade från Mecka? Eller att de härstammar från profeten Mohammed?

5. Vart tror ni Gud har tagit vägen de senaste 2300 åren, sedan några personer fixerade Gamla Testamentet som sin historia, med Gud inbakad, som ni läser som historia? Och om han varit med lika mycket hela tiden, varför bygger ni inte på GT kontinuerligt?

6. Har det någon gång slagit er att en urkund inte behöver vara lika gammal som det står i urkunden att den är?

7. Vad tår er att tro att ett folk är en intellektuellt ideologiskt definierad företeelse? (jmfr fråga 2)

8. Ser ni själva inget samband mellan urkundens fixerande och ert eget plötsliga stora antal och samtidiga förskingring?

9. Sist men inte minst, vad tror ni Gud har för avsikt med att "ge" er ett land nu på 1 900-talet? Jag menar, att fårfarmare och bönder för 2700 år sedan kunde behöva areal kan jag förstå. Men ni som varken är det ena eller det andra, om ni inte upptar era professioner? Obs, inte heller här är det "fait accompli" jag är ute efter, utan hur ni tänker er hans resonemang.

Judarna får ge sina svar från den "heliga" historien. Men får jag inte ge mina svar som människa och muslim? Varför är det inte tillåtet, att efter egna forskningar, komma till andra slutsatser än de etablerade judiska i det israeliska problemet? Är det brottsligt och kriminellt att inte dela judarnas och sionisternas åsikter?

Cynism är själens feghet, sägs det. Det är så sant, och jag anser att detta gäller för ironi och allmänt raljerande också. Det är ett sätt att få sagt det man tycker men samtidigt slippa stå för det. Det kan väl inte vara en slump att många av de mest berömda journalisterna slagit in på precis detta spår. Det gör mig otroligt ledsen. Jag vill beundra dessa människor, jag vill att de ska riskera något med det de säger. Men hela journalistkåren verkar att ha missuppfattat vad det innebär att offra något. Att vara modig är väl alltid i proportion till vad man riskerar, både i personlig prestige, anställning, ja tom fysisk säkerhet. Men vad av detta riskerar t ex Hagge Geigert med att 45 år efter kriget "modigt" deklarera att han ogillar nazister, och stolt visa upp ett litet slyngelhotelsebrev? Eller biskop Gärtner när han säger att han inte går med på kvinnliga präster? De riskerar ingenting, och det gör inte de journalister som kan med att utnämna Ebbe Carlsson till" årets svensk" och därmed lyckas raljera bort hela det seriösa i utnämningen. Det är väl att erkänna att man inte tålde att göra fel ett par gånger, så man ger hellre upp.

Vad riskerar gamle Hagge? Ingenting. Det skulle däremot den journalist göra som vågar påpeka det, och ännu hellre tala om vad som ligger bakom Hagge Geigerts "modiga uttalande", nämligen en stackars reaktionärs sätt att posera litet på det enda vis han kan komma på som samtidigt är absolut riskfritt.

Vilka är det som man kommer att komma ihåg och beundra en gång i framtiden? Tar man så lätt på sitt yrke att det bara gäller att vara ungefär som en sådan där docka som står i botten på undulatburar, som bara kan svänga sig på fötter igen med ett glatt leende efter kritik, för "ni kan ändå aldrig vara säkra på att jag menar vad jag säger'. Och hela tiden se till att man håller sig till vissa oskrivna lagar, även om det är dessa som behöver ändras. Om man med glimten i ögat slår åt en massa olika håll hela tiden kan man, som Jan Guillou, bli betraktad som "en frisk fläkt". Men den adekvata benämningen borde vara "fegt kräk".

Var finns de berömda "väderkornen"? För mig vore det oerhört lockande att fa chansen att vara en av de första i den omvälvning av 'åsikter som måste komma. Men jag har inte denna chans med den lilla Radio Islam. Det har däremot väldigt många i de etablerade stora massmedierna. Men de bara plottrar bort den, för de vågar inte riskera någonting!

Denna åsiktsomvälvning skulle väl alla judar och sionister utan analys klassa som "samma rabiata antisemitism som före andra världskriget". Men poängen är ju att det är precis tvärtom. Medan antisemitismen byggde på att hela judarnas egendefinition var sann, så säger ju jag att det är ett fascinerande luftslott, som dock kan förklaras i helt vanliga termer. Medan nazismen säger att judarna är ett folk som helst bör hålla sig i Israel eller åtminstone fås att försvinna från våra länder, så säger ju jag att judarna och det judiska folket bara existerar i deras egen föreställningsvärld, och att den enda lösningen vore att rädda dem ur denna sataniska tankefålla och integrera dem i verkligheten. Sionisterna och antisemiterna är överens om att judarna är ett folk för sig. Jag tycker att judarna är och ska vara vanliga medborgare i de länder där de bor, har och ska ha lika rättigheter.

Jag skall vara helt ärlig. Det är svårt att hålla sig kall och försöka analysera, därför blir jag nästan kluven i två delar. Den ena delen vet att allt har sin förklaring, det är ingen skillnad på människor utan deras beteenden kan förklaras med de olika verklighetsbilder de bär på. Dessa bilder har sitt ursprung i vanliga mänskliga reaktioner på hur man blir uppfostrad, samt den lika vanliga mänskliga fåfängan.

Men den andra delen av mig klarar inte av att upprätthålla den intellektuella kyla som behövs. Därför grips jag av hat och raseri mot dessa eländiga dårar, dvs. mot de israeliska ockupanterna, mot mördarna, mot rasisterna, mot förtryckarna, för den plåga och de konflikter de belastar civilisationerna med, något som ytterst vilar på deras bristande vilja till analys och deras totala avsaknad av självkritik. Jag har ingen anledning att högakta dessa rasistiska sionistiska dårar. Jag undrar om någon som engagerat sig i detta verkligen i djupet av sitt hjärta inte känner som jag. Men kanske är det inget fel, utan istället den drivande kraften till vad som måste sägas, även om man då får kämpa för att hitta de former som accepteras att säga det i.

Det enda som är större än mitt medlidande är mitt fdrakt skulle man kunna säga. Men det torde inte passa de svenska sionistiska 'åsiktsmonopolisterna, för det man skall säga är, "det enda som ät större än mitt medlidande är min beundran".

Men det är sant att mitt medlidande är enormt. Jag fattar ju också att eftersom alla människor lyder samma lagar fdr beteende så är det en ren tillfållighet att jag inte sitter i deras situation, en situation där jag troligen varit helt förhindrad att upptäcka sanningen om mig själv. Det är trots allt vi andra som har något som de i praktiken aldrig kan få, att vara i grundläggande harmoni med sin existens. Däremot kan vi ju enkelt f°a vad de har om vi nu , som vissa av oss, tydligen är så imponerade av det. Det är bara att ta kontakt med närmaste synagoga. Men en sådan handling vore i mina ögon ett grymt brott mot alla ens efterkommande.

 

9

BÖR GAMLA TESTAMENTET FÖRBJUDAS?

Följande anmälan gjordes till JK den 19 september 1987:

 

Till

Justitiekanslern

Box 2308

103 17 STOCKHOLM

 

Från judiskt och sionistiskt håll i Sverige har riktats grundlösa beskyllningar mot Radio Islam, för farlig judehets och kränkande antisemitisk propaganda. Avsikten med dessa vettlösa påhopp på Radio Islam, som bl a ägnat sig åt att kritiskt granska den israeliska ockupationsmaktens sionistiska propaganda i både själva Israel och även i övriga delar av världen, är uppenbarligen att driva fram en opinion för att strypa den demokratiska yttrandefriheten. Vi vill här kraftigt understryka, att vi också tar avstånd från den rasism som drabbat och alltfort kan drabba judarna som folkgrupp, den klassiska s k antisemitismen, som bör fördömas och bekämpas.

Mot denna bakgrund önskar undertecknade anmäla det skriftliga upphovet till verkligt judehat och judeförakt, nämligen Gamla Testamentet, (den judiska Bibeln) så att denna samling fruktansvärda hetsskrifter mot judarna må förbjudas såsom stridande mot lagen om hets mot folkgrupp.

Det är sannerligen hemska och djupt vanhedrande anklagelser som riktas mot folkgruppen judar i denna "Den Heliga Skrift". Judarna skildras där som gränslöst högmodiga, bottenlöst svekfulla, oerhört grymma och sadistiska, dessutom som sataniska massmördare, begivna på plundring, barnamord, kvinnoskändningar och landrov, det s k heliga landet rövades från andra högre civiliserade folk [kananéerna (dagens palestinier)]. Kort sagt, i deras egen heliga skrift skildras judarna som en gangstermaffia och ett rövarband av allra värsta slag inför vilket sentida motsvarigheter i Amerika och annorstädes förbleknar som skäligen harmlösa söndagsskolegossar vid en jämförelse, ja, i historien möter vi motsvarigheter endast i en Attilas eller en Djingis khans vilda horder av mordbrännare och folkmördare, så t ex hos de stora judiska ledarna Mose och dennes arvtagare Josua liksom hos den judiske "hjältekonungen" David. Och alla dessa ohyggliga skändligheter begås med förbundsgudens välsignelse och stränga uppmaningar!

Låt oss erinra oss om vad som verkligen står i denna judarnas egen heliga skrift om judarna:

1. att Gud har ingått ett förbund med judarna och därmed blivit "Herrens egendomsfolk", "ett heligt folk", alltså ett herrefolk gentemot alla andra folk (2 Mosebok 19: 5-6) - vad är väl detta om inte ett gränslöst judiskt högmod som överträffar varje annan trångsynt och skrytsam nationalism och chauvinism? Att utse sig själva till Guds särskilda folk!

2. att Gud har givit judarna rätt att mörda och plundra andra folk på deras egendom - den judiska påsken firas ännu till åminnelse av alla hemska plågor som hemsökte Egypten (Farao) och sedan massmorden på alla "förstfödda i Egypten" (2 Mosebok 12: 29), varefter plundringarna vidtog: "Och Israels barn hade gjort såsom Mose sade: de hade av egyptierna begärt deras klenoder av silver och guld, så ock kläder. Och Herren hade låtit sitt folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att de gåvo dem vad de begärde. Så togo de byte från egyptierna." (2 Mosebok 12: 35-36)

3. att Gud har givit judarna rätt att röva andra folks land: "När nu Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig - stora och vackra städer, som du icke har byggt, och hus fulla med allt gott, vilka du icke fyllt, och uthuggna brunnar, som du inte har huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke har planterat - och när du äter och blir mätt, så tag till vara att förgäta Herren, som fört dig ur Egyptens land, ur träldomshuset. Herren, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna och vid hans namn skall du svärja... Och du skall göra vad rätt och gott är i Herrens ögon, för att det må gå dig väl, och för att du må komma in i det goda land som Herren med ed har lovat åt dina fäder, och taga det i besittning, därigenom att han driver undan för dig alla dina fiender, såsom Herren har lovat." (5 Mosebok 6: 10-13, 18-19)

4. att Gud har givit judarna rätt att begå folkmord, att totalt förinta de folk vilkas land de har gudomlig rätt att röva: "Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota: du skall icke visa dem någon skonsamhet." (5 Mosebok 7: 16)

5. att Gud har givit judarna rätt att lura andra folk med lögnpropaganda tills dessa blivit fullkomligt sinnesförvirrade och därmed lättfångna byten att förinta: "Herren, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem till dess att de förgöras." (5 Mosebok 7: 23)

6. att Gud har givit judarna rätt att utplåna alla misshagliga folk från historien, att "Förintelsen" är ett judiskt påfund från förbundsguden att verkställa: "Och han (Herren) skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen ska kunna stå dig emot, till dess att du har förgjort dem." (5 Mosebok 7: 24)

7. att Gud har givit judarna rätt att förslava andra fredligt sinnade folk: "När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först erbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folket som finnes där bli arbetspliktigt åt dig och vara dina tjänare." (5 Mosebok 20: 10-11)

8. att Gud har givit judarna rätt att våldta och skända kvinnor och barn efter eget gottfinnande: "Men om den - en belägrad stad - icke vill ha fred med dig, utan vill försvara sig mot dig, så må du belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand skall du slå allt mankön med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som ännu finnes i staden, allt rov du får där, skall du hava som ditt byte; och du må då njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender. Så skall du göra med alla städer som äro mer avlägsna från dig och som icke höra till dessa folks städer: Men i de städer som tillhöra dessa folk och som Herren, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som anda har bliva vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo..." (5 Mosebok 20:12-17)

9. att judarna under sina plundrings- och erövringståg i "det utlovade landet" - alltså i våra dagars Israel - verkligen lydde sin förbundsguds uppmaningar och begick massmord och folkmord, så t ex under Josuas ledning vid erövringen av Jeriko: "Och de gåvo till spillo allt vad som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, så ock oxar, får och åsnor, och slogo dem med svärdsegg." (Josua 6: 21) Se även förintelsen av Ais alla innevånare (Josua 8: 24-29)!

10. att "Förintelsen" inte alls var något nazistiskt påfund mot judarna utan något som deras egen förbundsgud gladde sig åt att verkställa: Hitler och de andra nazistledarna verkställde bara Guds straffdom mot sitt eget folk: "Och det skall ske, att likasom Herren förut fröjdade sig över eder, när han fick göra eder gott och föröka eder, så skall Herren nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit ni nu kommit för att taga det i besittning. Och Herren skall förströ dig bland alla folk, ifrån jordens ena ände till den andra, och där skall du tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder hava känt, gudar av trä och sten. Och bland de folken skall du icke få någon ro eller någon vila för din fot: Herren skall där giva dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en försmäktande själ. Och ditt liv skall dig synas liksom hänga på ett hår; du skall känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt liv." (5 Mosebok 28: 63-66)

11. att skändliga barnamord besjungs i den judiska sång- och böneboken Psaltaren som hämndens ljuvhet: "Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss. Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan." (Psaltaren 137: 8-9)

12. att föraktliga och nesliga omdömen om judarna som sinnesförvirrade och galna brottslingar får sin legitimering genom judarnas främste profet Jesaja redan i kapitlet, Botpredikan för det avfälliga Juda: " En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet. Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda. I vanartiga barn, som haver övergivit Herren, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom! Var skall man slå eder, då I så fortgån i avfällighet? Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt." (Jesaja 1: 3-5)

13. att judarna har sin förbundsguds välsignelse att njuta av andra folks plågor och förnedring: "Och Edom skall bliva ett föremål för häpnad: alla som gå fram där skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor." (Jeremia 49: 17) "Ty för mig själv har jag svurit, säger Herren, att Bosra skall bliva ett föremål för häpnad och smälek: det skall förödas och bliva ett exempel som man nämner när man förbannar; och alla dess lydstäder skola bliva ödemarker för evärdlig tid." (Jeremia 49: 13)

14. att judarna har rätt att påtvinga sina fiender den yttersta förnedringen, tvångskannibalism. Så här säger judarnas störste profet, Jesaja, i förbundsgudens namn: "Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft. Och allt kött skall då förnimma att jag, Herren, är din frälsare, och att den Starke i Jakob är din förlossare." (Jesaja 49: 26)

15. att judarna än idag årligen firar sin Purimfest, så är detta till åminnelse av judiska massmord på 75 000 perser: "Och judarna anställde med sina svärd ett nederlag överallt bland sina fiender och dräpte och förgjorde dem och förforo som de ville med sina motståndare... Och de judar som voro i Susan församlade sig också på fjortonde dagen i månaden Adar och dräpte i Susan tre hundra män... Och de övriga judarna, de som voro i konungens hövdingadömen, församlade sig till försvar för sitt liv och skaffade sig ro för sina fiender, i att de dräpte sjuttiofem tusen av dessa sina motståndare... Därför fira judarna på landsbygden, de som bo i landsortstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar såsom en glädje-, gästabuds- och högtidsdag, på vilken de sända gåvor till varandra av mat de hava tillagat." (Ester 9: 5, 15-16, 19)

16. att judarnas kung Salomo byggde det första templet, vigt åt förbundsgudens ära, med slavarbetare från främmande folk: "Och Salomo lät räkna alla främmande män i Israels land, likasom hans fader tidigare anställt en räkning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra. Av dem utsåg han sjuttiotusen till att vara bärare, åttiotusen till att hugga sten i bergen och tre tusen sexhundra till att hava uppsikt över folket och hålla det i arbete. Och Salomo begynte bygga Herrens hus i Jerusalem." (Andra Krönikeboken 2: 17-18, 3: 1) Alltså, judarna byggde inte ens sitt eget tempel!

17. att judarnas omskrutne "hjältekonung" David i själva verket inte alls var någon hjälte utan en lömsk och feg mördare, som besegrade sin ryktbara motståndare, filistéiske "jätten" Goliat på följande sätt: "Och David stack sin hand i väskan och tog därur en sten och slungade och träffade filistéen i pannan; och stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. Så övervann David filistéen med slungan och slog filistéen till döds, utan att David hade något svärd i sin hand. Sedan sprang David fram och ställde sig invid filistéen och fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ur skidan gav han honom dödsstöten och högg av hans huvud därmed." {Första Samuelsboken 17: 49-51)

18. att det mest bestialiska folkmord begicks av judarna under kung Davids ledning, när man sönderstyckade hela folks lik och sedan brände upp dem i eld, en veritabel "förintelse" långt före nazisternas: "Då församlade David allt folket och tågade till Rabba och angrep det och intog det. Och han tog deras konungs krona från hans huvud; den vägde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu på Davids huvud. Och han förde ut bytet från staden i stor myckenhet. Och folket därinne förde han ut och lade dem under sågar och tröskvagnar av järn och bilor av järn och överlämnade dem åt Molok (som krävde människo-offer i eld). Så gjorde David mot Ammons barns alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem." (Andra Samuelsboken 12: 29-31) Ordspråksboken, som tillskrivs Davids son, kung Salomo, rekommenderar sönderstyckandet av fiendens kvarlevor: "En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem." (Ordspråksboken 20: 26)

19. att i den judiska sång- och böneboken, Psaltaren, besjunges och lovprisas fiendens förintelse: "Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig. Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. Herren skall fördärva dem i sin vrede: eld ska förtära dem." (Psaltaren 21: 9-10) Och detsamma möter vi i judendomens torah, "läran" och "lagen", i Femte Moseboken, i Moses avskedssång, då han talar i Herrens namn och med dennes mun: "Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar." (5 Mosebok 32: 22) En vision av ett kärnvapenkrig...!

20. att judarna anser sig ha gudomlig rätt att tillämpa rasåtskillnad, dels i Torah, dels genom de bibliska lagstiftarna Esra och Nehemja: "Du skall icke befrynda dig med dem (andra folk); dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner." (5 Mosebok 7: 3) "Och prästen Esra stod upp och sade till dem: - I haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor och därmed ökat Israels skuld. Men bekännen det nu, Herren, edra fäders Gud till pris och gören hans vilja: skiljen eder från de andra folken här i landet och från de främmande kvinnorna. Då svarade hela församlingen och sade med hög röst: - såsom du har sagt, så tillkommer det oss att göra." (Esra 10: 10-12) Också lagstiftaren Nehemja förbjuder i förbundsgudens namn all ras- eller folkbeblandning för judarna, så att de må hålla sitt blod rent: "Och jag besvor dem vid Gud och sade: I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner, ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner eller åt eder själva." (Nehemja 13: 25)

Dessa tjugo exempel med åtföljande citat torde klart och tydligt visa att judarnas egen Bibel, Gamla Testamentet, innehåller "antisemitiska" eller judefientliga smädelser och förtal av värsta slag.

Det är ju här - i själva den judiska och även kristna Bibeln - som antisemiter i alla tider har hämtat näring och stoff till hets mot judarna som folkgrupp: att judar är särskilt arroganta eller högmodiga, att de är bottenlöst svekfulla, giriga, krasst materialistiska, mordlystna, tyranniska och fullständigt hänsynslösa och rovgiriga gentemot andra folk som inte blint underkastar sig deras herravälde. Bara en sådan berättelse - i Första Moseboken - om hur patriarken Jakobs son Josef som Faraos uppsyningsman utsög de egyptiska bönderna för att berika sig själv och sin släkt har naturligtvis givit upphov till det seglivade talet om judarnas brutala snikenhet, och att judarna skulle vara redo att i alla länder sko sig på den inhemska befolkningens bekostnad.

Om man verkligen från grunden vill gå till rätta med judeföraktet och judehatet måste ovillkorligen Gamla Testamentet förbjudas och inte bara moraliskt fördömas som en farlig samling antisemitiska smädesskrifter, vilka kan fresta många bibelläsare till tankar och gärningar som strider mot lagen om hets mot folkgrupp.

Därmed hemställer undertecknade att JK förutsättningslöst och allvarligt må pröva om Gamla Testamentet helt eller delvis må betecknas som skändlig förtals- och smutslitteratur och tas i beslag.

Stockholm 14 september 1987

Kommittén för solidaritet med Israels offer.

Ahmed Rami

 

10

HUR GAMLA TESTAMENET ANVÄNDS

 

Jerry Falwell, en av ledarna för de högerkristna i USA har sagt:

"America is the only hope for the Jews today. God promised Abraham in Genesis 12:3: 'And I will bless them that bless thee and curse him that curseth thee.' God has blessed America because America blessed the Jews, His Chosen People."

Alltså, "Amerika är judarnas enda hopp i dag. Gud lovade Abraham i Första Moseboken, 12:e kapitlet, vers 3: 'Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna: Gud har välsignat Amerika därför att Amerika har välsignat judarna, Herrens utvalda folk."

Detta är i ett nötskal den gamla judiska listen att binda upp de kristna till total judaisering - med hänvisning till Gamla Testamentet som rent formellt ingår också i den kristna bibeln och att därmed få de kristna att ta avstånd från Nya Testamentet med dess klara uppbrott från den judiska bibeln, Gamla Testamentet, och att underdånigt tillbe judafolket som ett Herrens utvalda egendomsfolk och att totalt glömma att det var judarnas Stora Råd som enhälligt dömde Jesus till döden och att lika totalt glömma att det är judarna som svårt förföljde de första kristna och vad aposteln Paulus säger i Första Thessa-lonikerbrevet 2:15.

"Judarna dödade Herren Jesus liksom de dödade profeterna och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten."

Liksom de protestantiska kristna som kryper för judarna glömmer vad Martin Luther sade i sin skrift Om judarna och deras lögner:

"Judarna är de verkliga blodhundarna och lögnarna, som inte bara har perverterat och förfalskat Den Heliga Skrift från början till slut, utan dessutom fortsatt med sina eländigt falska tolkningar därav. 1 sina Talmudskolor lär de sig att bara hata de kristna och alla andra folk."

Och dessa judaiserade kristna glömmer, särskilt i USA, att överallt där det finns en judisk minoritet sa lyckas den genom hotelser och påtryckningar förhindra kristen undervisning liksom kristen mission - annat än efter judiska anvisningar. Om detta redovisade redan Henry Ford, bilkungen, i sin bok Den internationelle juden som utkom 1920, för snart 70 år sedan - och typiskt nog har denna bok satts på index som förbju-den att fritt saluföras i kristenheten efter judiska påtryckningar!

 

11

SVAR PÅ NARROWE

 

I sitt hätska angrepp på Radio Islam försöker den judiske "över-rabbinen" Narrowe dupera okunniga och lättrogna läsare (Dagen 18 november 1988). Med ett propagandistiskt taktiskt hyckleri ogiltigförklarar han vad som sägs i judendomens Torah, i 5 Mos. kapitel 7, med rubriken Befallning om kananéernas tillspillogivning:

"Som vi vet så väl från olika profetiska böcker - framför allt från Jeremia - svek Israels folk och lydde inte Guds Förord-ningar och Gud. De dyrkade i stället Baal och de talade lögnak-tigt om sin nästa. De uppmanade till våld och betedde sig omora-liskt. Som resultat blev verkligheten annorlunda och dessa bibliska löften gick aldrig i uppfyllelse."

Sionisterna uppför sig ännu i dag på samma sätt som Narrowe rapporterar här.

Innebörden av detta synsätt (som överrabbinen söker få bibliskt bekräftad med hänvisning till 2 Kon. 22:8 f.) är att hela judendomens Torah (de fem Moseböckerna) är överspelad. Därmed skulle ju "Förbundstanken" och "Guds löfte till Israels folk att besitta det utlovade landet" (1 Mos. 19:5-6 m.fl.) ha förverkats och den judiska staten "Israel" sakna varje "gudomlig" sanktion, varför överrabbinen Narrowe borde fördöma staten Israel och ge sin fulla välsignelse åt palestiniernas kamp. Men judarna använder ju i dag Gamla Testamentet som lagfart för att lägga beslag på Palestina och överrabbinen försöker slingra sig, när han påstår att översteprästen Hilkia upptäckte just Femte Moseboken och att den därefter förkastades (2 Kon. kapitel 23). Men varken i 22:a eller 23:e kapitlen i 2 Konungabo-ken omnämnes 5 Moseboken, endast "lagboken" (2 Kon. 22:8), som konung Josia blev så upprörd över, att Herrens vrede var stor mot dem, eftersom "våra Förfäder icke hava lyssnat till denna boks ord och icke hava gjort allt som är oss Föreskrivet" (2 Kon. 22:13). D v s även folkmord på dåtidens palestinier.

Alltså, när det står i 5 Mos. 7:16, att "alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet" och Israels folk inte åtlydde detta bud tillfullo, så bröt de mot sin Guds förordningar och bud. Det var ju detta som var så upprörande. (För övrigt i 2 Mos. 23:27-31 står detsamma som i 5 Mos. 7:16-24). Fråga i dag alla israeliska ledare, "bosättare" och rabbiner: alla svarar att det är GT som legitimerar Israels existens och erövringen. När överrabbinen söker ogiltigförklara S Moseboken, särskilt 7:e kapitlet, hur vill han då förklara att den "officiella" judiska The Jewish Encyclopedia kallar alla de fem Moseböckerna för judendomens lag och lära? Överrabbinen bluffar också, när han säger:

"1 Bibeln står det att Gud befallde de gamla israeliterna under Moses och Josua att börja krig mot de sju kananeiska folken i det förlovade länder. Talmud understryker att detta krig gällde endast dessa fiender." Men det gäller samma land (Palestina) vars icke-judiska invånare (palestinierna) är "fiender". För övrigt innehåller Talmud inga för judarna förpliktande gudsord med bud och stadgar som upphäver Torah. Dessutom står det i Talmud, detta digra verk i flera folioband, sa mycket som klart motsäger vad överrabbinen Narrowe söker göra gällan-de, som t ex:

"Rabbi Johanan sade: En hedning som studerar Torah förtjä-nar döden, ty det står skrivet: "Moses gav åt oss en lag en arvedel för Jakobs/lsraels menighet (5 Mos. 33:4) (Sanhedrin 59a). Ha ingen barmhärtighet med dem ty det är sagt "du skall icke visa dem någon skonsamhet" (5 Mos. 7:2, 16). Därför, om du ser en hedning (dvs. icke-jude) i svårigheter eller som håller på att drunkna ä hjälp honom inte.(Hilkoth Akum 10:1)

Som framgår av dessa citat från Talmud, som lätt kunde mångfaldigas, är det sålunda tvivelaktigt om den extremt främlingsfientliga och aggressiva bibliska judendomen blir mer human och medmänsklig med Talmud som moralisk och andlig vägvisare. Man kan nämna rabbinen Simon ben Yohai som sagt: "Den bästa av icke-judar förtjänar att dödas." (Se The Jewish Encyclopedia, under rubriken Gentile, s. 617). För de ortodoxa judarna i Israel i dag är att döda en icke-jude en god gärning. Mot överrabbinens grundlösa beskyllningar mot Radio Islam vill vi svara, att vi varken sagt eller skrivit att "judarna är Kristi mördare", utan endast hållit oss till evan-geliernas texter om att det var judiska Stora Rådet som enhälligt dömde Jesus till döden och sedan ivrigt övertalade den vacklande romerske ståthållaren Pilatus att låta verkställa dödsstraffet. Varken protestantiska eller katolska kyrkosamfund har någonsin upphävt detta som står i evangelierna. Om överrabbinen anser att där står lögner och "förtal mot den judiska folkgruppen", så får han göra upp den saken med de kristna. Förresten Israel förbjuder Nya Testamentet i de israeliska skolorna. Och att skjuta budbäraren, när budskapet är misshagligt, är föga förtro-endeingivande.

Till sist: Islam, liksom kristendomen, är till sin kärna kampen för rättvisan mot alla orättvisor; och för alla rättänkande muslimer står den grymma inkräktarstaten Israel för en orättvisa mot palestinierna som berövats sitt land och sin frihet. Narrowe säger att troende muslimer förtjänar en "sannare" röst än Radio Islam. För Narrowe och Israel, en "god" muslim (eller kristen) bör vara en slav, quisling eller en död muslim. Israel letar fortfarande (förgäves) efter "goda" palestinier som ska "representera" muslimska och kristna palestinier.

 

12

ÖVERRABINENS FRÄCKHET

 

Inkräktar- och banditstaten Israel mobiliserar inte bara, genom sin legation, judar i Sverige och deras vänner utan också genom den judiska församlingens ledare, maskerad som religiös potentat. Detta ska jag ta upp här; nämligen vilken falsk hycklare denne överrabbin i Stockholm är -förtryckets försvarare och de skändliga övergreppens advokat.

Den från USA importerade överrabbinen Morton H Narrowe håller ett vakande öga över inte bara sin judiska fårahjord i Stockholm utan också över de kristna, i synnerhet de mer eller mindre judaiserade, frikyrkliga publikationerna i Sverige. Så fort han möter kritik av Israel skyndar han till banditstatens undsättning. I pingströrelsens organ Dagen av den 12 oktober 1988 går denne överjude till våldsamt angrepp på en frikyrkosekreterare, Marco Helles, som i en artikel i samma tidning stillsamt erinrat om det självklara faktum som åskådliggjorts för hela världen i TV-reportage, nämligen att den judiska staten Israels beväpnade soldater dagligen skjuter och svårt misshandlar vapenlösa civila palestinier och till och med tränger in på palestinska sjukhus och beskjuter personal och patienter med gasgranater, att israeliska soldater i flera fall bränt palestinier levande - och år ut och år in har den israeliska inkräktarstatens bombflyg spridit död och förödelse i palestinska flyktingläger i grannlandet Libanon. Och så har vi de judiska väpnade s k bosättarna som skjuter och härjar. Mot denna bakgrund har frikyrkosekreteraren Marco Helles framhållit - mycket försynt - att mot detta judiska barbari måste även de kristna i Sverige protestera och visa sin avsky: han säger att det är oförsvarligt att försvara Israels våldsdåd!

Överrabbinen Narrowe kokar då av ilska på äkta gammaljudiskt sätt, den gammaltestamentliga hat- och hämndlystnaden sticker fram bockfoten och spyr med slirig käft ur sig etter och galla. Den stillsamme frikyrkopastorn Helles far av överrabbinen, made in USA, veta att han - Helles - är rasist, propagandist och nidskrivare. När argumenten tryter, haglar invektiven som alltid hos överrabbinen, den judiska församlingens överhuvud och överfarisé i Stockholm! Brottets försvarsadvokat moraliserar salvelsefullt! Den medskyldige ulven iklär sig lammets fårapäls och bräker. Helles svarar i samma nummer mycket bra och jag kan helt instämma i hans svar.

Däremot är det intressant att studera denne överrabbin från USA i Stockholm, denne Morton H Narrowe. Inte därför att han som person på minsta sätt skulle vara intressant - han är en fräck och obildad person - utan därför att han är en symbol dels för hyckleriet med den judiska religionen som politiskt engagerad för någon form av rättvisa, dels avslöjar han sitt gränslösa ställningstagande för banditstaten Israel - det är ju alldeles uppenbart att denne Narrowe är Israels agent i Sverige, fast utan diplomatisk status som Israels ambassadör. Fast född i USA är han inte amerikan, fast verksam i Sverige är han inte svensk. Han är israel.

Det är dock intressant att notera att överrabbinen förklarar:

"Israels folk är Guds egendomsfolk på grond av kallelsen...", i sin artikel i tidningen Dagen av den 12:e oktober 1988.

På grund av kallelsen, säger överrabbinen. Men vad då för kallelse? Var det kanske inte Israels folk självt i ett dimmigt och avlägset förflutet som hittade på sin egen Gud eller Herren, som gav dem löfte att erövra andra folks land? Kaanans land, dvs det nuvarande Palestina, och förinta eller förslava alla detta landets invånare? Tänk bara på vad denne gud i sin profet Moses mun säger i judendomens egen lag, Torah, i femte Mosebok, 7:16:

"Alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet." Detta finner den sluge hycklaren Narrowe inte lämpligt att dra fram i ljuset. Istället säger han att, "judarna och förhoppningsvis deras frikyrkliga vänner ser det judiska folkets utvaldhet i ljuset av Amos 3:2 och 3."

Så här står det i Amos 3:2 och 3:

"Eder allena har jag utvalt bland alla släkten på jorden; därför skall jag också hemsöka på eder alla edra missgärningar. Färdas väl två tillsammans, utan att de ha blivit ense därom?"

Kan man rimligtvis tolka detta uttalande på annat sätt än att judarnas utvaldhet som Guds eller Herrens egendomsfolk är bara ett faktum som inte har något som helst med kallelse att göra? Alltså; en självvald utvaldhet! Judarna har kallat sig själva utvalda! Därtill sägs ju här, att judarna också skall straffas för sina missgärningar - och detta återkommer ju ständigt i judendomens Torah liksom i hela den judiska Bibeln, alltså Gamla Testamentet. När judarna inte lyder sin stränge Herres bud och stadgar, så straffar han dem hårt och skoningslöst. Till exempel framgår detta mycket klart och tydligt i Mose avskedssång i femte Mosebok, 32:21, 22, 23, 24 och 25:

"De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka. Därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem. Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup: den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. Jag skall hopa olyckor över dem... De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter och bitter pina: jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift. Ute skall svärdet förgöra deras barn och inomhus skall förskräckelsen göra det, ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän." Detta är vad som enligt judendomens Lag, Torah, skall hända judarna när de är olydiga mot sin Herre: det straff som väntar dem då! Och detta är ju visionen av ett kämpvapenkrig!

Var då den s k Förintelsen, eller Holocaust, Guds eller Herrens straffdom för judarna i deras olydnad? Eller hur skall man tolka detta? Detta är en fråga som alltid borde ställas till påstridiga, fräcka och lögnaktigt hycklande rabbiner av typ Morton Narrowe, när de far fram med sin gudsnådelighet och sitt prat om judarna som Guds utvalda egendomsfolk av kallelse och hänvisar till Amos 3:2, 3 och även i övrigt!

Men Narrowe - liksom andra fräcka judiska rabbiner - vet mycket väl att de bland kristna folk bara möter finkänslig undfallenhet eller samtycke och att han aldrig behöver stå till svars utan alltid fräckt kan gå på med sitt hyckleri och sina gemena utfall mot vatje kritiker av banditstaten Israel.

Inte undra på att denne Narrowe kategoriskt vägrat att låta sig intervjuas hos mig i Radio lslam: han är inte dummare än att han vet att han då skulle avslöjas som den humbugmakare han är och att hela bluffen med judendomen som någon slags humanistisk och fin religion också skulle avslöjas! Den bibliska judendomen är inte bara kvinnofientlig, den är också människofientlig!

Och detta är just orsaken till att den bibliskt sanktionerade sionismen med dess stat Israel är en så grym och slugt hänsynslös inkräktar- och terrorststat under demokratisk täckmantel!

 

13

TILL ISRAEL,
INTE TILL SVERIGE

 

Eftersom sionisterna ständigt framhåller att den sionistiska staten Israel utgör den enda garantin för förföljda och hotade judar, har det sitt intresse att se hur sionisterna agerade, när judar verkligen var i trångmål, d v s i det nazistiska Tyskland.

Jag skall nu informera om något som är ytterst pinsamt för de svenska sionisterna och som de nogsamt söker förtiga, nämligen att den högsta svenska sionistledningen utövade starka påtryckningar på svenska regeringen 1939, kort före andra världskrigets utbrott i Europa, för att Sverige skulle stoppa judisk invandring till Sverige från det nazistiska Tyskland med dess judeförföljelser.

Just det - ni läste rätt - den högsta sionistledningen i Sverige ville inte att tyska, tjeckiska och österrikiska judar - eller överhuvudtaget judar från främmande länder - skulle komma till Sverige.

Detta uppger i all fall, efter ingående forskningar, rabbinen Moshe Schonfeld i sin digra bok "The Holocaust victims accuse: Documents and testimony on Jewish war criminals", del 1 (utgiven på det judiska förlaget Naturei Karta i New York, USA, 1977) varvid jag kan hänvisa till sid. 110-111.

Jag citerar alltså här från denna bok av en känd judisk rabbin och forskare, utgiven på ett känt judiskt förlag i New York:

"År 1939, när förföljelserna mot de tyska judarna starkt tilltog, antog den svenska riksdagen en lag som tillät tiotusentals tyska judar - liksom de med det dåtida Tyska riket införlivade österrikiska och tjeckiska judarna - att få fritt tillträde till Sverige. Detta beslut innebar att de skulle räddas från en säker död. Den svenska riksdagen fattade alltså ett utomordentligt humanitärt beslut. Men så hände något som gjorde de svenska "gojim", icke-judarna, mållösa av häpnad, ej minst judarnas många vänner.

Hedersprofessorn och överrabbinen i Stockholm, Marcus Ehrenpreis - han hade varit aktad överrabbin sedan 1914- jämte tre ledare för den judiska församlingen i Stockholm uppvaktade den svenska regeringen med en enträgen begäran att den inte skulle genomföra det av riksdagen fattade lagbeslutet om tillstånd för tiotusentals judar från det nazistiska Tyskland att få komma till Sverige - med motiveringen att dessa judar skulle kunna väcka ett judiskt problem i Sverige som aldrig tidigare upplevt någon antisemitism på grund av det relativa fåtalet judar i Sverige. Dessa ondskefulla judiska ledare lyckades i sina ansträngningar att uppnå det av dem önskade målet, och den svenska regeringen ogiltigförklarade den svenska riks-dagens beslut. Men, fyra år senare, när alla danska judar om natten smugglades in i Sverige, lyckades Ehrenpreis inte förhind-ra denna räddningsaktion, eftersom den kom som en överrask-ning.

Här är det lämpligt att framhålla att fruktan för antisemi-tism endast tjänade som en urskuldande förevändning för Ehren-preis att förmå ledarna för Stockholms judiska församling att ansluta sig till hans brottsliga plan. Det verkliga motivet för denne sionistiske veteran - Ehrenpreis hade deltagit redan i den första världssionistiska kongressen i Basel 1897 och kände personligen Theodor Herzl - var något lika anmärkningsvärt som typiskt sionistiskt: Ehrenpreis ville inte att judar, om än aldrig så hotade till livet, skulle söka sin tillflykt i något annat land än i Eretz Israel, hellre fick de förföljas och förintas. Denna sionistiska princip vägledde också de brittiska sionisterna 1942, när dessa förkastade ett beslut från den brittiska regering-en att rädda hotade centraleuropeiska judar till de dåtida brittis-ka kolonierna...

Doktor Ehrenpreis var slug nog att inse att för den händelse hans verkliga avsikter skulle avslöjas, så skulle han förlora all auktoritet och det stöd som han åtnjöt både inom den svenska regeringen och inom den judiska församlingen på olika håll i Sverige. Därför valde han att gömma sig bakom det egoistiska anspråket att det var de svenska judarnas välfärd som han hyste omsorg om och belasta svenska folket med potentiellt judehat. Vem annan än Yitshak Greenbaum, som var ordförande för den judiska agenturens s k räddningskommitté i Jerusalem, kunde pejla djupet och skingra dimmolnen hos doktor Ehrenpreis? Han yrkade därför på det bestämdaste att han skulle ansluta sig till denna sionismens räddningskommitté i Sverige. Först 1944 biföll Ehrenpreis Greenbaums begäran..."

Den 18 januari 1945 - alltså i andra världskrigets slutskede -fördes en lidelsefull riksdagsdebatt om huruvida Sverige hade gjort tillräckligt för att bistå och rädda hotade människor ute i Europa, främst judar. Protokollen från denna riksdagsdebatt visar att en företrädare för den dåtida svenska samlingsregering-en, den socialdemokratiske socialministern Gustaf Möller fram-höll: "att den svenska regeringen ingalunda hade varit mindre generös än den judiska församlingen i Stockholm". Den liberale tidningsredaktören och riksdagsmannen Knut Petersson instämde i stort och sade bl a följande:

"Jag förnekar inte detta. Tvärtom, fakta är här väl kända att vissa ledande kretsar bland judarna här i landet inte var det ringaste intresserade av att bistå eller ens uppmuntra judiska flyktingar. Men jag frågar endast för att besvara vad jag redan nämnt, när vi betraktar dessa problem. Det synes mig som om den svenska regeringens handläggning av flykting-problemet inte bör avgöras från en sådan ståndpunkt - alltså genom att visa hänsyn till sionisternas krav - utan i stället ske med den omsorg om nödställda medmänniskor som vår humanitära tradition och vårt sinne för rättvisa kräver av oss."

Regeringens medlemmar godtog detta och tillade att: "Vi bör notera alla omständigheter som har påverkat vår politik." Dessa omständigheter visar just vad sionisterna ljuger om, när de om och om igen påstår att sionismen är judarnas enda trygga värn i en sionistisk stat Israel. Historien visar just tvärt-om: att sionisterna blankt struntade i förföljda och hotade judars olycksöde, de var endast intresserade av att få judar till Palestina för att kunna erövra detta land och där bilda sin inkräktar- och ockupationsstat Israel. Att hjälpa judar till andra länder där de kunde räddas struntade de fullkomligt i.

 

14

ISRAELS POLITIK
BEKRÄFTAR SIONS VISES
PROTOKOLLS ÄKTHET

 

Ständigt ondgör sig Israel och sionisterna i västvärlden över att skriften Sions Vises Protokoll fritt får saluföras i de muslimska arabstaterna och att man bland arabiska muslimer uppfattar denna skrift som intressant och informativ för att förstå sionismens starka grepp om politik och opinionsbildning i västvärlden. Jag ställer nu en central fråga som jag så förutsättningslöst och sakligt som möjligt skall söka besvara:

Är verkligen Sions Vises Protokoll en förfalskning av den tsarryska hemliga polisen Ohkranan som sionisterna ständigt påstår? Eller är det också här fråga om en alltför vanlig sionistisk lögnpropaganda?

Först bör följande fastslås: Sions Vises Protokoll utger sig vara ett hemligt protokoll vid Sionistiska Världsorganisationens första kongress i Basel i Schweiz år 1897. Det var hemligt därför att det endast var avsett för en trängre krets av sionistiska ledare och inte avsett för offentligheten, allra minst för icke-judar.

I detta hemliga Sions Vises Protokoll redogöres mycket ingående och cyniskt för hur judiska ledare i olika länder samverkar för att splittra, söndra och undergräva samhällsordningen i alla länder, särskilt i de kristna länder med betydande judiska minoritetsbefolkning, för att på sikt skapa ett judiskt herravälde; för övrigt helt i överensstämmelse med vad som framgår mycket klart i den judiska Bibeln, Gamla Testamentet, till exempel hos den judiska profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet, där det i verserna 10, 11 och 12 heter:

"Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjäna dig. Ty väl har jag slagit dig i min förnöjelse, men i min nåd förbarmar jag mig nu över dig. Och dina portar skola hållas öppna beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens skatter kunna föras in i dig, med konungar i hyllningståget. Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras."

Ett judiskt världsherravälde där andra folk skall underkuvas och vid motstånd förgöras eller förintas är sålunda inget lögnaktigt och förrycktpåstående av illasinnade antisemiter eller judefiender, utan det är en trosföreställning och idé i judarnas egen heliga skrift, i deras Bibel framförd av den störste och flitigast åkallade av deras judiska profeter, av profeten Jesaja.

Också i Torah, judendomens allra heligaste bok, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet möter vi ofta denna trosföreställning om ett kommande judiskt världsherravälde, så t ex i Femte Moseboken, 33:e kapitlet, vers 29:

"Säll är du, Israel: ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får seger genom Herren, genom honom som är din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder. "

[Aktb.10,p49] Förhärligandet av judarnas grymhet möter vi också i judendomens heligast skrift, Torah, t ex i Fjärde Moseboken, tjugotredje kapitlet, verserna 22, 23 och 24:

"Det är Gud som har fört dem ut ur Egypten; deras styrka är såsom vildoxars. Ty trolldom båtar intet mot Jakob, ej heller spådom mot Israel. Nej, nu måste sägas om Jakob och om Israel: Vad gör icke Gud! Se, det är ett folk som står upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det lägger sig ej ned förrän det har ätit rov och druckit blod av slagna män."

Den blodiga hämnden och att Israel skall utså split och tvedräkt hos ett främmande folk lovprisas också på flera stället i judendomens Bibel, t ex hos den judiska profeten Jesaja, kapitel 19, verserna 2, 3 och 4 - och jag citerar där Herren talar i profeten Jesajas mun till sitt utvalda folk, judarna:

"Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, så att broder skall strida mot broder och vän emot vän, stad mot stad och rike mot rike. Och egyptiernas förstånd skall för svinna ur deras hjärtan, och deras råd skall jag göra om intet: de skola då fråga sina avgudar och signare, sina andebesvärjare och spåmän. Men jag skall giva egyptierna i en hård herres hand, och en grym konung skall få råda över dem, säger Herren, HERREN, Sebaot".

Och i samma kapitel 19, verserna 14, 15, 16, och 17 heter det vidare om hur judarna skall sätta skräck i egyptierna med Herrens hjälp och välsignelse:

"Herren har där utgjutit en förvirringens ande, så att de komma Egypten att ragla, vadhelst det företar sig, såsom en drucken raglar i sina spyor. Och Egypten skall icke ha framgång i vad någon där gör... På den tiden skola egyptierna vara såsom kvinnor, de skola bäva och förskräckas för Herren Sebaots upplyfta hand, när han lyfter den mot dem. Och Juda land skall bliva en skräck för egyptierna. "

Alltså, av enbart dessa autentiska citat från judendomens Bibel framgår det klart och tydligt att allt väsenligt som sägs i Sions Vises Protokoll om hur judarna med list och moralisk upplösning av de icke-judiska folkens samhällen skall tilltvinga sig ett världsherravälde, allt detta återfinns redan som bärande trossatser i judarnas gamla stamreligion i judendomens egen Bibel. Idéerna i Sions Vises Protokoll bygger helt på judendomens egen bibel och är alltså inget nytt och absolut inget elakt eller ondskefullt förtal av de troende judarnas trosföreställningar och föresatser!

Detta är viktigt att ha klart för sig och hålla i minnet, när sionisterna i sin propaganda ständigt jämrar sig över att Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning av ondskefulla antisemiter som endast är ute efter att förtala judarna för att skapa hets och hat mot dem. Det ondskefulla och cyniskt makthungriga och grymma som tillskrivs Israels folk eller judarna, det framgår klart av judendomens egen troslära, i judarnas egen Bibel, där de prisar och tyr sig till en fasansfullt grym gud som sin Herre! Judar som klagar och jämrar sig så bittert och högljutt över Sions Vises Protokoll som ondskefull antisemitism, borde först och främst gå till rätta med sin egen troslära och Bibel och avskriva dem som en gammal judehetsande dynghög, annars är de helt enkelt inte trovärdiga utan framstår endast som cyniska hycklare.

Låt oss så övergå till själva Sions Vises Protokoll och frågan om det är en förfalskning som sionisterna hävdar alltsedan denna hemliga skrift blev offentlig och i synnerhet efter en längre rättegång om saken i Bern åren 1934 och 1935. Innan jag berör denna rättegång, låt mig redovisa hur dessa Sions Vises Protokoll tillkom, enligt dem som hävdar att det rör sig om äkta, autentiska judiska skrifter, som utgivits av en rysk lärd S. A. Nilus. Denne Nilus har uppgivit at han fick en kopia av Sions Vises Protokoll i sina händer år 1901 med inskriptionen "Undertecknad av Sions representanter av 33:e graden", alltså av en judisk frimurarorden.

Den som först innehade denna kopia, översatt till franska, var en viss tsarrysk major och greve och domare vid krigsrätten i Sankt Petrograd, Alexej Nikolajevitj Suchotin, hemmahörande i guvernementet Tula i Ryssland. Nilus bekräftar detta i sin bok "Det stora i det lilla". Också Nilus' son har sedan bekräftat saken i en deklaration år 1936, där han intygar att han var personligen närvarande, när greve Suchotin överlämnade dokumentet till hans far.

En ingift släkting till greve Suchotin, Madame Antonia Porfyrjevna Manjakowskij, född Suchotin och änka efter den tsarryske amiralen Manjakowskij och flykting på 30-talet i Jugoslavien, har bekräftat att hon som ung vid många tillfällen besökte greve Suchotins hem och att år 1895, alltså redan två år före Sionistiska Världsorganisationens första kongress i Basel, var åsyna vittne till att en kopia av detta hemliga protokoll utfördes av greve Suchotins syster, Vera Suchotin, och hans systerdotter Olga Visjnevetskij, sedermera gift Lotin.

Vera Suchotin dog i samband med de revolutionära oroligheterna i Ryssland, men Olga, gift Lotin, levde ännu på 1930-talet som änka i Paris, fast sinnessjuk på ett nervhem och otillgänglig för en intervju.

Madame Manjovskij, rysk emigrant i Jugoslavien på 30-talet, skrev två böcker, den ena på engelska med titeln "Waters Flowing Eastward" och den andra på franska "Le Juif Notre Maître", i vilka ett brev publiceras från Filipp Petrovitj Stepanoff, som var den heliga synodens prokurator i Moskva under tsartiden, till en amerikansk författarinna Louise Fry. I detta brev till Mrs Fry, daterat den 17 april 1927, hävdar Stepanoff att han redan 1895 hade mottagit en avskrift av Sions Vises Protokoll från major Suchotin och han tillfogar att detta skett genom förmedling av en dam i Paris.

Vem denna dam i Paris var har inte varit möjligt att fastställa, eftersom de berörda - Stepanoff och major Suchotin - lovat att inte yppa hennes namn så länge hon var i livet. Det synes i alla händelser uppenbart att en avskrift av Sions Vises Protokoll fanns i Ryssland redan 1895, två år före sionistkongressen i Basel.

Den första publiceringen av denna avskrift skedde vintern 1902/1903 i Moskva, på förlaget Moskoviskija Vidomosti. Den 28 augusti och den 7 september 1903 publicerade den ryska tidskriften "Snamja" en förkortad version av Sions vises protokoll, och år 1905 publicerade Sergej Alexandrovitj Nilus hela Sions Vises Protokoll i sin bok om Antikrist med titeln "Vellkoje v malom i Antichrist kak bliskaja politisjeskaja vosmosjnost". (Det stora i det lilla och Antikrist som politisk möjlighet inom den närmaste framtiden.) En fjärde upplaga av denna bok utgavs 1917 med en ändrad titel till "Blis jest pri dverech" (Han är utanför portarna).

År 1906 hade den ryske författaren George Butmi publicerat Sions Vises Protokoll i sin bok "Oblitjiteljenja rjetsji, vragi roda tsjelovjetsjeskago" (Tal som avslöjar sanningen, Mänsklighetens fien der). En fjärde upplaga av denna bok utkom 1907 i Ryssland.

I övriga Europa förblev dessa Sions Vises Protokoll i flera ryska böcker och tidskriftsartiklar helt okända. Det var först efter första världskriget och bolsjevikrevolutionen 1917 som ryska emigranter spred kännedom om dessa skrifter, till främst USA och Tyskland och därifrån till andra europeiska länder - med påföljd att ledande judar blev mycket oroade och nervösa. Blotta tanken att det fanns ett sionistiskt protokoll som avslöjade en världsomspännande judisk konspiration måste till varje pris misstänkliggöras som skändliga illdåd och protokollen förklaras vara förfalskningar och påhitt av både sjuka och illasinnande hjärnor, paranoida antisemiter.

Den judiska motoffensiven började med att den sionistiska USA-tidningen "The American Hebrew" den 25 februari 1921 publicerade en intervju av den judiske reportern Isaac Landman med den tsarryska prinsessan Catherine Radziwill som hävdade att Sions Vises Protokoll var en förfalskning av den tsarryska hemliga polisen Ohkranan i avsikt att söka rättfärdiga antisemitiska förföljelser.

Den 12 och 13 maj publicerade den i Paris utgivna ryska tidningen Posljednije Novosti (Senaste Nyheter) en artikel i två delar av den franske greven Armand du Chayla, där det också hävdades att Sions Vises Protokoll var en förfalskning.

Samma år, 1921, den 16, 17 och 18 augusti, publicerade ärevördiga Londontidningen The Times en längre artikel av journalisten Philip Graves, där det också hävdades att Sions Vises Protokoll var en förfalskning med följande påstående som därefter ständigt gått igen hos sionister och andra tanklösa och okritiska anhängare till sionismen:

"Dessa s k Sions Vises Protokoll är ett grovt bedrägeri, utfört av en skamlös och oskicklig litterär tjuv, eftersom det är fråga om en långtgående kopiering av en bok som år 1864 utkom i Bryssel under titeln Dialoger i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu. Denna satiriska pamflett har en viss fransk advokat, Maurice Joly, som författare."

I Times' tre artiklar publicerades flera spalter med parallella paragrafer, hämtade ur de båda böckerna. Alltså dels från Joly's skrift, dels från Sions Vises Protokoll, för att påvisa överensstämmelsen dem emellan och att den senare utgivna Sions Vises Protokoll var en kopia av den tidigare skriften av Joly. Vid ett ytligt bedömande syntes det klart att Sions Vises Protokoll var ett plagiat och därmed en förfalskning.

Times' tre artiklar slutade med att säga:

"Det är endast en önskan att tjäna sanningen som kommit vår tidning att avslöja bedrägeriet, eftersom det är av stor vikt att denna Legend om Protokollen fortast möjligt utrotas. Nu då förfalskningen blivit påpekad och bevisad, måste denna legend nedsjunka i glömskans natt." Sionisterna triumferade naturligtvis och envisas med att göra det fortfarande, när de ideligen påstår att det skulle vara bevisat att Sions Vises Protokoll är en eländig förfalskning av allmänt sjuka hjärnor och ondskefulla och fanatiska judehatare. Men så enkelt löses inte problemet. Här ligger, för att använda ett populärt uttryck för skepsis och djupare sanningssträvan, en hund begraven - och faktum är att vidare forskningar efter den verkliga sanningen, inte bara den ytliga, avslöjar mycket av intresse.

Låt oss granska teorin att Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning:

1. Att just den för sin vederhäftighet välkända tidningen The Times så utförligt tog upp problemet och gick i god för att Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning kan sammanhänga med att just vid tiden gör publiceringen, i mitten av augusti 1921 så skaffade sig den mäktiga judiska bankirfirman Samuel & Samuel ett avgörande ekonomiskt inflytande över The Times. Här kan ha funnits vissa ekonomiska påtryckningar som motiv.

2. Times uppgav, att den föregivna förfalskningen skulle ha upptäckts av - vad man kallar - en tillfällighet, nämligen att en av tidningens korrespondenter i utlandet, närmare bestämt i Konstantinopel, av en ren händelse sammanträffat där med en ryss, som önskade vara anonym och därför kallades Mr X. Denne mystiske Mr X skulle ha gett Times' korrespondent en 57 år tidigare i Bryssel utgiven bok, som utkom i en liten upplaga på ett fåtal hundra exemplar. Därefter skulle Times' korrespondent ha insett att Sions Vises Protokoll var en eländig kopia - ett plagiat. Att en seriös tidning som Times aldrig klart kunde ange vilka dessa två nyckelpersoner för gåtans lösning var - dels tidningens föregivne korrespondent i Konstantinopel och dels ryssen Mr X, tyder på att något är skumt i saken.

3. De överensstämmande citaten från de båda skrifterna är till innehåll och anda identiska men de är inte bokstavligen identiska, utan i ettdera fallet är det fråga om parafraser, vilket inte bevisar att det nödvändigtvis rör sig om en förfalskning i fallet Sions Vises Protokoll. Att en viss text till innehåll och anda överensstämmer med en annan text betyder ju inte att det är fråga om ett bedrägeri - predikningar som återgår på något ställe i bibeln och förtydligas och vidareutvecklas av en präst kallas vare sig plagiat eller förfalskning eller bedrägeri. Så är inte heller fallet med till exempel tidningsartiklar, där reportern bygger på uttalanden av olika uppgiftslämnare.

Bibelkunniga judar borde veta att hela texten i Första Mosebok 36 kapitlet verserna 31 och 32 är identiskt densamma som texten i Första Krönikeboken första kapitlet vers 43. - Är det då fråga om ett plagiat här eller en förfalskning eller bedrägeri? Är det inte rimligare att här tala om parafraser. Att man vid olika tillfällen och av skilda författare berättar om samma sak? Enligt vedertagen judisk uppfattning skrevs Första Moseboken av Moses medan Första Krönikeboken skrevs av Esra och Nehemja efter den babyloniska fångenskapen och ungefär 860 år efter Mose död. Om rabbinerna och de troende judarna - liksom den judiska staten Israel i en offentlig deklaration av utbildningsministern i koalitionsregeringen Shamir-Peres hävdar att Gamla Testamentet, judendomens Bibel, är skriven av Gud, så måste de i konsekvensens namn medge att även identiskt samma texter inte behöver innebära att en av texterna är ett plagiat, en förfalskning och ett bedrägeri! Och då måste de även medge att de överensstämmande texterna i Joly's bok Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu och Sions Vises Protokoll därför inte betyder att Sions Vises Protokoll måste vara en förfalskning, ett plagiat och ett bedrägeri!

4. Men vem var då denne Maurice Joly, författaren till boken Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu? En fransk advokat, uppgavs det i Times! En tysk forskare, Gottfried zur Beck, hävdar att Maurice Joly var av judisk börd och enligt hävdvunnen judisk ritual blev han omskuren under namnet Moses Joel. Han var född 1831 och redan vid 18 års ålder, år 1849, erhöll han en tjänst vid franska inrikesministeriet, enligt memoarer av René Mareuil, som var medlem av Polignacs regering i Frankrike. Maurice Joly, alias Moses Joel, var intim vän med Adolph Isaac Cremieux, den ryktbare grundaren av den stora judiska frimurarorden L'Alliance Israëlite Universelle. Joly skrev diverse pamfletter, men inför eftervärlden kom han alltså att bli ryktbar för sin satiriska skrift Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu, som egentligen var riktad mot kejsar Napoleon III. Men denna skrift var faktiskt just ett plagiat efter en parafras av en fjorton år tidigare på tyska i Berlin utgiven skrift med samma titel och författad av juden Jakob Venedey, född i Köln i maj 1805 och bosatt i Paris sedan 1835, där även han - liksom senare Maurice Joly - trädde i nära förbindelse med Adolph Isaac Cremieux. Denne Venedey var medlem av den av Cremieux grundade israelitiska världsligan, där det kungjordes att "ett nytt världsligt kungadöme, ett nytt Jerusalem skall härska istället för de störtade kejsarna och påvarna." Alltså, de två skrifter vilkas texter starkt överensstämmer med texten i Sions Vises Protokoll är båda skrivna av sionistiska judar!

5. Cremieux' israelitiska världsliga i Paris hade en äldre förlaga i Tyskland, nämligen Das Verein für Kultur und Wissenschaft der Juden, där en av medlemmarna var en viss Baruch Levy, som sökte övertyga Karl Marx, själv av judisk börd på både fädernet och mödernet, att ansluta sig. I ett brev till Marx skriver denne Baruch Levy följande:

"Det judiska folket är kollektivt sin egen Messias och skall uppnå herravälde över alla folk genom sammansmältning av andra raser och utplånande av alla gränser - detta är den sanna internationalismen. En universell republik skall upprättas och i denna nya organisation skall Israels folk utgöra det härskande elementet, eftersom just judarna förstår att vägleda och betvinga massorna. Alla folks regeringar skall så småningom halka in i judarnas händer genom proletariatets seger. All enskild förmögenhet skall på så sätt tillfalla Israels furstar - de skall besitta nationernas rikedomar. Detta är uppfyllelsen av en profetia i Talmud, där det heter att vid tiden för Messias' ankomst skall nycklarna till alla folks skattkammare vara i judarnas händer." Det kan här tilläggas att detta överensstämmer helt med vad som sägs hos profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet i judendomens bibel, Gamla Testamentet liksom det överensstämmer med huvudinnehållet i Sions Vises Protokoll.

6. Sions Vises Protokoll torde först ha nedskrivits på hebreiska och därefter översatts till ryska och franska, innan de kort efter första världskriget väckte sådan våldsam uppmärksamhet. I amerikanen Fry's bok Protokollens författare hävdas att det rör sig om en skrift som i början av 1800-talet utarbetats av Kahal, den hemliga judiska regeringen, och därefter omarbetats av den sionistiske juden Ahad Haam eller Ascher Ginsburg i Odessa i Ryssland. År 1886 grundade denne Ahad Haam ett hemligt judiskt sällskap, Beni Mosheh, Mose söner - och inom denna slutna krets av judar var Sions vises protokoll väl kända. Bland annat har en till USA flyttad rysk jude, Bernstein, intygat 1922 för Henry Fords sekreterare, William Cameron, att han - Bernstein - själv hade läst Sions Vises Protokoll på hebreiska redan år 1895 i Odessa. Om denna uppgift är riktig, faller det påstående som först framförts av prinsessan Radziwill, att dessa Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning av den hemliga tsarryska polisen Ohkranan efter 1905 års revolution i Ryssland.

7. Denna prinsessa Radziwill, vars vittnesmål domstolen i Bern tog för gott, var en synnerligen suspekt person, vilket framkom vid närmare efterforskningar från svarandens sida men som domstolen anmärkningsvärt nog aldrig beaktade. Denna dam som hade gift sig med en prins William Radziwill, skilt sig från honom redan 1914, därefter ingått ett nytt äktenskap med en ingenjör, Karl Emil Kolb, och sedan skilde sig från denne för att ånyo gifta sig, denna tredje gång med en viss Danvin. Denna dams förflutna tyder sannerligen på en milt sagt tvivelaktig karaktär. Omkring år 1900 hade hon inlett ett hastigt förhållande med den stormrike diamantkungen Cecil Rhodes, innan han begav sig till Sydafrika och nuvarande Zimbabwe, som uppkallades efter just denne Cecil Rhodes till Rhodesia. I Cecil Rhodes anda utgav denna dam en tidning, kallad Greater Britain, där hon bl a intervjuade markisen av Salisbury om den politiska situationen i södra Afrika - alltså för 88 år sedan! I denna intervju förklarade Lord Salisbury, att Cecil Rhodes borde utnämnas till den dåtida brittiska Kap-kolonins premiärminister. Hon visade Cecil Rhodes' privatsekreterare ett skriftligt utlåtande om saken, med Lord Salisburys namnteckning jämte ett telegram som hon skulle ha fått från honom, där han inbjöd henne att intervjua honom. Senare framkom emellertid att telegrammet var falskt; det var prinsessan Radziwill som sänt telegrammet till sig själv. Lord Salisburys namnteckning var en förfalskning och den publicerade intervjun hade aldrig ägt rum.

Men detta var ingen enstaka förfalskningshistoria. År 1901 hade denna dam förfalskat Cecil Rhodes namnteckning på en check till ett värde av 29 000£ sterling, en summa som idag skulle motsvara c:a 10 miljoner svenska kronor efter närmare 90 års inflation eller penningvärdesförsämring. Saken upptäcktes och hon anhölls och dömdes till 18 månaders tvångsarbete för grovt checkbedrägeri - allt detta återges i boken Cecil Rhodes, his private life, by his private secretary, Philip Jourdan, som utkom i London 1910 och i en annan bok, Cecil Rhodes, the man and his work by one of his private and confidential secretaries, Gordon le Seur, vilken utkom i London 1913.

Men väl ute ur fängelset fortsatte denna äventyrliga dam med sina bedrägerier, bl a arresterades hon i New York för två hotellbedrägerier. Skall denna dam, fast hon en kortare tid lyckades gifta sig med en prins, vara ett vederhäftigt sanningsvittne, när hon påstår att Sions Vises Protokoll är en förfalskning?

8. Beträffande vittnet greve du Chayla kunde svarandesidan i rättegången påvisa att denne hade ertappats som bolsjevikagent hos den vitryske generalen Wrangel och dömdes till döden för förräderi, men benådades efter påtryckningar från franske ambassadören. Bolsjevikgreven du Chaylas vittnesmål om att Sions Vises Protokoll skulle vara ett bedrägligt hopkok av den tsaristiska polisen måste starkt ifrågasättas enbart av den orsaken att just denna tes om förfalskad konstruktion tillverkad av den tsarryska regimens polis var den, då nya, bolsjevikiska ryska regimens tes - skriften ifråga brändes också av bosjevikregimen i samma veva som denna bolsjevikregim kungjorde dödsstraff för s k antisemitism och den äldre professor S. Nilus genomgick en förskräcklig tortyr av bolsjevikernas hemliga polis, Tjekan.

9. Målsägarna vid rättegången i Bern - de som anklagade Sions Vises Protokoll för att vara en smutsig förfalskning och som väckt åtalet mot dem som spred denna skrift och utgav den för att vara en autentisk judisk skrift - dessa målsägare var i främsta rummet Judiska Förbundet i Schweiz och Berns Judenhet som till sina experter anlitat en professor i straffrätt vid Basels universitet, dr A Baumgarten och en prosionistisk författare C. A. Loosli. Först i slutet av oktober 1934, ett år och fyra månader efter det att åtalet väckts, kallade rätten 16 vittnen som företrädde de judiska målsägarna, och den 14 maj 1935 fastställde denna rätt att Sions Vises Protokoll var en förfalskning och

dessutom omoralisk litteratur, eftersom rättens ordförande kategoriskt vägrade att ingående granska sanningshalten av prinsessan Radziwills och greve du Chaylas falska uppgifter utan tog dessa för trovärdiga och sanna. Därmed var denna rättegång i realiteten en fars, vilket ytterligare bekräftades av att domstolen vägrade att höra svarandesidans 40 vittnen. De judiska målsägarna kunde ensamma helt dominera denna process.

10. Först två och ett halvt år efter det att domen hade fallit, närmare bestämt den 27 oktober 1937, kunde en av de svarande som dömts 1935, Silvio Schnell, genom sitt juridiska ombud Hans Ruef få resning i målet, då appelationsdomstolen i Bern beslöt att påbörja en prövning av fallet. De båda försvarsadvokaterna Ruef och Ursprung kunde bland annat påvisa att utskrifterna av de vittnesmål som avgivits från de judiska målsägarna aldrig hade bekräftats med vittnenas beedigade namnunderskrifter och vidare, att de ryska dokument som tillställts rätten av M. Loosli i realiteten var obestyrkta kopior av originalen och dessutom att ett flertal fatala felöversättningar gjorts till de åtalades nackdel. Allmänne åklagaren Loder erkände till fullo de båda försvarsadvokaternas invändningar som fullt berättigade. Den 1 november 1937 tillkännagav appellationsdomstolen - alltså den högre rättsinstansen - i Bern följande:

"Den åtalade Silvio Schnell frikänns utan skadeersättning då det inte föreligger några bärande sakskäl för den anklagelse som riktats mot honom."

Kort sagt, presidenten för högsta domstolen i Bern tillkännagav därmed att all expertis som kunde intyga att Sions Vises Protokoll var antingen äkta eller falska saknade all betydelse och därmed framstår det som klart att denna domstol endast gick den politiska propagandans ärende, inte rättens. Och observera, just detta var också de judiska målsägarnas avsikt; att få den lagliga rättsapparaten i ett respekterat neutralt land som Schweiz - vid den tiden säte för dåvarande Nationernas Förbund, FN:s föregångare, i Genève - så i sina händer att man inför omvärlden kunde förevisa sin egen falska propagandaversion som rättsligt prövad och bekräftad! Att förstå detta är oerhört viktigt för att tillfullo förstå hur stark den judiska och sionistiska makten är genom starka påtryckningar - och detta redan långt före den s k Förintelsen eller Holocaust under andra världskriget, varefter denna sionismens makt ökat ännu mer i Europa och USA!

11. Likväl var den judiska triumfen ingalunda hundraprocentig, eftersom presidenten i högsta domstolen i Bern ändå med kraft underströk, att:

"Domaren i den första instansen inte hade befogenhet att undersöka och sedan fastställa om autenticitet eller falskhet i Sions Vises Protokoll av det skälet att denna sak var irrelevant, ovidkommande med hänsyn till om det rörde sig om en omoralisk publikation."

Alltså, när den judiska och sionistiska propagandan ständigt basunerar ut att det rättsligt kunnat fastställas att Sions Vises Protokoll är en eländig förfalskning och ett brottsligt bedrägeri av ondsinta antisemiter, så är detta inte bara ogrundat utan även bevisligen felaktigt: den högre rättsinstansen avfärdade ju den lägre rättsinstansens domslut vad gäller dessa protokolls föregivna falskhet! De åtalade frikändes från att ha spridit ett bedrägeri: Sions Vises Protokoll frikändes från att vara ett bedrägligt falsarium, men inte för att vara omoralisk smutslitteratur - men i detta senare fall återfaller anklagelsen och brottet på dem som skrivit detta alster!

12. Tre ortodoxa judar har gått i god för att Sions Vises Protokoll är autentiska judiska skrifter. Dessa tre ortodoxa judar var Rudolf Fleischmann, biträdande rabbin och slaktare till yrket, bosatt i den polska staden Skoki och vän med den kristne allmänne åklagaren M. Noskovicz, inför vilken juden Fleischmann avgivit en beedigad förklaring om saken redan år 1901. Den andre ortodoxe jude som i sak erkänt att Sions Vises Protokoll är autentiska är rabbinen Grünfeld från den polska staden Swarzedz. Denne angav följande förklaring, en typisk judisk förklaring, beträffande frågan om Sions vises protokoll är en förfalskning eller autentisk, när han tillfrågades av allmänne åklagaren Noskovicz år 1906:

"Min käre Noskovicz, ni är alldeles för nyfiken och vill veta alltför mycket. Vi har inte tillåtelse att tala om dessa saker. Jag har inte tillstånd att säga någonting, och ni har inte fått tillstånd att veta någonting. För Guds skull, var försiktig, eller ni kommer att sätta ert och era anhörigas liv i fara!"

Den tredje ortodoxe jude som medgivit - direkt eller indirekt - att Sions Vises Protokoll är en äkta judisk skrift var Savelij Konstantinovitj Efron, som hade flytt från bolsjevikernas Ryssland till Jugoslavien, där en vitrysk officer, också emigrant, vid namn Djepanovitj Gregorij, hade lärt känna honom 1924. Efron hade varit rabbin i Vilna i Litauen under tsartiden, men konverterade till kristendomen och den grekisk-ortodoxa kyrkan, varefter han utbildades till bergsingenjör i dåvarande Sankt Petersburg. Han ägnade sig även åt författarskap och skrev under pseudonymen Litwin, bland annat i en monarkistisk tidning, Ljuset, som han själv redigerade i egenskap av chefredaktör. Vidare medarbetade Efron i den tsarryska tidskriften Budbäraren och gjorde sig relativt känd som författare till ett drama, Smugglarna, där judendomen starkt kritiseras. Till följd av denna sin publicistiska verksamhet utsattes han för judiska hatkampanjer och blev även handgripligen misshandlad av några judar.

När senare bolsjevikerna grep makten och det judiska inflytandet ökade, kände Efron oro för sitt liv och flydde utomlands, till Serbien i Jugoslavien, där han fick fristad i ett kloster nära Petkowitze i distriktet

Schabatz, där han dog år 1926. Denne till kristendomen konverterade jude Efron avgav en beedigad förklaring till den vitryske officeren Gregorij, att han - Efron - länge hade känt till innehållet i Sions Vises Protokoll, långt innan de publicerats i den kristna pressen.

Alla dessa tre judiska vittnesmål om Sions Vises Protokolls judiska ursprung och autenticitet framlades av svarandesidans advokat Fleischauer inför domstolen i Bern, alltså tingsrätten, men blev som alla andra svarandesidans vittnesutsagor helt nonchalerade av denna domstol. Det har senare även framkommit, att denne Efron år 1921 skrev ett inlägg i den ryska emigranttidningen Obsjtsjeje Djelo (Kommunens Sak), som utgavs i Paris, där han starkt framhöll att Sions Vises Protokoll är autentiska judiska skrifter, varvid han bl a framhåller en bön som varje trogen jude måste upprepa tre gånger dagligen av följande ordalag. "Schaketz Tischakzenu, Sawe Tissawenu, Ki Cherem, Hu" på hebreiska. Detta betyder i översättning: du skall till det yttersta avsky det (Kristi kors), du skall till det yttersta känna äckel för det, för det är något förbannat, fy! Enligt den till kristendomen omvände juden Efron är judendomens hat till de kristna så inpiskat och starkt, att de troende judarna av sina judiska rabbiner är beredda att tillgripa alla lögner och svekfulla trick för att angripa de troende kristna i första hand, vilket enbart detta skulle förklara den judiska autenticiteten i den hätskt antikristna Sions Vises Protokoll.

13. Låt mig som exempel citera vad som står i Sions Vises Protokoll nummer 7 - apropos den ständiga kapprustningen i världen:

"Ändamålet med de intensiva rustningarna. Intensiteten av rustningarna, ökandet av polisstaten - allt detta utgör nödvändiga kompletteringar till de tidigare framförda planerna. Det är nödvändigt att komma därhän, att det utom oss i alla stater finns endast en massa proletärer, några oss tillgivna miljonärer, polismanskap och soldater.

Oroligheter, stridigheter och fiendskap i hela världen. I hela Europa och med hjälp av dess förbindelser även på andra kontinenter måste vi åstadkomma stridigheter och fiendskap. Däri ligger en dubbel fördel. För det första vinner vi därigenom respekt i alla länder, vilka vet att vi efter gottfinnande äger makt att åstadkomma oroligheter eller återinföra ordning. Alla dessa länder har vant sig vid att se i oss ett nödvändigt ont.

För det andra trasslar vi till genom intriger alla trådar, dragna av oss till alla regeringskabinett genom politik, ekonomiska avtal eller skuldförbindelser. För att uppnå detta måste vi väpna oss med slughet och ränksmideri under förhandlingarna och avtalen, men i det som kallas det offentliga språket bör vi följa en motsatt taktik och visa oss hederliga och medgörliga. På detta sätt kommer gojernas - ickejudarnas - folk och regeringar, som vi lärt att se endast den ytliga sidan av det som vi visar dem, att betrakta oss som välgörare och människosläktets räddare.

Brytandet av gojernas motstånd genom krig och allmänt världskrig. Varje motstånd måste vi vara i stånd att bemöta med krig genom grannarna till det land som vågar motsätta sig oss. Men om även vår fiendes grannar ämnar ställa sig kollektivt mot oss, så skall vi svara med allmänt världskrig.

Hemlighetsfullhet - framgång i politiken. Den huvudsakliga framgången i det politiska livet betingas av hemlighetsfullheten i de politiska operationerna - ordet får inte stämma överens med diplomatens handlingar.

Pressen och allmänna meningen. Vi måste tvinga gojim-regeringarna till verksamhet som i stort gynnar vår uttänkta plan, som redan närmar sig slutet, genom den allmänna opinionen, som i hemlighet är inspirerad av oss med hjälp av den så kallade STORMAKTEN eller Tredje Statsmakten - pressen, som på få undantag när helt är i våra händer.

Amerikanska, kinesiska och japanska kanoner. Med ett ord, för att sammanfatta vårt system för tyglande av gojimregeringarna i Europa, demonstrerar vi för en av dem vår makt genom attentat, dvs genom terror, och alla, gojimregeringarna tillsammmans, om man kunde tänka sig den möjligheten att de samfällt reste sig mot oss, så svarar vi med amerikanska, kinesiska eller japanska kanoner."

Detta är alltså skrivet redan före första världskriget! Och var och en som läser denna text måste häpna över hur i stort sett allt vad som här sägs har slagit in! Eller är det inte så att sionismen har lyckats tillskansa sig Palestina och där bildat en judisk stat, Israel, som är till ytterlighet krigisk och tyrannisk under demokratisk täckmantel? Och är det inte så att detta sionismens Israel har bundit totalt supermakten USA, oavsett om det sitter en liberal och demokratisk president i Vita Huset eller en konservativ och republikansk president som Ronald Reagan? Och har inte sionismens Israel med sina sionistiska femtekolonnare ett oerhört starkt grepp om de europeiska makterna, också om Sverige, där alla de fyra demokratiska partierna inför valet 1988 har avlagt en trohetsed till Israel via Samfundet Sverige-Israel? Och vidare, har inte sionismen en stor makt i de västerländska massmedia och inom film, video, teater, masslitteratur och annan underhållningsindustri? Är det en tillfällighet att Nordens största dagliga tidning, Expressen, är en så gott som renodlat sionistisk propagandapublikation? Och stämmer det inte - vad som sägs här i Protokoll nr:7 i Sions Vises Protokoll - att Israel odlar stridigheter och fiendskap mellan olika icke-judiska stater så gott man det förmår, så t ex har Israel bevisligen utnyttjat kriget mellan Iran och Irak till den sionistiska statens fördel liksom de kalla krigsstämningarna emellan de båda supermakterna USA och Sovjet för att få USA:s hjälp med pengar och vapen i kampberedskap mot en förmenad sovjetisk framryckning i Mellanöstern? Och gör inte Israel allt för att på det lömskaste sätt misskreditera PLO som förhandlingspartner och håller därmed krigets låga vid liv? På nära nog punkt efter punkt visar det sig att dessa Sions Vises Protokoll har bekräftats av verkligheten. Det är viktigt att informera om dessa fakta eftersom denna skrift inte är tillgänglig i Sverige och dessutom i praktiken förbjuden - varför?

[Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen. Akt B8-4-89, Aktbil 84 . De åtalade åtalspunkterna är understryckna]

 

15

PROTOKOLL NR:5

 

En sträng centralisering av styrelsen. Vilken form av administrativ styrelse kan man giva samhällen, där besticklighet har inträngt överallt, där man förvärvar rikedomar genom skickligt utförda, skurkaktiga avtal, där självsvåld härskar, där moralen uppehålles med straffmedel och stränga lagar, men icke enligt frivilligt antagna principer, där känslorna för fäderneslandet och religionen äro utplånade genom kosmopolitiska doktriner? Hurudan styrelseform bör man giva dessa samhällen, om icke den despotiska, vilken jag längre fram skall beskriva för eder? Vi skola skapa en sträng centralisering av styrelsen för att kunna taga alla samhällskrafter i våra händer. Vi skola reglera på mekaniskt sätt alla det politiska livets handlingar av våra undersåtar genom nya lagar. Dessa lagar skola successivt upphäva tidigare, av gojim medgivna eftergifter och friheter, och vån herravälde skall utmärka sig genom en så stort anlagd despotism, att det blir i stånd att när som helst och var som helst överrumpla motsträviga och missnöjda gojer.

Man skall möjligen påstå, att despotismen, varom jag talar, icke överensstämmer med den nutida progressen, men jag skall bevisa eder motsatsen.

De vägar, på vilka frimureriet tillskansa sig makten. Under de tider, då folken sågo upp till regenterna som till den gudomliga viljans rena uppenbarelse, underkastade de sig utan knot sina självhärskande monarker, men från den dag vi ingivit dem tanken på egna rättigheter, hava de börjat betrakta de regerande som vanliga dödliga. Smörjelsen genom det Gudomliga valet har fallit i folkets ögon från konungarnas hjässor, och då vi berövat folket tron på Gud, har maktens styrka blivit utkastad på gatan till hopens förfogande samt upptagen av oss.

Dessutom tillhör oss konsten att leda massorna och personligheterna genom skickligt uttänkta teorier och fraseologier, genom regler för samfundslivet och allehanda andra finter, om vilka gojerna icke äga något begrepp, genom det speciella i vår administrativa förmåga, uppfostrad för analys, observation och sådana finesser i kombinationer, vari vi icke hava några medtävlare, ävensom genom uppgörandet av planer fdr politiska handlingar och sammanslutningar. Endast jesuiterna kunde häri tävla med oss, men vi hava förstått diskreditera dem inför den korttänkta massan, då deras organ är synlig, medan vi med vår organisation hava stannat i skug-gan. För övrigt är det icke likgiltigt för världen, vem som blir dess herre -katolicismens överhuvud eller vår despot av Sions blod?! För oss, det utvalda folket, är det långt ifrån likgiltigt.

 Orsaken varför staterna icke komma överens. För en tid kunde en världskoalition mellan gojerna komma till rätta med oss, men mot detta håll äro vi säkerställda, tack vare de djupa rötter av oenighet mellan dem, vilka numera äro omöjliga att upprycka. Vi hava ställt emot varandra gojernas personliga och nationella beräkningar, religions - och rashat, uppammat av oss i deras hjärtan under loppet av tjugo århundraden. Tack vare allt detta far icke en enda stat understöd, emedan var och en kommer att tro, att en sammanslutning emot oss är ofördelaktig för honom själv. Vi äro alltför starka - med oss far man ännu göra upp räkningen. Makterna kunna icke ens ingå obetydliga överenskommelser utan att vårt inflytande hemligen spelar in.

 Judarna - Guds utvalda. Per me reges regnant - "genom mig regera konungarna". Och profeterna hava sagt oss, att vi äro utvalda av Gud själv för herraväldet över hela jorden. Gud har förlänat oss geni, på det att vi måtte kunna fullborda vår uppgift. Om det skulle finnas ett geni i motståndarnas läger, skulle han ännu kunna upptaga kampen mot oss, men en främling går icke upp emot en gammal inföding: kampen mellan oss skulle bliva skoningslös, sådan världen ännu icke skådat. Dessutom skulle deras geni komma för sent.

Guldet - riksmekanismens drivkraft. Alla riksmekanismens hjul röra sig genom den drivkraft, som befinner sig i våra händer, och denna drivkraft är - guldet. Den av våra vise uttänkta vetenskapen om den politiska ekonomin tillerkänner kapitalet härskarvärdigheten sedan långa tider tillbaka.

Monopolet i handel och industri. För att kapitalet skall kunna verka utan hinder, är det nödvändigt att erhålla frihet för monopol i handel och industri, något, som redan genomdrives av en osynlig hand i alla världsdelar. En sådan frihet ger politisk makt åt industriidkarna, och det länder folket till men. Nu f6r tiden är det viktigare att avväpna folken än att sända dem i krig, det är viktigare att begagna sig av de sjudande passionerna till vår fördel än att släcka dem, viktigare att bemäktiga sig och tolka andras tankar på sitt sätt än att undertrycka dem.

Kritikens betydelse. Vår styrelses förnämsta uppgift består i att försvaga den allmänna meningen genom kritik, avvänja mänskligheten från allt begrundande, som framkallar motstånd, och inrikta dess förståndskrafter på tomma vältalighetsskärmytslingar.

Inrättningar "för syns skull". I alla tider hava folken likasom individerna tagit ord för handling, emedan de nöja sig med det, som visas, sällan märkande, om i det allmänna livet uppfyllelse följer på löfte. Därför inrätta vi allehanda institutioner för syns skull, vilka vältaligt skola bevisa sina välgärningar till förmån för framåtskridandet.

Leda vid talträngdhet. Vi skola antaga alla partiers och riktningars liberala fysionomier samt giva en sådan fysionomi åt folktalarna, vilka genom outtömlig talträngdhet böra ingiva människorna leda vid tal och avsky för talare.

Huru skall man taga den allmänna meningen i sina händer? För att taga den allmänna meningen i sina händer, bör man bringa den i villrådighet i det, man frdn olika håll framkastar alla möjliga motsägande tankar, till dess att gojerna fölora sig i denna labyrint samt inse, att det bästa är att icke äga någon mening alls i politiska frågor, i vilka allmänheten icke behöver vara invigd, emedan endast den bör vara invigd dädi, som leder samhället. Detta är den första hemligheten.

Den andra för styrelsens framgång nödvändiga hemligheten består däri, att till den grad öka folk - och samhällslytena - vanor, passioner, samhällslagar - att ingen blir i stånd att utreda detta kaos och människorna i följd härav upphöra att förstå varandra. Denna taktik förhjälper oss dessutom till att så kiv och split partierna emellan, splittra alla kollektiva krafter, vilka ännu icke vilja underkasta sig oss, och stäcka vart personligt initiativ, som på något sätt kunde hindra vår sak.

Betydelsen av det egna initiativet. Ingenting är farligare än det personliga initiativet. Om det är genialiskt, kan det göra mera än en miljon människor, bland vilka vi utsått split. Vi böra leda uppfostran av gojim -samhällena så, att i varje fall, där det kräves initiativ, folken stå modfällda i hopplös vanmakt. Ansträngningen, som här flyter ur handlingsfriheten, försvagar krafterna, då den kolliderar med en främmande frihet. Härav uppstå svåra moraliska stötar, missräkningar, motigheter.

Överregeringen. Genom allt detta uttrötta vi gojerna så, att vi tvinga dem att erbjuda oss den internationella makten, vilken utan att nedriva kan omfatta alla statsmakter i världen och bilda en överregering. I stället för de nuvarande regenterna komma vi att skapa en skräckbild, som kommer att nämnas Överregeringsadministration. Dess armar komma som gripklor att sträckas åt alla håll, med en så kolossal organisation, att den icke kan undgå att kuva alla folk.''

 

16

KOMMENTARER
TILL SIONS VISES PROTOKOLL NUMMER 5

 

I protokoll nummer fem framhålles att ett materialistiskt samhälle är ett samhälle där besticklighet eller korruption är allmänt förekommande liksom självsvåld, vilket med nödvändighet leder till ett centraliserat styre med övervakande översåtlig kontroll av de enskilda medborgarna, då ju ingen längre, med den allmänna motalen upplöst, kan lita på den andre.

Är det kanske inte just denna typ av ett centraliserat kontrollsamhälle som råder i den kommunistiska enpartistaten och i den demokratiska flerpartistaten med sin oerhört svällande kontrollapparat, där varje individ finns registrerad på data? Jo, just det! Och detta förutsågs alltså redan för över 90 år sedan i Sions Vises Protokoll!

I protokoll nummer 5 heter det: "Vi ska skapa en sträng centralisering av styrelsen för att kunna ta alla samhällskrafter i våra händer. Vi ska registrera på mekaniskt sätt alla det politiska livets handlingar av våra undersåtar genom nya lagar."

Är inte detta kanske en profetia som sannerligen gått i uppfyllelse? Redan för 20 år sedan kunde man fastställa att i Sveriges riksdag, den lagstiftande församlingen, tillkom två nya lagar per dag i genomsnitt, sedan dess har antalet nya lagar bara ökat och uppgår till cirka ettusen nya per år. Hur många av dessa ständigt nya lagar är folket i allmänhet så underrättade om att de känner till dem och åtlyder dem? Självfallet kan endast ett fätal juridiska experter känna till ett fatal av dessa strömmar av nya lagar och kan bedöma hur de skall tolkas. Medan flertalet människor är fullständigt prisgivna åt denna djungel av lagparagrafer och lagtolkningar. Den medborgare som inte dagligen bryter mot minst ett dussin lagar i riket är inte född - och då förstår man hur föga giltig laglydnaden egentligen har blivit och hur kaotisk situationen i grunden är!

Hur oerhört personkontrollerade varje enskild individ i Sverige är och hur lätt det är att få reda på alla statistiska personuppgifter om vem som helst, det visade Svenska Dagbladet i en stor sexspaltig artikel söndagen den 31 juli 1983, då man kollade upp själve chefen för Statistiska Centralbyrån, generaldirektören Edmund Rapaport:

Född: Lemberg i Lwow i dåvarande Polen, nuvarande Sovjetunionen.

Nationalitet: Blev svensk medborgare den 20 november 1953. Invandrade till Sverige den-12 augusti 1946, från Norge.

Religion: Uppgav 1946 att han var av mosaisk/judisk trosbekännelse, vilket betyder att han då var jude. Hade 1964 varken tagit nattvard eller konfirmerats och han var dessutom odöpt.

Nuvarande adress: Utflyktsvägen 7, Västerleds församling, Bromma. Har tidigare bott i Sofia, Sohia, Hedvig Eleonora, Bromma och Hässelby församlingar.

Familj: Änkling med fem barn: Dan-lonas född 1952, Ann född 1955, Tomas född 1958, Mattias fddd 1963 och Alexandra-Susanna född 1971. Gifte sig borgerligt den 13 maj 1950 med den då 24-åriga kuratorn Disa, Monika, Elisabeth Norden från Västerås. Hustrun avled den 20 februari 1964. Rapaport gifte om sig den 20 december 1970 med den 32-åriga polska medborgaren Ewa Stefaniak, född i Warzawa. Hon avled den 3 november 1981.

Ekonomi: Månadslönen 1983 var 17 000 kronor (lönegrad C 5). År 1981 var den taxerade inkomsten 181 250 kronor och så vidare och så vidare.

Svenska Dagbladet upplyste vidare, att som tillförordnad generaldirektör för Statistiska Centralbyrån förfogar Edmund Rapaport över 150 register där andrahandsuppgifter om våra liv, från vaggan till graven, finns noggrant insorterade efter personnummer.

Man frågar sig häpet: hur kunde författarna till Sions Vises Protokoll förutsäga, för över 90 år sedan, vårt datoriserade kontrollsamhälle? Vidare hävdas i protokoll nr 5 att: "konsten att leda massorna och personligheterna tillhör oss genom skickligt uttänkta teorier och fraseologier, genom regler för samhällslivet och andra finter, om vilka gojerna eller icke-judarna, inte har några begrepp."

Hur kan detta stämma med verkligheten? Vad är det egentligen för teorier och frasmakerier som leder massorna som det kan vara fråga om här? Vi har marxismen, döpt och konfirmerad av juden Karl Marx! Vi har skilda revisionistiska varianter av marxism som varit vägledande för den av juden Ferdinand Lasalle grundade socialdemokratin, t exjuden Eduard Bernsteins reviderade marxism. Sedan har vi hela den väldiga floden av ytterligare varianter av marxism, t ex den av judarna Adomo, Reich, Mar-cuse och Fromm grundade s k Frankfurterskolans marxistiska teorier som delvis förflyttades till USA. Så har vi olika liberala teorier som drivits fram i USA av övervägande judiska intellektuella som Daniel Bell, i England av juden Isaac Berlin med flera. Vidare den s k monetära skolan vars främsta namn är juden Milton Friedman, både nobelpristagare i ekonomi och guru för Pinochets Chile. Så har vi hela härskaran av nykonservativa antikommunister, alltifrån judarna F. A. Hayek, också han nobelpristagare i ekonomi, och Karl Popper, som skrivit de nykonservativas och nyliberalas bibel Det öppna samhället och dess fiender. Dessutom har vi den enorma floden av judiska psykologiteorier, alltifrån juden Sigmund Freud och dennes psykoanalys till juden Alfred Adler och hans lära om de kompenserade mindervärdeskomplexen fram till Arthur Janov och hans förenklade psykologiska teori om primalskriket: att man bare ska skrika tillräckligt högt och tillräckligt ilsket, så blir man kvitt allt sitt grums i själen och kan börja på ny kula som en frisk ung gud eller gudinna fdr att lyckliggöra sig själv och hela världen.

I protokoll nr 5 heter det vidare:

"Vi har ställt mot varandra gojernas personliga och nationella beräkningar, religions -och rashat, uppammat av oss i deras hjärtan under loppet av tjugo århundraden."

Vad åsyftas med detta? I första hand - själva grunden - är naturligtvis bibelns lära om det utvalda folket, som de kristna tog i arv från judendomens Gamla Testamentet, särskilt med juden Johannes Calvin som grundade den s k kalvinistiska protestantismen i Genève, varifrån senare puritanismen uppstod, särskilt märkbar i Holland, England och Skottland, varifrån den överfördes till Amerika och där bildade den andliga grundvalen för indianutrotningarna och föreställningen om Amerika som God's own Country. Den ende gode indianen är en död indian, sade t ex general Sheridan. De bittra kristna religionskrigen mellan katolska papister och protestantiska kättare rasade ju under 1500- och 1600-talen med kulmen under det trettioåriga kriget som totalt, eller så gott som totalt ödelade Tyskland och även andra delar av Centraleuropa. Vad gäller rashatet, så har just detta stimulerats av den judiska bibelns föreställning om det utvalda folket som har gudomlig tätt och välsignelse att förinta eller förslava andra folk och raser, de s k hedningarna - gojer betyder just hedningar.

Ett annat uttalande i protokoll nr 5 som kan förefalla mera dunkelt och ovisst är följande: "Makterna kan inte ens ingå obetydliga överenskommelser utan att vårt hemliga inflytande spelar in." Kan det verkligen ligga något i detta? Om man besinnar det stora inflytande som Världssionistiska Organisationen och Världsjudiska Kon-gressen utövar genom sin dels nära samverkan med den judiska staten Israel, dels på de olika nationella sionistorganisationerna och de nationella judiska församlingarna, så är det uppenbart att så verkligen är fallet. Låt mig här citera vad Världssionistiska Organisationens och Världsjudiska Kongressens mångårige ordförande, doktor Nahum Goldmaan säger i sin bok, Den judiska paradoxen, utgiven på Tidens förlag på svenska 1978:

"Ett av den Judiska Världskongressens huvudsakliga mål är att representera varje judiskt samfund var det än må vara från det ögonblick det inte är starkt nog att handla självständigt. På grund härav måste flertalet av våra interventioner vara hemliga. Om till exempel en våg av antisemitism visar sig i någon latinamerikansk stat ber judarna i detta land oss genast att intervenera. Vi beger oss då till det amerikanska State Department, alltså USAs utrikesdepartement, och till ifrågavarande stats ambassader i Washington eller Paris. Ingen, varken amerikanerna eller det land det gäller, önskar någon publicitet kring vårt inskridande: det handlar ju om formellt självståndiga stater."

Bekräftar inte enbart detta uttalande av Nahum Goldmaan förekomsten av en världssionistisk makt som ingriper i suveräna främmande staters inre angelägenheter i hemlighet och far igenom vad sionisterna vill?

Låt mig återge några andra uttalanden av Nahum Goldmann från samma bok:

"Judarna är de största spekulanterna i världen. De är ständigt i färd med att etablera sig där ett centrum för civilisation håller på att ta gestalt. Då centrum var i Främre Orienten var de i Palestina, sedan i Babylonien och slutligen i Alexandria. Då romarna erövrade Främre Orienten begav de sig till Europa, till Rom och till Rhenlandet. Senare till Amerika. Idag håller Främre Orienten på att åter bli ett viktigt centrum och därmed är judarna tillbaka. De år alltid där de stora, spekulativa värdena i historien är belägna... Ealigt mia mening är den judiska tillvaron varken enbart lokaliserad till Israel eller enbart till diasporan, utan till båda delarna. Israel och disaporan bör vara oberoende av varandra. Om en vacker dag det judiska skolsystem, som jag talar om, kommer till stånd, borde varje elev i dessa skolor tillbringa ett år i Israel. Redan nu accepterar många universi-tet detta arrangemang och ger poäng eller motsvarande för ett sådant studieår. Detta kan endast leda till permanenta och nyttiga utbyten mellan Israel och judarna i andra länder - det preliminära villkoret är - jag upprepar det - att hebreiskan blir det andra språket för alla judar... Den nya hebreiska kulturen kommer under sådana förhållanden att omfatta en sorts universell civilisation, som kommer att hindra Israel från att bli ett land med provinsiella tänkesätt. Arton procent av det judiska folket bor i Israel och mer än 80 procent i andra länder." ( Min anmärkning: detta betyder att det fanns omkring 20 miljoner judar i världen år 1976, då Goldmanns bok första gången utkom, alltså 31 år efter andra världskrigets slut, vilket är fyra miljoner fler än vad officiella judiska källor uppgav år 1939, och nio miljoner fler judar i världen än vad samma officiella judiska källor uppgav år 1946 med hänsyn till att sex miljoner judar skulle ha dödats av nazisterna under andra världskriget. Då en hundraprocentig befolkningsökning på tre decennier är en demografisk omöjlighet, betyder detta att några sex miljoner judar aldrig omkom under andre världskriget och att Förintelsen är en bluff eller också ljuger Nahum Goldmann om antalet judar i världen.

Nahum Goldmann fortsätter: "Andra folk, till exempel armenierna, har upplevt en diaspora men inte av samma betydelse. Den judiska diasporan är unik. Om i morgon diaspora-judarna bestämde sig för, att Israel inte intresserar dem längre, vore butiken stängd och Israel skulle upphöra att existera såväl ekonomiskt som politiskt. Skulle Amerika stödja Israel, om den amerikanska judendomen inte längre brydde sig om landet? Vid etablerandet av vår stat kunde vi betjäna oss av andra staters exempel, likaså vid skapandet av vår arme. Men för att reglera diasporans problem disponerar vi inte över någon förebild: vi måste själva uppfinna den." (Den Judiska Paradoxen sidorna 91-92).

Är inte sionistledaren Nahum Goldmanns uttalande här ytterligare en bekräftelse på den världssionistiska makten över främmande makter? Och här har vi den högsta tänkbara sionistiska auktoritet! En av huvudteserna i Sions Vises Protokoll bekräftas av Världsjudiska Organisationens och världssionismens ledande representant! Vad kan skeptikerna mer begära?

Nahum Goldmann bekräftar också en annan tes framlagd i protokoll nr 5, nämligen att det är judarna som, "tillerkänner kapitalet hätskarvärdighet sedan långa tider tillbaka". Goldmann säger ju: "Judarna är de största spekulanterna i världen."

Men stämmer det då att, som det sägs i protokoll nr 5, "för att kapitalet skall kunna verka utan hinder, är det nödvändigt att erhålla frihet för monopol i handel och industri, då en sådan frihet ger politisk makt åt industri-idkarna och folket till men." Har inte t ex antitrustlagarna i USA och andra lagar i Sverige med flera länder för att motverka truster och monopol kullkastat detta mål som uppsattes i Sions Vises Protokoll? Svaret är delvis ja, men å andra sidan föreligger ofta kryphål i lagarna som gör det möjligt att kringgå dem. Här måste man därför erinra om nästa uttalade strävan i Protokoll nr 5, där det heter: "Vår styrelses främsta uppgift består i att försvaga den allmänna opinionen genom kritik, avvänja människorna från allt begrundande, som framkallar motstånd, och inrikta människornas förståndskrafter på tomma dispyter och så kallade orddueller och debatter."

Och är det inte just detta som kännetecknar det mesta i den offentliga debatten, i massmedierna liksom i valrörelserna och även ofta på arbetsplatserna i de reglerade fackföreningsmötena liksom inom den s k folkbildningen? Tomt prat, välsvarvade debattörers tomma snack, där man sällan eller aldrig går in på de viktiga kärnfrågorna och slingrar sig undan besvärliga frågor och aldrig lämnar raka besked? Är det inte just detta vi ständigt upplever? Och observera att det i protokoll nr 5 klart sägs ut att avsikten är:"... att den allmänna talträngdheten bör ingiva människorna leda vid tal och avsky för talare". Här har vi ju det alltmer utbredda s k politikerföraktet som är våra demokratiers stora allvarliga bekymmer, vilket väl ingen vill förneka!

Vidare heter det i protokoll nr 5 följande: "för att ta den allmänna opinionen i sina händer, bör man bringa den i villrådighet genom att man från olika håll framkastar alla möjliga motsägande tankar , till dess att gojerna förlorar sig i denna labyrint och inser att det bästa är att inte ha någon åsikt alls i politiska frågor: att allmänheten inte behöver vara invigd, eftersom endast de invigda - maktharvarna och experterna -bör vara invigda i hur samhållet styres. Detta är den första hemligheten."

Jag ställer den retoriska frågan: kan man tänka sig en mera träffsäker skildring av den samhälleliga verklighet som vi idag lever mitt i? Hemligheten, som det här i protokoll nr 5 talas om, består ju däri att detta kaotiska virrvarr av de mest olikartade förslag och åsikter om det ena och det andre är avsiktligt frambragt för att leda den stora allmänheten bakom ljuset och underlätta för en styrande klick att ta hand om det styre som folket lurats till att tro att man är delaktig i. Låt mig så visa vad den andra hemligheten består i:

"Den andra för styrelsens framgång nödvändiga hemligheten består däri, att till den grad öka folk - och samhållslytena - vanor, passioner, samhållslagar - att ingen blir i stånd att utreda detta kaos och människorna tillföljd härav upphör att förstå varandra."

Än en gång ställer jag en retorisk samvetsfråga: år inte detta på kornet träffande, precis den fullkomligt förbryllande samhållssituation som vi lever mitt uppe i!" Visst är det så! Har inte vårt hektiska konsumtionssamhälle med ett virrvarr av utbud av inte bare varor och tjänster utan även av alla upptänkliga sorters jippon och galenskaper som ömsom kallas underhållning, ömsom kultur, ömsom förströelser, gjort människorna fullkomligt förvirrade? Och har inte just de medmänskliga och nära kontakterna mellan människorna i våra moderna samhällen lidit alltför ofta totalt skeppsbrott och skapat en alltmer neurotiserad människotyp som normaltyp mera än en undantagsvarelse? En härskara av psykologer, psykoterapeuter och personkulter redan bland skolbarn. Vilket inte hjälper mer än att bortåt tre fjärdedelar av dem klassificeras som psykiskt störda. Hur har det blivit så här? Och vilka har intresse av att det blir så här? Och var finns de radikala botemedlen? Inga av dessa centrala frågor ställs - uppenbarligen av den enkla anledningen att de är alltför obehagliga att ens hjälpligt försöka att besvara. Istället har vi dimridåer av skendebatter som tangerar dessa huvudfrågor men aldrig berör dem i deras hjärterot!

Den kusligt skrämmande saken i det hela är att här i protokoll nr 5 i Sions Vises Protokoll ges en förklaring till vad ingen av våra talträngda samhällsdebattörer, ansvariga politiker och sakkunniga så kallade samhällsexperter vill ge sig in på. Och ytterligare ett citat från protokoll nr 5:"Vi bör leda uppfostran av gojim-samhällena så, att i varje fall där det krävs initiativ, folken står modfällda i hopplös vanmakt... Vi tröttar ut gojerna så, att vi tvingar dem att erbjuda oss den internationella makten som utan att nedriva kan omfatta alla statsmakter i världen och bilda en överregering... Dess armar kommer som gripklor att sträckas åt alla håll, med en så kolossal organisation, att den inte kan undgå att kuva alla folk."

Denna skräckvision är alltså en framtidsvision, resultatet av en målmedveten politik. Om det förhåller sig på detta sätt eller ej, därom kan ingen utomstående uttala sig med säkerhet - men nog finns det sedan länge många tecken som tyder på att sionismen eftersträvar denna despotiska världsmakt, så oerhört inflytelserik och mäktig som den sio-nistiska lobbyn i USA sedan många år är liksom i många andra viktiga stater!

 

17

SIONS VISES PROTOKOLL OCH TORAH

 

Alla ingredienser, i Sions Vises Protokoll, finns redan i juden-domens Torah och i de fem Moseböckerna i den judiska bibeln, Gamla Testamentet.

Israels folk i den judiska bibeln (Gamla Testamentet):

Ett Herrens eller Guds utvalda egendomsfolk (judarna) framför alla andra folk i ett särskilt Förbund (se 2 Mos. 19:5; 5 Mos. 10:14-15)

Herren eller Gud har lovat Israels folk (judarna) ett land från Nilen till Eufrat (se 1 Mos. 15:18 m fl ställen i judendomens Torah, de fem Moseböckerna i GT) Och erövringen av detta utlovade land skall ske genom massmord, förslavning eller fördrivning av därvarandee folk (se 2 Mos. 23:27-30, 5 Mos. 7:1-24, S Mos. 11:22-25, 5 Mos. 20:10-17 o s v)

Gudomlig sanktion att också röva andra folks land och personliga ägodelar (se S Mos. 6:10-19 o s v). Här är ej fråga om symbolik.

Också verkställande av folkmord, barna- och kvinnorov liksom våldtagande av främmande folks kvinnor (se 4 Mos. 31:1-28)

Herren eller Gud lovar att hans utvalda folk - Israels folk -alltid skall vara ett härskande folk, ett herrefolk som befaller över andra folk (se 5 Mos. 28:1 3)

Lydnad för Herren upprätthålles genom terror (se 2 Mos. 32:27J

Att smäda Guds namn straffas med döden (se 3 Mos. 24:16) De som bryter mot Herrens/Guds bud och stadgar skall genomgå kannibalism och tvingas äta sina egna söners och döttrars kött (se 3 Mos. 26:27-29)

Herren ger sitt utvalda folk - Israels folk - styrka som vildoxar för att döda andra människor och dricka slagna mäns blod (se 4 Mos. 21:22-24)

Judarna firar ännu årligen sin (judiska) påsk till minne av hur deras förfäder massmördade alla förstfödda i Egypten, medan de själva räddade sig genom att måla blod på portarna till sina hus (se 2 Mos. 12:12-13, 29-38). Också Purimfesten (se Ester 9 i GT)

Det är en fröjd för Herren att förströ sitt utvalda folk och till sist förinta det, när Israels folk är olydigt (se 5 Mos. 28:33, 63; S Mos. 32:20-25) Diasporan är sålunda Herrens vilja!

Förintelsen eller Holocaust finns redan som ett gudomligt löfte i judendomens Torah som en Herres straffdom över sitt olydiga utvalda folk (se 5 Mos. 32:20-25)

Ett judiskt världsherradöme omtalas redan av den judiske profeten Jesaja i 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet (se Jes. 60:10-12)

Att härska genom andra folks söndring utlovas av juden-domens Herre (se Jes. 19:2-4)

 

18

STANLEY SJÖBERGS KRITIK

 

Pastor Stanley Sjöbergs grova angrepp på Radio Islam med lögnaktiga

VAD ÄR SIONISM OCH VILKA ÄR SIONISTER?

1. Sionism är "religiöst" sanktionerad judisk nationalism för den judiska staten Israel. Om detta är alla överens.

2. Sionism är den judiska staten Israels övergripande ideologi eller värdegemenskap som alltså gäller för alla de olika politiska partierna i Israel. Om detta är också alla överens.

3. Sionismen är en världsomfattande rörelse för judar i alla länder till stöd för Israel. Det finns en permanent huvudorganisation Världssionistiska Organisationen (WZO) med förgreningar i olika länder, också i Sverige som uteslutande ägnar sig åt stöd till Israel. Ekonomiskt, politiskt och propagandistiskt/publicistiskt. Om detta är åtminstone alla politiskt kunniga överens.

4. Alla judiska församlingar i hela världen - med undantag av ett försumbart fåtal extrema ortodoxa - stöder världssionismen och den judiska staten Israel. De judiska församlingarnas huvud-organisation är Världsjudiska Kongressen, som är en permanent organisation som nära samverkar med Världssionistiska Organisationen och staten Israel. De judiska församlingarna har sålunda som sin huvuduppgift att stödja Israel som alla rättrogna judars sanna hemland. Om detta torde ganska få utomstående icke judar vara fullt medvetna, men det är icke desto mindre ett väl dokumenterat faktum.

5. Alla personer som verkar för den judiska staten Israel genom någon sionistisk organisation eller judisk församling, underställd Världsjudiska Kongressen, är uppenbarligen sionister och bör följaktligen betecknas som sionister. Om detta kan inga förnuftiga människor, oavsett deras inställning till Israel, vara oeniga.

6. Men det finns inte bara aktiva sionister, sådana som öppet stöder Israel inom sionistiska organisationer och judiska församlingar, utan det finns även passiva sionister, sådana som stöder Israels rätt att existera som judisk stat (i Palestina). I Sverige - liksom i övriga västländer med ett starkt sionistiskt och judiskt inflytande - är så gott som hela det politiska etablissemanget, regeringen liksom oppositions-partierna, och alla de ledande opinionsmedierna passiva sionister, även när de kritiserar Israels vägran - eller motsträvighet - att underhandla med PLO i en internationell fredskonferens om att utrymma de sedan 1967 ockuperade områdena Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem för bildandet av en autonom palestinsk stat (i realiteten en palestinsk ministat). Man kan naturligtvis alltid diskutera om det är fullt korrekt att kalla passiva sionister för sionister. Korrekt vore kanske att kalla dem partiella sionister, eftersom Israel och dess stödorganisationer åtminstone hittills vägrar erkänna palestiniernas befrielseorganisation (PLO) som förhandlingspartner och vägrar acceptera en autonom palestinsk ministat som dessa passiva sionister kräver av Israel: de passiva sionisterna ansluter sig ju inte helt till sionismens/Israels krav, endast delvis, men därvid är att beakta att de passiva sionisterna till över 75 procent stöder sionismen: de stöder Israels rätt att existera som judisk stat i Israel, låt vara inom gränserna före 1967 års krig, och de stöder staten Israels rätt att samverka med världssionismen och världsjudendomen (de judiska församlingarna).

7. Det är mot denna bakgrund logiskt att kalla även de passiva - eller partiella - sionisterna för sionister eller åtminstone prosionister. Enligt den förhärskande arabisk- muslimska uppfattningen är det självklart att kalla både de aktiva och passiva (partiella) sionisterna fdr sionister och fördöma dem som Israels lakejer. Detta är skälet till att Radio Islam, som företräder den förhärskande muslimska inställningen, kallar både aktiva och passiva (partiella) sionister för sionister.

8. Den avvisande och även fördömande inställningen till den judiska staten Israel och till hela världssionismen (inklusive världsjudendomen) är i överensstämmelse med gällande folkrätt (eller internationell rätt): inget folk och ingen grupp, religiös eller profan, har rätt att lägga beslag på ett annat folks land genom invasion eller infiltration och fördrivning och/eller förtryck av landets infödda och tättmätiga invånare! Sådant strider flagrant mot folkrätten. De sionistiska judarna - de mest aktiva - har lagt beslag på Palestina och där upprättat sin judiska/sionistiska stat Israel.

9. De som stöder "Israels rätt att existera som judisk stat" går alltså mot gällande folkrätt och kan, logiskt sett, i Sverige inte heller försvara Sveriges rätt att existera helt och odelat, om ett främmande folk eller en främmande grupp genom invasion och/eller infiltration skulle bemäktiga sig Sverige, utropa en ny stat, avsedd enbart för dessa främlingar, och fördriva halva den svenska befolkningen och förslava den kvarvarande hälften. Att försvara palestiniernas rätt till sitt eget land och fördöma den sionistiska inkräktarstaten Israel och dess understödjare i olika länder, också i Sverige, är sålunda inte bara ett försvar för folkrätten utan också ett principiellt viktigt försvar för alla folks nationella självbestämmanderätt, också svenskarnas rätt till Sverige!

10. Sionismen är emellertid inte bara en världsomfattande judisk nationalism för erövring av Palestina och upprättandet av den judiska staten Israel, en nationalism likställd med andra folks nationalism, utan sionismen är framför allt grundad på och intimt sammanvuxen med den messianska judendomen, en nationalistisk religion eller troslära till skillnad från andra stora monoteistiska religioner som kristendomen, islam och buddismen vilka är universella, giltiga för alla folk. Den messianska judendomen ser judarna som ett särskilt utvalt folk, ett "Herrens egendomsfolk" som av Herren eller Gud (JHV eller Jahve) utlovats ett särskilt land (nuvarande Palestina som kärnland i landet från Nilen till Eufrat), kallat att under en kommande judisk Messias (=smord konung) härska över alla jordens folk i ett "Sions kommande härlighet" (Jes. 60), där det heter: "Det folk eller rike som ej vill tjäna dig (Israel) skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras." (Jesaja 60: 12). Var och en som inte vill underkasta sig denna sionismens strävan efter världsherrevälde är självfallet antisionist.

11. Den på judendomen grundade sionismens politik i Israel är rasistisk, ett apartheidsystem som skiljer på judar som fullvärdiga medborgare i den judiska staten och på palestinska araber (muslimer och kristna) som på olika sätt diskriminerade. FN har också - med stor majoritet i generalförsamlingen - förklarat att sionismen är en form av rasism och därmed fördömt Israel som en rasistisk stat (på samma sätt som apartheidens Sydafrika). Alla som stöder denna judiska stat Israel för att den skall bestå går sålunda rasismens ärenden, även om man i andra sammanhang säger sig bekämpa rasismen (t ex i Sydafrika med dess apartheidsystem). Radio Islam intar alltså en konsekvent hållning, när vi fördömer sionismen och Israel och dem som stöder denna stat.

12. När sionisterna och deras anhängare med indignation säger att vi antisionister är ute för att "utplåna Israel och förinta judarna (eller vräka dem i havet)", så är detta en avsiktligt vilseledande metafor (liknelse) som skall associera till "nazisternas judeförintelse" under andra världskriget i Europa. Vad saken gäller är att ersätta den folkrättsvidriga och rasistiska inkräktarstaten Israel i Palestina med en demokratisk palestinsk stat där alla landets invånare, judar och araber, judiska, muslimska och kristna trosbekännare, skall leva som jämlika medborgare med samma medborgerliga fri- och rättigheter - ett krav som är självklart i bland annat det demokratiska Sverige. Varför inte alla svenskar som ansluter sig till demokratins värden och grundprinciper inte kan acceptera att detta också skall gälla för andra folk, däribland palestinierna, är gåtfullt. Orsaken torde bottna i bristande information - på grund av den förhärskande sionistiska eller prosionistiska propagandans systematiska försök att dölja grundläggande fakta. Just därför ser Radio Islam det som en viktig uppgift att förmedla denna information så sakligt och grundligt som möjligt, så att en växande opinion i Sverige skall förmå de beslutsfattande i regering och opposition att med kraft hävda palestiniernas tätt till sitt eget land.

 

19

DEN JUDISKA LÄRAN
FÖRDÖMS
I DN 1930
MEN FÖRSVARAS BENHÅRT 1989

 

I mars, april och maj månad 1930 publicerades i Dagens Nyheter (DN) ett antal artiklar av DNs frejdade kulturredaktör, fil dr Torsten Fogelqvist, vilka sedan återgavs i en bok på Bonniers förlag samma år under titeln "Västerlandet och den judiskt kristna etiken". Denna skrift är ett enda stort generalangrepp på den judiskt gammaltestamentliga moralsyn som präglat även en så stor del av den gammalkristna. Här följer några citat från boken:

"Negativismen av Mose lag är uppenbar. I en fil av förbud upprepas det monotona: Du skall icke. Men vad Du skall och blir, därom lämnas mindre besked." (s. 1 3)

"Men åtminstone i det gammaltestamentliga lagsubstratet till den kristna moralen dominerar fruktan. Herren din Gud är en stark hämnare, som söker fädernas missgärningar in på barnen allt intill tred;e och fjärde led, en räddhågans Gud, som söker ingjuta räddhågans ande i sin dyrkande menighet " (s. 16-17)

"Och denne Gud är, trots det gammaltestamentliga epitetet "härskarornas Gud", ingen stridande Gud i spetsen för kämpande skaror, som önskar föra hans rike till seger, sådan som Wells tecknat honom i "God the invisible King". Han är ingen frikostig Gud i spetsen för verksamhetslystna, expansiva och handlings-kraftiga människor. Han är en sträng patriark, som etablerat husbondsvälde och hustukt, en österländsk despot i en liten och stillastående miljö, som kräver sin tribut, håller ett vaksamt öga på sina undersåtar, ser till att bringa honom sitt offer och sina hedersbetygelser, iakttaga hans föreskrifter och hålla frid, ordning och grannsämja inbördes. Det finns ingen fri horisont inga stora linjer, ingen religiös heroism i denna guds-föreställning eller den därav härledda etiken." (s. 17-18)

"En mörk och blixtdiger tordönssky hänger över Sinai. Genom hela den mosaiska lagen går som en svart tråd vedergällningens ande. Den rikliga förekomsten av dödsstraff vittnar nogsamt om den skrämmande effekt lagstiftaren ville åstadkomma." (s. 19)

"Den judiskt-kristna moralen vilar trots allt på en 6efallning utifrån och på fruktan För vad som skall hända, om denna befall-ning icke ätlydes. Att befallningen kommer inifrån mig själv, den saken fattade varken lagjudarna eller de lagkristna." (s. 23) "Finns det ett enda ord om tapperhet i Mose lag? Finns

det en enda stark pust av frihetskänsla, den frihetskänsla åt vilken en kristen biskop dock gav uttryck, då han skrev den berömda strofen:

 

Frihet är det bästa ting

som sökas må all världen kring.

 

Och vad innehåller Mose lag om frimodighet, öppenhet och sanningskärlek? Icke kan väl sanningskravet i hela dess vidd av överensstämmelse mellan tänkande och handling, ord och gärningar inrymmas i ett förbud mot andra gudar, ett förbud mot missbruk av Guds namn eller ett förbud mot falskt vittnesbörd beträffande nästan. Icke ens den mest hårddragna, eller idéflyktiga exegetik kan ur Mose lag framtrolla ett modernt sanningsmedvetande och sanningskrav av den art, som t ex Benjamin Höjer formulerade, då han nedskrev de berömda orden: - Sök sanningen, och komme du också till helvetets portar, så klappa på " (s. 34)

Och i sitt angrepp på den till Kristi lära omvände juden Saulus, aposteln Paulus, citerar Fogelqvist, med instämmande av Esaias Tegnér, i ett brev till vännen Brinkman om Paulus: "Det är grekisk sofistik, inympad på judisk råhet " (s. 62)

 

20

VAD ÄR SIONISM OCH VILKA ÄR SIONISTER?

 

1. Sionism är "religiöst" sanktionerad judisk nationalism för den judiska staten Israel. Om detta är alla överens.

2. Sionism är den judiska staten Israels övergripande ideologi eller värdegemenskap som alltså gäller för alla de olika politiska partierna i Israel. Om detta är också alla överens.

3. Sionismen är en världsomfattande rörelse för judar i alla länder till stöd för Israel. Det finns en permanent huvudorganisation Världssionistiska Organisationen (WZO) med förgreningar i olika länder, också i Sverige som uteslutande ägnar sig åt stöd till Israel. Ekonomiskt, politiskt och propagandistiskt/publicistiskt. Om detta är åtminstone alla politiskt kunniga överens.

4. Alla judiska församlingar i hela världen - med undantag av ett försumbart fåtal extrema ortodoxa - stöder världssionismen och den judiska staten Israel. De judiska församlingarnas huvud-organisation är Världsjudiska Kongressen, som är en permanent organisation som nära samverkar med Världssionistiska Organisationen och staten Israel. De judiska församlingarna har sålunda som sin huvuduppgift att stödja Israel som alla rättrogna judars sanna hemland. Om detta torde ganska få utomstående icke judar vara fullt medvetna, men det är icke desto mindre ett väl dokumenterat faktum.

5. Alla personer som verkar för den judiska staten Israel genom någon sionistisk organisation eller judisk församling, underställd Världsjudiska Kongressen, är uppenbarligen sionister och bör följaktligen betecknas som sionister. Om detta kan inga förnuftiga människor, oavsett deras inställning till Israel, vara oeniga.

6. Men det finns inte bara aktiva sionister, sådana som öppet stöder Israel inom sionistiska organisationer och judiska församlingar, utan det finns även passiva sionister, sådana som stöder Israels rätt att existera som judisk stat (i Palestina). I Sverige - liksom i övriga västländer med ett starkt sionistiskt och judiskt inflytande - är så gott som hela det politiska etablissemanget, regeringen liksom oppositions-partierna, och alla de ledande opinionsmedierna passiva sionister, även när de kritiserar Israels vägran - eller motsträvighet - att underhandla med PLO i en internationell fredskonferens om att utrymma de sedan 1967 ockuperade områdena Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem för bildandet av en autonom palestinsk stat (i realiteten en palestinsk ministat). Man kan naturligtvis alltid diskutera om det är fullt korrekt att kalla passiva sionister för sionister. Korrekt vore kanske att kalla dem partiella sionister, eftersom Israel och dess stödorganisationer åtminstone hittills vägrar erkänna palestiniernas befrielseorganisation (PLO) som förhandlingspartner och vägrar acceptera en autonom palestinsk ministat som dessa passiva sionister kräver av Israel: de passiva sionisterna ansluter sig ju inte helt till sionismens/Israels krav, endast delvis, men därvid är att beakta att de passiva sionisterna till över 75 procent stöder sionismen: de stöder Israels rätt att existera som judisk stat i Israel, låt vara inom gränserna före 1967 års krig, och de stöder staten Israels rätt att samverka med världssionismen och världsjudendomen (de judiska församlingarna).

7. Det är mot denna bakgrund logiskt att kalla även de passiva - eller partiella - sionisterna för sionister eller åtminstone prosionister. Enligt den förhärskande arabisk- muslimska uppfattningen är det självklart att kalla både de aktiva och passiva (partiella) sionisterna fdr sionister och fördöma dem som Israels lakejer. Detta är skälet till att Radio Islam, som företräder den förhärskande muslimska inställningen, kallar både aktiva och passiva (partiella) sionister för sionister.

8. Den avvisande och även fördömande inställningen till den judiska staten Israel och till hela världssionismen (inklusive världsjudendomen) är i överensstämmelse med gällande folkrätt (eller internationell rätt): inget folk och ingen grupp, religiös eller profan, har rätt att lägga beslag på ett annat folks land genom invasion eller infiltration och fördrivning och/eller förtryck av landets infödda och tättmätiga invånare! Sådant strider flagrant mot folkrätten. De sionistiska judarna - de mest aktiva - har lagt beslag på Palestina och där upprättat sin judiska/sionistiska stat Israel.

9. De som stöder "Israels rätt att existera som judisk stat" går alltså mot gällande folkrätt och kan, logiskt sett, i Sverige inte heller försvara Sveriges rätt att existera helt och odelat, om ett främmande folk eller en främmande grupp genom invasion och/eller infiltration skulle bemäktiga sig Sverige, utropa en ny stat, avsedd enbart för dessa främlingar, och fördriva halva den svenska befolkningen och förslava den kvarvarande hälften. Att försvara palestiniernas rätt till sitt eget land och fördöma den sionistiska inkräktarstaten Israel och dess understödjare i olika länder, också i Sverige, är sålunda inte bara ett försvar för folkrätten utan också ett principiellt viktigt försvar för alla folks nationella självbestämmanderätt, också svenskarnas rätt till Sverige!

10. Sionismen är emellertid inte bara en världsomfattande judisk nationalism för erövring av Palestina och upprättandet av den judiska staten Israel, en nationalism likställd med andra folks nationalism, utan sionismen är framför allt grundad på och intimt sammanvuxen med den messianska judendomen, en nationalistisk religion eller troslära till skillnad från andra stora monoteistiska religioner som kristendomen, islam och buddismen vilka är universella, giltiga för alla folk. Den messianska judendomen ser judarna som ett särskilt utvalt folk, ett "Herrens egendomsfolk" som av Herren eller Gud (JHV eller Jahve) utlovats ett särskilt land (nuvarande Palestina som kärnland i landet från Nilen till Eufrat), kallat att under en kommande judisk Messias (=smord konung) härska över alla jordens folk i ett "Sions kommande härlighet" (Jes. 60), där det heter: "Det folk eller rike som ej vill tjäna dig (Israel) skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras." (Jesaja 60: 12). Var och en som inte vill underkasta sig denna sionismens strävan efter världsherrevälde är självfallet antisionist.

11. Den på judendomen grundade sionismens politik i Israel är rasistisk, ett apartheidsystem som skiljer på judar som fullvärdiga medborgare i den judiska staten och på palestinska araber (muslimer och kristna) som på olika sätt diskriminerade. FN har också - med stor majoritet i generalförsamlingen - förklarat att sionismen är en form av rasism och därmed fördömt Israel som en rasistisk stat (på samma sätt som apartheidens Sydafrika). Alla som stöder denna judiska stat Israel för att den skall bestå går sålunda rasismens ärenden, även om man i andra sammanhang säger sig bekämpa rasismen (t ex i Sydafrika med dess apartheidsystem). Radio Islam intar alltså en konsekvent hållning, när vi fördömer sionismen och Israel och dem som stöder denna stat.

12. När sionisterna och deras anhängare med indignation säger att vi antisionister är ute för att "utplåna Israel och förinta judarna (eller vräka dem i havet)", så är detta en avsiktligt vilseledande metafor (liknelse) som skall associera till "nazisternas judeförintelse" under andra världskriget i Europa. Vad saken gäller är att ersätta den folkrättsvidriga och rasistiska inkräktarstaten Israel i Palestina med en demokratisk palestinsk stat där alla landets invånare, judar och araber, judiska, muslimska och kristna trosbekännare, skall leva som jämlika medborgare med samma medborgerliga fri- och rättigheter - ett krav som är självklart i bland annat det demokratiska Sverige. Varför inte alla svenskar som ansluter sig till demokratins värden och grundprinciper inte kan acceptera att detta också skall gälla för andra folk, däribland palestinierna, är gåtfullt. Orsaken torde bottna i bristande information - på grund av den förhärskande sionistiska eller prosionistiska propagandans systematiska försök att dölja grundläggande fakta. Just därför ser Radio Islam det som en viktig uppgift att förmedla denna information så sakligt och grundligt som möjligt, så att en växande opinion i Sverige skall förmå de beslutsfattande i regering och opposition att med kraft hävda palestiniernas tätt till sitt eget land.

 

21

MÅSTE VI FÖRBJUDA SIONISMEN?

 

Diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel är definitivt ute i oträngt mål när han i sin artikel på DN debatt den 8 april 1989 föregriper den inledda förundersökningen mot Radio Islam genom att påstå att Radio Islam fortsatt att begå "hets mot folkgrupp". Radio Islam förnekar detta mycket bestämt. Att med stöd av relevanta citat kritisera den bibliska och politiska judendomen och sionismen är inte förtal eller hets mot den judiska folkgruppen, lika litet som kritik av Islam skulle vara "hets" mot alla muslimer eller kritik av kristendomen skulle vara "hets" mot alla kristna som människor eller samhällsmedborgare.

Om Sverige på allvar skulle förbjuda rasistiska organisationer enligt FNs konvention mot rasdiskriminering (som Sverige formellt anslutit sig till), uppstår för sionisterna och de judiska församlingarna i Sverige (som vill stoppa Radio Islam) en mycket delikat situation. FNs generalförsamling antog nämligen den 10 november 1975 en resolution 3379 (XXX) där det heter att "sionism är en form av rasism och rasdiskriminering". Palestinierna (muslimer och kristna) är offer för den judiska rasismen i dagens Israel.

Att judendomens rasism har relevans idag det har grundligt påvisats av den israeliske professorn och medborgarrättskämpen Israel Shahak i den israeliska tidningen Flaaretz den 27 november 1971:

"Israel är en rasistisk stat, där man återgår till förlegade religiösa grundsatser om att judarna utgör mänsklighetens elit som har rätt att göra andra folk till sina slavar, eftersom en jude i slavtillstånd aldrig skulle kunna ägna sig själv åt Gud i kraft av sin så kallade utmaldhet."

Så mycket utöver detta har vi inte sagt i Radio Islam - resten är så gott som uteslutande citat och dokumentärt material från sionismens och judendomens källor.

 

Ahmed Rami

ansvarig utgivare för Radio Islam DN 22/04/89

 

22

VEM ÄR JUDE?

 

Vilka kriterier på jude har den judiska staten Israel fastställt i den israeliska lagen om återvändande av år 1950? Måste man bekänna sig till en religiös judendom för att vara jude? Kan en till judendom konverterad goj (icke-jude) eller hedning tillhöta det s k judiska folket?

Detta är några frågor som jag här skall försöka klarlägga, eftersom de sionistiska judarna och deras nyttiga idioter gör allt för att mörklägga dessa frågor genom undvikande eller svävande svar.

I sin artikel i den kristna pingströrelsens ptosionistiska tidning Dagen av den 12:e oktober 1988 protesterar på sedvanligt sionistiskt sätt överrabbinen Morton H Narrowe mot att judarna ibland kallas ras. Däremot hävdas ständigt från sionistiskt håll att judarna är ett folk - och så gör också denne Stockholms, från USA importerade, överrabbin.

Naturligtvis är ras och folk inte nödvändigtvis detsamma. I strikt biologisk - eller fysisk antropologisk - mening finns det inte något renrasigt folk på grund av de under historiens gång ständiga folkförflyttningarna och invandringarna och utvandringarna. Och judarna harju mer än någon annan grupp förflyttat sig och i årtusenden levt bland andra folk. Därför hävdar ingen vettig människa att judarna skulle utgöra en ras i denna biologiskt, fysiskt-antropologiska mening.

Men enligt den bibliska judendomen - både den i den judiska Lagen, Torah, dvs de fem Moseböckema i Gamla Testamentet och i övriga böcker i Gamla Testamentet - så förbjuds uttryckligen judarna att beblanda sig med andra folk. Föreskrifter om denna rasrenhet möter vi i femte Mosebok 7:1 , 2 och 3 liksom hos de judiska lagstiftarna Esra och Nehemja. I Esra kapitel 9:12 och 10:2, 3, 10, 11 och 12 och i Nehemja kapitel 13:3, 25, 30 och 31. Låt mig här bara citera vad som står i Nehemja 13:3:

"Och när de hade hört lagen, avskilde de allt slags främmande folk från Israel."

Detta är vad som populärt kallas rasism - och det går som en röd tråd genom hela judendomen, också i Talmud: att judarna ej far beblanda sig med andra folk utan skall hålla den egna folkstammen ren. En annan sak är att judarna under årtusendena inte hållit detta stränga bud utan beblandat sig med andra, och vi tår inte glömma att flertalet östjudar, de s k azjkenazim som utgör gräddan i den judiska staten Israel är ättlingar till kazarerna, ett turkmongoliskt folk i södra Ryssland som på 700-talet efter Kristi födelse övergick till judendomen på befallning av deras khan eller furste. Dessa östjudar är till större delen alltså inte alls ättlingar till bibelns judar eller israeliter och deras förfäder har aldrig satt sin fot i det gamla Israels rike. Om kazarerna och deras övergång till judendomen kan man läsa i en väldokumenterad bok med titeln The Thirteenth Tribe, Den trettonde stammen, skriven av den kände framlidne judiske författaren Arthur Koestler.

Nej, judarna är ingen ras, inget rasrent folk utan i hög grad ett rasblandat folk eller grupp. Det finns blonda och ljushyllta judar, det finns brunetta judar, svarthåriga och till och med svarthyade judar, de etiopiska judarna, och det finns gula judar som ser ut som kineser. Men - och det är det intressanta - trots denna osedvanliga rasblandning vidhåller ändå judendomen och sionismen att judarna är en ras för sig. Fast de tar avstånd från själva begreppet ras. Enligt den s k Lagen om återvändande av år 1950 uppställer den judiska staten Israel tre kriterier på vem som är jude och därmed automatiskt blir israelisk medborgare:

1. Man måste ha en judinna som mor för att räknas som jude. Detta är raskriteriet.

2. En petson måste, om han är man, vara omskuren enligt ritualen för att räknas som jude. Detta är det symboliska tecknet på att han tillhör Herrens utvalda egendomsfolk. I den judiska Lagen, Torah, första Mosebok 17: 14 heter det följande:

"Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud inte har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt: han har brutit mitt förbund." Så säger judendomens Gud, Jahve eller Herren till judarnas ärkepatriark Abraham i första Moseboken.

3. En person måste kunna förete bevis på att han eller hon uppfostrats i den judiska eller mosaiska trosbekännelsen för att kunna räknas som jude. Däremot ställs inga krav på att vederbörande skall tro på Gud, han eller hon kan gott och väl förklara sig vara ateist, gudsförnekare och strikt materialist. Och egentligen är ju detta inte så konstigt, eftersom judendomens Herre är endast en reflex av det judiska folket med dess krav på inbördes sammanhållning och lojalitet gentemot alla andra folk , och dessutom är ju den bibliska judendomen alltigenom materialistisk, en lyckolära med löfte för denna grupp att skaffa sig rikedomar och makt genom lurendrejerier och utsugning av andra folk - och här kan jag t ex citera den judiske profeten Jesaja i Gamla Testamentet 16:10, 11 och 12 med rubriken Sions kommande härlighet:

"Och främlingar skola bygga upp dina murar och deras konungar skola betjäna dig... Och dina portar skola hållas öppna ständigt, så att folkens skatter kunna föras till dig... Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja sådana folk skola i grund förgöras." Alltså, den på judendomen grundade sionismen är alltigenom en herrefolksideologi, rasistisk och imperialistisk - och vi ser det ju också exemplifierat med Israel och de judiska lobby gruppernas makt!

Men kan då konverterade judar - de personer som övergått till judendomen - räknas som verkliga judar och tillhöta vad man kallar det judiska folket? Detta tycks vara en kinkig fråga att få svar på. De judiska rabbinerna bedriver ingen missionsverksamhet bland hedningarna eller gojerna, som judarna kallar icke-judar - och enbart detta visar ju klart att judendomen bara är något för födda judar! Det är ytterst få som konverterar till judendomen, omkring 3000 årligen i hela världen och de flesta av dessa är kvinnor som gift sig med ortodoxa judiska män, vilka inte kan tänka sig en värre synd mot sin grupp än att deras barn inte skulle räknas som judar med en icke-judisk mor, en hednisk kvinna! Det är dock knappast möjligt för dessa arma kvinnor att bli ortodoxa judinnor, eftersom de då måste genomgå en mycket omständlig och pinsam procedur, nämligen att sitta i en tunna eller balja, fylld med hett vatten ända upp till halsen, medan tvenne lärda gamla skäggiga rabbiner för långa samtal om stora och små budord, medan de rakar huvudet på kvinnan - eller mannen - i baljan och förmanar vederbörande att strängt åtlyda Torahs alla budord, som uppgår till flera tusen. Detta berättar den amerikanske juden Bamet Litvin om i sin bok A Peculiar People (Ett besynnerligt folk), som utkom 1969 i New York på förlaget Weyvright & Talley, sidan 41 och även en annan USA-judisk författare, James Yaffe, i sin bok The Americaa lews, sidan 8. Denna bok utkom 1968 på det kända New York-judiska förlaget Random House.

Det är en fjäder i hatten, god PR, för judendomen att få omvända vissa kända personer till denna besynnerliga nationalistiska religion. Så till exempel den amerikanska skådespelerskan Elisabeth Taylor, som omvände sig till judendomen när hon gifte sig med Hollywood-juden Mike Todd. Eller i Sverige den av Bonniers förlag uppburne författaren Lars Gustafsson, som dock inte flyttat till Israel utan istället till Texas, USA, där han i denna de nyrikas oljestat - känd från TV-serien Dallas - är professor vid något universitet. Han tycks dock inte vara särskilt arbetstyngd, eftersom han har god tid att skriva mängder av grötmyndiga artiklar i Svenska Dagbladet och dessutom ordrika romaner. Men den konverterade juden Lars Gustafsson är självfallet lika litet som den konverterade judinnan Elisabeth Taylor ortodoxa judar. De är vad som kallas liberala judar och lämpliga som heljudaiserade gojer, ett slags hedersjudar blad hedningarna och väl lämpade som propagandister för judendomen och sionismens Israel - men om de skulle komma på iden att ta sin judendom och sin sionism på fullt gravallvar och bege sig till Israel, skulle de där möta bekymmer och svårigheter, eftersom de ju inte är riktiga judar från början - inte födda judar!

 

23

VARFÖR TROR VISSA
"KRISTA" PÅ ISRAEL?

INTERVJU MED SIGBERT AXELSSON

 

AR: Docent Sigbert Axelsson du arbetar som docent vid Uppsala universitet Vad är ditt arbete som forskare?

SA: Nu gör jag två saker. För det första arbetar jag inom Sekretariatet för framtidsstudier som projektledare för vad vi kallar "Framtida folkrörelser". För svensk del så är ju folk-rörelserna, någonting ganska typiskt, en rad folkliga sociala rörelser som bildades i slutet på 1800-talet i samband med industrialismens genombrott. Nu har vi ett stort projekt till-sammans med en del folkrörelser som syftar till att analysera och diskutera det framtida Sverige, en demokratisk bild, en framtidsbild av Sverige på lång sikt - låt oss säga år 2010. Och då ställer vi oss också frågan: vilken roll vill folkrörelserna själva spela? Vilket samhälle vill de ha och vilket samhälle strävar de emot? Samtidigt kombinerar jag det med mitt gamla intresse för internationella frågor. Jag är docent i missionsveten-skap här på Teologiska fakulteten i Uppsala och vi har ju som vår huvuduppgift som missionsvetare, att arbeta med kyrka och samhälle, eller religion och politik, i tredje världen: Asien, Afrika och Latinamerika. Och då har jag kommit att intressera mig mest för Afrika, Kongoområdet till att börja med och senare södra Afrika och kanske framför allt Mellanöstern och Palestinafrågan. Samtidigt arbetar vi med Centralamerika och Sydostasien, så forsknings- eller studiemässigt arbetar jag nu på ganska bred front med religion och politik eller kyrka-samhälle, ideologi, ideologikritik. Men det är roligt att kombine-ra ett historiskt perspektiv med ett framtidsperspektiv inom projektet "Framtida folkrörelser".

AR: Jag har läst i Svenska Dagbladet att ni också har studerat den kristna högerns sekter i Sverige som Livets ord t ex.

SA: Ja, det kommer in lite grann inom både framtidsstudierna, framtida folkrörelser och inom missionsvetenskapen, därför att, om man nu studerar vad som är nytt i Sverige på den religiö-sa sidan i varje fall, så är det en ganska klar tendens at det amerikanska hållet: nya spektakulära rörelser från den s k kristna högern i USA som kallar sig "The new Christian Right". Det är svårt att benämna dem, här i Sverige. Benämningen kristna högern är inte riktigt bra. De är inte höger precis, de är snarare annorlunda eller de är anti-demokratiska kan man säga. Höger är ju ända demokratiskt. Det är en ny tendens, en n rörelse. Då måste vi fråga oss i ett framtidsstudium. Är detta någonting som kommer att öka och betyda ännu mer på 2000-talet? Och hur skall man se på det från demokratisk synpunkt? Från missionsvetenskapens synpunkt närmar man sig det genom att man konstaterar att de är ganska många och spelar en vital roll i Sydostasien, i Singapore t ex, i södra Afrika, i Centralamerika eller i Mellanöstern. Och dessa är alla samma slags rörelser som vi möter här i Sveri e, i Sydafrika i Central-amerika eller i Singapore. Så man fär ju då också ställa sig frågan vad detta är för internationell tendens.

AR: När du talar om att de hotar demokratin, Menar du då också den ekonomiska demokratin, eftersom tendensen kalls framgångsteologi?

SA: Ja, en del av dem kallas så. Så märkvärdigt är det väl kanske inte. Jag menar, i huvudsak, att deras ideal inte är ett demokratiskt ideal. Utan de menar sig stå under en stark auktoritet själva, under Gud framför allt, och de har Guds kunskap. Dessa s k andliga ledare "meddelar" då Guds kunskap till folk i gemen, talar om hur det är. Det är ju inte demokra-tiskt. De anser sig veta bäst. De gamla folkrörelserna här i Sverige, och inte minst de kristna rörelserna, var demokratiska på det sättet att man frågade varandra, om varandras erfaren-heter, varandras omdömen, och så jämförde man dem med Bibeln. Man studerade Bibeln kritiskt och så byggde man upp sin ideologi och man skapade sin kultur. Detta är precis tvärt-emot vad den nya kristna högern eller framgångsteologin gör.

AR: De försöker också rättfärdiga sociala orättvisor genom att säga att det är Gud som straffar de fattiga med fattigdom och belönar de rika.

SA: Ja· de behöver inte uttrycka sig så att Gud straffar somliga människor med fattigdom utan de säger att det är onödigt att vara fattig, att det är onödigt att vara ful eller sjuk eller maktlös, därför att Gud har ställt alla världens rikedomar till förfogande för dem som vill, som vill ta emot Honom och tro. Så de utlovar framgång, rikedom, hälsa, skönhet, makt - ekonomiskt, socialt, politiskt och kulturellt - för den "som tror bra". Det här är ju en egendomlig form av kristen tro, måste man väl säga; för de bortser helt från all mänsklig erfa-renhet. Vi vet att många av oss är fattiga, sjuka, olyckliga, maktlösa o s v. Samtidigt strider deras teologi emot klassisk kristen teologi. Enligt klassisk kristen teologi var ju Kristus själv Herrens lidande tjänare. Han var ett med de fattiga. Han var inte rik och han visade att det är de fattigare, de små enkla människorna som står närmare Gud i så fall, därför att Gud är solidarisk med dem. Det är nerifrån man ser verklig-heten som den är. På den punkten, när det gäller Jesus Kristus, kommer framgångsteologin ohjälpligt i konflikt med vad som är traditionellt kristet.

AR: Hur är det när de blandar sig i politik? Det har kommit fram nu. i samband med mordet På Olof Palme att också polis-utredningen börjar undersöka bibelfundamentalisternas "spår".

SA: Jag vet inte hur utredningen arbetar. Däremot vet jag politiskt sett, en hel del om de här rörelserna, t ex finns förbedjare för Sverige med Kjell Sjöberg i spetsen - det är väl honom du tänker på - som framträdde offentligt i Svenska Dagbladet häromsistens. De tänker sig att tillvaron är tudelad, mitt itu, och mellan dessa två parter försiggår en våldsam kamp, i andevärlden framför allt. Det är en god kraft som är Gud och en ond kraft som är Satan. Dessa kristna grupper målar upp Satan i mycket starka färger, ondskan personifierad. Och de här letar fiender, "fiender till Gud och Guds frälsningsplan".

I det här fallet drev Kjell Sjöberg och hans närmaste en hatkampanj mot Olof Palme. Det är väl det som är intressant. Man kan fundera över varför somliga kristna rörelser ägnar sig åt att hata politiska motståndare så kraftigt. Det är de ju inte ensamma om. Man kan använda religionen till allt möjligt och även till att få folk att hata en fiende.

AR: En handikappad ringde till mig i Radio Islam och klagade över att de här framgångsteologerna är emot system som ger hjälp till handikappade. Vet du var de står egentligen i den här från i välfärdsamhället som ger viss trygghet till de svaga?

SA: Jag tror inte att de är emot att samhället hjälper de handi-kappade. De är inte emot socialvården heller. Utan de säger att Gud är sa mäktig att han kan göra även handikappade friska. Sa om man tror och om man själv ber och blir föremål för förbön då sker under. De säger att Gud är undrens Gud och att vår tid är också en undrens tid. De välkomnar alla människor. Sjuka och handikappade blir föremål för förbön och då skall undret ske. De lägger press på de handikappade genom att hävda att de far själva bestämma sig. Vill de bli friska då skall de komma till tro hos t ex Ulf Ekman på Livets ord i Uppsala. Han sätter ju en ära i att be för handikappade, sjuka eller olyckliga varje torsdag kväll De öppnar en annan väg som är omöjlig. Det finns ju många handikappade som inte blir annorlunda. Det finns ju många som är skapade så och då tillhör de ju Guds skapelse. I kraft av detta är de ju också goda. Man kan inte säga att handikapp är någonting ont utan att de i sin svaghet, sin brist uppenbarar vem Gud är precis lika bra som en fullt frisk människa.

AR: Tror du som forskare att framgångsteologin är en religiös rörelse eller en grupp politiker och demagoger som försöker utnyttja religionen för ett visst politiskt syfte?

SA: Det är ju väldigt svårt att avgöra vad som är den innersta drivkraften i en rörelse eller hos en ledare, för man kan inte studera människors innersta vilja. Men jag tror för tillfället att man kan förklara det på tva sätt, i varje fall hos ledarna som man kan ställa till svars för hur rörelsen utvecklas och följs. Det ena är att man kan se det som en politisk rörelse, egentligen en anti-demokratisk politisk ideologi som har till syfte att bygga upp ett alternativ till vår demokrati. Detta alternativ kan de kanske kalla Guds stat, alltså teokrati. De kanske drivs av politisk makt. Den andra linjen skulle kunna vara: att man tolkar dem som affärsmän. De har funnit en marknad där de kan tjäna pengar. Och det är en marknad som är en kombination av mediasamhället. De producerar video, videoband, ljudkassetter, böcker... De ordnar konferenser. Man kan se dem som en stor marknad. De arbetar i ett media-samhälle mycket ,med elektroniska och tekniska hjälpmedel. Där kan de också tjäna pengar. De bildar bolag. Men det hindrar ju inte att en och annan också är fromma människor. Det vet jag ingenting om. Men jag är övertygad om att sådana som Ulf Ekman, Kjell Sjöberg, Kristian Västergård, Sten Nilsson eller Gunnar Olsson och allt vad de nu heter, de är ju smarta. De vet ju precis vad det handlar om.

AR: Men hamnar inte deras aktiviteter under bedräggrilagen?

SA: Nej.

AR: Är det inte ett sorts bedrägeri att påstå sig kunna göra mirakler, att ge syn till de blinda och hälsa till de sjuka?

SA: Nja.

AR: Men hur kan man skydda ungdomar, tonåringar och även vuxna från dessa bedragare?

SA: De avslöjar sig ju själva. Om folk går dit och hör och ser, så bedömer de ju rörelsen och predikan och, allt utifrån sin egen erfarenhet, vet de ju att inte alla blir friska. Men man vet ju också att somliga faktiskt blir friska. En vanlig kristen bön, inför en sjuk människa, är att man ber om hälsa och välbefinnande. Men sedan avslutar man också bönen med Jesu ord från Getsemane: "Ske dock icke min vilja utan Din". Det betyder att man lämnar avgörandet helt i Guds hand som när man står inför ett mysterium. Vi vet inte varför somliga är sjuka och blir friska, medan andra inte blir sjuka. Så därför är denna bön "Ske icke min vilja utan Din" ett uttryck för ödmjukhet, en mänsklig ödmjukhet inför Gud. Men så ber inte Ulf Ekman och Sten Nilsson eller de här ledarna i Livets ord. Utan de bara kräver av Gud att han skall göra någon frisk. Alltså det finns inte någon ödmjukhet i det. Det är ju en mycket konstig teologi. De ljuger säkert ibland. Jag menar de använder sig av halvsanningar och halvlögner. Men, det tror jag, folk genomskådar det. Man kan aldrig skydda folk auktoritärt från sådant. Det ser man ju själv.

AR: Hur kan de skaffa sig så stora rikedomar att de kunnat bygga t ex den stora anläggningen för Livets Ord i Uppsala?

SA: Det är ju en gammal kristen tradition och inställning till jordiska ägodelar att man offrar mycket till Gud. Man ger - det är som i islam - allmosor eller man ger tionde som det heter, 10 procent av sin lön till församlingen, till kyrkan. En del ger mindre, en del ger mer. Man lär sig att offra och ge av sina materiella ägodelar till församlingen, till kyrkan, till Guds verk. Det här är ju helt vanliga människor, i både låga och höga inkomstlägen. Sedan är det ju möjligt att de här rörelserna kan hjälpa varandra så att i ett uppbyggnadsskede kanske amerikanska Livets ord, "Rema", hjälper Sveriges, hjälper Ulf Ekman. Det är ju möjligt att en äldre rörelse som "Full gospel business men" hjälper Ulf Ekman här, Reine Cool i Sydafrika och någon i Centralamerika o s v. Det vet vi ingen-ting om. Det är också ganska vanligt att olika rörelser hjälper varandra att komma igång.

AR: Kan de spela samma roll här i Sverige och växa som de har gjort i USA?

SA: Det tror jag inte.

AR: Varför?

SA: Den svenska, eller nordiska, kulturen är ju väldigt mycket annorlunda än den nordamerikanska. Vi har ett vitalt politiskt partiväsende där partierna också fungerar mellan valperioderna. Om man tar socialdemokraterna eller VPK eller centern t ex så har de ju ett föreningsarbete över snart sagt hela landet där människor träffas varje vecka eller varje månad och arbetar med studier, kultur och bygger och står i. Något liknande finns ju inte i USA. Där är det två stora partier som dominerar och de går fram i en slags våldsam kamp med varandra inför mass-media, inför presidentvalen framför allt. Sedan finns det andra skillnader, t ex beträffande massmedia. I Sverige har vi ett statligt monopol på TV och det betyder att olika röster kommer till tals trots allt, även om svensk TV går mycket på marknads-undersökningar och ser efter vilka program som får flest tittare. Sedan gör man ännu fler program för att tillfredsställa många tittare. Men det finns ju trots allt en ganska bra bredd i svensk television, tycker jag. Programmen är ju inte så ensidiga. I USA är televisionen en marknad som alla andra och då är det stora krafter som kämpar på den marknaden om herraväldet. Och då tar man till våldsamma medel, våldsamma retningsmedel för att nå tittare. Det skall vara underhållande, kul och häftigt.

AR: Du menar privata TV-stationer?

SA: Ja, just det, kommersiella TV-n. Och då finns ju risken att man undviker allvarligare konflikter och debatter.

AR: Men om det också här i Sverige blir privata TV-stationer, tror du då att de kommer att få samma möjligheter som de har i USA?

SA: Nej, det tror jag inte. Även i USA undrar jag om inte TV-systemet vacklar lite grann. Det är inte så att folk tittar på TV så förfärligt mycket. TV har inte sådan genomslagskraft att den påverkar djupliggande värderingar, skulle jag tro. Utan det som påverkar våra djupaste och viktigaste värderingar det är de erfarenheter vi gör i livet, var och en i sin tid. Det vi själva får fram när vi resonerar med varandra är en gemen-skap, om det är familjen, kamratkretsen eller föreningen. Det är där ideologierna, tankarna och teologin växer.

AR: Jag som muslim är intresserad av de här rörelserna därför att vi som muslimer möter dem i Palestinakonflikten som fanatiska sionister. Som muslim vet man inte varför de här "kristna" stöder en ockupationsmakt som är mot kristendomen och förtrycker kristna och muslimer i det av judarna ockuperade Palestina?

SA: Att stödja Israel har inte ett dugg med Jesus att göra. De här bibelfundamentalistiska kretsarna - vi kan ju kalla dem så tills vidare på kristet håll, då behöver man inte alls mena samma sak som en fundamentalist inom islam - fastslår vissa saker i den kristna tron som viktiga. Jerry Falwell, ledaren i USA för "Moral majority", har sagt att en av de fem punkterna i "den fundamentala sanningen" han förkunnar och tror på, det är stödet till Israel. Men det har inte så mycket med juden-dom och judar att göra, utan de ser staten Israels upprättande 1948 som ett historiskt bevis på Guds existens. De söker hela tiden bevis på att Gud fin ns och att Gud verkar. De hoppas att staten Israel är ett sådant tecken. Att Gud faktiskt har ingripit i historien och gjort ett under. Därför är det ointressant att det råkar vara judar. Det spelar ingen roll så att säga. Utan de här kristna kretsarna, kristna högern eller bibelfunda-mentalisterna, de är ointresserade av judar och judendom. De betraktade saken på samma sätt under andra världskriget, när Hitler förintade sex miljoner judar tillsammans med zigena-re, homosexuella, kommunister o s v. Den gruppen av människor

som då hade den här typen av fundamentalistisk eller högerkris-ten teologi tittade på det här ganska ointresserade av judarna, men de undrade o m inte Gud ingriper här och straffar judarna. Då tyckte de att Gud ingrep och straffade judarna, och nu tycker de att Gud ingriper och höjer upp judarna.

A R: Och straffar palestinierna?

SA: Ja, och det bryr de sig inte heller om, för det de är ute efter det är att Gud "manifesterar sin existens och sin kraft". Det är ett väldigt farligt stöd som Israel får här från de här krafterna. De stöder inte judarna egentligen, de stöder inte judendomen. De är i bästa fall likgiltiga för judar och judendom men lika ofta är de okunniga om judendom och judar. En hel del är ju föraktfulla gentemot judar och judendom utav dessa högerkristna som stöder Israel. Man får mycket noga se på vilka grunder de stöder staten Israel. Därtill kommer att de beundrar våldet. De beundrar den militära styrkan hos Israel. De tycker att också det är ett Guds under. De tolkar det i ljuset av en situation från Gamla Testamentet, Davids strid mot Goliat. Goliat som var filistéernas eller skall vi säga palesti-niernas store hjälte. Han var ju palestinier, filisté. Och David, det var då den lille judiske herden. Denne lille, i totalt underläge, lyckades döda den store Goliat. På samma sätt betraktar man nu Israel som den lille, som besegrar arabvärlden så att säga. Kristna och muslimer tillsammans, de besegras. Så det här är ett slags mystifiering av historia.

AR: Kan man inte säga att de är infiltrera av sionister?

SA: Nej, det behövs inte. Det behövs ingen infiltration av sionister för att de här människorna, de här grupperna längtar efter gudsbevis i historien. Och nu tror de att Israel är ett gudsbevis. Det är klart att sionisterna utnyttjar det för sin politik. Men dessa kristna grupper skulle ha haft samma teologi och hallit pa den här punkten ändå. Så sionisterna behöver inte anstränga sig.

AR: Är de många?

SA: Ja, de är väldigt många. Jag såg häromdagen en uppgift om att den viktigaste boken som pekar i den här riktningen är av en fundamentalistisk teolog som heter Hal Lindsey. Han har skrivit en bok som heter "The late great planet earth" (den f d stora planeten jorden). Den har kommit ut på svenska. Den lär ha sålts i 200 miljoner exemplar. Det är massor av predikanter som predikar på det här sättet: att Israel är tecknet på Guds existens och att tiden närmar sig sitt slut, att Kristus skall återkomma och upprätta sitt rike eller döma världen. Många ser fram emot det som står i Uppenbarelseboken om en slutstrid då mänskligheten eventuellt går under, Harmagedon. Det finns en stor litteratur i USA och i västvärlden också för övrigt som talar om Harmagedon. Det är en plats, Megiddo, i nuvarande norra Israel, Palestina, i närheten av Haifa. Där menar de här predikanterna ska ett stort slag stå mellan judar - judar som skall vara med och kriga - och den ryska armen och den arabiska armén och kanske rentav den kinesiska armen. Den här Hal Lindsey tänker sig att arméer kommer från alla fyra vädersträcken och även från väst, Rom. De tänker sig att den Europeiska Gemenskapen, EG, skall samla sig runt Rom och tåga mot Israel.

AR: Och "den lille David" skall då slå till med listigihet?

SA: Ja, det finns en del som tänker så - det här är ju spekula-tioner, apokalyptik kallar vi det - men det visar ju hur de kan tänka även om det är bisarra tankar, men ändå. Vid Harmagedon skall det stå kanske tolv miljoner judar i en jättearme och mot dem skall det stå flera hundra miljoner fiender och Gud skall ingripa och hjälpa judarna till sist. Men ändå skall nio miljoner av dessa tolv utplånas, förintas. Så det blir en större katastrof för det judiska folkat än vad Hitler och Förintelsen var, för då drabbades ändå bara sex miljoner judar. Här skall det drabba nio miljoner. Dessa kristna apokalyptiker, eller Israelvänner, ser framför sig denna enorma militära katastrof tämligen Iikgiltiga och cyniska, visserligen jublande över den framtida segern som judarna skall vinna för Gud skall ingripa. Ändå kan de tänka sig, utan att bli berörda, att nio miljoner judar skall gå under.

AR: Kanske kommer de att betrakta användningen av Israels atomvapen som en Guds gåva?

SA: Ja, javisst. Men jag tror att man, i första hand, skall se den här kristna rörelsen som en politisk - naturligtvis - men religiös rörelse som söker "gudsbevis" i historien. År 1917, under första världskriget, när den brittiske generalen Allenby intog Jerusalem sade motsvarande kristna kretsar: Se där, det är ett tecken på att Gud finns, att Gud ingriper i historien. Snart kommer Kristus, eller snart kommer änden. Men det gjorde det ju inte. Och 1948, när staten Israel bildades, sade man samma sak: Se där, ett under har skett, snart kommer Kristus. Och 1967, när Israel erövrade Västbanken, Gaza och Jerusalem, sade de likadant. Nu har de tagit Jerusalem, snart kommer Kristus. De ser det här i ett slags frälsningshistoriskt perspektiv och hoppas då att detta skall vara tecknet. Det skall slå in och Gud skall visa sig ha rätt. Därmed spelar det ingen roll om det är muslimer, kristna eller judar. Det är full-komligt likgiltigt. Så tror jag att man skall tolka dem.

AR: Det som är farligt är att de har inflytande hos en av supermakterna som har kärnvapen och kan förverkliga "Harma-gedon" som en "Guds vilja"!

SA: Ja, men det bekymrar inte den här kristna högern eller fundamentalisterna därför att om Gud vill att mänskligheten skall ta slut i och med ett krig så spelar ju inte det någon roll. Mänskligheten "skall ju ändå upphöra någon gång och varför inte genom ett kärnvapenkrig"? De är inte rädda för krig eller förintelse, "alla skall vi ju dö. Mänskligheten skall ju upphöra."

AR: Kan man beskriva dessa högerkristna som en dekadans inom kristendomen ett fenomen som man inte har något grepp om?

SA: Det är inte lätt att karakterisera dem. De äldre amerikan-ska kyrkorna, presbyterianer, anglikaner, metodister, baptister, lutheraner, romerska katoliker, ortodoxa o s v, får ju kämpa mot den här tendensen. För tendensen lever ju också inom dessa gamla kyrkor som små rörelser, eller människor grips av detta förenklade budskap. Att de har kunnat växa sig så starka kan ju bero på deras teknik, att de använder elektroniken. De har under flera år byggt upp sina dataregister och via sina dataregister kan de nå hundratusen, en miljon, fem miljoner människor inom loppet av ett par dagar och sprida sin litteratur eller erbjudanden: om en bok, en skiva, en video eller vad det nu kan vara. Och de tigger pengar. Dessa miljoner människor som står registrerade i centrala dataregister får kontakt regel-bundet, så de känner att de tillhör en sådan här rörelse. Det är deras rörelse och de ger pengar till den. Den tekniken gör det ju möjligt för de här elektroniska kyrkorna att tills vidare komma långt in i alla andra kyrkor och samfund. De behöver inte bilda egna församlingar och grupper utan det räcker med att en lyssnar på TV eller står i ett dataregister och får kontakt på det viset. Så delvis har det nog att göra med den här nya tekniken, tror jag.

AR: Och även psykologin?

SA: Ja, de måste ju göra ideologiska, teologiska och psykologiska marknadsundersökningar så att de vet var gränserna går för det de kan säga. De måste ju hålla sig väl med en stor del av åhörarna eller tittarna så att de inte stöter dem ifrån sig. Dessa psykologiska eller andra undersökningar har visat att det finns utrymme för att stämpla vissa små grupper som fiender. De kan t ex stämpla arbetslösa som fiender, "de får skylla sig själva eftersom de inte har arbete, de borde arbeta". De stämplar abortsökande kvinnor eller kvinnor som gjort abort. De stämplar barnlösa äktenskap, de stämplar homosexuella o s v som fiendegrupper. Det är ganska brutalt, en brutal tanke att det är dessa grupper som skall attackeras. De får inte vara ifred, de får inte någon respekt. Det ligger ett väldigt tryck på många människor i de här kretsarna i USA att de skall gifta sig t ex, och att de skall ha barn. De får inte själva välja att leva ensamma livet ut t ex. För att komma fram till sådana hårda attacker mot vissa små grupper i samhället: tror jag, att de måste genomföra bra marknadsundersökningar så att de vet att det ändå är tillräckligt många kvar som tycker att det här är ett bra budskap och som stöder det. För de måste ju själva predika så att de får stöd från "mitten", den stora breda mitten. Det gör ju att de skalar bort från evangelisk förkunnelse och predikan allting som är svårt för folk i gemen. Evangeliet mister sin sälta och blir ett ganska platt budskap, konstigt, underhållande.

AR: Vilken del av Bibeln stöder de sig mest på? Är det på Gamla Testamentet eller Nya Testamentet i sin argumentation?

SA: De tar ju inte Bibeln på något större allvar heller, utan de anser sig själva veta bäst. De ledare som vi talar om - Jerry Falwell, Pat Robertson, Jimmy Swagert, Kenneth Hagin, Jim Baker eller t ex Ulf Ekman i Sverige - anser sig vara pånyttfödda på ett alldeles särskilt sätt, födda i anden till en ny gemenskap med Gud. Eftersom de står i så nära förbindelse med Gud så får de utav honom en ny kunskap, de delar Guds kunskap, så att säga, på ett andligt sätt och då behöver de inte Bibeln för de vet ju redan hur det är. Om de får del av Guds oändliga kunskap - och Gud är ju all kunskaps källa - då räcker det för att de skall kunna tala om hur det är i världen och hur det borde vara. Sedan, av praktiska skäl, för att imponera eller för att få med sig folk, så kan de stödja sig på bibelord i Gamla Testamentet och Nya Testamentet. Men då väljer de precis det bibelord som passar dem för tillfället. Så det ligger inget allvarligt bibelstudium bakom deras predikan eller förkunnelse.

AR: Hur är deras syn på den traditionella kyrkan?

SA: De traditionella kyrkorna liknas ibland vid fängelser, religiösa fängelser, eller man liknar kyrkorna och församlingarna vid en fågelbur, en bur som håller inne fågeln. Det är ju synd om fågeln som sitter därinne och har vingar och kan flyga, men vet inte om att den kan flyga. Därför att kyrkan och för-samlingen binder honom. Men om de någon gång glömmer att stänga luckan så kan ju fågeln hitta ut och flyga och märker att den kan flyga. De har olika sådana här bilder för kyrkor och samfund och det gäller naturligtvis också islam: att man sitter i ett mörkt fängelse när man sitter i en bur. Då människan är fången där ligger "befrielsen" i att man lämnar samfundet eller kyrkan och ger sig hän åt denna nya rörelse. Så "flyger" de och gör underbara upplevelser. Det är ju underhållande det här systemet. De ordnar sina möten med bra regi, fin dekor, musik, dans. Det är häftigt, det är tempo i det hela; det är mycket välregisserat ungefär så att det skall passa för TV. Det får inte bli tråkigt, långtråkigt och longörer som det är i våra vanliga kyrkor och församlingar. De har ju en poäng här att det är festligt, det är kul, det är som kabaré eller revy i jämförelse med högtidlig klassisk teater eller opera. Jag skulle tro att det kan vara mycket roligare på kristna högerns möten än det är i missionsförsamlingen eller i domkyrkan.

A R: Sigbert Axelsson, du har varit mycket engagerad i Palestinafrågan. Du har skrivit böcker om Palestinafrågan. Du har gjort en mycket uppmärksammad och omdebatterad film om Jerusalem. Du tillhör själv Uppsala missionsförsamling. Du tillhör också socialdemokratiska partiet och Broderskapsrörelsen. På vilka grunder stödjer du palestinierna?

SA: För mig är det ganska självklart. Om det tillhör min genera-tion, vet jag inte. Jag är missionsförbundare och socialdemokrat. Den fromhet och den politik som jag har vuxit upp med hemifrån, från mina föräldrar och far- och morföräldrar har varit en kombination utav fromhet och politisk radikalitet. Mina släkting-ar var antinazister under andra världskriget. De kämpade emot nazismen, för mänskliga rättigheter liksom min släkt i Norge jag kommer ifrån västra Värmland så jag har släkt både på norska och svenska sidan. En del av mina släktingar i Norge tillhörde motståndsrörelsen, den norska motståndsrörelsen, Hjemmefronten. De bekämpade också nazismen under Tredje riket. Min far, som var teolog och predikant - pastor i svenska missionsförbundet- tog ställning redan 1947, 1948, 1949 beträf-fande Israel. Han hörde till de teologer inom svenska missions-förbundet som sade att detta inte är ett gudsbevis utan man måste tolka staten Israel som en politisk händelse en historisk händelse. Det han frågade sig da och andra med honom var om det är rättvist det som sker. Det är en grundläggande fråga i den kristna tradition jag tillhör: kombination av socialism och kristendom. Är det rättvist det som hände mot palestinierna? Och de fann att det var inte rättvist. Det var inte rättvist för palestiniernas del. De såg den här frågan ungefär som man har sett på kolonialismen: att också palestinierna hade rätt att bli befriade från kolonialmakten. Det här är då ett ganska självklart politiskt perspektiv. Men sedan vet jag ju att det fanns många missionsförbundare och socialdemokrater som under kriget kämpade på samma sätt för judarnas rätt att överleva, för kommunisterna, för zigenarna och kanske också för de homosexuella, fast i Sverige kämpade man inte särskilt för homosexuella vad jag vet. Det dröjde länge, tror jag, innan de europeiska socialdemokraterna insåg att den stat som dessa judar byggde i Palestina var i grunden orättvis mot kristna och muslimer, d v s mot icke-judiska medborgare och människor. Men den omprövningen var så pass svår psykologiskt, skulle jag föreställa mig, att de aldrig förmådde bryta sina gamla förhoppningar till staten Israel och kibbutzrörelsen och i stället stödja palestinierna utan de lät det här tona ner och sedan efter 1967 så är det ju klart att Sverige måste säga nej till ockupation. Sverige erkände aldrig ockupationen, har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det heller. Men det är grunden för min del att jag har tillhört en tradition, kristen och socialdemokratisk, som har sett till de nederstas behov i första hand, de förtrycktas, de förtrampades, de föraktades behov och rätt och kämpat för deras rätt. Broderskapsrörelsen, den kristna socialdemokratin, är ju ett organisatoriskt uttryck för den tanken att det är självklart att kombinera kristen tro och socialistisk analys och hållning med ett stöd för de förtryck-ta, de förtrampade. Därför har det blivit så att Broderskapsrörel-sen med Evert Svensson i spetsen inom partiet lett den här debatten för en rättvis behandling av alla människor - både för judar, kristna och muslimer - inom Palestina och därmed blivit kritiska till sionismen, till staten Israel, eftersom de förtrycker palestinierna, kristna och muslimer. Sedan har ju mina studier i Libanon och Israel betytt mycket också. Jag har kommit i kontakt med så många intellektuella på olika håll och sett och förstått dels hur det är och dels förstått deras analys. Jag har lärt känna PLO väl och då tycker jag att den huvudlinje som PLO har hållit nu sedan 1967 års krig , den håller ganska väl och den stämmer med FNs linje ocksä, nämligen att alla medborgare i en stat skall ha lika rättigheter, oavsett om man rakar vara jude, kristen eller muslim, eller om man är man eller kvinna eller vad man nu kan vara, om man talar det ena eller det andra språket.

AR: En man, en röst, alltså.

SA: Javisst. Och att alla medborgare skall ha samma medborger-liga rättigheter. Sa år det ju inte i Israel, utan Israel definierar sig själv som en judisk stat och inte som en israelisk stat. Det är där hela frågan avgörs, tycker jag.

A R: Och man vet inte heller vilka gränser staten Israel har.

SA: Nej men det är kanske inte så intressant. Frågan är ju de mänskliga rättigheterna eller de medborgerliga rättigheterna. Svensk socialdemokrati har ju aldrig accepterat diskriminering eller segregering utan när det socialdemokratiska partiet engage-rar sig i Centralamerika eller i Sydafrika så är det ju för att värna om människornas rätt, deras rättigheter. På samma sätt kommer det att bli beträffande Palestinafrågan i Israel också: att man lägger märke till, mer och mer, att palestinierna förtrampas, förtrycks, jagas, förnedras och då måste man ta ställning för dem. Men detta är en svår psykologisk förändring; för det är väldigt besvärligt att kritisera den judiska staten. Det är så lätt gjort att man drar på sig kritik för att vara antisemit bara för att man kritiserar judiska maktharvare. Men man måste naturligtvis kritisera maktharvare som gör fel oavsett om de är judar, kristna, muslimer eller ateister, om de är reaktionära, kommunister eller socialdemokrater. Grundprincipen är ju fullkomligt klar inom socialdemokratin. Det är att slåss för lika mänskliga rättigheter, lika medborgerli-ga rättigheter. Man kan väl säga, i Sverige, att liberalismen, liberalerna och socialismen, socialdemokraterna har gått i spetsen för det moderna samhället med lika medborgerliga rättigheter: en människa, en röst. Samma tänkande borde man ju tillämpa på Israel, Palestina. Men dit är steget långt.

AR: Var står Svenska kyrkan. som institution i dag i Palestina-frågan?

SA: Svenska kyrkan tar väl inte ställning så tydligt utan, på kristet håll, organisatoriskt håll, har det varit så att det är de stora ekumeniska eller konfessionella världsorganisationerna som har behandlat frågan och tagit ställning flera gånger. Kyrkornas världsråd t ex, reformerta världsalliansen som Svenska missionsförbundet tillhör eller lutherska världsförbundet eller Vatikanen. Alla de här stora kyrkliga kristna traditionerna tar ställning för demokratin, för lika mänskliga medborgerliga rättigheter och tar alltså ställning mot Israels ockupation. När det gäller Vatikanen så 'har ju Vatikanstaten aldrig erkänt Israel, därför att Israel håller Jerusalem. Det kan Vatikanen inte acceptera. Det bekräftade påven nu under sitt USA-besök, att han hävdar på folkrättsliga grunder att palestinierna också har rätt till en stat och att Jerusalemfrågan måste lösas inter-nationellt. Så när man kritiserar gäller det statsskicket. Man menar att Israel inte har rätt att förgripa sig på kristna och muslimska medborgare. Om man frågar enskilda kyrkor i Sverige så tror jag att det är omöjligt att få fram några tydliga svar här, därför att studiet pågår fortfarande. Diskussionerna pågår. Nu har svenska ekumeniska nämnden givit internationella utskot-tet i uppdrag att studera den kristna närvaron på Västbanken och i Gaza. Det är några stycken som har varit nere och under-sökt saken genom att resa dit och intervjua folk. De har läst tillgängliga rapporter och statistik. De har nyligen avlämnat en rapport till internationella utskottet som heter just "Kristen närvaro i Israel/Palestina". Jag har den framför mig här. Där går författarna i den här gruppen igenom omsorgsfullt både individuella fall, där kristna har råkat illa ut, och kollektiva fall där en kyrka eller en hel grupp har råkat illa ut. Så man beskriver både kyrkornas och de enskilda kristnas situation i den judiska staten Israel. Det här är då inte ett ställningstagan-de från svenska ekumeniska nämnden, som organiserar de svenska samfunden och kyrkorna, utan det är ett studiematerial. Men det tyder ändå på att den samlade kristenheten i Sverige vill studera den här frågan ungefär som man tidigare har studerat Centralamerika och Sydafrika. Det är ju ett steg på vägen att, när man har undersökt saken, bestämma sig eller göra ett uttalande. Samtidigt är det ju så att de svenska kyrkorna, exempelvis Svenska kyrkan och frikyrkan genom "Diakonikyrkan hjälper" i många, många år har hjälpt palestinierna i flykting-läger både i Libanon, på Västbanken, i Gaza och Jerusalem med sjukvård och utbildning, gett juridisk hjälp till människor att behålla sina bostäder, sin mark, sin vetenskap, sin kultur o s v. Det här är ett praktiskt arbete som har bedrivits så pass länge, med så många människor att på kristet håll i Sverige finns det nu en stor och gedigen kunskap om situationen i Mellan-östern, Israel, Palestina och Libanon inte minst, men också Jordanien, Syrien os v. Sedan har vi turismen. Det har länge varit ett populärt mal att resa till Jerusalem för kristna pilgrim-er eller andra. Även om dessa turister utsätts för en enorm sionistisk propaganda så biter inte propagandan, därför att dessa människor ser ju själva verkligheten. Jag tror att om en turist besökt Israel två gånger så upptäcker man så mycket andra gången att man förstår att detta inte är riktigt rätt. Det är någonting som är fel i Israel. Börjar de då att fråga efter kristna grupper, kristna församlingsmedlemmar o s v i Palestina och får tag i dem kommer de att förstå ganska snabbt, ja omedelbart, hur det står till. Där växer man till politiskt medvetande också. Sedan är det studieförbunden, Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS), frikyrkliga studieförbundet (FS) och numera också ABF: de bedriver studier om Palestina-frågan. Eftersom män studerar, så är det klart att man tar saken på allvar och försöker göra rättvisa både åt den judiska närvaron i Palestina och den kristna och muslimska. Så det pågår ett ganska stort arbete på kristet håll i Sverige, att lära sig mer och mer. Ju mer man lär sig, ju närmare kommer man också till ställningstaganden i de här frågorna. Sedan finns det ju på kristet håll ett organiserat arbete för att bekämpa palestinierna, även kristna palestinier. Det är den här typen, jag nämnde nyss, t ex Kjell Sjöberg och Ulf Ekman, Livets ord, som nu tänker börja med Israelarbete och som deltar i en stor resa med deltagare från Sydafrika, USA och Sverige till Jerusalem i höst. Det innebär naturligtvis att de stöder staten Israel ideologiskt och då motarbetar palestinierna. Fast jag tror inte att de riktigt förstår situationen, de förstår inte hur de uppfattas av folk i Mellanöstern: så den gruppen är ganska okunnig. Här i Sverige har det i flera ar funnits någonting som heter kristna ambassaden. De bildade i Jerusalem den s k kristna ambassaden 1980 för att argumentera för och visa sin solidaritet med Israels ockupationspolitik. De hade sin "ambassad" i Horred och därifrån spred de en sydafrikansk och israelisk propaganda i kristna kretsar i Sverige. Jag tror att de har fått det så pass svårt att de tvingas att omorganisera sig eller rent av lägga ned arbetet. Så diskussionen hårdnar här beträffande de här frågorna.

AR: Hur ser du på den sionistiska lobbyn i Sverige, förutom de här högerkristna kyrkorna?

SA: Den sionistiska lobbyn, om vi skall kalla dem så, har det väldigt svårt i Sverige. De tror att svenska folket är okunnigt och de utgår ifrån det så att de påstår att om man stöder palestinierna så är man emot judarna. Det begriper ju var och en att så behöver det alls inte vara. Utan som jag har gjort under alla år så har jag jämfört Israel med Sverige. Jag tycker att Sverige skall vara en svensk stat, d v s ge alla svenska medborgare samma och lika medborgerliga rättigheter oavsett om man är man eller kvinna, kristen eller inte kristen, muslim eller jude, same eller värmlänning eller vad det nu är för någon-ting. Jag tillhör dem inom frikyrkligheten eller kristenheten i Sverige som kritiserade Sverige för att vara en kristen stat. Jag tror inte på religiösa stater, statsbildningar. Genomför man samma resonemang på Israel så tror jag inte heller där på en religiös stat, en judisk stat, utan jag menar att judar, kristna, muslimer, druser och andra skall ha samma rättigheter. Detta är då antisionism. Sionismen är ett politiskt system som bygger en stat för judar. Det är bara judarna som skall ha rätt till denna stat. Om man då kritiserar den sionistiska åskådningen så är man antisionist. Men det tror jag att folk har begripit att är man antisionist och försvarar demokratiska rättigheter så betyder det ju inte att man är emot judarna.

Nu försöker Per Ahlmark och andra sionister att få det dithän att bara för att man är antisionist på det här sättet och försvarar demokratiska rättigheter så blir man antisemit. Man blir jude-hatare. Men jag tror inte att den propagandan går hem.

AR: Den biter inte längre?

SA: Den biter inte längre, nej. Folk vet att i Palestina bor palestinier, ett par miljoner muslimer och kristna palestinier. Det finns ingen anledning att stödja det israeliska förtrycket av dessa. Vi kan ju inte hjälpa att det israeliska förtrycket utövas av judar. Det är ju fullt legitimt naturligtvis i demokra-tins namn att kritisera judar som förtrycker andra människor. Per Ahlmark t ex tror att vi inte vågar kritisera judar därför att judarna fick lida så mycket under andra världskriget. Jag undrar om han fortfarande tror att det fungerar på det här sättet, eftersom han kan gå ut med så våldsamma attacker mot oss som försvarar demokratin. Jag tror att folk inte längre lyssnar på honom.

 

24

K STENDAHL
ALLA JUDAR ÄR SIONISTER!

Intervju med Biskop Krister Stendahl
i Radio Islam den 23 maj 1987

 

Rami: Tar svenska kyrkan parti för israeliska ockupanter mot rättslösa palestinier på de ockuperade områdena i Gaza och i södra Libanon? En tredjedel av palestinierna är för övrigt kristna araber.

Stendahl: Det är viktigt att Du säger det där sista och det tycker jag är väldigt viktigt på Radio Islam. I Sverige, i allmänhet, identifierar man att alla araber är muslimer. Palestinierna är ett oerhört slående exempel på att en mycket stor del, en tredjedel, kanske mer, är kristna araber och kristna palestinier. Det finns vad man skulle kunna kalla för en slags biblisk fundamentalistisk konservativ kristen sionism av det slaget som ser Israel, staten Israel, som en direkt uppfyllelse av vissa gammaltestamentliga profetior. Det är märkligt att det finns rätt få judiska rabbiner som tolkar på det sättet. Men det är en mycket liten grupp.

Vad både frikyrkorna och svenska kyrkan beträffar så är det tvärtom så att den stora insatsen både från Lutherhjälpen och lutherska världsförbundet och kyrkornas världsråd har varit med tillsammans med det som heter The Middle East Council of Churches - Mellanösterns kyrkoråd - och helt arbetat bland palestinier och då uppstår väldigt starka personliga vänskapsband också. Personligen har jag haft, inte minst under min Amerikatid, en mycket stark bindning till många judiska forskare och tänkare och religiösa ledare. Det är nog så att alla vi människor i en så här oerhörd spänd situation har olika vänskapsband. Jag brukar säga: I en situation som i Mellanöstern så är det så spänt så att inte ens en svensk kan vara objektiv. Svenskar tror sig ju alltid vara neutrala och objektiva. Jag tror ingen i den här frågan kan vara objektiv. Det är mycket bättre att vara medveten om var man har sina starkaste bindningar och sedan vara både rättvis och självkritisk.

Min egen syn på det här är att det måste finnas en palestinsk stat. Den måste ha klara gränser. Man skall lämna frågan om Jerusalem till sist. Heliga städer är svårt ur politisk synpunkt.

Varje gång jag har varit i Israel har jag också besökt Västbanken och där blir det bara värre och värre - liksom i Gaza och i södra Libanon. Det finns ingen möjlighet att ha ockupation i årtionde efter årtionde. Det kan bara gå i en riktning och det är att det blir grymmare och grymmare, svårare och svårare. Och det där måste man komma fram till för att det går inte att sluka upp eller när man säger på israeliskt håll: "ja, men de kan ju flytta till Jordanien". Jordanien!? när man tänker på vad Jordanien gjorde mot palestinierna i början på 1970-talet. Nej, palestinierna har blivit, som en gång judarna var, det vandrande folket, som inte är välkommet. Och man måste då både bedja och arbeta fram en lösning på detta.

Rami: Israel vägrar totalt att acceptera en palestinsk stat.

Stendahl: De har låst fast sig eller jag skulle snarare vilja säga att de som har varit de regerande har låst fast sig.

Själv tycker jag att frågan om Israels säkerhet, precis som en palestinsk stats framtida säkerhet, är nästan meningslös att diskutera med tanke på hur mycket land man behöver. För det är ju ett så oerhört litet land och det är inga avstånd. Om det inte finns några avstånd så finns det ingen trygghet, annat än om man sluter fred. Hur skall man kunna ta initiativet här, det är en mycket, mycket svår fråga. Men jag tycker att den palestinska frågan, palestiniernas sak, kommer att bli än mer och mer uppenbart tragisk, tragik och nödvändighet som säkerligen kommer att påverka världsopinionen. Då gäller det inte bara att sätta Palestina mot Israel och Israel mot Palestina utan då får man verkligen se att palestiniernas sak är en rättfärdig sak. Hela frågan om vem som kom först är en rätt meningslös fråga när man talar om årtusenden. Och det är en lång historia som Du vet här.

Det är, ungefär, som att tala om "vem som har största anspråket på Jerusalem". Det är en helig stad för muslimer, det är en helig stad för kristna, det är en helig stad för Israel. Då kan man inte mäta helighet i procent. Den är inte heligare för den ena eller den andre eller den tredje. Den är helig, och helgad för alla tre. Och då är det meningslöst att säga: vem har mest anspråk?

Rami: Är det inte Israels styrkeberusning som är ett hinder? Israel bygger allt bara på styrkan?

Stendahl: Ja, det är klart man kan säga mycket för att förstå Israel...

Rami: Finns det förutsättningar för regelbundna samtal mellan judar, kristna och muslimer här i Stockholm och samförstånd mellan Israel, Bibelns folk, och Ismael, Koranens folk?

Stendahl: Det är också så att när man ställer den frågan så bör man komma ihåg att på det hela taget så har judarna haft det bättre under Islam än under kyrkan och kristendomen. Det är ett historiskt faktum. Det har aldrig varit utan problem, men när den kristna, katolska inkvisitionen satte in på medeltiden, då fick judarna ta sin tillflykt till islamiska länder och samspelet mellan judendom och Islam i Mellanöstern och på många ställen har historiskt varit mycket befruktande. Och därför är det väldigt viktigt att man hittar möjligheter till ett sådant här samförstånd.

Och den har sin stora svårighet just nu i det här som vi talade om förut - i spänningen mellan hela judenheten, det judiska folket över hela världen, och palestiniernas sak, som är både en kristen och en muslimsk fråga. Och det är ju egentligen den och den allena, den problematiken som gör att det råder sådan spänning och den spänningen skulle jag vilja uttrycka på det här sättet: på sitt sätt är de här tre religiösa familjerna olika. De har mycket tillsammans. Men då måste man respektera att var och en får definiera sig själv. Det är den första regeln för all dialog. Förresten har jag just tittat på ett material som Du hjälpt till att sammanställa, av en fransman som heter Roger Garaudy, och det är bland det bästa jag har sett skrivet om Islam. Det heter "För Islam i det tjugonde århundradet". Och jag tycker att den räcker in i det tjugoförsta århundradet. Det är bland det bästa som jag har sett skrivet om Islam. Det är skrivet så att det, efter vad jag förstår, är autentisk Islam samtidigt som det är känsligt för hur man skall hjälpa människor att förstå detta i den västerländska kulturen. Så jag lyckönskar Dig och jag skulle vilja, om jag kan på något sätt, hjälpa till och sprida den biten av Roger Garaudys arbete. Det är ett sätt att definiera sig själv. Och den andra är att man alltid måste jämföra lika med lika. Man skall inte jämföra sin egen religion i dess idealiska form med de faktiska uttrycken för en annan religion, för då vinner man alltid. Ingen av oss är helt idealisk. Och då måste man också låta judendomen, det judiska folket och deltagarna i dialogen, definiera sig och då skulle jag vilja säga att det finns nästan inga judar som inte i någon mening kan kallas sionister. Den här distinktionen, mellan, inte antisemitism - araberna är också semiter - men mellan antijudaism, antijudendom, (t ex det antijudiska draget i den kristna traditionen ) och antisionism.
Att säga: "det är klart, vi är inte anti-judendomen, men vi är antisionister", håller inte om man skall respektera judarnas egen religiösa självförståelse. Det här med landet är inte en politisk utväxt utan det ligger mycket djupt i centrum...

Det betyder inte att Israels gränser skall vara maximala och att man skall ta upp de bibeltexter som anger Israels gränser från Nilen till Eufrat. Det är inte det det handlar om. Men det där med rötter i landet, det är nog på något sätt och efter tvåtusen års exil, har en religiös giltighet som hör till judendomen.

Rami: Är det inte tusentals judar som har konverterat till judendomen, t ex många svarta amerikaner, och på en gång får de rätt att "återvända"?

Stendahl: Men när man talar om det här så enkelt; att "det är klart att vi älskar judendomen, men sionismen är bara en avart..." Jag tycker att det finns sionistiska uttryck som är en farlig avart. Men att själva bindningen till det Heliga landet är en del av den judiska verkligheten. Det komplicerar. Men man kan inte, vi kan inte som kristna och muslimer, tala om för judarna hur de skall uppleva och tänka sin religion. Då får man ta med det i bilden.

Rami: Skall man då betrakta alla judar i världen som israeliska medborgare?

Stendahl: Man måste räkna med att åtminstone 95 procent av alla judar som upplever sig som judar - det finns många judar som liksom glidit ut i assimilation och assimilerats - men alla judar som upplever sin judiska identitet, 95 procent av dem, identifierar sig på något sätt med Israel. Hur man nu skall tolka detta, vad man ska säga om lagen om omedelbart medborgarskap, Du vet det här att varje jude har rätt att bli medborgare och invandrare i Israel. Det är politiska frågor och det är också en matematisk ekvation som inte går ihop för att det judiska folket över hela världen är så stort så det skulle helt enkelt inte gå. Men att det finns i judendomen och i sionismen en religiös bindning till Israels rätt till att ha ett land, vars gränser förvisso inte kan beskrivas på det sättet och inte ens att det absolut kanske måste vara en stat. Men att det skall finnas en bindning där, antingen skall man kalla det sionism och säga, att det finns fin och ful sionism, eller också skall man säga att det här var egentligen motdraget mot den stora assimilationen på 1800-talet när det var många judar som trodde att om de lät sig uppsugas i samhället , då skulle de bli accepterade. Då visade det sig att det inte blev så, utan att anti- judaismen florerade igen. Ungefär så tänker jag om det.

 

25

MARX OCH JUDEFRÅGAN

 

Följande utdrag ur Marx Om Judefrågan publicerades i Judisk krönika (organ för de judiska församlingarna i Sverige) i septembernumret 1987. Detta utdrag publicerades också i tidskriften Clarté nummer 4, 1987:

Frågan om judens förmåga att frigöra sig blir för oss frågan vilka särskilda samhälleliga element som måste övervinnas för att judendomen skall kunna avskaffas. Förmågan hos dagens judar att frigöra sig avspeglar nämligen judendomens förhållande till frigörelsen i dagens värld. Detta förhållande är med nödvändighet en följd av judendomens särskilda ställning i dagens förslavade värld...

Låt oss inte söka judens hemlighet i hans religion utan låt oss söka religionens hemlighet i den verklige juden.

Vad är judendomens världsliga grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan.

Vilken är judens världsliga kult? Schackrandet. Vilken är hans världslige Gud? Pengarna.

Nåväl? Frigörelsen från schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska verkliga judendomen vore hela vår tids frigörelse.

En organisation av samhället, som skulle upphäva förutsättningarna för schackrandet, alltså möjligheterna till schackrande, skulle göra judendomen omöjlig. Judendomens religiösa medvetande skulle upplösas som en fadd lukt i samhällets verkliga livsluft. Men när juden å andra sidan betraktar detta sitt praktiska väsen som ett intet och kämpar för att bli det kvitt, strävar han efter att komma från sin tidigare utveckling och arbetar blott och bart för sin mänskliga frigörelse. Därmed strävar han mot det högsta praktiska uttrycket för människans alienation från sig själv.

Vi ser alltså i judendomen ett allmänt nutida antisocialt element, som genom den historiska utveckling, som judarna på detta olyckliga sätt med iver deltagit i, drivits till sin nuvarande extrem, till en extrem som med nödvändighet måste leda till detta elements undergång.

Judarnas frigörelse är i sista hand mänsklighetens frigörelse från judendomen...

Vilken var den djupaste grunden för den judiska religionen? Det praktiska behovet, egoismen.

Judens monoteism är därför i verkligheten de otaliga behovens polyteism, en polyteism som t o m gör skithuset till ett objekt för den gudomliga lagen. Det praktiska behovet, egoismen är det borgerliga samhällets princip och framträder i ren form så snart som det borgerliga samhället fullständigt avskilt den politiska staten från sig.

Det praktiska behovets och egennyttans Gud är pengarna.

Pengarna är Israels nitälskande Gud, som inte tål några gudar jämte sig. Pengarna förnedrar alla människors gudar - och förvandlar dem till handelsvaror. Pengarna är det allmänna, för sin egen skull instiftade värdet på alla föremål. De har därför berövat hela världen, människornas värld såväl som naturen, deras egenvärde. Pengarna har blivit det mänskliga arbetets och hela den mänskliga tillvarons väsen, och de har gjort människan främmande för sig själv och andra. Men detta främmande väsen behärskar människan, och hon tillber det.

Judarnas gud har sekulariserats, han har blivit en Gud för denna världen. Myntet är judens verklige Gud. Hans himmelske Gud är bara ett nödmynt.

Den åskådning, enligt vilken naturen skall läggas under privategendomens och pengarnas herravälde, innebär det verkliga föraktet, den praktiska nedvärderingen av naturen. Nedvärderingen av naturen förekommer förvisso i den judiska religionen, men där får den inga praktiska konsekvenser...

Vad som är abstrakt i den judiska religionen, föraktet för teori, konst, historia, för människan som självändamål, det har blivit penningmänniskans verkliga medvetna ståndpunkt och hennes dygd. T o m de närmaste relationerna mellan människorna, mellan man och kvinna o s v blir till en handelsvara! Kvinnan schackras bort.

Judens chimära nationalitet är köpmannens, överhuvud penningmänniskans nationalitet...

Kristendomen har uppstått ur judendomen. Den har åter upplöst sig i judendomen. Den kristne var från början den teoretiserande juden, juden är därför den praktiske kristne och den praktiske kristne har åter blivit jude.

Kristendomen hade bara ögonskenligen övervunnit den verkliga judendomen. Den var för förnäm, för spiritualistisk för att kunna besegra det praktiska behovets råhet, och den dunstade bort i den blå rymden.

Kristendomen är judendomens sublima tanke, judendomen är den gemena nyttoanvändningen av kristendomen. Men denna nyttoanvändning kunde bli allmän först sedan kristendomen som den färdiga religionen teoretiskt hade fulländat människans alienation från sig själv och naturen...

Den kristna salighetsegoismen slår i sin utvecklade praxis med nödvändighet över i den judiska kroppsegoismen, det himmelska behovet i det jordiska, subjektivismen i egennyttan. Vi förklarar inte judarnas seghet ur deras religion utan tvärtom ur deras religions mänskliga grund, ur det praktiska behovet, egoismen.

Eftersom judens verkliga väsen allmänt förverkligats och förvärldsligats i det borgerliga samhället, så kan det borgerliga samhället inte övertyga juden om overkligheten i hans religiösa väsen, som ju inte är mer än den ideala utformningen av det praktiska behovet. Vi finner alltså den nutida judens väsen inte bara i Moseböckerna eller i Talmud utan i dagens samhälle, inte som ett abstrakt utan som ett högst empiriskt väsen, inte bara som judens inskränkthet utan som samhällets judiska inskränkthet.

Så snart som det lyckats samhället att bli kvitt judendomens empiriska väsen, schackrandet och dess förutsättningar, så blir juden otänkbar eftersom hans medvetande inte längre har något objekt, eftersom judendomens subjektiva basis, det praktiska behovet, förmänskligats, eftersom konflikten mellan människans individuellt mänskliga och hennes samhälleliga existens upphävts.

Det var alltså Marx' syn på judendomen som det publicerades i Judisk Krönika och i Clarté. Och när Radio Islam sände detta utdrag blev jag (som ansvarig utgivare) omedelbart åtalad av JK för hets mot folkgrupp!!! Rättegången mot mig, som börjar den 5 september 1989, kommer att behandla bl a detta.

 

26

MARX OCH JUDENDOMEN

 

Kommentar till "En levande antisemitisk tradition" (SvD den 30 september 1987):

1. I sin uppsats "Om judefrågan" från 1844 angriper den assimilerade juden Marx judendomen som "antisocial", men detta är faktiskt inte "antisemitism". Personligen delar jag här helt Marx' inställning: "Judarnas frigörelse är i sista hand mänsklighetens frigörelse från judendomen". Antisemitism är att uppfatta varje jude som av naturen ond och farlig: att juden förblir "jude" vad han än gör. Att - som artikelförfattaren gör efter okritisk anvisning från "Judisk Krönika" - i detta fall tala om antisemitism, visar bara hur effektiv den judiska/-sionistiska propagandan är på (flertalet) okritiska eller opportu-nistiska personer.

2. Däremot hade SvD-skribenten faktiskt kunnat citera vissa meningar i korrespondensen mellan Marx och Engels, där det klart framgår att dessa båda såta vänner hängav sig åt typiska antisemitiska (judeföraktande) utgjutelser - men dessa personliga brev var ju inte avsedda för publicering, inte heller ingick de som beståndsdelar i marxismen.

3. Den till judendomen omvände författaren och litteratur-professorn i Texas, Lars Gustafsson, och den antikommunistiske historiedocenten Kristian Gerner (f d trotskist och av judisk börd) hävdar tydligen att det finns ett "antisemitiskt arvegods från Marx som tagits om hand i de kommunistiska staterna" - båda teserna torde vara skäligen tvivelaktiga: något antisemi-tiskt arvegods finns inte hos Marx, och någon antisemitism i annan mening än en allmän religionsfientlighet finns inte i de kommunistiska staterna, där mängder av judar kunnat hävda sig mycket väl socialt, också i den högre partihierarkin.

4. Att det landområde som överläts åt de sovjetiska judarna i asiatiska Sovjetunionen, Birobidjan, skulle ha varit ett "koncentrationsläger" är onekligen ett anmärkningsvärt påståen-de - ett frivilligt koncentrationsläger i så fall, eftersom några tvångsdeporteringar av judar aldrig ägde rum dit. Om ett speci-ellt judiskt landområde är ett koncentrationsläger, är då inte Israel också ett koncentrationsläger för judar?

5. SvD-skribenten Håkan Hagwall bör dock få en poäng för att han erinrar om att man faktiskt kan vara: (1) antisemit, antisionist, och (3) kritisk till den israeliska politiken, och att dessa tre ståndpunkter inte behöver sammanfalla.

6. Men har Hagwall rätt i sitt - hos många ofta framförda -påstående att "antisionismen används som täckmantel för ren antisemitism eller urartar till antisemitism"? Svaret på den frågan kan aldrig bli entydigt. En sak är i varje fall uppenbar: om man identifierar sionismen med judiskhet och judarnas legitima strävan efter nationell sammanhållning, så är det klart att antisionism går mot "judarna" och blir "antisemitisk". Den 26-årige Marx gick i sin uppsats "Om judefrågan" hårt åt judendomen som han fördömde som en antisocial tvångströja, men därmed var han inte antisemit. Förutsättningen är förstås att man håller fast vid den enda meningsfulla definitionen på antisemitism: ovilja, förakt eller hat till judar, oavsett vad de säger och gör och hur de uppför sig. Det är just här som sionisterna visar sig vara så utstuderade sofister: de håller inte fast vid den giltiga definitionen på antisemitism utan glider dithän att de får all kritik av judar och sionister till att vara antisemitism.

7. Så kommer Hagwall, åberopande en socialpsykolog i "Judisk Krönika", dragande med de kärt omtuggade teserna om de supponerade antisemiternas hemfallenhet åt konspirations-teorier och att utpeka syndabockar. Det anses allmänt suspekt att tro på konspirationer - som om konspirationer bara skulle vara hjärnspöken och inte existera i verkligheten! I så fall får väl judarna underkänna bl a Nürnbergprocessen, där en av de tre stora åtalspunkterna var att "Tyskland hade konspi-rerat mot freden". Beträffande judarna som syndabockar kan det vara av intresse att notera att hela denna föreställning är judisk: "Aron skall alltså föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus; han skall slakta sin synd-offerstjur ... Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in hans blod innanför förlåten, och han skall göra med hans blod såsom han gjorde med tjurens blod: han skall stänka vatten därmed på nådastolen och framför nådastolen. Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, vad de än må hava syndat." (3 Mos. 16:11, 15-16) Detta är syndabocken, på vilken Israels barn kan avbörda sig alla sina synder, ett primitivt hokus-pokus av magisk vidskepelse, som de sedan söker vända mot sina motståndare!

 

27

ATT AVLEDA
UPPMÄRSAMHETEN
FRÅN ISRAELS PÅGÅENDE FOLKMORD PÅ PALESTINIERNA

 

Ett mycket viktigt ämne som en del människor nog har en viss aning om men som de flesta aldrig reflekterat över och inte förstått ett dugg av, nämligen hur resursstark och omfattande den sionistiska propagandan är, hur denna sionistpropaganda arbetar och vilka avsedda effekter den får.

Jag har tidigare berört detta ämne, den sionistiska propagandan, för att förklara hur det egentligen kan komma sig att Israel inom de politiska partierna och i massmedia, som bildar den så kallade opinionen, har så många eller i alla fall högljudda och inflytelserika vänner och anhängare, låt sedan vara att de på senare tid - efter allt vad som kommit fram om Israels skamliga nidingsdåd under det nu ett och ett halvt år gamla palestinska upproret mot den sionistiska ockupationsmakten - förhållit sig relativt tysta och avvaktande. Sålunda verkar det nästan som om den eljest så talträngde Israelälskaren Per Ahlmark gripits av tunghäfta eftersom han i sitt forum, Expressen, inte längre hör av sig med sina sedvanliga sionistiska jeremiader och anklagelser.

Nu möter vi istället larmrapporter i massmedia, på tidningarnas ledarsidor, i flammande debattartiklar och morranden i radio om att glasnost, den nya frigörelsen i Sovjet, har en mörk och illavarslande baksida: att gamla antisemitiska tongångar alltmer väckts till liv i Ryssland. Man måste här göra klart för sig att dessa larmrop och klagolåtar ingår som ett led i den sionistiska propagandan och är ett oblygt och skamlöst försök att avleda uppmärksamheten från den sionistiska staten Israels illgärningar, Israels ständigt pågående ansträngningar att fullborda sitt från början inledda folkmord på det palestinska folket.

Sionismen är spegelvänd antisemitism, och sionismens drivkraft och förutsättning är förekomsten av en verklig eller framdriven, ofta inbillad antisemitism. Utan antisemitism ingen sionism. Och omvänt: utan en rasistisk och högmodig judendom med läran om judar som Guds eller Herrens utvalda egendomsfolk, ett särskilt utvalt folk, förmer än andra folk, skulle det aldrig ha funnits någon antise-mitism i historien. Antisemitism, hur motbjudande den ofta än är och har varit, är faktiskt ett svar eller en reaktion på den judiska utmaningen. I min bok Vad är Israel? behandlas detta viktiga ämne ingående på flera ställen och där ges många exempel.

Israels enda räddningsplanka är antisemitismen, och finns inte någon verklig antisemitism, så får Israels sionistiska propagandister i USA liksom här i Sverige och övriga världen, låtsas att det finns en antisemitism, ett uppjagat hot om förekommande judefientlighet som kan befaras leda till ett utbrett folkligtjudehat, till judeförföljelser, pogromer och judemord. Sionisterna söker därvid frammana hotet om ett nytt tsaristiskt Ryssland med vilda kosacker och uppretade ryska och ukrainska bönder med hötjugor och facklor i händerna, i färd med att bränna och härja bland fridsamma och oskyldiga judiska handelsmän, penningutlånare och skäggiga rabbiner, försänkta i bön i någon synagoga. Eller också - och ännu hellre -frammanas bilden av ett nytt nazistiskt Stortyskland med en fradgande Hitler skummande av raseri som utpekar judarna som Satans mörka anhang och befaller sina svartuniformerade SS-män att genast gasa ihjäl miljoner arma judar, åskådligt skildrat i tallösa Hollywoodfilmer och ändlösa så kallade TV-dokumentärer... Att dessa fasans skräckfilmer produceras, skrivs och regisseras av sionistiska judar, är lika självfallet som naturligt och väcker aldrig några gensagor om partsinlagor eller propaganda. Också detta hör till den sionistiska propagandatekniken. Denna propaganda skall vara så självklar och fullständigt naturlig, att ingen skall ifrågasätta dess inre sanningshalt och ens tro att man utsätts för propaganda. Lika naturligt som luften skall allt inandas och sväljas...

Genom den sionistiska propagandans oerhört omfattande och starka grepp om opinionsbildningen - i film, TV, video, press, bokutgivning och skolundervisning - har sionisterna lyckats skapa den så kallade pavlovska effekten. Uttrycket härrör från den ryske fysiologen och nobelpristagaren Ivan Petrovitj Pavlov som gjorde ett epokgörande experiment och bevisade den så kallade betingade reflexen. Pavlov lät en klocka pingla samtidigt som han visade hunden ett köttstycke och lät den smaka på härligheten. Detta upprepades ett antal gånger. Sedan pinglade Pavlov med klockan utan något köttstycke för hunden. Och då märkte Pavlov att hunden började drägla, precis som om hunden väntade sitt skrovmål. Hundens matlust infann sig så att säga automatiskt på den givna signalen: klockans pinglande. Detta är den betingade reflexen, som har fått en oerhörd betydelse inom reklam och propaganda.

Sionisterna har därav lärt sig att hos folk i allmänhet, inte bara hos judar, skapa en motsvarande betingad reflex vid blotta nämnandet av ordet antisemit, antisemitism och judehat, nämligen en betingad reflex av skräck, avsky och vedervilja mot "antisemiter" och den motsatta känslan av sympati, deltagande och överseende med judar och deras sionism, eftersom man genast associerar till de många åskådligt skildrade skräckscenerna i filmer och TV och bildreportage i tidningar om nazisternas judeförföljelser och judemord.

Ja, denna målmedvetet framkallade betingade reflex mot allt som förbindes med ordet antisemitism hat i den sioniststyrda propagandan gått så långt att det blivit förbjudet eller anses otillåtet och skamligt att omnämna en person som jude - eller för den delen sionist - i samband med något kritiskt uttalande eller fakta som kan verka ringaktande om personen i fråga. Att nämna till exempel att en viss brottsling är jude har blivit - genom denna sioniststyrda propaganda - helt otillåtet och anses lika nedrigt och skamligt som att påtala att en person med ett gravt handikapp är krympling eller bara har något lyte som löständer eller emaljöga. Jude får endast förbindas med något gott, helst något lysande eller förnämligt, något aktningsvärt och berömvärt: att säga att juden X är en stor konstnär, en utsökt författare, en framstående vetenskapsman som belönats med nobelpriset, det är påbjudet och riktigt, men att bara i förbigående nämna att juden Y är producent av barnporr inom filmindustrin eller att juden Z tillhör den judiska maffian i USA eller att juden Abramovitj är en ful fisk i börsvärlden, detta är helt otillåtet, inte bara ärekränkande utan på gränsen till det brottsliga och kan föranleda åtal för "hets mot folkgrupp".

Ja, det har faktiskt gått så långt att det räcker om någon bara nämner ett antal namn som kan misstänkas vara judiska i ett starkt kritiskt sammanhang, så inträder omedelbart skarpa förebråelser för att sprida antisemitism.

Den sionistiska och sionistinfluerade propagandan har alltså under lång tid och med bred genomslagskraft i opinionsmedia och underhållningsindustrin uppnått oerhört starka effekter - och man kan här tala om indoktrinering eller hjärntvätt, en allmän totalmobilisering av vissa betingade reflexer till förmån för judar och sionismen.

När därför Israel är i trångmål, när den sionistiska staten Israels illgärningar mot de vapenlösa och skändade palestinierna vilkas land, Palestina, sionisterna erövrat, när detta inte längre kan döljas eller endast med krystad svårighet kan bortförklaras, då tillgriper sionisterna den beprövade räddningsplankan, den väl inarbetade frälsarkransen för det nödställda Israel: att i massmedia skrika i högan sky om växande antisemitism och med kvävd stämma och ett flöde av tårar varna för en ny brun fara och påminna om de nazistiska judemorden som aldrig far glömmas och aldrig förlåtas utan alltid måste vedergällas och som hos alla kristna och okristna syndare måste främmana eviga skuldkomplex för allt vad kristna, okristna och muslimer och andra syndare mot judarna gjort i det förgångna, vare sig det verkligen har skett eller inte.

Den sionistiska propagandans huvudsyfte är vad sionisterna kallar historiens eviga läxa som skall vara att inplantera hos alla icke-judar den ständigt återkommande mardrömmen med judar som värnlösa och pinade slaktoffer, och att också rikta ett moraliskt pekfinger mot allas bröst och med en manande röst som enträget och vädjande säger: Kom ihåg att judar är oberörbara och att judarnas vilja är en lag till allmän efterrättelse! Alla kristna folk måste en gång för alla inse att de har varit grymma judeplågare och ondskefulla judemördare, och att det nu äntligen skett en stor omvandling: att bödlarna nu är frivilliga offer för sina egna och förfädernas svåra försyndelser! Och kom ihåg, säger den enträget manande rösten med det lyfta pekfingret mot ditt bröst, att judarna aldrig mer kommer att finna sig i att vara någons slaktoffer! judarna har efter alla årtusenden av oförskyllt lidande äntligen gripit den judiska rättvisans svärd i sina händer och är världshistoriens hämnande rättvisa, den judiska rättvisa som skapat det moderna Israel, den judiska rättvisa som bland annat kräver den ödmjukaste respekt och den största undfallenhet för den judiska staten Israel. Vad än Israel gör, det måste alla och envar alltid komma ihåg, manar rösten med det höjda pekfingret vidare, så finns det alltid vällovliga undanflykter och ursäkter till hands. Och naturligtvis anklagelser.

När Israel begår de skändligaste övergrepp och illdåd mot de värnlösa palestinierna, vilkas land detta sionistiska Israel har erövrat och härtagit, och när någon påtalar detta som en svår försyndelse och ett nesligt brott, så utbrister Israel och dess sionistiska anhängare i hela världen:

"Ni svartmålar Israel! Ni vill kasta Israel i havet! Ni understödjer antisemiterna! Ni vill egentligen föra judarna till nya gaskamrar och tigande samtycka till att judarna ännu en gång förintas!"

Sionisternas mest talföra propagandister i Sverige, Per Ahlmark och Jackie Jakubowski, framför ofta sådana här känsloutbrott, och i en stor artikel i Dagens Nyheter den 9 augusti 1988 var det författarinnan Berit Hedebys tur att bestiga sionistpropagandans talartribun och framföra samma tårfyllda och välkända gamla klagolåtar, att placera in Klagomuren i den offentliga debatten och låta de judiska klagovisorna i Gamla Testamentet gälla som mönster för den judiska sanningskärleken och den judiska rättvisan! Och därjämte förstås ett eko av de gammaltestamentliga profeternas anklagelser, dock inte riktade mot Herren Jahve, utan i sedvanlig ordning riktade mot alla och envar som står Israels skändliga våldspolitik emot.

Dessa sionismens propagandister och lakejer vet naturligtvis mycket väl att anständiga meningsmotståndare tycker att det är taktlöst och sårande att protestera mot sådana här känsloutgjutelser som inte kan bemötas i sak liksom att anständiga människor anser att det är taktlöst och sårande att tillrättavisa de sörjande vid en begravning, och att det på samma sätt är taktlöst och sårande att försöka tala reson med en brottslings hustru som trofast försäkrar och bedyrar att hennes make är så hjärtans god, att hans rånmord, våldtäkter och sadistiska övergrepp på små barn inte är något äkta uttryck för hans själ, eftersom han är så innerligt god och egentligen aldrig velat göra ens en fluga något ont. Det är på samma sätt som Israels trogna försvarar sin kärlek till den sionistiska banditen Israel - det är en kärlek i en störtflod av känslosvammel bortom allt förnuft, all sans och måtta.

Inför sådana här utgjutelser hör det till god ton att uppvisa en deltagande min och tiga, inte protestera och argumentera - och just detta vet sionisterna mycket väl.

När sionisterna i sina ständiga propagandaattacker värvar dessa den tårdrypande sentimentalitetens skyddsvakter som gråtande frambesvärjer judehatande bödlar, så är detta mycket väl genomtänkt och planerat. Man vet att dessa känsloutbrott tillhör den typ av klaganden och anklagelser som förblir oemotsagda och samtidigt påverkar lättrörda människohjärtan, ömsinta och känsliga själar som i fasa och vedervilja vänder sig bort från allt som är styggt, elakt, skamligt och vedervärdigt: att hyggligt folk aldrig kan föreställa sig att det hela är ett skådespel, inte verklighet: att det endast är ett skamlöst exploaterande av människors ädlare moraliska känsloliv: att man lurar dem på deras deltagande...

Och effekten av detta är förstås att sionismen i sitt ständiga propagandakrig åtminstone här, på känslornas torg, står ensamma, utan att angripas och självfallet utan att de själva anfäktas av några egna samvetskval över sina knep och finter att föra snälla och lättrogna människor bakom ljuset.

När Israel är i trångmål och den sionistiska statens internationella anseende sjunker allt djupare ned i botten, då mobiliserar den sionistiska propaganda- apparaten alla resurser för att avleda uppmärksamheten från Israels grymma förtryckarpolitik och nejsägeri till en palestinsk ministat på de av sionisterna ockuperade Västbanken och Gaza. Sionisterna avleder uppmärksamheten från Israels förtryckarpolitik genom att i massmedia skrika om antisemitismens fasor i det förflutna, främst i det av Hitlers Tyskland behärskade Europa under andra världskriget för över två mansåldrar sedan.

En flod av TV-filmer om den så kallade Förintelsen produceras av sionistiska producenter i USA och även Västeuropa för spridning i hela västvärlden.

Dessa filmer, som utger sig vara dokumentära, spelas in på video och visas i skolundervisningen för att indoktrinera skolbarn och ungdomar om de fasor som drabbade just judar, bara därför att icke-judar hetsats av ondsinta och avundsjuka antisemitiska demagoger att besinningslöst hata judar och vältra skulden för alla sina självförvållade olyckor på de oskyldiga judarna.

Till dessa filmer och videoband följer mängder av publikationer, illustrerade och med diagram om olika data för att ge intryck av vederhäftighet och autenticitet. Några kritiska invändningar mot allt detta material förekommer inte, och lärama framför inte heller några kritiska reflexioner till allt detta förlegade material, eftersom också lärarna med försumbara undantag är indoktrinerade i denna sionistiska propaganda, eftersom massmedia - press, TV och riksradion - endast framför den hallstämplade sionistiska versionen av judarna som ständigt oskyldiga offer för andra folks ondsinta judehat.

Allt detta tryckta material som åtföljer TV- och videofilmer om judeförföljelser i historien med kulmen i det av Hitlers Tyskland behärskade Europa under andra världskriget, allt detta material produceras av resursstarka sionistiska organisationer i USA, omarbetas något och översätts till svenska av sionistiska broderorganisationer i andra länder, också i Sverige, i så kallade judiska dokumentationscentra, vilka har etablerat ett nära samarbete med skolöverstyrelsen och även med enskilda skolor överallt i landet för spridning i undervisningen.

Temat de nazistiska judemorden varieras nära nog i det oändliga: Anne Frank är symbolen för den unga flickan med sina drömmar och vaknande kärlek i en flyktingfamilj med dess grymt påtvingade oro för att ertappas i sitt gömställe av de brutala SS-männen som överallt stryker omkring i det av nazisterna ockuperade Amsterdam. I TV-serien Förintelsen kontrasteras den förfinat högkultiverade judiska familjen Weiss mot den brackiga och anpassliga borgarfamiljen Schwartz, en hop vulgära och trindskalliga äppeltyskar. I TV-serien Shoah är hela den nazistiska förintelseprocessen totalt avpersonifierad, skildrad som bara ett spöklikt maskineri med suggestiva bilder av halvt igenvuxna stigar och ett kusligt övergivet järnvägsspår som leder takt in mot en ödslig byggnad i Auschwitz som förklaras vara en enda jättelik förbränningsugn där miljoner människor förvandlades till aska, vilket senare kontrasteras mot ett autentiskt besök hos nu levande polacker i grannskapet där judiska familjer tidigare också bodde - och dessa vanliga polacker, överraskade av intervjuarens frågor, svarar spontant och liksom lika tanklöst som känslolöst om de försvunna judarnas öden, allt för att understryka den grymma aningslösheten hos folk som mer eller mindre passivt lät dessa nazistiska judemord passera.

Detta är endast ett axplock på variationer av detta tema. Man kan fråga sig om det inte finns en mättnadsgrad för skildringar av dessa nazistiska judemord: om inte publiken till sist storknar av all denna djävulska kost. Och detta är naturligtvis något som den sionistiska propagandan måste ta med i beräkningen, i synnerhet när så många andra hemskheter, närmare i tiden tränger sig på i nyhetsflödet och i massmediakommentarerna. och allra mest hotfullt för den sionistiska propagandan är förstås just Israels grymma framfart mot palestinierna, som massmedia ändå har rapporterat om, även om Israels militära myndigheter ingripit mot en alltför fri journalistisk bevakning av det palestinska upproret mot den israeliska ockupationsmakten.

När alltfler människor frågar sig: Hur kommer det sig egentligen att judarna som drabbats så svårt av de nazistiska och antisemitiska övergreppen sedan själva begår samma sorts övergrepp mot palestinierna - och detta ända sedan den judiska staten Israel bildades för över 40 år sedan...? Finns det, när allt kommer omkring, starka beröringspunkter ideologiskt och politiskt mellan nazisternas judehat och de judiska sionisternas arabhat i allmänhet och hat till palestinierna i synnerhet? Hur skall man annars förklara den judiska statens oförsonliga och grymma framfart mot vapenlösa palestinier och Israels ständiga flygbombardemang av palestinska flyktingläger i grannlandet Libanon? Om det nazistiska Tyskland försökte utrota judarna, försöker då inte det sionistiska Israel på motsvarande sätt utrota palestinierna?

När alltfler människor ställer dessa frågor - retoriska frågor som endast kan besvaras med ja - då befinner sig Israel i växande trångmål och den sionistiska propagandan, med alla dess ofantliga ekonomiska resurser att anlita skickliga reklammakare, filmregissörer, författare och journalister, har huvudvärk: Vad ska de egentligen göra för att försvara Israel, när alla påminnelser om gammalt judehat, svåra lidanden för judar och även de nazistiska judemorden börjar mista sin udd och kan vändas mot den judiska staten Israels alltmer obeslöjade och uppenbara folkmordspolitik mot palestinierna? Förut kunde den sionistiska propagandan i stor utsträckning dölja palestiniernas existens, men detta går ju inte längre, allra minst efter det över ett och ett halvt år långa palestinska upproret, intifadan, som är synlig nästan varje dag i TV a nyhetsrapportering i hela västvärlden.

Några saker är uppenbara:

Den sionistiska propagandan kan inte längre lansera Israel som en god och föredömlig ung stat: som en demokrati mitt i ett hav av arabiska diktaturer, som Per Ahlmark ännu brukar skandera efter den alltför slitna sionistpropagandans gamla slagord. Den militaristiska ockupationsmakten Israel som kommenderar ut sina soldater för att med batonger knäcka armar och ben på försvarslösa palestinier och som spränger palestiniernas hus och nattetid rycker in och hämtar palestinska barn och ungdomar till israeliska koncentrationsläger för att torteras, detta Israel framstår inte längre som en trovärdig demokrati. Själva ordet demokrati i samband med Israel blir ett hån som bara väcker avsmak och vedervilja för det sionistiska Israels hyckleri.

Inte heller kan den sionistiska propagandan tala om Israel som det stora sociala experimentlandet i praktisk socialism med sina jordbruks- kollektiv, kibbutzerna, även om man ännu kan locka mänga skolungdomar från Sverige och andra europeiska länder att gratis arbeta på dessa kibbutzer. Endast en försvinnande liten minoritet av Israels judiska befolkning är verksamma på dessa kibbutzer, som dessutom alltmer förvandlats till planthärdar för israelisk militant chauvinism.

Och något föredöme för internationell fred och avrustning är sannerligen inte den judiska staten Israel, som sannerligen inte är något Schweiz eller Finland eller Sverige. Tvärtom står det bara alltför uppenbart att Israel med sina statsterroristiska krigshandlingar, sin grymma behandling av palestinierna, och med sina hemliga kärnvapen är den verkliga krigshunden som ständigt utgör ett krigshot inte bara i Mellanöstern utan dessutom genom sitt grepp om supermakten USA också utgör ett krigshot för hela världen. Israels kärnvapenbestyckade missiler, typ Jeriko, kan nå ända långt in i södra Sovjetunionen.

Nej, den sionistiska propagandan kan inte med skymten av trovärdighet framställa den judiska staten Israel som ett i något avseende demokratiskt attraktivt eller föredömligt land. Därför måste den sionistiska propagandan som är blint hängiven Israels intressen avleda uppmärksamheten från den judiska staten till att judar har varit och fortfarande är utsatta för hot eller förföljelser. Därav alla dessa periodiskt återkommande kampanjer i massmedia om judeförföljelser och judemord i det nazistiska Tysklands Europa och om verklig eller inbillad antisemitism i olika länder i världen, främst Sovjetunionen, varvid den judiska staten Israel framhålls som de förföljda judarnas enda trygga tillflyktsort och värn.

Sanningen att det stora flertalet judar föredrar att leva i länder utanför Israel, i den så kallade diasporan är visserligen uppenbar för de flesta och borde vara ett svårt bekymmer för Israel och den sionistiska propagandan. Och ännu mer bekymmersamt för Israel och den sionistiska propagandan borde det faktum vara, att sedan många år lämnar flera judar Israel än judar invandrar till Israel - och detta gäller inte bara till Israel invandrade judar utan även alltfler i Israel födda judar utvandrar från Israel, huvudsakligen till USA men även till Västeuropa och Kanada. Dessa judar som lämnar Israel i tiotusental varje år uppfattar tydligen inte den judiska staten som judarnas enda trygga tillflyktsort och värn, utan tvärtom som i olika avseenden otrygg och rentav hotfull för deras överlevnad eller vällevnad.

Men Israel och den sionistiska propagandan kalkylerar med att den massmediastyrda opinionen i västvärlden sedan många år, alltsedan andra världskrigets slut och definitivt sedan sionisterna utropade den judiska staten Israel för 40 år sedan, är så indoktrinerad att acceptera judeförföljelser och judemord som världshistoriens värsta brott, att denna opinion är beredd att också acceptera Israel som något nödvändigt, något som aldrig kan ifrågasättas. Och därför kan den sionistiska propagandan i stort snacka bort eller dölja den mycket fula och djupt tragiska orättfärdiga verklighetens Israel och inrikta sig på att oupphörligt tala om antisemitismens massförbrytelser och tragedier i det förgångna och samtidigt slå alarm om att antisemitism ellerjudehat åter är på frammarch i Sovjetunionen, särskilt efter glasnost den nya frigörelsen i Sovjetunionen, då folk vågar tala ut om vad som tidigare var förbjudet att ens viska något om man och man emellan.

Att det marxist-leninistiska Sovjet någonsin skulle ha varit antisemitiskt eller judefientligt, är en fullständigt grotesk sanning. I själva verket var inte bara Karl Marx heljude. På både fädernet och mödernet härstammade han från judiska rabbiner. Även det övervägande flertalet av Lenins ledande kommissarier i det bolsjevikiska Ryssland efter revolutionen - den så kallade Oktoberrevolutionen 1917 - var av judisk börd till bortåt 80%, trots att judarna i den tidens Ryssland maximalt uppgick till endast 3% av befolkningen. I Lenins bolsjevikregering år 1918 ingick fdljande personer som alla var judar:

Nikokali Schmidt, chefskommissarie för offentliga arbeten.

Moise Pfenigstein, chefskommissarie för förflyttning av kontrarevolutionärer och folkets fiender.

Kukor eller Kukorskij, kommissarie för handeln.

Vostanolenin, egentligen Schlichter, chefskommissarie för konfiskering av privata fastigheter.

Simasko, chefskommissarie för hälsovården.

Av inalles 19 regeringsmedlemmar i Lenins första regering var alltså I2 judar. Går vi sedan till de olika kommissariaten, så finner vi att andelen judar var mycket större bland de ledande kommissarierna, så till exempel Inrikeskommissariatet där alla de tio kommissarierna var judar: Ederer, Rosenthal, Goldenmdin, Krasikov, Rudnik, Abraham Krohmal, Martensohn, Pfeifermann och Schneider.

Eller till Utrikeskommissariatet där alla 17 bolsjevikdiplomater var judar: Margolin, Fritz, loffeJLafet, Lewin, Akselroth, Beck, Beintler, Martins, Lev Rosenfeldt, Vorovskij, Lazarovitj Voikoff, Malkin, Kain Rako, Mannulskij, Atzbum-Ilssen, Abel Beck och Grundbaum,

och i Sovjets Högsta Ekonomiska Kommissariat var 13 av 14 kommissarier judar: Merzvin, Solfein, Harskyn, Berta Hinewitz, Isidor Gurko, Jaks-Gladneff, Weissmann, Jaks, den förre broder, Axelrod, Michaelsohn, Förstenberg-Granitsky och Kogon, Förstenbergs sekreterare.

I bolsjevikernas Lagkommissariat var samtliga åtta kommissarier judar: Jakob Steinberg, Jakob Berman (som efter andra världskriget skulle bli kommunistisk partiledare i Polen), Lutzk, Berg, Koinbark, Scherwin, Gausmann och Schrader.

I Högsta Kommissariet för Offentlig Utbildning var samtliga sju kommissarier och deras närmaste medarbetare judar: Groinim, Lurie, brodern till presidenten för Högsta Sovjets Handel), Ljuba Rosenfeldt, Rebecka latz, Stemberg, lakob Zolotin och Israelivitj Grunberg.

Och av Trotskijs medarbetarstab av kommissarier i Röda Armens Kommissariat var samtliga 14 judar: Schorodak, Slanks, Petz, Gerschenfeldt, Fruntze, Fischmann, Potzern, Schutzmann, Gubelmann, Eviensohn, Dietz, Glusmann, Beckmann och Kahlmann.

Av 14 kommissarier i Högsta Sovjets Folkhandel var samtliga judar: Kamenjev-Rosenfeldt, Krasokov, Abraham Schotmann, Hekina, den förres sekreterare, Eismobdt, Landemann, Kreinitz, Abel Alperovitj, Herien, Schilmon, Tavrid, Rotenberg, Klammer och Kisswalter.

Av 30 rådsmedlemmar inom Cenralkommittén var samtliga judar utom Lenin (som var endast fjärdedels jude från moderns sida, född Blank): Jankel Sverdin-Sverdlov, Kremmer, Bronstein (ej Leo Trotskij), Katz-Mamkov, Goldstein, Abelmann, Zunderbaum, Uritskij, Rhein-Abramovitj, Benjamin Schmidowitz, Zeimbuhr, Rifkin, Schirota, Tzemin Tjenilovskij, Levin-Levinskij, Weltmann, Axelrod, Fuschmann, Kraiskov, Knitzunck, Rader, Haskyn, Goldenrubin, Frisch, Bleichmann, Lantzner, Lischatz, och så Lenin själv.

Inom Tjekan, Lenins hemliga polis, föregångaren till Stalins GPU och NKVD, var 31 av 34 chefskommissarier judar: Dehrcin-Derönskij, Limbert, Vogel, Deipkyhn, Bizenskij-Bitzenstein, Razmirovitj, Jankel Sverdin-Sverdlov, Jahnsohn, Kneiwitz, Finesch, Delavnoff, Ziskyn, Jakob Golden, Scholovsky, Rentenberg, Gal Pemstein, Knigkiesen, Blom-Blumkin, Grunberg, Lanz, Heikina, Ripfkin, Katz-Kamkov, Jacks, Woinstein, Leindovitj, Gleistein, Helphand-Parvus Israel Lazarevitj, Sitencus och Jakob Mohdel.

Och så här skulle man kunna fortsätta att räkna upp judar bland de ledande kommissarierna i Lenins unga bolsjevikiska Sovjetunionen. Den judiska dominansen i denna bolsjevikrevolutionens stat var fullkomligt förkrossande och är sedan länge synnerligen väl dokumenterad - och det finns därav tungt vägande skäl att hävda att den mångomtalade ryska bolsjevikrevolutionen inte var en rysk revolution utan en judisk: att det ryska folkets nya härskare var - till övervägande del - judar, inte alls ryssar. Och så uppfattade också ledande judar i västvärlden denna revolution och det nya bolsjevikiska Ryssland - liksom större delen av det ryska folket som utsattes för de mest fasansfulla grymheter. Ledande sionistiska tidskrifter som Jewish Chronicle i London och American Hebrew i New York hälsade i ledarartiklar i december 1918 och fram till Lenins död 1924 det bolsjevikiska Ryssland som en judisk samhällsutopi förverkligad, även om man medgav att det rådde viss oenighet mellan judarna, så till exempel var det en judinna, Dora Kaplan, som var den socialrevolutionär som försökte mörda Lenin den 30 augusti 1918. I den officiella brittiska vitboken om orsakema till bolsjevikrevolutionen i Ryssland framhöll den holländske ambassadören i Petrograd, förordad av Sir N. Fidlay till utrikesminister Arthur Balford den 6 september 1918:

"Bolsjevismen är organiserad och utarbetad av judar, vilkas enda syfte är att störta den bestående samhällsordningen."

Och den brittiske konsult i Ekaterinburg, där tsarfamiljen mördades under ledning av juden Sverdlov, skrev följande den 23 januari 1919 till Lord Curzon, som efterträtt Balfour som Storbritanniens utrikesminister:

"Bolsjevikerna kan inte betecknas som ett politiskt parti. De utgör en relativt liten privilegierad klass som terroriserar hela den övriga befolkningen, sedan den skaffat sig monopol på vapen och mat. Denna klass består visserligen av arbetare och soldater, men den styts av en klickjudar."

Och Winston Churchill yttrade i ett tal i Dundee den 24 september 1921 följande som återgavs i London Illustated News:

"Denna fruktansvärda katastrof - alltså bolsjevikrevolutionen - fram- kallades av en relativt liten klick yrkesrevolutionärer, av vilka flertalet var judar, som har plågat det olyckliga ryska folket under dess svaghetsperiod."

Det kan tillfogas, att bolsjevikerna finansierades av judiska storkapitalister, främst av den judiska bankirfirman Kuhn, Loeb och Compagnie med följande direktörer och ägare: Jakob och Mortimer Schiff, Felix Warburg, Otto Kahn och Jerome H. Hannauer, samtliga judar. Vidare finansierades bolsjevikerna av Helphand Parvus, miljardär på svartabörsaffärer, kopparfamiljen Guggenheim och Nya Bankens ägare i Stockholm, Olof Aschberg samt ägaren av Rheinisch-Westfählisch Syndikat, bankiren Max Warburg - alla dessa varjudar. Den i USA verksamme judiske journalisten och författaren David Shub har i sin Leninbiografi, utgiven på svenska 1949 på Natur och Kulturs förlag redovisat en del av denna dokumentation, och senare har detta gjorts utförligare av den i USA verksamme engelske ekonomihistorikern Anthony Sutton i flera böcker.

 

28

 

DEN FÖRMENTA FÖRFÖLJELSEN AV JUDAR I SOVJET

 

Ingen har kunnat undgå den intensiva kampanj som pågår i massmedierna om hur fasansfullt den judiska minoriteten i Sovjet förföljs. I Sverige leds denna kampanj av vad som brukar kallas "Israels vänner", dvs sionister och deras tillskyndare. Inga ord sparas när de ryska judarnas prekära situation skall utmålas. Man drar paralleller med trettiotalet och antyder att vi står inför en ny förintelse av en stor judisk befolkning. Vi icke-judar, skall således bibringas uppfattningen att Sovjets judar lever under ett överhängande hot om utplåning och därför omedelbart måste räddas ur landet.

Hur går då debatten internt? Dvs bland sionistiska judar och deras s k vänner här i Sverige. Information om detta kan man fa i tidskriften Menorah. Menorah är en påkostad publikation, för inre bruk bland sionisterna i Sverige. I Menorah kan företag genom stödannonser bidra ekonomiskt till den sionistiska saken och staten Israel.

En fördel med Menorah är att den rapporterar om de sionistiska världsorganisationernas förehavanden - något som ju är tabu för massmedier avsedda för oss gojer, dvs icke judar. Sålunda har Menorah nr 1 från mars 1988 (sid 10) ett reportage flån WZOs 31:a kongress, som avhölls i slutet av 1987. Översatt till svenska står WZO för den sionistiska världsorganisationen.

Vad har då Menorah och WZO att säga om de ryska judarna? Jo: "att det efter Israels tillkomst inte längre finns några hemlösa judar. Varje jude har ett hemland i Israel. Kongressen uppmanar därför alla judiska organisationer att arbeta för att USA upphäver den flyktingstatus, som man nu ger ryska judar som utvandrar till USA i stället för Israel."

Man häpnar - minst sagt. Alla skräckskildringar, alla snyftreportage, om de ryska judarnas "fruktansvärda utsatthet, och den hemska behandling de får utstå av de sovjetiska myndigheterna", är således bara en bluff och ett led i en medveten kampanj! För annars skulle väl inte sionisternas ledare propagera för något, som så allvarligt skulle försvåra de ryska judarnas möjligheter att ta sig bort från Sovjet?

Den helt övervägande andelen åker ju till just USA! Nej, den sionistiska kampanjen syftar till att genom utvandring av judar från Sovjet söka lösa Israels demografiska problem. Parallellt har man ju också trixat med förslag om att förbjuda de ryska judarna att resa över Wien, som tillåter dem att resa vidare till USA. I stället skulle de vara tvungna att resa ut över Rumänien, som tydligen förutsätts enbart skicka judarna vidare till Israel. Statschefen i Rumänien, Ceaucescu, är själv en sionistiskjude.

Det är ju oerhört viktigt att människor far klart för sig hur de ledande sionisterna verkar idag. Men minst lika viktigt är att detta sionisternas agerande bara är en upprepning av och en bekräftelse på hur dessa grupper tidigare agerat. För, hur var det i slutet på trettiotalet, då judarna ansågs hotade i Tyskland och några av dem ville utvandra till Sverige? Jo, från ledande judiskt håll i Sverige anhöll man hos de svenska myndigheterna om att dessa skulle försvåra de judiska flyktingarnas inresa till Sverige. Det var således judiska påtryckningar som ledde till att ett "J" stämplades i dessa tyska judars pass. Avsikten var då som nu att förmå så många judar som möjligt att emigrera till Israel. Att judar skulle leva under ett reellt hot om förintelse, tycks inte vara något som föresvävar sionistiska ledare, då som nu. Detta har jag flera gånger rapporterat om i Radio Islam.

I sammanhanget bör ytterligare en företeelse nämnas: Israel sänder agenter till Sverige med uppgiften att värva emigranter till det sionistiska hemlandet. I den judiska närradion framträdde för några veckor sedan en sådan agent, vars namn jag uppfattade som likalydande med namnet på en aktiv politiker i Stockholm. Denne sionistiska agent sammanfattade sitt uppdrag som: "att förmå alla judar i Sverige att emigrera till Israel".

Det är inte svårt att se en intressegemenskap, som skulle kunna finnas mellan sionister och eventuella nynazistiska organisationer i dagens Sverige. Ser vi inte åter här en upprepning av historien, och förhållandena som ger trovärdighet åt uppgifterna om samarbete mellan ledande sionister och de tyska nazisterna på trettiotalet?

Till sist - här dokumenteras ett planmässigt, långsiktigt sionistiskt agerande av just den karaktär som tas upp i den av dessa sionister så hatade skriften Sions Vises Protokoll. Gör det faktiska sionistiska agerandet Sions Vises Protokoll mindre intressant?

 

29

JUDISKA "GENIER"

 

Det är ett ovedersägligt faktum att judar är överrepresenterade bland t ex nobelpristagare och i vissa andra prestigeladdade positioner. Detta gäller såväl inom kulturlivet, som inom näringsliv och förvaltning och judarna själva försummar aldrig ett tillfälle att upplysa världen om detta förhållande. Så är denna judiska överlägsenhet ofta ett förstucket tema i den judiska studentklubbens sändningar i Stockholms närradio. Liksom i interna judiska skrifter, som Judisk Krönika i Sverige.

Hos vissa judiska ledare blommar ras-chauvinismen ut i full blom, som hos den i Storbritannien på 1800-talet verksamma Benjamin Disraeli. Han sade att judarna var en utvald och överlägsen ras, utsedd att underkuva världens folk. Och att det var judarna, som utan att synas, höll i historiens trådar. Disraeli avancerade till premiärminister i Storbritannien.

Också många icke-judar, gojer, ser i judarna ett utvalt härskarfolk. Beviset på judarnas överlägsenhet anser dessa gojer ligger i att judar alltid lyckas svinga sig upp till positioner av makt och status. Det är i kraft av sin överlägsenhet, som judarna styr världen, menar dessa sk "Det judiska folkets vänner". Och därför ser dessa lydiga hantlangare det som en ära, att få tjäna de framstående judarna - även i den mest underordnade position. Opposition mot judarna maktställning, säger man, bottnar bara i simpel avvndsjuka.

Ingen faktor torde ha större betydelse, för accepterandet av judarnas enorma inflytande, än detta, att de skulle härska med den överlägsna kompetensens rätt. Låt oss därför titta närmare på hur den judiska maktapparaten fungerar.

Vi kan omedelbart konstatera, att den organiserade judenheten fungerar likt en maffia, dvs med en oerhört stark inre sammanhållning. Regeln är, att lämna allt stöd till sina egna och till de gojer man tagit i sin tjänst, medan utomstående lämnas därhän. Konsekvent genomfört blir givetvis detta agerande till ett oerhört kraftfullt instrument för att lyfta fram den person man så önskar. Exempel finns också på hur rena byfånar höjs upp till de högsta positioner. Vi har ju i färskt minne hur Per Ahlmark, denna riks-pajas, plötsligt satt som Sverige vice statsminister.

Att systemet fungerar är ju inte konstigare än hur det förhöll sig under feodalismens epok i Europa. Då innehades alla höga positioner av adelsmän. Om feodalherrarna befäste sin maktställning med öppna privilegier, så arbetar sionisterna med betydligt mer sofistikerade metoder. Man vill ju definitionsmässigt vara en kraft i det fördolda. Och effekterna är förvisso inte mindre.

Genom sin dominans över alla opinionsbildande medier har sionisterna kunnat göra sig till PR-teknikens mästare. Och man använder denna sin makt mycket flitigt. Låt oss ta exemplet Albert Einstein. Denne framstår väl för de flesta, som vårt århundrades mest lysande forskare och geni - sinnebilden för "det judiska geniet". Och visst har de teser Einstein framfört inneburit en revolution inom fysiken. Frågan är bara hur stor betydelse dessa teser verkligen har, och hur mycket, som verkligen kan tillskrivas Einstein. Sanningen är den, att man inom t ex kvantfysiken, vederlägger Einsteins teorier. Den svenske fysikern och nobelpristagaren Hannes Alfven tar upp saken i Svenska Dagbladet av den 14 och 21 november 1982. Om Einstein själv skall här bara sägas, att han var en skicklig lånare av andras arbeten. Men vad mäktar fakta mot den enorma sionistiska PR-apparat, vilken i decennier byggt upp monumentet Albert Einstein? Forskning i Einsteins person, utlöser omedelbart en storm av anklagelser för antisemitism.

Den sionistiska PR-maskinen arbetar efter två linjer. Den person, som lydigt främjar sionisternas intressen, lyfts till skyarna. Medan den stackare, som vågar visa minsta självständighet förtalas och trampas ned. Den judiska organisation, som handhar hanteringen, heter "Anti Defamation League" (ADL), dvs på svenska Anti-smutskastningsförbundet. Ordet "anti" är här ett utslag av judisk humor. ADL är nämligen minst av allt emot smutskastning, utan dess arbetsmetod består i, att genom just lögner, smutskastning och förtal, oskadliggöra sina motståndare. ADL är nära knutet till den mäktiga, hemligajudiska frimurarorganisationen Bnai Brith.

Anti Defamation League har sina agenter strategiskt placerade över hela västvärlden, också i Sverige. Sålunda finns dessa agenter inom bokförlagen, massmediavärlden, den centrala förvaltningen, utbildningsväsendet osv. Särskilt de agenter, som är utplacerade på universiteten, har en viktig funktion. Deras uppgift är att på ett tidigt stadium spåra upp de studenter och forskare, som skall motarbetas, respektive lyftas fram. På motsvarande sätt matchas eller stoppas unga lovande författare och journalister m fl. Allt sker givetvis helt diskret och i det fördolda. Man ser till att påläggskalven får stipendier, eftertraktade tjänster, studieår utomlands osv. Medan den misshaglige effektivt stoppas, må han vara aldrig så begåvad och ambitiös. Om påläggskalven visar sig mottaglig, kommer sedan lämplig backning i massmedierna. Tillsammantaget blir denna sionistiska maskin till en formidabel kraft, som ingen annan makt i samhället kan motstå. Den, som blir målet för den sionistiska stenkrossen, är fullständigt chanslös. Må han vara ung student eller rikspresident. Se bara vad som händer den politiker, som vågar andas kritiska synpunkter mot sionismen! Om denna judiska lobbys makt i USA kan man läsa i boken "They dare to speak out" av den före detta kongressmannen Paul Findley.

Låt oss så återvända till de många judiska nobelpristagarna. Ett nobelpris i någon av vetenskaperna kräver i dag insatser av väldiga finansiella och personella resurser. Ingen forskare kan i dag, ensam i sitt laboratorium, nå de resultat som krävs. Att komma upp till nobelprisnivån kräver åratal av målmedveten satsning och finansiell uppbackning i mångmiljonklassen. Således just den typ av projekt, som de ekonomiskt övermäktiga sionistiska organisationerna, kan prestera. Ett nobelpris av i dag är följaktligen, mer ett resultat av ekonomiska resurser, än av mänsklig genialitet. Nobelpriset skall snarast liknas vid framtagandet av en ny bilmodell eller av ett nytt flygplan, som t ex det svenska JAS-projektet.

Motsvarande gäller det prestigefyllda nobelpriset i litteratur. Här är ju den sionistinfluerade Svenska Akademins manipulationer löjligt uppenbara.

Också utdelandet av Nobels Fredspris talar sitt tydliga språk. Genom politiska påtryckningar kan en sionistagent, som Per Ahlmark, tvinga ett förskrämt norskt storting att ge en skojare och terrorist fredspriset. Fredspriset till ärkesionisten Elie Wiesel är en skymf mot hela Norden och all den mänsklighet, som önskar fred och samförstånd mellan folken.

För oss svenskar finns ett högst påtagligt bevis för att denna sionistiska kombinerade smutskastnings- och fram-matchningsmaskin verkligen existerar och är högst aktiv. Vi har fallet Folke Bernadotte -Raul Wallenberg. Här gör sionisterna allt för att smutskasta och fa den betydelsefulle Folke Bernadotte nedvärderad och bortglömd. Den obetydliga Raul Wallenberg, däremot, framställs, som vore han en av andra världskrigets huvudaktörer. Raul Wallenberg har ju t ex fatt en central plats i Stockholm omdöpt efter sig. Har denna ära vederfarits någon annan person, som var aktiv under det andra världskriget? Om denna sionisternas kampanj får fortsätta, kommer Rau1 Wallenberg med tiden att framstå, som en av andra världskrigets förgrundsgestalter. Samme Raul Wallenberg, som i verkligheten var en obetydlig tjänsteman på en liten svensk legation. Så mäktar sionisterna att trampa ned den verkligt betydande i glömskans smuts och lyfta upp nollan till berömmelsens höjder.

Vi kan också ta ett färskt svenskt exempel från näringslivet. Proventus-gänget, kring Robert Weil, är med raketfart i färd med att i sin Gota-grupp bygga upp ett bankimperium i Sverige. Ja siktet tycks vara inställt på att ta den finansiella makten i landet. Weil och hans kompisar är säkert duktiga. Men det hade varit fullständigt ogörligt att på detta sätt åsidosätta svenska regelverk, utan den uppvaktning dessa unga herrar fått från sionister i nyckelpositioner. Ingen insatt person lär heller tro, att detta maktövertagande vore möjligt, utan bistånd från tunga instanser på det internationella planet. Bl a far Weil stöd från New York med att lansera sig som en förfinad kulturpersonlighet.

Låt oss till sist ta ett exempel, som direkt berör alla Palestinavänner. Göran Rosenberg, heter en ung sionist, som är verksam vid Sveriges Television. Rosenberg har matchats mycket målmedvetet för en ledande position inom den svenska mediavärlden. Man har sökt ge honom en mycket bred förankring i olika kretsar. Rosenberg har t ex en period varit ordförande för de sionistinfiltrerade Palestinagrupperna. På motsvarande sätt har han lanserats inom miljörörelsen. Rosenberg är nu placerad i Washington, som TVs reporter. Placeringen i Washington ger sionisterna där tillfälle att vidareutbilda Rosenberg. Var så säker. Göran Rosenberg kommer att lanseras för en toppbefattning i Sverige. Kanske vår blivande TV-chef.

Nu nöjer sig inte sionisterna med åtgärder riktade mot enskilda personer. Nej, man har medverkat till att drastiskt försvaga förutsättningarna för icke-judarna att utvecklas mot mer kvalificerade uppgifter i samhället. Jämför hur man agerar i Palestina, där barnens skolor stängs under månadslånga perioder. Också i Sverige har sionisterna närstående intressen lyckats sabotera skolan till den grad att den sionistiska Dagens Nyheter på ledarplats den 22 januari 1989 kan utropa: "I skolan finns stora brister i fråga om det mest centrala: välutbildade och välmotiverade lärare, egna läroböcker att arbeta med för eleverna, trivsam och stimulerande arbetsmiljö." I judarnas egna skolor -Hillelskolan med påbyggnader - finner man emellertid inget av detta. Här behöver eleverna inte vara rädda för att taket bokstavligen skall ramla in över dem. Utan här, i de judiska klasserna kan barnen koncen-trera sig på den utmärkta undervisning, som bedrivs i dessa dyrbart utrustade och väl administrerade utbildningsanstalter.

Vi lever i talmudismens tidevarv. Vad kännetecknar då detta 1900-tal, som alltmer glidit in under de värderingar, vilka emanerar från den judiska Talmud? Ja, ett kan konstateras, nämligen att detta århundrade presterat ytterst få personligheter, som kan karakteriseras som genier. Och detta i kontrast till de många lysande personligheter, som under tidigare århundraden framträdde, såväl inom den muslimska, som den kristna världen. Och går vi till talmudistema själva, hittar vi ingen personlighet, som kan mäta sig med islams och kristenheten stora. Allt, som kommit ur denna krets, är epigoner och kompilatörer.

Men Israel då? Här, i sin egen stat, måste väl det judiska geniet kunna blomma ut i full glans? Vad har israelerna åstadkommit under det halva sekel de haft på sig? Ja, det skulle väl vara krigsapparaten. De fruktade judiska elitsoldaterna. Men man frågar sig, vad det är för en krigsmakt, som måste sätta in sina tungt beväpnade elitsoldater mot obeväpnade småbarn? Är inte också detta, den oövervinneliga israeliska krigsmakten, bara en myt? En av dessa sionistiska såpbubblor?

 

30

ISRAEL I SVERIGE

 

Med tanke på sionismens - och därmed den judiska staten Israels - grepp om judarna i Sverige för att ständigt organisera ett omfattande stöd till den judiska inkräktar- och terrorstaten Israel i Palestina, har det sitt intresse att försöka klarlägga hur detta starka judiska inflytande växt fram i Sverige. Det gäller judarnas historia i Sverige.

Officiellt var Sverige stängt för judarna ända fram till år 1782, då kung Gustav III tillät - i frisinnad upplysningsanda, som det då hette - judarna att bosätta sig i Sverige, dock endast i de tre städerna Stockholm, Göteborg och Norrköping, där de äldsta judiska församlingarna alltså finns. Denna kungliga generositet mot judarna föranleddes emellertid av vissa judiska påtryckningar. Sju år dessförinnan hade en jude vid namn Aron - uppkallad efter Mose broder, den förste judiske prästen - anlänt till Sverige och genast skaffat sig en bundsförvant i dåvarande överståthållaren i Stockholm - genom lämpliga mutor. Systemet att muta de makthavande för att på detta sätt skaffa sig inflytelserika vänner och bundsförvanter har sedan ofta tillämpats av sionisterna i Sverige. En beprövad sionistisk taktik!

Långt innan juden Aron år 1775 kom till Sverige hade dock judar kommit till Sverige och i flera fall utövat inflytande på makthavarna. Den förste kände i Sverige bosatte juden var en viss Herman Israel från Lybeck, som finansiellt understödde Gustav Vasa i dennes kamp mot den katolska kyrkans välde - bl a för att komma över kyrkans stora rikedomar. Snart blev emellertid Herman Israels - och lybeckarnas . krav alltmer pockande, så att kung Gustav Vasa blev alltmer förbittrad på den snikne och fräcke juden Herman Israel, vilket bland annat skildras mycket åskådligt i Strindbergs drama Gustav Wasa. Den samtida krönikören Peder Swart berättar att kungen träffade Herman Israel på en gata i Malmö - efter ett möte där med den danske kungen. Gustav Vasa sade genast mycket upprörd till Herman Israel:

"Var är nu det myckna goda som du med ditt kreditiv och dina stora eder på de lybskes vägnar har tillsagt mig? Var är brandskatten - den lösen som du inhöstade för att lybeckarna inte skulle bränna ned Stockholm - och var är den ersättning som du förtröstade mig med till Gotlandståget? Du skall en gång få härför skam, din arge förrädare!"

I samma stund drog Gustav Vasa sitt svärd, men kansler Laurentius Andrae och de andra herrarna i kungens sällskap skyndade till juden Herman Israels undsättninng och lyckades lugna den upprörde kungen, så att han stack ned sitt svärd i skidan igen, medan den förskräckte Herman Israel darrade som ett asplöv i alla leder och grät strida tårar - inför att ha blottställts och inför det öde som tycktes vänta honom!

Efter denna episod är juden Herman Israel försvunnen från Sverige. Men när Gustav Vasa ligger, gammal och trött på sitt yttersta, kallar han in en judisk läkare, en viss livmedikus Wulff. I ett brev till sonen hertig Erik år 1557 talar kungen om "en stor träta mellan vår medicos, doktor Kop och den juden", som i ett annat sammanhang, nämligen i fogderäkenskaper i kammararkivet för år 1559 omtalas som "den vindögde doktor var hos Kunglig Majestät i Äsborg; och drog sin färrde ur landet efter att ha honorerats med 200 mark".

Nästa jude som kom att spela en ominös roll i Sveriges historia var den portugisiske juden Diego Texeira och dennes son Manoel, som hade slagit sig ned i Hamburg i mitten av 1600-talet och där innehade en nästan furstlig ställning tack vare sina ofantliga rikedomar och som sådan blev drottning Kristinas hovbankir och resident, dvs hennes diplomatiska ombud i staden Hamburg. Vid ett nästan årslångt besök i Hamburg 1661 - 1662 avslöts mellan drottning Kristina och Manoel Texeira ett kontrakt, enligt vilket Texerira skulle uppbära alla inkomsterna från hennes underhållsländer, beräknade till 107 000 riksdaler, en svindlande summa som idag skulle motsvara minst en miljard kronor, mot förpliktelse att Texeira den första dagen i varje månad sända henne 8 000 riksdaler, de återstående 11 000 riksdalerna skulle utgöra Texeiras lön som hovbankir och resident. En av Texeiras släktingar var drottning Kristina resident i Antwerpen, och i dennes magnifika palats bodde exdrottningen under sin vistelse där 1654. Drottning Kristina, som var i ständigt behov av pengar, lånade av en av Texeiras judiska anförvanter, Juan Nunez Henriques i Amsterdam, 47 000 riksdaler Banco mot hennes juveler och hon kom sålunda helt i ekonomiskt beroende till dessa judar. Hon upprätthöll också ständig brevväxling med den kände dåtida rabbinen Manasse Ben-Israel. Så här skriver den sionistisk-judiske professorn i Uppsala, Hugo Valentin i sin 1924 utgivna bok Judarnas historia (sid 52):

"Många av Texeiras bekanta och medhjälpare inom den judiskt-sefardiska finansvärlden blevo även drottningens: Juan Nunez Henriques i Amsterdam, Manuel Vaalentin i Venedig samt Sanchez Nunez och Rui Lopez i Rom voro mellanhänder mellan Texeira och henne, då hon ej var i Hamburg. Don Fernando d'Yllian utnämndes den 13 maj 1654 till hennes resident i Antwerpen, och i hans praktfulla palats bodde drottningen. Abraham Isaak var hennes faktor (föreståndare för hennes handel) i Livorna."

Med Karl XI:s regeringstillträde 1672 och definitivt efter den svenska segern över danskarna i slaget vid Lund 1676 företogs en energisk räfst med den korrumperade adel som skott sig under förmyndarregeringen tidigare och en kraftig reduktion av adelns förläningar och därmed dess makt företogs. Inställningen till judarna skärptes. Konungen krävde att de antingen skulle låta döpa sig och sålunda övergå till den kristna trosläran eller ge sig av från landet. Många judar föredrog att stanna i Sverige och valde alltså taktiskt att låta döpa sig och anta formellt den evangeliska läran. Dopakterna ägde rum under stora ceremonier, huvudsakligen i Tyska kyrkan i Gamla stan, och de döpta judarna erhöll kristna namn. Sålunda ändrades Israel Mendels namn till Carl Christian Mandel och hans hustru fick namnet Ulrica Eleonora.

Genom dessa namnändringar blev det möjligt att hemlighålla härstamningen inför den svenska befolkningen och att i befolkningsstatistiken dölja det verkliga antalet i landet bosatta judar som i stället hänfördes under beteckningen "tyskar", "ryssar", "polacker", "balter", "holländare" etc. Flera släkter, vilkas representanter innehaft inflytelserika positioner i svenskt samhällsliv, kan räkna sin härkomst från invandrade judiska affärsmän, och ett stort antal svenska högborgerliga släkter och även adelssläkter har genom giftermål med judinnor blivit mer eller mindre utpräglat projudiska. Av rent judisk härkomst är t ex de "adliga" släkterna Lagerbjelke och Stjernblad, vidare familjerna von Reis, von Achern, Liljeblad med flera.

På Karl XII:s tid kom en ny kategori judar till Sverige, nämligen konungens kreditorer. Under sina krig i Polen, östra Tyskland och Ryssland hade konungen utgivit ekonomiska förbindelser, som till stor del hamnade i judiska händer. Då skattkammaren i Sverige var tom hade man år 1715 medgivit de judiska långivarna rätt att bosätta sig i örlogsstäderna Karlskrona och Karlshamn för att där stanna tills svenska staten betalat skulderna till dem. hela skulden till de judiska kreditorerna uppgick till 300 000 riksdaler och betalades på tio år. Men under dessa tio år måste svenska regeringen underhålla de judiska kreditorerna, vilket drog en årlig räntekostnad på 6 000 riksdaler. De flesta kreditorer stannade dock efter skuldens betalning kvar i Karlskrona, där de grundat en judisk koloni med en finansiär makt.

Vid mitten av 1700-talet - under den s k frihetstiden - framställdes från judiskt håll förslag att till Sverige inbjuda rika portugisiska judefamiljer som hade etablerat sig i Holland. Denna plan avvärjdes dock genom den framstående svenske statsmannen Karl Gustaf Tessin, som kraftfullt varnade för ett växande judiskt inflytande och samtidigt påvisade att de av judarna införda affärsmetoderna var skadliga för Sverige. Den dåtida riksdagens majoritet motsatte sig, trots den judiska finansiella makten och judarnas ekonomiska privilegier, också bestämt de judiska kraven på full likställighet med infödda svenska och andra kristna i landet, trots stora judiska ansträngningar och frikostigt utgivna judiska mutor, och den främste förespråkaren för judarnas krav, riksrådet Samuel Åkerhjelm, störtades.

Gustav III blev den store gynnaren av judisk invandring till Sverige, och den 12 maj 1787 öppnades den största synagogan i Sverige, nämligen i auktionshuset vid Tyska brunn i Stockholm till en årlig hyra av 250 riksdaler Banco. Den judiska församlingens medlemmar i Stockholm skall då - för drygt 200 år sedan - ha uppgått till 80 själar. Den förste rabbinen var Jehuda Leb eller Levi Hirsch från Meclenburg i norra Tyskland. Motivet för Gustav III:s judevänlighet var att "judarna som skickliga yrkesmän kunde tillföra Sverige ekonomiska fördelar..."

Efter hand började kungen emellertid inse att de snabbt växande hemliga sällskapen eller ordnarna - allmänt kallade frimurarordnarna - började utgöra en fara för kungamakten och riket som härdar för revolutionär och omstörtande verksamhet efter mönster från Franska revolutionen av 1789, vilket kom att leda till mordet på Gustav III på operamaskeraden i mars 1792.

Långtifrån alla av dessa hemliga ordensällskap var härdar för revolutionära stämplingar - Timmermansorden, Awazu- och Walassis-orden, Kontrarevolutionära klubben och Mannheimska klubben var monarkistiska, för att inte säga reaktionära. Men Illuminat-orden och Asiatiska bröderna, som var ytterst hemliga, hade i varje fall nära kontakter med broderorganisationer i Tyskland och Frankrike och var av allt att döma inblandade i stämplingarna mot kung Gustav III - och dessa ordnar var helt fixerade till den judiska kabbalen och hade den gammaltestamentliga judekonungen Salomo som sin oinskränkta idol.

Det är odiskutabelt att den slösaktiga aristokrati som omgav Gustav III stod i stort beroende av judiska penningmagnater. Historikern Eskil Olan uppger i sin bok Judarna på svensk mark, att judarna betalade de skuldsatta adelsmännen pengar och betalte rikligt för sina privilegier, bl a genom att förvalta aristokraternas förmögenheter och gods, de hjälpte dem även med olika slags inbringande affärer. Aron Isak, den svenske judendomens Moses som han allmänt kallades bland de invigda, var en mycket väl sedd gäst på kungliga slottet, där han särskilt hos hertig Carl - den sedermera Carl XIII - funnit en gynnare och vän, som gärna befordrade Aron Isaks önskemål. Om den samtida judiske brukspatronen Adolf Ludvig Levin, vars ursprungliga namn var Moses Marcus Lévi, säger Olan:

- Såsom mäklare och affärsman blev Levin i tillfälle att göra hovet åtskilliga tjänster liksom åt hovet närstående aristokrater, bland annat lyckades han åt en judisk frände utverka en oavlönad landshövdingetitel mot ett lån på 10 000 riksdaler till hovet.

Den judiska kolonin i Göteborg blev redan vid denna tid - slutet av 1700-talet - den andra i betydenhet efter den judiska kolonin i Stockholm. Jakob Marcus grundade den judiska kolonin i Norrköping, Fabian Filip den judiska kolonin i Karlskrona, familjen Hirsch en judisk koloni på Gotland. Under de första tre decennierna på 1800-talet tilltog den judiska invandringen kraftigt med judiska familjer som senare kommit att spela en betydande roll på skilda områden i Sveriges överklass. Man återfinner här namnen Assur, Assar, Assarson, Warburg, Lamm, Hirsch - bröderna Per och Olle Wästberg heter på mödernet Hirsch och är alltså trots sitt svenskklingande namn judar, eftersom judendomen går i arv från modern, eftersom faderskapet biologiskt alltid kan ifrågasättas. Andra judiska namn från denna tid är Magnus / Magnusson, Marcus, Philipsson, Josephsson, Henriques, Abrahamsson, Alexander / Alexandersson, Isak /Isaksson, Ruben / Rubensson, Hartvig, Beiters, Lazarus, Raphael, Valentin, Schück, Nachmansson, Perlberg, Brody, Gisiko, Wahren, Davidsson, Bauer, Bendix / Bendixon, Eliasson, Levertin, Eschwe, Falk / Falkman, Kahn, Levi / Levisson / Levin, Fürstenberg, Fürst, Hellboth, von Halle, von Reis, Lehman, Heyman, Oppenheimer, Schwahn, Seelig / Seligson, Tetkin, Rosbach, Parschim, Goldberg, Bern, Jakob / Jakobovsky, Jakobsson, Weslig, Pasch, Löwenthal, Heilborn, Simon / Simonsson, Duschnäs, Holländer, Friedländer, Strelitz, Schwerin, Bützov, Wertheimer, Leser, Marcuse, Herz, Schlesinger, Fränckel, de Lemos, Spanger, Baruch, Delbanco med flera.

Flertalet av dessa och andra judiska familjer som kom till Sverige under förra hälften av 1800-talet var sefarder eller västjudar. Det övervägande flertalet av senare hitkomna judiska släkter eller enskilda judar var aschkenazim eller askenaser, det vill säga östjudar, från Polen, Litauen eller Ryssland, Rumänien och Ungern. De mest kända och väletablerade askenaserjudarna i Sverige är Bonnier, Bauer, Asch, Aschberg, Aronovitj och Bukovsky.

Redan 1815 under den misslyckade Gustav IV Adolfs regering väcktes ett starkt folkligt missnöje i Sverige över de privilegier som under Gustav III hade tilldelats judarna - på grund av en tilltagande korruption inom affärslivet liksom bland regeringstjänstemännen. Man reste sig mot de allt oblygare exploateringarna av bönder och arbetare. En livlig debatt i judefrågan förekom i riksdagen. Eskil Olan berättar i sin tidigare nämnda bok Judarna på svensk mark:

"Borgarna talade för en inskränkning av israeliternas näringsfrihet, och denna åsikt delades även av prästerna och bönderna. I riddarhuset, bland adeln, härskade dock en annan mening. Där ville man ge judarna ännu större rättigheter. Judarna hade också, något senare, mäktiga beskyddare i den nya Bernadottedynastin. Men trots allt detta blev ändå resultatet av judefrågans behandling i riksdagen att Kunglig Majestät åter förnyade förbudet för utländska judar att utan Konungens särskilda tillstånd inkomma till Sverige. Men det gamla judereglementet förblev gällande med endast illusorisk kraft. Reglementets bestämmelser tolkades i praktiken till judarnas fördel. Kunglig Majestät gjorde i nåder allt som oftast vissa medgivanden, när så kunde ske utan större svårigheter," (sid 166)

Allt detta ledde till nya oroligheter och till ny riksdagsdebatt. Men den projudiska regeringen fortsatte att gynna judarna. På kunglig befallning presenterade 1838 statssekreteraren i handels- och finansdeputationen C.D. Skogman nya regler angående judarna, där det bl a hette:

"Judar skall ej längre tituleras judar, och man skall ej längre tala om den judiska nationen i riket utan giva dem benämningen mosaiska trosbekännare."

Nog kan det tyckas ganska ironiskt att denna översåtliga befallning till judarnas skydd och gagn har upphävts i och med sionismens frammarsch och bildande av den judiska staten Israel i Palestina: Nu är det riktigt och påkallat att tala om judar som ett fok och en nation med hänvisning till Israel, och nu heter det inte längre mosaiska trosbekännare utan judiska - efter sedvanlig framställan från judiskt håll!

Låt oss så återvända till år 1815. Eskil Olan skriver:

"Bläcket hade knappt hunnit torka på Kommers Kollegie Ordningsstadga, förrän en politisk stormby drog fram över landet, urladdande sig mot judarna, statssekreterare Skogman och Karl XIV, som nu påstods vara av israelitisk härkomst...Konungen hade nämligen alltid visat både hänsyn och välvilja mot judarna... Under fejden 1815 hade konungen i tysthet tagit parti för judarna...Opinionen mot israeliternas utvidgade friheter var mycket stark och enhällig, och inom kort inkommo till regeringen en mängd petitioner, som tillhopa räknade väl 100 000 underskrifter och vilka i tydliga, ofta hätska ordalag fordrade ett återställande av det gamla judereglementet av 1782 samt den nya förordningens slopande."

Stora demonstrationer och gatuoroligheter förekom i Stockholm:

"Början gjordes på aftonen den 29 augusti 1838, då en folksamling under rop och skrän...Man kunde urskilja ropen: "Judarna, Skogman och Nerman". Demonstranterna drog sig ned mot Skeppsbron, där de med stenar bombarderade det hus, där statssekreterare Skogman hade sin bostad... Därefter vände sig folkets raseri mot en del judiska familjer vid Västerlånggatan och Stora Nygatan, vilka också fingo sina fönster krossade. Vakten ingrep inom kort och skingrade våldsverkarna, som då vände sin stenkastning mot soldaterna, av vilka flera skadades. På kvällen den 10 september samma år var folket ånyo i rörelse... Man började anfallet mot den judiske grosshandlaren Lamms hus i hörnet Västerlånggatan - Tyska brinken, där fönster slogos ut. Därefter drog folket ned till Skeppsbron, där Skogmans fönster ånyo krossades. Folkmassan anföll det Schönska huset, bombarderade änkefru Michaelssons bostad samt krossade slutligen fönstren hos änkefru Schück, herrar Meyersohn och Mendelsson." (sid 171)

Upprördheten mot judarna var stark hos folket. Regeringen befann sig i ett farligt läge. På den folkliga sidan stod vid denna tid alla präster, borgare och bönder i riksdagen, endast adeln stod på judarnas sida. Detta ledde till att kung Karl Johan och hans rådgivare fann det lämpligt att rätta sig efter folkmeningen.

Men folkets seger blev inte långvarig. Judevännerna ökade sina ansträngningar för sina judiska skyddslingar. I pressen framträdde - i frihetens och humanitetens namn - en allt starkare projudisk propaganda. Slutligen lyckades den främste förkämpen för judarnas sak i riksdagen, Carl Fredrik Waern att 1853 genomdriva ett beslut, som gjorde judarna socialt likställda i alla svenska städer. Adeln, prästerna och borgarna gick nu samman för judarnas sak, medan bönderna. som utgjorde det verkliga folket i den tidens ståndsriksdag, fortfor att neka sitt bifall. Benom en år 1860 utfärdad förordning fick även judar tillstånd att slå sig ned på landsbygden och där köpa fast egendom, och året därpå tillförsäkrades judarna ytterligare rättigheter. Nio år senare, den 16 februari 1870 är för judarna i Sverige en klang- och jubeldag: då beslöt riksdagen att lämna judarna rätt att inneha även statstjänster och höga ämbeten - med ett enda undantag tills vidare: judar fick ännu inte bli statsråd. Judinnan och sionisten Anita Gradin är sommaren 1989 biträdande statsminister. Det bör dock tilläggas, att judar som övergått till kristen trosuppfattning långt tidigare kunde bli statsråd och sitta i Sveriges regering och styra Sveriges folk. Judiska trosbekännare kunde redan 1870 sitta i riksdagen. (Icke-judar i dagens judiska stat Israel har inte samma och lika rättigheter som judarna, t ex när det gäller att äga jord, att invandra till landet och rätten till medborgarskapet.)

Hur kunde judarna, som alltid utgjort en mycket liten minoritet i Sverige, så relativt snabbt tillskansa sig en dominerande position i Sverige, trots att de bekände sig till en för traditionell kristendom så förhatlig trosbekännelse, och hur kunde judarna bara öka sitt inflytande och sin makt som i vår tid är oomstridd och mycket betydande över statsapparaten, ekonomin och över alla fyra stora politiska partier?

Delvis besvaras denna fråga i den här angivna historiken: judarna har målmedvetet och systematiskt inriktat sina ansträngningar på att vinna de mäktiga och inflytelserika makthavarnas bevågenhet och så att säga nästlat sig in i överklassen - till skillnad från inte bara en annan hemlös folkminoritet, zigenarna, utan även till skillnad från alla andra folkminoritetsgrupper som mestadels övergett sin gamla nationalitet och smält in i det svenska folket som t ex vallonerna, tyskarna, skottarna och de franska hugenotterna.

Men hur har judarna i Sverige - liksom i flertalet andra central- och västeuropeiska länder liksom senare i USA - kunnat så snabbt komma in i överklassen och liera sig med den? Svaret är: judarna har i stor utsträckning haft pengar eller haft förmågan att snabbt skaffa sig kapital - och den som har pengar till överflöd har också potentiell makt och tillgång till samhällets toppskikt! Så har det varit i alla tider, och så är det än i denna dag.

För judarna har det varit av central betydelse att komma i besittning av bank- och kreditväsendet. Den stora judiska aktionen kunde inledas, när Sveriges Riksbank eliminerades från den aktiva bankverksamheten. Därefter har det ena självständiga bankinstitutet efter det andra inköpts och inkluderats med någon eller några av de judiskt dominerade bankerna.

På det sättet har judarna och därmed Israel fått stärre delen av det svenska bankväsendet i sina händer. Men det har inte stannat vid detta. Med utgångspunkt från de av dem behärskade storbankerna har de sedan kunnat kontrollera större delen av den svenska storindustrin, delvis även genom dessa företags dotterföretag utomlands via judiskt kontrollerade banker i olika högindustrialiserade länder.

Parallellt med den ekonomiska makten är det viktigt att även behärska opinionens makt genom alla de viktiga nyhets- och opinionsskapande medierna: nyhetsbyråerna, tidningspressen, populärpressen, filmen, bokutgivningen, det vill säga förlagsverksamheten och ej minst etermedia: TV, riksradio, video, kabel-TV, satellit.TV, utbildningsradio och utbildnings-TV. I USA är den judiska makten genom omfattande judiskt ägda opinionsmediaföretag väl bestyrkt och känd, åtminstone bland de initierade inom branscherna. Däremot torde det vara mindre känt att detta till betydande del gäller också om Sverige, om än inte i fullt lika hög utsträckning.

Exakt hur omfattande och hur starkt det judiska inflytnadet är inom hela sektorn av opinionsskapande medier är i Sverige genom en kartläggning av ägarstrukturen är självfallet mycket svårt att fastställa. Man kan bara konstatera att Sveriges två största dagstidningar Expressen och Dagens Nyheter inom Aktiebolaget Marieberg ingår som informell systerorganisation i Bonnierkoncernen, som ju även äger Åhlen och Åkerlunds vecko- och specialtidningsförlag: att familjen Bonnier sedan många decennier äger aktiemajoriteten i Expressen och DN och att dessa tidningar i sin redaktionella linje är så påfallande projudiska och prosionistiska och i denna sin politisk-ideologiska framtoning starkt påverkat större delen av den övriga pressen - liksom Sveriger TV / Radio - och att detta självfallet präglat opinionsklimatet som mycket nära ansluter till de "liberala" och av judar dominerade massmedierna i USA: det finns inga väsentliga skillnader i den kulturella och politiska framtoningen mellan å ena sidan New York Times eller Washington Post som ägs av judar och å andra sidan TIME Magazine eller Newsweek som också ägs av judar och söndagsbilagorna i DN eller Svenska Dagbladet, mellan vissa rent judiska organ i USA som Jewish Press eller Commentary å ena sidan och å andra sidan Expressens ledar- och kultursidor vad gäller Israel eller judiska kulturaktiviteter. Är det inte ägarna som utser tidningarnas ledning?

 

 31

PROPAGANDANS MAKT

 

Den judiska propagandan är en måttlös nationalistisk skrytpropaganda som framställer judarna som ett finare folk än alla andra folk, i överensstämmelse med judendomens grundtes om judarna som Guds utvalda egendomsfolk över alla andra folk och därför måste ha speciella privilegier.

Judarna har sedan över ett hundra år systematiskt hegemoniserat kulturlivet med dess värderingar och därmed fått ett fast grepp om den opinionsbildning som styr hela det styrande skiktet i Sverige.

Det kan nog te sig gåtfullt, helt och hållet obegripligt för många, särskilt för muslimer från arabvärlden, att Israel och sionismen har så mäktiga beskyddare och inflytelserika sympatisörer i Sverige - liksom i andra västerländska stater. Även om denna länge grundmurade sympati och välvillighet till sionismens Israel är stadd i upplösning och redan förbytts i ökad misstro på grund av de många israeliska övergreppen på värnlösa palestinier, så lever Israel ännu på ett betydande förtroendekapital. Det är viktigt att förstå orsakerna: varför man knäböjer för judarna och därmed för Israel!

Orsakerna har att göra med den långvariga, målmedvetna och ytterst omfattande judiska propagandan som cyniskt utnyttjar motståndarnas alla svagheter, främst de inlärda kristna skuldkänslorna och denna judiska propaganda har endast ett syfte: att få andra folk att erkänna judarna som Guds utvalda folk över alla andra folk: "ett folk som har en äldre och finare kultur, en högre moral, en mer lysande begåvning och just därför väckt andra folks låga avund och ursinniga hat som utmynnat i judeförföljelser, pogromer och judemord". Därför har judarna "rätt", när de av oss kräver vördsam tacksamhet och ångerfull botgörelse: att vi icke-judar ger judarna allt vad de begär av oss liksom de forntida gudar som krävde människooffer!

Den judiska propagandan vill få oss att tro att judarna inte bara är det äldsta överlevande kulturfolket i världen utan än idag är de ledande inom kulturen: inom skönlitteraturen, den moderna musiken - från Gustav Mahler och Arnold Schönberg till populära sångare som Bob Dylan och Leonard Cohen - inom teatern, för att inte tala om filmen, särskilt den amerikanska, där alla Hollywoods filmbolag och så gott som alla filmproducenter är judar eller i judisk ägo. Den från Wien kommande och i svensk ekonomi och i svenskt kulturliv väletablerade juden Harry Schein skrev i DN söndagen den 16 juli 1989: "Den centraleuropeiska kulturen var alltså i allt väsentligt en judisk kultur, en glittrande fernissa utan rötter i den omgivande sociala verkligheten. Och efter Hitler finns inte tillräckligt många judar kvar i Europa för att bära upp en europeisk kultur." Alltså: enligt juden Schein, utan judisk kultur, ingen europeisk kultur! De gotiska katedralerna, den romanska arkitekturen, en Shakespeare, en Leonardo da Vinci, en Velazques, en Rembrandt, en Mozart, en Beethoven, en Goethe, en Kant eller en Voltaire, vilka inte var judiska, är bara strunt, tycker Schein! Först när judarna börjar lämna sina ghetton och träder in i Europas kulturliv med filosofer som Wittgenstein, psykologer som Freud, målare som Chagall, författare som Brecht och får Europa en europeisk kultur! Och när judarna i större antal beger sig till Amerika eller Palestina, så blir Europa alltför judefattigt för att längre ha någon europeisk kultur! Samma dag - söndagen den 16 juli - som Schein förkunnade sin judiska kulturuppfattning, publicerade Expressen på kultursidan, redigerad av den judiske kulturredaktören Leif Zern, en artikel av juden Daniel Birnbaum om judinnan Hannah Arendt som inleds så här: "Hannah Arendts liv och verk speglar på ett exemplariskt sätt ett stycke europeisk 1900-talshistoria." En jude blir en del av Europas historia! Ingen icke-jude kan upphöjas till en sådan dignitet!

Enligt den frekventa judiska propagandan är religionen, kulturen, moralen, vetenskapen, demokratin och modet att övervinna och besegra överlägsna och ondskefulla fiender judarnas gåvor till mänskligheten! Utan judar skulle mänskligheten levt kvar i ett fruktansvärt barbari! Och därför är det också allas "vår skyldighet att solidariskt försvara judarnas egen stat Israel!" Och att inse att "judar är sakrosankta, förmer än andra folk!" Detta är den judiska propagandans huvudteser och konklusioner som ständigt hamras in i allas sinnen och når inte bara medvetandets ytskikt utan också det undermedvetna själslivet. Det är här fråga om en indoktrineringsprocess eller hjärntvätt:: en långvarig och mer försåtlig judisk indoktrinering i den del av världen, den officiellt "fria och demokratiska" västvärlden under det judiskt styrda USA:s amerikanska kulturhegemoni!

Förutsättningen för denna judiska propaganda och indoktrinering i ett demokratiskt samhälle är att judar - eller judiska och sionistiska intressen - behärskar och styr både den så kallade finkulturen, avsedd för samhällets ledande skikt, och den så kallade masskulturen, avpassad för massornas behov och tillvänjning av primitiv underhållning med enkla schablonföreställningar. I ett demokratiskt samhälle med flytande klassgränser - klasscirkulation - står finkulturen och masskulturen i ett symbiotiskt förhållande till varandera, vilket betyder att de ömsesidigt påverkar varandra och ofta sammansmälter, till exempel på det musikaliska dramatiska området degraderas den seriösa operan till musical med ett populärt schablonartat innehåll och med en populär eller upp-poppad musik, orkestrerad och tonaliserad som seriös musik - ett praktexempel på detta är judarna Bertold Brechts och Kurt Weills ständigt spelade Tolvskillingsoperan, som hade premiär i Berlin 1928, och handlar om tjuvar, fnask och hallickar i Londons undre värld som på olika sätt glorifieras, ett senare exempel är juden Leonard Bernsteins lika populära West Side Story, som handlar om två rivaliserande ungdomsgäng i konflikt bland New Yorks minoritetsgrupper.

Nu måste man göra klart för sig att varken Bertold Brecht eller Leonard Bernstein var - Brecht dog för ett trettiotal år sedan - eller är några sionistiska propagandister i inskränkt mening som ständigt ropar "Leve Israel och fy för arabiska terrorister!" (som palestinierna ju kallas i den enklare sionistpropagandan)! Dessa kulturjudar arbetar för sionismen och Israel på ett indirekt och mer sofistikerat sätt, nämligen genom att pådyvla den icke-judiska tredje världen och västvärlden ett judiskt tänkesätt, en judaiseringsprocess som bidrar till att upplösa tredje världens (som konsumerar den judiska kulturen) och västvärldens kulturella identitet, vilket i sin tur gynnar sionismen och Israel: ju mer påtagligt det blir att judar dominerar västvärldens kulturliv, desto lättare och mer självfallet blir det då att i västvärlden acceptera de sionistiska judarnas stöd till Israel som kulturellt och politiskt berättigat. Tag till exempel juden Herbert Pundik, chefredaktör för Danmarks ledande "liberala" dagstidning Politiken sedan över tjugo år - Pundik bor halva sin tid i Tel Aviv i Israel och han har aldrig dolt sin bindning till Israel, som DN:s judiske kulturredaktör Arne Ruth stolt framhåller i DN:s TV-bilaga för fredagen den 21 juli 1989. Denne Pundik refuserar blankt Politikens egna medarbetare, när de skriver kritiskt om Israel. Så mycket är denne judiske chefredaktörs "liberalism" i Danmarks "liberala" flaggskepp värd! Blotta tanken att en ledande opinionsbildande stor dagstidning i Danmark - eller i Sverige eller något annat västland - hade en chefredaktör som var direkt uppbunden till exempelvis Sovjet eller det vita Sydafrika, den tanken är ju direkt absurd, är helt omöjlig, otänkbar! Men när det gäller Israel, så tillåts denna judiska militanta inkräktarstat ha sina agenter på ledande opinionsbildande poster utan att detta väcker en våldsam folklig proteststorm och vederbörande agent för främmande makt avpolletteras fortare än kvickt!

Det kännetecknande för flertalet "kulturjudar" - det må vara en pjäsförfattare som Bertold Brecht eller en kompositör och dirigent som Leonard Bernstein - är att de gycklar och hånar med de traditionella västerländska kulturvärdena och därmed vill framstå som djärva, nyskapande och radikala - samtidigt som de dyrkar den judiska "kulturen" och de judiska värdena och som de brer på med en tjock smet av sentimentalitet, brutalitat och ångest som underhållningssoppans ingredienser: Sentimentaliteten - istället för de innerliga och ömma känslorna - är typiskt judiskt med inslag av självmedlidande: Tänk på Klagovisorna i den judiska Bibeln, i Gamla Testamentet! Brutaliteten, ett frossande i gemena och upprörande nidingsdåd är också typiskt för den judiska läran - tänk på alla dessa katastrofer och barbariska grymheter som det vimlar av i judendomens Bibel alltifrån Lots hustru som förvandlades till en saltstod till hur kung David brände upp ammoniterna sedan han först "hade styckat dem i småbitar under bilor av järn och tröskvagnar av järn" och hur samme David lät skära av förhudarna på tvåhundra filistéer för att överräcka dem till Saul i brudgåva för att äkta dennes dotter Mika! Och ångesten, dessa skräckstämningar i Hollywood - judarnas skräckfilmer, är också något typiskt judiskt - tänk bara på med vilken fasa judarna ser på sin hämndgirige och mordlystne Gud i den judiske Bibeln, så till exempel i Moses avskedssång - i Femte Moseboken trettioandra kapitlet, verserna 22, 23, 24 och 25 där det heter:

"Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup, den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. Jag ska hopa olyckor över dem, alla mina pilar ska jag avskjuta på dem. De ska utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter och bitter pina, jag ska sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift. Ute ska svärdet förgöra deras barn, och inomhus ska förskräckelsen göra det: ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän."

Judarna kallas - med rätta - för Bibelns folk: deras förfäder har skapat Bibeln och själva är de skapade av denna deras judiska Bibel.

Därför är det typiskt judiska präglat av denna judebibels anda: självmedlidandets sentimentalitet, arrogansen genom tron att vara ett Guds utvalda folk, brutaliteten och ångesten - och med ett allt starkare judiskt inflytande över västvärldens kultur präglas också den av dessa för judendomen typiska inslag!

Det behövs inga utredningar om speciella sionistiska påtryckningar, även om man inte bör underskatta deras betydelse, för att förstå varför Israel har så inflytelserika vänner och supporters i Sverige - liksom i alla västerländska stater. Orsaken är främst kultursociologisk: kulturlivet har sedan drygt ett hundra år judaiserats genom de så kallade kulturjudarnas inflytande i pro-judisk eller eller pro-israelisk riktning. Vänskapsband har knutits och korruption har utnyttjats.

Låt mig här nämna följande namn på några kulturjudar, vilkas insatser och inflytande jag senare skall förklara:

Georg och hans broder Edvard Brandes i Danmark. Litteraturprofessorerna Karl Warburg, Henrik Schück, Oscar Levertin och Martin Lamm i slutet av förra århundradet och början av 1900-talet i Sverige. Alla dessa har utbildat tusentals litteraturvetare i pro-judisk anda och riktning!

Ekonomihistorikern Eli Hekscher i Sverige, för övrigt fader till högerpartiets ledare Gunnar Hekscher som även var professor i statsvetenskap och en tid diplomat, dennes son Sten Hekscher är idag statssekreterare i justitiedepartementet och debattör i rättsfrågor.

Professorn i konsthistoria i Lund och Dramatenchefen Ragnar Josephson, bror till Gunnar Josephson, ägare till Sandbergs bokhandel, som länge var den ledande bokhandeln i Stockholm. En äldre släkting var den kände konstnären och poeten Ernst Josephson, som blev sinnessjuk och - av ledande kritiker och konsthistoriker - räknas som "Sveriges störste konstnär".

Konstnärinnorna Hanna Pauli, född Hirsch, och Eva Bonnier, av den kända förlagsfamiljen Bonnier. Kring dessa utvecklades ett livligt kulturellt sällskapsliv med åtföljande kulturkotteri kring sekelskiftet för snart hundra år sedan.

Konstprofessorn Isaac Grünewald, modernistprofeten och vältalaren. Bankirerna och kulturmecenaterna Ernest Thiel, Jakob Fürstenberg, Conrad Pineus och Olof Aschberg, vilka understödde konstnärer och författare i sin samtid - Thielska Galleriet på Djurgården består av samlingar från bankiren Ernest Thiel, merparten av konstverken i Göteborgs konstmuseum är från Jakob Fürstenbergs privata konstsamling, Olof Aschberg ägde en magnefik villa i Frankrike som han upplät åt svenska socialdemokrater och kommunister.

Och sist men inte minst Stockholms dåvarande överrabbin Marcus Ehrenpreis, hedersprofessor, en tidig medarbetare till den förste sionistledaren Theodor Herzl. Den tidigare judekritiske socialdemokratiske redaktören Artur Engberg blev som ecklesiastikminister uppvaktad, påtryckt och omvänd av Marcus Ehrenpreis till judevänlighet. Alla dessa kulturjudar har utövat ett oerhört stort inflytande på det kulturbärande borgerliga skiktet i Sverige, dels under sin samtid, dels - genom elever - på senare generationer fram till våra dagar. Liberalism och humanism, som ju är de stora honnörsbegreppen för alla kulturambitiösa personer, har alltsedan dessa kulturjudar framträdde för bortåt ett hundra år sedan, alltid associerats till en judevänlig eller Israelvänlig inställning.

Bröderna Brandes i Köpenhamn, särskilt den flitige skribenten och föredragshållaren Georg Brandes, kom att utöva ett mycket stort inflytande också i Sverige genom att lansera vissa samtida europeiska författare för nordiska läsare och genom att hävda "frisinnade", "liberala" idéer och samtidigt håna alla andra idéer och deras representanter - och detta har sedan förblivit den föreskrivna normen för radikal och vällovlig kulturkritik i "liberal" anda.

Judevänlighet och även stor judeuppskattning - och därmed Israelvänlighet - är alltså en grundmurad tradition inom de ledande bildade liberala skikten i Sverige - liksom i andra västliga demokratier. Att opponera mot detta och analysera judendomens och sionismens giftiga makt blir som en hädelse: ett oförlåtligt brott mot all anständighet som dessutom associeras till det "värsta" av allt: "antisemitism" och även "nazism", till medeltida vidskepelser och fördomar!

Den judiska propagandans huvudteser bör ytterligare kommenteras:

1.  
2. Att judarna skulle vara "det äldsta kulturfolk som överlevt från antiken till våra dagar", är naturligtvis en propagandalögn - av det mycket enkla skälet att judarna under antiken aldrig var något kulturfolk. Det framgår av att inga av antikens kulturfolk i dåtidens Mellanöstern observerade judarna, inte förrän ett stycke in på 100-talet före Kristi födelse och då av seleukiderna under Antiokus Epiphanus som en fanatisk präststyrd stam under Judas Mackabeus. Den store grekiske geografen och historieskrivaren Herodotos, som levde på början av 400-talet före Kristus och som bereste hela Mellanöstern, inklusive Palestina, kunde inte upptäcka judarna. Dessutom framgår det av judendomens egen Bibel - Gamla Testamentet - att judarna - eller Israels folk - var en synnerligen barbarisk folkstam, alls inget kulturfolk. Arkeologerna, som ingående grävt i Palestina, har inte funnit några lämningar av en judisk kultur, medan man däremot funnit rikliga fynd av en högtstående kananéisk (palestinsk) kultur liksom av en ännu mer högtstående filistéisk kultur.

    

3. Att judarna skulle ha varit "det första och enda folket som skapat en monoteistisk religion", alltså tron på en enda gud, är en annan judisk propagandalögn: dels var den judiska religionen ingen religion i egentlig mening, eftersom man inte tror på ett liv efter döden: "Ty du är stoft, och till stoft ska du åter varda", heter det i Första Moseboken, tredje kapitlet, vers 19, dels trodde denna judiska religion inte på en enda gud för alla folk, andra folk hade enligt judendomen "andra gudar", dels - och detta är det mest avgörande - fanns monoteistiska religioner många tusen år tidigare hos andra folk, bland annat i dyrkan av solguden, och den egyptiske farao Echnaton lanserade ju monoteismen i Egypten långt innan det fanns några judar eller hebréer!

    

4. Att judarna skulle ha skänkt världen den mest högtstående etik och moral i "Tio Guds Bud" är också en judisk propagandalögn. Inspirationen till Tio Guds Bud fick judarna från Babylonien (som ligger i dagens Irak), närmare bestämt från den babyloniske storkonungen Hammurabis lagar från 1900-talet före Kristus! Tio Guds Bud är för övrigt inte kännetecknande för judendomen, eftersom redan judendomens gud, Jahve, bryter mot flertalet av sina egna budord - eller rättare sagt mot de budord som lagts i hans mun men som stulits från Hammurabis lagar, och sedan bryter först de judiska patriarkerna, Abraham, Isak och Jakob mot sjätte budet, och Juda, varifrån judarna skall härstamma, bryter mot åttonde och nionde budet, när han säljer sin bror Josef för 20 siklar silver till ismaeliterna, efter vad som omtalas i judendomens Torah, i Första Moseboken, trettiosjunde kapitlet, verserna 27 och 28.

    

5. Att judarna skulle vara "de ledande inom vår tids kultur" är naturligtvis judiskt propagandaskryt och kan härledas endast från det förhållandet att det i västvärlden av idag är övervägande judiska skribenter och redaktörer i judiskt ägda tidningar och tidskrifter som - i egenskap av självutnämnda smakdomare - korar judiska stamfränder till de kulturellt ledande. Under de perioder i olika länder i västvärlden då kulturen stod som högst - till exempel i Spanien, England och Frankrike under 1600-talets första hälft, i södra Tyskland i början av 1800-talet liksom i Wien - alltså när Cervantes, Lope de Vega och Velazques levde i Spanien, då Shakespeare levde i England, då Racine och Moliere och La Fontaine levde i Frankrike, då Goethe, Shiller och Kant levde i Tyskland och då Mozart och sedan Schubert och Beethoven levde i Wien - då - under dessa tider - hade judarna överhuvudtaget inget politiskt och kulturellt inflytande: från Spanien hade judarna fördrivits 1491, från England 1290 och återvände dit först på 1650-talet genom Wilhelm av Oranien, från Frankrike fördrevs judarna 1346 och kom tillbaka endast i smärre skaror i slutet av 1680-talet, i Tyskland och Österrike levde judar endast i ett mindre antal i ett fåtal städer i slutet av 1700-talet och början av 1800-tslet. Den stora tillströmningen av judar - från Östeuropa till Central- och Västeuropa - kom först under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet. Allt detta utesluter självfallet inte att påfallande många judar utmärkte sig på skilda kulturella områden - men kvaliteten på många starkt upphaussade kulturjudars prestationer är långtifrån alltid så genial som de själva vill tillmäta den. Böjelsen för sentimentalitet, brutalitet, sensationsmakeri och dålig, ofta prålig smak skämmer många judiska kulturalster, vilket bland andra Richard Wagner så träffande påtalat i sin uppgörelse med sin samtids judiska musiker som trängde sig fram i rampljuset, Meyerber, Offenbach och flera andra.

    

6. Att judarna skulle "vara upphov till vetenskap och forskning redan under antiken" finns det inte några som helst belägg för utan måste också tillskrivas den judiska propagandamyt som kärt omhuldas. Först i vårt århundrade har judar utmärkt sig inom vetenskap och forskning - men också här - liksom inom konst, musik och litteratur - att de kvalitativa värdena långtifrån alltid varit av den höga halt som de judiska propagandisterna velat ha den till.

    

7. Att judarna "genom större duglighet och kunskapsambition skulle ha väckt andra folks avund och orsakat judeförföljelser", är inte heller bestyrkt av fakta - även om det inte vare sig kan eller bör bestridas att judarna får anses vara en ovanligt företagsam och amitiös grupp som i hög grad lyckats hävda sig ekonomiskt och socialt, vilket dock till stor del har att göra med den judiska sammanhållningen: att judar gynnar varandra, ofta på andras bekostnad.

När vi avslöjar dessa ständigt återkommande lögner i den judiska och sionistiska propagandan, kan man inte vänta sig något annat än att vi blir beskyllda för antisemitism eller judehat (istället för att vi bemöts i sak i en öppen och fri debatt), vilket i sak är absurt ur alla synpunkter utom den psykologiska. Det är ju ett välbekant faktum att varje lögnare som avslöjas söker undkomma sitt trängda läge genom undanflykter och motbeskyllningar. Förutsättningen för den judiska makten är att man lyckats indoktrinera folk i tron att "antisemitism" - det vill säga mestadels vaksam kritik av den judiska makten - är den mest vederstyggliga av alla moraliska laster, precis som orden "fascist / fascism" och "borgerligt reaktionär" är det mest avskyvärda som kan åsättas en person i totalitära kommuniststater - eller ordet "kommunist" i verkligt fascistiska diktaturer!

Att de så uppenbara lögnerna i den judiska och sionistiska propagandan kunnat gälla för sanningar i Sverige och andra västländer vittnar just om - just det! - den påfallande starka judiska makten över opinionsbildningen. Om det verkligen hade funnits en seriös undervisning i skolorna i historia, religionshistoria och i propagandapsykologi, så skulle självfallet dessa judiska propagandalögner aldrig kunna utkolporteras utan att genast avslöjas!

Låt mig här avslutningsvis nämna det tydligaste exemplet på den judiska - och för Israel så viktiga - makten utövas ceremoniellt, nämligen genom den judiska exploateringen av sina i kriget döda, i den så kallade "Förintelsen"! Att jag här talar om den så kallade Förintelsen är för att markera hur den judiska propagandan vrider nacken av människors förnuft enbart genom detta ordval: någon förintelse av judarna kan självfallet inte ha ägt rum, eftersom tillräckligt många av dem bevisligen överlevt och bland annat kunnat invadera Palestina och där upprätta sin judiska stat Israel!

Överallt i Europa där det under andra världskriget fanns koncentrationsläger med bland annat judiska fångar, så har det - genom energisk judisk försorg - upprättats monument - liksom förstås i Israel, Yad Vashem, och även i Washington där ett gigantiskt judemonument håller på att resas. Det stannar emellertid inte vid detta. Så fort en israelisk deputation - den må vara officiell eller ej - besöker Västtyskland eller något annat europeiskt land som var indraget i kriget och där judar omkom, beger sig denna israeliska deputation genast till judemonumentet tillsammans med värdlandets regeringsrepresentanter, varvid en stilla andaktsstund följer, ofta med tal om att denna mänsklighetens största förbrytelse aldrig mer får upprepas! Enbart detta är speciellt judiskt! Inte begär den brittiska regeringen, den västtyska regeringen eller den franska eller amerikanska regeringen att alla gästande statsbesök först måste avlägga ett besök och en vördsam hyllning till det egna landets stupade soldater och omkomna civila under andra världskriget! Inte begär Algeriets regering att varje gästande utlänningsdelegation först skall avlägga en ceremoniell hyllning till de stupade och dödade algerierna under kriget mot Frankrike - och så vidare! Men för judarna är det ett pockande krav att alla utländska officiella besökare skall hylla omkomna judar, inte bara i själva Israel utan även i andra länder där judar (bland många andra människor) har omkommit i kriget! Judarna kräver att judisk sorg skall vara hela mänsklighetens tragedi! Men inte nog med allt detta: Också när Israel inte är inblandat i ett statsbesök skall judar i alla fall hyllas. Så till exempel när USA:s president George Bush nyligen besökte Polen, så måste han besöka Auschwitz, och i Ungern, måste han besöka Raoul Wallenberg-monumentet som ju är ett monument över i Ungern under andra världskriget borttransporterade judar! Förlust av judiska liv skall vara en särskild sorg för hela mänskligheten - det är uträkningen! Och långtifrån bara en sorg, det skall vara en självförebråelse, en självanklagelse som judarna kan - och ska få - kräva ständig gottgörelse för! Att judarna i Palestina idag begår ett pågående folkmord mot det palestinska folket, det är ett tabu som man inte får nämna!

Det är på detta sätt som Israel exploaterar sina döda för att utöva den psykologiska och ekonomiskt så lukrativa utpressningen mot västvärlden - inte bara mot tyskarna utan också mot alla de andra folken som - som judarna säger - lät Förintelsen ske! Detta också, för att avleda uppmärksamheten från judarnas pågående brott i Palestina idag. Att detta ständigt kan fortgå utan att någon märkbar protest hörs vittnar om den judiska makten! Och observera: utan denna judiska makt skulle Israel varken ha kunnat bildas eller överleva!

Vem bryr sig om de över 50 miljoner dödade och stupade i andra världskriget - inga utom de anhöriga, inga politiska växlar dras på dem. Eller på de över 60 miljoner som dödats eller stupat i över hundra krig efter andra världskriget? Det är bara de omkomna judarna som räknas - helt enkelt därför att för judar är det bara judar som räknas som människor, "offer för hemska tragedier", och det är detta judiska tänkesätt som Israel påtvingat västvärlden.

 

32

DEN SIONISTISKA MAKTEN I SVERIGE

 

Den sionistiska makten i Sverige - liksom i andra västerländska demokratier - är dels politisk, kulturell och finansiär, dels psykologisk. Förutsättningen för denna sionistiska makt är det väl uppbyggda sionistiska inflytandet över viktiga opinions- bildande och beslutsfattande målgrupper i det svenska samhället.

De viktigaste målgrupper som sedan länge har utsatts för ett konstant sionistiskt inflytande är följande:

Utbildningsväsendet: skolan, inklusive läromedlen, och universiteten och högskolorna, särskilt de humanistiska ämnena liksom de samhällsorienterade.

Massmedia: alltså press och etermedia som TV och Sveriges Radio, inklusive journalisthögskolorna.

Underhållningsindustrin, främst film och teater, särskilt den seriösa som är medvetet kulturell och opinionsbildande.

Hela det kristna samfundet, där särskilt frikyrkorna med deras bibelfundamentalistiska grundinställning redan är pro-sionistiska. Men också Svenska kyrkan är utsatt för konstanta sionistiska påtryckningar och har avsvurit sig den tidigare evangeliskt kristna konfrontationen med judendomen i dess fariséiska variant i Talmud.

Alla de politiska partierna, från vänster till höger, särskilt folkpartiet (som uppbärs av två starkt prosionistiska fraktioner, de frireligiösa och kulturradikalerna), men även moderaterna och socialdemokraterna är - av något skilda anledningar - i grunden prosionistiska: moderaterna - liksom folkpartiet - har köpt det sionistiska slagordet om Israel som Mellanösterns enda demokrati omgivet av terroristiska arabiska diktaturer, och vissa socialdemokrater har åtminstone tidigare köpt den sionistiska propagandabilden av Israel som en "radikal socialistisk vision med kollektivjordbruk (kibbutzerna) och en stark socialistisk fackföreningsrörelse (Histradut)". Israels "arbetarparti" är ju också ett "broderparti" till det svenska socialdemokratiska partiet inom Socialistinternationalen.

Låt mig något precisera vad jag här har sagt om det sionistiska inflytandet över skolan, högskolorna och universiteten. Detta betyder alltså att barn, ungdomar och även äldre som får kvalificerad utbildning utsätts för ett sionistiskt inflytande: att de får den judiska och sionistiska versionen och tolkningen av alla konflikter i historia och samtid som Palestinakonflikten, medan den andra sidan i dessa konflikter avfärdas som på olika sätt ondskefulla, det må vara egyptierna, babylonierna, perserna eller romarna i den bibliska historien, det må vara de kristna i Europa under medeltiden ända fram till den franska revolutionen för 200 år sedan eller i Ryssland ända fram till bolsjevikrevolutionen år 1917, nazisterna i Tyskland och sedan i andra världskrigets Europa, det må även vara Israel i krigen mot arabstaterna - ständigt hävdas som en historisk sanning, och samma grudtes i undervisningen som sanning, nämligen den sionistiska versionen och tolkningen: att "judarna alltid orättvist förföljts, mördats och massakrerats av de andra". "Att judarna är de goda, de andra de onda!"

Att denna judiska och sionistiska version och tolkning är historiskt falsk, till stora delar rena myter som den bibliska historiens skildringar i Gamla Testamentet, det vill säga den judiska bibeln, och i övrigt judiska eller sionistiska partsinlagor som det finns välgrundade skäl att ifrågasätta, det anses otillbörligt att ens antydningsvis framhålla, och detta därför att sionisterna i sin aggressiva och starkt emotionellt laddade propaganda lyckats utsätta västvärlden för en psykologiskt betingad utpressning genom att i alla sammanhang hävda: "Var och en som söker bagatellisera judarnas lidanden och de förskräckliga förföljelser och massmord som de utsatts för gör gemensam sak med antisemiterna, judarnas plågoandar och judebödlarna": dessa skeptiker och tvivlare som vågar öppet ifrågasätta den judiska historieversionen i sionistpropagandan förklaras stigmatiserade, för evigt brännmärkta i sina svarta själar som Satans anhang, som antisemiter!

Här ser vi resultatet av det sionistiska inflytandet inom utbildningsväsendet, i skolor och vid högskolor, till exempel journalisthögskolor, och vid universitet, ett inflytande som blivit sionistisk makt, väl inmutad som indoktrinering - och detta fortsätter sedan jämsides i massmedia, alltså i de opinions- eller åsiktsbildande medierna, i dags- och veckopressen, i televisionen och i den rikstäckande radion: den judiska propagandans historieversion om judarna som de oskyldigt förföljda och utsatta för pogromer och massmord av så gott som alla andra folk, som var onskefulla och vilt barbariska, det är också där - i massmedia - något som inte bara får och inte kan ifrågasättas. Bara den stillsamma frågan - Kan det inte ha varit judarna som har provocerat andra folk till att begå övergrepp mot dem som tex i Palestina? - är en otillåten fråga, en fråga som varje svensk indoktrinerats till att blygas och skämmas för. Och skulle någon till äventyrs ställa frågan - Hur är det egentligen med judendomen och dess lära om judarna som deras Guds utvalda folk, ett herrefolk som uppmanas av sin judegud Jahve att mörda palestinierna för att röva till sig deras land, det utlovade landet som är Palestina. Har judarna inte därmed skilt sig från alla andra folk som de med förakt ser ner på och vill utnyttja och behärska? - ja, då besvaras aldrig den frågan utan den bemöts med först tystnaden förstämning och sedan med det djupaste förakt. Frågeställaren förvisas till antingen offentlighetens skamvrå, eller, om frågan ställs offentligt, riskerar vederbörande ett åtal för smädelse och missaktning av folkgruppen judar!

I massmedia fungerar emellertid den osynliga självcensuren på så sätt att den som enbart ställer dessa frågor, om så bara i en blygsam insändare, aldrig får sitt opus infört, vare sig i en tidning eller i något debattprogram i riksradion eller televisionen.

Detta är den sionistiska makten.

Ty när en viss grupp aldrig får sina uppgifter och åsikter ifrågasatta ens med väl bestyrkta fakta, då har denna grupp - och det gäller just sionisterna eller, om man så vill, judarna - tillskansat sig den oerhörda makten att få bestämma vad som är sanning och lögn i alla de konfliktfrågor där gruppen i fråga själv är eller har varit inblandad - och dessutom makten att håna, begabba och nedtysta sina kritiska motståndare.

Detta om utbildningsväsendet, alltså den undervisning som meddelas i skolan, högskolorna och universiteten och inom de opinionsbildande massmedierna, där sionisterna utövar ett stort inflytande och därmed tillskansat sig makten att diktera villkoren för vad som är sant och lögn i alla de konfliktfrågor där judarna eller sionisterna har varit eller är inblandade, en makt som också omfattar rätten att avhåna eller utfrysa sina kritiker.

Men sionisternas inflytande och makt stannar inte vid detta, den omfattar även kulturlivet och den offentliga underhållningen. Sionisterna har nämligen tidigt varit fullt medvetna om att också kulturlivet - det vill närmast säga utgivningen av litteratur, alltså förlagsverksamhet, den populära för massorna liksom den mer exklusiva för eliten, är av största betydelse för opinionsbildningen och att det därför gäller att skaffa sig inflytande över dessa opinionsbildande sektorer i samhället. Till kulturlivet hör ju även teatern, inklusive kabaréer och revyer och så vidare liksom den populära musikunderhållningen för massorna och konserter och operetter liksom musicals och förstås operor. Också här dominerar sionisterna - liksom inom filmen, biograffilmen, videofilmen och TV-filmerna.

Nu skall man inte tro att sionisterna är så enfaldiga, att de utnyttjar sitt starka inflytande över hela kulturlivet genom att där - på olika kulturens områden - propagerar direkt för sionismen och ständigt griper varje tänkbart tillfälle att glorifiera den judiska staten Israel och alltid hånar eller misstänkliggör sionismens kritiker och fiender. Nej, om de gjorde det, skulle de snart genomskådas och folk skulle ana oråd och se till att få bort dem - till exempel helt enkelt genom köpbojkott: man skulle inte köpa deras tidningar, böcker, filmer och inte betala inträde till deras teaterföreställningar, rockkonserter och så vidare!

Sionisterna är mycket slugare än att utmana folk med oupphörlig sionistpropaganda och lovsånger till Israel. De ständiga lovsångerna till Israel är avsedda väsentligen för internt bruk: sionisterna emellan och som led i propagandans påtryckningar på judar att kraftfullare och generösare gynna Israel med rikligare gåvor till den judiska staten, en självförgudad stat som kräver sina offer liksom Jahve krävde sina ständiga tributer av "Israels folk" redan under "vandringarna i Sinai öken"!

Hur arbetar då den sionistiska propagandan riktad till och främst avsedd för "gojer", icke-judar?

Som framgår av vad som tidigare sagts arbetar den sionistiska propagandan genom att oavbrutet indoktrinera massorna i föreställningen att det bara eller främst är judarna som ständigt lidit under förtryck och grymma förföljelser av andra folk (läs Vad är Israel?, s. 177, punkt 17, andra stycket, rad 7, s. 178 fram till punkt 18.)

Den sionistiska propagandan angriper häftigt varje uppdykande opposition som ondskefull "antisemitism" för att därmed få all obekväm kritik avskydd och helst lagligen förbjuden. (Se vidare i boken Vad är Israel?, s. 170, punkt 11, rad 8 till och med s. 171, punkt 12, s. 171, 172, 173.)

Men hur kan denna sionistiska propaganda få sådan genomslagskraft i så gott som alla opinionsmedia i Sverige?

Svaret är: Genom systematiska samverkande organisatoriska verksamheter och påtryckningar på alla de viktiga opinionsbildande sektorerna, främst inom undervisning och massmedia inom den "seriösa" bokutgivningen liksom andra kulturaktiviteter. Förutsättningen är naturligtvis judisk skolning av tillräckligt många judar i och för sionismens sak liksom en självklar judisk infiltrering av alla dessa viktiga opinionsbildandse områden: att det alltid finns sionistiska judar i massmedia, i de stora rikstidningarna liksom i televisionen och riksradion, inom de stora bokförlagen som anger tonen inom bokutgivningen, i teatrarna, inom filmproduktionen och så vidare. Också inom skolöverstyrelsen och de fria bildningsförbunden. Överallt skall det finnas lyhörhet och "förståelse" för de direkta sionistiska påtryckningarna som systematiskt utgår från - till exempel i Stockholm - Judiska församlingen och Judiskt Center. Så till exempel har man från sionistiskt håll lyckats binda upp de ledande politiska partierna - genom energisk och målmedveten lobbyverksamhet i riksdagen - till lojalitetsförklaringar med den judiska staten Israel och proklamationer om kamp mot "antisemitismen", allt enligt sionisternas föreskrifter. Inför till exempel det senaste riksdagsvalet förra året samlade sionisterna representanter för socialdemokraterna, centern, folkpartiet och moderaterna i sådana gemensamma proklamationer till stöd för Israel och uttalanden mot vad man kallar framväxande antisemitism. I varje större riksdagsparti finns också sionister som riksdagsledamöter, inom den socialdemokratiska finns till och med en sionist, Anita Gradin, som utrikeshandelsminister.

 

33

ISRAELS MAKT I SVERIGE

 

När jag i Radio Islam påtalat och även med fakta belyst den sionistiska makten till stöd för den judiska inkräktarstaten Israel i Palestina, så finns det många som misstroget skakar på huvudet och säger: - Inte har väl sionismen någon makt eller något otillbörligt inflytande i Sverige, ett neutralt land som inte rättar sig efter några främmande stater eller organisationer och deras påtryckningar!?

Jag skall här sammanfattningsvis påvisa att det faktiskt förhåller sig så att sionismen - och därmed staten Israel - har ett betydande inflytande och utövar en makt som ingen annan utländsk stat även i Sverige - liksom i andra väststater, främst förstås USA där den sionistiska eller judiska lobbyn är särdeles stark och inflytelserik.

För att förstå hur denna sionistiska makt utövas till stöd för Israel i Sverige måste man först försöka sätta sig in i vad Israel kan begära av Sverige. Det är självfallet inte ständiga lovsånger till Israel, eftersom det genast skulle avslöjas som otillbörlig israelisk propaganda och få motsatt effekt. Nej, det är istället att förhindra all sådan grundlig kritik av Israel som - i en demokrati som Sverige - kan leda till bredare folkliga protestyttringar med krav på den svenska regeringen och de svenska oppositionspartierna att bojkotta Israel som en orättfärdig och grym rasiststat liksom Sverige bojkottar apartheidens Sydafrika.

Vad gör då Israel för att förhindra alltför ovälkommen och obekväm kritik av den judiska staten och dess instrument för makt och påverkan i andra länder, alltså Världssionistiska Organisationen och Världsjudiska Kongressen? Låt mig sammanfatta:

1. Så kallad "antisemitism" blir brottslig, enligt brottsbalken.
2. Antisionism som sägs syfta till att "förinta Israel" och anställa nya "massakrer på judar" förklaras vara moraliskt likställd med den lagstridiga antisemitismen. Därmed har det blivit så gott som omöjligt att offentligt ifrågasätta den judiska inkräktarstaten Israels existensberättigande.
3. FN:s beslut 1975 att sionismen är en form av rasism och att likställa med Sydafrikas apartheidsystem har bestämt avvisats av den svenska regeringen liksom av alla de stora riksdagspartierna - trots att FN i andra sammanhang alltid respekteras av Sverige.
4. Inga av de ledande riksdagspartierna och inga kraftfulla opinionsyttringar i massmedia har någonsin framfört krav på sanktioner mot Israel, trots att Israel konstant - under hela sin 41-åriga existens - har brutit mot folkrätten liksom mot alla FN-resolutioner riktade mot den judiska staten.
5. Världssionismen, som inte är någon inbillning av paranoida konspirationsteoretiker utan i hög grad en konkret realitet, bevakas och granskas aldrig av svenska massmedia, trots att dessa säger sig vara ambitiösa och bedriva så kallad undersökande journalistik. Därmed får den svenska allmänheten aldrig klart för sig att Israel är en världskonspiratorisk makt - just genom det världsomfattande sionistiska stödet i olika länder, också i Sverige.
6. Inte heller förekommer det någon journalistisk bevakning och granskning av världsjudendomen, organiserad genom Världsjudiska Kongressen, och som i samverkan med världssionismen stödjer Israel.
7. Visserligen rapporterar massmedia om Israels övergrepp mot palestinierna, särskilt under intifadan, det bortåt 20 månader långa palestinska folkupproret mot ockupations - och våldsmakten Israel, och visserligen återges sammanställningar av rapporter från ideellt humanitära organisationer som Amnesty International och Rädda Barnen om Israels brutala övergrepp - men detta slås inte upp med stor kraft i massmedia för att påtagligt skaka om den svenska opinionen så att starkare folkliga protestyttringar kommer fram. Här fungerar sionistcensuren i det fördolda.
8. Däremot har massmedia ständigt stora pådrag om judarnas lidanden i det förflutna, särskilt under andra världskriget, för att indoktrinera massorna i den önskade sionistpropagandans bild av judarna som de oskyldiga offerlammen i historien och dessutom för att avleda uppmärksamheten från de aktuella och ständigt pågående sionistiska förtrycken mot palestinierna - alltså, just vad Israel vill!
9. Trots att kritiken av sociala missförhållanden och politisk korruption ägnas stort utrymme i svenska massmedier - liksom för övrigt än mer i amerikanska - så förtigs systematiskt den sionistiska lobbyns oerhörda makt och inflytande i USA, låt vara att det här finns enstaka undantag som DN:s reporter Åke Ringberg i hans år 1988 utkomna bok Blodet i Beirut.
10. Vidare förtigs i svenska opinionsmedia fullständigt den makt som sionisterna utövar genom den judiskt dominerade ägarstrukturen i USA:s massmedia, filmindustri, bokförlagsverksamhet, musikindustri och så vidare - inte alltid för att bedriva direkt och öppen propaganda för Israel men för att förytliga och fördumma massorna och för att därmed avleda uppmärksamheten från Israels makt genom världssionismen.

Det säger sig självt att allt detta tjänar Israels intressen: genom smygcensur har sionisterna lyckats styra en i övrigt fri opinionsbildning till att aldrig offentligt grundligt kritisera Israel och dess förehavanden med agenter i Sverige och övriga västvärlden. Därmed är Israels skyddat som en fridlyst djurart som aldrig får vidröras.

 

 

34

OM JUDISK FRÄCKHET

 

Den judiska fräckhet som judarna själva - på hebreiska och sinsemellan - kallar chutzpeh, en sådan fräckhet som överstiger gojims (icke-judarnas) fattningsförmåga, eftersom gojim har uppfostrats med en viss anständighet som t ex att det är fult att ljuga och att självberöm är skryt som luktar illa mm. Innan jag kommer in på två exempel på judisk fräckhet hos två rabbiner, den i USA verksamme judiske rabbinen Avi Weiss och den från USA till Stockholm importerade överrabbinen Morton Narrowe, så måste jag erinra om att judisk fräckhet är själva livsvillkoret för sionismen: utan oerhörd fräckhet ingen sionism.

1. Att judarna enligt sin egen tro och heligaste bok, Torah, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet, anser sig vara och ha stöd för att de är Guds eller Herrens utvalda egendomsfolk, förmer än alla andra folk med rätt att härska över andra folk genom att döda eller bedra dem. Detta är ju en gränslös fräckhet, chutzpeh, en judisk fräckhet! Jag hänvisar här till andra Mosebok kap.19 vers 5!

2. Att judarna anser sig ha rätt att stjäla andra folks land, mörda och fördriva detta lands inbyggare, som ju fallet var - enligt judendomens Torah och heliga Bibel - när Israels folk rövade till sig Kanaans land, det nuvarande Palestina, och till på köpet på sin Guds och Herres befallning och med hans välsignelse och stöd. Detta är ju en sagolik fräckhet, i synnerhet när detta röveri och dessa folkmord maskeras som religion med ett prästvälde, rabbinerna, och särskilt heliga kultplatser, synagogorna, som judarna begär särskild respekt och aktning för i namn av religionsfrihet. Sådan fräckhet överstiger vanliga och anständiga människors fattningsförmåga. Detta är bara inte möjligt tror folk. Men för judarna finns det inget bedrägeri och ingen svindel som inte är möjlig. Ändamålet helgar judarnas medel, också bedrägeri mot gojim.

3. Att judarna faktiskt tror och verkar för att erövra hela världen och döda alla som motstår ett judiskt världsherravälde och förslava alla de andra folken samtidigt som judarna talar om rättvisa och fred. Detta är ju en fullkomligt makalös fräckhet som inga anständiga människor tror är möjlig. Men detta är judendom och detta är sionism. Läs vad judarnas störste profet i deras heliga Bibel, profeten Jesaja, säger i kapitel 60 med rubriken Sions kommande härlighet vers 12:"Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras." Här framgår ju klart vad de är ute efter med sin sionism, Sions kommande härlighet, ett judiskt världsherravälde med andra folk dödade eller förslavade!

4. Att judar som i ett par tusen år levt i olika länder, huvudsakligen Europa, med ett medborgarskap i dessa olika länder och som talar dessa olika länders språk och - åtminstone i stort sett - anpassat sig till dessa olika länders kultur och sedvänjor förklarar att de är ett folk med Palestina - bibelns Kanaans land - som sitt så kallade hemland och förklarar självsvåldigt att de har rätt till detta land, rätt att invadera detta land Palestina och rätt att döda eller fördriva landets invånare, palestinierna! Enbart detta är ju en fullkomligt otrolig fräckhet, judisk fräckhet, som övergår vanligt anständigt folks fattningsförmåga. Detta är sionismen! Tänk om andra folk skulle förklara något motsvarande: Nord - och Sydamerikas indianer skulle utplåna USA, Kanada och alla de många latinamerikanska staterna och driva iväg alla vita och andra invandrade folk eller döda dem och säga att de har gudomlig och mänsklig rätt till detta! Och om man går ännu längre tillbaka i historien - judarna gör ju anspråk på ett land som deras förfäder skulle ha haft för över två tusen år sedan - ja, då skulle italienarna återupprätta Romarriket och förklara alla medelhavsländer och dessutom Frankrike, Belgien, Holland, England, södra Tyskland, Schweiz, Österrike, Bulgarien, Rumänien och så vidare som romerska provinser med romerska ståthållare. Hela tanken om att vrida historien tillbaka två tusen år eller ännu längre - ty redan på Jesu tid levde flertalet judar utanför Palestina som ju då var en romersk provins - är så absurd och så alltigenom orimlig. Men judisk fräckhet förnekar sig inte. Sionisterna har med list, våld och terror tilltvingat sig palestiniernas land och fått mängder av andra stater, däribland snälla Sverige, att försvara judarnas rätt till det ockuperade Palestina, den judiska staten Israel! Ty kom ihåg, hela Israel är det ockuperade Palestina!

5. Och inte nog med att de judiska sionisterna faktiskt har lagt beslag på Palestina och med hjälp av utländskt kapital byggt upp sin judiska stat Israel till en veritabel vapenarsenal med bland annat hemliga kärnvapen och missiler, i nära samarbete med en annan rasiststat, apartheidens Sydafrika, sionisterna bygger även målmedvetet upp femtekolonnstyrkor och agenturer åt detta Israel i alla länder där det bor judar - flertalet judar bor ju inte alls i denna judiska inkräktar- och ockupationsstat Israel utan huvudsakligen i USA, i Sovjet och i Västeuropas stater liksom i många andra stater i världen - och alla dessa judar - i diasporan som de själva säger - organiseras av Israel som Israels agenter och utan att detta ens får påtalas i opinionsmedia, eftersom judarna då med ett unisont galltjut skriker om "antisemitism" och annalkande judeförföljelser och judemord, vilket är ett effektivt sätt att styra opinionen och sätta munkavle på alla oppositionella. Därför har sionisterna också sett till att skaffa sig makt och inflytande över alla opinionsmedia i västvärlden, pressen, radion, televisionen, filmindustrin, teatern, bokproduktionen och så vidare som går sionismens, alltså Israels, ärenden eller i varje fall inte protesterar mot sionismen och dess förehavanden! Vad är väl detta om inte judisk fräckhet, en chutzpeh så oerhörd att vanligt anständigt folk bara inte fattar att sådan fräckhet är möjlig.

Eftersom flertalet människor i Sverige liksom i andra västländer har blivit så totalt indoktrinerade och hjärntvättade av den sionistiska propagandan, så är det nödvändigt att upprepa dessa grundläggande fall av judisk fräckhet: att judarna anser sig vara ett herrefolk, ett utvalt Gudsfolk, att judarna anser sig ha rätt till palestiniernas land där de bodde för två tusen år sedan och aldrig då som enda folk, att judarna faktiskt - enligt deras egen tro - är ute efter ett världsherravälde där alla andra folk är deras slavar, och att judarna med sin sionism erövrat inte bara Palestina utan där byggt upp en väldig krigsmaskin med utländskt kapital och dessutom håller sig med femtekolonnare och agenter för Israel i andra länder. Fräckheten ligger inte minst däri att Sverige och många andra västländer, särskilt USA, har fallit till föga för denna judiska fräckhet.

De sionistiska judarna - som vill tvinga omvärlden att stödja den sionistiska ockupationen av Palestina - är klart och avsiktligt ute efter att upprätta "ett Stort Israel" !

 

JUDEA HOLIDAY INN

Här är några konkreta exempel på typisk judisk fräckhet! Det första fallet: rabbinen Avi Weiss. Denne rabbin Avi Weiss verksam i USA begav sig till New Orleans i den sydliga delstaten Louisiana i mitten av augusti för att närvara vid det republikanska partiets nationalkonvent där man skulle utse vice presidenten George Bush till republikanernas presidentkandidat inför 1988 års presidentval i USA. Rabbinen Weiss är anhängare av Gush Emunim, en sionistisk organisation, som mycket energiskt , mycket påstridigt och mycket öppet förklarar att Västbanken är Guds löfte till judarna som på inga villkor får bli - vad det är - det vill säga palestinskt utan måste vara rent judiskt. Denne rabbin Weiss blev mäkta upprörd i sin innersta judiska känslor, när han tog in på ett motell strax utanför New Orleans och fann att detta motell hade namnet West Bank Holiday Inn. Detta betyder helt enkelt att det är ett värdshus för semesterfirare beläget på västra stranden av den stora floden Missisippi, och har alltså inget i sak att göra med Västbanken, det vill säga västra Jordanstranden i Palestina. Men rabbinen Weiss, som den fanatiske jude han är, blev mycket förtörnad och tog våldsam anstöt. Rabbinen Weiss sökte därför upp ägaren till detta motell och begärde att man snarast skulle byta ut detta, som han sade, skändliga namn till Judea and Samaria Holiday Inn. För judarna finns nämligen inte Västbanken eller västra Jordanstranden, eftersom denna benämning döljer att detta är helig judisk mark som med biblisk benämning heter Samarien och Judéen. Rabbinen Weiss har med sin judiska lobbygrupp redan arbetat hårt för att tvinga ägarna till detta motell att byta namn till Judea and Samaria Holiday Inn.

Från arabiskt - amerikanskt håll har man gjort följande kommentar:

Om denne rabbin Weiss lyckas i sitt uppsåt, blir det med all sannolikhet ett prejudikat och vi kommer att få se energiska judar överallt som i alla länder där det finns en flod yrkar på att varje krog och varje firma uppkallad efter vänstra flodstranden byter namn till Judea och Samaria, och Rive Gauche, Vänstra stranden i Paris måste då naturligtvis heta Judéen och Samarien, alltså hela området med studentkvarteren Quartier Latin måste då också byta namn till judiska kvarteren! Och om de arabiska studenterna i Paris skulle protestera och säga att de inte vill finna sig i detta, skulle de förstås bemötas med hetsiga demonstrationer av de judiska som anklagar dem för antisemitism och att vilja driva judarna ner i floden Seine!

 

SVERIGE BÖR BE OM URSÄKT

Låt mig så övergå till det andra exemplet på konkret judisk fräckhet och detta i Sverige. I en insändare i Dagens Nyheter onsdagen den 21 september 1988 under rubriken Sverige har aldrig bett om ursäkt skriver den från USA importerade överrabbinen i Stockholm, Morton H Narrowe, att det var fräckt och oförsynt av Sveriges utrikesminister Sten Andersson, kabinettssekreterare Pierre Schori och ambassadören på UD Torsten Örn att kräva att Israels regering borde be om ursäkt för Israels mord på FN-medlaren och juderäddaren greve Folke Bernadotte för 40 år sedan.

Observera nu noga, vad den judiska församlingens överhuvud i Stockholm, överrabbinen Morton H. Narrowe verkligen säger, ty det är så obetalbart i sin judiska fräckhet att man bara inte tror att det kan vara sant: en judisk rabbin, importerad från USA för att styra den judiska församlingen i Sveriges huvudstad, läxar upp ledande representanter för Sveriges regering för att de ger uttryck åt sitt - och svenska folkets - stora bestörtning över att den judiska staten Israel i TV släpper fram Folke Bernadottes mördare som inte bara stolt bekänner att de utfört mordet utan sedan också förklarar att dessa mördare utfört - vad de kallar - en vällovlig avrättning, därför att de anser att ett sådant mord skall upprepas, om FN försöker att genomdriva en delning av Israel, så att de sedan 1967 av Israel ockuperade Västbanken, Gaza och östra Jerusalem skulle utgöra en palestinsk stat - och Israels nuvarande regering har tigit och därmed samtyckt. Lägg märke till, att Israels regeringschef, premiärministern Yitshak Shamir var en av dem som gav order om mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte! Denne Shamir har aldrig straffats, tvärtom har han gjort lysande politisk karriär och innehar den judiska statens högsta ämbete! Och nu jämrar sig överrabbinen i Stockholm över att den svenska regeringen finner anledning att rikta en allvarlig förebråelse till Israels regering! Kan fräckheten gå längre? Jo, då, vänta bara! Det är inte slut med detta!

Överrabbinen Narrowe tar nu Sverige i upptuktelse för att Sverige inte har, som denne fräcke jude har mage att säga, bett om ursäkt för att Sverige för ett halvt århundrade sedan inte tog emot alla judar från Tyskland, eftersom Sverige bad de tyska myndigheterna att stämpla ett J i de tyska judarnas pass, så att de svenska myndigheterna kunde skilja agnarna från vetet eller judar från icke-judar. Överrabbinen Narrowes fräckhet består däri, att han rimligtvis måste känna till vad hans företrädare som överrabbin i Stockholm, Marcus Ehrenpreis och andra samtida judar då - för 50 år sedan - krävde, nämligen ett stopp för den judiska invandringen till Sverige från Tyskland. Det var alltså en direkt uppmaning från ledande judiskt håll i Sverige till den svenska riksdagen och regeringen som var orsaken till att Sverige fattade beslut om att stoppa ytterligare judisk invandring från Tyskland och att svenska regeringen i sin tur bad Tyskland att stämpla ett J i de tyska judarnas pass. Och nu kommer den fräcka från USA importerade Morton H.

Narrowe och säger i DN att "Sverige var delansvarigt för tusentals mördade judar som dog på grund av att dåtidenssvenska regering aktivt ingrep i ett historiskt skeende", när det verkliga förhållandet var den svenska regeringen då rättade sig efter judiska krav. Om någon är medskyldig till att tusentals judar dog, så är det självfallet de ledande svenska judarna med den dåvarande överrabbinen Marcus Ehrenpreis i spetsen! Alltså, också de som följer judiska uppmaningar anklagas för medskyldighet till andras brott, när det så passar judarna! För övrigt är det inte alls fastställt att några tusentals judar dog därför att de inte fick komma till Sverige - lika litet som det är dokumentärt fastställt att sex miljoner judar mördades i gaskammare som den sionistiska propagandan ideligen trumpetar ut som ett slags medlidandeargument för att de sionistiska judarna skall ha rätt att lägga beslag på palestiniernas land, Palestina.

För att till sist återvända till överrabbinen Narrowe, så märker man hur den monumentala judiska fräckheten hos honom - på ett mycket typiskt sätt - blandas med inställsamt smicker. Så här säger överrabbinen i sitt inlägg i DN den 21 september 1988:

"Bernadotte får inte glömmas. Han var en stor hjälte, men han var också endast en enskild person för vars död en ursäkt utfärdats av dåvarande Israels regering, även om mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll."

Observera här hur denne hale och alltigenom falske judiske överrabbin med glidande formuleringar söker försvara det skändliga mordet på den högt respekterade svenske FN-medlaren Folke Bernadotte:

För det första säger överrabbinen, att Bernadotte - som han typiskt nog berövar sin fulla identitet genom att utesluta hans förnamn Folke - "endast var en enskild person". Men detta är ju just vad han inte var: Folke Bernadotte var ju FN-medlare och representerade sålunda de Förenta Nationerna och faktiskt även den då nyligen utropade judiska staten Israel.

För det andra söker överrabbinen dölja att Folke Bernadotte kallblodigt och mycket avsiktligt mördades. Istället talar överrabbinen om hans "död" som om han förolyckades!

För det tredje påstår överrabbinen Narrowe att det judiska mordet på Folke Bernadotte ledde till att "en ursäkt utfärdades av dåvarande Israels regering" och tillägger "även om mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll". Därmed vill överrabbinen säga att den dåvarande isreliska regeringens ursäkt, som var uteslutande rent formell, och som kom först efter påstötningar från FN och en enad världsopinion, i själva verket skulle ha varit mycket generös och egentligen obehövlig. Att hävda något dylikt är en gränslös fräckhet. Förargligt nog för överrabbinen Narrowe är det att samma dag som hans insändare publicerades i DN, den 21 september 1988, så var på DN:s utrikessida en artikel införd av tidningens Israelkorrespondent, Nathan Shachar med rubriken Kraftigt angrepp på Shamir, där ett referat ges av en artikel i den israeliska tidningen Ha'aretz, där denna israeliska tidning bland annat skriver:

"Låt vara att Shamir inte alls är upprörd över bekännelserna (i israelisk TV) om hans medverkan, men han vilseleder allmänheten när han säger att mordet på Bernadotte utfördes 'under den underjordiska tiden'. Mordet ägde rum fyra månader efter staten Israels tillkomst, en stat vars rättsapparat hade kunnat döma dem (Shamir och kompani) till livstids fängelsestraff om man hade haft tillgång till dessa bekännelser." - Ett tidningshopkok, säger Shamir föraktfullt om allt detta! "Denna likgiltighet för lagen, för människoliv och för moraliska värden är på väg att bli vår undergång.", avslutar den israeliska tidningen Ha'aretz' ledarskribent Joel Marcus.

Vad säger väl Stockholms överrabbin Morton H Narrowe om denna svidande vidräkning med Israels premiärminister Yitshak Shamir, en av FN-medlaren Folke Bernadottes mördare? Vill kanske överrabbinen beskylla den israeliska tidningen Ha'aretz ledarskribent för avskyvärd "antisemitism"? Man bör här lägga märke till att överrabbinen talar om att "mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll" när det i själva verkat var så - som den israeliska tidningen Ha'aretz säger - att "mordet ägde rum fyra månader efter staten Israels tillkomst" och att denna judiska terrorgrupp, Sternligan, hade medlemmar som ingick i den israeliska folkförsamlingen, knesset, och dessutom har bevisats agera i mordet på Folke Bernadotte med den dåtida israeliska regeringens samtycke. Och en av Sternligans medlemmar och en av dem som mördade Folke Bernadotte, en viss Israel Eldad, säger till DN:s korrespondent i Israel, Nathan Shachar följande:

 

BEN - GURIONS LIVVAKT

"Till och med David Ben-Gurion, Israels premiärminister1948 till 1963, skriver i sina memoarer att 'påståendet att Bernadotte var en brittisk agent var inte helt gripet ur luften'. Dov Joseph, den sionistiske arbetarledaren som Bernadotte var på väg till då han sköts, har en liknande formulering i sin självbiografi".

Den man som sköt det dödande skottet mot Folke Bernadotte var juden Yeshayahu Cohen som senare blev mycket god vän med David Ben-Gurion och fick uppdraget som dennes livvakt sedan Ben-Gurion dragit sig tillbaka från posten som Israels premiärminister, uppger Roni Shaked i den israeliska tidningen Yediot Aharonot, enligt DN:s reporter Nathan Shachar.

DN:s man i Israel berättar också att Folke Bernadottes israeliske förbindelseofficer, kapten Moshe Hillman, hade känt igen mördarna, men att denne jude utsattes för utpressning att tiga om saken. Dock hade denne Hillman underrättat den sedermera så beryktade Moshe Dayan om saken och denne hade då sagt till Hillman:

"Bry dig inte om det här, vi har inte sett något och vi har inte hört något."

Och Hillman höll också tyst om saken. "Idag", säger Hillman, "är jag säker på att deras avsikt var att döda mig också, så att jag inte skulle kunna ange dem."

Sammanfattningsvis är saken helt klar: den judiska staten Israel är skyldig till mordet på Folke Bernadotte. Den judiska terrorgrupp som bär det direkta ansvaret för mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte hade hela den dåtida judiska statens ledares samtycke. Och man bör observera att vad som så starkt upprört den svenska regeringen och självfallet den svenska opinionen idag är inte bara själva detta mord på en aktad svensk och en av FN utsedd medlare för fyrtio år sedan, utan att mördarna öppet framträder i TV och hotar med att begå liknande illgärningar ännu en gång mot varje ny FN-medlare och dessutom att en av FN-medlaren Folke Bernadottes mördare var Yitshak Shamir, densamme som idag är Israels premiärminister! Om det gällde ett annat land, så skulle en väldig proteststorm resas och Sverige skulle markera sitt starka ogillande genom att kalla hem sin ambassadör för konsultationer och därmed avbryta de diplomatiska förbindelserna. Men när det gäller den judiska staten Israel med dess starka lobbygrupper, som inkluderar de judiska församlingarna och bland annat överrabbinen i Stockholm Morton H Narrowe, en från USA importerad israelisk agent, så visar man en häpnadsväckande medgörlighet och det största överseende med den monumentala judiska fräckheten!

Efter överrabbinens insändare i DN den 21 september 1988 torde det stå klart att denne är en fräck judisk lögnare och bluffmakare liksom att han är den judiska inkräktar - och ockupationsstaten Israels agent i Sverige liksom den israeliske ambassadören! Bevisen för detta är ju som jag här har visat överväldigande!

 

35

KLAGOMUREN

 

Den sionistiska rörelsen har en tradition att klaga och jämra sig över allt ont som den drabbas av. I denna heliga folkgrupps heliga bok finns en särskild avdelning som heter Klagovisorna, där det i 2:a kapitlet, vers 5 heter:

"Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel, han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer."

Nu är det sällan Herren, Israels egen gud, som man klagar på, utan på alla andra folk, när de inte tillräckligt vördsamt hyllar och tillber Israel.

Förutom sina Klagovisor har denna sionistiska grupp även sin Klagomur i Jerusalem, som ju är en mycket helig plats. Detta vittnar väl om att klagandet är något mycket viktigt, ja, något mycket heligt för denna folkgrupp! En "religiös" ritual!

Nu klagas det över att regeringen i Sverige för en ensidig och fientlig politik mot Israel och det klagas över att massmedia i Sverige rapporterar ensidigt och fientligt mot Israel - trots att den svenska pressen så gott som uteslutande anlitar medlem-mar av just denna folkgrupp med positiv grundinställning till Israel för att rapportera och redigera om händelserna i det av Israel ockuperade Palestina: Svenska Dagbladets reporter i Israel är judinnan Cordelia Edvardson, som är både en av de överlevande från nazisterna Förintelse av judarna och israe-lisk medborgare. Dagens Nyheters reporter från det av Israel ockuperade Palestina är Nathan Shachar, en till judendomen konverterad svensk som är israelisk medborgare. I TVs s k Sverigekanal sitter juden Frank Hirschfeldt som chef för utrikes-dokumentärprogrammen ("Dokument utifrån"1 som bl a har behandlat Palestinakonflikten och även gärna visar islamfientliga TV-program.

Man frågar sig: Vad finns det egentligen för skäl för den sionistiska folkgruppen att klaga på svenska massmedia, när man där har så många av sina börds- och trosfränder?

Svaret på denna fråga är att klagandet inte har något att göra med saklig kritik. Detta sionismens klagande är rituellt och rutinmässigt: varje minsta kritik av den sionistiska staten betecknas som "antisemitism", en skymf mot varje medlem av den sionistiska folkgruppen som ju - enligt dess egen tro -är Herrens eller Guds utvalda egendomsfolk, ett herrefolk som alla andra vördsamt måste böja sig för, ty som det står i judendomens Talmud, förolämpas en enda jude så är det det-samma som att ge Gud en örfil, en oerhörd skymf som måste framkalla ett unisont judiskt klagande!

Sådana bagateller som att Israels regering i strid mot folk-rätten lagt beslag på hela Palestina, i strid mot folkrätten vägrar åtlyda FNs uppmaningar om en internationell freds-överenskommelse med palestinierna, i strid mot folkrätten skjuter skarpt på värnlöse palestinier, dödar hundratals och invalidiserar tusentals palestinier, i strid mot folkrätten utmäter kollektiva straff utan dom och rannsakan och spränger hela byar och tiotusentals palestinska hus i luften - ack, sådana bagateller som syftar till ett regelrätt folkmord på ett helt folk, palestinierna, det får naturligtvis det heliga judiska Israel inte kritiseras för! Så menar i varje fall de judar som i dag protesterar mot massmediernas rapporteringar om intifadan!

Nog bör det för alltfler svenskar gå upp ett ljus över vad denna sionismens folkgrupp egentligen står för, nämligen ett fullständigt fanatiskt hat till rättvisan och humaniteten, en fullständigt förblindad chauvinism och gruppegoism: att den självutnämnda sionistiska vålds- och inkräktarstaten skall få begå vilka brott och skändligheter som helst utan att någonsin utsättas för kritik! En utmanande fräckhet som inte har några gränser, tycks det!

 

36

DEN "SVENSKA" KOMMITÉN

 

Svenska kommittén mot antisemitism är ett illustert sällskap, ännu ett av de talrika sionistiska utskotten på Israels träd i Sverige, ett murket träd för övrigt med sina giftsprutande grenar. Här möter vid det gamla vanliga garnityret bland medlemmarna som Per Ahlmark, Eva Dickson, Svante Hansson och med chefen för spritmonopolet, Gabriel Romanus, som ordförande: de av sionisterna värvade gojer-sionisterna, samt bland andra Gabi Gleichman, en av Expressens experter på judiska litteratörer som konstant geniförklaras, och förstås Leon Gerson, en av många som tidigast och mest energiskt uppvaktade Justitiekanslern för att få Radio Islam stoppad och tillika en av ledarna inom Sionistiska Världsorganisationen - som permanent svensk delegat. Överrabbinen Narrowe är diskret bara en av dem som anges som stödjare av detta illustra sionistsällskap. Ack ja, Svenska Kommittén mot Antisemitism har förstås gått ut och tiggt pengar för att intensifiera och utvidga sin propagandaverksamhet, trots att man ju redan har tillgång till alla massmedier. I ett upprop går man ut och proklamerar att: "visst kan antisemitism bekämpas" och särskilt gäller det då att - som det heter -bekämpa Radio Islam. Självfallet är det inte fråga om att bemöta Radio Islam med fakta och argument, ty sådana förfogar man inte över. Nej, Radio Islam skall bekämpas, det vill säga nedtystas.

Som exempel på hur fasaväckande och farlig Radio Islam är - genom att störa sällskapets sinnesfrid - anger man några citat, lösryckta ur sitt sammanhang, från Radio Islams sändningar, närmare bestämt 13 citat som vi här skall återge och förklara som välgrundade och sanningsenliga, inte alls lögnaktiga och grundlöst ovettiga som det sionistiska sällskapet (eller frimureriet) söker göra gällande, i tron att hela svenska folket blivit så totalt hjärntvättade av den sionistiska propagandan, att de inte kan genomskåda bluffen.

1. "Var då den s k Förintelsen Guds straffdom för judarna i deras olydnad...? Det är en fråga som alltid borde ställas till påstridiga, fräcka och lögnaktigt hycklande rabbiner av typ Morton Narrowe"

Visst finns det välgrundade skäl att fråga om den så kallade Förintelsen av miljoner judar i det av Nazityskland behärskade Europa under andra världskriget är något som ingår i judendomens trosföreställning som en Guds eller Herrens straffdom för judarna i deras olydnad. Torah, judendomens Lag och Lära, som omfattar de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet, judendomens Bibel - där det heter i Femte Moseboken, tjugoåttonde kapitlet, verserna 28, 32 och 33:

"Herren skall slå dig med vanvett och blindhet och sinnesförvirring...Dina söner och döttrar skola komma i främmande folks våld, och dina ögon skola se det och försmäkta av längtan efter dem beständigt, men de skall inte förmå göra något därvid. Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall förtäras av ett folk som du icke känner: förtryck allenast och övervåld skall du lida i all din tid."

I Femte Moseboken trettioandra kapitlet med rubriken Moses avskedssång säger judendomens Gud, Herren i verserna 21 till och med 25:

"De hava retat mig med gudar som icke är gudar, förtörnat mig med de fafängligheter de dyrka: därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag fördöma dem. Ty eld lågar ftam ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup, och den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. Jag skall hopa olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta på dem. De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter som bitter pina: jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift. Ute skall svärdet förgöra deras barn, och inomhus skall förskräckelse göra det, ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän."

Är inte detta nära nog helt i överensstämmelse med vad talrika judar berättat om den så kallade Förintelsen? Och kan det möjligen vara ett eko av vad de lärt sig i sin egen judiska Lag just här, att de blandat samman trosläran, närd av fruktan för den hämnande guden, med verkligheten? Dessa frågor är viktiga och relevanta för att få ökad klarhet i vad som verkligen kan ha hänt - men bara att ställa dessa frågor anses av sionisterna och det illustra sällskapet Svenska Kommittén mot Antisemitism vara så farliga att de måste brännmärkas och förbjudas och självfallet aldrig heller besvaras.

Vad så gäller den från USA importerade överrabbinen Morton Narrowe i Stockholm, så är det faktiskt inte gripet ur luften och sanningslöst när vi kallat denne judeledare för påstridig, fräck, lögnaktig och hycklande: Narrowe är påstridig, när han ständigt går ut i debattinlägg i pressen och försvarar Israels illdåd, vilket dessutom är fräckt, eftersom han blankt nekar att förklara sin inställning i Radio Islam när vi skriftligen vänligt inbjudit honom och besvarar detta med: "1ag har inte tid med Er". Han är lögnaktig, när han ständigt framför lögnaktiga uppgifter, varvid vi kan hänvisa till Rob Weltmans genmäle i Tempus nummer 49 år 1981. Och Narrowe är en hycklare, när han ofta kallar sig för medmänsklig humanist, när han aldrig fördömer Israels talrika illdåd och övergrepp mot palestinierna men högljutt klagar när någon juden i världen förlorar livet.

2. Låt oss så återge det andra citatet från Radio Islam: "Den ryska revolutionen organiserades och finansierades av judar för att tillvarata judiska intressen och tillfredsställa judiskt hämndbegär".

Att det är ett historiskt väl belagt faktum att huvudsakligen socialistiska judar organiserade och ledde den ryska bolsjevikrevolutionen har vi i Radio Islam ingående redovisat för - här kan vi inskränka oss till att hänvisa till den brittiska regeringens Vitbok 1921 om bolsjevikrevolutionen, dess anstiftare och ledare. Där framgår även att det väsentligen var judiska bankirer som finansierade Lenin och Trotskij / Bronstein och dennes bolsjeviker, bland dessa judiska finansiärer märks Parws-Helphand-Geldpand, Jakob Förstenberg, Max Warburg, Felix Warburg och Olof Aschberg, den senare ägare av dåvarande Nya Banken i Stockholm - litteraturen i ämnet är här mycket omfattande, vi kan till exempel nämna den judiske journalisten och författaren David Shubs Leninbiografi och nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyns bok Lenin i Zürich.

3. Det tredje angivna citatet fiån Radio Islam lyder: "Ett obestridligt faktum att judarna, före den nationalsocialistiska omvälvningen, utövade ett mycket hårt regemente i Tyskland".

Att det judiska inflytandet i Weimarrepublikens Tyskland - alltså före den nationalsocialistiska omvälvningen - var mycket starkt både inom finansvärld och politik är historiskt väl bestyrkt och ingalunda någon nazistisk propagandabluff - om det var "ett hätt regemente" eller ej kan diskuteras, fast bekymmersamt var det för det i första världskriget besegrade Tyskland, som bland annat ledde till att två miljoner civila tyskar svalt ihjäl samtidigt som inflationen steg till svindlande höjder, vilket i sin tur ledde till att främst judar med släkt och förbindelser utomlands kunde anskaffa pund och dollar och för dessa hårdvaluta köpa upp fabriker, fastigheter och varuhus med mera till struntsummor, medan den tyska medelklassen utarmades och proletariatet svalt. Utan dessa för- hållanden skulle nazismen aldrig ha segrat i Tyskland.

4, 5. Det fjärde och det femte citatet från Radio Islam som Svenska Kommittén mot Antisemitism återgett i sitt upprop lyder: "Det ligger...i judendomens hela kynne att fräta sönder, inifrån uppluckra och förbränna". "Judendomen, Toran och Talmud stinker av rasism och förakt mot andra folk".

Bevisen för att detta inte är några fria påhitt eller illasinnade anklagelser är att just detta ständigt återkommer i judendomens Lag och Lära, i de fem Moseböckerna och vi kan här bland annat hänvisa till Femte Moseboken, sjunde kapitlet, vetserna 16, 22 och 23:

"Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota, du skall icke visa dem någon skonsamhet... Och Herren, din Gud, skall förjaga dessa hedningar för dig, men blott så småningom. Du skall icke med hast fa förgöra dem, på det att vilddjuren icke må föröka sig till din skada. Herren, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem, till dess att de förgöras."

Att judendomen är rasistisk - och just stinker av rasism och förakt för andra folk - framgår bland annat tidigare i Femte Moseboken, sjunde kapitlet, verserna 2, 3 och 6:

"När herren, din Gud, giver dessa hednafolk i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo: du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd. Du skall icke befrynda dig med dem, dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner... Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud: dig har Herren, din Gud, utvalt till att vara hatts egendomsfolk framFör alla andra folk på jorden."

Så länge de judiska rabbinerna och den judiska staten Israel och de sionistiska organisationerna inte tar avstånd från dessa folkmordiska och superrasistiska ställen i judendomens Torah, så kvarstår självfallet anklagelsen mot judendomen för att vara just en folkmordets och rasismens lära -just detta som palestinierna mycket konkret varje dag och natt får pröva på, när Israels väpnade band skjuter och torterar värnlösa palestinska civila i deras eget land!

6. Det sjätte från Radio Islam återgivna citat lyder: "Var och en som läser denna text (Sions Vises Protokoll) måste häpna över hur i stort sett allt som sägs här har slagit in".

Det väsentliga i skriften Sions Vises Protokoll är att judar i ledande befattningar genom sionismen skall behärska olika stater och folk i världen för ett kommande judiskt eller sionistiskt världsherravälde. Den judiske profeten Jesaja i judendomens Bibel, alltså i Gamla Testamentet, låter judendomens Gud tala i sextionde kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet och i vers 12 heter det: "Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras."

Att detta redan till betydande del förverkligats visar ju supermakten USA som ständigt knäböjer för lilla Israel och aldrig vågar med kraft fördöma denna lilla judiska stat för dess ständiga våldsövergrepp mot palestinierna och hot mot hela världsfreden utan USA fortsätter att leverera alla sina högteknologiska vapen till lilla Israel och betalar miljarder och åter miljarder dollar till den judiska staten årligen, varje israelisk jude får mer pengar från USAs regering än amerikanska medborgare, ja, Israel far större bidrag från USA än alla de femtio amerikanska delstaterna tillsammans far från USAs regering - allt beroende på de sionistiska eller judiska lobbygruppernas grepp om USAs president och USAs Kongress att alltid först tjäna Israels intressen, inte USAs och inte världsfredens! Och i stort kryper också Västeuropas stater - liksom även neutrala Sverige - för Israel och vågar aldrig införa en bojkott mot den rasistiska krigarstaten Israel! Visar inte detta världssionismens - och därmed lilla Israels - oerhörda makt: en makt som är världsomspännande!?

7. Det sjunde citatet om judendomens sexualbesatthet lyder så här: " Ja, sexualbesattheten och de perversa fantasierna och fixeringarna är alltså något typiskt judiskt... Israel är alltså ett slags sexualbesatthet".... Den 64-årige sektledaren...har alltså sina rötter i judendomens Talmud".

Att denna sexualbesatthet finns redan i judendomens Torah, framgår t ex av följande från Femte Moseboken, tjugosjunde kapitlet, vers 14, som handlar om hur judarna skall mörda och plundra en erövrad främmande stad. Först skall judarna mörda alla män och:

"Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du far där, skall du ha såsom ditt byte, och du må njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender." Alltså, en Gud som lovar och uppmanar sitt folk att begå våldtäkter, också alla slags perversiteter - med barn och boskap - detta är väl i hög grad sexualbesatthetens lära.

De övriga sex återgivna citaten från Radio Islam i det illustra sällskapet Svenska Kommittén mot Antisemitism upprop:

8. "Judendomen själv är antikristen, antiislamsk, antipalestinsk, och antimänskligheten".

Ockupationen av Palestina, förtrycket mot muslimska och kristna palestinier, brott mot mänskliga rättigheter i det av judarna ockuperade Palestina...genom allt detta utövar sionisterna sin "religion" i Palestina. Så upplever icke-judarna judendomen i Palestina.

9. "I den tyska, judiskt provocerade Kristallnatten, dog endast 100 judar..."

Detta antal är att jämföras med 600 palestinier som mördats av de judiska ockupanterna i Palestina - hundratals palestinska "kristallnätter" som kristna och muslimska palestinier har drabbats av endast under de två senaste åren i samband med intifadan och som fortsätter dagligen.

10. "För oss muslimer är Israel den stora djävulen och stora Satan".

Hos muslimerna är djävulen symbol för det onda. Israel förkroppsligar i dag det onda och orättvisa.

11. Folke Bernadotte var (för de judiska mördarna) "en fiende som skulle röjas ur vägen ritualt".

Detta är vad de två mördarna själva erkände då de med stolthet nyligen framträdde i israelisk TV.

Dessa citat, trots att de är ryckta ur sitt sammanhang, är så uppenbart sanna, att de inte närmare behöver förtydligas och förklaras.

Låt mig här avslutningsvis återge en mening i detta upprop, där man om Radio Islam säger följande:

"Förintelsen förnekas och framställs som en propagandabluff, vilket måste vara särskilt smärtsamt för de överlevande."

Detta är ett häpnadsväckande uttalande som avslöjar dessa sionisters hysteriska panikkänslor:

För det första: Hur kan man tala om Förintelsen av judarna, när det finns hundratusentals överlevande, och som i dag bokstavligen utövar ett grymt folkmord på palestinierna. Det som har hänt under andra världskriget kan inte göras ogjort, men massakrerna mot palestinierna i dag kan stoppas. År det fråga om en förintelse under andra världskriget, så skulle det inte finnas över tjugo miljoner överlevande judar. Att tala om förintelse i samband med överlevande är en självmotsägelse, en contradictio in adjecto!

För det andra: Användningen av begreppet Förintelsen - dessutom i bestämd form - avslöjar att det är fråga om en religiös metafysisk företeelse, inte om en verklig, något som har hänt i verkliga livet. Enligt judendomen är kremering eller eldbegängelse av en troende jude detsamma som en outplånlig skymf, en "förintelse" - därav benämningen!

För det tredje: Hur kan det vara smärtsamt för de överlevande, om de far veta att någon avsiktlig och planerad och genomförd massavlivning -sex miljonerjudar - aldrig ägt tum? Är de så förtjusta över och finner de tröst i att denna så kallade Förintelse genomförts och blir smärtsamt berörda av att så inte skedde? I så fall är det ju fråga om perversiteter som de snarast bör kureras ifrån, inte sant?

De verkliga "religiöst" ideologiskt och politiskt planerade folkmorden och f6rdrivningen som pågår i dag och som ännu går att göra något åt är det judiska folkmordet och fördrivningen mot det palestinska folket.

 

37

PARTILEDARNA OCH ISRAEL

 

De svenska partiledarna har uttalat sig om den judiska staten Israel i pingströrelsens Israelvänliga organ Dagen:s specialbilaga om Israel i samband med sionismens ominösa 40-åriga existens, 1988 - och det är, sorgligt att säga, en beklämmande läsning. Alla de tillfrågade partiledarna utom Miljöpartiets sakkunnige Per Gahrton och i någon mån VPKs Bertil Måbrink uttalar sig positivt om inkräktar- och våldsmakten Israel och betygar den judiska inkräktarstaten sin djupa och underdåniga vördnad - och partiledama talar här på sitt partis vägnar!

Om vi - lite bakvänt - går från höger till vänster, så har vi först moderaternas Carl Bildt som säger:

"Vårt stöd till staten Israel är en demokratisk självklarhet. På kort tid och under yttre svårigheter har Israels folk lyckats bygga upp en stat som inger respekt och beundran i vida kretsar."

Detta är ju som direkt hämtat från den sionistiska propagandans broschyrer, försedda med färgglada bilder av skrattande och dansande judar, med eller utan den lilla kalotten på hjässan.

Man frågar sig: På vad sätt är stödet till en inkräktar- och banditstat som erövrat ett annat folks land och på det skändligaste plågar och trakasserar det palestinska folket, landets rättmätiga invånare, på vad sätt är detta stöd en demokretisk självklarhet? Demokrati är ju vad det militanta och rasistiska Israel i n t e står för.

Och man frågar sig vidare v i 1 k a vida kretsar som respekterar och beundrar denna judiska stat, nät det även för de tidigare mest okunniga och förblindade blivit uppenbart med vilken brutalitet och arrogans som detta Israel uppträder gentemot det palestinska folket liksom gentemot FN, vilkas stadgar och resolutioner den judiska staten fullständigt struntar i och bryter mot...? Umgås Bildt och partitoppen inom moderata samlingspartiet uteslutande bland sionister? Eller är det så, som Bildts svärfar och företrädare som moderatledare Gösta Boman en gång sa till mig, som ansvarig utgivare för Radio Islam, att Palestinakonflikten är alltför känslig för att man skall kunna uttala sig i den. Därför - var andemeningen - är det bäst och klokast att vörda Israel för att inte väcka de lättretade och snarstuckna sionisternas vre-de...? Bildts sionistiska propagandafraser får nog ses som ett rent valtaktiskt inslag: moderaterna vill ha judarnas röster, helt enkelt.

Sionisternas traditionella parti i Sverige är ju eljest folkpartiet och dess ledare Bengt Westerberg skrapar lika vördsamt på foten som Carl Bildt för Israel och säger:

"Inför staten Israels 40-årsdag vill vi ge uttryck för vår önskan att det judiska folket skall fa leva i fred och frihet med sina grannar. För oss är Israels rätt att leva i frihet inom säkra och erkända gränser av grundläggande betydelse Vi kan ha en annan uppfattning än den israeliska regeringen. Detta rubbar inte vår vänskap för Israel och vår tilltro till den israeliska demokratin."

Också denna deklaration visar en häpnadsväckande förblindelse, en total verklighetsförnekelse. Folkpartiets ledare har antingen inte fattat att Israel är en inkräktarstat som stulit ett annat folks land och sedan utövar en systematisk terror mot detta folk, palestinierna, vilkas land de sionistiska judarna erövrat, eller också vet Bengt Westerberg detta men låtsas inte om det i en falsk kurragömmalek, helt på sionisternas propagandavillkor. I båda fallen är det lika fatalt: den totala okunnigheten eller den totala samvetslösheten är självfallet lika katastrofala för en politisk ledare och för ett politiskt parti som säger sig företräda liberalism, humanitet och allmänpolitisk kompetens i en upplyst demokrati i vår tid! Olof Johansson för centern kan vi här gå förbi, eftersom han ändå uttrycker en klar medvetenhet om de israeliska övergreppen mot palestinierna och är allvarligt oroad för detta. Vi kan även gå förbi det obetydliga lilla KDS och dess ledare Alf Svensson, som är en stolle i denna fråga, en fanatisk och förblindad Israelanhängare i den enfaldiga tron att, som Svensson, sionismens nyttiga idiot, säger "Israel önskar och söker fred".

Så kommer vi då till socialdemokraternas ledare, statsminister Ingvar Carlsson, som säger bland annat:

"Det var under svensk socialdemokratisk regering som Sverige aktivt bidrog till FNs beslut att upprätta staten Israel"

Detta är faktiskt en synnerligen tvivelaktig historieskrivning. Den dåvarande socialdemokratiska svenska regeringen spelade en skäligen obetydlig och dessutom mycket vacklande roll för att få en nödvändig två tredjedels majoritet i FNs dåvarande generalförsamling att förorda en delningsplan av Palestina i en judisk stat och en arabisk-palestinsk stat. Detta framgår, fatalt nog för Ingvar Carlsson och hans parti, av en god sammanfattande artikel i samma specialnummer av tidningen Dagen, nämligen artikeln Sverige hade en nyckelroll när Israel bildades av TTs medarbetare Stefan Hjerten. Så här heter det bland annat i denna TT-artikel:

"Sveriges dåvarande utrikesminister Östen Unden hade ett svalt intresse för Palestina."

"I den nya FN-debatten om Palestina företräddes Sverige av landshövdingen och socialdemokraten Richard Sandler, som "uttalade tvivel på delningen och varnade för obegränsad judisk invandring som enligt honom bara kunde väcka de arabiska invånarnas fiendskap".

" Mot slutet av november 1947 drog det ihop sig till slutomröstning i generalförsamlingen i FN om Palestinas delning. Den erfarne svenske diplomaten Gunnar Hägglöf, som hade lett en kommitté med ansvar för Jerusalem, inskärpte att internationella polisstyrkor måste sändas till staden och tillfogade "en helig stad som i fortsättningen också är Förenta Nationernas stad". Hägglöf uppmanades i FN av den judiska agenten, sionisternas huvudorgan, att inte anstränga sig för mycket med Jerusalems internationella status."

"Sverige röstade till sist för delningen av Palestina - men utrikesminister Und6n tog beslutet mest på känn, och Gunnar Hägglöf kände starka tvivel på det folkrättsligt korrekta i att skära sönder ett land som hade anförtrotts FN."

Kort sagt, det var inte alls någon välgrundad och målmedveten beslutsamhet från den dåvarande svenska socialdemokratiska regeringen att verka för den judiska staten Israels tillblivelse. Ingvar Carlsson är illa påläst i sitt eget partis och lands historia rörande FN-beslutet om Palestinas delning.

Ingvar Carlsson säger vidare: - "De band som knutits mellan svensk arbetarrörelse och Israels folk bygger på solidaritet med ett förföljt och utsatt folk, på beundran av vad som uppnåtts i det israeliska samhällsbygget och på förhoppningar om ett samhälle som utvecklas i fred och harmoni med sig självt och sina grannar."

Detta är delvis riktigt, men delvis och framför allt endast och allenast tomma fraser och ett uttryck för en verklighetsfrämmande illusion, som ytterst bottnar i bristande vilja till den enklaste klarsyn, nämligen oviljan eller möjligen oförmågan att fatta vad sionismen, Israels ideologi, egentligen är och vill: att Israel från första början var en inkräktarstat som på det mest bestialiska sätt, med skoningslös terror, våldförde sig på ett annat folk och dess land, Palestina, och att Israel med denna djupa orättfärdighet bär sin egen katastrof, och oförmåga att se klart på vad sionismen eftersträvar, dvs inte bara skapandet av en judisk inkräktarstat i Palestina utan också en världsomspännande rörelse som eftersträvar dominans i världen genom judiska eller sionistiska intressen liksom för den terroristiska staten Israel att krossa palestinierna och terrorisera grannländerna.

Det är som om Ingvar Carlsson - liksom de borgerliga partiledarna -och alla deras partikanslier inte vill eller inte kan fatta innebörden och syftet med Israels våldsgärningar och arroganta trots mot FN, trots att allt detta utspelas inför nyhetsmedierna dag för dag!

Om man kunde förmå partiledarna eller åtminstone deras partisekreterare och utrikespolitiska rådgivare att läsa och begrunda den bok som jag utgivit, Vad är Israel?, så kanske det skulle gå upp ett förklaringens ljus för dem, ty allt tyder på att de lever i mörker eller åtminstone i det skumma dunkel som sionistpropagandan svept in dem i beträffande Israel och Palestinakonflikten.

Eller - och den möjligheten föreligger dessvärre - är det så illa ställt att våra partiledare utsätts för en stark sionistisk press, ett så hårt tryck, att de helt enkelt inte vågar se verkligheten sådan den är och ta ställning därefter?

 

38

DEN JUDISKA "KOMMITÉN"

 

Som ett led i den sionistiska propagandan har man också i Sverige bildat en sionistisk kamporganisation för vad den judiske kommunistpropagandisten Karl Radek, född Sobelsohn, kallade nyttiga idioter, alltså enfaldiga gojer (icke-judar) som tror att de värnar om frihet och mänskliga rättigheter och demokrati när de stödjer sionismen och dess banditstat Israel.

Denna sionistiska kamporganisation kallar sig Kommittén mot antisemitism, ett typiskt sionistiskt påhitt. I denna suspekta organisation har man utnyttjat flera kända svenskar som förre LO-ordföranden Gunnar Nilsson och Volvochefen Pehr G Gyllenhammar, Uppsala Universitets förre rektor magnificus professor Torgny Segerstedt junior, centerpartistiska riksdagskvinnan och invandrarministern under den borgerliga Fälldinministären Karin Andersson med flera aningslösa personer.

Det var denna Kommittén mot antisemitism, vars ordförande och galjonsfigur är generaldirektören för Systembolaget Gabriel Romanus, som finansierade utgivningen av Svante Hanssons förvirrade och osakliga stridsskrift mot Radio Islam.

Nu har denna illustra Kommittén mot antisemitism gått ut till skolor, institutioner och sympatisörer med ett cirkulärbrev där man tigger pengar för att ännu en gång bekämpa, som man säger, antisemitismen i Radio Islam.

Om denna Kommittén mot antisemitism liksom andra sionistiska organisationer, vari inräknas judiska församlingen, verkligen vill stoppa allt som man behagar tolka som antisemitism, så borde man rimligtvis förbjuda mängder av världslitteraturens stora verk alltifrån Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet, Shakespeares lysande skådespel om den judiske ockraren Shylock i Köpmannen i Venedig till nobelpristagaren Anatole France's mest kända och lysande roman, Drottning Gåsfot, där en av huvudpersonerna är den förfärlige gamle juden Mosaïde, som är en judisk lärd med ett brinnande hat till alla kristna och i synnerhet till den älskvärde och vise abbe Coignard.

Judens olyckliga brorsdotter, Jahel, förklarar om hans hat till den älskvärde abbe Coignard följande:

 

" Mosaïde hatar honom, och han har en förmåga att hata som en kristen inte kap göra sig en föreställning om." (Sid.l47).

Och abbe Coignard säger senare själv:

"Hatet mot de kristna är rotfast i judarnas hjärtan och på detta är Mosaïde ett avskräckande exempel. Jag tyckte mig i hans rysliga gläfs kunna urskilja någon del av de förbannelser, som synagogan i förra århundradet utspydde över en liten jude i Holland vid namn Baruch eller Benedikt, och som är mera känd under namnet Spinoza, för att han grundlagt en filosofi, som för övrigt nästan vid sin födelse blev vederlagd av utmärkta teologer. Men det tycktes mig, som om den här gamle Mordokai hade tillagt många hemskare förbannelser, och jag tillstår, att jag kände mig en smula underlig till mods. Jag tänkte just ta till flykten för att undkomma denna störtsjö av ovett, då jag till min olycka råkade in bland törnbuskarna och fastnade så ordentligt att jag funderade på att lämna kvar mina kläder..." (Sid. 204).

Att Mosaïdes lärdom bara är en bluff och att han i själva verket är en typisk judisk bedragare framhåller abbe Coignard senare för sin troskyldige lärjunge Jacques Stekvändare:

"Det är denna oskuldsfulla läggning som utgör ert behag. Man lurar er utan allra minsta möda. Man har inbillat er, att Mosaïde är 130 åt gammal, då han inte är mer än 60, och att han levat i den stora pyramiden, medan han i verkligheten höll bank i Lissabon." (Sid. 260).

Logiskt nog leder den förfärlige juden Mosaïdes oförsonligt brinnande hat mot den älskvärde abbe Coignard till att juden mördar den kristne.

Om denne jude Mosaïde heter det i Anatole France's klassiska roman följande:

"Ingen, sade mannen från trakten av slottet, har kommit ut från slottet utom en gammal jude, som blivit sedd springande nedåt träsken med bylten under armen. Han bodde i skogvaktarepaviljongen och var hatad för sin härkomst och för de brott som man misstänkte att han hade förövat. Barnen sprang efter honom. Och under flykten föll han i floden Seine. Han blev uppfiskad som död, och han höll ännu tryckt till sitt hjärta en svartkonstbok och sex små guldkoppar. Ni kan se honom på strandbanken, där han ligger i sin gula långrock. Han ser hemsk ut med vidöppna ögon." (Sid. 316).

Jag väntar bara på att Kommittén mot antisemitism ingriper med krav på förbud mot denna bok, Drottning Gåsfot av Anatole France, och att denna Kommittén mot antisemitism uppvaktar Svenska Akademien med en särskild anhållan om att man annullerar det nobelpris som författaren Anatole France erhöll år 1924 - för inte kan väl författaren till en antisemitisk hetsskrift ens efter döden få bibehålla sitt en gång erhållna nobelpris...?

Sionisternas censuriver gör dem löjliga och borde nog så tydligt kompromettera sionismen, denna fanatismens, hyckleriets och inskränkta chauvinismens ideologi!

 

39

"SVENSKA" KOMMITÉN MOT ANTISEMITISM

 

Den judiska kamporganisationen som kallas "svenska kommittén mot antisemitism" och som utnyttjar några nyttiga idiot-gojer som fasad, tigger pengar från allmänheten för att "stoppa" Radio Islam!

Tiotals kända namn utnyttjas i denna judiska organisations brevpapper för att samla pengar för Israel. Dessa kända personer är totalt omedvetna om att deras namn används i dessa brevpapper i "kamp" för Israel. Förra året förekom Stig Malms namn bland dessa kända personer. När jag ringde till LO - ordförande Stig Malm visade det sig att han inte alls kände till detta. Han protesterade och hans namn togs bort i årets brevpapper! Sionisterna gör geschäft av allt möjligt om det bara ger pengar.

Här följer listan av kända namn som utnyttjas av Israels agenter i Sverige för att samla in pengarna och kopia av ett brev, som har sänts till tiotusentals snälla, goda och generösa svenska organisationer och skolor.

Allt är tillåtet, i "kampen" för banditstaten Israel, av bedrägerier och skriftliga lögner.

Denna judiska organisation består av:

Per Ahlmark, Eva Dickson, Pia Enochsson, Peter Forslund, Jan Friedman, Leon Gerson, Gabi Gleichman, Peter Goldman, Inga Gottfarb, Svante Hansson, Lena Jersenius, Anders Johnson, Jan-Erik Levy, Carl-Eric Lundgren, Gerald Nagler, Herbert Rock, Gabriel Romanus (ordf.), Gabriel Stein, Jonas Sundberg, Tomas Thorsén, Susanne Urwitz.

Listan av kända personer vars namn utnyttjas har rubriken:

Följande personer stöder kommitténs arbete enligt Oslo - deklarationen:

Knut Ahnlund, Karin Ahrland, Bengt Anderberg, Karin Andersson, Bengt Bedrup, Tobias Berggren, Bonnie Bernström, Claes Beyer, Lukas Bonnier, Dorotea Bromberg, Anita Bråkenhielm, Sven Delblanc, Johannes Edfelt, Ylva Eggehorn, Jerzy Einhorn, Aina Erlander, Rigmor von Euler, Inga Fisher-Hjalmars, Birgit Friggebo, Nicolai Gedda, Hagge Geigert, Lennart Geijer, Ingemar Glemme, Lars Gustafsson, Pehr G Gyllenhammar, Lars Gyllensten, Lars Hjörne, Thure Jadestig, Georg Klein, Paul Lederhausen, Valborg Lundgren, Sören Mannheimer, Morton Narrowe, Gunnar Nilsson, Per Nyström, Walter Persson, Helmer Ringgren, Christina Rogestam, Sven Romanus, Staffan Scheja, Allan Schulman, Torgny Segerstedt, Stanley Sjöberg, Hemming Sten, Ingmar Ström, Bo Strömstedt, Sten Sundfeldt, Olle Svensson, Karin Söder, Inga Thorsson, Gunnel Vallquist, Ingrid Gärde Widemar, Anders Wijkman, Jan-Erik Wikström.

 

40

ATT LURA SVERIGE
och förklara krig mot palestinierna

 

Judiska företag i Sverige förklarar krig mot den islamiska världen och mot palestinierna! Ungefär hälften av den judiska sionistiska tidskriften Menorah:s bortåt 56 - 60 sidor upptas av annonser, därav många helsidesannonser. Menorah kostar inget utan delas ut gratis till alla intresserade. Alla annonser är stödannonser för den organisation som utger tidskriften Menorah: Förenade Israelinsamlingen.

 Tidskriften Menorah är hundraprocentigt ett organ för Israel och kunde lika gärna utges av den judiska staten Israels propagandaministerium. Alla redaktionella artiklar är ohöljd propaganda för Israel. Inte ens de mest braskande nazistiska propagandabroschyrerna och tidningarna i Hitlers Tyskland skröt så ohämmat och självbelåtet med Tyskland och tyskarna som denna sionistiska tidskrift skryter med Israel och sionismen.

 Ständigt försvaras, med den mest krystade advokatyr och fräcka propaganda, den judiska ockupationsmaktens skamlösa övergrepp mot palestinierna, ständigt avhånas PLO som en maffia och terrorist organisation, ständigt förfalskar man på det fräckaste sätt historien om Israels tillkomst och övergrepp liksom de judiska lobbygrupperna förhärligas i denna sionistiska tidskrift Menorah...Och naturligtvis uppmanas ständigt tidskriftens läsare att skänka pengar till Israel och att besöka Israel som turist för att ge denna sionistiska banditstat ytterligare pengar i kassan.

 I denna Israelstödjande sionisttidskrift stödannonserar mängder med judiska företag i Sverige - och jag skall här nämna några av dessa företag som annonserar regelbundet i Menorah och genom det skänker miljontals kronor till banditstaten Israel. Dessa bidrag till Israel är "avdragsgiltiga" i skattedeklarationen. På detta sätt luras svenska staten och samhället genom att svenska skattepengar istället går till banditstaten Israel!

 

Följande judiska företag i Sverige annonserar regelbundet i Menorah:

 Proventus Investment AB, Annedals Musik, Ars Foto, Anticepta Städ, Alberts Herrkläder, AB Safir, AB Derma, AB Arcotex, AB Skajs Antikhandel, AB Bröderna Isaksén, ADB - Entreprenad AB, Alfred Finder Ingenjörsbyrå AB, Alexandra Päls (Dir. Salomon Dahan), Atlas Päls, A Grünfeld AB, AB Lindys Bar, Aneta Belysning, Adv. Charles Gavatin AB, Atlas Design, Atlantica Insurance Company Ltd, AB Margot Lädervaror/modeagentur, AB Mühlrad - Invest, AB Skandinavisk Textil, AB Effers Herrekipering, AB Belfur, Advokatbyrå Lund, Fürst & Leuchovius HB, Artie ab (Arthur Ringart), ABC Färgekonomi - Nordsjö, Area Data, Adv. Folke Breitbart, Alexandre Wajngot med.dr., Andersson & Korn AB, AB Merimex, Apukam AB, Advokatbyrå Obstbaum & Harju, Advokatfirman Tuveson.

Breakpoint, BH Reklam & Leasing AB, Bilradiospecialisten, BPA EL Fastighetsservice, Bohlin & Strömberg AB Företagskonsult, Balestra - Max Belchat AB, Boddgruppen, Bernhard Magaliff Antikviteter, B & S Foods AB, Bohéme Konst & Antikvitetshandel (Edit Milkéwitz), Bromma Fönsterputs AB, Bodd A/S, Bygg Fast, Bo Schönthal AB, Black Silver, BST Birnik - Sallmander Trading Consulting AB, BeMeCon AB, Blue Lagune.

Contactor marknadskommunikation, Cornérs Kapp - och Pälsmagasin, CT Trading, Café Gräddhyllan, Capuccino, Cassermans Väskor AB.

Dannys Barn - och Tonårskläder, dr Ralph Posener, dr H Trief, dr Melitta Steiner, dr Edit Szekely, dr Lajos Szekely, Dentallaboratoriet (Samuel Musche), dr Ruth Weiner, dr Stanislaw Rodau, docent Nina Einhorn (Betaniastiftelsens sjukhus), Dalia, dr Ewa Gutniak, Daniels Dinner, dr Marek Intner, dr Josef Milerad.

Ervin Révai Konsultbyrå AB, Elbema AB, Eurotak, Erik's Optik (Erik Gottlieb), Elvans, Erik Skoglund, Engelhardt Production.

Folkbildningsskolan, Firma Hermele Konsult, Firma Bracha, Firma H Helfer, Finansrutin, Frimärkeshuset, Finansexpert AB (Jan- Erik Blecher), Filatura di Crosa Svenska AB, Fotosnabben, Feinbaums Optik, Feinsteins bdo AB, Frank Bremell Co, Fabriks AB Eber, Fantasia, Fima Szugalski leg tandl., Fursam AB, Fanerbolaget AB.

Göteborgs affärsbyrå, Gårda Textil, Göteborgs Metallpartier AB, GLD Leasing, Galleri 22 (Hotel Sheraton), George Tankus Sport & Fritid AB, Greyhound, Garnex agenturer (Paula och Aron Gordon), Galerie Morgan, Guldsmedsaktiebolaget GAB, Gilah AB, Galerie Bel'Art, Galerie Linnaes, Gram-Guld AB, Guldkanten, Galleri Selectum. Helga Weinfeld Läkarpraktik, Holdex Svenska AB, Holmens Herr, Hedys inredningar, Hallstedts Fastighetsbyrå, Helenas Smycken AB (H Raber).

Invest Leasing HB, IPU Institutet för Personlig Utveckling, J Weingärtner AB, Jurist - & mäklarefirman Rothenbergs.

Konditori & Restaurant Kristina, Kurt Kellermann, Kanters, Kela Sportswear, KB Kretsproduktion, Kyrkbyns boktryckeri AB, KODE Maskin AB, Kafé Avenyn (Waldemar Ogonowski), Kran & Schakt AB, Konst - Bibliofilen (S Schueler), Kaj Laserow AB leg. sjukgymnast, KSU Kronenbergs Sälj & Utbildnings AB, Kungälvs Trä, Kosta Boda.

Lambda Electronics AB, Lisa Cassels Modehus, leg. tandläk. Anna Martel, leg. läk. Harry Lecerof, Leo Gemelli, Ljusreklamkonsult Ruben Morne, Libro AB, Landala Optik, leg. tandl. Lars Bandstein, leg. läk. Thorvald Kanter.

Moser Textil, Metall Montan AB, Morneon Bygg AB, Mästerblomman, MaGaW HB, MSM IMPEX Agenturer HB, Motivia, M Kaplan, M Wiseman & Co AB (Glasögonoptik Engros), Mirjam Wolff leg. psyk., Marknadskonsultation AB, Managent HMP HB, Martins Åkeri, med.dr. Peter Seideman.

Namo, Nils Johan, Nyboda Konditori AB, NTI skolan, Nya Pälsateljén (Jakob Engelhardt), Ossers revisionsbolag, OPE Förvaltningsaktiebolag, Otter (LJ Lebenswerd AB).

Plenco Modetyger, Parameter AB, Patentbyrån Thomas Klauber, Pergaco AB, Pälssalongen (Arnold Jodelsohn), Päls Nobel, Pertex AB, Pegu Konsult HB, Peters Dandy, Paul Loeser & Co AB, P & P Nierenburg AB.

Quart Technology, Ritchie Travel, Royal Tours, Robbans skor AB (Robert Olinius), Revisum AB, Rosenthal AB.

Sveabanken, Syntegrator AB, Schack - kläder, Stiko AB, Sabra Tours, Stockholm AB, Svenska Försäljnings AB Skandia, Sterling Grammofonskivor, Su San Shop, Skinn City, Specific AB (Berti Joffe), Supportex AB, Sam Rittri Finanskonsult AB, Specialistgruppen för tandimplantat, SundbergsKonditori, Stockholms Fondkommission AB, SWAP Reklamproduktion, SM Miljöteknik AB, Suvera AB, Snabbklacken AB, Stenströms, Skandia.

TG Agenturfirma Goldman, Trans World Diamonds Svenska AB, Torsten Press & Co AB, tandl. Dan Fattal, tandl. Allan Goldman, Trendwear (Sammy Pearl), tandl. G Isaksén, Tamas Bartfai Konsulting AB, Terma AB.

USP Scan Partner International, Wåhlander & Partner Annonsbyrå, Wasa vaccination, Västkust - Tomter AB, Wallda, Visab, Verkstads AB Ellar, Wico, Växjö Konst & Ramaffär AB, Welak handels AB, Vällingby vaccination.

De företag, vanligen med judiska ägare, som ekonomiskt stödjer Israel, till exempel genom stödannonser (stora annonser i listan markerade med fet stil) i den sionistiska kvartalstidskriften Menorah, organ för Förenade Israelinsamlingen, dessa företag stödjer en krigförande makt mot de förtryckta palestinierna och mot hela den muslimska världen, som omfattar bortåt en miljard människor.

Detta ekonomiska stöd till den krigiska förtryckarmakten Israel gör det möjligt för denna aggressiva sionistmakt att skaffa sig ännu fler vapen och utöva ett ännu skoningslösare förtryck och tillgripa ännu fler folkrättsvidriga militära angrepp på flyktingläger i Libanon och mörda ännu fler palestinier, inte bara i Palestina utan också på andra håll i världen som när Israel 1988 mördade PLO:s andre man, Abu Jihad, och flera av hans närmaste män i hans bostad i Tunis, flera hundra mil från Israel!

Det är en skymf mot oss muslimer, ja, en skymf mot rättvisan och humaniteten att flera företag i Sverige tillåts öppet ekonomiskt stödja banditstaten Israel.

 Jag uppmanar därför alla muslimska föreningar i Sverige liksom alla rättsinnade svenskar, enskilda personer liksom föreningar, att inlämna en protestskrivelse till svenska regeringen mot att detta ekonomiska stöd till ockupationsmakten Israel får fortgå, och att detta i den arabiska världen liksom i hela den muslimska världen kan leda till att de traditionellt goda förhållandena till Sverige därmed allvarligt kan äventyras, eftersom detta tolkas som en ovänlig handling och även som ett brott mot den respekterade svenska neutralitetspolitiken: att Sverige är partiskt för Israel och accepterar ekonomiskt stöd till det palestinska folkets bödlar!

I följande kapitel skall jag ta upp ett enda exempel av de företag som stödjer Israel (Proventus). Hur Proventus har skapats och hur företaget har expanderat.

 

41

HUR ETT SIONISTISK FÖRETAG OPERERAR I SVERIGE

 

Tidskriften Veckans Affärer, nr 34 av den 25 augusti 1988, säger om den nya finanskoncernen Gota: "... har med en elegant kringgående rörelse föregripit en väntad svensk lagändring ..." Det handlar om Gotas samarbete med den finländska Kansallisbanken, där man genom diverse trixerier kringgår gällande svensk lagstiftning. Och nog kan man lugnt säga att männen bakom Gota visat på många "elegant kringgående rörelser" under den snabba uppbyggnaden av sitt nya finansiella maktimperium.

Vilka ligger då bakom Gota. Jo i trådarna bakom Gota drar tre judar och kompisar: Robert Weil, Gabriel Urwitz och Mikael Kamras. Om någon skulle tycka att namnen har en viss klang, så kommer han att få höra mer i den vägen i det följande.

Sagan inleddes i början av 1980-talet med att ledaren för trion, Robert Weil, genom börsklipp skaffade sig en förmögenhet. De första klippen gjordes i krisföretaget Uppsala-Ekeby, senare följt av Herakles. Pengarna användes till att köpa upp bankaktier. Affärerna ackompanjerades av bedyranden om att det bara var fråga om finansiella placeringar. De verkliga avsikterna skulle dock snart visa sig.

Genom sitt företag Proventus har de tre herrarna Weil, Urwitz och Kamras energiskt sökt få kontroll över ett antal provinsbanker; Wermlandsbanken, Götabanken och även Skaraborgsbanken. Nu var det emellertid, minst sagt oklart, om svensk lag vid denna tid tillät konstellationer av detta slag, där företag äger banker. Men vad betyder svensk lag för herrar som Robert Weil, Gabriel Urwitz och Mikael Kamras, ledarna för Proventus?

Genom diverse knåp och knep sys den s k Gota-gruppen ihop i slutet av 1986, med Götabanken som centralbank.

Koncernen ägs och kontrolleras genom Proventus. Götabanken döps senare om till Gotabanken. Trion bakom Proventus tvingades nu erkänna att de bluffat, då det tidigare försäkrat att de inte alls var ute efter makt över bankerna - att det bara varit fråga om finansiella placeringar. Planerna på finanshuset Gota fanns med från början.

Under affärens gång har det hänt märkliga saker. Proventus försök att bilda en ny finanskoncern i lagens yttersta utmarker får ivrigt stöd från de mest oväntade håll:

Bankinspektionens tidigare generaldirektör, Sten Walberg, var liksom många andra mycket kritisk till de tre börsklipparna. Men nu hände något. Som ny chef för bankinspektionen inträdde påpassligt Hans Löwbeer. Just det - Löwbeer. Denna tidigare bl a universitetskansler har veterligt ingen erfarenhet av bank- och finansfrågor. Löwbeer blir genast en entusiastisk godkännare av Proventus transaktioner. Detta samtidigt, som samme Löwbeer, genom aktioner mot andra aktörer inom bankvärlden skaffar sig ett rykte, som en man med hårda nypor. Känns tagen igen?

En annan tung hjälpare, som skyndar till, är Investeringsbanken. Dess styrelseordförande är ingen mindre än Harry Schein. Just det - Schein. Veterligt har heller inte Schein några meriter från finansvärlden, som kunde motivera hans upphöjelse. Inte heller har någon kunnat förklara varför Investeringsbanken skulle gå in och hjälpa börsklippare till makten i finansvärlden. Så skedde emellertid. Investeringsbankens stöd gav ett sken av legalitet över de tre herrarnas aktiviteter.

Proventus fick givetvis också kraftig stöd från pressens finanssidor och inte minst ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Den senare bjöd också in Gabriel Urwitz, att som återkommande kolumnist på ledarsidan, fritt föra sin och Proventus talan. Regeringen, som bara försökte hävda gällande lager och politiska intentioner, utmålades som en samling bakåtsträvande idioter.

Vad gör då regeringen inför den så väl orkestrerade kanonaden. Jo, den stiftar i början av 1987 en särskild lag, den s k provisoriska Gotalagen. Den nya lagen ger, som det senare skall visa sig, i praktiken fritt fram för Proventusgänget att fortsätta uppbyggnaden av sitt finansimperium. Må vara med några närmast kosmetiska inskränkningar. Däremot blir den nya lagen ett avbräck för det svenska företaget Lundbergs, vilket också sökt få kontrollen över ett par banker, nämligen Östgötabanken och Skaraborgsbanken. I början av 1988 tvingas Lundbergs mycket riktigt sälja ut sina intressen i Skaraborgsbanken till - ja just det - Proventus. Inga ledarsideredaktioner eller makthavare i nyckelpositioner har någonsin ställt upp för det svenska företaget Lundbergs.

Vad uppbyggnaden av den svenska koncernen beträffar återstår bara litet smågruff med regeringen om detaljer - närmare bestämt om Proventus skall få utse styrelseledamöter i gruppens dotterföretag. Ingen lär längre tvivla om utgången av den kraftmätningen.

Nu är Proventus i full färd med att bygga upp ett internationellt imperium. Att mot gällande bestämmelser köpa en finsk bank stötte först på patrull i riksbanksfullmäktige. Givetvis med reservation från ledamöterna representerande ett visst parti, ja gissa vilket? Jo, just det: folkpartiet. Moderaterna hängde också på. Men regeringen körde snart över riksbanken. När husse på DNs ledarsida höjer pekfingret, så brukar ju regeringen snällt lyda. Proventus ambitioner att gå vidare till EG och bli ett internationellt konglomerat lär inte den svenska regeringen kunna förhindra. Om man nu skulle ha någon vilja i den församlingen.

Ett exempel på massmediaagenternas flexibilitet, i sin argumentering, skall bara nämnas: När det gäller för Proventus att med ett par aktieklipp snabbt förekomma en lagskärpning, konstaterar Veckans Affärer 21 april 1988 helt korrekt att "Ett kommittebetänkande är trots allt ingen lag." Men när det gäller för Proventus att i strid med gällande lag köpa en utländsk bank hänvisar man till ett förslag från en kommitte, som om det vore en lag. Se Dagens Industri 29 september 1988. Läglighetern får således bestämma rättstillämpningen.

Robert Weil är för närvarande inne i fasen att lansera sig som förfinad kulturpersonlighet. Bl a har han givit sig in i konstgalleribranschen, och startat Magasin 3 i Frihamnen. Satsningen görs tillsammans med New York-galleristen David Neuman. Jodå - Neuman från New York. Satsningen slås upp stort i DN.

Frågor vi måste ställa oss är: Vilken makt kommer att utgå från den borg i centrala Stockholm, där Gota nu installerar sig? Vilka intressen styr Gota? Har Sveriges regering och riksdag i praktiken några som helst möjligheter att påverka Gota? Vad innebär det för Sverige om ett internationellt konglomerat får den finansiella makten i landet?

Vill i sammanhanget även nämna några ord om finansmannen Erik Penser.

Om skåningen Erik Pensers bakgrund vet jag bara att hans mor Elisabeth var dotter till fabriksägare Carl Herrmann (stavat med nn på slutet) och dennes maka Gertrud Martini. Fadern Wilhelm var advokat i Eslöv. Pensers gynnare och bekantskapskrets har en intressant sammansättning.

Penser blev tidigt kompanjon med finansmannen Thomas Fisher, d v s den till bonniersfären knutne Ebbe Carlssons kompis. Som bekant var Fischer kanal för de finansiella medel, som slussades över till Ebbe Carlsson för dennes privata mordspaning i palmeaffären.

Pensers mest beryktade bedrift är försäljningen, våren 1988, av Carnegie Fondkommission till den statliga PK-banken, vilket innebar att Penser blev näst störste ägare i PK-banken, med 20% av aktierna. Försäljningen skedde till en köpeskilling om 2,7 miljarder kronor, som av finansanalytiker, beskrevs som fabulöst hög. LO-ordföranden, Stig Malm, betecknade affären som "obegriplig". I den förbluffade socialdemokratiska pressen betecknades affären som "omoralisk".

< Hur var då denna plötsliga affär möjlig? Beslutet om köp togs av en enig styrelse i PK-banken. Vem representerar där LO? Jo, Kommunals ordförande, vid namn Sigvard Marjasin - Marjasin! Det hör till saken att Marjasin var den ende av LOs förbundsordförande, som uttalade sig positivt om affären: Marjasin sade sig inte ha någonting emot Penser som ägare i PK-banken. Detta således sagt om den i andra sammanhang så fördömde vapenhandlaren Penser.

Kanske Marjasin har anlednding att känna sig hemmastadd i kretsen kring Erik Penser? Sigvard Marjasin är född i Stockholm av föräldrar, som kommer från Vitryssland.

Marjasin har fått sin belöning. Han utnämndes senare till landshövding i Örebro län där han gjorde en ny "insatts" i - som bekant - utveklandet av ett nytt sätt att hantera med skattemedel...

 

42

PROVENTUS' FRÄCKHET

 

Finansgruppen Proventus skänker stora summor pengar till banditstaten Israel genom Israelinsamlingen och dess tidning Menorah. Ägarna av Proventus som är sionistiska judar (Urwitz, Kamras och Robert Weil) bidrar med detta öppna och fräcka stöd till ockupationsmakten Israel. De deltar alltså i krig mot kristna och muslimska palestinier och mot hela den islamiska världen. Denna sionistiska trio och Proventus är bara ett exempel bland hundratals judiska kapitalister som deltar i krig mot oss muslimer utan att riskera någonting och utan att ens riskera att utsättas för kritik p g a att de är heliga judar och p g a att muslimerna sover djupt. Men även det goda och snälla svenska folket sover och anar inte vem som erövrar inte bara Palestina utan även Sverige.

När skall muslimerna vakna? Och när skall det svenska folket vakna? Vakna för att upptäcka hur t ex Proventus fortsätter som en förlängd israelisk arm att ockupera Sveriges ekonomi och näringsliv.

Förra året, 1988, utdelades det s k Nobelpriset i ekonomi till en intressant person. Ekonomipristagare var den konservative fransmannen Maurice Allais. Allais skiljer sig radikalt från de ekonomer vilka vanligen haussas fram av massmedierna. Dessa mediernas gunstlingar, vars teser vi ständigt får oss till del, har ofta en judisk, "liberal" bakgrund. Gemensamt för deras budskap är, att de ser det rådande banksystemet som något självklart och oumbärligt.

Fransmannen Allais har inte mycket till övers för dagens banksystem i västvärlden. Han menar att bankernas verksamhet inte är annat än en form av falskmynteri. Bara genom att skriva ut papper skapar bankerna idag pengar ur intet. Något som är möjligt eftersom bankerna tillåts låna ut många gånger större belopp än de lånar in. Allais vill införa ett helt nytt kreditsystem, där den demokratiskt valda statsmakten återfår rätten att ensam tjäna på mångfaldigandet av pengar. Dagens ockersystem möjliggörs genom att banksystemet är så komplicerat att ingen kan överblicka och kontrollera det, fortsätter den franske ekonomen. Utom givetvis en liten inre krets. Den inflation som det nuvarande systemet tillåter och uppmuntrar, är ingenting annat än ett ockersystem för utplundring av de små människorna, menar denne nobelpristagare.

Ekonomipristagaren Allais' teser kan vara en bra bakgrund att ha i minnet då man studerar utvecklingen inom den svenska finansvärlden. Jag har tidigare analyserat den nya svenska finanskometen: Proventus med Gotabanksgruppen. Då hade Proventus bildat Gotagruppen under bedyranden om att man skulle minska Proventus' ägarandel i Gota. Den minst sagt diskutabla affären möjliggjordes genom aktivt stöd från den statliga investeringsbanken, och genom att bankinspektionen tycktes vara upptagen på annat håll. Den stora frågan var, om regeringen skulle visa sig stark nog att stå emot Proventus' vidare israeliska infiltration av det svenska finanssystemet.

Hur gick det sedan? Vem var starkast? Ja, mina läsare ler säkert åt den överflödiga frågan. Redan i mars 1989 kunde Proventusgänget stolt meddela att företaget ökat sitt ägande i Gota och nu fullständigt kontrollerar gruppen. Detta var således helt i strid med de löften man tidigare givit regeringen. Och från bankinspektionen kom bara ett pajasaktigt uttalande om att "Vi var av den uppfattningen att Proventus skulle minska sitt ägande i Gotagruppen. Vi skall fråga Proventus om de här köpen." Om bankinspektionen effektuerat någon fråga till Proventus, så har i varje fall inte något svar därifrån offentliggjorts.

Maktövertagandet bekräftas med att Gotas svenska skyltdocka sparkas undan och att Gabriel Urwitz, nummer två i Proventus' ledartrojka, nu framträder öppet och även formellt intar maktpositionen som koncernchef och VD för Gota. Som VD för Proventus framträder Mikael Kamras, numer tre i Proventusgänget, vilket leds av Proventus' huvudägare, Robert Weil. Det är nu fritt fram för Proventusgänget att inta de maktpositioner de önskar. Från den helt överkörda och förödmjukade svenska regeringen hörs inte ett knäpp!

Proventusgängets manipulationer hade varit omöjliga att genomföra utan bankinspektionens diskreta bistånd. Bankinspektionens agerande under sin generaldirektör Hans Löwbeer, är mycket intressant. Löwbeer har ansträngt sig hårt för att få rykte om sig att vara en man med "hårda nypor" och skapa respekt för sin myndighet. Bankinspektionen har också agerat kraftfullt mot aktörer på den svenska finansscenen. Men det märkliga är att dessa åtgärder alltid har riktats mot svenska företag. I början på året 1989 meddelades det t ex att bankinspektionen städat bort en tredjedel av de finansbolag som tidigare varit verksamma. Eliminerandet av verkliga eller potentiella konkurrenter till inspektionens skyddslingar måhända? I ett annat ärende säger sig bankinspektionen kunna "tänka sig någon form av lämplighetsprövning av de ägare, som vill ha större poster i en bank." Vilka ägare kan bankinspektionen anse vara lämpliga månntro? Kanske Proventusgänget?

Nu befolkas den svenska finansvärlden faktiskt inte enbart av idioter. Bankinspektionens förehavanden riskerade att bli alltför uppenbara. I april 1989 såg sig därför Hans Löwbeer föranlåten att göra en liten avledande manöver. Ett av dessa braskande fyrverkerier, som sionisterna tar till då de små gojernas uppmärksamhet riskerar att vändas i olämplig riktning: med massmedias benägna hjälp går Löwbeer i april 1989 ut i en till synes frän kritik mot Gota för vissa oegentligheter. Här skulle minsann visas att bankinspektionen höll Proventusfolket i strama tyglar! Men vi kan vara lugna, det fanns ingenting i bankinspektionens kritik som på minsta sätt hindrade Proventus' vidare expansion. Effekten var lika bestående som det goda skratt vilket Proventusgänget fick till eftermiddagsfikat.

Nu saknas det förvisso inte oegentligheter i Gotas verksamhet. Så kom det fram att Gotabanken hade friserat sitt rörelseresultat med över 100 miljoner kronor för att dölja kreditförluster i Belgien. I Göteborg fick Gotabanken sparka sin kreditchef efter att tvivelaktiga affärer hade uppdagats.

Låt mig här sticka emellan med en tragikomisk episod. Proventus' huvudägare och gängets ledare, Robert Weil, har på sedvanligt manér lagt ner stor möda på att lansera sig som en känslig och förfinad kulturhabitué. Finansiella resurser finns ju dessutom för att ikläda sig rollen av mecenat till kulturella inrättningar, som konstmuséer etc. Nu tycks den spröde kulturpersonligheten Weil inte ha förstått att även litteraturen, och inte minst gamla fina bokverk, också hör till den kulturella sfären. I varje fall låter Weil sin bank sparka ut ett gammalt fint antikvariat. Den gamle bokhandlaren fick kort och gott beskedet att sådana olönsamma kunder inget har att göra i Robert Weils bank! Till och med "kompisarna" på Svenska Dagbladet tyckte att historien var väl magstark och slog upp saken den 10 februari 1989.

Annars fortsätter Proventus att bygga upp sin maktbas. Då nu allt motstånd från samhällets sida är krossat, kan man obehindrat ta för sig vad som passar. Så har Proventus genom köp av en majoritetspost blivit störste ägare i försäkringskoncernen Skandia. Bläckfisken sträcker ut sina tentakler! Rent komisk blir Proventusledningens försäkran om att "köpet av Skandiakoncernen endast skall ses som en ren kapitalplacering. Har ni hört den förut ? Skämthistorien alltså.

Den senaste episoden i den systematiska sponsringen av Proventus och Gota kommer från Dagens Nyheter. Under ett kvartal i år 1989 var ökningstakten bäst i en "Gota-fond". Genast är DN påpassligt ute den 18 maj 1989 med en rubrik som säger: "Gotafonder går bäst." Vi skall alltså förledas att tro att alla Gotas verksamheter är bäst för kunderna. Verkligheten var att endast en av många fonder hade gått bra. Dessutom en mycket liten fond. Kanske är det tänkt som en annonspelare? Ja, vad vet man? Det finns ju så många sätt att vilseleda små gojer. Kompisarna på Proventus glömmer säkert inte handräckningen.

Men det viktigaste, när det gäller Proventus, sker långt borta från det lilla Sverige. Redan i en intervju i Veckans Affärer i november förra året, 1988, säger Gabriel Urwitz:"... jag tror ännu mer på ... kopplingar mellan svenska bankgrupper och finansiella institutioner utomlands." Här tror vi att Gabriel Urwitz säger sin innersta mening. Ja, jag tror alldeles ofantligt på detta uttalande från herr Urwitz! Gabriel Urwitz fortsätter i samma intervju: "Det är bl a därför Robert Weil just nu tillbringar mycket tid i USA, det stora Israel." Jag tror dig igen, Gabriel Urwitz, vart enda ord!

I sin omtalade årsredovisning för 1988 låter Robert Weil avbilda sig mot en bakgrund av New Yorks skyskrapor. Visst, vi har länge förstått vilka som ligger bakom Proventus' attack mot Sverige!

 

43

MAFFIAN

 

Hela judendomen och sionismen är i sig hets mot alla icke judiska folkgrupper, och mot hela mänskligheten.

Judendomen och dess sionism i teorin och i dagens tillämpning är en kriminell rörelse och ideologi!

Massakrerna på palestinierna (kristna och muslimer) är bara en illustration av judendomens och sionismens kriminella lära, politik och strategi! I Palestinatragedin ser man klart hur den judiska makten i sin nakenhet är i verkligheten och i handlingen. I andra länder kan de judisk -kontrollerade massmedierna kamouflera och dölja den judiska maktens dominans och ockupation av icke-judar och av icke-judiska stater och samhällen!

Den judiska makten, utanför Israel, opererar som en maffia. I Israel är det staten Israel själv som är den stora maffioson! Shamir, Israels statsminister, har mördat t ex Folke Bernadotte och tusentals palestinier och därför är han bäst lämpad att vara Israels premiärminister, alltså premiärmaffioso!

Den judiska, sionistiska utrikes - handelsministern, Anita Gradin, sade nyligen i ett tal i den judiska församlingen i Stockholm, "vi har mycket att lära oss från Israel..."!

Anita Gradin utnämndes också nyligen av den Sionistiska Världsorganisationen till årets sionistiska kvinna! Att en sionist är minister i en svensk regering är förstås en stor sionistisk succé! Och ett stort svenskt nederlag!

Grattis Anita Gradin, årets sionistiska kvinna!

Maffian! Få begrepp lär väcka så många motstridiga reaktioner hos nutidens människor: skräck, beundran, nyfikenhet eller romantisk nostalgi. Ingen seriös person kan idag förneka maffians existens eller att den har ett oerhört inflytande, särskilt i USA och Italien, men inte bara där.

En, som förnekade Maffians existens, var emellertid Edgar Hoover, i åratal chef för USAs federala polis, FBI. Hoover var således den, som hade huvudansvaret för Maffians bekämpande. Skälen till detta förnekande av uppenbara fakta blir begripligt om man närmare studerar vilka intressen, som byggt upp, och i verkligheten styr Maffian.

Det är välkänt att maffiabossar, efter ett strävsamt liv av våld och politisk utpressning, drar sig tillbaka till någon plats i solen. Vanligen är Florida målet för dessa pensionärer. Någon gång ställs kosan till Sicilien. Italien har ju ett grundmurat rykte som maffians hemland.

Att se män med italienskt ursprung, som maffians härskare, har vi fatt lära oss i otaliga romaner, filmer och massmediareportage. Och förvisso finns en livskraftig organiserad brottslighet i Italien. Men något, som de sionistiska manusförfattarna aldrig förklarar, är varför så många maffiabossar har namn, som inte alls klingar italienskt. Namn som Meir Lansky, Jack Silberger eller Yiddy Bloom. Och hur kan det komma sig att så många toppfigurer från den organiserade brottsligheten har så goda kontakter med Israel? Ja, så starka band att de pensionerar sig i detta land? Den som vill skaffa sig mer information om dessa maffiapensionärer i Israel rekommenderas att läsa den amerikanska tidskriften Newsweek av den 29 november 1971.

Sanningen är den, att sionistiska judar har haft, och har, ett avgörande inflytande över den organiserade brottslighetens uppbyggnad. Den nu avlidne juden, Meir Lansky, ses allmänt som maffians finansielle arkitekt, och ansågs vara den verklige gudfadern. Under årens lopp förmedlade han miljardbelopp till den sionistiska staten Israel. Israelerna tackade genom att, vid behov, ge Lansky en skyddad rettättplats i landet.

Forskare och journalister, som söker kartlägga maffian, stöter på oöverstigliga svårigheter. Som jag nämnde tidigare, förnekade man länge på högsta ort Maffians själva existens. Den, som söker blottlägga maffians verkliga maktcentra, utsätts för häftiga attacker, t ex smutskastningskampanjer med den rutinmässiga anklagelsen för antisemitism. De fa, som framhärdat, har blivit fysiskt hotade - ett hot, som inte bara är tomma ord. Personer, som utsatts för allt detta, säger att Maffians verkliga ledare är till synes oförvitliga medborgare, som använder religionen som täckmantel. Spåren till den organiserade brottslighetens reella maktcentra leder till religiösa inrättningar, som är skyddade för myndigheternas insyn. Här kan inflikas att de förbrytarband, som bosatt sig på Västbanken och i Gaza i Palestina, leds av judiska rabbiner med bakgrund i USA.

 

Borde vi inte ha varit mer misstanksamma inför detta totala utlämnande av personer med italienskt ursprung i alla massmedia? Om dessa amerikanska -italienare nu verkligen haft en sådan maktposition, så skulle de väl knappast ha tillåtit att de själva blivit så utpekade? Nej, sanningen är ju den, att det är de judiska sionisterna, som har makten över medierna. Det vi ser här är bara den vanliga sionistiska verklighets- och historieförfalskningen, där sionisterna genom mytbildning främjar sina egna intressen.

Vad är då verkligheten bakom maffians uppbyggnad? Vilken är de italienska maffiosos verkliga roll? Jo, de syditalienska banditerna var idealiska redskap för sionisterna. Med sin hänsynslöshet inför våldet, och sin inre sammanhållning, passade de italienska hårdingarna perfekt för grovjobbet på gatan. Visst har den italienska maffian byggt upp en fasansfull makt i sitt eget hemland, men för att bygga upp ett världsomspännande finansiellt imperium, krävs andra erfarenheter. Ingen har väl heller på fullt allvar trott, att dessa teatraliska maffiosi, med bakgrund i Siciliens herdekultur, skulle mäktat den bedriften. Att sedan en och annan maffiaboss i USA tillåts spela rollen av operettfurste är ju helt i linje med sionisternas teaterföreställning. Sionisterna har ju länge lanserat den organiserade brottslighetens våld, som vore det fråga om någonting romantiskt, ja, nästan drömskt och overkligt.

Jag har tidigare redogjort för hur våldet, som metod, anbefalls i de judiska urkunderna, Torah och Talmud. Liksom hur Sions Vises Protokoll drar upp riktlinjerna för agerandet i vår egen tid. Talmud anger att ett brott - även de allvarligaste sådana - mot gojer (icke-judar), är en Mitzva. Mitzva är i judendomen en god gärning, utförd till guden Jahves ära.

Har vår tids organiserade brottslighet samband med de gamla historiska urkunderna? Ja, det är en fråga som givetvis inte helt lätt låter sig besvaras. Vad vi kan göra, är att studera de historiska vittnesbörden. Hur ser då dessa vittnesbörd ut? Ja, här är samstämmigheten överväldigande. Bland historiska personligheter, som kommit i kontakt med judarna och judendomen, finns knappast något undantag. Alla -statsmän, författare, filosofer och religiösa ledare är förbluffande överens i sina ofta nedgörande omdömen. Ja, veterligt går det knappast att hitta något undantag från denna samstämmighet bland antikens och senare kristna och muslimska politiska och andliga ledare. Och detta är, märk väl, historiska fakta, som ingen kan fdmeka. Här skall bara nämnas att såväl Muhammed som Jesus och Martin Luther uttrycker sig minst sagt kritiskt mot judarna och judendomen.

Det intressanta är att vad man, i historisk tid, vänt sig mot är just före-teelser som är kännetecknet för dagens organiserade brottslighet, bl a ocker och utpressning.

En vanlig anklagelse är att judarna sägs underblåsa stridigheter, konflikter och krig. Så att de därigenom skall kunna "njuta krigets frukter'. Detta är ju något som har starkt stöd i judendomens Torah. Det har t ex varit fråga om att följa i de härjande soldaternas spår och som hälare köpa upp krigsbytet. Sådana skildringar, i senare tid, finns från amerikanska inbördeskriget och från den franska främlingslegionen. Det har också varit fråga om att tillhandahålla soldaterna kvinnor i utbyte mot deras sold. Här kan nämnas att den så uppburna familjen Rothschild härstammar från en tysk-judisk bordellägarklan i Frankfurt. Den största av alla "krigets frukter" är vår tids Holocaustmyt, vilken ligger till grund för sionisternas pågående gigantiska utpressning mot hela västvärlden.

Våld, pornografi och könshandel är ju den organiserade brottslighetens kännetecken. Det är ett ovedersägligt faktum att de judiska urkunderna, Torah och Talmud, formligen svämmar över av uttryck för bestialiskt våld och perverterad sexualitet. Denna vålds - och sexualfixering går också igen, som en röd tråd, hos många senare judar, t ex Sigmund Freud. Ja, det är fråga om ett tema, som bokstavligen exploderat i utbudet av filmer, böcker, teaterföreställningar osv från dagens sionistkontrollerade mediaindustri. För sanna muslimer och kristna är dessa uttryck fullständigt främmande och mycket motbjudande. En spekulation, om orsaken till denna judiska fixering vid våld och sex, är därför befogad. Kan förklaringen ligga i rötter djupt nere i historiens härläger, marknadsplatser och bordellkvarter, med dessas orgier i våld, schackrande och könshandel?

Under antiken ansåg sig forskare ha spårat judarnas urspmng till det gamla egyptiska rikets förbrytarkoloni. Den framstående judiske författaren Arthur Koestler lade på 1970 - talet fram ett arbete som på ett epokgörande sätt kompletterar frågan om judarnas ursprung. Koestler visade att de europeiska judarna, askenazerna, härstammar från kazarerna. Kazarerna var ett turkiskt folk som vid mitten av det första årtusendet bebodde trakterna kring nedre Volga i nuvarande Sydryssland. Västvärldens judar, som också grundat staten Israel, är således inte ättlingar till Bibelns hebréer och inte heller ett semitiskt folk.

För diskussionen om den organiserade brottslighetens ursprung, är det av intresse hur de forntida kazarerna uppfattades av sin samtid: Khazarerna beskrivs som ett förtryckarfolk och som våldsverkare och utpressare. Men också som den österländska marknadsplatsens virtuoser i schackrandets konst. Detta folk antog av fri vilja judendomen. Ser vi här två historiska flöden som sammansmält i sionismen?

Det hör inte till vanligheten att västvärldens sionistkontrollerade massmedier berör den organiserade brottslighetens koppling till sionismen. Så görs emellertid i Newsweek av den 5 januari 1981, i ett stort upplagt reportage om maffian. Här nämns faktiskt Lansky m fl, dock utan att man får veta att det är fråga om sionistiska judar. Vad, som fatt Newsweek att ta upp den känsliga frågan, är den oro man känner för att den traditionella, så att säga riktiga, maffian börjat tappa fotfäste. Nya brottssyndikat har börjat göra sig breda. Ligor som inte följer den oskrivna lagen om att skona vissa intressen. Det är fråga om nya företagare i brottets värld med ursprung i Ostasien och Sydamerika. Men det som verkligen upprör Newsweek är en ny judisk maffia, som byggts upp av israeler. Israeler som dessutom angriper judar i USA. Denna nya israeliska maffia sägs utmärkas av en ovanlig brutalitet. Inte ett dåligt betyg för att vara i maffiasammanhang! Det kan noteras , att nu, då det är fråga om våld som riktas mot judar, görs inga som helst försök att romantisera hanteringen. Newsweeks artikel bör läsas av alla, som vill ha litet inblick i maffians anatomi.

Man kan således konstatera att det finns ett starkt samband mellan sionismen, staten Israel och den världsomspännande organiserade brottsligheten. I denna belysning framstår kanske senare tids internationella terrordåd som mer lättförklarliga.

Många science fiction - skildringar har skrivits på temat om en uppdiktad förbrytarorganisation, vilken förfogar över kärnvapen och som, med detta terrorhot, övar utpressning mot hela världen. Är detta hot idag bara science fiction? Eller är det den verklighet vi alla lever under -dag och natt? Den judiska Maffiastaten Israel lagrar idag hundratals atombomber som redan idag utgör ett utpressningshot inte bara mot palestinierna, muslimerna och de kristna, utan också mot hela världen och världsfreden.

 

44

SIONISTISK INFILTRATION

 

För några år sedan riktades ett hot mot en ung judinna bosatt i Sverige. Aktionen var mycket klumpigt utförd och uppenbarligen en intern provokation. Det förmenta utslaget av antisemitism blev emellertid uppmärksammat i massmedierna och ledare för judiska organisationer i Sverige såg sig föranlåtna att lugna sitt folk: Dessa judiska ledare framhöll: att man hade tillgång till den yppersta expertis och den mest sofistikerade utrustning, som stod till buds för terroristbekämpning. Dessutom, framhöll dessa judiska ledare, hade man som sitt främsta vapen: Infiltration på högsta nivå.

Låt oss analysera en eventuell judisk infiltration inom olika samhällsorgan. Har det nämnda uttalandet från judiska ledare i Sverige någon täckning i verkligheten?

Låt oss först se till den ideologiska och historiska bakgrunden. Radio Islam har tidigare, i sin analys av skriften Sions Vises Protokoll, visat hur metoden infiltration har djupa rötter i såväl Torah, dvs Gamla Testamentet, som i Talmud, s heliga skrift. Gamla Testamentets, av dagens judar så högt vördade hjältar, använder sig av denna metod för att uppnå makt och inflytande i de länder där de verkar. Se t ex Haman i Perserriket och Josef i Egypten. Också i Romarriket sågs sionisterna som infiltratörer - en inre fiende.

Kristendomen utgör ett intressant exempel. Den kristna missionen har aldrig gjort någon hemlighet av att den alltid sett infiltration, som sitt främsta vapen att nå makt över och, som man säger omvända folk. Och detta är ju precis vad kristendomen gjort. Genom att inifrån nästla sig in, har man lyckats förändras, och ta över grupper och nationers myter, ceremonier och högtider. Och på detta sätt ta över och behärska dessa människors andliga kraftcentra. Som exempel skall här bara nämnas julfirandet. Inom den indoeuropeiska kulturkretsen gäller julfirandet den livgivande solens åter växande kraft efter vintersolståndet. Här har de kristna - på ytterst bräkliga, och förmodligen felaktiga, grunder - förlagt ett firande av Jesu födelse.

Men islam arbetar inte genom infiltration. Nej, infiltration, som huvudmetod, är en specifikt kristen företeelse. Är det inte kristendomens judiska arv som här träder fram?

I sammanhanget bör här nämnas, att också kristendomen själv idag är utsatt för en massiv infiltration - från just judendomen. Inom den lutherska svenska kyrkan ersätts evangeliska nytestamentliga texter, med texter från det judiska Gamla Testamentet. För att inte tala om de expansiva fundamentalistiska frikyrkosamfund, som i allt väsentligt, baseras på den judiska förkunnelsen.

Så till Sions Vises Protokoll. Detta är en programskrift med judiska förlagor, som förlorar sig i ett dunkelt tidigt artonhundratal och ännu längre tillbaks. Att skriften av sionisterna förklaras vara ett falsarium, hör till spelets regler. Baia nämnandet av Sions Vises Protokoll tycks kunna framkalla blodstörtning hos ledande sionister. Enligt dessa skulle grundtexten ha författas i mitten på 1800-talet. Det intressanta med denna skrift är emellertid att den, som inget annat dokument, på ett häpnadsväckande korrekt sätt förebådar utvecklingen i västvärlden från slutet av 1800-talet fram till vår tid. Inte ens någon av dagens historiker, som ju sitter med facit i hand, har så skarpsinnigt kunnat beskriva det faktiska skeendet. Och detta i en liten skrift, som sionisterna påstår, går tillbaks på en text, som skrevs kring 1860-talet! Det för oss intressanta är att infiltration, som metod, går som en röd tråd genom Sions Vises Protokoll!

Hur ser det då ut idag? Ja, att västvärldens massmedier står under ett oerhört starkt judiskt inflytande kan inte förnekas av någon. Det samma gäller andra opinionsbildande organ och organisationer dit man får räkna underhållningsindustrin. Likadant är det med de finansiella institutionerna.

Att ledande humanitära organisationer, som Amnesty International och Rädda Barnen, infiltrerats av sionistiska agenter kanske inte är allmänt känt, men är ingen hemlighet för insatta personer.

Den något så när vakne ser lätt det mullvadsarbete, som ständigt pågår i det svenska samhället. Det gäller kulturpolitiskt viktiga organ, som Svenska Akademien, där bland andra en av landets mest groteskt fanatiska sionister, och tillika islam- och arabhatare, fatt säte. Ta den nya konserthallen i Stockholm, som far namn efter en tidigare inte alltför uppburen judisk kompositör. Eller Konserthuset i Stockholm: Här har bristen på verkliga judiska kulturpersonligheter inom det musikaliska facket tydligen varit akut. Men skam den som ger sig. Man har helt sonika döpt en sal efter en judisk bildkonstnär! Isaac Grünewald.

Hittills har vi uppehållit oss vid organ, som öppet främjar sionister-nas intressen eller är allmänt altmistiska. Så långt hänger nog de flesta med och inser att infiltration förekommer. Men hur är det med organisationer, som till synes står i motsatsställning till de sionistiska intressena. Ja, kanske rent av framstår som deras svurna fiender? Det är nu det blir riktigt intressant!

Ta till exempel de nationella partier och grupper som börjat uppträda i Västeuropa på senare år. Dessa kan väl ändå inte sionisterna ha något intresse av att stödja? Nej, det är nog sant. Men har man noga studerat Sions Vises Protokoll är det lätt att inse hur viktigt det är att få kontroll över dessa grupper och hur värdefulla de blir, för den som väl tagit ledningen över dem. Analysen kan inte fördjupas vidare här, utan det lämnas till var och en att ta sig en liten funderare kring dessa frågor.

Finns det exempel härifrån Sverige på att sionister infiltrerat s k nationella grupper? Svaret är, javisst! Det finns ett färskt exempel på hur en aktiv sionist lyckades nå tätpositionen i den då till synes ledande nationella grupperingen och därigenom åstadkom gruppens splittring och reducering till ofarlighet. I själva verket går ingen gruppering, som visar minsta tendens till att stå emot judiska intressen, fri från detta infiltrationshot.

Vi kan också utgå från att sionisterna själva aktivt startar grupper och rörelser för att därigenom, dels locka fram potentiella fiender, dels kunna kontrollera dem. Hur är det t ex med Palestinagrupperna i Sverige? Visar inte dessa en svårförståelig passivitet och oförmåga? I ledningen för dessa har suttit och sitter personer av judisk härkomst -åtminstone en av dessa har i andra sammanhang visat sig ha stor förståelse för sionistiska synsätt.

Se på de beklagliga ungdomar som kallas skinheads. Kan man tänka sig en bättre bild att hålla fram för den som kan känna sig hotad av s k nynazister? Vi vet att ungdomens s k subkulturer inte kan uppstå spontant. De skapas av massmedierna och av underhållningsindustrin. Och vilka är det som kontrollerar dessa verktyg för opinionsbildning?

Och hur är det egentligen med den palestinska organisationen, PLO? PLO tycks ju ha en närmast ofattbar oförmåga att knyta an till den palestinska Intifadan. Hur kommer detta sig? Jag bara undrar...

Hur känns då den sionistiske agenten igen? Något generellt recept på hur agenter avslöjas kan givetvis inte ges, men vissa ledtrådar finns: För det första: Agenten undviker att angripa sionisternas och den israeliska statens intressen. Hans kritik är vag och gäller perifera frågor. För det andra: Han söker avleda organisationens energi i ofarlig riktning. Han älskar att låsa organisationer till interna motsättningar. För det tredje: Agenten tycks ha gott om pengar, utan att ständigt behöva yrkesarbeta, som andra. Se t ex på Per Ahlmark. Han lär väl knappast kunna försörja sig på sitt poesiskrivande på gymnasistnivå? För det fjårde: Agenten blir inte på allvar angripen av den dödande sionistiska smutskastningsmaskinen. Han får komma fram i massmedierna, även om det sker med till synes negativa förtecken. Detta medan den verklige fienden drivs från arbete, social gemenskap och ytterst till avrättning. Det senare fick t ex Folke Bernadotte erfara. Massmedierna är för sionisternas verkliga motståndare helt stängda, förutom i helt förvanskade uttryck.

Låt mig slutligen ta upp ett särskilt fall av sionistisk infiltration i Sverige, nämligen i SÄPO, säkerhetspolisen. Att så är fallet har ju klart dokumenterats i samband med den sk IB-affären och sjukhusspionen i Göteborg, där, den numer av Bonniers finansierade, Ebbe Carlsson var aktiv.

Att SÄPO lydigt ställer upp, framgick i samband med den upprörande terrorattacken mot en grekisk turistbåt sommaren 1988. Vid attacken dödades ett flertal helt oskyldiga turister, däribland en svenska. Massmedierna basunerade givetvis i vanlig ordning ut terrorhandlingen, som ett verk av araber, dvs palestinier. Här kommer svenska SÄPO in som extra megafon i propagandakören. Efter några veckor släpper man ut en skröna om någon slags vapengömma, som araber med anknytning till terrordådet, skulle ha haft i en förort utanför Stockholm. Allt är väl tillrättalagt för boulevardpressen att servera. Historien är så uppenbart ett beställningsjobb, att det enda som förvånar är, att man inte kunnat höja sig över den allra lägsta kioskdeckarnivån i utformningen.

Om terrordådet i Grekland är bara att säga, att palestinierna minst av alla har intresse av en sådan handling mot en vänligt sinnad nation. Grekland var ju också ett av de första länderna, som erkände den nu utropade palestinska staten.

Vilka kan däremot ha intresse av att skada den viktigaste näringen i, som man uppfattar, en fientligt inställd stat? Vilka väljer att attackera ett fartyg fullt med turister från nord- och västeuropeiska länder. Och därigenom kan räkna med maximal massmediatäckning i dessa länder? Vilka har tillräcklig förakt för andra människors liv, för att kunna utföra ett sådant illdåd?

 

45

OCKUPATION AV PALESTINAGRUPPERNA

Om sionistisk infiltration av Palestinagrupperna i Sverige

 

Det anmärkningsvärda förhållandet är att Palestinagruppernas nuvarande ordförande är den amerikanske juden David Henley och att Henleys företrädare som Palestinagruppernas ordförande var Rob Weltman, också han amerikansk jude. Dessförinnan var TV 2:s nuvarande USA- korrespondent Göran Rosenberg, också han jude, uppväxt i Sverige med föräldrar från Polen, ordförande för Palestinagrupperna i Sverige. Är verkligen palestinierna bäst betjänta av judar i ledningen för svenska solidaritetsgrupper för ett fritt Palestina? Naturligtvis görs alltid den invändningen att det av taktiska skäl är lämpligt att vara jude och ordförande för Palestinagrupperna, eftersom Israel och dess sionistiska agenter och vänner alltid beskyller varje solidaritetsgrupp med de fördrivna och förtryckta palestinierna för att vara antisemitisk och judehatisk. Om Palestinagrupperna representeras av en jude som ordförande, blir det svårare, menar man, för de fanatiska sionisterna att stämpla Palestinagrupperna som antisemitisk: judar kan ju inte gärna hata sig själva, säger man!

Dessutom tror man att palestiniernas sak blir mer trovärdig och respektabel, om det finns judar i ledningen för Palestinagrupperna. Tanken är att Israel inte skall behöva frukta någon judefientlighet av ett självständigt Palestina.

Men frågan är om denna sluga baktanke har någon som helst effekt på Israel och dess sionistiska beskyddare och lakejer. För Israel är en jude som sviker Israel en neslig förrädare som betraktas som lika avskyvärd som någon antisionistisk goj, icke-jude: detta är helt enkelt sionismens credo, dess fundamentala trossats. I Israel är det ett brott att inleda ett samtal med PLO. Och vi har väl alla nyligen kunnat se med vilken vrede som Israel och dess sionistiska bundsförvanter reagerade på de amerikanska judar som kom till Stockholm för att samtala med PLO:s ledare Yassir Arafat! Dessa judar är inga värdiga judar, de representerade bara sig själva, hette det argt! I stället finns det skäl att ställa frågan, om det inte är en bakslug plan bakom vissa sionistiska judars märkbara iver att just infiltrera Palestinagrupperna för att göra dessa kraftlösa. I tyst samförstånd med ledande sionistorganisationer och Israel är det lämpligt att låta skenbart Palestinavänliga judar bemäktiga sig ledande positioner i solidaritetsgrupper som utger sig för att tjäna palestiniernas sak: dessa judar får finna sig i att få verbalt ovett på sig samtidigt som de i lönndom prisas för att inifrån försvaga Palestinagrupperna och därmed solidaritetsarbetet för palestinierna. För Israel gäller det att opinionsmässigt helt dominera scenen i Sverige och andra västländer - och detta kan Israel endast göra om de så gott som totalt suger all must och kraft ur sina motståndare.

Man kan bara ställa sig frågan: Varför har solidariteten med de fördrivna och förtryckta palestinierna inte fått tillnärmelsevis samma stora kraft och effekt i Sverige som solidariteten med de svarta i apartheidens Sydafrika? Det är ju ingen avgörande skillnad mellan rasismens Sydafrika och rasismens Israel - annat än att rasismens Israel är om möjligt ännu värre, ännu grymmare och dessutom etnoreligiöst sanktionerad i judendomens Torah, som jag så ofta har påvisat. Själva ordet Israel är bibliskt och laddat av symbolik, det betyder den som kämpar med Gud och vinner segrar över människor, vilket står i judendomens Torah, dess lära och lag, närmar bestämt i Första Moseboken, trettioandra kapitlet, vers 28! Och man får inte glömma att Israel är en inkräktarstat, i det rövade Palestina:

"Om jag vore arabledare skulle jag aldrig underhandla med Israel. Det är naturligt. Vi har stulit deras land" sade Israels förste premiärminister David Ben-Gurion till Världssionismens och Världsjudiska Kongressens mångårige ordförande Nahum Goldmann, återgivet i Goldmanns bok Den judiska paradoxen! När vi närmare tittar efter vad Svenska Palestinagruppernas två senast ordföranden, de amerikanska judarna Rob Weltman och David Henley är för några gökar - vad finner vi väl där? Jo, mycket riktigt: båda är aktivt verksamma i en sionistisk organisation. Rob Weltman sitter till och med i styrelsen!

Men inte nog med detta. Det finns en djupare orsak till att palestinagrupperna visat sig vara så påfallande impotenta, så i det närmaste oförmögna att verkligen presentera något verksamt för palestiniernas sak i Sverige. Och därmed får vi också svar på frågan varför solidariteten med de förtryckta palestinierna är så svag och obetydlig opinionsmässigt i jämförelse med solidariteten med Sydafrikas svarta befolkning. Palestinagrupperna i Sverige under sin judiska ledning är en trotskistisk eller judemarxistisk klubb som utesluter alla som står utanför, de må vara palestinier, kristna eller muslimer, ja, även liberala eller andra socialister. Den typiskt judiska kommunist- eller socialistgruppen är sedan länge den trotskistiska - Leo Trotskij, född Bronstein, som kom i delo med Stalin och mördades av hans agenter i Mexiko 1940, är för många radikala judar ett helgon och de har fortsatt i Trotskijs spår inom den så kallade Fjärde Internationalen som är principiell motståndare till alla nationalstater för att kunna genomdriva den så kallade socialistiska världsrevolutionen - men ett undantag finns alltid med i de judiska trotskisternas baktankar, Israel.

Under ordförandeskap av först juden Göran Rosenberg, sedan av de båda från USA importerade judarna Rob Weltman och David Henley driver Palestinagrupperna tesen att den judiska staten Israel skall bestå - och därmed kan Palestinagrupperna bli fullt accepterade av så gott som hela det sionistiska och prosionistiska Establishment. Det råder till exempel ingen principiell skillnad mellan en rabiat sionist och Israelanhängare som Per Ahlmark och Palestinagrupperna i Sverige under ledning av den sionistiske USA-juden David Henley: båda anser att den judiska staten Israel, som bemäktigat sig Palestina, skall bestå och att det på de ockuperade områdena skall få upprättas en palestinsk stat, men självfallet endast på Israels villkor, en avmilitariserad palestinsk stat som aldrig får ifrågasätta Israels rätt att existera inom, som det heter, säkra gränser, som Israel självt skall få bestämma!

Man får bara inte låta lura sig av att Palestinagrupperna officiellt ställer sig bakom PLO och fördömer israelitiska övergrepp på värnlösa palestinier - detta hör till det taktiska spel som skall lura de tyvärr alltför många lättrogna svenska Palestinavänner. Granska noga Palestina- grupperna under deras USA-judiska ledning, och man skall då upptäcka att världssionismen, som utgör själva grundvalen och förutsättning för Israels maktställning, aldrig fördöms. Inte heller analyseras sionismens förankring i judendomens Torah och Talmud. Allt detta trollas bort som om det inte existerade, och när någon påtalar det, avvisas det som uttryck för - ja, vad tror ni - antisemitism, denna skrämselklyscha som sionisterna alltid griper till för att täppa munnen på varje observant och obekväm kritiker!

En ny verklig solidaritetsgrupp är vad Radio Islam vill skapa en grogrund för.

 

46

AMNESTY INTERNATIONAL

 

De flesta uppfattar nog Amnesty som en rent humanitär organistion, fri från alla politiska bindningar. En organisation man oreserverat kan stödja. Men förhåller det sig verkligen så? Är Amnesty helt oberoende och opartisk?

I de flesta fall är nog svartet tveklöst - ja. Amnesty står på den politiska fångens sida - i de flesta av jordens länder. Men finns det inte ett undantag? Hur är det med människor som gått emot sionismen och staten Israels intressen?

Låt oss då se hur Amnesty agerar. Att organisationen främst tar sig an fångar i öststaterna och i tredje världens diktaturer, är ju en naturlig följd av situationen i dessa länder. Även fångar i västvärlden har fått Amnestys stöd, t ex IRA-sympatisörer i Storbritannien. Men undantag finns: I USA bedrivs f n en ren häxjakt på vissa människor, som i samband med andra världskriget flydde från Östeuropa. Det gäller, idag ofta svårt sjuka åldringar, som av judiska grupper anklagas för s k brott mot mänsklighetern. Anklagelser, som ofta helt saknar saklig underbyggnad och enbart bygger på uppgifter från Stalintidens hemliga polis. Utan någon möjlighet att försvara sig deporteras dessa hjälplösa människor till Sovjet eller Israel - i dokumenterade fall till skådeprocesser fängslanden och död. Vi vet också att detta är länder där tortyr hör till rättsprocessens rekvisita. Får dessa på politiska grunder förföljda människor Amnestys stöd. Nej!!! Vi måste fråga oss varför?

Fallet Vanunu ger oss en klar ledtråd. Mordechai Vanunu är israelen som avslöjade Israels hemliga kärnvapenindustri. Och sedan bortrövades av den israeliska terrororganisationen Mossad till Israel där han isolerats i fängelse, förmodligen på livstid - troligen efter tortyr. Vanunus fall är fullständigt solklart ett typfall för det slags terrorhandlingar och fängslanden, på politiska grunder, som Amnesty normalt prioriterar. Men nej. Efter påtryckningar från Amnestys amerikanska avdelning har organisationen beslutat att inte ta upp Vanunu som samvetsfånge. Han skall lämnas att ruttna bort i glömska. Varför då detta häpnadsväckande ställningstagande från Amnesty? Kan det vara så, att Amnesty inte arbetar för den, som ansetts skada judiska intressen? I stället för stöd utsätts nu Vanunu för den judiska smutskastningsmaskinen. Och sionismens språkrör i Sverige lämnar entusiastiskt sina bidrag. Se Svenska Dagbladet 1988-11-16, där under rubriken, "Vanunu som ulv i fårakläder", denne modige och osjälviske man, framställs som en simpel skurk, som bara varit ute efter att tjäna pengar. Givetvis tillåts ingen att bemöta den lögnaktiga smutskastningen.

Finns då några belägg för att sionistiska agenter infiltrerat Amnesty? (Vi kan här skjuta in en parantes och påpeka att infiltration på högsta nivå är just en metod som rekommenderas i skriften Sions Vises Protokoll - den skrift vars avslöjande utlöst formliga panikreaktioner i judiska kretsar). Vad har då Amnesty haft för ledning under senare år? Jo faktiskt har en svensk, den sionistiske Thomas Hammarberg - under en rad år haft toppositioner i Amnesty, både internationellt och i Sverige. Herr Hammarberg har ett förflutet i folkpartiet, t ex som ordförande i ungdomsförbundet. Han har således haft rikliga tillfällen att frottera sig med figurer, som Per Ahlmark. Samme Ahlmark, som är vår tids kanske mest rabiate arabhatare och som tycks ha vigt sitt liv åt det palestinska folkets förintelse.

Vad har då denne Hammarberg att säga om palestinierna? Jo svar får man i en pamflett denne givit ut tillsammans med nämnde Per Ahlmark och en viss Ernst Klein, redaktör på sionistorganet Expressen. Klein står endast Per Ahlmark efter i verbal förmåga, vad gäller att ösa sitt hat och sin förintelselust över det palestinska folket. De tre herrarnas alster i fråga är betitlat: "Det hatade Israel" och utkom i tryck 1970. Här avslöjar sig Hammarberg i sin totala nakenhet: Det fasansfulla judisk-israeliska förtrycket på de ockuperade områdena beskriver han som "Ockupation för fred". Han behärskar fullkomligt hela den sionistiska arsenalen av förakt för palestinierna, som på sedvanligt sätt beskrivs som en hop djuriska terrorister, utan varje rätt till medmänsklig omtanke och förståelse. Israelerna däremot ser Hammarberg som ljusbärare, vilka kommit till det nya landet för att lyfta det ur sitt primitiva barbari. Det bör läsas i sin helhet av var och en som vill få inblick i hur äregirighet och maktlystnad kan förblinda en människa.

Hammarberg är nu generalsekreterare i Rädda Barnen. Rädda Barnen är mycket aktivt till förmån för de hundratusentals lidande palestinska barnen - eller? Man mår illa!!!

Då vi nu känner dessa förhållande inom Amnesty, är det då att förvåna, att organisationerna Amnesty och Rädda Barnen är så frånvaramde i Intifadans Palestina? Att Amnesty blundar: Medan de judiska bödlarna krossar benen i kroppen på de palestinska barnen. Sparkar fostret till döds i mammans livmoder. Spränger småbarnsfamiljens hus i bitar. Gasar ihjäl spädbarnen på sjukhusets BB-avdelning. Varje dag. Dag efter dag.

Vad gör då Amnesty internationellt. Jodå, man har kört igång en mastodontturné, med popstjärnan Bruce Springsteen, som främsta dragplåster. Springsteen är av judisk härkomst. Turnen görs till förmån för de mänskliga rättigheterna och som en protest mot de övergrepp som förekommer. Med hjälp av den sionistiska mediamaskinen når man miljarder människor. Det finns bara en liten hake: Inga judiska övergrepp mot den palestinska befolkningen uppmärksammas.

I sina annonser i svenska tidningar om ekonomiskt stöd säger Amnesty: "Politiska fängslanden kan aldrig accepteras". Uppenbarligen finns en dold fotnot med lydelsen: "såvida det inte gäller motståndare till judiska och sionistiska intressen".

I israeliska fängelser och koncentrationsläger försmäktar i dag tusentals palestinier, många barn och ungdomar. Alla offer för myndigheternas godtycke. Vem kan hjälpa dem? Kan någon som förstått litet av krafterna bakom Amnesty verkligen råda någon palestinier att vända sig med förtroende till denna organisation? Vågar någon palestinier lämna förtroliga uppgifter till Amnesty? Uppgifter som i orätta händer kan betyda döden för den fängslade själv, men också för hans anhöriga och vänner. Att agera genom hemliga dödspatruller är ju inget främmande för judiska organisationer vare sig inom eller utom Palestina. Situationen är skrämmande för oss alla.

Vilka slutsatser kan man då dra av fallet Amnesty. Jo, för det första: Genom att helt korrekt verka mot förtryck och missförhållanden på olika håll i världen framstår ledarna för organisationen som odiskutabelt förfinade och moraliskt mycket högtstående människor. Människor vars omdöme och syften ingen ställer ifråga. Skulle någon krake påpeka att man gör vissa undantag i tillämpningen av sin förmenta humanitet, så finns alltid den så effektiva smutskastningsmaskinen att ta till. Den har ingen hittills motstått. Den tystar varje kritisk röst. Må det så vara en tidigare aktad universitetsprofessor eller rent av en rikspresident. Då uppnår ledarna för den humanitära organisatinen en sådan renommé att välmenande och godtrogna människor helt enkelt inte kan tro att så fina personer i själva verket överser med våld och förtryck, ja kanske rent av är förtryckets arkitekter. Och när den egna gruppens offer utmålas som krigsförbrytare och terrorister - ja, då blir man trodd.

 

47

MITZWA

 

Mitt under den kristna julhelgen 1988 fick vi uppleva ett nytt fasansfullt terrordåd mot oskyldiga människor. Denna gång är det ett amerikanskt passagerarplan, som sprängs i bitar. Offren räknas i hundratal - däribland en hög svensk ämbetsman. Vilka kan ligga bakom ett sådant illdåd, som visar ett så fullständigt förakt för andra människors liv?

Det första man kan konstatera, är hur denna terroraktion, mot ett flygplan, ritualmässigt är en upprepning av ett terrordåd, mot ett grekiskt turistfartyg - City of Poros, som begicks i somras.

Då i somras, valdes tidpunkten för attacken, så att maximalt genomslag i massmedia skulle kunna uppnås. En blodig massaker på ett fartyg,. fyllt av turister från Västeuropa och Nordamerika garanterade den saken. Aven en svenska dödades av de kallblodiga mördarna. De sionistiska massmedierna utpekade omedelbart palestinier, som ansvariga. I Sverige spädde säkerhetspolisen, SÄPO, på med en skröna om palestinska terrorister här i landet. Något, som givetvis fick största möjliga utslag i de sionistiska pressorganen.

Visst lurar man en okritisk allmänhet, men inte insiktsfulla personer. Allt fler har börjat genomskåda de välregisserade sionistiska propagandanumren. Allt fler har insett att den svenska SÄPO närmast kan ses som en filial till den israeliska säkerhetstjänsten Mossad - och att SÄPO agerar på order från Mossad. Få insatta personer torde tveka om vilka som var ansvariga för den fasansfulla terrorattacken på det grekiska turistfartyget i somras.

Många frågar sig om detta dåd är ett utslag av en central ritual inom judendomen - en så kallad mitzwa? Vad innebär då judendomens -mitzwa?

Mitzwa är en gärning till den judiske guden Jahves ära. Förjuden är det en mitzwa att döda en icke-jude, en goj. Radio Islam har uttömmande visat hur judarnas bibel, Torah, är fylld av uppmaningar till mitzwa. Detsamma gäller den heliga judiska skriften Talmud. För den oinsatte läsaren måste detta verka otroligt. Ja, ofattbart. Kanske, kan man tro att mitzwa gällde i forntiden. I biblisk tid. Men att något sådant vore möjligt idag, i vår tid? Det förefaller absurt. Men sanningen är den, att judendomens befallning om mitzwa, i högsta grad är aktuell och levande. En av judendomens historiska förgrundsgestalter, Maimonides, säger t ex: att även den gode gojen måste dödas". Således en uppmaning till urskiljningslöst massmord på icke-judar. Maimonides, som levde i Spanien under medeltiden, är en av judendomens mest vördade uttolkare, och föremål för stora hedersbetygelser inom dagens judenhet. Hänsynslös tetror mot icke-judar har således en central förankring i den judiska religionen. Någon motsvarighet till judendomens mitzwa finns inte i de andra världsreligionerna, som kristendomen och Islam, och inte heller inom den humanism, som ligger till grund för ateistiska samfund. Judendomen intar en särställning, helt skild från det övriga världssamfundet.

Att mitzwa inte på något sätt är en företeelse, som tillhör förgången tid, bevisas dagligen i Israel. Judiska soldater och bosättare hänvisar ständigt till mitzwa då de massakrerar och dödar palestinier, och här är att märka att det är likgiltigt om det är fråga om försvarslösa kvinnor och barn. För den renlärige juden är det en större mitzwa att döda ett barn, då man ju härigenom undanröjer en potentiell, framtida fiende. Den avsky, som de judiska massakrerna väcker i omvärlden, tvingar de israeliska myndigheterna att för syns skull åtala en och annan judisk mördare. Givetvis är det hela bara ett spel för galleriet, och de skyldiga far bara symboliska straff, som de snart släpps fria från. Trots detta väcker dessa skenrättegångar en orkan av harm bland de fanatiska judarna. Dessa fanatiker menar att den åtalade mördaren bara har följt judendomens bud och gjort mitzwa. Mitzwa är således i högsta grad en realitet.

Låt oss återvända till den fasansfulla terrorattacken mot flygplanet över Skottland. Det är fruktansvärt skrämmande att se hur den inövade ritualen för dessa handlingar följs. Också här väljer man plats och tidpunkt så att största möjliga massmediatäckning möjliggörs. En jumbojet från Centraleuropa via London mot USA garanterar hundratals offer från Västeuropa och Nordamerika. Och tidpunkten - vid inledningen till den kristna julhelgen - medför, dels i sig ett stort genomslag i medierna, dels att hundratusentals resenärer personligen drabbas av de skärpta kontrollerna på flygplatserna, som blir en följd. Allt, för att det avsedda budskapet skall tå så stort genomslag som möjligt: nämligen att dådet utförts av palestinier eller åtminstone muslimer. Som vanligt ställer hela den sionistiska massmedia-orkestern upp på högsta volym för att sprida detta propaganda-budskap, som innebär att utmåla alla palestinier, araber och muslimer som terrorister.

Att sionisterna idag har behov av att misstänkliggöra palestinierna är ju uppenbart. Men är det särskilt troligt att någon, som stödjer den palestinska saken, skulle ligga bakom attentatet mot passagerarplanet över Skottland? Varför skulle palestinierna ta till våld mot civila västerlänningar, då de visat en närmast ofattbar disciplin i sitt vapenlösa uppror mot den judiska militärtmakten i Palestina?

Palestiniernas vapen är sanningen och rättfärdigheten - till stöd har de bara sin moral och sitt mod. Det är judarna, som enbart har det nakna våldet på sin sida.

Utvecklingen efter terrorattacken mot flygplanet följer på ett spöklikt sätt mönstret från tidigare dåd. Precis som var fallet efter massmordet ombord på det grekiska fartyget, kommer svenska SÄPO med en löjlig skröna. I detta fall skulle palestinier hota att spränga ett SAS-plan. Som vanligt basunerar de sionistiska massmedierna ut detta påstådda palestinska hot. Nu skall givetvis inte hotet, som sådant, viftas bort. Men, att ta SÄPOs så kallade bevis - en papperslapp - till intäkt för anklagelser mot ett helt folk, är upprörande. Varför skulle palestinierna ha anledning att angripa Sverige, just nu? Däremot finns det ju andra, som riktat hatiska utfall mot Sverige för vår medlarroll i Palestinakonflikten.

Liksom vid så många tidigare terrordåd lär väl aldrig de ansvariga kunna avslöjas. Vad man kan konstatera är, att dessa attacker på oskyldiga civila, med ritualmässig bundenhet, följer ett uppgjort mönster.

Jag visade i det tidigare hur mitzwa har en djup förankring i judendomen. I själva verket följs en, sedan judendomens urtid, utbildad ritual. Händelseförloppet inleds med judisk terror och massakrer riktade mot den befolkning, som upplåtit sitt land åt judarna. Beroende på omständigheterna, följer sedan en historieförfalskning, där man vänder upp och ned på verkligheten, och judarnas offer utmålas som de brottsliga förövarna, och judarna själva som offren. Radio Islam har tidigare redogjort för hur sådana händelser senare blivit utgångspunkten för judendomens stora religiösa högtider. Hit hör judarnas massakrer på barn i det faraoniska Egypten och på 70 000 innevånare i det gamla perserriket. Till bilden hör att det judiska hatet koncentreras mot någon symbol, som Haman i perserriket - en symbolfunktion som i vår tid övefidrts på Hitler.

Efter det att romarna hade krossat den judiska staten vid vår tideräknings början, dröjde det näta 2 000 år innan judarna åter vunnit sådan kraft att mitzwa i större skala åter blev möjlig. Det var först, när man vunnit finansiell och opinionsmässig styrka i det brittiska imperiet, mot slutet av 1800-talet, som större operationer kunde göras. De första offren blev de små boerstaterna i södra Afrika. Med sin finansiella kraft, och makt över massmedia, kunde judiska intressen här piska upp ett tillräckligt hat hos det brittiska folket, för att få igång ett krig mot dessa obetydliga bondestater. Då var det guldet och diamanterna man ville ha kontrollen över. Detta upp piskande av motsättningar och konflikter skulle sedan bli ett mönster för hela 1900-talet, intill vår egen tid. Den främsta exponenten för den sofistikerade historieförfalskningen är den så välkända Holocaust-myten, som lanserats för att dölja massakrerna på den tyska civilbefolkningen under andra världskriget. I den judiska programskriften, Sions vises protokoll, ges utförliga recept för dessa tillvägagångssätt. Det är inte att undra på att blotta nämnandet av denna skrift fårjudiska ledare att formligen explodera.

En påminnelse om mitzwa fick vi också i den stort upplagda TV-serien om den påstådda ihjälgasningen av sex miljoner judar under andra världskriget. Serien, som i Sverige fick namnet "Förintelsen", visades i slutet av 1970-talet. Ett avsnitt skildrar hur den unge judiske hjälten, i samband med en massflykt, sluppit ur ett tyskt fångläger. De tyska lägervaktema är nedskjutna och således oskadliggjorda. Utanför lägret stöter vår unge judiske hjälte på en liggande, sårad, mycket ung och mycket blond tysk soldat. Den tyske pojken är obeväpnad och helt ur stånd att försvara sig. Det klokaste för vårjudiske hjälte vore således att snabbt springa vidare. Men nej. Han stannar till vid den försvarslöse tyske pojken och får liksom en befallning: Gojerna måste dödas! Med en lustfylld åtbörd böjer sig juden över pojken och dödar honom. Här har vi det: mitzwa! På detta sätt, som scenen är uppbyggd, blir den till TV-seriens centrala budskap: Gojerna måste dödas! Behöver det tilläggas att vår unge judiske TV-hjälte i serien genast beger sig till Palestina. Ska vi tro att han där fick rikliga tillfällen till att begå mitzwa! Kanske hans alter ego rent av hunnit bli hög israelisk militär och just nu, i denna dag, kan beordra knäckandet av alla ben i någon liten palestinsk pojke. Förvisso en mitzwa!

Mitzwa är inte bara en ond historisk legend. Fanatiska judar bevisar varje dag att mitzwa är en blodig realitet. Terrorn bevisar sin egen existens. Dåden mot Folke Bernadotte och Olof Palme visar att svenskarna inte har något fribrev från våldshandlingar. Och vid de hemska terrordåden detta år mot det grekiska fartyget, såväl som mot det amerikanska passagerarplanet, gick svenska liv till spillo. Den urskiljningslösa terrorn finns mitt ibland oss. Den hotar oss här och nu.

Det dödliga hotet ger oss rättighet, och skyldighet, att försvara oss. Vår första åtgärd måste vara att sätta oss in i terrorns ideologiska bakgrund och drivkrafter. Här får vi inte låta hindra oss av prestige och nostalgiska föreställningar.

En religion, för vilket dödandet av människor utanför det egna samfundet är en god gärning till guds ära, utgör en fara För hela mänskligheten. När en stat, byggd på denna ideologi, utrustar sig med satelliter, bärraketer och kärnvapen, då blir den till ett hot mot allt levande. Ja, mot livet självt.

I en intervju som publicerades i Thomas Nydahls bok "Intifada" (interculture, Sthlm 1988) sid 76 sade den israeliske författaren Yoram Kaniuk: "Judendomen är en strategi för judar att leva bland icke-judar. Därför tror jag inte heller att en verkligt troende jude behöver Israel. Men om ban känner att ban behöver Israel, förvandlas han till ett konstigt nationalistiskt messianskt monster. Att säga, som dessa judar gör, att det att döda en icke-jude år en mitzwa, en god gärning, är vansinne."

 

48

TERRORISM

 

Det är med häpnad man slår upp Svenska Dagbladet av den 14 maj 1989. Där står att starka misstankar riktas mot Sydafrika för att ligga bakom den s k Pan Am-katastrofen över Lockerbie i Skottland förra året. Här har massmedierna under ett halvår matat oss med tvärsäkra påståenden om att detta attentat var ett värk av "palestinska terrorister". Och så plötsligt passar det tydligen att använda sydafrikanska regimen som en ny lämplig strategi!

Men låt mig först rekapitulera denna följetong, för vilken i Sverige sionistkontrollerade medier så lidelsefullt öppnar sina spalter. För om en välredigerad följetong handlar det. Och, liksom de följetonger dagens västerlänningars morföräldrar en gång i tiden undfågnades med, innehas huvudrollen av araber. Då var araben en romantisk shejk. Idag är han terrorist. En annan viktig skillnad är att den gamla följetongen var fantasifull verklighetsflykt. Idag handlar det om blodigt allvar - blodigt i ordets påtagliga mening.

Sionistkontrollerade mediers terroristföljetong i Sverige har en lång historia bakåt i tiden. Låt mig här börja med det senaste kapitlet: För snart ett år sedan anfölls ett grekiskt turistfartyg - City of Poros - av terrorister. ett stort antal värnlösa turister dödades, däribland en svenska. Strax före julhelgen sprängdes ett passagerarplan över Skottland varvid 270 människoliv krävdes, däribland flera svenskar. Båda dåden kännetecknas av en fullständig likgiltighet för människoliv. En annan gemensam faktor är att båda terrorattackerna uppenbarligen planerats av personer med ytterst goda kontakter med ledande massmedier. Attackerna har genomförts med syftet att möjliggöra största möjliga genomslag i de opinionsbildande medierna. Och härvid har man inte fatt anledning att känna sig besviken: Medierna har virtuost spelat sin roll i teatern.

Vilka ligger då bakom dessa fasansfulla illdåd? Ja, de sioniststyrda massmediernas svar har varit omedelbart och entydigt - palestinierna! På numer välkänt maner har polis och säkerhetstjänster i ett antal västländer ställt upp med s k bevis. Med lämpliga tidsintervaller läcks uppgifter om vapengömmor, efterspanade palestinier, med flera skrönor som givetvis beledsagas av övertygande bilder. Särskilt den svenska SAPO har varit "duktig" på att tillhandahålla bilder på kulsprutepistoler och andra hemskheter. För en okritisk allmänhet fungerar det hela som smort. Men för den, som lyckats behålla ett minimum av förmåga till eftertanke, fram- står kampanjen som ytterst ihålig. För vad bevisar egentligen en bild på ett antal handeldvapen? Eller på en påstått efterspanad person? Ja, självklart ingenting. Lika litet som ett foto av en kvast är bevis för att någon gjort en resa till Blåkulla. Eller att ett foto av en påstått försvunnen kvinna , bevisar att hon är en häxa, som befinner sig hos djävulen. Den kampanj, som bedrivs mot palestinierna, är en häxprocess - ovärdig ett demokratiskt samhälle!

Låt oss då se på palestiniernas eventuella motiv för att i dagsläget iscensätta terrorattacker! Här är ju svaret uppenbart. Inga kan ha mindre intresse av att framstå som terrorister just nu. Detta i ett läge då den palestinska staten erkänns av alltfler länder och palestinierna söker ett fredligt samarbete inom ramen för FNs organ. Varför skulle man vilja döda oskyldiga européer? De europeiska staterna har ju alltmer visat förståelse för palestiniernas sak. Allra minst vill man rikta en attack mot just Grekland, som ju har erkänt Palestina!

Är det då uteslutet att enskilda palestinier har deltagit i terrordåden? Nej, självklart inte. Men jag har här talat om vilka intressen, som ligger bakom terrordåden. Här måste vi söka bland palestiniernas fiender. Däremot kan naturligtvis enskilda personer av palestinsk härkomst ha utnyttjats. Medlöperiets historia är ju utan gräns. Och från svenskarnas skyddade vrå bör de inte vara för snara att döma. Bara den, som genomlidit tortyr, har rätt att sätta sig till doms över dess offer. Israelerna har möjligheter att utöva en oerhörd press på enskilda palestinier: vi vet ju att tortyren är en daglig rutin i de israeliska koncentrationslägren. Vem står emot lockelsen att friköpa sig själv eller en nära vän ? Vem står emot möjligheten att skydda sin flickvän från våldtäktsmän? Det är välkänt att israelernas misshandel av palestinska barn och ungdomar ofta har sexuella inslag. Och hur lockande måste inte den minsta muta vara - för ungdomar som saknat allt materiellt under sin uppväxt? Också bland det starkaste folk finns svaga individer.

Låt mig så kort bara nämna de sionistiska mediernas älskling: Abu Nidal. Den svenske TV-tittaren har ju för länge sedan förstått att Abu Nidal stavas Mossad på utbetalningschecken. Det tycks snart bara vara Mossads svenska filial, dvs SÄPO, som fortfarande försöker skrämma små barn med detta spöke.

Var skall man då söka de ansvariga för terroristdåden? Ja, för det första måste det vara fråga om personer i avsaknad av varje spår av medlidande med människor, vilka inte tillhör den egna gruppen. Var fin- ner vi en ideologi, som grundas i ett totalt förakt för, vad den betraktar som lägre stående varelser? Var finner vi en religion, som inte bara sanktionerar de mest brutala övergrepp, utan direkt befaller sina anhängare till sådana handlingar? För det andra måste det vara fråga om en grupp, som har möjlighet att planera sitt agerande i nära samverkan med de opinionsbildande medierna Och har vi inte redan här beviset? I de aktuella terroristattackerna har samverkan med medierna fungerat alldeles för perfekt för att vara en tillfållighet. Modellen känns ju så väl igen. Ta som exempel kampanjen mot Österrikes president Kurt Waldheim. Där har vi samma substanslösa anklagelser. Samma välregisserade mediakampanj.

Ingen, som inte behärskar medierna, kan på detta sätt likt en dirigent styra mediaorkestern. Den skickligt drivna mediakampanjen blir således i sig själv beviset på dessa upphovsmän!

För visst har kampanjen mot palestinierna gått alltför smidigt. Man ska ju betänka att inte tillstymmelsen av konkreta, hållbara bevis har lagts fram. Nej, det har handlat om obekräftade läckor från SÄPO, om otäcka vapengömmor i skogarnas dunkel, om mystiska personer, om skrönor med kidnappningshot mot framstående svenskar etc, etc. Allt i bästa kiosk-deckaranda. Anrättningen har spätts på med ett s k vetenskapligt seminarium om terrorism. Vid ett tillfälle grep SÄPO ett antal palestinier och gjorde husrannsakan. Bara för att genast släppa dem. Men hur är det egentligen? Tror Sveriges säkerhetspolis verkligen på sina egna anklagelser om att dessa personer planerar att spränga Arlanda flygplats i luften och att kidnappa ett antal ledande svenskar? Skulle dessa personer då genast släppas fria? Självklart inte. Vi vet alla mycket väl hur varje säkerhetstjänst, inklusive den svenska, agerar mot verkliga terrorister. Den enkla sanningen är förstås den, att SÅPO vet att dessa palestinier är oskyldiga och därmed ofarliga. Och att anklagelserna mot dem således bara är ett led i en teaterföreställning.

Liknande skådespel har iscensatts många gånger tidigare i historien. Ta t ex myten om Holocaust eller den s k förintelsen av sex miljoner judar under det andra världskriget. Idag - ett halvsekel senare - till och med ökar mediaorkestern ljudvolymen i sitt utbasunerande av dessa påstådda händelser. Seriösa forskare, som söker faktaunderlaget bakom denna mediakör, hittar bara några motsägelsefulla skrönor, spridda av förvirrade personer. Annars absolut ingenting! Detta är den enkla förklaringen till att ingen sionist vågar ställa upp i en fri och öppen debatt till försvar för påståendena om Holocaust.

Innebär då dessa avslöjanden att vi inte behöver ta s k terrorism på allvar? Jo, vi skall ta "terrorismen" på allvar. Det vi fått uppleva är ju bevis för att terrorismen är en högsta grad blodig realitet. Och att svenskarna inte på något sätt är skyddade från den. Det är just därför, att vi ständigt lever under detta dödliga hot, som vi måste lära oss att förstå vilka krafter, som verkligen ligger bakom. Det är bokstavligen livsfarligt att låta lura sig av de dimridåer, med vilka dessa krafter söker dölja sig!

Vad kan vi då göra? Jo, vi kan gå till motattack! Vi vet att minsta kritik mot judar - den må vara aldrig så sakligt grundad - omedelbart utlöser en lavin av protester: anklagelser f6r antisemitism, anmälningar om "hets mot folkgrupp" till 1K och radionämnd, etc, etc. Nu skall vi svara med samma mynt. Och här måste muslimer, araber och palestinier själva bli mer aktiva i att försvara sig. Som exempel: Svensk TV har i sina nyhetssändningar, utan minsta förbehåll, sagt att palestinier utfört terrordådet mot det grekiska turistfartyget i somras. Påståendet saknar helt faktisk grund. Det är ett brott mot lagen om "hets mot folkgrupp" och ett brott mot radiolagens krav på opartiskhet och saklighet! Anmäl Sveriges Radio! Anmäl tidningen Expressen för den mest flagranta hets mot folkgrupp! Lär av sionisterna: anmäl varje försök att driva hets mot folkgrupp eller spridande av partiska och osakliga uppgifter om muslimer, araber och palestinier!

Det är sionisterna själva som ligger bakom dessa lagar. Och de har gjort lagen om "hets mot folkgrupp" till sitt främsta verktyg att tysta sina kritiker med. Vad vi behöver göra är att i en konsekvent genomförd kampanj vända dessa lagar mot sionisterna själva. Lyckas vi med detta, har vi vridit ett viktigt vapen ur händema på sionisterna.

 

49

SVERIGE OCH ISRAEL

 

Hur kommer det sig att den judiska staten Israel inte får ifråga-sättas i Sverige, i den dominerande svenska opinionen, av den socialdemokratiska svenska regeringen liksom av oppositionspar-tierna?

Har man inte kunskap om att hela Israel - och inte bara de sedan 1967 av Israel erövrade, ockuperade Västbanken och Gazaremsan - är det av sionistiska judar erövrade Palestina, ett från palestinierna rövat land.

Och om man vet detta, hur kommer det sig då att man accepterar detta? Inser inte hela det svenska politiska ocN opinionsskapande etablissemanget att det i så fall även drabbar Sverige, att en främmande makt invaderar och erövrar Sverige från svenskarna och att o m världen skall acceptera det likso m Sverige accepterar att sionistiska judar invaderat Palestina och erövrat Palestina från palestinierna?

Låt oss här försöka besvara den första och centrala frågan hur det kan komma sig att Sverige har accepterat den sionistiska inkräktarstaten Israel som skapats genom massinvasion, terror och massfördrivning av landets ursprungliga invånare, palesti-nierna! Sverige tillhörde de stater som i FN genast erkände den judiska inkräktarstaten Israel och alltsedan dess konsekvent hållit fast vid, som det heter, Israels rätt att existera inom säkra gränser.

Svaret är att Sverige - liksom andra stater både i väst och i öst som erkände den judiska staten Israel i FN - föll för den sionistiska propagandans huvudtes, nämligen att judarna måste få en egen stat i Palestina för att kunna undgå förföljelser och även massmord i andra länder där de lever! Sionisterna blåste upp till enorma dimensioner i massmedia nazisternas grymma judeförföljelser och judemord, det talades och utbasune-rades om sex miljoner ihjälgasade judar i de nazistiska s k förintelselägren - och denna propaganda har fortsatt med oförminskad styrka år efter år i ledande massmedia och ingår som historiska fakta inom all undervisning i Sverige liksom i hela den sionistiskt infekterade västvärlden. Inför denna massiva sionistiskt styrda propagandakampanj kapitulerade man: det var så fruktansvärt synd om judarna. Nazisterna och alla vi kristna folk i Europa har vållat judarna så mycket ont och hemsökt dem så grymt och orättvist.

Det var helt enkelt genom denna utpressning i en bred och oerhört intensiv medlidandekampanj som de sionistiska judarna kunde få sitt rov av Palestina erkänt av ledande stater som en judisk stat Israel. Samtidigt var sionisterna sluga nog att värva Stalins Sovjet och därmed hela det sovjetiserade och då stalinistiska östblocket för sin sak genom att komma med det feta lockbetet: att genom ett förbund med den nya judiska staten, så skulle Sovjet få ett visst fotfäste i Mellan-östern sedan den brittiska mandatmakten över Palestina tågat ut. Israel skulle medverka till att påskynda den brittiska avkolo-niseringen i den östra arabvärlden och åtminstone blunda för en spridning av kommunismen, via formell arabisk nationalism, i dessa områden.

Här stod nu två sluga makter mot varandra, två moraliskt fullkomligt skrupelfria rörelser, å ena sidan sionismen och å den andra den stalinistiska kommunismen, båda eftersträvande världsdominans - och var och en av dem trodde att de skulle kunna överlista motparten genom att utnyttja den för sina egna syften. Den oheliga alliansen mellan sionisterna och de stalinistiska kommunisterna varade emellertid inte så länge, men ändå tillräckligt länge för att sionisterna skulle kunna bemäktiga sig Palestina. När Stalin insåg att sionismen upp-ammade judisk konfrontation mot hans totalitära välde, så inledde han sina utrensningar av judiska ledare, främst i vissa sovjetkommunistiska satellitländer som Rumänien, där den judiske kommunistledaren Ana Pauker försvann som genom en fallucka, i Polen, där den judiske kommunistledaren Jakob Berman hastigt utmanövrerades och i Tjeckoslovakien, där hela det judiska ledargarnityret med Gottwald, Rudolf Slansky och flera andra dömdes i en stalinistisk skenprocess som "sionis-tiska agenter och imperialismens spioner" och avrättades - med påföljd att - detta var i början av 50-talet - ett ramaskri av förbittring och hat tilltog i den sioniststyrda propagandan i väst mot Stalin och kommunismen, som man tidigare hyllat som den gode och trogne bundsförvanten i andra världskriget.

Efter Stalins död 1953 insåg de sovjetiska ledarna att man hade förlorat sionisternas fulla stöd, och att Israel var alltmer uppbundet till USA genom de starka judiska lobbygrupperna, och i stället satsade Sovjet alltmer pa att göra sig till vän med de ledande arabstaterna och markera en antisionistisk hållning, fast dock inte alls så långt att Sovjet någonsin ifråga-satte den judiska statens existensberättigande, eftersom Sovjet därmed skulle riskera att få hela den sionistiska opinionen i västvärlden emot sig och dessutom få sina egna judar i infly-telserika poster som alltför bångstyriga fiender. Sovjet ville dra fördel av sionisternas flammande hat till s k reaktionära antisemiter i väst som ansågs ha varit delaktiga i nazisternas judeförföljelser och judemord.

Sammanfattningsvis: Sverige som en neutral eller alliansfri stat mellan öst och väst, mellan det starkt sionistiskt infekterade USA och det Sovjet som ändå hjälpt Israel att komma till med sina vapensändningar från det kommunistiska Tjeckoslovakien till sionisterna, detta klämda Sverige kunde självfallet inte våga gå sin egen väg i Palestinakonflikten och frankt förklara att Israel inte har vare sig någon moralisk eller folkrättslig rätt att existera som en judisk inkräktarstat, eftersom Sverige därmed skulle frondera mot både östblocket lett av supermakten Sovjet och mot västblocket lett av supermakten USA!

Detta är i stora drag den historiska och politiska bakgrunden till att Sverige erkände och alltjämt erkänner den judiska inkräk-tarstaten Israel. Kanske skall man inte moralisera över detta utan bara lugnt konstatera att det i vår bristfälliga värld där varje stat måste överväga vad som bäst gagnar dess egna intres-sen så fann Sverige det vara den enda möjliga utvägen att erkänna denna banditstat, även om man väl visste att det var fråga om en sannskyldig banditstat som roffat åt sig palestinier-nas land! Om Sverige hade varit ett muslimskt land och legat i Nordafrika eller i Västasien, så hade saken varit helt annor-lunda. Men nu ligger Sverige där det ligger och tillhör den västliga demokratiska gemenskapen med kristna rötter och åtar sig gärna kristliga skuldkänslor för alla de brott som judarna säger sig ha varit utsatta för i den kristna världen, eftersom det ligger i den kristna moralen att - som Jesus säger i sin Bergspredikan - om någon slår dig på ena kinden, så vänd också den andra till. Vi muslimer har ingen sådan masochistisk, själv-förstörande moral med skuldkänslor för alla möjliga brott och försyndelser som judarna med sådan oblyg fräckhet påstår sig ha varit utsatta för i hela sin historia och som andra folk skall sona genom att gå judarna till mötes i allt vad de begär.

Därför är det - detta lär oss historien dagligen vad gäller Palestinakonflikten - endast muslimerna som är beredda att kämpa för rättvisans sak mot det sionistiska tyranniet, detta världsomspännande tyranni som maskerar sig som någon slags demokratisk humanism, eftersom sionisternas fariséska hyckleri är gränslöst, vilket dock Jesus - och det hedrar honom evinnerligen - klart insåg när han gick till rätta med de skamlösa och hycklande judiska fariséerna som han liknade vid "huggormars avföda"!

 

50

DET MAKABRA ISRAELISKA
40-ÅRSJUBILEET

 

Vid Israels makabra 40-årsjubileum torsdagen den 21 april 1988 som hölls i - hör och häpna - Stockholms stadshus, som om det rörde sig om en nobelfest, var sionistgeneralen Moshe Dayans dotter, Yael, inbjuden som främsta talare. Hon skällde ut vår svenske utrikesminister, Sten Andersson, därför att han hade anständigheten att lämna återbud till denna skändliga fest - och denna inbjudna dam möttes dessutom av skränande bifall från de församlade, inte bara av den inbitne sionistfanatikern Per Ahlmark!

Detta är typisk sionistisk fräckhet. Att komma hit till Sverige och skälla ut landets utrikesminister, det vill säga den svenska regeringen! Hon vägrade dessutom att senare sammanträffa personligen med utrikesministern.

I Expressen samma dag - inte i Svenska Dagbladet - skriver Svenska Dagbladets sionistiska Israelkorrespondent Cordelia Edvardsson en artikel där hon jämrar sig över att utrikesminister Sten Andersson avböjt att infinna sig på sioniststaten Israels makabra 40-årsfest i Stockholms stadshus - och Cordelia Edvardssons argument är mycket avslöjande.

Hon säger att det inte alls är särskilt fult eller överraskande att Israels lejda mördarband mördat PLOs andre man, Abu Jihad, i Tunis, eftersom det iåder krig mellan palestinierna och Israel och i krig går det till på det viset! Cordelia Edvardsson har alltså inte fattat att detta mord - bland talrika och namnlösa andra - som Israel begått var särskilt skändligt, dels eftersom PLO avstår från liknande illdåd för att inte i onödan hetta upp lidelserna och försvåra en fredsuppgörelse, dels därför att de israeliska mördarna inte bara tog livet av Abu Jihad utan även av tre andra personer nära hans hus och dessutom kränkte ett annat lands territoriella integritet, alltså Tunisiens. Att bejaka detta israeliska illdåd är som att acceptera att Sovjet skulle skicka ett mördarband till Sverige och ta livet av en i 5verige bosatt exilestnisk ledare som är fiende till Sovjets erövring av Estland! Till detta kommer att det finns en Genèvekonvention för krigföring och för "krigets lagar" som alla krigförande länder måste åtlyda men som Israel med detta nidingsdåd flagrant brutit mot. Enligt de principer som var vägledande för Nürnbergprocessen mot det besegrade Tyskland måste Israels ledare dömas som krigsförbrytare och hängas. Detta är verkligheten.

Man kan i sammanhanget erinra sig att det var två judiska sionister, Jakob och Nehemja Robinsson som tog initiativet till bildandet av Nürnbergprocessen mot de tyska militära ledarna genom att övertala USA att genomföra denna krigsförbrytarprocess. Nu är det tid att en världsopinion ställer Israel inför en krigsförbrytarprocess.

 

51

ISRAELS JUBILEUMSSKRIFT
I SVERIGE

 

Den så kallade jubileumskommittén för den sionistiska inkräktar- och förtryckarstaten Israel har i samband med 40-årsminnet av denna banditstats högtidlighållande utgivit en hyllningsskrift på 36 fina blankpappriga sidor med titeln 1ag tror på Israel, där Israel alltså fatt samma innebörd som Gud Fader själv. Det är också en fantastisk serie trosbekännelser på denna grymma gudom Israel som man möter på denna skrifts sidor.

Sionisterna i Sverige har här lyckats ragga upp alla svenska partiledare - utom VPKs Lars Werner, som tydligen inte är fin nog i detta sionismens sällskap. Alla betygar de sin vördnad eller åtminstone tillit till Israel, även om centerns Olof Johansson har anständigheten att säga åtminstone "dagen utveckling inom Israel inger stor oro" och statsminister Ingvar Carlsson säger att svensk socialdemokrati också har "solidaritet med det palestinska folket". Bedrövligast är förstås sionismens stora nyttiga idiot KDS Alf Svensson, när han säger - "Israel önskar och söker fred...Det handlar om frihet från våld och terror." Denne jubelåsna har tydligen inte upptäckt - eller velat upptäcka - att Israel tagit palestiniernas land med just "våld och terror" och sedan utövar sin makt över palestinier och omgivande arabländer med " våld och terror".

Folkpartiets Bengt Westerberg säger med samma enfald som alla sionistanhängare år ut och år in - "Vi som är vänner till Israel kan på viktiga punkter ha en annan uppfattning än den israeliska regeringen. Detta rubbar inte vår vänskap med Israel och vår tilltro till den israeliska demokratin". Amen! Måste Israel först släppa sina atombomber, innan folkpartiet och dess ledare vaknar upp ur sin sionistiska dvala och ser verkligheten sådan den är: att Israel konstant brutit mot alla FN-resolutioner, att alla israeliska partier är samma fanatiska sionister som ägnar sig åt systematisk terror på palestinierna, att Israels så kallade demokrati bara är en skendemokrati utan ens elementär rättssäkerhet och mänskliga rättigheter!

Ett tragikomiskt inslag i sedvanlig ordning är förstås Per Ahlmarks artikel med de gamla vanliga fånerierna om att "Israel blir måltavla för antisemiternas angrepp", där denne sionismens Hacke Hackspett i svensk publicistik gör alla Israels kritiker till "antisemiter" och "judehatare", särskilt Aftonbladets utrikeschef' Statian Helmerson; syster Marianne, Per Gahrton, Sigbert Axelson, Jan Guillou - därför att de ställt upp i intervjuer i Radio Islam.

Fallet Per Ahlmark torde närmast vara ett fall för psykoterapeutisk behandling och kan lämnas därhän!

Ett verkligt intressant och samtidigt mycket avslöjande och djupt beklämmande inslag i denna sionistiska jubelskrift är återgivandet av ett samtal mellan Stockholms överrabbin Morton Narrowe och Stockholms biskop Krister Stendahl med den typiskt sionistiska rubriken Stort kristet ansvar för all antijudism. Det är nämligen mycket typiskt för judendomen och sionismen att bedriva en ständigt offensiv propaganda: att ständigt angripa alla icke-judar för att vara verkliga eller potentiella judehatare, "antisemiter" och häri ingår att angripa kristendomen - liksom också islam - för att vara antijudisk och upphov till judeförföljelser och judemord. Sionisterna vet att det dåliga samvetet, skuldmedvetandet är särskilt utbrett bland de kristna - men dock inte bland muslimer - och har därför genast en trumf på hand om de kan framkalla detta kristna skuldmedvetande. De kristna å sin sida försöker i all dialog med judar fdlja Jesu uppmaning i bergspredikan om att om någon slår dig på den ena kinden så vänd den andra kinden till. För kristna är det en dygd att aldrig gå till motangrepp utan i stället b1i slagen än en gång och ytterligare en gång, ja, alltid bli slagen och åthutad, eftersom de tror på arvsynden och att de själva längst inne är de största syndarna! Detta utnyttjar sionisterna för att därmed få ett definitivt övertag och kunna flyta ovanpå: judarna anklagar och de kristna ber ödmjukt om förlåtelse!

Överrabbinen Narrowe - han kommer från USA - angriper syster Mariannes uttalanden i Radio Islam. "Hennes angrepp på Israel är religiöst," säger överrabbinen. "Hon är tillbaka i 1000-talet eller ännu tidigare, i kyrkofädernas judehat där judendomen sågs som ersatt av kristendomen", säger Narrowe upprört!

Vad syster Marianne sagt är ju självklart för varje kristen: att Nya Testamentet, kristendomens heliga skrift, har ersatt Gamla Testamentet. Detta går ju som en röd tråd genom hela Nya Testamentet.

Men biskop Stendahl har inte kurage nog att säga detta till den fräcke juden Narrowe, utan han ber om ursäkt för kristendomen och säger:

"Det finns ett stort kristet ansvar för all antijudism." observera all judefientlighet. Och biskop Stendahl säger vidare:

"Det finns inom kristenheten en mörk ström som ger smärta inte bara åt Israel utan över huvud taget".

Mest avslöjande är när överrabbinen Morton Narrowe säger:

"När vi här började diskutera ordet tro, så förstår jag det som sista versen i 14 kapitlet, Andra Moseboken. Tro är här existentialistiskt, Gud finns. När Moses står där är det för folket en fråga om tillit, inte en fråga om att tro på något man inte ser."

Vad står det då i andra Moseboken, 14 kapitlet sista versen? Jo följande:

"Och när Israel såg hur Herren hade bevisat sin stora makt på egyptierna, fruktade folket Herren, och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose."

Hur hade då judarnas gud Herren bevisat sin makt på egyptierna? Jo, han hade dränkt dem, dödat dem allesamman! Bravo, så skall Herren vara: döda alla judarnas fiender! Då tror dom på sin gud!

Låt oss citera från judendomens påskhögtid, från Andra Moseboken 12 kapitlet, verserna 29 och 30:

"Och vid midnattstid slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos Farao som satt på tronen, ända till den förstfödde hos fången som satt i fängelset, så också allt förstfött bland boskapen. Då stod Farao upp mitt i natten jämte alla sina tjänare och alla egyptier, och ett stort klagorop upphävdes i Egypten, ty inget hus fanns där inte någon död låg."

Detta fullständigt besinningslösa massmord är alltså vad judendomens och sionismens tillbedde Gud förövar! Och efter detta skall man alltså tro på Tio Guds bud om att Du skall icke dräpa, som det står också i Andra Moseboken, i detta fall 20 kapitlet, vers 13! Detta budord gäller alltså inte den judendomens gud som själv skall ha gett sin profet Mose detta budord till Israels folk! Och det gäller uppenbarligen inte heller judarna själva, eftersom de ständigt dödar sina motståndare, inte minst i Israel! Budordet skall gälla judar inbördes, eftersom de uppfattar sig som de enda verkliga människorna. Så är sanningen. Vi kan återigen erinra om ett annat ställe i judendomens Torah, nämligen Femte Moseboken sjunde kapitlet, vers 16, därdet står"Alla de folk som Öerren, din Gud, giver i dia hand skall du utrota, du skall icke visa dem någon skonsamhet."

Överrabbinen Narrowe säger vidare också mycket avslöjande:

"Jag menar med tro på Israel att jag tror på den judiska traditionen."

Vilken judisk tradition? Den bibliska? Den som den judiska staten Israel infört att med våld och terror driva ut 750 000 palestinier och beröva dem deras land och sedan fortsätta med denna terror som också sträcker sig till andra länder, till exempel till Tunisien där Israel senast mördade PLOs Abu Jihad och tre av hans livvakter... Är detta denna judiska tradition som överrabbinen vill fa enfaldiga och lättrogna svenskar att tro på som god? Eller vad är det egentligen?

 

52

ETT TAL SOM BORDE HA HÅLLITS

 

Ett årligt tal inför Israels 90-årsjubileum i Stockholms stadshus hade lytt så här:

Den judiska staten Israel är exempellös i historien och i samtiden. Det är en stat som tillkommit genom svek, rov, terror, våld och en systematisk lögnpropaganda. Och det är en stat som upprätthålles genom samma avskyvärda metoder och dessutom utgör ett både indirekt och direkt hot mot världs-freden. Israel är en stat utan några som helst moraliska skrupler.

Om Israel skall jämföras med någon annan stat i världen, så är det med dess nära militära och ekonomiska bundsförvant, apartheidens Sydafrika, vars härskande nationalistparti också firar 40-årsjubileum i år. Det är förvisso makabra 40-årsjubileer.

Men Israel tar vid en jämförelse tveklöst priset som den värsta banditstaten. Det är alltså - när det gäller Israel - fråga om svek, rov, terror, våld och en systematisk lönigpropaganda.

Låt oss börja med sveket, bedrägerierna, de falska förespeg-lingarna och tomma löftena, ingångna avtal som inte var avsedda att hållas utan för att lura och vilseleda.

Sveket bestod i att de första sionisterna, de som ville skapa en judisk stat Israel i Palestina, högtidligt förklarade att de endast ville ha "ett judiskt nationalhem" i Palestina. Det var den s k Balfourdeklarationen av den 2 november 1917, där den brittiske utrikesministern Arthur Balfour på den brittiska regeringens vägnar i ett brev till Lord Rothschild som sionister-nas representant lovar "upprättandet av ett nationalhem för det judiska folket i Palestina", som britterna vid detta tillfälle inte ägde men hade för avsikt att lägga beslag på från Turkiet som skulle besegras i det ännu pågående första världskriget. Balfour sade emellertid också i sitt brev till Lord Rothschild, att "det är klart förstås att ingenting skall göras som kan inverka menligt på den redan befintliga icke-judiska befolkningens medborgerliga och religiösa rättigheter i Palestina". Ett särskilt tillägg fogades om att den judiska invandringen till Palestina skulle begränsas.

Alltså, i överenskommelsen mellan Storbritannien och världs-sionismen var det aldrig fråga om upprättandet av en judisk stat, utan endast om ett judiskt nationalhem, alltså en binationell stat för både palestinska araber och en minoritet av sionistiska och starkt religiösa judar, kort sagt ett demokratiskt Palestina, där båda folkgrupperna skulle få sina medborgerliga och religiösa rättigheter tryggade - under en övergångstid under brittiskt mandatstyre.

Detta är Balfourdeklarationens klara och otvetydiga mening och innebörd. Men sionisterna hade inte för avsikt att hålla sig till denna högtidligt utlovade deklaration som de själva hade tagit initiati-vet till. De var ute efter att lura och bedraga det då så mäktiga Storbritannien som - efter allehanda påtryckningar - visat dem så stort tillmötesgående, vilket Balfour själv senare skulle upptäcka - men tyvärr alltför sent. Sionistledaren Chaim Weiz-mann sade följande 1920 i den sionistiska tidskriften "Judische Rundschau". nr 4:

"Vi kommer att stanna i Palestina vare sig ni 6ritter vill ha oss där eller inte: Ni kan påskynda eller fördröja vår ankomst, men det är klokast för er själva om ni hjälper oss, i annat fall kommer vår konstruktiva kraft att vändas till en destruktiv som kommer att skaka om hela världen."

Här avslöjas den sanne sionisten, utpressaren: Han säger: - Gör ni inte som vi vill, så kommer vi att ställa till med ett helvetes liv i hela världen, för vi sionistiska judar finns överallt och dem kan vi mobilisera!

Att det aldrig var sionisternas verkliga avsikt med den judiska invandringen till Palestina att skapa ett demokratiskt Palestina utan ett judiskt Israel med fördrivning och förtryck av den palestinska befolkningen, d v s de kristna och muslimska palestinierna, det stod klart från början och hela världen borde ha varit på sin vakt. Redan den 3 september 1898, året efter den första världssionistiska kongressen, bekände sionistledaren Theodor Herzl följande i sina postumt utgivna dagböcker:

"Skulle jag sammanfatta den första världssionistiska kongres-sen i Basel med ett ord, skulle det bli detta: I Basel grundade jag den judiska staten ... Om jag skulle säga detta högt i dag, skulle jag besvaras med ett världsomfattande skratt. Men kanske om fem år och säkert om femtio år kommer alla att veta det."

Detta sade alltså den politiska sionismens grundare och världssionismens förste ordförande Theodor Herzl år 1898. Samma år ägde den andra världssionistiska kongressen rum, också i Basel. Och där uttalade Herzl följande hot, främst riktat mot den överväldigande majoritet judar i Väst- och Centraleuropa - liksom i Amerika - som då motsatte sig sionis-men. Herzl sade:

"Att föra en kampanj mot Zion - alltså sionismen - kan inte tolereras längre. Det är abnormt och en outhärdlig situation. Vi måste göra slut på det "

Och Herzl sade i samma anförande:

"Auktoriteten över det judiska samfund som det judiska folket utgör får aldrig på några villkor användas mot idén och förkroppsligandet av det judiska folkmedvetandet. Därför tror jag att jag talar För er också, ärade kongressledamöter, när jag föreslår erövrandet av de judiska samfunden överallt i världen som vårt nästa mål."

För genomförandet av sionismens mål, erövringen av Palestina, var Herzl inställd på att inleda särskilda samtal som hela det judiska folkets representant med samtidens ledande statschefer som sultanen i Konstantinopel, överhuvudet för det dåvarande ottomanska riket som då innehade Palestina, kejsar Wilhelm Ö i Tyskland, tsar Nikolaj Ö i Ryssland liksom rikskansler Bismarck, Frankrikes president och Storbritanniens premiärminister - och Herzl sammanträffade också med ledande representanter för alla dessa stormakter som av olika skäl kände sig lockade att inta en positiv inställning till sionismen, med undantag av sultanen i Konstantinopel. Den ryske tsarens inrikesminister och f d chef för Ochrana, den hemliga ryska polisen, von Pleve, ville gärna bli av med de ryska judarna som i stor omfattning var bråkmakare och revolutionära agita-torer och anstiftare. Kejsar Wilhelm ville gärna skaffa sig ett tyskt brohuvud i Mellanöstern och tänkte att en judisk stat i Palestina, lierad med Tyskland, skulle kunna vara bra för att manövrera ut Frankrike, Storbritannien och Ryssland från hela Främre Orienten. Storbritannien trodde att ett starkt judiskt inflytande i Palestina skulle kunna hjälpa till att manöv-rera ut Turkiet men ville samtidigt inte gå arabernas självstän-dighetssträvanden för när. Frankrike umgicks med liknande tankar.

Och Theodor Herzl visste mycket väl att han kunde spela ut de olika imperialistiska makternas intressen och strävanden mot varandra, vilket han också gjorde.

Alltså, sionismen var från första början inställd på två mål:

1. att väcka till liv nationalism och imperialistisk erövring hos alla judar och ena dem bakom sionismen.

2. att med lock och pock tilltvinga sig Palestina som en judisk stat, vilket självfallet måste ske på palestiniernas och alla arabers bekostnad.

Sveket bestod från början i att sionisterna låtsades att det bara var fråga om ett judiskt nationalhem i Palestina i en binationell palestinsk stat, medan det i själva verket var fråga om att skapa en rent judisk stat.

Sveket bestod sedan också i att sionisterna eftersträvade en delning av Palestina i en judisk stat och i en palestinsk stat. Detta lurade sionisterna FN att tro på efter andra världs-kriget och än i denna dag tror många - så till exempel i Sverige -att det sionistiska Israel skall gå med på detta, trots att detta sionistiska Israel kategoriskt avböjer bildandet av en palestinsk stat i Palestina.

Låt oss så övergå till rovet. Den sionistiska staten Israel har rövat Palestina från palestinierna. När världssionismen grundades 1897 utgjorde judarna i Palestina, som i många andra länder, en försvinnande liten minoritet (3% av landets invånare) och judarna innehade endast två procent av landets jord. Histo-riskt okunniga människor, därtill underblåsta av en sionistisk eller prosionistisk propaganda i våra massmedia, tror att det alltid funnits en stor majoritet av judar i det Palestina som i dag är den judiska staten Israel. Ideligen talas det i massmedia t ex om "det egentliga judiska Israel" och om "de av Israel ockuperade områdena Västbanken och Gazaremsan". I själva verket är hela detta Israel ockuperat land: det s k egentliga Israel ockuperades av sionistiska judar i en våg av terror och våld åren 1947 till 1948 - det som Expressens medarbetare Ulf Nilsson i en rapport från New York häromdagen kallade "befrielsekrig"! Här ser man hur den sionistiska propagandan indoktrinerat en mycket typisk journalist, som naturligtvis vet hur han skall formulera sig för att anpassa sig till denna tidnings sionistiska linje! Västbanken och Gazaremsan - och dessutom östra Jerusalem och Golanhöjderna som Israel inför-livat direkt - erövrade Israel i det s k Sexdagarskriget i juni 1967!

En ockupation är självfallet en ockupation oavsett om den skedde 1947 till 1948 eller 1967. Men i våra massmedia får man en 40-årig ockupation till att inte vara någon ockupa-tion, medan man inte anser sig ännu kunna förneka att den 21-åriga ockupationen verkligen är en ockupation - och detta därför att Israel ännu inte vågat ta steget att införliva Väst-banken och Gazaremsan med Israel, eftersom sionistregimens Israel då skulle tvingas formellt ge bortåt två miljoner palesti-nier i dessa områden israeliskt medborgarskap, vilket skulle leda till svåra komplikationer för sionismen och judarnas grepp om Israel5 partier och politiska struktur.

Israels avsikt är i stället att genom sin beprövade metod från åren 1947 och 1948 definitivt erövra de ockuperade områ-dena Västbanken och Gazaremsan geno m terror och våld: att än en gång fördriva palestinierna. Därav dessa ständigt pågående s k judiska bosättningar med judiska bosättare i dessa områden som tränger undan och terroriserar palestinierna så att de fördrivs! Dessa judiska s k bosättare är ju samma judiska erövra-re som de judiska sionister som drev i väg palestinierna i det som kallas det egentliga Israel!

Att våra opinionsmedia inte kommit till klar insikt om detta vittnar endast om att den systematiska lögnpropaganda som sionisterna från början bedrivit fått en oroväckande och olycksbådande genomslagskraft: att man inte kunnat se klart genom de utlagda sionistiska rökridåerna.

Alltså, det sionistiska rovet av Palestina har skett genom sionistisk terror, sionistiskt våld och i kombination med en systematisk sionistisk lögnpropaganda som endast kunnat genom-föras genom världssionismens grepp om västvärldens, också Sveriges, massmedia. Sionismens Israel är den enda stat i världen som håller sig med legaliserade agenter i hela västvärlden. Enda motsvarigheten i vårt århundrade var Sovjetunionen under Lenin- och början av Stalintiden med Komintern, Kommunistiska internationalen, som existerade från 1919 till 1943, då för övrigt judar dominerade denna internationella kommunistorgani-sation som organiserade kommunistpartier att se Sovjetunionen som "det arbetande folkets fosterland". Men dessa Sovjets lakejer sågs med stor misstro som verkliga eller potentiella landsförrädare, medan den judiska staten Israels lakejer eller anhängare accepteras i alla politiska läger, från socialdemokratin till vänster till moderaterna till höger.

Under det pågående palestinska frihetsupproret på Västban-ken och i Gaza har den israeliska brutaliteten - med över 180 kallblodigt mördade palestinier och flera tusen livsfarligt skadade värnlösa palestinier -åskådliggjorts tydligare än kanske någonsin, trots att ständiga rapporter om de israeliska flygbombardemangen av palestinska flyktingläger i Libanon också visats i TV. Inför allt detta har Israels vänner, som de oblygt kallar sig, i massmedia blivit synbarligen oroade. Men ändå sitter de fast i den sionistiska propagandans nät och sprattlar och gör sig till med en massa tomt propagandasnatter om att Israel är "en vital demokrati" och har haft en enastående utveckling, med västvärldens levnadsstandard" och att Israel måste försvaras! Den 21 april 1988 hade både Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SvD) ledarartiklar om Israel, där dessa sionistiska propagandafloskler framfördes, även om man så att säga passande balanserar det hela med viss kritik, den passande kritiken, den kritik som aldrig drabbar sionismen och inkräktar- och förtryckarstaten Israel.

Både DN och SvD tillgriper den skamlösa sionistiska taktiken att försvara inkräktar- och terrorstaten Israel genom att utpeka PLO, den palestinska befrielseorganisationen, som terroristisk. DN skriver i sin ledare den 21 april 1988 apropa Israels lika typiska som nesliga mord på PLOs Abu Jihad i Tunis följande:

"Som PLOs militäre ledare var Abu Jihad ansvarig för monstruösa gärningar mot judiska civila, kvinnor och barn - aktioner som i sin tur lett till repressalier mot lika värnlösa arabiska offer. För flertalet israeler var Abu Jihad begripligt nog en mördare ute för att krossa deras la."

Med dessa ord tar DN parti för ockupations- och våldsmakten Israel som stulit palestiniernas land och DN tar parti mot ockupationens offer: för ockupanterna mot de ockuperade för förtryckarna mot de förtryckta. Dessutom förvränger D N - precis efter sionistpropagandans diktamen - den historiska sanningen genom att beskylla de förtryckta palestinierna i deras motståndskamp för att ha inlett, att ha börjat vad man kallar "monstruösa gärningar mot civila, kvinnor och barn"! Så kan man göra, när man litar på sin opinionsmakt att förvränga sanningen: att förtiga själva Palestinafrågan, att förtiga att Palestina är ett av sionistiska judar med terror och våld erövrat land som systematiskt vidmakthåller denna terror och detta våld med exempellösa s k vedergällningsaktioner, när den över-mäktiga militärstaten själv utövar terror med sina flygbom-bardemang av värnlösa palestinier och libaneser i flyktingläger, byar och städer!

Flertalet israeler ser Abu Jihad som en mördare. Jovisst, det är en bakvänd sionistisk logik. När de berövade kräver tillbaka det rövade, då utmålar alla rövare alltid de som kräver rättvisa som "mördare"! Palestinska motståndsmän kallas av sionisterna för terrorister, Shamir - Folke Bernadottes mördare -kallas "Israels premiärminister".

Låt oss göra en kort jämförelse med Sveriges nordiska grannländer Norge och Danmark under andra världskrigets tyska ockupation! Var då de norska och danska motståndsmän som gjorde motstånd och angrep de tyska ockupanterna mördare och terrorister? Eller var de inte i stället nationella frihets-kämpar? Om DN vore logisk i sitt synsätt på ockupationsmakten och de ockuperade, så borde DN göra en radikal omprövning och bränn märka de norska och danska motståndskämparna under andra världskrigets tyska ockupation! Vi får väl se om detta tas nådigt upp i Norge och Danmark och främjar den nordiska gemenskapen!

Svenska Dagbladet är inte ett dugg bättre i sin ledare den 21 april 1988, där man ondgör sig över att utrikesminister Sten Andersson tackat nej till att hålla ett tal på Israels 40-års-jubileum i Stockholms stadshus, ungefär som om det vore en nobelfest! SvD skriver följande:

"Roten till det onda är ytterst arabländernas mångåriga vägran att förhandla om fred och erkänna den judiska statens rätt att existera. Egypten förblir ett undantag. Visserligen har moderata element i arabvärlden länge insett det fruktlösa i denna negativism, men när det kommer till kritan är det alltid oförsonligheten i PLOs gestalt, som får sista ordet."

Detta är ju rent och skärt nonsens! "Roten till det onda" är naturligtvis sionisternas rov av palestiniernas land, massför-drivning av bortåt 750 000 palestinier, halva den dåvarande palestinska befolkningen, och konstanta förtryck av kvarvarande palestinier! En annan rot till det onda är att Israel aldrig har erkänt sina gränser utan är inställd på ett Stor--Israel från Nilen till Eufrat och alltså ytterligare stora erövringar av arabiska länder. Hur ska arabländerna kunna erkänna detta Israels "rätt att existera"? Ska de underteckna sin egen dödsdom och undergång?

Och vad är det för "oförsonlighet" hos PLO som har erkänt F N a resolutioner och accepterat en internationell fredskonferens med deltagande av alla berörda parter under FNs överinsyn, medan Israel kategoriskt avböjt detta! Vem är det som är "oförsonlig"?

Dessa båda ledande svenska rikstidningars ledare visar med all önskvärd tydlighet att den dominerande pressen är så fast i den sionistiska propagandans snaror att man är beredd att öppet bita huvudet av skammen!

Det är alldeles tydligt att det behövs mera klargörande information om Palestinafrågan - och därför har vi här i Radio Islam en viktig uppgift att fylla: att blottställa den försåtliga och tragiskt framgångsrika sionistiska lögnpropagandan.

***

Enligt Dagens Nyheters referat från Israels makabra 40-års-jubileum i Stockholms stadshus torsdagen den 21 april 1988 höll den israeliske generalen och höken Moshe Dayans dotter ett tal, där hon sade att Israel inte hade något att göra med mordet på en av PLOs ledande män, Abu Jihad, i Tunis en vecka tidigare. Mitt under denna makabra festlighet framför alltså en av sioniststaten Israels hitbjudna representanter en typisk sionistisk lögn.

Här har t o m den prosionistiska svenska tidningen Expressen medgivit i ett reportage dagen efter mordet att det var Israels utsända agenter som iklädda tunisiska uniformer begick detta skändliga illdåd - för att citera den svenske utrikesministern Sten Anderssons ord om händelsen.

Och samma dag som den makabra 40-årsfesten ägde rum, alltså den 21 april 1988, så hade den prosionistiska amerikanska dagstidningen Washington Post en stor artikel, där man i detalj redovisar att Israel förövade detta skändliga mord på Abu Jihad.

När skall det egentligen gå upp ett ljus för svenska politiker och opinionsbildare i massmedia att sionismens Israel inte bara är våldets regim utan även lögnernas och de hycklande bortförklaringarnas system?

 

53

EN SIONIST I DEN SVENSKA REGERINGEN

 

Anita Gradin talar inte bara om att "vi har mycket att lära av Israel i fråga om omhändertagandet av invandrare" utan också -när det gäller Israel - om "vårt gemensamma kulturarv". Detta är ju befängt. Vad har Sverige, tillhörande den västerländska kulturen och det kristna tros- och idéarvet, för gemensamt med den judiska staten Israel som är en återuppstånden gammaltestamentlig mytisk statsbildning, en ockrarstat, baserad på en primitiv och ytterst rasistisk stamreligion? Var och en med ett minimum av kunskaper i historia, idéhistoria och religionskunskap vet ju att denna jämförelse om ett påstått gemensamt kulturarv är absurd!

Mycket okunniga och halvbildade personer bland sionister försöker fräckt inbilla enfaldiga och godtrogna människor att den judiska inkräktar -och ockupationsstaten Israel är en demokrati av västerländsk typ som Sverige och att det därmed skulle finnas ett gemensamt kulturarv mellan Israel och Sverige - men så är ju inte alls fallet. Det är istället raka motsatsen.

För att förtydliga de fundamentala skillnaderna just ifråga om kulturarvet mellan Israel och Sverige ska jag ge några konkreta exempel:

1. Den judiska staten Israels kulturarv är självfallet judendomen, den bibliskt gammaltestamentliga och den talmudiska, som från början särskilde sig ifrån de stora forntida kulturerna, den egyptiska den sumeriska, den minoiskt-kretensiska, den attiskt-hellenska, den greko-rometska och sedan den kristet-västerländska liksom den arabiskt-muslimska. Den judiska kulturen var i årtusenden ett isolat bland de omgivande kulturerna. Den framstående engelske 1700-talshistorikern Edward Gibbon har i sin världsberömda bok Romerska rikets nedgång och fall sammanfattat vad den judiska kulturen egentligen var:

"När Abrahams släkte hade mångfaldigats som sandkornen på havets botten, förklarade sig den gudom, från vars mun judarna hade mottagit ett system av lagar och ceremonier, för Israels egen och så att säga nationelle gud, och med den mest noggranna omsorg skilde den sitt egendomsfolk från det övriga människosläktet. Erövringen av Kaanans land var resultatet av så många underverk och så mycken blodsutgjutelse att de segerrika judarna för all framtid kom att befinna sig i ett tillstånd av oförsonlig fiendskap till alla sina grannar. De hade fått en gudomlig befallning att förinta några av de besvärande grannfolken och verkställandet av den gudomliga viljan fördröjdes sällan av mänsklig svaghet. Judarna var förbjudna att genom äktenskap eller andra förbindelser liera sig med andra folkslag, och förbudet att ta emot dem i den egna församlingen, vilket i vissa fall gällde för all framtid, utsträcktes nästan alltid till tredje, sjunde eller tionde led. Att utbreda Mose lära bland icke-judar hade däremot aldrig intagits som en bestämmelse i lagen, inte heller var judarna benägna att ta på sig denna uppgift som en frivillig plikt." Och Gibbon säger vidare:

"Beträffande antagandet av nya medborgare tillämpade detta osällskapliga folk grekernas själviska fåfänga snarare än romarnas frikostiga politik... Livligare förbindelser med främmande folk vidgade deras kunskaper utan att ändra på deras ingrodda fördomar. Den mosaiska religionen tycktes vara instiftad för ett speciellt land lika väl som för ett speciellt folk..."

Och Gibbon framhåller vidare:

"Också i sitt förnedringstillstånd förfäktade judarna sina höga och exklusiva privilegier och skydde främlingars sällskap istället för att söka sig till dem.°

Den store engelske historikern erinrar också om de regelrätta folkmord som judarna begick:

"Man ryser vid tanken på de ohyggliga grymheter som judarna begick i Egyptens städer, på Cypern och i Kyrene, där de levde i bedräglig vänskap med de intet ont anande urinvånarna. Och man känner sig frestad att ge sitt godkännande åt de stränga vedergällningsåtgärder som de romerska legionerna vidtog mot denna ras av fanatiker, vars hemska vidskepelse tycktes göra dem till oförsonliga fiender."

Dessa citat är alltså hämtade från Edward Gibbons' bok Romerska rikets nedgång och fall, i svensk översättning utgiven på bokförlaget Forum år 1977 (sid.271, 272 och 351).

Judarna skilde sig alltså från alla andra folk, bland vilka de levde och ansåg sig vara dem överlägsna såsom Herrens utvalda egendomsfolk och utvecklade en nationalistisk och rasistiska religion, avsedd enbart för judar. Och judarnas Stora Råd dömde Jesus till döden och lät sedan lömskt romarna avrätta honom genom korsfästelse, för att därmed - enligt judisk eller mosaisk lag - få Jesus och hans lära för evigt fördömd. I femte Mosebok 21:22, 23 heter det: "Om på någon vilar en sådan synd som förtjänar döden och han bliver dödad och du hänger upp honom på trä, så skall den döda kroppen icke lämnas kvar på träet över natten, utan du skall begrava den på samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd."

Eftersom Jesus just korsfästes och hängdes upp på trä, vilket ju judarna yrkade på att romarna skulle göra, så blev alltså Jesus enligt judisk mosaisk lag för evigt förbannad - och just i detta ligger den oförsonliga judiska motsättningen till Kristus och de kristna.

2. Det finns i alla icke-judiska länder ingrodda kulturella hedersbegrepp som gäller alla människor, oavsett deras nation eller ras, vilket även gäller Sverige sedan man här övervunnit de särskiljande landskapslagarna och vi blivit kristna. Men för den judiska staten Israel gäller inte detta: där är en jude, var han än bor, en i lagen respekterad medborgare, medan en palestinier betraktas som en utböling och är diskriminerad i lagpraxis, trots att det är palestiniernas land som judarna har tagit i besittning.

3. Man kan lugnt slå fast att demokrati som i Sverige har sitt ursprung i det valda kungadömet och i det gamla tinget där fria män valde sina byledare och styresmän inte har någon som helst motsvarighet i den judiska kulturen med det gamla Israels prästadöme, en renodlad teokrati, och senare i de absoluta kungadömena under David och Salomo som de berättas i judendomens bibel, Gamla Testamentet. Den "demokrati" som finns i det moderna Israel är en skendemokrati, vilket bland många andra Israels nuvarande statspresident, Chaim Herzog, öppet har erkänt.

Nej, sionisten Anita Gradin, någon gemensam kulturell bakgrund mellan Sverige och Israel existerar inte!

 

54

 

GRADINSKIS LÄXOR FRÅN ISRAEL

 

Jag ska här ta upp den sionistiska propagandans grepp om den svenska opinionen för att stödja banditstaten Israel, denna judiska rasiststat som är en inkräktar- och ockupationsmakt. De flesta svenskar är nog inte medvetna om att Israel har ett starkt grepp om de stora svenska partierna. Hur sionisterna - efter förebild i USA - söker helt binda upp de politiska partierna i Sverige att stödja den judiska ockupationsstaten Israel det framgår bl a av en artikel i pingströrelsens prosionistiska organ, tidningen Dagen av den 13 september 1988, alltså strax innan svenskarna skulle gå till val. Där rapporteras att något som kallas Solidaritetskommittén för Israel och Samfundet Sverige-Israel anordnat en så kallad debatt i Stockholm med företrädare för alla riksdagspartierna utom VPK och miljöpartiet, eftersom dessa båda partier anses vara propalestinska eller i varje fall inte prosionistiska.

Samtliga företrädare för socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centern och förstås KDS var rörande överens om, som det fräckt heter, att "en ensidig kritik mot Israel inte gynnar en fredlig utveckling i området".

Företrädarna för de proisraeliska partierna i den av sionisterna arrangerade bekännelseträffen var följande:

Utrikeshandelsministern Anita Gradin, socialdemokraterna

Hadar Cars, folkpartiet

Lennart Daleus, centem

Dan Ericsson, KDS

Och som samtalsledare fungerade en av sionismens många nyttiga idioter, den före detta folkpartistiska riksdagsledamoten Bonnie Bernström.

Det mest anmärkningsvärda är väl ändå vad socialdemokraterna Anita Gradin hade att säga. Det hör till saken att hon har utnämnts till Årets Kvinna av Världssionistiska kvinnoorganisationen. Hon är, om någon, en dubbelsionist - och återfinns mitt i den svenska regeringen där hon har en statsrådspost som utrikeshandelsminister. Något som måste betraktas som en skandal och en skamfläck för det socialdemokratiska partiet för att inte säga en direkt säkerhetsrisk. Anita Gradin företräder nämligen inte Sveriges intressen utan Israels - och detta framgår av hennes utlåtanden i Dagen där hon säger bl.a. följande: "Vi har själva mycket att lära av Israel, till exempel i fråga om omhändertagande av invandrare, för att inte tala om vårt gemensamma kulturarv."

Sverige skulle alltså ta hand om invandrare som Israel gör! Vad menar Anita Gradin med detta? Att Sverige bara skall ta emot judar som invandrare? För det är ju vad Israel gör! Eller menar hon att Sverige också skall köra ut landets egna invånare, svenskarna, på samma sätt som Israel kört ut landets ursprungliga invånare palestinierna? Menar hon att Sverige skall ockupera ett grannland, till exempel Norge, liksom Israel har ockuperat Västbanken och Gaza och beskjuta och tortera fredliga vapenlösa demonstranter? Menar Anita Gradin att Sverige - som Israel gör - skall bomba flyktingläger i grannländerna och med cyniskt hyckleri kalla detta för kamp mot internationell terrorism?

Israel som föredöme för Sveriges invandrings- och flyktingpolitik, det vore i praktiken en återgång till den mest barbariska erövringspolitik från stenåldern fast med toppmoderna förintelsevapen, såsom gasgranater och höghastighetsvapen mot värnlösa civila, en krigisk roffar-, rövar- och mördarpolitik!

Och detta är alltså vad en socialdemokratisk före detta invandrarminister och nuvarande utrikeshandelsminister - denna sionismens Årets Kvinna, Anita Gradin, - rekommenderar! Kan den judiska fräckheten och gemena verklighetsförfalskningen gå längre?

Sedan, i en gemensam deklaration, förklarar denna sionismens Anita Gradin tillsammans med folkpartiets Hadar Cars följande:

"I många länder finns en tilltagande antisemitism. Därför är det extra viktigt att det finns en judisk stat (Israel). Det är en omistlig tillgång på jorden."

En veritabel banditstat som erövrat ett annat folks land och som suger ut och förtrycker kvarvarande palestinier, en stat som konsekvent bryter mot alla FN-deklarationer och alla FN-resolutioner om en fredlig uppgörelse med palestinierna, en stat som hart när varje vecka bombar värnlösa palestinier i flyktingläger i grannlandet Libanon, en stat som i hemlighet och i samverkan med Sydafrika tillverkar kärnvapen, en stat som genom sina judiska lobbygrupper tilltvingar sig miljarder dollar årligen och mängder av sofistikerade förintelsevapen, en stat som utbildar dödsskvadroner åt centralamerikanska våldsdiktaturer - denna exempellö-sa banditstat förklaras av Anita Gradin och Hadar Cars vara: "en omistlig tillgång på jorden"! Man tar sig för pannan och frågar om man hamnat på ett dårhus! Det är dåraktigt, det är lögnaktigt, ja, det är typiskt sionistiskt och ingår som ett led i den fullständigt förvända sionistiska lögnpropagandan! Man kan bara sucka och tycka att det ändå är bedrövligt att denna sionistiska propagandist, Anita Gradin, skall ingå i den socialdemokratiska regeringen! Hon är Israels agent i Sverige!

 

55

MASSMEDIAS INSTÄLLNING

 

Trots att de av sionistisk infiltration avlidna Palestinagrupperna har verkat i Sverige i många år och borde ha kunnat förmå sig att anlita SIFO eller något annat seriöst opinionsinstitut för att undersöka svenskarnas inställning i denna fråga så har någon sådan opinionsundersökning inte företagits.

På goda grunder vågar jag dock påstå att svenska folkets sympatier för palestinierna och deras rättmätiga kamp för en egen stat har ökat högst väsentligt under det senaste året, beroende på att intifadan, det palestinska folkupproret mot den brutala ockupationsmakten Israel, uppmärksammats mycket också i svenska massmedia och säkerligen påverkat alltfler svenskar att starkare sympatisera med palestinierna. Ett tecken på detta är att den svenska regeringen med utrikesminister Sten Andersson i spetsen så påtagligt engagerat sig i den israelisk-palestinska konflikten och därvid klart solidariserat sig med de förtryckta palestinierna.

Om vi inte med någon grad av visshet vet vad svenska folkets inställning här är, så vet vi däremot var de politiska partierna står, och detsamma gäller om de viktigare opinionsmedia eller massmedierna. Och man kan redan konstatera att i alla fall de borgerliga svenska partierna inte representerar den nya allmänna opinionen i Palestinafrågan.

I stort kan man säga att den välvilliga inställning till Israel ökar ju längre höger ut man går på den politiska och ideologiska skalan: moderaterna och folkpartiet är tveklöst mest israelvänliga - eller ska vi säga: mest uppbundna till den sionistiska staten Israel och samtidigt också mest misstrogna eller rentav fientligt inställda till palestinierna, i varje fall till PLO. Vpk och miljöpartiet är mest kritiskt inställda till Israel och också mest välvilligt inställda till palestinierna, medan socialdemokraterna och centern befinner sig i ett mittfält, mellan vpk och miljöpartiet till vänster och folkpartiet och moderaterna till höger. Detta är en omsvängning: från början hade Israel sina sympatisörer inom socialdemokraterna. Alla de etablerade svenska partierna - möjligen med undantag av kommunisterna - har av tradition varit Israelvänliga och länge bettaktat de fördrivna och förtryckta palestinierna som uteslutande ett flyktingproblem, sedan som ett oroselement för Israel, som man värnat om. Först efter 1967, 19 år efter sioniststaten Israels tillkomst, när Israel så uppenbart blev en ockupationsmakt och betecknad som sådan i massmedia rapporteringen, började de politiska partierna - liksom massmedia - uppmärksamma att det fanns palestinier och ett Palestina.

Socialdemokraterna är väl det parti som varit mest israelvänligt från början, möjligen med undantag av folkpartiet som med sin liberala grundåskådning alltid attraherat många inflytelserika judar, intellektuella liksom affärsmän.

Orsaken till att socialdemokraterna från början var så utpräglat israelvänliga beror till stor del på att det länge mest inflytelserika partiet i Israel, som i många år satt i regeringsställning, var just Israels s k arbetarparti, alltså ett s k broderparti inom Socialistinternationalen. Den starka sionistiska propagandan framställde också Israel som något av en socialistisk pionjärstat och mönsterdemokrati med en mycket stark fackföreningsrörelse Histradut och med sina kibbutzer eller jordbrukskollektiv. Socialdemokraterna svalde länge i stort denna sionistiska propaganda... Arabstaterna associerades med oljemiljardärer och förtryck.

En annan orsak till att socialdemokraterna så starkt sympatiserade med Israel var förstås ett annat ständigt återkommande inslag i den sionistiska propagandan: att Europas judar utsatts för sådan fruktansvärd förföljelse och gått ett så grymt öde till mötes genom nazisternas judehat, och att den judiska staten Israel genom sin tillkomst blev ett tryggt värn för alla tänkbara judeförföljelser och judemassakrer. I Tyskland liksom senare i hela det av Tyskland ockuperade Europa under andra världskriget hade det skapats ett slags allians mellan de förföljda judarna och de likaså förföljda socialdemokraterna och kommunisterna. Dessa känsloband finns fortfarande. I hatet till nazismen fann man varandra.

Ännu en orsak till att socialdemokratin kände frändskap och även beundran för Israel var att den sionistiska staten, paradoxalt nog, kunde framstå som något av ett världssamfund i miniatyr, ett lika djärvt som intressant samhällsexperiment: att driva bort ett helt folk och att sammansmälta judar från många olika delar av världen, när Israel öppnade sina gränser på vid gavel för judar från hela världen, som var så olika och hade så olika social och kulturell bakgrund: att såväl marockanska, jemenitiska och etiopiska som öst- eller västeuropeiska och amerikanska judar, trots betydande inbördes olikheter, ändå alla upplevde sig som judar och som ett folk. Detta tyckte - och tycker fortfarande - många var så beundransvärt. Judar, det mest chauvinistiska av alla folk, hade, menade man, i sin judiska stat Israel förverkligat internationalismen, som ju överensstämmer med socialismens ideal. Efter hand som palestinierna gjort sig internationellt märkbara som ett folk, ett förtryckt folk som kämpar för sin egen nationella identitet och en egen stat, samtidigt som Israel visat efter erövrandet av Västbanken och Gaza obevekligen att den är en ockupationsmakt, därtill en utpräglad förtryckarmakt, så har socialdemokratin flyttat över sina sympatier från Israel till palestinierna - och här har inom Socialistinternationalen Österrikes förre socialdemokratiske ledare och förbundskansler, Bruno Kreisky, som själv är av judisk börd och var politisk flykting i Sverige under andra världskriget, gått i spetsen. Kreisky berättar i sina nyligen utkomna memoarer, Im Strom der Politik, Erfahrungen eines Europäers, att det främst var av tre skäl som han engagerade sig för palestiniernas sak:

1. som tidigare flykting känns det naturligt att sympatisera med de fördrivna palestinierna som berövats sitt hemland.

2. Om Israel inte skall gå under måste den judiska staten försona sig med sina arabiska grannländer.

3. Västerlandet kan inte och får inte ignorera arabvärlden utan måste samverka med araberna.

Att juden Bruno Kreisky så klart kunde ta ställning för palestinierna och deras sak har sedan självfallet underlättat också för andra socialdemokratiska och socialistiska ledare i Västeuropa att gå på samma linje - att inte därmed behöva utpekas som antisemiter, denna avfärdande klyscha som sionistpropagandan alltid stämplar vemhelst det vara må med som på minsta sätt går emot Israel! Olof Palme och Kreisky var nära vänner.

Det bör tilläggas, att socialdemokraterna alltid förfäktar att de är Israels vänner och bedyrar att den sionistiska staten skall få finnas och måste överleva - men endast kan göra detta sida vid sida med en palestinsk stat och i fred med de arabiska grannstaterna.

Vad så gäller de borgerliga partierna - utom centern - alltså folkpartiet och moderaterna, så inställer sig frågan varför de är så utpräglat prosionistiska och starkt israelvänliga.

Vad först angår folkpartiet så måste man ha klart för sig att detta liberala parti traditionellt har två grenar: å ena sidan den kristet frikyrkliga, som delvis övertagits av KDS, och å andra sidan de liberala så kallade kulturradikalerna. Och båda dessa grenar är - låt vara av olika skäl - starkt projudiska och därmed prosionistiska. De frikyrkliga som är bibelfundamentalistiska, ser i Israel uppfyllelsen av de gammaltestamentliga profetiorna. Israel är därför för dem sakrosankt, heligt: vad än Israel begår för orättfärdigheter och övergrepp, så är judarna Guds egendomsfolk som inget ont får vederfaras. De liberala kulturradikalerna, som är starkt opinionsbildande och ledande i massmedia, är dels, genom vänskapliga förbindelser med judar böjda för att inta en prosionistisk, israelvänlig hållning. Men framför allt odlas bland de liberala kulturradikalerna en stark ovilja för all nationalism och all främlingsfientlighet liksom till all traditionellt kristen judefientlighet: judeförföljelserna i Europa har blivit för dem själva inkarnationen av det onda som måste utrotas. Judar är för de liberala kulturradikalerna sinnebilden för något alltigenom positivt och föredömligt - men detta gäller då de välassimilerade intellektuella judarna som utmärker sig på så många områden och dessutom bär på det förflutnas lidanden vilket gör dem både patetiska och ömhudade, känsliga och visa. Man kan gott säga att de liberala kulturradikalerna bedriver en kult kring det judiska, vilket särskilt tydligt framträder hos förre folkpartiledaren Per Ahlmark i hans devota hyllningar till vännen Elie Wiesel och hängivna beundran för Israel och allt vad han inlägger i den judiska själen. Folkpartiet är till minst 80% ett judiskt parti som nästan lika gärna kunde verka i Israel. Men varför är då moderata samlingspartiet, det gamla högerpartiet med dess konservativa och nationella förankring, så prosionistiskt och israelvänligt7

Svaret på den frågan går att finna främst i tre underliggande faktorer:

1 . Moderaterna har helt distanserat sig från det gamla konservativa högerpartiets nationalism med dess inneboende skepsis till judar som representanter för något tvetydigt, rotlöst och internationalistiskt. Moderatema är i hög grad det fria näringslivets och den fria marknadshushållningens parti med intemationella utblickar - och därmed ett judevänligt parti. Ett kommersialismens schackrarparti med siktet inställt på goda geschäft!

2. Moderaterna har - liksom flertalet västerländska konservativa partier - den uppfattningen att Israel är en västerländsk demokratisk utpost i Mellanöstern som ytterst försvarar västerländska intressen i en mer eller mindre fientlig omvärld. Och omvänt uppfattar moderaterna PLO som alltför radikalt, nästintill kommunistiskt, som kan äventyra hela maktbalansen i Mellanöstern och leda till att det sovjetiska inflytandet ökar. Detta konservativa synsätt uppmuntras ju starkt i den sionistiska propagandan och har ju varit en av de bidragande orsakerna till USAs allt starkare stöd åt Israel under Reaganadministrationen. Rent kulturellt framstår även de i Israel dominerande europeiska judarna som närmare förbundna med Europa och västvärlden än något arabland. De moderata kultursnobbarna och yuppies är också mycket imponerade av hur judar håller sig väl framme i New York och USA i övrigt, detta kommersialismens USA som moderaterna så kärt dyrkar.

3. Moderaterna delar förstås alla konservativas uppfattning att en etablerad stat inte far störtas, oavsett om den bestående staten som dem sionistiska inkräktarstaten Israel är djupt orättfärdig, då den tillkommit på bekostnad av landets egna ursprungliga invånare, palestinierna. För moderaterna betyder alltså etablerat också rättfärdigt - och banditstaten Israel är etablerad!

Till dessa orsaker kommer att även moderaterna är starkt påverkade av den sionistiska propagandans huvudnummer att Israel är judarnas enda trygga värn - trots att motsatsen visat sig vara fallet: ingen stat har varit invecklat i så många krig som Israel under så kort tid och är alltjämt i ett självförvållat krigstillstånd! Dessutom tävlar ju moderaterna med folkpartiet om de judiska och prosionistiska rösterna bland väljarna. I varje fall tycks moderaterna göra den bedömningen att det allvarligt skulle skada partiets image, anseende, om partiet skulle framstå som antisionistiskt och Israelfientligt.

De svenska partiernas inställning till Israel och sionismen respektive PLO och palestinierna överensstämmer med vad som ät fallet i andra västerländska demokratier.

Frågan är emellertid om inte Israels fortsatta grymma ockupationspolitik och stenhårt avvisande inställning till fredsunderhandlingar med PLO, när till och med Israels trognaste bundsförvant USA beslutat bryta sitt tidigare förbud mot att tala med PLO, kommer att få återverkningar också på de traditionellt prosionistiska borgerliga partierna, folkpartiet och moderaterna: att man åtminstone anpassar sig till socialdemokraterna. Israels förtroendekapital i Sverige är inte outtömligt.

I en huvudledare fredagen den l6 december 1988 med rubriken Israel: sanningens ögonblick skrev prosionistiska och Israelvänliga Dagens Nyheter:

"Vad det nu gäller är hur Israel ska kunna ta sig ur ett perspektiv som går tillbaka till andra världskriget och förintelsen av miljonerjudar och våga lita till sin militära, ekonomiska och politiska förmåga att i fredens namn leva under ändrade säkerhetsvillkor...

Landets vänner måste hoppas på något som ännu inte skymtar ens hos ledare med Shimon Peres' ambitioner att nå en lösning... En hel värld ser vägen till fred gå genom förhandlingar där Israel och PLO behöver mötas. Att förstöra den chansen vore att förstöra oändligt mycket. Ett demokratiskt israeliskt samhälle står på spel. Det måste inte enbart överleva utan också förmås att genom framsynt politik intaga en hedrad, erkänd och därför tryggad plats i statsamfunden.°

Prosionistiska Dagens Nyheter säger här faktiskt två saker som är av intresse att notera och som säkert delas av alltfler otåliga israelvänner i Sverige liksom i övriga västvärlden, också USA:

1. Israel måste ta sig ur uppbundenheten till vad som drabbade judarna i andra världskrigets Europa och alltså inte fortsätta med att ockra på omvärldens medlidande för vad som hände för 44 år sedan. Istället måste Israel lita på sin egen förmåga för sin säkerhet.

2. Dagens Nyheter hävdar i sin ledare att en hel värld väntar sig att Israel underhandlar med PLO: att förstöra den chansen vore att förstöra oändligt mycket. - Ett demokratiskt Israel står på spel, menar DN liksom alltfler otåliga israelvänner som i brådrasket på sedvanligt vis glömmer att Israel aldrig varit någon demokreti för palestinierna, bara för judarna!

Vad drar då DN och andra irriterade och otåliga israelvänner för slutsats om Israel inte infriar dessa förväntningar? Kommer man att uttrycka samma fromma och tomma förhoppningar om fem år, om tio år, om tjugo år och om fyrtio år7 Det förhåller sig nämligen så, att vad DN här säger i sin huvudledare den 16 december 1988, det har DN och flera andra prosionistlska israelvänner sagt vid flera olika tillfällen under de senaste 20 åren, alltsedan Israel i junikriget 1967 ockuperade östra Jerusalem, Västbanken och Gazaremsan.

Ständigt samma förhoppningar om att Israel skall ta sitt förnuft till fånga, lita till sin egen stora förmåga, vara resonlig och visa att man kan och vil) leva i fred med omvärlden och erkänna skäliga palestinska krav på självbestämmande - och ständigt samma oro för Israels "demokrati".

Allt detta återkommer ständigt i den israeliska pressen, vilket sedan legitimerar den israelvänliga pressen i västvärlden och i Sverige att anslå samma tongångar. Men menar man egentligen vad man säger - utöver försäkringarna om sin omtanke om Israel och dess överlevnad? Eller är det bara tomma ord, välvilliga och vackra fraser, avsedda att dölja vad det verkligen är fråga om, nämligen en inkräktar - och utsugarstat

som till varje pris vill befästa sitt rov av palestiniernas land och på taktisk väg även utvidga sitt territorium liksom sin makt! Det nya som tillkommit är nu PLOs utsträckta hand till fredsförhandlingar, USAs accepterande av detta, medan det gamla och alltför välkända är Israels hårdnackade vägran att förhandla med PLO samtidigt som intifadan, det över ett år gamla palestinska folkupproret mot den judiska ockupationsmakten tär allt hårdare på Israel och på dess traditionella vänner. Israel kommer med största sannotikhet inte att infria de förväntningar som DN och andra israelvänner har på den judiska staten - det har Israels bäda stora regeringspartier, Likud och arbetarpartiet, alltför tydligt klargjort: det brutala mördandet av palestinier fortsätter liksom nejsägandet till fredsunderhandlingar med PLO!

Vari ligger då det grundläggande felet i DN:s och andra israelvänners fromma förhoppningar, eftersom de så uppenbart inte är verklighetsförankrade?

Jo, felet ligger ju däri, att man blundar för vad Israel egentligen är för slags stat och låtsas att Israel är en normal demokrati av ungefär västerländsk typ - om detta låtsasspel beror på okunnighet eller taktisk list att lura sig själv och andra, därom kan man alltid spekulera. Jag håller dock för troligt, att det gäller taktisk list och utstuderat bedrägeri, eftersom det sannerligen inte saknas information och eftersom Israels gärningar avslöjar, också för klent utrustade begåvningar, vad Israel är för slags stat, en sällsynt cynisk banditstat, grundad på världssionismens makt och inflytande i USA och övriga västvärlden, en stat som gjort svek, bedrägeri, utplundring och statsterrorism till sin statsdoktrin.

Israel är inte en sekularristisk stat som Sverige eller USA som accepterar alla religioner på lika villkor - Israel är en judisk stat som bara accepterarjudendomen som fultvärdig religion, muslimska och kristna araber diskrimineras, och judar som övergår till kristendomen eller Islam bortstöts från den samhälleliga gemenskapen.

Israel ät en sionistisk judisk stat och därmed även en rasistisk stat -endast judar accepteras som fullvärdiga medborgare. Och för att räknas som jude i Israel måste man ha en judinna som mor eller genom äktenskap vara gift med en jude och ha övergått till judendomen.

Israel saknar konstitution eller grundlag och tillämpar militärlagar för sina icke-judiska medborgare, vilket bland annat innebär att man kan häkta vem som helst och hålla vederbörande i fängsligt förvar upp till ett halvår utan rättslig prövning.

Israel tillämpar mot sin icke-judiska befolkning, alltså palestinierna, kollektiv bestraffning och kan straffa en misstänkts hela släkt, till exempel genom att spränga sönder deras hus och göra dem hemlösa -utan laga möjligheter till ersättning för de drabbade. Israel uppfyller alltså inte ens minimikrav på en rättsstat utan hänvisar bara till sina så kallade säkerhetsintressen för att utöva terror och godtyckligt våld mot misshagliga personer. Det finns alltså inget grundlagsskydd för medborgarna, i synnerhet inte för palestinier, ens när dessa har israeliskt medborgarskap.

Israel har aldrig fastställt sitt lands gränser och har därmed gett sig fria händer att annektera ytterligare områden - med hänvisning till statens s k säkerhetsintressen. Därmed är Israel en expansionistisk stat som ständigt utmanar fredlig samvaro med sina grannstater.

Israel tillämpar internationell statsterrorism, vilket visar sig i att Israel ständigt angriper grannlandet Libanon och bombar palestinska flyktingläger. Israel utför även planlagda mord utomlands på palestinier, till exempel mordet på den ledande PLO-mannen Abu Öhad i Tunis, flera tusen kilometer från Israel, i april 1988, varvid de israeliska agenterna även mördade flera andra personer utanför och i Abu Jihads hus. Israel har även sänt talrika brevbomber till palestinier och andra araber utomlands samt utfört provokativa terrordåd i flere arabländer. bland annat för att söka framkallajudefientliga stämningar i syfte att fa judar i arabländerna att bosätta sig i Israel.

Israel är alltså inte en sekularristisk stat, inte en human etler demokratisk stat, inte en rättsstat och inte en fredlig stat! Till allt detta kommer att Israel är en internationell förbrytarstat som konsekvent trotsat alla FN-stadgar om mänskliga rättigheter och alla FN-resolutioner om att Israel skall dra sig tillbaka från de sedan 1967 ockuperade områdena och erkänna en palestinsk stat i Palestina.

Och vidare: Israel är också en internationell utsugarstat som huvudsakligen lever på att pressa ut miljarder dollar årligen från USA, Västtyskland och andra länder, vilket sker i samverkan med Världssionistiska organisationen och dess mängder av sionistorganisationer i olika länder, också i Sverige. Detta saknar motsvarighet: inget annat land kan mobilisera inf7ytelserika utländska medborgare som sina agenter och understödjare. Självfallet kan inte Dagens Nyheters ledarredaktion och andra israelvänner vara okunniga om allt detta, i så fall skulle de vara mer än lovligt okunniga och förblindade. Men de låtsas inte veta vad de vet och spelar alltså ett falskspel för att blanda bort korten och förvirra allmänheten - precis i överensstämmelse med den beprövade sionistiska propagandataktik som förordas judarna redan i deras Bibel, av profeten Jesaja 19: 2, 3 och 14:

"Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, så att broder skall strida mot broder och vän mot vän, stad mot stad och rike mot rike. Och egyptiernas förstånd ska försvinna ur deras hjärtan, och deras råd skall jag göra om intet, de skall då fråga sina avgudar, andebesvärjare och spåmän... Herren har där utgjutit en förvirringens ande, så att de kommer Egypten att ragla, vadhelst det företar sig, såsom en drucken raglar i sina spyor..."

Det är just denna metod att skapa en förvirringens ande, att utså osäkerhet och tvivel och tvedräkt bland sina motståndare som alltid har utmärkt den sionistiska propagandan och därmed har sionisterna också lyckats lägga beslag på Palestina och befästa sin judiska stat Israel - och Dagens Nyheter liksom så många andra prosionistiska organ befrämjar denna förvirringens ande i sionismens och Israels tjänst, detta är alldeles uppenbart för var och en som läser med en smula kritisk uppmärksamhet.

Frågan är bara hur länge detta bedrägliga förfarande kan fortgå, när Israel nu politiskt står alltmer isolerat inför hela världssamfundet i FN. Också Dagens Nyheter måste väl inse att man gjort bort sig rejält. I sin huvudledare onsdagen den 7 december 1988 med titelrubriken Arafat och Sten Andersson förlöjligar DN utrikesminister Sten Anderssons framgångsrika diplomatiska insats när man nedlåtande skriver:

"Men vad UD - Andersson kunde få tag på är en handfull judiska tredjeplansfigurer från USA, säkerligen hedervärda och i gott uppsåt men utan någon som helst bredare politisk förankring vare sig i Israel eller hos de dominerande amerikansk-judiska lobbyorganisationerna. Vad allvarligare är: själva dessa privatpersoners anspråk på att få tala för Israels sak med Arafat tycks ha vållat starkast tänkbare irritation hos sådana politiskt relevanta judisk-israeliska aktörer."

Det var ju snöpligt för DN att bara några dagar senare vid Yassir Arafats presskonferens i Genève, så kom USAs erkännande av PLO som förhandlingspartner - och att de protesterande i Israel och dess mäk-tiga judiska lobbygrupper i USA, som DN så andaktsfullt tyr sig till, stod där med lång näsa! Dagens Nyheters ödmjuka svassanden för de judiska lobbygrupperna lönade sig inte den här gången, eftersom Israels förtroendekapital är på upphällningen och USA märkbart börjat tröttna på Israels tjurskalliga nejsägeri till fred och underhandlingar! I DN-ledaren en dryg vecka senare, fredagen den 16 december med rubriken Israel: sanningens ögonblick var det slut med det försiktiga tassandet och det ödmjuka svassandet för Israel och dess alltid israeltjänande judiska lobbygrupperna i USA och man ställer nu vissa krav på Israel.

Kanske vittnar detta ändå om en tillnyktring och mera realistiskt kritisk inställning till det så länge avgudade Israel - i varje fall torde det bli alltmer omöjligt för israelvännerna att blunda för de obehagliga realiteterna om vad Israel verkligen är, dvs något mycket annorlunda än den ideala demokrati som man anammat från sionistpropagandan, vilket är första steget i en nödvändig process med ökade krav på att Israel äntligen måste frångå sin arrogans och sina gränslösa härskarlater och besluta sig för att utrymma Västbanken och Gaza i en fredskonferens med PLO, krav på att Israel erkänner de förvisade och förtryckta palestiniernas ersättning för alla oerhörda skador och förluster som Israel åsamkat dem och självfallet kan Israel inte undgå att i laga ordning bestraffas för sina flagranta krigsförbrytelser, sina brott mot mänskligheten och sina konspirationer mot freden.

Den dag när Dagens Nyheter, Expressen och andra prosionistiska tidningar i Sverige börjar inse detta och deklarerar detta klart och tydligt, den dagen kan man börja hysa en viss skälig respekt för dessa den självutnämnda frihetens och rättens liberala organ - men då vill det ttll en allvarlig sinnesförändring som det nog är mest fromma förhoppningar att vänta sig!

Efter mängder av kohandlingar med ultraortodoxa och extremistnationalistiska småpartier har då de forna koalitionspartierna i Israel, konservativa Likud och det så kallade arbetarpartiet beslutat att samregera i den judiska staten Israel igen: Nygammal regering i Israel lyder rubriken i Svenska Dagbladets ledare onsdagen den 21 december, medan rubriken i Dagens Nyheters ledare samma dag lydde Trist tandem i Israel. Båda dessa morgontidningars ledare uttrycker trött besvikelse och allmänt missmod. DNs israelkorrespondent Nathan Shachar återger samma dag ett uttalande av den gamle terroristledaren och alltfort israeliske premiärministern Shamir:

"I regeringsförklaringen kommer det att sägas klart att PLO inte kommer ifråga som förhandlingspartner."

Och israeliska arbetarpartiets ledare, Shimon Peres, bekräftade -enligt DN - att den förra regeringens vägran att förhandla med PLO gäller också i fortsättningen.

Uppgivet slutar DN sin ledare onsdagen den 21 december 1988 så här:

"Den blivande regeringen i Israel måste ses som ett svar på den press ett nästan totalt isolerat Israel står under efter USAs beslut att öppna en dialog med PLO. Detta svar kan omvärlden dessvärre endast uppfatta som helt negativt."

DNs alla tidigare förhoppningar på att Israel på något obegripligt sätt skall ta sitt förnuft till fånga tycks nu definitivt ha skingrats. DN som annars är så generös med moraliska fördömanden och skolmästaraktiga pekpinnar har - för tillfället - förstummats i en märkbart resignerad suck, ungefär som när ömma föräldrar ger upp allt hopp om sitt bångstyriga, envisa och oefterrättliga barn och därvid med en suck konstaterar: - Vi kommer ingen vart med lille Pelle, han far väl göra som han vill med sitt envisa trilskande, sina skrik och sitt grälande och sina snatterier och slagsmål med alla kamrater som han lämnar efter sig blödande och illa tilltygade.

Svenska Dagbladet som på ledarsidan är om möjligt ännu mer sionistiskt och israelvänligt och där man släppt fram hela kopplet av ilskna fiender till palestinierna och PLO med den till judendomen omvände författaren Lars Gustafsson i spetsen, där har tidningen i sin ledare den 21 december 1988 i märkbar irritation över det arroganta Israel framfört flera anmärkningsvärda fakta mot Israel som är värda att noteras. Svenska Dagbladet skriver:

"Med tanke på USAs mycket omfattande ekonomiska och militära stöd - utan dessa dollar vore finansministerposten som nu övertas av Shimon Peres ett tent helvetesuppdrag - borde rangordningen mellan länderna (Israel och USA) vara helt klar. Men då och då har Israel tagit sig väldiga friheter mot sin rike onkel. Här har funnits uppmärksammade spionaffårer (t ex Pollard-affären, då den amerikanske juden Pollard i USAa försvarsdepartement utlämnade viktiga militära handlingar till Israel), här har funnits lobbyverksamhet mot av (den amerikanska) administrationen starkt förordad vapenexport till USAa allierade inom arabvärlden (bland annat Saudi-Arabien och Jordanien), för att nu inte nämna den uppenbarligen kallblodiga (israeliska) attacken mot (det amerikanska) signalspaningsfartyget Liberty (på internationellt vatten) vid sexdagarskrigets upptakt 1967."

Svenska Dagbladet glömmer att påpeka, att om det hade varit vilken annan stat i världen än Israel som hade vid upprepade tillfållen militärt angripit ett amerikanskt fartyg och därvid dödat ett fyrtiotal amerikanska sjömän, så hade detta lett till att USA offentligt brännmärkt denna stat som terroristisk och genom drivit en bojkott mot denna stat och yrkat på detsamma i FN och andra internationella fora!

Svenska Dagbladet glömmer också att påpeka, att denna blodiga israelska attack på det amerikanska fartyget Liberty omedelbart ledde till att saken nedtystades och sopades under mattan - bara för att hos den amerikanska opinionen inte väcka några som helst kritiska känslor mot Israel! Och USA har bara fortsatt att i stort rätta sig efter Israels alla önskemål med leveranser av miljarder dollar årligen och toppmoderna vapen och vapensystem - ända tills amerikanske utrikesministern sent om sider förlorade tålamodet och beslöt att åtminstone samtala med PLO mot Israels alla förväntningar, vilket ledde till - vad hela världspressen kallat - bestörtning i Israel, där man ju är inställd på att den rike onkeln USA ger allt vad lilla fräcka och framfusiga Israel begär, detta bortskämda barn som alltid begär allt och alltid räknar med att få allt det begär!

Lika uppgivet som DN konstaterar Svenska Dagbladet: "Oupphörligt våld på Västbanken och i Gaza och en hård ockupationspolitik kommer ytterligare att underminera Israels ställning även i länder som är viktiga för landet. Den nuvarande linjen, som bara erbjuder palestinierna en undanskuffad ställning utan fullständiga medborgerliga rättigheter är ingen hållbar politik..."

Och tidningen slutar med samma uppgivna suck som DN:

"När mönstren i världspolitiken förändras snabbt och överraskande behöver Israel en rejäl dos av nytänkande som leder till att nationens verkliga intressen prioriteras framför dogmatiska föreställningar. Föga tyder dessvärre på att den fortsatta koalitionsregeringen är redo till någon israelisk perestrojka."

Om Israels varmaste vänner - dessa som fortfarande envisas med att blunda för de realiteter som dikterat hela Israels existensvillkor - om dessa israelvänner förlorat allt hopp om Israel att föra en minimalt resonlig och vettig politik, och om dessa israelvänner endast kan framföra fromma förhoppningar om ett mirakel i Israel, då har faktiskt något viktigt hänt: Israels vänner är skakade och irriterade och definitivt på reträtt. Vi får väl se om sionisterna med sina energiska pådrivare i opinionsbildningen kan tackla detta problem och komma ur detta för dem bekymmersamma dilemma. Kanske försöker Israels Mossad och Shin Beth med någon ny provokativ kupp, utklädda till araber göra någon skenattack mot judar och sedan skylla på palestinsk terrorism och antisemitism! Vi far väl se om det lyckas att ännu en gång lura en alltför lättlurad västvärld! En sak är säker: lägre än så här hat Israels kurs aldrig stått och allt tyder på ytterligare kutsfall.

Också Expressen hade samma dag en huvudledare i samma ämne -med den frågande rubriken Ny dialog i Israel? och uppvisar nästan samma missmod som sina morgonkollegor DN och Svenska Dagbladet. Hoppet till Israels s k arbetarparti under Shimon Peres' nejsägarlinje är mycket svagt och darrigt: "Den senaste tidens händelser kan - om PLO håller sitt ord och om USA använder sitt inflytande klokt - visa sig få avgörande betydelse för den israeliska allmänhetens inställning till en internationell fredskonferens. Skulle vindarna svänga i kompromissvänlig riktning kan arbetarpartiet hoppa av regeringsarbetet och utlysa nyval. Men därtill krävs av arbetarpartiet att det blir den värsta koalitionspartner likud nånsin kunnat drömma om. Frågan är om Peres verkligen kan leva upp till det."

Expressens hypotetiska resonemang skulle, om det fullföljdes, leda till en splittring av arbetarpartiet och med all sannolikhet till en förkrossande seger för likud - av det välkända skälet att inför ett tryck utifrån samlas Israels hökar liksom judarnas enighet i alla tider förutsatt ett tryck utifrån: Utan antisemitism, verklig eller bara uppdiktad, ingen judisk enighet!

Vad saken ytterst gäller är att Israel är en djupt orättfärdig stat som erövrat ett annat folks land och som trotsar hela världssamfundet och därför är dömt att förr eller senare gå under. Det tragiskt oroväckande är att Israel är så militärt starkt och så desperat inför trycket utifrån och kan i trängt läge tillgripa det mest fruktansvärda våld och utlösa ett kärnvapenkrig. Expressens utrikesreporter Ulf Nilsson ställde till utrikesminister Sten Andersson frågan varför han så starkt engagerade sig för freden i Mellanöstern, varvid Sten Andersson svarade att det ytterst gäller hela världens fred, eftersom Israel har kärnvapen och det därför är av yttersta vikt för hela vår värld att få Israel att ta reson. Det är sannolikt en diplomatisk uppgift av väldiga mått att förmå Israel att ta reson och inse att en fredsuppgörelse med palestinierna inte leder till att alla världens judar står inför förintelsen, utan istället öppnar en möjlighet till rättvis och jämlik överlevnad för båda parter.

 

 

56

BARA JUDISKA KORRESPONDENTER

 

Att sionister är privilegierade och att sionismen och staten Israel därmed också är privilegierade - det har jag ofta påtalat i Radio Islam och även gett konkreta exempel på detta.

Låt mig ta nyhetsrapporteringen i de stora rikstäckande tidningarna till exempel:

Dagens Nyheter har en till judendomen konverterad person som sin korrespondent i Israel - Nathan Shachar (egentligen hette han Ahnlund, innan han blev jude och sionist.)

Svenska Dagbladet har en judinna bosatt, sedan mitten av 70-talet i Israel, helt lojal med den judiska inkräktarstaten och med en son, Simon, i den israeliska armén. Det är alltså Cordelia Edvardson som är Svenska Dagbladets korrespondent i Israel.

Expressen har - till och från - haft en jude, Arne Lapidus, som sin korrespondent i Israel och i övrigt har man ju dubbelsionisten Per Ahlmark som titt och tätt skriver om Israel och alltid försvarar denna inkräktarstat. Dessutom har ju Expressen som sin utrikesredaktör Ernst Klein, av judisk börd och sionist, som flitigt kommenterar händelserna i Palestina ur sionistisk synvinkel.

Varför har då dessa de tre ledande Stockholmstidningarna valt att ha sionistiska judar som rapporterar om och kommenterar händelserna i Palestina? Svaret är självfallet: sionisterna äger majoriteten av DN och Expressen. Det är ägaren som utser tidningsledningen. Det är ledningen som anställer journalisterna. Ledarredaktionerna i de tre tidningarna är sionistiska. Expressens utrikeschef och dess "kulturchef" är sionistiska judar. Först bestämmer man vilka åsikter tidningen ska ha om Israel och sedan utnämner man de korrespondenter som "passar"! Det är bland annat på detta sätt som sionismen - och därmed staten Israel - utövar inflytande och makt i andra länder, bland annat Sverige.

Tänk till exempel om bara vita sydafrikanska nationalister skulle få rapportera om och kommentera händelserna i Sydafrika i de ledande svenska tidningarna!

Eller tänk om bara palestinier skulle få rapportera om den palestinska intifadan.

Nej, detta avfärdas som otänkbart. De skulle då skriva, säger man, partiskt, aldrig sakligt, kritiskt eller opartiskt om händelserna och förhållandena.

Men när det gäller Israel anses det naturligt och självklart att uttalade israelvänner skall rapportera och spegla händelserna där.

När det gäller Nathan Shachar i Dagens Nyheter och Cordelia Edvardson i Svenska Dagbladet bör man ändå - i rättvisans namn - säga att de har rapporterat och analyserat mycket förtjänstfullt om händelserna på senare tid i de av Israel ockuperade områdena under den över ett och ett halvt år pågående intifadan, det palestinska folkupproret, ofta också skarpt kritiskt mot de ständiga judiska övergreppen mot palestinierna. Cordelia Edvardson har på senare tid öppet bekänt att hon faktiskt tar ställning för de skändligen förtryckta palestinierna - men - och det är viktigt - inte så långt att hon ifrågasätter den judiska statens existensberättigande. Hon inser inte att den enda lösningen är att Israel övergår från att vara en judisk stat, som aldrig kan vara rättvis och demokratisk, till att bli ett demokratiskt Palestina där landets judiska befolkning måste upphöra att vara förtryckets herrefolk och finna sig i att leva som jämlika med de arabiska palestinierna, kristna och muslimer.

Hur okunnig eller tragiskt förvillad Cordelia Edvardson är eller i varje fall har varit framgår av hennes bok, Om jag glömmer dig - en invandrares dagbok från Israel, utgiven 1976 på Forums förlag. Där skriver hon bland annat på sid. 11 och 12 om sionismen följande:

"Min mänskliga värdighet är helt beroende av min rätt att vara jude. Inte i religiös bemärkelse, jag är inte religiös, utan i historisk och nationell bemärkelse. Och jag är övertygad om att det judiska folket idag lever och dör med staten Israel. Utan Israel är judendomen dömd till undergång."

Det är sannerligen inte lätt att förstå vad Cordelia Edvardson egentligen menar här annat än den dårskapens förvirring och inkrökta religiöst humbugartade judiska fanatism som gett upphov till den judiska staten Israel. Hon säger sig inte vara religiös och som jude därmed - logiskt sett - främmande för judendomen med dess absurda lära om judarna som ett Guds utvalda folk med rätt att döda och förslava andra folk i det av deras Gud till dem utlovade landet, så skulle det aldrig ha funnits något judiskt folk eller någon judisk nation. De skulla ha uppslukats, som otaliga andra antika folk, av de omgivande folken. Typiskt nog säger hon också att det är judendomen som måste överleva och endast kan göra det i den judiska staten Israel.

Cordelia Edvardson är ett exempel på de sekulariserade och religiöst likgiltiga judiska sionisternas tragiska förvillelse: de tror sig tillhöra ett folk som lever i kraft av en religiös svindel som de själva ställer sig likgiltiga till bara därför att de blivit offer för en sionistisk propaganda med rötter i en judendom som de tar avstånd ifrån eller åtminstone säger sig vara likgiltiga för. Vad har Cordelia Edvardson och miljoner andra européer av viss judisk härstamning i Palestina att göra? De är där därför att man sagt dem att det är deras land som Gud har lovat deras förfäder vilka till största delen aldrig var deras förfäder, en Gud som de inte tror på!

Absurt alltigenom! Vansinne och dårskap som bara fött tragedier på tragedier!

Det är faktiskt en plikt och en skyldighet för Västvärlden och Sverige att tala om för dessa förvillade judiska sionister att de har alltigenom fel och att de måste ta sitt förnuft till fånga och upphöra med tillbedjan av detta Israel, märkt av våld och ständiga övergrepp!

 

57

INTE BARA DN

 

Några konkreta belägg för hur den sionistiska lobbyn i Sverige har ett grepp om inte bara de Bonnierägda tidningarna Expressen och DNs ledarsidor utan även över moderata Svenska Dagbladet - och det är kanske inte så mycket att förvåna sig över, inte bara det traditionella prosionistiska Folkpartiet utan även Moderata Samlingspartiet är klart sionistorienterat, faktiskt i väl så hög grad som Folkpartiet.

Under riksdagens utrikesdebatt om Israel onsdagen den 16 mars 1989 framförde både moderatledaren Carl Bildt och moderaternas andre ordförande och vice talmannen Ingegerd Troedsson försvar för Israel. Bildt ville inte ens erkänna det berättigade i en palestinsk ministat på Västbanken och Gazaremsan, och han avvisade PLO som förhandlingspartner i en internationell fredskonferens som inte bara en förkrossande majoritet i FN röstat för i flera omgångar, utan även EG-staterna starkt förordat. Bildt ansåg att den dödsdömda så kallade Schultz-planen - uppkallad efter USAs utrikesminister - bör understödjas. Och Ingergerd Troedsson anklagade utrikesminister Sten Andersson för att, som hon sade vid ett senare tillfälle, ha beskyllt Israel för att ligga bakom mordet på PLOs andre man Abu Jihad, trots att prosionistiska amerikanska dagstidningen Washington Post och sedan hela världspressen, inklusive Sveriges ledande prosionistiska tidning, Expressen, publicerat övetväldigande belägg för att Israel utförde denna -en av talrika - sionistiska illgärning:

Ledningen för Moderata Samlingspartiet är alldeles uppenbart utsatt för starka sionistiska påtryckningar och dessutom medveten om sionisternas starka inflytande i massmedia som man söker hålla sig väl med. Moderaternas huvudorgan Svenska Dagbladet är en trogen avspegling av denna den moderata partiledningens prosionistiska kurs: Israels våldspolitik far kritiseras på nyhetssidorna, varvid man har ett alibi gentemot de mest militanta sionisterna genom sin judiska korrespondent Cordelia Edvardsson i Israel som dessutom är israelisk medborgare. På ledarsidan kan Svenska Dagbladet också - i hovsamma ordalag - kritisera de mest flagranta israeliska illdåden och våldsövergreppen mot den värnlösa palestinska befolkningen på Västbanken och i Gaza, men då alltid för att understryka att denna kritik absolut inte far missförstås utan bara framförs av Israels vänner för Israels bästa - den intresserade kan gå i läggen och själv läsa Svenska Dagbladets huvudledare torsdagen den 21 januari 1989 med rubriken Israels tragedi för att få detta bekräftat.

Svenska Dagbladet fungerar emellertid inte i sionistpropagandan som ett sionismens hetsorgan mot alla vi som varmt solidariserar oss med de förtryckta och ständigt plågade palestinierna av det Israel som erövrat deras land. Nej, Svenska Dagbladet stryper istället all för sionismen obekväm debatt - samtidigt som denna tidning med utsökt hyckleri på ledarsidan skryter med att vara för en fri och öppen debatt. På Svenska Dagbladets stora debattsida Brännpunkt på sidan 3 i tidningen har man konsekvent avvisat inlägg av mig - utom vid ett tillfälle, när man godtog ett kortare genmäle. Senare har i tät följd två inlägg av mig refuserats av Brännpunkts redaktör Bo Löfwendal med lika löjliga som irrelevanta svepskäl. När jag bemöter en artikel, späckad med lögner och falska tillvitelser, av den ökände sionisten Jackie Jakubowski, införd i 5venska Dagbladet med rubriken PLO måste visa fredsvilja, så fårjag till svar att jag inte bemött Jakobowskis anklagelser mot bland annat PLO och palestinierna med hänvisning till att Jakubowski riktat anklagelser mot den svenska regeringens förment PLO-vänliga politik. Närjag sedan sänder en ny artikel utan personpolemik till Svenska Dagbladets Brännpunkt där han sammanfattande redovisar att Israel ockuperat hela Palestina och från början bedrivit terror mot palestinierna, så refuseras detta inlägg med hänvisning till att Svenska Dagbladet inte vill ha en debatt om detta! Mycket avslöjande! Svenska Dagbladet fruktar naturligtvis sionisternas vrede och kanske annonsbojkott, om tidningen införde en artikel som talar om den historiska och politiska verkligheten om inkräktar- och banditstaten Israel. Observera att alla fakta och påståenden i vår refuserade artikel bygger på relevanta fakta och dokumentära citat av sionistledare. Det är så här sionistlobbyn arbetar - och dessvärre med 6amgång, också i Sverige, nämligen genom att strypa all obekväm information.

Jag skall här redovisa mina två refuserade bidrag:

 

58

 

SVENSK PRESSBEVAKNING AV INTIFADAN

 

Onsdagen den 25 maj 1988 hade Riksradions program Förmiddags i P 1 ett intressant inslag om den svenska pressbevakningen av det då drygt fem månader långa palestinska upproret mot den israeliska ockupationsmakten. Programledaren hade inbjudit två experter, en seriös doktorand från Göteborgs Universitet, Ulf Bjäreld, och en sionist, Stefan Dominique, som undervisar i modem hebreiska och i Mellanösternpolitik vid universitetet i Lund. Sionisten klagar förstås över att den svenska pressbevakningen om den aktuella Palestinakonflikten har varit genom-gående osaklig och partisk för de förtryckta och misshandlade palestinierna och mot den brutala ockupations- och våldsmakten Israel.

Låt mig kommentera vad som där sades! Först är det av intresse att lägga märke till vad programledaren först sade, nämligen att programledningen för riksradions Förmiddags i P1 utsatts för "stort väsen" och - observera ordvalet - "kalabalik" över ett tidigare programinslag, där några palestinska kvinnor talat fritt ur hjärtat om den fruktansvärda och väl omvittnade terror som palestinierna dagligen och stundligen utsätts för av den israeliska armen och av beväpnade gäng av judiska så kallade bosättare på Västbanken och i Gaza. Den beryktade sionistiska lobbyn, som angripit mig och Radio Islam fbr att försöka tysta vår lilla närradioröst, har alltså med påtryckningar och sedvanliga hotelser sökt förmå även riksradion att inte sända något program som kan misshaga Israel, den sionistiska lobbyns kärlek och enda "verkliga hemland". Men inte nog med detta - även Israels ambassad hade uppvaktat Förmiddags i P 1 och krävt en ursäkt! Som väl är avvisade riksradion och programledningen för Förmiddags i P1 denna fräcka framställan från Israels ambassad. Detta var ju helt självklart och riktigt handlat. Men det är intressant och mycket avslöjande för sionismen och Israels självsvåld att den israeliska ambassaden kommer med ett dylikt krav: att Israels ambassad har den utomordentliga fräckheten och arrogansen att lägga sig i interna svenska angelägenheter om hur Sveriges Radio skall behandla intressanta utrikesfrågor som den så brännheta Palestinakonflikten! Detta strider självfallet mot sedvanligt diplomatiskt umgänge mellan nationer och stater. Egentligen - om den svenska regeringen hade modet att visa litet mer respekt för diplomatisk courtoisie - så skulle svenska regeringen efter detta ha kallat upp den israeliske ambassadören till Utrikesdepartementet vid Gustav Adolfs Torg och gett honom en allvarlig reprimand för det inträffade och strängt ålagt honom och hans sionistiska regering att hädanefter inte blanda sig i hur ledande svenska massmedia sköter sin journalistiska bevakning.

Låt mig så övergå till sionisten Stefan Dominique som kamouflerar sig som Mellanösternexpert och massmediafotskare! Denne sionist klagar över att svenska tidningar under en längre tid har bevakat det palestinska upproret på Västbanken och i Gaza upp till tio gånger mer än det då tio år långa kriget mellan Iran och Irak och det över åtta år långa kriget i Afghanistan mot den sovjetiska invasionsarmen och dess bundsförvanter, quislingarna i Kabul. Men detta är ju ur nyhetssynpunkt helt naturligt: det senaste palestinska upproret är helt enkelt nyare och har därmed ökat nyhetsintresse. Vidare klagar denne sionistiske "pressforskare" Stefan Dominique från Lunds universitet över att den svenska pressen skall ha, som han säger, satt etiska regler ur spel genom att inte förhålla sig kritisk och kontrollera framförda sakuppgifter, som om det gällde ett vetenskapligt arbete eller som om det gällde en domstol inför framförda vittnesutsagor! Den sionistiske "pressforskaren" bluffar på sedvanligt sionistiskt sätt! Eller också saknar han all erfarenhet av och kunskap om hur nyhetsmedia arbetar! Det åligger självfallet inte en reporter att ifrågasätta vad han eller hon själv ser, hör och erfar: reporterns uppgift är att förmedla egna erfarenheter från platsen, egna synintryck och intervjuades spontana röster, inte att undersöka och pröva sanningshalten och trovärdigheten av detta, detta är en uppgift för läsarna, lyssnarna eller TV- tittarna att själva ta ställning till.

Om sionisten Stefan Dominiques krav på reportrar och den hemmavarande redaktionen att i detalj kontrollera alla sakuppgifters riktighet skulle tillmötesgås, så skulle ingen nyhetsjournalistik kunna utövas! Därmed är givetvis inte sagt att ett visst mått av omdömesgill kontroll av sakuppgifter bör utföras - och så sker mestadels också. Men det livliga och oftast även verklighetsnäta och sanna reportaget lever på sin spontanitet, att bland annat intervjuade mäniskor fritt och öppet skall kunna berätta och meddela vad de upplevt och känner, inte att de konstant skall misstros eller ifrågasättas.

Sionisten Stefan Dominique är som "pressforskare" alldeles uppenbart i tjänst hos den sionistiska lobbyn i Sverige med uppdrag att bland annat försöka förmå svenska massmedia att gå i Israels ledband med stöd av ett slags verklighetsfrämmande och falsk kvasivetenskap!

Avslöjande är också när denne sionist Stefan Dominique framför den sedvanliga sionistiska propagandaklyschan om att Israel är ett fritt och öppet samhälle där journalister riskfritt kan resa omkring och inhämta nyheter. Denna bluff har på det mest demonstrativa sätt avslöjats under bland annat de senaste fem månaderna, då de israeliska militärmyndigheterna på Västbanken och i Gaza periodiskt har avspärrat stora områden för all insyn. Dessutom har ett flertal utländska journalister fysiskt angripits av israeliska soldater, ofta fått sina kameror och filmrullar beslagtagna, och några utländska journalister har även fatt sina uppehållstillstånd annullerade och blivit utvisade. Redan för flera år sedan uppgav till och med prosionistiska amerikanska och brittiska TV-bolags och tidningars reportrar att Israel har värre censur och nyhetsinskränkningar än inte bara alla demokratiska väststater utan även värre än något annat land i hela Mellanöstern.

Sionisten Stefan Dominique i rollen som pressforskare ljuger alltså fräckt om den israeliska så kallade öppenheten liksom när han tidigare talade om att svenska pressen i sin bevakning av det palestinska upproret mot den israeliska ockupationsmakten skulle ha satt etiska regler ur spel -hans prat om att tidningsartiklarna saknar källhänvisningar och att rubriktexten inte skall ha svarat mot artikelns textinnehåll gäller i varje fall inte rikstidningarna SvD och DN! I själva verket är det så att om det är någon part i Palestinakonflikten som i press- liksom i etermedias bevakning gynnas så är det den sionistiska ockupationsmakten Israel och om någon part missgynnas så är det palestinierna - och detta framgår bland annat av följande summering i korthet:

1. Det förbigås i den aktuella nyhetsbevakningen att hela Israel -inte bara de sedan 1967 ockuperade Västbanken och Gazaremsan - är erövrat land, av inkräktande sionistiska judar erövrat Palestina, från de fördrivna palestiniernas land.

2. Det förbigås också i den aktuella nyhetsbevakningen att den judiska staten Israel är en rasistisk stat på samma sätt som apartheidens Sydafrika - också palestinierna i vad som kallas det egentliga Israel är grovt diskriminerade på samma sätt som de svarta i apartheidens Sydafrika.

3. Det förbigås i den aktuella nyhetsbevakningen att Israel konstant trotsar alla FN-resolutioner om att dra sig tillbaka från de sedan 1967 ockuperade Västbanken och Gaza.

4. Det förbigås i den aktuella nyhetsbevakningen att Israel konstant vägrar att erkänna palestiniernas rätt till sin egen hembygd, dels genom fortsatt fördrivning av palestinier från deras mark, dels genom att vägra sedan fördrivna palestinier rätten att återvända samtidigt som Israel låter all världens judar strömma fritt in i landet med automatiskt israeliskt medborgarskap.

5. Det förbigås i den aktuella nyhetsbevakningen att Israel konstant bryter mot all internationell folkrätt, bland annat genom att mörda misshagliga palestinier också i främmande land som nyligen PLOs Abu Jihad i Tunisien och företa ständigt återkommande militära angrepp på palestinska flyktingläger i Libanon, ja, även ständigt återkommande israeliska invasioner i Libanon med hela armékårer, flyg och stridsvagnar där hundratals och tusentals civila dödas. Om andra stater betedde sig som Israel, skulle det leda till världskrig!

6. Sällan eller aldrig sker i den aktuella nyhetsbevakningen några direktreportage från de av Israels bombflyg angripna palestinska flyktinglägren i Libanon som återkommer minst en gång i månaden.

7. Det förekommer sällan eller aldrig i den aktuella nyhetsbevakningen en ingående uppföljning av de väldokumenterade talrika fall av israelisk tortyr av palestinska fångar, också barn, i de israeliska fångelserna som rapporterats av bland annat Amnesty International och Internationella Röda Korset liksom av en frispråkig och modig israelisk advokat som Felicia Langer.

8. Det förekommer sällan eller aldrig i den aktuella nyhetsbevakningen ingående intervjuer med verkligt oppositionella israeler som är högt kvalificerade kritiker av det nazistiska Israel - man tänker här i främsta rummet på professor Israel Shahak, grundaren av och ledaren för den israeliska medborgarrättsrörelsen och före detta fånge i det tyska koncentrationslägret Auschwitz under andra världskriget.

9. Det förekommer sällan eller aldrig i den aktuella nyhetsbevakningen ingående skildringar av de svårt skadade och grovt misshandlade palestinierna på de palestinska sjukhusen, i synnerhet då faktiskt förekommande rapporter från både palestinska läkare och besökande amerikanska läkare, t ex doktor Jack Geiger, professor vid CUNY medical school och hans fyra kolleger, om vilket utländsk press rapporterat bland andra International Herald Tribune den 12 februari 1989. Endast när utrikesminister Sten Andersson var på besök uppmärksammades de fruktansvärda skadorna och den svåra situationen för patienterna och sjukvårdspersonalen - uppföljningar har sedan inte skett.

10. Det förekommer aldrig i den aktuella nyhetsbevakningen och heller inte i nyhetskommentarerna i Sverige något om den sionistiska lobbyn i USA liksom i andra västländer, däribland Sverige, som Israels förlängda arm via Världssionistiska organisationen. Inte ett ord om hur denna gigantiska spionage- och påtryckningsorganisation är uppbyggd och fungerar för att tjäna Israels intressen.

Dessa tio exempel får räcka för att visa att nyhetsbevakningen om ockupationsmakten Israel gentemot palestinierna och hela den muslimska arabvärlden faktiskt är vinklad till Israels förmån och till främst palestiniernas nackdel. Först när massmedia i sin nyhetsbevakning på skäligt sätt uppmärksammar även dessa försummade eller tabubelagda gränser kan man tala om en verklighetsförankrad och riktig nyhetsbevakning i Palestinakonflikten.

 

59

DET FALSKA DUBBELSPELET

 

Under juni månad l989 har massmedierna varit fyllda av reportage om de fasansfulla händelserna i Kina. Utan omsvep, har den kinesiska militärens massaker på fredliga och obeväpnade demonstranter, skildrats. Så länge det har funnits bildmaterial har detta publicerats. Demonstranterna har varit vuxna personer, främst studenter. Det palestinska upproret, intifadan, har säkert inspirerat den kinesiska revolten.Til1 skydd mot de tungt beväpnade soldaterna har de obeväpnade demonstranterna tagit till vad som funnits till hands: trädgrenar, stenar, flaskor och så vidare. I reportage och i uttalanden har händelserna beskrivits i de enda termer, som varje normal människa finner naturliga i detta sammanhang, nämligen, som ett brutalt och vidrigt mord på skyddslösa människor.

De kinesiska myndigheterna har nu helt stoppat en rättvisande nyhetsförmedling. Något som omedelbart fördömts av en enhällig omvärld. Den styrande kinesiska klickens nyhetsbulletiner möts i utlandet enbart av förakt och fördömanden.

Låt oss så se hur våra sionist-dominerade mediet inte har förfarit i sin behandling av händelserna i Kina: Jo, fdtst och främst har man verkligen lämnat stort utrymme åt händelserna i Kina. Massmorden har inte bara meddelats i små notiser, undanstuckna i tidningarnas marginalspalter. Bildmaterial har visats så långt sådant funnits tillgängligt. Och, framförallt, rapporteringen har utgått från de oskyldiga offrens situation. Man har inte försökt hitta "ursäkter" till de "stackars" soldaterna. Medierna har inte fyllts av snyftiga skildringar om hur psykiskt påfrestande det är för de stackats soldaterna att behöva konfronteras med de hemska demonstranterna. Stenarna är inte längre farliga för de n tungt beväpnade militären. Överhuvudtaget förekommer inte några skildtingar av de kinesiska studenterna, som en farlig stenkastande mobb. Detta trots att stenkastning uppenbarligen varit vanligt förekommande:

Nej, sådana försök att smutskasta demonstranterna hör hemma i den kinesiska fascistregimens propaganda. En eländig propaganda, som våra medier har omdöme nog att förskona oss ifrån.

Men visst känner vi igen den fascistiska propagandabilden. Fast inte från rapporteringen från Kina. Nej, men från våra sionistiska mediets sätt att skildra konflikten i Palestina. Här möter vi ju dagligen skildringarna av de "ädla soldaterna", som "tvingas" ingripa mot det stenkastande palestinska packet. Här tassar våra massmedia-tyckare försiktigt på tå: "För att inte skada fredsprocessen". Här prunkar de sionistiska quislingarnas blomsterspråk i sin fulla högsommarprakt!

Låt oss göra en kvantitativ jämförelse mellan de kinesiska och judiska fascisternas massakrer:

Den judiska ockupationen och förtrycket i Palestina har pågått nu i över 40 år. Mer än hälften av det palestinska folket har levt och lever fortfarande i exil som flyktingar. Hundra procent av Palestina är ockuperat av inkräktarjudar.

Kina har över en miljard innevånare. Cirka två och en halv miljoner försvarslösa palestinier är direkt utsatta för den judiska förtryckarockupationen. Det ger en befolkningsmässig faktor på 500 mellan det kinesiska folket och palestinierna under direkt israelisk repression: För att nå en proportionell kvantitativ paritet skall således varje israeliskt mord på en palestinier multipliceras med en faktor 500.

Under hela de 18 månader, som den palestinska intifadan hittills varat, har i genomsnitt en palestinier dödats varje dag. Och märk väl, detta enligt de judiska mördarnas egna uppgifter. Under det första terrordygnet i Peking uppskattats minst 2000 människor ha dödats. I Palestina motsvaras detta således proportionellt till antalet invånare av ca fyra dödade palestinier. Händelser motsvarande dem på den Himmelska Fridens Torg har således vid flera tillfällen inträffat i Palestina och inträffar dagligen sedan intifadans början.

Enbart under ett dygn rapporterar Expressen den 12 juni 1989 att 1000 människor gripits av militären. Märk då att det bara talas om gripanden. Inget knäckande av armar och ben på småpojkar. Inget om ihjälgasade spädbarn. Inget om att oskyldiga människor fått sina hus söndersprängda. Osv, osv i denna judiska sadismens höga visa, som kunde fatt en greve Dracula att blekna av blodförlust.

Hur många människor proportionellt till de två ländernas invånare motsvarar då 1000 gripna kineser överfört till palestinsk vardag: Jo två gripna kineser. Två gripna personer under ett dygn, därtill vuxna, vore för palestinierna en overklig vilodag. Säkert skulle de arma palestinierna enbart frukta en sådan dag, som omen inför en kommande israelisk offensiv. Som förebud om en ny lavin av terror och död.

Den, som lyssnat till Radio Islams sändningar, vet att detta inte skrivs för att förringa det kinesiska folkets svåra lidanden, eller för att på något sätt försvara diktaturen i Kina. För Kinas förtryckta folk kan vi bara känna djupaste sympati och medlidande. Nej dessa fakta lyfts fram enbart för att visa de falska sionistiska hycklarnas bedrägeri. Alla människor måste förstå de oerhörda proportionerna i det judiska folkmordet på palestinierna. En reell massaker på hela det palestinska folket vars ena halva är under ockupationen och den andra halvan i flyktingläger.

För att motsvara judarnas bestialiska massmord på palestinierna skulle varje dag under minst ett och ett halvt år framåt 500 civila kineser mördas. Finns det någon, som kan tänka sig en sådan utveckling ?!

Hittills har vi bara jämfört de båda konflikterna i kvantitativa termer. Låt oss nu jämföra vilka de är som drabbas. I Kina är det främst studenter, dvs vuxna människor. Rapporter om sadistisk tortyr har inte inkommit. I Palestina är det barn som dödas. Ofta rena små barn, som avlider efter den mest sadistiska tortyr - inte sällan med sexuella inslag. Havande kvinnor gasas till döds på sjukhusens BB-avdelningar. Småpojkar begravs levande. Palestinska hus sprängs. Odlingar förstörs. Osv i denna vidrigheternas Grand Prix.

Inte ens de mest fantasifulla så kallade Holocaust-offren har kunnat tillskriva de tyska nazisterna något, som liknar dessa judiska illdåd. Nej. För att finna en motsvarande bestialitet far vi gå tillbaks till massakrerna som den judiska bibeln (GT) uppmanar sitt folk att begå mot "alla de folk som ej vill tjäna dig".

Vi har i andra kapitel i denna bok sett hur rapporteringen i de "svenska" medierna om Kina, ställd mot framställningen av palestiniernas kamp, avslöjar de sionistiska mediernas falska dubbelspel. I själva verket finns samma falska dubbelhet inom samhällets alla sektorer. Enda undantagen utgörs av frågor, som inte har någon betydelse för maktutövningen i landet.

Men åter till de tragiska händelserna i Kina. Vi ser hur de kinesiska ledarna kunnat genomföra sin militärkupp bare genom att strypa det fria informationsflödet i landet. Många kommentatorer i väst har tagit fasta på detta och visat att ingen demokrati är möjlig utan yttrandefrihet, med tillhörande tryckfrihet och tätt för alla åsiktsriktningar att komma till tals i etermedierna.

Hur är det då här i Sverige? Jo, som alla vet, har yttrandefriheten en mycket stark ställning i det svenska samhället. Yttrandefriheten , med tryckfrihet, är grundlagsfäst. När det gäller tryckfriheten är Sverige ett föregångsland, som fick denna rättighet lagfäst redan på 1700-talet.

Ett uttryck för tryckfrihetens starka ställning är den rättegång mot förre polismästaren mm Hans Holmer, som nyligen i juni 1989 avgjorts. En bred folkopinion ställer sig förmodligen kritiskt till Holmers utlämnande av enskilda personer i sin bok - "Olof Palme är skjuten". Och märk väl, det är här endast fråga om en skrift, som ges ut i personligt vinstsyfte. Något samhällsintresse är inte inblandat. Trots detta blir Holmer omedelbart frikänd av domstolen. Yttrandefriheten är okränkbar i Sverige. Tror man ja! För det finns ett undantag!

Undantaget är, som i alla sammanhang, sionisterna och judarna. De lagar, som styr oss vanliga gojer, gäller som bekant inte våra utvalda härskare. De utvalda står över gojernas lagar. Hans Holmer har med sina skriverier bara skadat vanliga gojer. Därför frias han. Jag och min bok Vad är Israel och Radio Islam kritiserar sionisterna. Därför måste jag straffas och tystas.

Vi ser i Sverige hur organisationer, grupper och enskilda tar avstånd från de fascistiska ledarna i Kina. Man frågar sig då: Varför höjs inte liknande protester mot det långt fasansfullare förtrycket i Palestina? Svaret är enkelt:

För det första, så blir människorna systematiskt felinformerade om händelserna i Palestina av de sionistiska medierna, och för det andra, så förekommer faktiskt många protester. Men dessa förtigs systematiskt av samma sionistiska medier. Protesterna tillåts aldrig nå ut till allmänheten. Det planerade bokbålet på min informationsskrift om Palestinakonflikten: "Vad är Israel?", har en lång rad av föregångare. Fä saker värmer sionisten så gott, som en rejäl häxbrasa!

Sionisterna, och deras medlöpare i Sverige, gör nu allt för att framställa sig, som om de skulle stå på de frihetssträvande kinesiska studenternas sida. Men hur är det egentligen? Dessa sionister, som med alla medel söker tysta all kritik mot sig själva. Dessa sionister, som genom åtalet mot mig söker sätta den svenska yttrandefriheten ur spel. Tror någon att de kinesiska studentema skulle känna igen sig själva i de sionistiska censurivrarna? Samma sionister som överallt mördar friheten och verklig demokrati.

Nej, de kinesiska studenterna skulle omedelbart avslöja dessa falska hycklare. De kinesiska studenterna skulle bara se en annan variant på de frihetens och demokratins mördare, de så väl känner på hemmaplan. Det är ju samma andas män, som beordrat ut militären för att döda deras kamrater på den Himmelska Fridens Torg.

I Kina uppträder diktaturen öppet. Här, i Sverige, döljer den sig bakom dimridåer av ett aldrig sinande pladder om frihet, demokrati och solidaritet. Men syftet är detsamma - i Kina som hår - att ta makten och krossa folket.

 

60

SVERIGES RADIO ELLER ISRAELS?

 

I samband med en intervju med radiojournalisten, Inga Rexed, den 19/06/1988 skrev Proletären:

 

3 april 1988 stormar israeliska soldater in på ett bageri i närheten av Mukkaber-berget i Jerusalem. Den unge bagaren Aref Hussein Mohammed Abdu kastas in i den heta bakugnen tillsammans med brödet. Där hålls han instängd tills soldaterna finner det lämpligt att ta ut honom och placera honom i kallt vatten. Nästföljande dag avlider 18-årige Aref Hussein Mohammed Abdu på ett sjukhus.

 

En dryg månad senare återger två palestinska kvinnor händelsen i en intervju i svensk radio. Effekten blir omedelbar - Israels ambassad kräver en offentlig ursäkt.

Den israeliska presscensuren, avstängning av upprorsområden för journalister, arrestering och misshandel av journalister och fotografer är väl känd. Det rasistiska Israel står inte bundsförvanterna i Sydafrika efter med att försöka hindra omvärlden att se övergreppen och grymheterna mot palestinierna.

Det är som sagt väl kända fakta. Mindre känt är kanske det inflytande den israeliska staten har i svenska media - i Sverige! Fallet med radioprogrammet som sändes i maj 1988 är dock ett ytterligare belägg för detta.

Förmiddagen den 13 maj 1988 sänds som vanligt programmet "Förmiddag i P1". Ett av inslagen är en intervju med två palestinska kvinnor på besök i Norden. De tillhör en grupp på fyra kvinnor som reser runt och informerar organisationer och enskilda om läget i de ockuperade områdena, och de vädjar om stöd bl.a för de barn som israelerna gjort föräldralösa.

Efter inslaget upptäcker man att bandet med intervjun försvunnit från kontrollrummet. Upptäckten görs alltså under pågående sändning av programmet, men efter det att det enskilda inslaget sänts ut i etern.

Detta är en fredag. På måndag hör en representant för den israeliska staten av sig, via Israels ambassad i Stockholm. Israel kräver en offentlig ursäkt för fredagens programinslag. Och på fredag eftermiddag, under lördag eller söndag skriver den första anmälaren sin inlaga till radionämnden. Den första anmälan inkommer till radionämnden den 16 maj och de övriga två den 17 respektive den 18 maj 1988.

Vapendragarna på alerten

Det "försvunna" bandet på Sveriges Radio i Stockholm, staten Israels krav på offentlig ursäkt och anmälningarna till radionämnden bildar ett inte alltför svårtolkat mönster - ockupationsmaktens vänner och vapendragare är alltid på alerten och förspiller ingen tid då det gäller att värna om sionisternas intressen i Sverige. Någon vecka senare återkommer "Förmiddag i P1" till programinslaget. Israels krav på ursäkt avvisas, men ett "balanserande" inslag med en forskare vid Göteborgs Universitet, Ulf Bjereld, och en man som presenteras som "mediaforskare från Lund", Stefan Dominique.

"Partiskt inslag"

Den sistnämnde påstår bl.a att journalisten som gjort inslaget med kvinnorna, Inga Rexed, vid Riksradion i Göteborg, inte kontrollerat de sakuppgifter som kvinnorna lämnat i programmet, och att programmet därför är partiskt.

"Mediaforskaren" säger också, att reaktionerna mot programmet - från Israels ambassad närmare bestämt - beror på att man upprörts över att pressetiska regler åsidosatts.

Ordningen är återställd, staten Israel har, om än på lite omvägar, fått sitt genmäle och journalisten Inga Rexed stämplas som försumlig, okritisk och partisk.

Det faktum att ett band med två palestinska kvinnors vittnesmål "försvunnit" från kontrollrummet på Sveriges Radio och att Israels ambassad två dagar senare kräver en offentlig ursäkt i radion berörs inte alls. Naturligtvis.

Israel - Maffian i funktion

 

Israel har stort inflytande och det är inte första programmet som angripits. Ja, nästan alla program som kritiskt granskat Israel har blivit anmälda och fällda!

Det säger Samir Naddi, representant för en palestinsk organisation i Sverige. Samir har med anledning av reaktionerna på programmet "Förmiddag i P1" kontrollerat uppgiften om den unge palestinske bagaren som torterades till döds. Händelsen har bl.a återgivits i tidningen Attila.

Kvinnornas berättelse om hur människor fångas med nät är ingen enskild händelse, utan en beskrivning av en av de metoder israelerna använder sig av. Det är också känt genom västliga massmedia.

Det är känt att sionisterna i Sverige mycket noggrannt följer allt som sägs om Israel. Man har folk inom massmedia och upptäcks något som kan skada Israel så börjar lobbyn verka.

Proletären nr 23, 9-15 juni 1999.

---

INGA REXED, RADIOJOURNALIST:

"BEKLÄMMANDE ATT MAN BACKAR"

Det är beklämmande att man backar efter påtryckningar från den israeliska ambassaden. Det är bedrövligt att man inte godtar att kvinnorna talar sanning!

Radiojournalisten Inga Rexed är upprörd, dels över den behandling de palestinska kvinnornas berättelse fått, dels över att hennes eget arbete ifrågasatts sedan Israel klagat hos Riksradion.

Den fråga jag vill ställa lyder: vem skall börja undersöka den israeliska lobbyn i Sverige? Den har uppenbarligen mycket energi, fortsätter Inga Rexed.

Programledningen backar efter påtryckningar från Israels ambassad, genom att i veckan efter intervjun ha ett så kallat balanserande inslag. Men utan att jag fick komma till tals, trots att beskyllningar riktas mot mig!

Programledningen i Stockholm ringde på måndagen (intervjun sändes på en fredag) och sade att det "blivit en massa bråk" om mitt inslag.

Sen fick jag höra att bandet med intervjun plötsligt "försvann". Det dök upp igen, men troligtvis har det kopierats och skickats till israeliska ambassaden.

Det är fruktansvärt tycker jag. Jag blev väldigt orolig för kvinnorna som medverkade och försökte få kontakt med dem medan de ännu var kvar i Sverige.

Och jag vill ju kunna känna mig trygg och göra de intervjuer jag vill, utan att de hamnar i orätta händer.

Inga ifrågasätter också "balansen" i det inslag Israels reaktion gav upphov till:

"Ja, där sas t ex att ' Israel är helt öppet för journalister och det slår man vakt om'. Det är struntprat, när vi vet hur det egentligen är med censur av nyheter och arresteringar och misshandel av journalister", avslutar Inga Rexed.

---

SIONISMENS RÄTTA ANSIKTE

INTERVJUN MED DE TVÅ PALESTINSKA KVINNORNA SOM SÄNDES I RADIONS "FÖRMIDDAGS I P1" DEN 13 MAJ 1988

"Det måste vara svårt att förstå i ett fredsälskande land som Sverige, att soldater kan tränga sig in i ett bageri, ta bagaren som bakar brödet, kasta honom i ugnen med sitt bröd, för att sedan ta ut honom och kasta honom i kallt vatten. Men det är sånt som har hänt här.

Vi vill informera svenskarna om läget i de ockuperade områdena och om de grymheter som israelerna begår mot oss palestinier.Vi skulle önska att svenskarna slutade att se på oss som terrorister och istället såg oss som ett folk som kämpar för frihet. Vi vill att svenskarna erkänner palestiniernas krav på självbestämmanderätt och på ett eget land. Vi är också här för att informera organisationer och privatpersoner om de sätt på vilka man kan hjälpa oss.

Vi behöver pengar till hälsostationer och mobilsjukhus, daghem och barnhem. Vi skulle också önska att svenskar som enskilda personer kunde hjälpa till genom att bl a ta fadderbarn eller fadderfamiljer.

Många barn har förlorat sina föräldrar i kriget och kanske också själva blivit allvarligt skadade. Många familjer har helt förlorat sina inkomstmöjligheter. Livet i de ockuperade områdena är hårt.

Det folkliga upproret har pågått sedan årsskiftet nu och israelernas grymheter blir bara fler och fler, och mer och mer sinnrika.

Att jämföra med de vitas grymheter mot de svarta i Sydafrika räcker knappast. Det här är sionismens rätta ansikte som vi talar om. Det är kanske svårt för svenskar att acceptera men det är så.

Ett uttryck för det är israelernas benknäckarpolitik. De tar en person som de gripit och lägger en hand eller en arm mot något hårt, t ex en bit järn eller räls, och så slår de tills de slagit av benen i handen eller armen. Soldater kan till och med känna efter att de lyckats och om inte så slår de hårdare. Ibland så nöjer de sig inte med det utan krossar benet eller handen helt.

En annan metod är att skjuta för att döda, alltså man siktar för att döda. Och massbestraffningar är en annan allvarlig sak.

När de helt skär av byar och håller folk instängda i byarna med hjälp av undantagstillstånd i mer än 48 dagar, utan tillgång till vatten, mat och elektricitet, så är det en massbestraffning.

En sak till, de fångar människor med nät.

Israelerna kommer med en helikopter, kastar ett nät och fångar kanske en 4 palestinier. Så lyfter de och när de kommit sådär 6 meter upp i luften så kastar de ut palestinierna. Det har hänt flera gånger.

De gör saker nu som man knappt kan inbilla sig kan ske, som till exempel att begrava folk levande. Inte ens nazisterna gjorde sådana saker. Israelerna har gjort det. Det var inte länge sedan som de begravde fyra personer levande på det här viset. Byborna lyckades rädda dem och det skrevs om det i tidningarna världen runt. Det hände i en by i närheten av Nablus, det var i mars (1988). Trots att det blev så uppmärksammat så har det skett igen.

Nyligen begravde de tre personer levande i en annan by. De bryr sig inte ens om vad världen anser längre utan gör vad som helst för att skada oss palestinier.

De kastar in tårgas i vanliga hus, de stänger till dörrar och fönster medan folk fortfarande är därinne. De gör gaskammare, sådana gaskammare som man hört talas om i de nazistiska utrotningslägren.

De kastar till och med in tårgas i sjukhus. De har attackerat BB-avdelningar på det viset och flera kvinnor har förlorat sina barn och flera småbarn har dött. Tårgasen är ju giftig. Det står till och med på behållarna. Det står 'orsakar skador och död', det står också 'made in USA 1988' på dem.

Israeliska soldater tränger till och med in på sjukhus för att ta sårade och arrestera dem.

Det som nu sker i de ockuperade områdena på Västbanken och i Gaza är inte något slags upplopp, säger Nadia och alla de andra kvinnorna fyller i, utan ett folkligt uppror där så gott som varje palestinier är indragen. Det är inte heller något slags ungdomsuppror, det är en fortsättning och fördjupning av vår kamp.

Det som pågår nu på Västbanken och i Gaza är at vi försöker skapa egna myndigheter och att göra oss oberoende av ockupationsmakten. Vi lever under något man kan kalla dubbla myndigheter och vi reser oss i civil olydnad mot de israeliska myndigheterna.

Det är det sammandrabbningarna handlar om, ja inte bara sammandrabbningar utan uppror helt enkelt. Om det varit bara sammandrabbningar, hur hade vi då kunnat hålla ut i nästan fem månader, utan affärer, utan skolor och utan att industrierna fungerade.

Kvinnorna utgör en viktig del av kampen. De kvinnoorganisationer som vuxit efter -78 är alla massorganisationer, och alla är organiserade i en kvinnounion. Upproret i sig mobiliserar alla kvinnor, unga som gamla. Alla dras in i kampen. Kvinnokommittéerna organiserar sedan länge sjukstugor och mobilsjukhus, daghem och barnhem. De jobbar för att medvetandegöra kvinnor fackligt och kvinnopolitiskt. Kvinnorna deltar i sammandrabbningar, i sit-ins och demonstrationer.

Man kanske inte ser att kvinnor har en så stor roll när de yngre demonstrerar på gatorna eller när män demonstrerar, men de finns bakom. Det finns mycket som kvinnor kan göra. När t ex israelerna griper en liten pojke så rusar de ofta fram och sliter loss barnet. Det har hänt många gånger att de lyckats frita småpojkar ur israelernas händer. De gömmer också småbarn i huset under demonstrationerna och hjälper till med vakthållning. Kvinnorna hjälper till att blockera vägar och håller utkik på israeliska soldater och nybyggare och varnar befolkningen.

Kvinnorna spelar också en viktig roll när byarna är isolerade utan mat och vatten. Det är kvinnokommittéerna, både lokala och centrala, som informerar sig om hur läget är i de olika byarna, var det finns vatten och mat och var det inte finns, och som forslar förnödenheter mellan byarna.

Kvinnokommittéerna är också initiativtagare och avantgarde när det gäller skapandet av småkooperativ, som nu pågår för fullt i de ockuperade områdena. Kooperativen är tänkta att bli palestiniernas grund för självförsörjning, även det ett led i upproret mot de israeliska myndigheterna.

Om vi skall kunna bojkotta israeliska varor så måste vi kunna skapa egna produkter. Vi måste kunna lita till oss själva. Vad vi gör nu är att vi uppmuntrar folk att ge sig tillbaka ut på landsbygden och börja odla igen, hur oländiga markerna än är. Ännu har vi en del mark kvar som är bra och vi har också områden där det går att odla frukt och grönsaker.

I dessa områden men också i städerna växer nu små kooperativ fram. De är sällan större än att 5-10 kvinnor kan jobba där. De finns ofta i hemmen. Där lägger man in och fryser grönsaker, gör sylt och kakor och bakar bröd t ex.

Vi kan inte starta fabriker, det är vi inte tillåtna att göra, det är sådant vi måste söka licens för hos israeliska myndigheter. De industrier som finns har det redan nu mycket svårt. Då är vår enda möjlighet just nu att göra små kooperativ i hemmen. Dessa kan israelerna aldrig stoppa även om de försöker.

De kan inte arrestera alla människor som lagar mat hemma!"

 

61

INGA REXED, RADIOJOURNALIST: "BEKLÄMMANDE ATT MAN BACKAR"

 

Det är beklämmande att man backar efter påtryckningar från den israeliska ambassaden. Det är bedrövligt att man inte godtar att kvinnorna talar sanning!

Radiojournalisten Inga Rexed är upprörd, dels över den behandling de palestinska kvinnornas berättelse fått, dels över att hennes eget arbete ifrågasatts sedan Israel klagat hos Riksradion.

Den fråga jag vill ställa lyder: vem skall börja undersöka den israeliska lobbyn i Sverige? Den har uppenbarligen mycket energi, fortsätter Inga Rexed.

Programledningen backar efter påtryckningar från Israels ambassad, genom att i veckan efter intervjun ha ett så kallat balanserande inslag. Men utan att jag fick komma till tals, trots att beskyllningar riktas mot mig!

Programledningen i Stockholm ringde på måndagen (intervjun sändes på en fredag) och sade att det "blivit en massa bråk" om mitt inslag.

Sen fickjag höra att bandet med intervjun plötsligt "försvann". Det dök upp igen, men troligtvis har det kopierats och skickats till israeliska ambassaden.

Det är fruktansvärt tycker jag. Jag blev väldigt orolig för kvinnorna som medverkade och försökte få kontakt med dem medan de ännu var kvar i Sverige.

Och jag vill ju kunna känna mig trygg och göra de intervjuer jag vill, utan att de hamnar i orätta händer.

Inga ifrågasätter också "balansen" i det inslag Israels reaktion gav upphov till:

"Ja, där sas t ex att 'Israel är helt öppet för journalister och det slår man vakt om'. Det är struntprat, när vi vet hur det egentligen är med censur av nyheter och arresteringar och misshandel av journalister", avslutar Inga Rexed.

 

62

 

SIONISMENS RÄTTA ANSIKTE
INTERVJUN MED DE TVÅ PALESTINSKA KVINNORNA SOM SÄNDES I RADIONS "FÖRMIDDAGS I P1" DEN 13 MAJ 1988

 

"Det måste vara svårt att förstå i ett fredsälskande land som Sverige, att soldater kan tränga sig in i ett bageri, ta bagaren som bakar brödet, kasta honom i ugnen med sitt bröd, för att sedan ta ut honom och kasta honom i kallt vatten. Men det är sånt som har hänt här.

Vi vill informera svenskarna om läget i de ockuperade områdena och om de grymheter som israelerna begår mot oss palestinier. Vi skulle önska att svenskarna slutade att se på oss som terrorister och istället såg oss som ett folk som kämpar för frihet. Vi vill att svenskarna erkänner palestiniernas krav på självbestämmanderätt och på ett eget land. Vi är också här för att informera organisationer och privatpersoner om de sätt på vilka man kan hjälpa oss.

Vi behöver pengar till hälsostationer och mobilsjukhus, daghem och barnhem. Vi skulle också önska att svenskar som enskilda personer kunde hjälpa till genom att bl a ta fadderbarn eller fadderfamiljer.

Många barn har förlorat sina föräldrar i kriget och kanske också själva blivit allvarligt skadade. Många familjer har helt förlorat sina inkomstmöjligheter. Livet i de ockuperade områdena är hårt.

Det folkliga upproret har pågått sedan årsskiftet nu och israelernas grymheter blir bara fler och fler, och mer och mer sinnrika.

Att jämföra med de vitas grymheter mot de svarta i Sydafrika räcker knappast. Det här är sionismens rätta ansikte som vi talar om. Det är kanske svårt för svenskar att acceptera men det är så.

Ett uttryck för det är israelernas benknäckarpolitik. De tar en person som de gripit och lägger en hand eller en arm mot något hårt, t ex en bit järn eller räls, och så slår de tills de slagit av benen i handen eller armen. Soldater kan till och med känna efter att de lyckats och om inte så slår de hårdare. Ibland så nöjer de sig inte med det utan krossar benet eller handen helt.

En annan metod är att skjuta för att döda, alltså man siktar för att döda. Och massbestraffningar är en annan allvarlig sak.

När de helt skär av byar och håller folk instängda i byarna med hjälp av undantagstillstånd i mer än 48 dagar, utan tillgång till vatten, mat och elektricitet, så är det en massbestraffning.

En sak till, de fångar människor med nät.

Israelerna kommer med en helikopter, kastar ett nät och fångar kanske en 4 palestinier. Så lyfter de och när de kommit sådär 6 meter upp i luften så kastar de ut palestinierna. Det har hänt flera gånger.

De gör saker nu som man knappt kan inbilla sig kan ske, som till exempel att begrava folk levande. Inte ens nazisterna gjorde sådana saker. Israelerna har gjort det. Det var inte länge sedan som de begravde fyra personer levande på det här viset. Byborna lyckades rädda dem och det skrevs om det i tidningarna världen runt. Det hände i en by i närheten av Nablus, det var i mars (1988). Trots att det blev så uppmärksammat så har det skett igen.

Nyligen begravde de tre personer levande i en annan by. De bryr sig inte ens om vad världen anser längre utan gör vad som helst för att skada oss palestinier.

De kastar in tårgas i vanliga hus, de stänger till dörrar och fönster medan folk fortfarande är därinne. De gör gaskammare, sådana gaskammare som man hört talas om i de nazistiska utrotningslägren.

De kastar till och med in tårgas i sjukhus. De har attackerat BB-avdelningar på det viset och flera kvinnor har förlorat sina barn och flera småbarn har dött. Tårgasen är ju giftig. Det står till och med på behållarna. Det står 'orsakar skador och död', det står också 'made in USA 1988' på dem.

Israeliska soldater tränger till och med in på sjukhus för att ta sårade och arrestera dem.

Det som nu sker i de ockuperade områdena på Västbanken och i Gaza är inte något slags upplopp, säger Nadia och alla de andra kvinnorna fyl-ler i, utan ett folkligt uppror där så gott som varje palestinier är indragen. Det är inte heller något slags ungdomsuppror, det är en fortsättning och fördjupning av vår kamp.

Det som pågår nu på Västbanken och i Gaza är at vi försöker skapa egna myndigheter och att göra oss oberoende av ockupationsmakten. Vi lever under något man kan kalla dubbla myndigheter och vi reser oss i civil olydnad mot de israeliska myndigheterna.

Det är det sammandrabbningarna handlar om, ja inte bara sammandrabbningar utan uppror helt enkelt. Om det varit bara sammandrabbningar, hur hade vi då kunnat hålla ut i nästan fem månader, utan affärer, utan skolor och utan att industrierna fungerade.

Kvinnorna utgör en viktig del av kampen. De kvinnoorganisationer som vuxit efter -78 är alla massorganisationer, och alla är organiserade i en kvinnounion. Upproret i sig mobiliserar alla kvinnor, unga som gamla. Alla dras in i kampen. Kvinnokommittéerna organiserar sedan länge sjukstugor och mobilsjukhus, daghem och barnhem. De jobbar för att medvetandegöra kvinnor fackligt och kvinnopolitiskt. Kvinnorna deltar i sammandrabbningar, i sit-ins och demonstrationer.

Man kanske inte ser att kvinnor har en så stor roll när de yngre demonstrerar på gatorna eller när män demonstrerar, men de finns bakom. Det finns mycket som kvinnor kan göra. När t ex israelerna griper en liten pojke så rusar de ofta fram och sliter loss barnet. Det har hänt många gånger att de lyckats frita småpojkar ur israelernas händer. De gömmer också småbarn i huset under demonstrationerna och hjälper till med vakthållning. Kvinnorna hjälper till att blockera vägar och håller utkik på israeliska soldater och nybyggare och varnar befolkningen.

Kvinnorna spelar också en viktig roll när byarna är isolerade utan mat och vatten. Det är kvinnokommittéerna, både lokala och centrala, som informerar sig om hur läget är i de olika byarna, var det finns vatten och mat och var det inte finns, och som forslar förnödenheter mellan byarna.

Kvinnokommittéerna är också initiativtagare och avantgarde när det gäller skapandet av småkooperativ, som nu pågår för fullt i de ockuperade områdena. Kooperativen är tänkta att bli palestiniernas grund för självförsörjning, även det ett led i upproret mot de israeliska myndigheterna.

Om vi skall kunna bojkotta israeliska varor så måste vi kunna skapa egna produkter. Vi måste kunna lita till oss själva. Vad vi gör nu är att vi uppmuntrar folk att ge sig tillbaka ut på landsbygden och börja odla igen, hur oländiga markerna än är. Ännu har vi en del mark kvar som är bra och vi har också områden där det går att odla frukt och grönsaker.

I dessa områden men också i städerna växer nu små kooperativ fram. De är sällan större än att 5-10 kvinnor kan jobba där. De finns ofta i hemmen. Där lägger man in och fryser grönsaker, gör sylt och kakor och bakar bröd t ex.

Vi kan inte starta fabriker, det är vi inte tillåtna att göra, det är sådant vi måste söka licens för hos israeliska myndigheter. De industrier som finns har det redan nu mycket svårt. Då är vår enda möjlighet just nu att göra små kooperativ i hemmen. Dessa kan israelerna aldrig stoppa även om de försöker.

De kan inte arrestera alla människor som lagar mat hemma!"

 

63

I DANMARK OCKSÅ

 

I den danska tidningen Informations nummer för den 17 december 1987 har publicerats en artikel, som avslöjar den danska sionistiska maffians makt i danska massmedia och hur den utnyttjar denna makt för att censurera nyheter och artiklar som rapporterar om det palestinska folkets lidanden under staten Israels förtryck, alltså under den judiska ockupationen i Palestina.

I artikeln omtalas hur en dansk kvinnlig journalist, Kirsten Thorup, i samband med en resa för folkkyrkornas nödhjälp till Västbanken och Gaza, fick beställning från den danska tidningen Politiken om en artikel om hennes intryck från denna resa.

Hon skrev denna artikel och sände den till tidningen. Tidningens redaktör, Herbert Pundik, som är judisk israelisk statsborgare, ansåg emellertid att artikeln var alltför subjektiv för att passa hans partsställning. Men i stället för att publicera Thorups artikel och sedan själv i en annan artikel bemöta henne, så sände Pundik tillbaka artikeln till Thorup med besked att hon icke sett saken från båda sidor och med dunkla, opreciserade antydningar om att artikeln innehöll en del sakfel utan att förklara vilka. Samtidigt inbjöd han henne till en enskild dialog i syfte att kunna "rätta till" de "fel" som förhindrade publicering. De sionistiska judarna brukar använda den här metoden för att manipulera de icke °självcensurerande" joumalisterna

Redaktör Pundik låter henne förstå att hon endast kan få in sin artikel om hon låter sig manipuleras av honom. Han påstår att han känner till förhållandena bättre än hon och att han bara vill trycka vad som är sant. Men han argumenterar inte med annat än dunkla hänvisningar till påstådda felaktigheter.

Thorup företar vissa ändringar och sänder ånyo artikeln till Pundik, som dock fortfarande inte är nöjd och åter sänder tillbaka hennes manuskript.

Thorup sänder då sin artikel till en annan dansk tidning, Aktuellt, som publicerar den utan ändringar. Detta föranleder Pundik att i sin tidning förebrå Thomp för att hon ensidigt avbrutit en pågående dialog, som åsyftade att han skulle fa tillstånd att stryka ned hennes artikel till vad hans samvete kunde acceptera, alltså till en mer Israelvänlig artikel.

Med andra ord, Redaktör Pundik framställde saken så att den som här felat var den censurerade journalisten, inte den som ville censurera henne. Han vill att artikeln ska framställa de judiska ockupanterna i Palestina som toleranta och snälla ockupanter och framställa de ockuperade och förtryckta palestinierna som elaka och fanatiska ockuperade som egentligen skulle vara tacksamma att de är ockuperade och förtryckta av det utvalda folket judarna!

I en ledare i sin tidning fortsätter Pundik sitt angrepp mot Thorup. Han åberopar alla de vanliga människor, vilkas manuskript han tyvärr måste refusera. Med hänvisning härtill framställer han sig som martyr och talar om den press hans arma tidning blir utsatt för från kända skribenter på grund av deras kändisskap. Men han böjer sig minsann inte för den press som ligger i möjligheten att gå till konkurrenter.

Tidningen Information är ironisk mot redaktör Pundik för det moraliska mod och det martyrskap han sålunda vill framhålla. Ja, stackars redaktör Pundik. Sionisterna är listiga och sluga.

Men historien är inte slut med detta.

Den redaktör på tidningen Aktuellt, som publicerade Thorups artikel, hade sedan någon tid underhandlat med den danska televisionens kanal 2 -chef, den sionistiska juden Jörgen Scleimann, om anställning. Men så snart Thorups artikel blev tryckt, fick han ett brev från Schleimann, där denne kort och gott fastslår, att under hans ledning kan det inte bli tal om att på TV 2 anställa redaktörer, som okollegialt inte ställer upp på att refusera en skribent, som en annan redaktör redan två gånger refuserat. Det rör sig om respekten för fakta skrev Schleimann i brevet. Dock utan att angiva vad det var för fakta som Thorup förgripit sig på.

Tidningen Information påpekar att TV 2 är ett offentligt organ och att Schleimanns tillkännagivande att detta organs journalistik skall censureras efter hans samvete är en offentlig angelägenhet d v s politisk.

Mot bakgrunden av tidningen Informations avslöjanden om sionistmaffians inflytande i dansk press och TV kan man antaga att samma inflytande finns i de övriga nordiska länderna. I Sverige t ex ägs de stora tidningarna Dagens Nyheter och Expressen av familjen Bonnier och särskilt Expressen bedriver öppet rent sionistvänlig Israelpropaganda. Bland skribenterna må nämnas Per Ahlmark, Ernst Klein, Jackie Jackobowsky. Chefredaktör för Dagens Nyheter är Christina Jutterström, som år av judisk börd, och som därför naturligtvis inräknas av sionistmaffian såsom en av dess egna.

Svenska Dagbladet är en tidning, som säger sig vara oberoende moderat, vilket innebär att den kan publicera åsikter under moderat täckmantel även om de inte överensstämma med moderata partiets. Detta parti skall vara ett nationellt parti men Svenska Dagbladet publicerar ofta artiklar som tycks företräda mer sionistvänliga än pronationella åsikter, vilket tyder på att sionistmaffian även här skaffat sig ett stort inflytande. Moderatpartiet har f.ö. haft två sionistiska judar som partiledare: Gunnar Hecksher och Ulf Adelsson. Vem äger majoriteten av Svenska Dagbladet som är en stiftelse med rätt att hålla hemligt vilka som äger majoriteten och det är många som säger att det är Bonnier också.

Nämnas må att PLO en gång inbjöd svenska politiska ungdomsorganisationer till ett samtal om Mellanösternproblemet. Många tackade ja bl.a. moderata partiets ungdomsförbund. Men de gjorde det på villkor att PLO offentligt skulle erkänna staten Israel. Men de har alla relationer med Israel utan att kräva att Israel först ska erkänna PLO. Här gick de alltså direkt statens Israels ärenden i en konflikt, där t ex Nationernas Förbund till och med fördömt Israels handlande. Det är inte bra om sådana åsikter skulle vinna framsteg bland svenska politiker, vilka hittills ansetts världen över som goda företrädare för svensk neutralitet och för stöd och hjälp åt förtryckta folk.

I chefsställning i Sveriges Radio och TV sitter, för att nämna några exempel bland ett oproportionellt antal, en från Österrike invandrad jude, Harry Schein, som i TV-programmet "Här är ditt liv" öppet deklarerat att han hade två mål när han kom till Sverige, nämligen för det första att bli miljonär och för det andra att få politisk makt. Han har otvivelaktigt lyckats. Man kan undra med vems hjälp. I sin ställning kan han utöva stort inflytande i radio och TV till sionistmaffians belåtenhet. Det kan även nämnas att både Per Ahlmark och Harry Schein varit chefer för Svenska Filminstitutet och således även dår kunaat verka för prosioaistiska åsikter.

I chefsställning i TV finns även en annan jude, Hirschfelt, som har stort inflytande på inköp av utländska filmer. Här kan han alltså låta sitt känsliga samvete bestämma vilka filmer som den svenska allmänheten skall tillåtas se. I TV visas ständigt återkommande, av judiskägda filmbolag i USA producerade, filmer som handlar om judarnas lidanden under andra världskriget för en mansålder sedan. Men aldrig visas en arabisk eller annan film, som skildrar det våld, som det palestinska folket utsätts för i våra dagar. Alltså just nu av de fanatiska sionisterna i staten Israel. Liksom tsarens kosacker, dödar och lemlästar israelerna unga palestinier, vars enda brott är att protestera mot ockupationsmaktens fruktansvärda förtryck.

Först när FN-representanter offentligt påtalade svälten i de överfulla lägren i Gaza lät den israeliska ockupationsmakten motvilligt släppa igenom FNs hjälpsändningar till dessa läger. Själva ansåg de sig inte ha något ansvar för de svältande barnen i flyktinglägren. Deras cyniska inställning är givetvis att ju fler palestinska barn som svälter ihjäl desto bättre för "Israels existens"!

De sionistiska fanatikerna i staten Israel kräver hjälp från sionistanhängare över hela världen. I Sverige samlas in pengar bl a genom stödannonser från svenska företag i den judiska tidskriften Menorah. Tänk om annonsörerna reflekterade något över hur deras pengar används för att beväpna och stödja Israels våldsherravälde över de hundratusentals olyckliga palestinierna i de ockuperade områdena. Då kanske de även skänkte en liten slant åt dessa olyckliga och lindrade nöden i flyktinglägren. När man ser vilka som annonserar i Menorah och vilka som skriver i denna tidning, inser man vilken makt sionistmaffian har skaffat sig i Sverige.

Man kan säga att sionistlobbyn i Sverige har minst lika stor makt och inflytande som i Danmark. Och det måste innebära att många svenska journalister inte kan skriva fritt enligt sitt samvete utan för brödfödan måste finna sig i att lyda de mer eller mindre klart antydda önskemålen från sionistlobbyns företrädare.

Oproportionellt tar judendomen och sionisterna en överdriven plats i Svensk TV, radio och massmedia med syfte att idealisera judendomen, judarna och Israels bild hos den svenska opinionen och svartmåla och smutskasta deras offer - muslimska och kristna palestinier och alla araber och muslimer i allmänhet. TV har igen presenterat en film om den påhittade s k Anne Franks dagbok, medan man idag skulle kunna finna tusentals verkliga palestinska Anne Frank, som är offer under den judiska ockupationen i Palestina. Man sänder TV-program som ger en idealbild av judarna i Sverige. Men när har man gjort ett TV-program om muslimerna i Sverige vilka är sju gånger fler?

Det skulle förstås kunna göras men då bara för att smutskasta dem och förtala Islam. Jo, den antiarabiska och antiislamska rasismen i Sverige har blivit godkänd och officiell under inflytande av den sionistiska propagandan. Varför t ex har den judiske, sionistiske Frank Hirschfelt, som är chef för Dokument utifrån i TV2, valt filmen Islams svärd, som behandlade endast en ritual av en särskild sekt, för att presentera Islams väckelse, som just direkt framkallats av de blodiga massakrer som judarna utför mot palestinierna och mot muslimer i allmänhet?

Jo, för att presentera dagens judendom tog man åter upp den gamla filmen Anne Franks dagbok och för att ge en idealbild av judarna i Sverige. Men för att presentera dagens Islam tar man upp ett rostigt svärd, som försöker göra motstånd mot den judiska, israeliska atombomben och amerikanska fantomflygplan. Ja, grattis Frank Hirschfelt till att du lyckats med en stor bluff, men var inte så säker på att du kan lura alla svenskar hela tiden! Svenska folket har börjat vakna och snart är sionisterna nakna!

 

64

DN, SvD OCH ISRAEL

 

Det är allmänt känt att TV har den största genomslagskraften som opinionsbildare av alla massmedia. Därnäst kommer riks-radion och även lokalradion, som ju alla sorterar under monopol-företaget Sveriges Television och Sveriges Riksradio.

Det är alltså dessa stora s k etermedia - inte en liten när-radiosändare som t ex Radio Islam - som ytligt sett är mest opinionsskapande, som alltså i hög grad formar flertalet männi-skors åsikter om händelser och konflikter i Sverige och utom-lands, i den stora vida världen. Naturligtvis gäller detta inte om alla människor, men det gäller flertalet människor, massorna, annars skulle det ju inte heta massmedia.

Men det är ändå inte etermedia, alltså TVs båda kanaler, riksradion och kanalradion, som ytterst anger tonen och som dikterar vilka åsikter som är de passande, de lämpliga, t ex i den fråga som starkt engagerar Radio Islam, Palestinafrågan, utan här är det de stora rikstidningarna som anger tonen och spelar den avgörande rollen, eftersom TV och riksradion inom monopolföretaget måste underkasta sig - enligt avtalet med svenska staten - "saklighet" och "opartiskhet". Vad som är - som det heter - sakligt och opartiskt i Palestinafrågan, det blir väsentligen vad de stora rikstidningarna dikterar, alltså Dagens Nyheter (DN), Svenska Dagbladet (SvD), Expressen och Aftonbladet, vilka ju alla är Stockholmstidningar. En sorts medelproportional av vad dessa fyra rikstidningar framhåller som väsentligt i nyhetsrapporteringen och framför som sina åsikter på ledarsidan blir passande och därmed också normgivan-de för vad som anses vara sakligt och opartiskt. För någon annan norm föreligger inte. Man får också ha i åtanke att etermedias och rikstidningarna journalister genomgår samma utbildning vid samma journalisthögskolor och vid samma universi-tet för samma professorer och andra universitetslärare. Detta leder ovillkorligen till ett slags åsiktskonformism.

Dessutom förflyttar sig många journalister från de stora rikstidningarna till TV och riksradion och i vissa fall också den andra vägen, från TV och riksradio till vanligen ledande poster inom de stora rikstidningarna. DNa chefredaktör Christina Jutterström kom till DN från riksradion och medarbe-taren på Expressens ledaravdelning Bengt Lindroth kommer också från riksradion, bara för att nämna ett par exempel på den mindre vanliga karriärvägen från etermedia till rikspressen.

Vad tycker då de fyra stora rikstidningarna i Palestinakonflik-ten som sedan kommit att bli normgivande för saklighet och opartiskhet? Dagens Nyheter har en fast korrespondent i Israel för bevakning av hela Mellanöstern och främst Palestinakonflik-ten, nämligen Nathan Shachar, en infödd svensk som konverterat till judendomen och förutom sitt svenska medborgarskap även har israeliskt medborgarskap. Svenska Dagbladet har en fast korrespondent i Israel, nämligen Cordelia Edvardson, som är av judisk börd, bosatt i Israel sedan 15 år och förstås israelisk medborgare. Det är okänt om hon bibehållit sitt svenska med-borgarskap. Expressen har en fast medarbetare i Israel, Arne Lapidus, som är av judisk börd. Dessutom har Expressen som bekant en sionistisk utrikesredaktör, Ernst Klein, också av judisk börd, som flitigt skriver om Israel och hetsar mot araber. Vidare förfogar Expressen över två andra sionistskribenter, Per Ahlmark och redaktören för "Judisk Krönika", Jackie Jakubowski, som under de senaste fyra månadernas palestinska frihetsuppror varit påfallande frånvarande i Expressens spalter som ju ständigt står öppna för deras utgjutelser till Israels och sionismens försvar! Aftonbladet slutligen har ingen fast medarbetare i Israel eller överhuvudtaget i Mellersta Östern.

Med undantag av Aftonbladet har alltså alla de stora svenska rikstidningarna sionistiska reportrar som bevakar Palestina-konflikten. Alltså, Israelvänner som naturligtvis söker utmåla den sionistiska inkräktar- och förtryckarstaten Israel i så fördel-aktig dager so m det överhuvudtaget är möjligt. Detta innebär självfallet inte att dessa reportrar är okritiska till den Iika uppenbara som skamlösa brutalitet som Israel går fram med mot palestinierna. Men de gör ändå sitt yttersta för att frita Israel och sionismen från ansvar och skuld till alla dessa namn-lösa brott som den sionistiska ockupations- och förtryckarstaten ständigt begår. Taktiken i detta urskuldande är främst följande:

För det första: det lilla Israel är omgivet av argsinta fiender som är ute efter att - som det heter i sionistpropagandan -förinta judarna. Därför måste vi förstå att israelerna handlar överilat. Judarna vill ju inte bli förintade en gång till. Denna vädjan om vårt överseende med Israels gangstermetoder, maffiorganiserade illdåd och ständiga övergrepp mot folkrätten återkommer ständigt i rapporteringar och kommentarer av dessa sionistiska korrespondenter i rikspressen.

För det andra: Israel kanske bär sig illa åt mot palestinierna, och visst är det beklagligt, men å andra sidan är ändå Israel en "demokrati" där israelerna får kritisera regeringen och även dess övergrepp, medan hela den förfärliga arabvärlden styrs av diktaturer som far fram med mycket större brutalitet än Israel! Så påstår dessa sionistiska journalister ständigt. Att Israel bara är en skendemokrati som endast är avsedd för den judiska befolkningen, inte för palestinierna, vilkas land man stulit och som de sionistiska judarna förtrycker på det mest skändliga sätt, den saken låtsas man inte om. För övrigt: om Israel verkligen skulle vara en demokrati, vilken skam är det då när Israel förbryter sig mot den humanitet och den strävan efter rättvisa som skall utmärka demokratin! Inte heller denna sak tar de sionistiska journalisterna upp. Dessutom glömmer de sionistiska korrespondenterna i rikspressen att ingen arabstat har erövrat sitt land från ett annat folk som man sedan förtrycker. Det är Israel ensam om - och just detta är ju upphovet till hela Palestinakonflikten och även till större delen av den oro som jäser i hela Mellanöstern.

För det tredje: Bevakningen av Israel som centrum för världssionismen med dess rika förgreningar i USA och andra västländer, inklusive Sverige, det är något som dessa sionistiska korrespondenter i rikspressen totalt försummar att rapportera om - och just därför far de svenska tidningsläsarna ingen djupare förståelse för den inflammerade Palestinakonfliktens verkliga orsaker och får inget grepp om drivkrafterna till den sionistiska staten Israels aggressiva och konspiratoriska politik. Orsaken till denna försummelse är helt klar: det ligger i Israels och sionismens intresse att dölja allt detta. Avsikten är att folk utanför Israel och en trängre krets sionister utomlands skall sväva i fullständig okunnighet om vad sionismen verkligen är. Ty om folk i allmänhet utanför Israel fick klara besked här, så skulle det snart växa fram en mycket stark opinion mot Israel och mot sionismen. Då skulle Israel direkt ställas vid skampålen och utsättas för samma indignerade isolering som apartheidens Sydafrika! Varefter Israel skulle gå under och kunna övergå till ett demokratiskt Palestina - självfallet med en rättslig uppgörelse med de ansvariga ledarna för den sionistiska världsstaten, liknande Nürnbergprocessen mot det nazistiska Tysklands ledare efter dess nederlag i andra världs-kriget!

Låt oss sammanfatta: Den svenska rikspressens bevakning av Palestinakonflikten är - med undantag av Aftonbladet -- starkt sionistiskt vinklad (även om man bör erkänna att både Cordelia Edvardson och Nathan Shachars rapporteringar av de aktuella konflikterna ofta har varit utmärkta som just aktualitetsreportage) genom de ständiga urskuldandena av Israels fruktansvärda övergrepp och framför allt genom undan-hållanden av relevanta fakta om sionismen liksom om rutten-heten i det s k demokratiska israeliska samhället med mycket omfattande korruptionsskandaler, så ger en ofullständig och därmed falsk verklighetsskildring just den sionistiska vink-lingen.

Därefter rättar sig sedan dessa tre stora borgerliga tidningar i sina ledarkommentarer.

Och inalles blir detta normgivande för vad som anses i stort sakligt och opartiskt, varefter TV och riksradion i stort kan rätta sig därefter. I TV och riksradion inbjuds också ganska ofta ledande journalister från dessa tidningar, så t ex Cordelia Edvardson och Ernst Klein, för att i för dem välvilliga s k diskussioner framföra sina sionistiska åsikter som heliga apostlar!

Resultatet av det hela: svenska folket blir i stort vilselett och förvirrat, vilket i sin tur självfallet påverkar partiernas ställningstaganden som ju går ut på att Israel visserligen bär sig mycket illa åt mot palestinierna och med krav på att Israel skall överlämna den ockuperade Västbanken och Gaza, men att Israel ändå måste bestå och få - som det heter - säkra gränser. Att Israel struntar i att utrymma Västbanken och Gaza, det är något som man bara kan beklaga. Viktigast är ändå - det försäkrar alla - att Israel får vara kvar som en judisk stat. Detta kommer man att upprepa om tio år, om tjugo år, kanske rentav om ett hundra år, fast det är tveksamt, eftersom man då antagligen accepterat att Västbanken och Gaza är israeliska områden liksom man accepterat att de andra rövade palestinska områdena genom sionismens aggressioner för 40 år sedan i dag är - vad man kallar - det egentliga Israel.

Allt detta är ett led i den långsiktiga sionistiska propagandan.

Det är just den som vi här i Radio Islam med relevanta fakta söker avslöja. Den sionistiska ytterst fräcka propaganda-ballongen måste punkteras - för fredens skull, för palestiniernas skull, för rättvisans skull och också för judarnas skull, ty judarna - alltför många judar i varje fall - har blivit lurade av sionisterna i en grym fälla som heter Israel.

Cordelia Edvardson sade i en TV-intervju nyligen att man brukar säga att det är lätt för juden att lämna gettot, men inte att gettot lämnar juden. Om detta är sant eller ej, det lämnar vi därhän. Men en sak är klar: sionismens Israel har inte blivit judarnas befrielse utan deras nya getto, ett för dem alltmer förfärande getto och ett, för omvärlden, djävulskt gissel! Är det lätt för judarna att lämna det här djävulska gettot? Eller är det svårare för det här gettot att lämna judarna? Sionismen vill binda ihop både judarna och det här gettot i en konflikt som kan leda till en världskatastrof. Sionismen är, i varje fall, en kriminell politisk ideologi som kommer att leda judarna till en ny konfrontation med andra folk.

 

65

 

ENBART "EN PR. FRÅGA"?

 

Om den sionistiska propagandataktiken: Hur den taktiske sionisten söker rädda det PR-mässigt alltmer skamfilade Israel med intern kritik inom sionistlägret, mot de PR-mässigt skadliga konsekventa och kverulantiska sionisterna, därför att de gör Israel en otjänst.

Ernst Klein, Expressens utrikesredaktör, är ett typiskt exempel på denna taktiska sionism. Klein försöker förtvivlat få Israels vänner att framstå som indelade i två grupper: de sansade mot de sanslösa, de förnuftiga mot de förstockade och okloka. Naturligtvis räknar Klein sig tillhöra den förra gruppen, till de sansade och förnuftiga. Klein är ju sionist och hans enda tanke och omsorg är att värna om Israel -Rättvisan, Humaniteten, Sanningen och en varaktig politisk lösning av Palestinakonflikten är för honom fullständigt ointressant. För honom gäller det att få försvaret av Israel att verka övertygande för de alltfler svenskar som, enligt en nyligen företagen opinions- undersökning, förlorat all aktning och sympati för Israel, nämligen att läxa upp dumbommarna och de sura gnällmånsarna i det egna sionistlägret, i hopp om att enfaldigt och tanklöst folk skall utropa: - Titta på sionisterna, de har ju olika åsikter, grälar med varandra och kan till och med puckla på varandra, i varje fall verbalt med kraftiga fördömanden! Visar inte detta att sionisterna är för fri debatt och demokrati? De reder nog ut saken till allas bästa!

Låt oss här analysera vad sionisten Ernst Klein säger i sin artikel i Expressen fredagen den 21 april 1989 med den lovande rubriken Israel måste tåla kritik. Klein börjar sin artikel med att konstatera följande:

"Nästan varje dag dödas en eller flera palestinier av kulor från den israeliska armen. Det rapporteras i radio, i TV, i tidningar i hela världen. Då händer någonting egendomligt. I Israel och bland Israelvänner i övriga världen börjar man diskutera hur orättvist det är att Israel utsätts för den dåliga PR som denna rapportering utgör."

Detta är visserligen ett konstaterande av fakta, men det är långtifrån ens ett försök att sammanfatta hela bilden. Det är inte bara så, som Ernst Klein säger, att "nästan vatje dag dödas en eller flera palestinier av kulor från den israeliska armen" som om det vore en fråga om vådaskott, beklagliga misstag på grund av vissa alltför odisciplinära tilltag av alltför skjutglada soldater i den israeliska armen. Det är i stället så att den israeliska krigsmakten fått uttryckliga order av den israeliska koalitionsregeringen att med våld och alla tänkbara trakasserier kuva palestinierna: att dag och natt företa ständiga razzior i palestinska hus, att ofta spränga palestiniernas hus i småbitar, att låta beväpnade soldater kasta sig över värnlösa palestinska kvinnor och bam och misshandla dem fysiskt, att stänga alla palestinska universitet och skolor, att mycket ofta införa utegångsförbud för palestinier, att riva ner palestinska flaggor, att jaga palestinier in i moskéer och sjukhus och även beskjuta palestinsk vårdpersonal liksom palestinska patienter, att ständigt kasta in gasgranater i palestinska folkmassor, att beskjuta palestinier med höghastighetsammunition som inte bara dödar utan mycket svårt invalidiserar och plågar palestinier - och allt detta sker varje dag och som sagt på den israeliska koalitionsregeringens order och sålunda med uttryckligt godkännande av Israels båda största partier, det konservativa Likud och det israeliska arbetarpartiet!

Ernst Kleins formulering som skall sammanfatta vad Israel gör, den judiska statens dagliga illdåd mot palestinierna, vilkas land de aktiva sionistiska judarna erövrat och ockuperar, då han säger "Nästan varje dag dödas en eller flera palestinier av kulor från den israeliska armen" ger sålunda en mycket blek och långtifrån uttömmande verklighetsbild. Varje dag dödas ju en eller flera svenskar av bilar i trafiken! Sådana här fraser är för att dölja verkligheten, inte för att tydliggöra den.

Att en del av denna verklighet, de grymma och systematiskt genomförda judiska illdåden mot palestinierna rapporteras i radio, TV och tidningar över hela världen, är obestridligt - därutöver ofta mycket av den verklighet som Ernst Klein söker dölja.

Däremot är det inte alls egendomligt, som Klein säger, att man "i Israel och bland Israelvänner i övriga världen börjar man diskutera hur orättvist det är att Israel utsätts för den dåliga PR som denna rapportering utgör." Så hat man alltid gjort i Israel och bland Israelvänner i övriga världen: Israel och dess trognaste och mest fanatiska vänner tål inte något ofördelaktigt som rapporteras eller sägs om Israel, eftersom Israel redan definitionsmässigt är höjt över all kritik: Israel är ju det utvalda folkets av Herren utlovade landet. Den judiska staten Israel och dess ivrigaste vänner följer ju här bara judendomens traditioner att ständigt framföra klagomål mot de andra, som i den judiska Bibelns Klagovisor och vid judarnas Klagomur i Jerusalem, och i Psaltaren, den judiska församlingens sång - och bönebok än i denna dag, framförs ju ständiga klagomål på andra folk och böner riktade till den judiska guden att han skall förgöra dem med sin vredes eld. Så till exempel i 79:e psalmen, verserna 5 och 6: "Hur länge, o Herre, skall du oavlåtligen vredgas, hur länge skall din nitälskan brinna såsom eld? Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn." Och i 21:a psalmen verserna 9 och 10 i den judiska församlingens sång- och bönebok Psaltaren heter det: " Din hand skall nå alla dina fiender, din högra hand skall träffa dem som hata dig. Du skall låta dem känna det såsom i en glödhet ugn, när du låter dem se ditt ansikte. Herren skall fördärva dem i sin vrede, eld skall förtära dem." Att kritisera Ismel är en fruktansvärd chikan, en hädelse mot Israels gud!

Naturligtvis känner juden och sionisten Ernst Klein till allt detta, men han vet att detta måste döljas för de icke-judar som han vänder sig till med sin artikel i Expressen. Detta hör till den sionistiska taktiken: det sionistiska spelet för att inför omvärlden försvara Israel genom att söka göra denna inkräktar- och banditstat rumsren.

Låt oss vidare citera från Ernst Kleins artikel i Expressen fredagen den 21 april 1989, när han i sitt taktiska spel förebrår Israels förblindade vänner:

"Menar man verkligen på allvar att det är en struntsak att priset för fortsatt israelisk ockupation av Västbanken och Gaza är att israeliska säkerhetsstyrkor tvingas skjuta skarpt mot demonstranter och att många människor lemlästas och dödas varje vecka av dessa kulor?"

Observera här att Ernst Klein säger att israeliska säkerhetsstyrkor tvingas skjuta skarpt på demonstranter - men vem har tvingat dem till det? Den saken tiger Klein om. Vidare: Kan då inte israeliska soldater vägra att lyda sådana bestialiska order, med stöd av folkrätten? Jovisst kan de det! Men också detta förtiger Ernst Klein. Och därmed förfalskar Klein en viktig del av denna verklighet.

Låt mig gå vidare och citera från Ernst Kleins artikel i Expressen den 21 1989 april. Klein säger, med udden mot Israels vänner:

"I vilket demokratiskt eller civiliserat land som än något sådant än skedde (det vill säga beskjutning av civila demonstranter), skulle det väcka en enorm internationell uppmärksamhet. Naturligtvis, fortsätter Klein, finns det antisemiter som gläds åt att Israel framstår som brutalt och omänskligt. Men det betyder sannerligen inte att alla som reagerar mot de ständiga skottsalvorna och alla andra våldsaktioner som israeliska soldater ägnar sig åt är Israelfientliga eller judehatare."

Observera den försåtliga formuleringen om att det naturligtvis finns antisemiter som gläds åt att Israel framstår som brutalt och omänskligt. Det försåtliga ligger inte så mycket i antagandet att antisemiter kan vara skadeglada åt att den judiska staten inför världsopinionen blottställs som brutal och omänsklig, det försåtliga ligger i att det bara skulle framstå som om Israel vore brutalt och omänskligt. Verkligheten ärju att Israel med sina gärningar är brutalt och omänskligt: det är ingen show, det som rapporteras om Israels övergrepp och illgärningar, det är verkligheten. Men Klein söker åtminstone delvis få det till detta: något som inte är utan som framstår som så! Denna detalj är inte oväsentlig: en ingående semantisk analys av Kleins språkbruk är nödvändig för att man skall förstå hur han förtvivlat söker dölja den brutala verkligheten samtidigt som han av taktiska skäl låtsas vara upprörd över den, en upprördhet som enbart syftar till att uttrycka oro över att Israels anseende genom den judiska statens rapporterade illgärningar är i fara inför opinionen. Detta framkommer ännu tydligare senare, när Klein säger:

"Kanske är brutaliteten oundviklig så länge ockupationen fortsätter och inga förhandlingar kommer igång? Jag är benägen att tro att det är så. Det gör inte situationen bättre. Det är inte för att visa att de israeliska soldaterna skulle vara speciellt grymma, som rapporteringen om vad som händer under den palestinska intifadan är nödvändig. Det är snarare för att visa hur grymheten blir oundviklig också när en demokratisk na6ons krigsmakt ställs inför ett uppror vars deltagare inte tvekar inför det yttersta offret."

Observera hur Klein här för in en tanke om att Israels brutalitet är, som han säger, oundviklig så länge den judiska statens ockupation fortsätter och att inga förhandlingar kommer igång - men att han sedan utvecklar den tanken vidare, aldrig besvarar den fråga som han ställt. Klein besvarar inte frågor som finns inrymda i hans fråga, nämligen följande:

För det första: Varför har Israel ockuperat Västbanken och Gaza, en ockupation som låter judar ta palestinsk mark i besittning i dessa områden, de så kallade judiska bosättningarna?

För det andra: Varför har Israel ockuperat dessa områden i 22 år, inte under kortare krigsperiod med grannstaterna (sex dagar underjunikriget 1967, då Israel lade beslag på dessa områden)?

För det tredje: Varför har inga förhandlingar om att återlämna dessa områden kommit igång? Vilken part i konflikten är det som vägrar förhandlingar med palestinierna?

Svaren på dessa frågor är solklara: Israel har ockuperat Västbanken och Gaza för att successivt, bit för bit erövra också dessa palestinska områden, annars skulle Israel aldrig ha låtit judiska bosättare komma dit och stjäla palestinska markområden. Och att orsaken till att inga förhandlingar har kommit igång är att Israel vägrar förhandla med PLO, den palestinska befrielseorganisationen, som är palestiniernas representativa organ.

Det är alltså på den judiska staten Israel som skulden helt vilar på -men detta söker Klein dölja. Liksom han söker dölja att det är något speciellt med de israeliska soldaternas långvariga och utstuderade grymheter mot palestinierna, nämligen en grymhet som har att göra med judendomens tro att judarna/israelerna är Herrens utvalda folk som av sin Gud tilldelats ett utlovat land som de har gudomlig befallning att ta i besittning och därvid förinta, fördriva eller förslava landets inbyggare som är dagens palestinier. Det är faktiskt något speciellt med den judiska grymheten mot palestinierna, eftersom den är religiöst motiverad och - enligt judendomens tro och läta - sanktionerad av Herren, judendomens gud. Det är alltså inte här frågan om en vanlig ockupationsmakt som begår övervåld och grymheter mot de ockuperade, utan när det gäller den judiska staten Israel är det fråga om en erövring av ett annat folks land som man kallar befriat och anser vara utlovat av sin gud. Skillnaden är mycket stor. Det vet alla judar och sionister mycket väl, men inför icke-judisk publik låtsas man vara helt okunnig om detta. Vad sionisterna inbördes kan träta om är hur man på lämpligaste sätt skall behärska ett visst utlovat område: genom öppen brutalitet och stegvis fördrivning av palestinierna eller genom taktiska förhandlingar, präglade av förhalningar och krav som aldrig kan accepteras av motparten men ändå kan ge omvärlden ett sken av förhandlingsvilja. Ernst Klein tillhör dessa sionistiska så kallade duvor som förordar det senare alternativet som det lämpligaste, det taktiskt riktiga. I sak är det aldrig frågan om från dessa sionistiska duvor att acceptera förhandlingar på lika villkor och få ett rättvist resultat som tillerkänner palestinierna full nationell självständighet, endast att låtsas principiellt gå med på förhandlingar för att, som man säger, testa PLO och sedan skylla ett sammanbrott på PLOs omedgörlighet.

Ernst Klein säger vidare: "Det påstås bland annat av Rädda Barnen att de israeliska soldaterna avsiktligt skjuter mot barn och ungdomar." Observera att ingående undersökningar av inte bara mängder av journalister utan även av flera organisationer som Röda Korset, Röda Halvmånen, Amnesty International och senast Rädda Barnen som klart kunnat bestyrka att den judiska staten Israels soldater vid så gott som dagliga beskjutningar av vapenlösa palestinier avsiktligt skjuter också palestinska barn för att döda eller skada dem, detta kallas av Ernst Klein för påståenden, som om det vore fråga om subjektiva tyckanden, uppgifter som kan ifrågasättas: påståenden! Detta är ett propagandistiskt knep att förneka eller ifrågasätta en väl dokumenterad verklighet som misshagar propagandisten.

Ernst Klein fortsätter: "kanske borde man istället undre varför de palestinska upprorsledarna låter barnen finnas med i demonstrationernas frontlinjer. I Europa vore detta sannolikt otänkbart. Barnens centrala roll i stenkastningen påminner oss om hur palestinierna tidigare placerat högkvarter och andra militära stödjepunkter mitt inne i flyktingläger, ofta i skolor och sjukhus. Det är en otäck taktik. Den gör de israeliska soldaternas uppdrag särskilt svåruthärdliga. Men det är en verklighet som inte låter sig tänkas bort."

Observera de försåtliga anklagelserna som Ernst Klein här framför för att urskulda de grymma övergrepp på de palestinska barnen som Israels judiska soldater och judiska bosättare begår! Varför demonstrerar de palestinska barnen och ungdomarna mot den israeliska ockupations- och våldsmakten? Jo, därför att deras skolor har stängts av Israel, därför att deras fåder har spärrats in i de israeliska koncentrationslägren och ofta svårt torterats av Israels soldater och därför att deras mödrar har utsatts för ständiga skymfningar och ofta fysiskt angripits, därför att de palestinska barnens hem har inkräktats dag- och nattetid under israeliska razzior och ofta även sprängts av israeliska bomber, så att de palestinska barnen blivit hemlösa. Vad begär egentligen Ernst Klein från sin trygga plats här i Stockholm: att de palestinska barnen skall lugnt leka eller studera på någon avskild plats under uppsyn av sina föräldrar eller andra vuxna, när han borde veta att det på Västbanken och i Gaza inte finns några sådana lugna platser för de palestinska barnen, allra minst i de flyktingläger som palestinierna blivit fösta till av Israel för att de judiska bosättarna skall kunna ta palestiniernas mark i besittning.

Ernst Klein säger också i sin Expressen-artikel den 21 april 1989: "I 40 år har Israel kämpat mot en motståndare som kompromisslöst krävt den judiska statens utplåning."

Här återkommer den sedvanliga sionistiska verklighetsförvansk-ningen som skall utpeka palestiniernas nationella motstånd som ett slags fanatisk brottslighet! Verkligheten är ju den att de sionistiska judarna erövrat palestiniernas land och med våld och terror fördrivit halva den dåvarande palestinska befolkningen - det är därför det finns palestinska flyktingläger och palestinier i grannländerna liksom i många andra länder som flyktingar. Israels utplåning, det låter ju fasansfullt! Men vad är det egentligen frågan om? Inte att utplåna judar, utan att skapa rättvisa - genom att de utvisade, plågade och ständigt trakasserade palestinierna skall tillerkännas den rättvisa som tillkommer alla folk enligt folkrätten, att den judiska staten Israel skall ersättas av ett demokratiskt Palestina, ett slut för judarna som ett Herrens utvalda folk med rätt att förtrycka palestinierna! Det är detta som det ytterst är fråga om: Rättvisa och Humanitet! Och det är detta som sionisterna ständigt söker dölja. Ernst Klein kan endast lura de mycket aningslösa eller mycket okunniga.

 

66

 

SIONISTERNAS DUBBELSPEL

 

I FiB Kulturfront, nr 17, 21/10 t988, tar 1an Myrdal upp Justitiekanslerns åtal mot tre tidningar för att de offentliggjort uppgifter i samband med mordet på Olof Palme. Myrdal vänder sig med harm mot att ledande svenska massmediaorgan tiger om detta ingrepp mot yttrandefriheten här i Sverige. Samma mediaröster, som gapar i högan sky om inskränkningar i det fria ordet - då det handlar om fjärran länder.

Myrdal uttrycker det inte så, men alla vet ju att den svenska mediakören leds av sionistiska försångare, och att alla övriga rösters roll endast består i att efter anvisning lydigt falla in i den förestavade refrängen.

När det gäller mordet på Olof Palme är det ju också så att vissa spår helt enkelt inte skall följas. Starka krafter anser uppenbarligen att dessa spår kan leda åt olämpligt håll. Polisutredningens uppgift är därför att lägga ut lämpliga villospår.

Nu är här inte avsikten att gå vidare in på konstigheterna kring utredningen av mordet på Olof Palme, utan att ta fasta på det som Jan Myrdal pekar på: Det dubbelspel, som bedrivs av vissa kretsar med stark förankring i massmedierna.

Dagens Nyheter och den danska tidningen Politiken delar ut ett sk Frihetspris. I år gick priset till den nu framlidne tjecken George Theiner. Theiner är av judisk härkomst. Den 22 juli 1988 skrev DN på kultursidan om Theiner: "Han kom lidelsefullt att arbeta för att ställa censuren, varhelst den påträffades, vid skampålen. Tusentals författare, journalister och intellektuella står i tacksamhetsskuld till honom för att deras situation, fångelsevistelser, yrkesförbund och problem med censuren blivit internationellt kända och fördömda." 1a, visst låter det fint. Om man nu inte genomskådat det sionistiska falskspelet. För hur är det egentligen med DN7 Ställer DN upp för palestinierna, som av den judisk-israeliska censuren förvägrats varje form av yttrandefrihet? När far en palestinsk publicist ett Frihetspris? Inte är det väl så att denna sionisternas heroiska kamp för yttrandefriheten bara gäller fjärran och för judiska intressen oviktiga länder? Visst brinner väl DN av iver att på hemmaplan fä visa att man menar allvar med sin påstådda kamp mot all slags censur?

Nej, alla vet att det inte är så. De sionistiska organen ställer bara upp för yttrandefriheten så länge inte judiska intressen hotas. Hur har t ex DN agerat på försöken att tysta Radio Islam? Hur har DN agerat på kampanjen att tiga ihjäl Ahmed Ramis bok °Vad är Israel?"? Hur har DN agerat på judiska ligisters försök att förhindra bokförlaget Kultur att presentera "Vad är Israel?° på bokmässan i Göteborg? Alla vet svaret: DN har inte rört ett finger för att försvara Ramis rätt till yttrandefrihet. Tvärtom har DN lagt sitt enorma inflytande till stöd för censurkrafterna. Och här har DN gått i förbund med sionismens alla öppna och dolda verktyg här i landet.

Också DNs systerorgan Expressen vinnlägger sig om att framstå som de små och förtrycktas värnare. Så driver man sedan länge en kampanj mot apartheidens 5ydafrika, med en daglig ruta på ledarsidan med exempel på förtrycket. Men fördömer Expressen det långt fasansfullare förtryck som riktas mot palestinierna av deras judiska herrar? Nej, här står Expressen fanatiskt på bödlarnas sida! Expressens tal om humanitet är bara svindel och tomt prat.

För att få bekräftelse på vilka normer sionisternas mediaorgan verkligen har att följa, far man gå till deras interna skrifter. Så, låt oss se vad det sionistiska huvudorganet i Sverige - Judisk Krönika - har att säga. Här kan vi citera skriftens chefsredaktör, Jackie Jakubowski, när han ber läsekretsen om ursäkt för att han gör ett undantag från gällande regler och låter Sigbert Axelson komma till tals. Axelson är en framstående forskare och Palestinakännare, som vägrat att följa judiska diktat i sin forskning och i sina uttalanden. I Judisk Krönika Nr 1, februari 1988, skriver Jakubowski om sin publiceringspolicy: "Det har dock alltid varit skribenter som pga sin omtanke om den judiska statens bästa funnit vissa inslag i den israeliska politiken förtjänta av en konstruktiv kritik. Sigbert Axelson tillhör inte Israels och det judiska folkets vänner,..." Så enkelt var det alltså: Yttrandefriheten gäller "Israels och det judiska folkets vänner." Resten skall tystas.

Man kan inte annat än förundras över hur sionisterna hanterar sin makt över medierna. Med vilken häpnadsväckande exakthet man följer de planer, som stakats ut i skriften Sions Vises Protokoll.

Vi har under hösten fatt erfara hur familjen Bonnier inte tvekar att bruka sin ägarmakt. Behandlingen av Syster Marianne är också belysande. Så länge hon ansågs främja sionisternas intressen var hon en av landets absolut mest uppburna mediapersoner, föremål för förstasi-desreportage och långa uttömmande intervjuer, osv, osv. Så, över en natt, förvandlas hon till en icke-person i hela mediavärlden, samtidigt. Av allt detta kan vi dra slutsatser: Det finns således någonstans ett nervcentrum, som fattar beslut och utdelar order. Vilka ingår i, och kontrollerar detta order- och informationssystem?

Vi har lätt kunnat konstatera att de sionistiska organens tal om humanitet och medmänsklighet bara är bedrägeri och falskhet. Den oerhört angelägna fråga vi då måste ställa oss är: Vad är det då fråga om? Vad är syftet med detta sedan länge planmässigt organiserade dubbelspel?

Jo, man vill förleda oss att tro att vi lever i ett ytterst fritt samhälle. Där den personliga friheten nära nog saknar gräns. Vi skall inbilla oss att det under historien aldrig funnits större frihet och i vår tid inte heller någon annanstans i världen. Därför skall vi inte uppfatta och förstå det förtryck, som försiktigt och stegvis smygs över oss.

Ägarna till, och ledarna för massmediaorganen vill framstå, som de främsta förkämparna för yttrandefriheten, och dessutom, som de mest förfinade kulturpersonligheter. På så sätt framstår deras kritiker, som småskurna, ondsinta och farliga. Ja, som ett hot mot demokratin. Att censurera sådana lågt stående individer framstår som en seger för yttrandefriheten! Så far man makt över välmenande och godtrogna västerlänningar, och kan likt den gode herden leda sin bräkande flock mot slaktplatsen.

Under hela 1900-talet har den alltmer sofistikerade massmediatekniken använts som ett instrument för att vilseleda och desinformera befolkningen i Västvärlden. Alltmedan dessa förletts att tro att de blivit ständigt mer upplysta och fatt nära nog total yttrandefrihet. Rester av verklig yttrandefrihet finns i dag bara kvar i massmediavärldens absoluta utmarker.

 

67

 

SVAR PÅ GABRIEL ROMANUS

 

Generaldirektören och tillika ordföranden för Svenska kommittén mot antisemitism Gabriel Romanus har inkommit med en parts-inlaga mot Radio Islam i Svenska Dagbladet (9 mars 1989) och därmed föregripit den förundersökning som JO beslutat mot mig som ansvarig utgivare av denna närradiosändare i Stockholm efter en rad anmälningar för "antisemitism" och därmed "hets mot folkgrupp".

Låt mig bemöta Romanus demagogiska och osakliga inlägg:

1. JK har föranstaltat om förundersökning av ett program i Radio Islam men friat alla de andra anmälda programmen. De lösryckta citat och skeva referat från Radio Islams program som Romanus i sin artikel tar upp är alltså samtliga friade av JK.

2. I Radio Islam har aldrig talats om "den judiska konspira-tionen" som Romanus påstår. Däremot har vi i flera program belyst Israellobbyn i USA som AIPAC (American Israeli Public Affairs Committee), ADL (Anti-Defamation League) jämte talrika andra för att förklara orsakerna till USAs starka uppbun-denhet till Israel, nära nog oavsett vilken egenmäktig och mot FN trotsande politik Israel för. Därvid har Radio Islam bl a hänvisat till Stephen D. Isaacs bok Jews an American Politics och förre republikanske kongressmannen Paul Findleys uppmärksammade bästsäljare i USA They Dare To Speak Out.

Av bl a dessa böcker framgår mycket klart att inte bara USAs ledande politiker utan även USAs massmedia - med vittgående följder också för andra länder i västvärlden - oavbru-tet står under mycket starkt sionistiskt eller proisraeliskt tryck och kontroll. Findley berättar att när den starkaste Israel-lobbyn AIPAC klagade över att Washington Post rapporterade alltför kritiskt mot Israel i samband med invasionen av Libanon sommaren 1982 och krävde att AIPAC konstant skulle få över-vaka och närvara vid redaktionsledningen, så villfor Washington Post denna begäran.

3. Att det inte är gripet ur luften, som Romanus hävdar, när det i Radio Islam sagts att "sionisterna vill dominera hela världen" framgår mycket klart av flera sionistledares uttalanden. Den mångårige ordföranden för Världssionistiska Organisationen och Världsjudiska Kongressen, framlidne dr Nahum Goldmann, har i sin bok Den judiska paradoxen (Tiden, Sthlm 1978) sagt att de judiska världsorganisationerna utövar hemliga diploma-tiska påtryckningar mot flertalet regeringar som dessa genom-gående rättar sig efter.

4. Inte heller är det något påhitt av Radio Islam eller av ondsinta antisemiter, som Romanus vill göra gällande, att "sionisterna kräver av en jude att han skall ha två nationer". I själva verket kräver sionistledarna att judar i förskingringen skall ha primär lojalitet till Israel, vilket bl a framgår mycket klart av Världssionistiska Organisationens kongress i december 1960 i Jerusalem. I en resolution vädjade man främst till de amerikanska judarna att i judiskt religiösa och sionistiska organi-sationer vidmakthålla sitt speciellt judiska arv inom hela under-visningen för lojalitet med Israel och under ledning av israeliska instruktörer, vilket också genast fullföljdes. (Se New York Times den 10 november 1961.)

5. Romanus påstår att "den judiska religionen smädas" i Radio Islam, när man där har sagt att det i GT står att judarna är "ett herrefolk, som har fått rätt att döda, röva och plundra". För den läsare som till äventyrs är obekant med vad som står i Torah (de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet) ber jag att få hänvisa till exempelvis 2 Moseboken 12:12, 29, 35-38 och 5 Moseboken 6:10-19; 7:16; 11:22-25; 20:11-17. Om Romanus anser att folkmord, rov och plundring är etiskt förkastligt, så bör han klandra Torah, inte Radio Islam som endast återger vad som står i Torah!

Att som en forntida kung hugga huvudet av budbäraren, när denne meddelade en dålig nyhet, är väl inte särskilt föredömligt?

 

68

 

JUDISKA NAZISMEN I RUMSREN FÖRKLÄDNAD

 

Man kan förstå att Israels vänner har gripits av nervös oro inför de ständigt pågående israeliska skändligheter som den judiska staten begår mot de värnlösa palestinierna och som massmedia rapporterar om så gott som dagligen: Israels tidigare anseende som en "heroiskt kämpande demokrati" är uppbyggd på en gigantisk lögnpropaganda som alltmer avslöjas inför offentligheten.

Inför detta återstår inget annat för Israels sionistiska propagandamaskin än att med sedvanligt tarvliga påhopp och simpla lögner attackera de härtagna och förtryckta palestiniernas vänner och Israels kritiker genom att beskylla dem för "antisemitism" och för samröre med "högerextremister" och "nynazister".

Detta är precis vad Anders J Carlberg gör i sin fräcka och lögnaktiga artikel i GP( 12/9), på uppdrag av judiska församlingen i Göteborg som utgör en del av den sionistiska propagandamaskinen som arbetar för Israel.

Alla Carlbergs uppgifter är grundlösa påståenden och lögner som måste dementeras:

Carlberg påstår att "svenska högerextremister, nynazister och antisemiter framträdde öppet med Ahmed Rami på bokmässan i Göteborg°. Sanningen är att de enda °nynazister" som förekom i samband med utställningen av min bok VAD ÄR ISRAEL? var judiska nazister som i fyra dagar stod utanför min monter och störde besökare genom att hindra dem att intressera sig för min bok.

Carlberg påstår att Christopher Jolin, som bistått mig med vissa renskrivningar bland flera andra medhjälpare, skulle ha erkänt att han skrivit en artikel under signaturen Niloj, där nazistiska mord på judar förnekas. Detta är gripet ur luften, en lögn - och f ö irrelevant och har inget att göra med min bok eller bokmässan.

Carlberg gör vidare en koppling mellan mig, lolin och något som kallas "Bevara Sverige Svenskt", vilket endast är uttryckt för en paranoid föreställningsvärld. Vad saken gäller är inkräktar- och ockupationsmakten Israel och palestiniernas förtvivlade kamp för sina mänskliga och nationella rättigheter.

När judiska församlingens Anders Carlberg sedan blandar in skinheads i sammanhanget, så gör han sig bara ytterligare till allmänt åtlöje och visar bara att han i desperation söker blanda bort korten.

Lögner: Ingen "högerextremist" eller nynazist har framträtt tillsammans med mig på bokmässan som Anders Carlberg påstår i GP. Anders Carlberg säger att "medlemmar i Nordiska Rikspartiet

och Sverigedemokraterna fotograferade Ramis monter...". Det är en fräck lögn. Den enda som har fotograferat min monter är en vän till mig från Göteborg, Anders Bergelin, opolitisk.

De enda nynazister som "återfanns" i min publik vid mitt framträdande i mässans Speaker's Corner var en grupp judiska "gamla nazister" från judiska församlingen med Göteborgs USA-importerade judiska rabbin i spetsen vilka försökte störa mitt tal. Den judiska nazismen (utvalda "Herrefolk") är äldre än den tyska.

Judarnas existens utanför min monter och bland min publik betyder inte någon allians med dem.

Det finns ingen allians mellan muslimerna och nazisterna. Men, som jag avslöjar i min bok "Vad är Israel?", har det funnits en verklig allians mellan sionisterna och nazisterna, samt mellan dagens Israel och det rasistiska Sydafrika och mellan Israel och alla högerextremistiska regimer i Sydamerika. Sionismen och judendomen är den judiska nazismen.

Vi araber respekterar alla svenska politiska partier och vi betraktar ingen av dem som fiende utom de som är allierade med vår fiende Israel. Alla som vill stödja rättvisan i Mellanöstern, inom den svenska demokratins regler, är välkomna. Varför ska sionisterna bannlysa Jolin t ex från det svenska politiska livet? Varför ska inte Jolin ha samma medborgerliga rättigheter som Anders Carlberg, en sionistisk jude? Trots att FN 1975 beslutade att stämpla sionismen som rasistisk, och trots att vi betraktar sionismen som ren hets mot folkgrupp, palestinierna, så skulle vi aldrig kräva en bannlysning av sionisterna från det politiska livet och förbjuda dem t ex i bokmässan. Men det är bra att de öppet träder fram och att den svenska myndiga publiken far se vilken sjuk lära och ideologi de företräder. Yttrandefriheten är en grundläggan-de demokratisk rättighet.

Det är endast jag (och inte några högergrupper) som har sammanställt min bok "Vad år Israel?" Ett tiotal av mina vänner har, som jag säger i introduktionen till boken, hjälpt mig med översättningar och språkbehandling. Israel är en judisk stat och boken handlar om judendomens nazism. Den nya utrotning som idag pågår är utrotningen av palestinierna.

Det är sionisterna som har lärt sig läxan från nazisterna: de lämnar ockupanternas uniform hemma och skickar fram en svensk jude som säger att han vill ha demokrati och fred. Men bara för judarna - inte för den andra parten i konflikten.

Ahmed Rami författare till boken "Vad är Israel?" och ansvarig utgivare för Radio Islam.

 

69

I FINLAND OM RADIO ISLAM

 

I en längre artikel i Hufvudstadsbladet den 15 juli 1988 av Svante Lundgren anmäls Svante Hanssons angrepp på Radio Islam, en liten närradiosändare i Stockholm, för att vara "antisemitisk". Skribenten Lundgren summerar på följande sätt:

"Antisemitism är hemskt, liksom all form av rasism och främlingshat. I västvärlden idag är fördomarna mot araber mycket stora, avsevärt större och allmännare än fördomar mot judar. Likaväl som det behövs en organiserad kamp mot antisemitism, skulle det behövas en organiserad kamp mot arabfientlighet. Radio Islams greuelpropaganda gör inte den kampen lättare."

Vad är det då för hemsk greuel- eller skräckpropaganda som Radio Islam har gjort sig skyldig till?

Eftersom Hbla läsare bland svenskspråkiga finländare inte själva -annat än undantagsvis och händelsevis på besök i Stockholm - har möjlighet att lyssna på Radio Islam, så får tidningens läsare nöja sig med vad Svante Lundgren i sin artikel har att säga om saken, vilket sannerligen är mycket torftigt och otillfredsställande, helt otillräckligt för att dra den lika grova som förhastade slutsatsen om "greuelpropaganda" och "hemsk antisemitism". Lundgren hänvisar till Svante Hanssons partsinlaga och tillfogar:

"Själva dokumentationsanalysen visar mycket klart att Radio Islam är grovt antisemitisk. I ett program av den 18/10/87 sägs mycket klart att judarna inte är ett folk. Utöver detta florerar alla sorters antisemitism i Radio Islam. Ideligen framhålls det påstådda sambandet mellan sionism och nazism, någonting som är djupt sårande för alla judar. Moderna konspirationsteorier hyllas. Man får veta att sionisterna helt dominerar massmedia, TV-utbud och filmindustri, inte bara i USA utan också i Sverige (Bonnier). En av de klassiska ingredienserna i den politiska antisemitismen - den dubbla lojaliteten (att judar i diasporan genom sin lojalitet mot Israel är opålitliga för de länder i vilka de bor) - återkommer flera gånger. Också kristen antisemitism förekommer, framför allt i intervjun med den kända "flyktingnunnan" Syster Marianne."

Ordet "antisemitism" används idag av sionisterna som ett slag under bältet i den politiska debatten om Palestinafrågan. Frågan är om det som sägs mot sionismen är sant eller falskt?

Låt oss pröva om dessa anklagelser bär i sak:

1. Radio Islam har ifrågasatt, inte förnekat, att judar är ett folk, judendomen är en religion (som kristendomen och islam) och inte ett folk. Judarna är medborgare i de länder där de bor och inte främmande israeliska medborgare. Dessutom har Radio Islam bestridit att judarna som övervägande har bott i tusentals år och ännu bor i olika länder utanför dagens judiska stat Israel, har rätt att erövra palestiniernas land, Palestina. Om detta är "antisemitism" i betydelsen fördomsfullt judehat, så är det alldeles uppenbart ett grovt missförstånd. De fördrivna palestinierna som förlorat sina fäders land, Palestina, genom ockupation och de kvarvarande i dagens "Israel" (inklusive de ockuperade Västbanken och Gaza och östra Jerusalem) som kräver sin rätt enligt gällande (internationell) folkrätt, skulle då också blankt avfärdas som "antisemiter". Var och en inser att detta är en grotesk och grovt missvisande tillvitelse mot ett svårt drabbat och hemsökt folk. Palestinierna är också semiter, i så fall är det judarna i Israel som är antisemiter.

2. Att det finns ett samband mellan sionism och nazism är inget, illasinnat eller grundlöst påstående, även om dess avslöjande kan såra många judar, främst sionistiska judar som vill dölja sanningen. Man måste här se till saken: sionismen grundas på den bibliska judendomen att judar är ett folk som utvalts av Gud att vara hans egendomsfolk (2 Mos.19:5-6) med rätt att besitta andra folks land från Nilen till Eufrat ( I Mos. 15:18-21 ), ty om så inte vore fallet skulle sionisterna självfallet inte ha valt Palestina. Sionisterna använder Gamla Testamentet som lagfart för att lägga beslag på palestiniernas land, ett sedan årtusenden bebyggt land, och fördriva och förslava palestinierna. För övrigt har alla ledande sionister som Theodor Herzl, Chaim Weizmann, David Ben-Gurion, Golda Meir, Menachem Begin och nuvarande israeliska premiärministern Yitshak Shamir vid upprepade tillfållen försäkrat att judendomens herre och Gud givit dem detta land (Palestina/Israel) i ett heligt löfte. Autentiska citat har återgivits i Radio Islam och finns att läsa i boken "Vad är Israel?", utgiven på Kultur Förlag, Stockholm.

Sionisterna har inte bara samarbetat med nazisterna, sionism och nazism är lika. Vad är då sambandet mellan sionismen och nazismen? I korthet följande:

herrefolksmyten (att det egna folket har högre rätt att härska över andra folk), rasismen ( att det egna folket måste hållas rent från beblandning med andra folk och är av högre värde än andra folk), makt- och våldsdyrkan (att den militära styrkan legitimerar rätten att besitta andra folks territorier), egenmäktigheten (gentemot världssamfundet NF eller FN och den internationella opinionen ) och dessutom en inneboende strävan efter världsmakt eller rentav världsherravälde. Sionismen går här faktiskt längre än nazismen, eftersom sionismen genom Världssionistiska organisationen och mängder av underorganisationer som ADL (Anti Defemation League) och AIPAC (American Israeli Public Affaits Committee) aggressivt och målmedvetet verkar för Israel och dess intressen i andra länder, främst genom att binda upp så många stater som möjligt till Israel, främst supermakten USA. Det kan för övrigt nämnas att flera framstående judiska intellektuella, däribland professor Israel Shahak, f d koncentrationslägerfange i Auschwitz och bosatt i Israel, ständigt talar om "det nazistiska eller nazifierade Israel". Skulle då denne högt värderade israel, ledaren för den israeliska medborgarrättsorganisationen, vara "antisemit"? Han talar nämligen om sionismen som den judiska nazismen (se boken Vad år Israel? sid.l56).

3. Att sionisterna "helt dominerar massmedia", främst i USA men även i många västeuropeiska stater har framhållits i Radio Islam beträffande Mellanösternkonflikten, däremot inte generellt sett. Men det bör noteras att Radio Islam inte har hämtat denna åsikt från några illasinnade och fördomsfulla s k antisemiter, utan från judiska källor, bl a från den välkända judiska tidskriften Iewish Cronicle i London och Jewish Press i New York. En synnerligen ingående redovisning av det sionistiska greppet över ledande amerikanska massmedia lämnas av den kände judiske författaren Alfred Lilienthal i dennes digra och väldokumenterade bok på över 900 sidor, The Zionist Connection, som utgivits i USA, Kanada, England, Nya Zeeland och Australien. Det gäller här i denna bok en massiv faktaredovisning. Skulle då detta vara "antisemitism"?

4. Slutligen påstår Svante Lundgren, som tanklöst förläst sig på Svante Hanssons partsinlaga, att det skulle vara "antisemitism" att påpeka sionisternas krav på diasporajudarnas lojalitet till Israel, att dessa skall se Israel som sitt fädernesland och att därmed lojaliteten till de länder där de bor och är medborgare kommer i andra hand och aldrig får komma i konflikt med deras lojalitet till Israel. Om det är "antisemitism" att påpeka detta sakförhållande, så innebär det att de ledande sionisterna i och utanför den judiska staten Israel är "antisemiter", och detta i än högre grad, eftersom de energiskt verkar för denna alla judars lojalitet till den judiska staten Israel. Svante Lundgren/Svante Hanssons påstående här är fullständigt befängt. Sionisterna och antisemitema syftar till samma sak: att beröva judarna deras medborgerliga rättigheter i länderna där de bor och tvinga dem att flytta till Israel. Radio Islam tar energiskt och konsekvent avstånd från all antisemitism liksom från all rasism, även från den judiska rasismen mot palestinierna, och allt främlingshat. Om vi vore antisemiter, skulle vi naturligtvis förvägra judarna i Sverige liksom i andra länder samma rättigheter som andra medborgare oavsett härkomst eller trostillhörighet. Också i Palestina hävdar vi att judar skall ha samma rättigheter som muslimer och kristna oavsett politisk eller religiös uppfattning.

Den judiska staten Israel däremot respekterar inte detta, utan diskriminerar landets ursprungliga befolkning så långt att denna stat vägrar de 2.5 miljoner palestinier som fördrivits av sionisterna rätten att återvända, medan judar från hela världen automatiskt far medborgarrätt i Israel och som s k bosättare på Västbanken och i Gaza tränger undan de därvarande palestinierna.

Det är den grunden orättfärdiga judiska/sionistiska staten Israel som väcker alla rättsinnade palestiniers och alla muslimers protester. Och det är detta som Radio Islam givit och alltjämt ger uttryck åt och belyser meta ingående, utan taktiska skygglappar.

Ahmed Rami Hufvudstadsbladet 05/09/88

 

70

"JUDEN" LARS GUSTAFSSON

 

Den 9 december 1988 öppnar Svenska Dagbladet ledarsidan på vid gavel för en person vid namn Lars Gustafsson. Gustafsson gör ett hatiskt utfall mot den svenska regeringen för att denna bjudit in Yassir Arafat till Stockholm. Angreppet begränsas dock inte till statsministern och utrikesministern, Sten Andersson, utan gäller hela socialdemokratin, även i förfluten tid. Den mördade Olof Palme utpekas försåtligt. Sett i sin helhet andas Gustafssons artikel ett hot mot, och en varning till hela den svenska nationen. Mot bakgrund av Gustafssons tidigare skriftställningar skall vi se att allt detta 'år av mycket stort intresse.

Först några ord om personen Lars Gustafsson: Lars Gustafsson är bördig från den ursvenska västmanländska bygden. Han är akademiker med filosofi som specialitet, och har utgett ett antal verk med betydande intellektuell skärpa och på hög litterär nivå. Hur han blivit försvuren åt sionismens sak är inte närmare känt. Måhända har han, som litteratör, insett att det underlättar, att stå på god fot med judiska intressen om man vill komma till tals i massmedia och fa sina verk förlagda. Hur som helst så genomgick Gustafsson för några år sedan en rituell konvertering till judendomen. Västmanlänningen Gustafsson kan således när han så önskar sälla sig till de israeliska kolonisternas skara i Palestina - dvs "återvända" till Israel.

Som förklaring till sin konvertering orerar Gustafsson mycket om att judendomen är den enda religion som sätter moralen över makten. Vilken moral, som står över den judiska bestialitet i folkmordets Palestina, har dock Gustafsson inte upplyst oss om. Över huvud taget har Gustafsson en förunderlig förmåga att göra sig obefintlig när judiska övergrepp mot palestinier och andra oskyldiga avslöjas - bara för att, likt gubben i lådan, dyka upp när palestinska motståndshandlingar skall fördömas. En avancerad variant av det indiska reptricket, således.

De flesta svenskar sätter förmodligen Per Ahlmark, som den främste sionistiske/israeliske agenten i landet. Här måste dock utfärdas en varning. Förvisso matchades Per Ahlmark tidigare av sionisterna, som deras skyltdocka i Sverige - bakom vilken de i lönndom skulle kunna dra i den verkliga maktens trådar. Man lyckades ju också med den häpnadsväckande bedriften att placera Ahlmark som vice statsminister i Fälldins regering. Liksom alla agenter av detta slag är Ahlmarks uppgift och funktion att likt en robot reagera på operatörernas minsta knapp - tryckning, och uppdragsgivare. Lämplig för en sådan uppgift är en osjälvständig och inte alltför begåvad person. Det har ju heller aldrig varit möjligt att tvätta bort den nimbus av pajas, som alltid vidlådigt herr Ahlmark. Ahlmark var således påtänkt för samma roll, som senare decenniers amerikanska presidenter spelat och t ex Storbritanniens premiärminister under andra världskriget, Winston Churchill. Denne senares främsta bedrift lär ha varit, att varje dag före lunch liggande i sin säng knäcka en flaska whisky.

Lars Gustafsson är en person av en helt annan dignitet än Per Ahlmark. Ingen har någonsin kallat honom pajas. Efter sin konvertering till judendomen har Gustafsson kunnat rota sig i USA, där man ordnat hans timliga försörjning genom en professur vid ett universitet. Hans verkliga position vet givetvis endast hans uppdragsgivare. Det är dock uppenbart att han är ytterst väl insatt i stämningar och diskussioner inom de högsta judiska kretsarna i USA, och att han tilldelats uppgiften som någon slags sambandsofficer gentemot Sverige.

Vad vet vi då om Lars Gustafssons aktiviteter? Jo, till de uppdrag han fått hör att försöka borsta upp Per Ahlmarks söndervittrande anseende. Detta var tänkt att ske bl a genom att lansera Per Ahlmark som en kulturpersonlighet, närmare bestämt som poet. Det måste ha krävts starka påtryckningar för att förmå Gustafsson att ge sig in i denna tragikomiska historia. Givetvis slutade projektet i ett pinsamt fiasko. Efter ett antal publiceringar, bl a av en brevväxling mellan Gustafsson och Ahlmark, framstod Ahlmark bara än tydligare, som den förvuxna gymnasist han mentalt alltid har varit. De löjeväckande försöken att lansera Per Ahlmark, som kulturpersonlighet, fick avbrytas och begravas i tystnad. Sionisterna tycks nu söka vägar att göra sig av med Ahlmark, en situation, som erfarenhetsmässigt måste innebära betydande personliga risker för denne fd vice statsminister.

Vi nämnde ovan, att Gustafsson i sin utgjutelse över Arafats besök, passade på att även angripa den så tragiskt bortgångne Olof Palme. Det är här Gustafssons agerande blir så intressant. Före lönnmordet på Olof Palme var Lars Gustafsson nämligen en flitig skribent i svensk press med hatfyllda inlagor riktade mot socialdemokratin och Sverige som helhet. Orsaken till dessa attacker på Sverige var uppenbarligen den förståelse som från detta land visades de så barbariskt förtryckta palestinierna. Gustafssons skriverier var bata ett led i en samordnad kampanj, vilken som bekant fick sin höjdpunkt då skränande judiska ungdomar överöste Olof Palme med spottloskor och okvädningsord i Storkyrkan i Stockholm. Detta skändande av landets högste ämbetsman i en kristen helgedom mitt i landets huvudstad är ju i sig en oerhörd händelse. Vi skall här påpeka, att de skyldiga judiska ungdomarna, inte är en lös hop ligister, utan den svenska filialen av en väl organiserad kår av judiska stormtrupper.

Förebilden, Jewish Defence League (JDL), bildades i New York av den senare så bekante rabbinen Meir Kahane. Kahane är nu verksam i Israel, där han gjort sig till talesman för den opinion, som helt sonika vill kasta ut alla palestinier från Israel. Dessa judiska insatsgrupper är aktiva i såväl USA som Västeuropa, och har vid flera tillfållen använts mot personer, som ansetts stå de judiska intressena emot. Särskilt utsatta är sk revisionister, dvs historiker, forskare, universitetsprofessorer och andra, vilka ifrågasatt den sk Förintelsen eller Holocaust. På meritlistan finns hot, misshandel, mordbrand och mord. Vi kan påminna om att enligt judendomen är dödandet av en goj, således en icke-jude, en MITZVA, dvs en god gäming till Jahves ära.

Efter det professionella mordet på Olof Palme inträffar något märkligt: Lars Gustafssons hatskriverier upphör plötsligt! - för att återupptas, då Arafat åter bjudits in till Stockholm!

Låt oss nu göra klart, att det finns ingen rimlig anledning att rikta personliga misstankar mot Lats Gustafsson rörande mordet på Olof Palme. Nej, hans roll är säkert en helt annan. Vad som är intressant är att vi här har att göra med en person, som är ytterst väl förtrogen med vad som rör sig i de högsta kretsarna inom USAs judenhet. Uppenbarligen också en person, som på uppdrag, lämnar avpassade budskap till Sverige. Hans senaste artikel i Svenska Dagbladet är ett skolexempel, och en provkarta på de argument, som man söker prångla ut från centralt sionistiskt håll.

Det är många frågor vi borde ställa oss: Varför tystnade de sionistiska hatskriverierna efter Olof Palmes död? Och varför tas de nu upp igen, då Arafat åter bjudits in till Stockholm? Borde inte detta vara förhållanden för utredningen om palmemordet att närmare klarlägga?

Mordutredarna borde väl också ta sig en titt på vilka, som under senare år, riktat mordförsök mot höga ämbetsmän. Försöket att mörda Libyens president Moammar Gadaffi misslyckades visserligen, men säger det inte en del att man kan kommendera ut supermakten USAs krigsmakt för sina syften? Och mordet på PLOs Abu Jihad är väl i färskt minne? De, visserligen inte fysiska, attackerna på Österrikes president Kutt Waldheim säger väl också något. Österrike var ju tidigare det land, vid sidan av Sverige under Olof Palmes tid, som främst förde fram palestiniernas sak i Europa. Till saken hör ju också att den ytterst ansvarige för mordet på FN-medlaren Folke Bemadotte, i dag, innehar den judiska statens högsta ämbete, liksom att mördarna i Israel hyllas som hjältar, för denna sk nödvändiga avrättning.

Till sist: Sionisterna i USA ser tydligen allvarligt på utvecklingen i Sverige. Man har nyligen sänt hit en särskild agent, formellt i skepnad av rabbin.

 

71

EN ANVÄNDBAR TEORETIKER

 

Högerorganet Svenska Dagbladet öppnar då och då sina spalter för Göran Therborn, professor i statskunskap och sociologi, vilken gjort sig känd som en utpräglad vänsterideolog. Man frågar sig varför det moderata Svenska Dagbladet på detta sätt låter en röst från vänstern komma till tals? Är det en strävan efter en fri och allsidig debatt? Nej, knappast. På den punkten skiljer sig Svenska Dagbladet inte från övriga svenska massmedier.

Nej, förklaringen är en helt annan. Om man insett att Svenska Dagbladet, och inte minst dess kultutsida, fungerar som ett av sionismens främsta språkrör här i landet, blir svaret enkelt. Göran Therborn är nämligen användbar.

Den 19 maj 1988 går Therborn i en understreckare till storms mot en tidigare understreckare, som Göran Albinsson Bruhner skrivit om Sydafrika. Mitt syfte är inte att ta ställning i dispyten mellan de två debattörerna om Sydafrikafrågan. Det är i båda fallen fråga om välskrivna artiklar. Nej, det intressanta, som jag skall söka belysa, är hur Therborns inlägg på ett försåtligt sätt blir ett kraftfullt stöd för sionismen och Israel -utan att vare sig ordet sionism eller Israel ens nämns i hans artikel.

Therborn gör i sin artikel en klar och väldokumenterad expose över rasismen, med utförliga referenser till nazisternas judeförföljelser och dagens förhållanden i Sydafrika. Vad professor Therborn dock "glömmer bort" i sin vetenskapligt lärda analys är några som helst referenser till sionismens rasistiska ideologi och därav följande praktik i staten Israel. En rasism i den mest brutala tillämpning om vilken vi dagligen far rapporter. Men, som sagt, allt som berör sionismen och Israel tycks ha gått professor Therborn förbi.

Vad Therborn åstadkommit är således en skenbart vetenskaplig och uttömmande analys av rasismen, vilken inte inkluderar sionismen. Den godtrogne läsaren bibringas följaktligen den uppfattningen att vetenskapligt sett kan inte sionism, och därmed den ideologiska grunden för staten Israel, betraktas som utslag av rasism.

Frågan huruvida den intellektuelle teoretikern Therborn själv är medveten om vilka intressen han tjänar kan givetvis bara besvaras av honom själv. Konstatetas kan bara att han mycket väl kan handla i god tro. Han ingår då bara i den arme av västerländska intellektuella akademiker, som så lätt drabbas av den yrkessjukdom, vilken innebär förmågan att kunna förtränga den verklighet som inte låter sig passas in i de för dagen gällande teorimönstren. För uppdragsgivaren är förstås en ovetande hantlangare alldeles särskilt användbar.

Vad har då sionisterna vunnit med professor Therborns utläggning? Jo, man har i vetenskaplig dräkt till synes fått en bekräftelse på att sionismen inte är rasistisk.

 

72

ISRAEL - EN SKAM

 

"Jag skäms över mitt land", säger Svenska Dagbladets Israel-korrespondent Cordelia Edvardson i en stor rubrik i en helsides-artikel i Aftonbladet lördagen den 29 oktober 1988. Men är då Israel hennes land? Hon lever visserligen där sedan 1973. Men hon bekänner själv att hon inte är israelisk medborgare - det svenska medborgarskapet passar henne bättre. Corderlia Edvardsons son Simon är emellertid israelisk medborgare - och i Aftonbladets vördnadsfulla artikel om henne heter det:

"Som alla andra israeliska mödrar får Cordelia finna sig i att hennes son är inkallad mellan en och två månader per år".

Hur är det egentligen? Är Cordelia israeliska därför att hon bor där sedan 15 år och därför att hennes son är israelisk medborgare? Eller är hon, trots allt svenska, eftersom hon ändå har svenskt medborgarskap och skriver för Svenska Dag-bladet på - det bör erkännas - utmärkt svenska? Vet hon vare sig ut eller in?

Här har vi den judiska kluvenheten i sin prydno, som ju tillkommit genom de sionistiska judarnas rov av Palestina och utropandet av den judiska staten Israel för över 40 år sedan! En schizofren situation som lägger ytterligare börda på judarna - och som de inte gärna kan skylla ifrån sig på de andra folken, på vad de brukar kalla "antisemiterna"!

Så här säger Cordelia Edvardson i Aftonbladet:

"Alla judar, var de än befinner sig i världen, vill se Israel som en del av sig själv. Därför förnekar de eller försöker hitta försvar för det som händer där nu."

Detta uttalande är intressant att notera av två skäl:

För det första är det ett erkännande av den sionistiska kardinalsatsen: att alla världens judar, var de än bor och vilket medborgarskap de än har, är en del av Israel! Alltså, att alla judar är primärt lojala till den judiska staten Israel och kan därmed självfallet inte vara lojala till de stater där de har medborgarskap om dessa stater på ett eller annat sätt skulle frondera sig mot Israel som Sverige t ex gör mot Sydafrika för apartheidsystemet. Om Sverige skulle - vilket vore både logiskt och rättvist - fördöma Israel för dess judiska rasism och genomföra bojkott mot Israel, så skulle judarna i Sverige kraftfullt protestera och ta Israels parti mot Sverige! Alla vet detta. Men man håller tyst om det. Nu erkänner den respek-terade judiska journalisten Cordelia Edvardson att det förhaller sig just så.

Dessutom legitimerar judendomen gettoisering, rasism, egoism, rov av andra folks land samt arrogans, aggression och idéen om att judarna är överlägsna alla andra folk och har rätt att röva grannfolkens land och förinta eller förslava grann-folken. Vi ber att få påpeka att detta är inga judefientliga eller antisemitiska påhitt, utan det är vad judarna själva säger i sin heliga bibel där deras gud, Jahve, befaller de m att just förinta eller förslava alla de folk som han ger i judarnas våld. Här är ett belysande citat från den judiska bibeln, t o m från dess allra heligaste avsnitt, Torah, den judiska lagen, nämligen i Femte Moseboken, 7:e kapitlet, vers 16, där det står:

"Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet:"

Om detta hade sagts av en vansinnig och maktgalen bandit-ledare eller av någon stackars mentalpatient som lider av svårartad tvångsneuros och förföljelsemani, så hade man lugnt kunnat avfärda saken. Men nu råkar det stå i Bibeln, i juden-domens bibel, i judendomens heligaste lag, Torah, och det är deras Gud, Jahve, som befaller detta till sitt utvalda folk i sin främste profet Moses mun - och då blir saken genast viktig och alls inte ointressant. Inget som man bara kan gå förbi och rycka på axlarna åt. Allra minst kan palestinierna nonchalera detta, detta folk som berövats sitt land just av judarna och so m sedan dagligen och stundligen utsätts för de grövsta övergrepp av dessa väpnade israeliska judar. Därför protesterar de våldsamt och vill väcka vår uppmärksamhet på denna vanvettiga och grymma orättvisa - och för att något förstå palestiniernas lidanden och oupphörliga förnedring har Aftonbladet i samma nummer, alltså lördagen den 29 oktober 1988, på ett helt mittuppslag en artikel med följande rubrik "De mördade min bäste vän", där det berättas att tvååriga palestiniern Hanin, tillhörande en palestinsk flyktingfamilj i Södertälje, gråter när hon just fått veta att hennes bäste vän, en fyraårig palestinsk pojke Dia skjutits ihjäl av israeliska soldater - rena barnamordet! Vad är väl detta om inte rena hysteriska barbariet!

Palestinier som vi har kontakt med här på Radio Islam ber oss att försöka åskådliggöra hur palestinierna verkligen upplever det judiska tyranniets Israel. Tänk er, att några baltiska flyktingar i Sverige i desperation dödar några sovjetiska officera-re på besök i Sverige vid en militärmanöver - och att Sovjet till följd av detta skulle företa en rad s k repressalieaktioner och dåna hit till Sverige med ett massivt uppbåd av bombplan och bomba några flyktingläger här och där i Sverige och på vägen släppa kvarvarande bo mber över Tensta, Rinkeby och Södertälje där det bor rätt många flyktingar, även om det inte är så många baltiska flyktingar just där - och Sovjet skulle upprepa dessa repressalieaktioner tre gånger inom loppet av en vecka. Dessutom skulle Sovjet bomba sönder alla de svenska kärnkraftverken, eftersom Sovjet misstänker att det nog kan tillverkas atombomber där. Vad skulle svenska folket och svenska regeringen och de svenska oppositionspartierna säga om detta? Och vad skulle svenska folket tycka och tänka? Skulle man stillatigande och helt passivt och undergivet finna sig i allt detta och hysa den största och varmaste förståelse för andra länder som sade till Sverige: Visst är det djupt beklagligt det som hände er, men ni får förstå att Sovjet inte kan acceptera den terrorism som utövats från svenskt territorium och vi ber er svenskar att inte låta våldets spiral öka, för det leder ju ingen vart!

Vi kan ta ett mera konkret jämförande exempel: Låt oss tänka oss att Sovjet bara tar hela den svenska kustremsan och alla kustlandskapen, från Skåne upp till Norrbotten, alltså utmed Östersjön, Ålands hav och Bottniska viken, och att Sovjet med våld driver iväg alla svenskar till de västra landskapen, ungefär hälften av Sveriges befolkning fördrivs. Kvarvarande svenskar skulle degraderas till andra klassens medborgare och på inga villkor få sina anhöriga som flytt eller bott i de sovjetockuperade delarna att återvända samtidigt som sovjetiska medborgare fritt skulle strömma in i dessa delar av Sverige. Skulle svenskarna då finna sig i detta och hysa den allra största förståelse, om övriga länder förmanade svenskarna att inte göra motstånd och inte sträva efter att återfå sitt eget land i dess helhet? Samtidigt skulle de svenskar som ändå gör motstånd utsättas för ständiga övergrepp och små svenska barn, gamlingar och kvinnor skulle utsättas för ockupationsmaktens soldaters grymma order som går ut på att knäcka deras ben skjuta med ömsom skarp ammunition på dem, ömsom med plastkulor som antingen dödar eller invalidiserar dem. På nätter-na skulle ockupationsmaktens soldater och väpnade horder av inkräktande s k bosättare tränga in i svenskarnas hus och våningar, köra ut dem och spränga sönder deras hus eller forsla iväg dem till koncentrationsläger utan dom eller rannsakan där de skulle utsättas för den mest vedervärdiga tortyr! Skulle svenskarna finna sig i detta och säga: Ack, vi måste erkänna realiteterna, Sovjet har en särskild gud som lovat sovjetfolket Sverige som en del av sitt heliga och utlovade land, och det måste vi böja oss för. Sovjet är ändå världens första och största socialistiska stat - och det är något mycket fint och respektabelt som vi borde förstå att böja oss för!

Skulle svenskarna finna sig i detta?

Naturligtvis inte! Sådana trälar och fega, ynkliga kräk som böjer sig för den brutala och orättfärdiga övermakten är inte svenskarna. De skulle bjuda motstånd ända tills inkräktar-na har körts ut ur landet. Eller hur?

Visst är det så!

Men varför skall då inte palestinierna få bjuda sitt yttersta motstånd mot den sionistiska inkräktarstaten Israel? Varför?

Att bekämpa orättvisan och våldets övermakt är en bjudande plikt för alla folk. För palestinierna liksom för svenskarna! Och skall övermaktens arrogans kunna bekämpas här i världen, så måste vi hålla ihop och visa vår solidaritet med dem som bekämpar orättfärdigheten och våldets arrogans. Palestinierna för en sådan kamp, och de väntar på vår solidaritet - en solidari-tet som måste avkrävas de olika politiska partierna i Sverige liksom i andra länder i världen för att påverka regeringarna att gemensamt ställa allt starkare krav på Israel att gå in i fredsförhandlingar, till att börja med om att dra sig tillbaka från de sedan 1967 ockuperade Västbanken och Gaza liksom göra hela Jerusalem till en internationell stad, öppen för alla de tre religionerna: kristendomen, islam och judendomen - under FN-kontroll! Därefter får det bli en förhandlingsfråga, när Israel skall upplösas som en rent judisk rasiststat och övergå till en demokratisk palestinsk stat med lika rättigheter för judar och palestinska araber, lika rättigheter för alla trosrikt-ningar: judendom, islam och kristendom! Någon exklusivt judisk stat på ett erövrat palestinskt land kan aldrig bestå i längden - ju förr de israeliska och i utlandet bosatta judarna inser detta, desto bättre för freden och samförståndet.

Till sist: Visst är det bra att Cordelia Edvardson skäms över Israel för dess övergrepp - man är tacksam för litet när det gäller de israeliska judarna. Men Cordelia måste gå ett steg till och skämmas över hela Israel från dess början för över 40 år sedan - det började med fördrivning och massmord på palestinier och rövandet av palestiniernas land. Det bör Cordelia skämmas för. Ty gör hon inte det, utan börjar skämmas först i och med det palestinska folkupproret för drygt 11 måna-der sedan, då är hon inte trovärdig: förtrycket mot palestinierna har pågått hela tiden och det är israelerna, de sionistiska judarna som har begått förtrycket, inte några fantomer! Att stjäla ett annat folks land, driva iväg tre kvarts miljon av detta folk och sedan fortsätta att topprida och plåga detta folk - det är något att skämmas över från första början! Cordelia Edvard-son med sina skamkänslor för vad judarna gör, är inte trovärdig!

 

73

SIONISTERNAS LÖGNER

 

Det är ett mischmasch av lögner och personangrepp som den sionistiske skribenten Jackie Jakubowski har kokat ihop och som Expressen har upplåtit två helsidor för att publicera ( l9/10/87). Denne Jakubowski, som är redaktör för Judisk Krönika, angriper bland annat Christopher Jolin, en av tiotals personer som medverkat i Radio Islam, för att misstänkliggöra Radio Islam med dess starka engagemang för de fördrivna och förtryckta palestinierna - sedan snart 40 år och än i denna dag.

Radio Islam ger faktiskt information om dagens tragedi i Palestina, där sionisterna är dagens nazister. Vi är emot både antisemitism och sionism, som vi betraktar som två rasistiska ideologier. Andra världskriget slutade för över 43 år sedan - men det är hotet av ett tredje och mycket värre världskrig, ett kärnvapenkrig, som vi står inför med den explosiva situationen i Mellanöstern. Att informera för att finna en lösning på denna ännu olösta konflikthärd ser Radio Islam som en viktig uppgift.

Till Jakubowski, Ahlmark och deras sionistiska uppdragsgivare och meningsfränder vill jag säga: Radio Islam är väl medveten om andra världskrigets tragedi och att detta fruktansvärda krig skördade bortåt 55 miljoner människoliv. Vi vördar de dödas minne men vill inte göra vare sig politik eller affår av denna tragedi. Dessutom: arabvärlden och vi muslimer deltog inte i detta krig, också vi var dess offer, imperialismens offer. Det är inte det förflutnas tragedier som angår Radio Islam, vad som gjorts kan inte göras ogjort. Det iu dagens tragedier och hot som engagerar oss och som går att göra något åt.

Radio Islam svarar inte för vad som kan ha sagts i ett privatbrev, vi respekterar privatlivets helgd och snokar inte i vad privatpersoner sinsemellan säger eller skriver och vi bedriver ingen åsiktsregistrering. Detta är fullt i överensstämmelse med svensk grundlag.

För övrigt finns det inget offentligt åsiktsregister i Sverige som det gör i Polen och Israel. Jakubowski ägnar sig åt privat åsiktsregistrering i samförstånd med sina sionistiska uppdragsgivare utomlands. Sådant fördömer vi.

* Artikel publicerad i Expressen 3/11/1987

Så Jakubowskis lögner:

1. Jakubowski ljuger när han uppger att pseudonymen "Per Pettersson", som medverkat i Radio Islam, skulle ha haft "haft ett förflutet inom diverse sekter" - några som helst belägg för detta kan Jakubowski inte framföra. Jag kan här även avslöja att Jakubowski dessutom gör sig skyldig till kriminell utpressning, när han med en bulvan tilltvingat sig ett privat brev från Jolin till denne "Pettersson" med löfte att därmed bevara dennes anonymitet.

2. Jakubowski ljuger när han påstår att "Per Pettersson" skulle ha "tått betalt av Ahmed Rami". (Han har aldrig fått ett öre av mig!) Radio Islam är ekonomiskt självbärande - utan offentliga eller andra ekonomiska bidrag - och har inte råd att arvodera sina medverkande.

3. Iakubowski ljuger när han uppger att den grupp frihetsälskande officerare i Marocko 1972, som jag tillhörde, hade planerat att skjuta ned kungens Boeingplan. I ett flertal tidningsintervjuer i Sverige liksom i bl a Frankrike (också i ftansk TV) har jag redovisat att vår plan var att med några snabba jaktplan tvinga ned kungens flygplan till ett visst militärflygfält i Marocko, därefter arrestera kungen med hans närmaste män och ställa dem inf6mätta. Vår uppgift var att skipa rättvisa och införa ett fritt demokratiskt samhällsskick i Marocko. Att vår plan misslyckades och att sedan elva av oss deltagande "kuppmän" avrättades är en annan historia.

4. Jakubowski ljuger när han påstår att "bakom Radio Islams sändningar står Christopher Jolin". Det är jag och endast jag, Ahmed Rami, som är ansvarig utgivare och följaktligen står bakom Radio Islam. I åtta månader har Radio Islam haft sändningar i Stockholms Närradio. Christopher Jolin har medverkat som många andra från alla politiska riktningar. Christopher Jolin endast en av många som har medverkat i Radio Islam bland vilka märks ett flertal andra framstående personer som fritt fått komma till tals i långa intervjuer på uppemot två timmar: biskop Krister Stendahl (som är en vän till Israel), professor Ian Hjärpe i Lund (som är expert på islamisk kultur), syster Marianne (som gjort uppmärksammade insatser för utvisningshotade flyktingar i Sverige), SSU-ordföranden Anna Lindh, riksdagsledamöterna Maria Leissner (fp) och Rune Backlund (c), för att bara nämna några utöver Jan Myrdal, Jan Guillou, Per Gahrton och Sigbert Axelsson, som Jakubowski omnämner i sitt opus. Allt vad Christopher Jolin har sagt inom yttrandefrihetsramarna i Radio Islam har mitt fulla godkännande. Vad han skrivit eller sagt i andra sammanhang för fem, tio, femton, tjugo el-ler trettio år sedan hör inte hit. Som alla andra svenska medborgare har han undantagsenlig rätt att framföra sina åsikter.

Utrymmet medger inte här ytterligare exemplifieringar på och kommentarer till Jakubowskis många andra lögner - var och en må dra sitta egna slutsatser om vad denne redaktör för Judisk Krönika står för i fråga om sanningshalt och karaktär.

Istället för att hålla sig till själva sakfrågan, den palestinska frågan och sionismen, söker sionisten Jakubowski avleda uppmärksamheten därifrån genom att misstänkliggöra sin för honom och hans gelikar förhatliga meningsmotståndare, Radio Islam, genom att beskylla den för samröre med en föregiven "antisemit", Christophet Jolin. Detta djupt komprometterande propagandatrick, "guilt by association", beryktat bl a under den ökände amerikanske senatom Joseph McCartrs häxprocesser mot föregivna kommunister, tillämpar Jakubowski fullständigt ogenerat för att komma åt Radio lslam. För honom gäller det inte att gå i svaromål och föra en seriös debatt, utan han smutskastar lömskt sina meningsmotståndare och tror sig därmed kunna vinna poäng med det yttersta syftet att med en hetskampanj mot JK försöka stoppa Radio Islam.

I sin iver att misstänkliggöra Radio Islam har Jakubowski lekt amatördetektiv å la Kalle Blomqvist när han granskat diverse originalmanuskript till mina artiklar och sedan jämfört dessa med "ett brev undertecknat Chdstopher Jolin", varefter Jakubowski låtit tillkalla "teknisk expertis", som funnit att samma skrivmaskin "med nästan fullständig säkerhet " måste ha varit i farten.

Vad är detta för larviga "avslöjanden"? Det är ju jag som står för artiklarna, för varje ord!

Det är innehållet, sakfrågor som skall bemötas, det gäller inte vilken skrivmaskin eller vem som renskrivit dem.

Jakubowski gör ett stort nummer av att Christopher Jolin och "Per Pettersson", som medverkat i Radio Islam, framträtt under pseudonym - som om detta vore skamligt eller brottsligt. I en rättsstat har varje medborgare tätt till anonymitetsskydd, vilket Jakubowski antingen inte känner till eller också inte vill respektera. Radio Islam har utsatts för bombhot och dess medverkande har utsatts för skilda hotelser, varför de kan ha fullgoda skäl att vilja framträda anonymt, under antaget namn -men med min kännedom och med mitt godkännande.

Jakubowski söker också göra gällande att det skulle vara något skumt eller otillåtet att Radio Islam granskar vissa ställen i Gamla Testamentet för att påvisa och förklara vissa samband mellan judendomen och sionismen. Som om bibelkritik, som bedrivits vetenskapligt i över hundra år, och religionskritik skulle vara något kriminellt eller moraliskt förkastligt. Tycker Jakubowski att Darwin var en ärkeskurk och antisemit när han påvisade att Bibelns skapelseberättelse inte stämmer med vetenskapliga iakttagelser och rön? Kan Jakubowski påvisa att vi i Radio Islam har återgivit ett enda citat från Gamla Testamentet felaktigt eller vantolkat det, så är han välkommen att framföra sina genmälen i Radio Islam.

Radio Islam är för yttrandefrihet och välkomnar alla intresserade till fri debatt. Vi har inbjudit också våra hätskaste meningsmotståndare att fritt framföra sina åsikter i Radio Islam - men både Per Ahlmark och överrabbinen Morton Narrowe har kategoriskt avböjt att medverka.

Med sin lögnspäckade hetsartikel har Jackie Jakubowski, en judisk flykting från det totalitära Polen, visat att han totalt missförstått den demokratiska frihet som han åtnjuter i Sverige: han saknar varje respekt för sina medmänniskors personliga integritet och han missbrukar åsiktsfriheten här i Sverige till att bedriva skamlöst åsiktsförtryck.

Per Ahlmarks hatartikel påföljande dag i Expressen är om möjligt än mer misskrediterande. Han fortsätter med sitt gläfsande och skällande på Radio Islam i gammal välkänd trall - han flyger till exilsionismens huvudcentrum New York, där han sammanträffar med sin käre vän och välgörare Elie Wiesel, beryktad för att som god efterföljare till Menachem Begin ha fatt Nobels fredspris på cirka 2 miljoner kronor. Wiesel är, i den arabiska och muslimska världen, ryktbar som en sionismens Goebbels. Bland annat var han - liksom Begin -Irgunterrorist i Palestina, vilket dokumenterats av professor Israel Shahak, som leder gruppen för mänskliga rättigheter i Israel.

Det bör noteras att Per Ahlmark inte är en så självuppoffrande sionistisk idealist. Han är nära uppbunden till den stora amerikanska sionistorganisationen Anti Defamation League (som PA även omnämner i sin artikel), vilken har förgreningar i London och Paris och som förfogar över mycket stora ekonomiska resurser för sionistisk propaganda.

Ahlmark gick i bräschen för att Elie Wiesel skulle fa Nobelpriset, i litteratur eller fredspriset, och när Wiese) belönades, gav han Ahlmark sin ekonomiska erkänsla: en "gåva" på 230 000 kr som "Jerusalems försvarare".

Ahlmark berättar också - mycket avslöjande - om ett frukostsammanträffande med Israels FN-ambassadör, som uttalade missnöje med att Sverige tillåter den lilla närradiosändaren Radio Islam i det avlägsna Stockholm. Per Ahlmark instämmer med stor tacksamhet i detta och anser att den från regering och partier fristående justitiekanslern i Sverige skall rätta sig och packa sig efter vad Israels FN-ambassadör tycker och säger, ty annat vore väl skam på torra land!

Man kan inte annat än häpna över Per Ahlmarks totala aningslöshet inför vad en rättsstat är - eller är det fräckhet? Här flyger Ahlmark till den sionistiska internationalens ledare Elie Wiesel och till en främmande makts diplomat i New York för att inhämta stöd för att utöva påtryckningar på Sveriges rättsväsen - allt för att stympa yttrandefriheten genom att få Radio Islams röst nedtystad!

Låt oss göra den jämförelsen att en amerikansk publicist skulle bege sig till Sverige för att söka stöd i svenska massmedia och bland svenska regeringstjänstemän för att nedtysta en närradiostation i Tel Aviv eller New York som uttalat en del kritik mot Sverige. Tror Ahlmark eller någon annan att man här i Sverige skulle befatta sig med sådant? Det hela är löjeväckande. Per Ahlmark beter sig som en ömklig landsförrädare i en dålig fars.

Till sist: Radio Islam följer gällande bestämmelser för Stockholms närradiosändare och svensk lag - inte sionismens direktiv!

 

74

 

HUR LÄNGE SKALL ISRAEL HYCKLA?

 

Israel vill inte förhandla om fred utan förhala för att trötta ut motståndarna och ställa dem inför ett fait accompli: att de sedan 1967 ockuperade palestinska områdena nu är israeliska...

Söndagen den 16 april 1989 hade Dagens Nyheter (DN) en intervju med utrikesminister Sten Andersson, där han fördömer de israeliska dödsskjutningarna och säger att Israel begår brott mot folkrätten.

För ett år sedan gjorde Sten Andersson samma uttalande, sedan han personligen bevittnat de fruktansvärda skador som palestinier fått genom israelisk beskjutning och allsköns miss-handel. - Det är för djävligt, sade en märkbart skakad Sten Andersson.

I DN-intervjun fördömer utrikesminister Sten Andersson också den israeliska regeringen för att den vägrar att förhandla med PLO.

Ett halvår tidigare sade Sten Andersson detsamma.

Men trots allt detta - redan för över 20 år sedan, när Israel ockuperade Västbanken och Gazaremsan fördömde den svenska socialdemokratiska regeringen Israel för att man inte återlämna-de dessa områden till palestinierna - så är ändå utrikesminister Sten Andersson optimist och försäkrar i DN-iniervjun:

"Israel är en demokrati; till slut uppstår en folklig opinion fram landet som ändrar den israeliska regeringens inställning." Ack, fromma förhoppningar! Tror Sten Andersson att Israel utan mycket starka internationella påtryckningar frivilligt kommer att utrymma de sedan 1967 ockuperade palestinska områdena Västbanken och Gazaremsan och därmed tvinga de judiska bosättarna att lämna dessa områden som de betraktar som utlovade av sin Gud och för evigt judiska? Tror verkligen Sten Andersson att någon israelisk regering skulle våga ta den interna judiska strid som detta skulle leda till i Israel? Och tror Sten Andersson att Israel någonsin frivilligt kommer att förhandla med PLO som självfallet kommer att kräva av Israel full gottgörelse för alla de hundratusentals palestinier som fått sina hem skövlade och sin mark bestulen av Israel, bara för att nämna ett minimikrav från palestinierna?

Naturligtvis tror inte Sten Andersson på något av detta, han bara hoppas och tror mot bättre vetande.

Vi kan föreställa oss att år 2 000 så står Sten Anderssons efterträdare som Sveriges utrikesminister, kanske nuvarande SSU-ordförande Anna Lindh, på ett offentligt möte och fördömer Israel för dess grymma ockupationspolitik samtidigt som hon hoppas att Israel som demokrati ändå kommer att inse det nödvändiga i att förhandla med PLO - fast då har de judiska bosättningarna hunnit fördubblas och svårigheterna för varje israelisk regering att återlämna dessa områden har minst för-dubblats.

Det hör till ritualen att räkna med Israels "demokrati" och hoppas att en stor israelisk folkopinion skall få en israelisk regering att förhandla med PLO och det hör till de fromma förhoppningarna att tro att en sådan förhandlingsvillig israelisk regering skall överlämna de ockuperade områdena Västbanken och Gazaremsan till palestinierna för bildandet av en palestinsk ministat.

Verkligheten motsäger allt detta och kommer också i fort-sättningen att motsäga detta. Endast om den sionistiska staten genom en världsomfattande bojkott tvingas till förhandlings-bordet kommer Israel att göra det och även då försöka genom-driva sina egna villkor på palestiniernas bekostnad genom att ställa helt orimliga krav på judiska förmåner, under beteckningen "säkerhet för Israel och den judiska statens överlevnad".

Vad en samlad värld måste säga och rätta sig efter gentemot Israel är, för att parafrasera Ciceros berömda tal mot Catilina: - Hur länge skall du Israel, missbruka vårt tålamod? Hur länge skall ditt vanvett få driva sitt spel bland oss? Hur länge skall din fräckhet ges fria tyglar? Märker du inte att dina planer är avslöjade? Ser du inte att dina trick och din omätliga makt-strävan är omintetgjord, eftersom alla nu känner till den...?

 

75

BEN GURION:
VI HAR STULIT PALESTINA

 

Palestinakonflikten är egentligen mycket enkel och uppenbar, fast sionisterna söker dölja den och göra den komplicerad.

De sionistiska judarna har stulit palestiniernas land. Detta uppenbara faktum har även Israels förste premiärminister och det israeliska arbetarpartiets ledare David Ben Gurion öppet erkänt i sina samtal med Nahum Goldmann, ordförande för Världssionistiska organisationen och samtidigt ordförande för Världsjudiska kongressen. I Nahum Goldmanns bok Den judiska paradoxen (sid. 121, som utkom i svensk översäftning i Stockholm 1978 på Tidens förlag, säger David Ben Gurion:

"Varför skulle araberna gå med på fred? Om jag vore arabledare skulle jag aldrig träffa några överenskommelser med Israel. Det är naturligt: vi har stulit deras land. Visst lovade Gud oss det - men vad betyder det för dem? Vår Gud är inte deras. Vi härstammar från det gamla Israel, det är sant, men för över två tusen år sedan - och vad betyder det för dem? Det har funnits antisemitism, nazister, Hitler, Auschwitz - men var det deras fel? De ser bara en sak: vi har kommit hit och stulit deras land. Varför skulle de acceptera det?"

Detta är ett klarläggande och en öppen bekännelse av en jude till en annan, av dessutom en ledande sionist till en annan ledande sionist - utan den sedvanliga sionistiska lögnpropagandan och taktiken, avsedd för den enfaldiga och lättlurade massan som man kan föra bakom ljuset genom att lägga ut dimridåer.

Till mina sionistiska motståndare som Försvarar Israel och dess s k rätt att existera och som energiskt uppvaktat justitie-kanslern För att få honom att väcka detta åtal mot mig och Radio Islam ställer jag frågan:

Hade Ben Gurion rätt eller fel, när han sade att judarna har stulit palestiniernas land? Om han hade rätt i detta, varför vänder ni er då inte mot honom och kallar honom för en lögnare och hetsare mot Israel och judarna? Om han däremot hade fel i detta, varför beskyller ni honom då inte för lögn och förrä-deri mot Israel, sionismen och judarna?

Kort sagt, hur sionister och sionistanhängare än svarar, så har ni sanningen emot er - dessutom Israels förste och högt ärade - i Israel och bland sionister - premiärminister David Ben Gurion!

Alltså, denne David Ben Gurion har erkänt att den sionistiska staten Israel är en inkräktarstat, inte bara en stat som sedan 1967 ockuperat de palestinska områdena Västbanken, östra Jerusalem och Gazaremsan, utan hela det s k egentliga Israel är ockuperat eller rättare sagt stulet från palestinierna!

Lägg även märke till vad Ben Gurion också öppet erkänner, när han säger: "Visst lovade Gud oss (judar) det - men vad betyder det för dem (de palestinska araberna)? Vår (judiska) Gud är inte deras."

Detta är en mycket central och viktig sanning som Ben Gurion här avslöjar men som sionisterna i sin propaganda för särskilt de kristna i västvärlden söker dölja: att judarnas Gud är deras, inte palestiniernas, inte arabernas, överhuvudtaget inte andra folks, endast judarnas Gud.

Vad betyder då detta att judarna håller sig med en särskild judegud? Inget annat än att judarna håller sig med en nationell Gud, inte en universell Gud, en Gud för alla folk!

Då måste man ju fråga sig var man kan få upplysning om denne judiske nationalgud. Självfallet kan man endast finna svaret i judendomen, i den s k judiska religionen, i judendomens heliga skrifter, i den judiska bibeln, Gamla Testamentet, särskilt i judendomens Torah, den judiska eller mosaiska lagen, som omfattar de fem Moseböckerna och där kan vi ju klart och tydligt läsa att judarna utlovats ett land som ska sträcka sig fran Nilen till Eufrat i nuvarande Irak, trots att detta väldiga landområde redan då var bebott av många olika folk (se 1 Mos. 15 kap. verserna 18-21!). Vidare kan man här i judendomens lag läsa på flera ställen att det slutits ett särskilt förbund mellan judarna och deras Gud. I Andra Moseboken, 19:e kapitlet, vers S star det: "Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, så skall ni vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min."

Detta utvalda gudsfolk uppmanas dessutom av sin Herre och Gud att röva andra folks land, plundra andra folk på deras egendomar, döda och massakrera andra folk eller fördriva dem eller förslava dem. Redan i Andra Moseboken, 23:e kapitlet, vers 27 står det:

"Förskräckelse För mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig."

Det är alltså judendomens Gud som säger detta i sin profet Moses mun! Och i samma kapitel (23:e kapitlet), verserna 29 och 30 befaller judarna5 Gud hur de ska lägga beslag på det utlovade landet, det som är Palestina:

"Dock skall jag icke på ett och samma år Förjaga dem för dig, på det att icke landet må bliva en ödemark och vilddjuren föröka sig till din skada, utan småningom skall jag förjaga dem för dig, till dess du har Förökat dig, så att du kan taga landet till din arvedel."

I Femte Moseboken, 6:e och 7:e kapitlen, berättas om samma sak, hur judarna ska lägga beslag på Palestina utan att skona därvarande befolkning. I Femte Moseboken, 7:e kapitlet, vers 16 heter det rakt på sak:

"Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota, du skall icke visa dem någon skonsamhet."

Denna Gud som befaller sitt utvalda egendomsfolk att begå folkmord är förvisso endast judarnas Gud, inte andra folks. Det har Ben Gurion också klart erkänt!

Min fråga till sionisterna och deras anhängare är: Har Ben Gurion rätt också i detta eller har han fel?

Om han har rätt i detta, då har han väl också rätt, när han säger: "Om jag vore arabledare skulle jag aldrig träffa några överens-kommelser med Israel", eller hur? Om han däremot har fel i allt detta, hur vill ni då ursäkta honom och ära honom som en stor och framsynt sionistledare som bara ville ha fred med araberna?

Faktum är, att hur ni än svarar, så ligger ni illa till och måste medge att hela Israel är inget annat än ett rov, baserat på en gammal mordisk vidskeplig lära om judarna som ett utvalt herrefolk med rätt att mörda och röva som folkrätten och civilisationen aldrig kan erkänna!

Vi i Radio Islam utgår från den brutala verklighet som David Ben Gurion har erkänt! Så enkelt och så uppenbart är det!

 

76

RASISMENS ISRAEL RESPEKTERAS

 

Varför är den judiska rasismen gentemot palestinierna i det av sionistiska judar erövrade Palestina, alltså i den judiska staten Israel, accepterad, medan den vita rasismen mot de svarta i det kristna Sydafrika är oacceptabel?

Sionisterna svarar att det är lögn och ondskefullt antisemi-tiskt förtal att Israel är rasistiskt! Men varför tar man sionister-nas påståenden på allvar och bedömer det som riktigt, när verkligheten klart och tydligt visar att Israel är rasistiskt?

För övrigt: den vita ledningen i Sydafrika förnekar också bestämt att Sydafrikas apartheidsystem är rasistiskt. Den vita 5ydafrikanska regimens företrädare hävdar att detta påstå-ende bara är illasinnat förtal. Men ändå tar man inte dessa partsinlagor och försäkringar för gott utan bedömer saken hur verkligheten är: att det råder rasåtskillnad och alltså rasism i Sydafrika.

Alltså: när det gäller Israel tar man - d v s regeringen, oppositionspartierna och hela massmedia - etablissemanget -Israels sionistiska anhängare och försvarare i försvar och ansluter sig till deras partsinlaga om att Israel inte är rasistiskt, trots att verkligheten visar att Israel har en rasåtskillnad mellan judar som har alla rättigheter och palestinska araber som särskil-jes och saknar alla eller de flesta medborgerliga rättigheter. Men när det gäller Sydafrika, så bryr man sig inte om vad den härskande regimen och dess företrädare försäkrar och bedyrar utan bedömer saken efter hur det i verkligheten är.

Hur kommer detta sig? Varför denna dubbelmoral, detta hyckleri?

Det är oriktigt och falskt att krypa bakom FN och säga att FN har fördömt Sydafrika som rasistiskt och att vi - d v s Sverige - därför måste respektera F N-beslut i Sverige. För FN har även - med stor majoritet i generalförsamlingen 1975 -fördömt också Israel och sionismen som en form av rasism och rasdiskriminering och därmed i princip jämställt rasismens Sydafrika med rasismens Israel! FN som beträffande Sydafrika är en förpliktande moralisk och politisk domare förvandlas helt plötsligt, när det gäller Israel, till något som man inte bryr sig om utan helt nonchalerar!

FN är alltså bra - men bara när det passar, inte när det är opassande! Att i klara verba fastställa att Israel är vad det är, rasistiskt, är opassande - och för sionisterna är det mer än så, något långt värre: det är en skymf, nära nog en krigsförklaring mot hela det judiska folket: att liera sig med dess fiender!

Varför har det blivit så snett och galet? Svaret är sionismen som inte bara är grundvalen för Israel, den för alla israeler gemensamma nationella ideologin. Sionismen är världsomspän-nande och kräver obetingad lojalitet av alla judar, varhelst de bor i världen. Alla judar i världen blir - närhelst de så önskar - automatiskt israeliska medborgare, och Israel gör allt för att få flera judar i världen att flytta till Israel, och så har det varit under hela Israels 40-åriga existens. Med lock och pock ska judar förmås att komma till Israel, också med hjälp av antisemitiska provokationer av israeliska agenter som till exempel i det sönderhärjade Europa efter andra världs-kriget och sedan i arabiska länder och genom intensiv propaganda mot Sovjet för påstådd antisemitism att släppa i väg de ryska judarna till Israel - m en över 90 procent av dessa ryska judar som beviljats utresetillstånd och från USA fått stor dollarhjälp föredrar att i stället bosätta sig i USA eller Västeuropa!

Men varför har då sionismen fått ett sådant grepp om opinionen i västvärlden?

Svaret på den frågan är att de judar som föredrar att inte bosätta sig i Israel, och det är de allra flesta, intalas av den sionistiska propagandan att ha skuldkänslor som de endast kan sona genom att desto starkare driva en sionistisk propaganda för Israel i sina respektive hemländer. Och dessa judar är väI-organiserade i sionistiska organisationer och lobbygrupper, där de bedriver energisk extern propaganda bland "gojer", icke-judar, bl a genom personliga eller professionella kontakter, vilket leder till att flertalet av dessa gojer blir sionismens medlöpare, ofta sionismens "nyttiga idioter" i allt vidare kretsar, ungefär som de koncentriska cirklar som bildas på en lugn vattenyta efter en kastad sten i vattnet. Det är på så sätt - rent schematiskt - som det sionistiska eller judiska inflytandet i de västliga de mokratierna skapas och fungerar: någon råkar känna en jude eller har på arbetsplatsen en judisk kollega och tycker att det skulle vara okamratligt eller illojalt att inta en ståndpunkt som skulle såra denne judes känslor och därför föredrar denne någon att markera en judevänlig åsikt och blir en sionismens medlöpare i så måtto att denne någon absolut inte skulle kunna officiellt stå för en åsikt som skulle uppfattas som direkt fientlig eller skadlig för Israels intressen!

Alltså, med vänskapens och lojalitetens olika band med judar som vanligen är sionister binds stora segment av befolk-ningen i västvärlden till ett slags ofrivillig lojalitet med Israel - ofrivillig därför att det inte är fråga om sympati eller ens välvilja med Israel ufan i stället en social rädsla att stöta sig med känsliga judar som skulle ta synnerligen illa upp, om man intog en hållning till Israel som moraliskt underkände eller fördömde denna stats existens som lika förkastlig som apartheidens Sydafrika!

Låt oss övergå till en jämförelse mellan rasismens Sydafrika och rasismens Israel! Här finns likheter men också olikheter - och inte bara olikheter i fråga om de båda ländernas geografi, omfång och befolkningsantal, utan också politiska och sociala olikheter.

Sydafrika indelar sin befolkning i vita, färgade och svarta. De svarta utgör den överväldigande majoriteten i landet. Men Sydafrika ser inte på de svarta som ett gemensamt folk, utan som flera olika svarta folk, efter deras afrikanska stamtillhörig-het som utmärks av olika nationella särdrag, med bl a olika inhemska språk. Sydafrika betraktar sig självt som en afrikansk motsvarighet till Europa med olika folk som har var sitt språk och var sin siat men ändå är anslutna till ett slags övernationell gemenskap, EG i Västeuropa, och SEV i Östeuropa. Sydafrika har därför låtit de olika svarta folken få sina respektive hemlän-der där de svarta har full suveränitet, fast de som u-länder och utan erkännande av FN och andra stater i omvärlden är ekonomiskt uppbundna till det rika, vita Sydafrika. Nära hälften av de svarta lever och arbetar emellertid i det rika, vita Syd-afrika som ett slags gästarbetare, där deras politiska rättigheter inskränker sig till de rent lokala, kommunala angelägenheterna i deras speciella bostadsområden. De är inte delaktiga i det rika, vita Sydafrika, eftersom de har sin statliga hemhörighet i sina respektive hemländer.

Det är alldeles klart att de svarta i Sydafrika är särbehand-lade, diskriminerade och att de tilldelas genomgående de sämre betalda och mer okvalificerade jobben.

Men rättvisan bjuder ändå att erkänna följande:

De vita har inte erövrat de svartas land och sedan fördrivit eller förslavat dem, eftersom de ändå har sina egna hemländer. Låt sedan vara att dessa hemländer är tämligen underutvecklade. Som jämförelse kan nämnas att Israel är en stat som byggts upp genom erövring av Palestina och att palestinierna t o m förvägras rätten till egna hemländer i detta Palestina.

De vita i Sydafrika låter inte alla vita av boerhärkomst eller av brittisk härkomst strömma in i landet där de automatiskt får sydafrikanskt medborgarskap. Som jämförelse kan nämnas att i Israel får judar från hela världen fritt strömma in i landet där de automatiskt får israeliskt medborgarskap och får stjäla mark från palestinierna, t ex på Västbanken och i Gazaremsan.

De vita i Sydafrika låter inte sina vita komma till de svartas hemländer som bosättare genom att stjäla mark från de svarta och spränga deras hus eller hyddor. Som jämförelse kan nämnas att sa sker i Israel och på de av Israel sedan 1967 ockuperade områdena Västbanken och Gazaremsan.

De vita i Sydafrika har inte drivit iväg hundratusentals svarta till grannländerna där de bor i eländiga flyktingläger, utan i stället kommer faktiskt hundratusentals svarta från grannländerna för att söka jobb i sydafrikanska gruvor. Som jämförelse kan nämnas att Israel just nu fördrivit inalles bortåt 750 000 palestinier, av vilka flertalet fortfarande bor i eländiga flyktingläger i grannländerna där de mycket ofta utsätts för israeliska flygbombardemang.

Sydafrika ger faktiskt avsevärd utvecklingshjälp till de svarta i deras hemländer liksom till de svartas utbildning, medan Israel inte betalar ett enda öre till de fördrivna palesti-nierna.

Sydafrika lämnar även visst bistånd till de angränsande svartstyrda staterna och har en omfattande handel med dessa afrikanska stater, trots att det officiellt råder bojkott mot Sydafrika, medan Israel genom sina sionistiska lobbygrupper mottager miljardbelopp och avancerad vapenteknologi, främst från USA.

Sydafrika däremot håller sig inte med lobbygrupper i andra länder till stöd för Sydafrika, och kritik mot den sydafrikanska apartheidregimen med krav på att den ska ersättas av en demo-krati med samma rättigheter för svarta som för vita avfärdas inte med ett ramaskri som "hets mot vita" och som uttryck för att vräka de vita i havet eller förinta alla vita som Israel med sina sionistiska lobbygrupper gör när krav reses på att den judiska rasiststaten ska ersättas av ett demokratiskt Palestina med lika rättigheter för judar och palestinska araber och för alla trosriktningar, judar, kristna och muslimer!

Kort sagt: Israel är en långt mer grym, sniken och oförsonligt fanatisk rasiststat än Sydafrika. Anledningen till att Israel trots allt detta ändå undgår samma välförtjänta fördömelse som apartheidens Sydafrika är att den sionistiska rörelsen genom den sionistiska världsorganisationen och dess talrika förgreningar är så väl organiserad, så skicklig i hyckleriets och propagandans alla konstknep och så styvt och hänsynslöst spelar på medlidandekänslor och skuldkänslor i den kristna världen.

Vi får väl se vad framtiden utvisar: om Sydafrika successivt överger sin rasåtskillnadspolitik och lämnar Namibia och kan upprätta fredliga förbindelser med sin afrikanska omvärld i södra Afrika, medan Israel tjurnackat fortsätter att förtrycka kvarvarande palestinier - då - om inte förr - kanske ett Ijus går upp även för Sverige och det blir självklart och naturligt att kräva en bojkott av Israel för att förmå den sionistiska staten att slå till reträtt och till en början åtminstone erkänna en palestinsk ministat på Västbanken och Gaza - men först måste en världsopinion växa sig starkare och tvinga Israel av rent ekonomiska skäl att överge sin halsstarriga och vanvetti-ga förtryckarpolitik!

 

77

SIONISM OCH NAZISM

 

Israels brutala ockupationspolitik har rapporterats i massmedia under den pågående intifadan (upproret). Israels vänner är i trångmål. Hur skall de rädda Israels ytterst skamfilade anse-ende och sin egen moraliska trovärdighet? Om de tiger, sam-tycker de med Israels våldspolitik och förlorar fullständigt all egen moralisk trovärdighet. Om de protesterar mot de israeliska illdåden, sviker de sitt kära Israel och sällar sig till dess kritiker och fiender. Inför detta dilemma finns det bara en möjlig utväg: de protesterar mot de ständiga israeliska övergreppen samtidigt som de säger att dessa övergrepp måste ursäktas eller i varje fall förstås.

Sionisterna och deras anhängare säger:

1. Det är synd om judarna, de har ju alltid förföljts och dessutom utrotats av nazisterna. De överlevande är därför misstrogna och förbittrade mot omvärlden. De kan inte känna sig säkra förrän de har krossat sina antisemitiska fiender.

Nazisterna och deras anhängare sade:

1. Det var synd om tyskarna, de har angripits av fiender, deras land har skövlats och de har i århundraden förhindrats att ena sig i ett enda rike, och när de äntligen enades i ett rike så angreps de i första världskriget och led ett nederlag på grund av en dolkstöt i ryggen från främst judiska kommunister på hemmafronten. Sedan berövade segermakterna Tyskland stora landområden och utsatte Tyskland för en handelsbojkott som ledde till hungersnöd där över 800 000 tyskar svalt ihjäl och dessutom till en fasansfull inflation där miljoner och åter miljoner tyskar ruinerades, medan judar för en spottstyver kunde köpa upp företag och fastigheter för dollar och pund från deras judiska vänner i Amerika och England. Inte kunde nationellt sinnade tyskar känna sig trygga förrän de hade krossat sina judiska fiender.

Sionisterna och deras anhängare säger:

2. Israels grannar - utom Egypten så länge det kan vara - är lömska, aggressiva och fanatiska i deras hat till Israel, vars existens som judisk stat de vägrar erkänna. Israel står inför ett ständigt hot att utplånas och måste därför naturligtvis hålla sig med ett starkt försvar och upprätthålla ordningen mot alla orosstiftare inom landet.

Nazisterna och deras anhängare sade:

2. Tysklands grannar var fast beslutna att hålla Tyskland nere i vanmakt och förnedring. Efter nationalsocialismens maktöver-tagande blev grannstaterna alltmer fientliga, hetsade av judar som ville hämnas på att nationalsocialismens Tyskland hade fråntagit judarna deras makt för att i stället bygga upp ett starkt, sunt och nationellt enat Tyskland.lnför hotet att utplånas måste naturligtvis Tyskland bygga upp en stark försvarsmakt och upprätthålla ordningen mot alla orosstiftare inom landet. Vi får inte glömma att judar i England, Frankrike, USA och Sovjet gick i spetsen för att förinta det nationellt enade Tysk-land.

Sionisterna och deras anhängare säger:

3. Israel är Mellanösterns enda demokrati. Som demokrati är Israel ett hopp som vi aldrig får svika, medan de kringliggan-de arabstaterna är förfärliga diktaturer och den islamiska väckelsefundamentalismen från Iran är en fara för hela den civiliserade världen som Israel är ett värn emot.

Nazisterna och deras anhängare sade:

3. Det nationalsocialistiska Tyskland förkroppsligar den stor-artade ariska kulturen med rötter i antikens Hellas och i de germanska myterna. Som Europas centrala kulturnation är Tyskland med sin nationella återfödelse ett hopp som vi aldrig far Sverige, medan den judiska bolsjevismens Ryssland och den judiska plutokratins USA och England utgör ett hot mot Europas sanna själ.

Sionisterna och deras anhängare säger:

4. Den judiska staten Israel är uppfyllelsen av en länge närd judisk dröm, som vi aldrig får medverka till att krossa, eftersom vi då skulle svika judarna som vi i vår historia så länge har plågat och förföljt och även mördat.

Nazisterna och deras anhängare sade:

4. Det nationalsocialistiska Tyskland under Adolf Hitler blev uppfyllelsen av en länge närd tysk dröm om ett enat Tyskland utan främmande inblandning från judar, bolsjeviker, marxister och plutokrater som stod i främmande makters och intressens tjänst. Att svika det nationellt återuppståndna och enade Tysk-land genom att överlämna det åt dess fiender för att krossas, vore att svika kulturen, Europa och alla högtstående folks nationella frihet och ära.

* * *

Alltså, överensstämmelserna mellan sionisternas försvar för sionismen och Israel och nazisternas försvar för nazismen och Hitlers Tyskland är slående. Nazisterna och deras anhängare struntade fullständigt i att nazismen ledde till inhemskt förtryck av oliktänkande och till en brutal expansionspolitik på andra folks bekostnad. På motsvarande sätt struntar sionisterna och deras anhängare fullständigt i att Israel har erövrat palesti-niernas land, fördrivit hälften av den palestinska befolkningen och sedan förslavat och till stor del förintat den kvarvarande palestinska befolkningen. Sionisterna liksom nazisterna struntar i att Israel liksom tidigare det nazistiska Tyskland utmanar hela omvärlden genom att bryta mot internationell folkrätt, hänsynslöst rusta upp och sätta hela världsfreden i fara. Sionis-terna och deras anhängare älskar Israel fullständigt förblindat och hatar alla dess kritiker precis som nazisterna och deras anhängare älskade sitt stortyska rike fullständigt förblindat och hatade alla dess fiender. Sionisternas hatobjekt är vad de kallar "antisemiter", nazisternas hatobjekt var alla judar, bolsjeviker, marxister och s k plutokrater.

Inte undra på att historien kan berätta om det mest paradoxa-la av allt: att nazister och sionister samverkade.

 

78

FAKTA ÄR INTE HETS
DETTA ÄR FAKTA OCH ÅSIKTER OM SIONISMENS ISRAEL, INTE "HETS":

 

Sionistiska judar har med list och våld erövrat Palestina från palestinierna: - "Vi har stulit deras land", erkände Israels förste premiärminister David Ben-Gurion.

I samband med den sionistiska staten Israels utropande 1948 fördrevs med terror och våld bortåt halva den dåvarande palestinska befolkningen från sina hem och från sitt land för att sedan aldrig mer få återvända. Detta är det mest flagranta exemplet på den judiska staten Israels våldspolitik.

Inte nog med detta: Israel förklarar att det med list och brutalt våld erövrade Palestina, att det är alla judats hemland och släpper in judar från hela världen som automatiskt får medborgarskap i denna sionistiska inkräktarstat och där lägger beslag på ytterligare palestinsk mark genom att fördriva ännu fler av de kvarvarande palestinierna.

Till detta kommer att Israel för en oavlåtlig propagandakampanj för att judar i olika länder skall bege sig till Israel eller i varje fall stödja denna sionistiska inkräktarstat ekonomiskt och politiskt.

Men det räcker inte med allt detta: Israel har fört fem regelrätta krig med sina arabiska grannländer och dessutom kränker Israel ständigt grannlandet Libanons territorium, dels genom att självsvåldigt ha upprättat en så kallad säkerhetszon i södra Libanon, dels genom att ofta attackera palestinska flyktingläger med bombflyg, ibland rycker hela israeliska armékårer understödda av flyg och pansarförband in i Libanon. Tiotusentals libaneser har dödats.

Den judiska staten Israels brutala övergrepp stannar inte ens vid allt detta: Israels soldater och väpnade judiska "bosättare" skjuter skarpt, ibland med plastkulor, ibland med höghastighetsammunition, ibland med gasgranater på vapenlösa palestinska civila, barn, ungdomar, havande kvinnor och åldringar, ja, Israels soldater rycker t o m in på palestinska sjukhus och skjuter vilt omkring sig. Vid flera 6llfållen har israeliska soldater och judiska "bosättare" begravt palestinier levande eller kastat in dem i upphettade ugnar.

Som rutinåtgärder spränger Israels soldater palestiniers hus, skövlar palestinska olivlundar och fruktodlingar för att röja mark åt ytterligare judiska bosättningar.

Alla dessa dagligen förövade israeliska våldsövergrepp sker i de sedan 22 år av Israel ockuperade palestinska områdena Västbanken och Gaza, där palestinierna är statslösa, medan de palestinier som lever under ockupation, förtryck och rasdiskriminering sedan 42 år i det s k egentliga "Israel" på en rad vitala områden är diskriminerade: Israel är en judisk stat, inte en demokratisk stat med lika rättigheter för landets alla medborgare, oavsett deras trostillhörighet eller etniska härkomst.

Allt detta är sionismens politik som sionister inte bara i den judiska staten Israel utan i hela världen backar upp och bär ansvaret för. Samma israeliska våldspolitik har förts av både arbetarpartiet i regeringsmakt och det konservativa likud-partiet liksom av koalitionsregeringar där båda dessa partier är ansvariga. Israel är den enda stat som aldrig fastställt landets gränser utan efter eget behag och med egna styrkors militära överlägsenhet förbehåller sig rätten att expandera på grannländernas bekostnad.

Den judiska staten Israel är den enda stat i världen som håller sig med ett nätverk av stödorganisationer i flera av världens rikaste och mäktigaste nationer, där man mobiliserar judarna i sionistiska aktions- och påtryckningsgrupper. Sionistiska världsorganisationen har ett flertal underordnade sionistiska organisationer i Sverige liksom i alla västländer. Judiska världsfederationen är den övergripande organisationen för alla judiska församlingar i Sverige liksom i andra västländer. Och alla stödjer de Israel ekonomiskt, politiskt och i den offentliga propagandan.

Den judiska staten Israel bedriver systematisk statsterrorism i andra länder, dit man skickar agenter för att mörda misshagliga palestinier i exil eller muslimer och andra som utpekas som Israels dödsfiender.

Den judiska staten Israel har genom åren konstant trotsat en rad olika FN-resolutioner, bland annat den om att Israel skall utrymma de sedan 1967 av Israel ockuperade palestinska områdena Västbanken och Gaza. FNs medlemsnationer fördömde 1975 den judiska staten Israels ideologi, sionismen, som en form av rasism och rasdiskriminering och staten Israel som en rasistisk stat.

Mot bakgrund av dessa fakta om sionismens Israel drar Radio Islam följande slutsatser:

Israel är en orättfärdig stat, en grym och självsvåldig inkräktarstat som alla rättsinnade människor borde med kraft ta avstånd ifrån som ett permanent hot mot varje varaktig lösning till fred i Mellanöstern och dessutom som en farlig risk för världsfreden så länge som den judiska staten har ett grepp om supermakten USA och dessutom förfogar över en betydande kärnvapenarsenal utom internationell kontroll.

Som demokrat och muslim delar jag självfallet FNs inställning till sionismen som en rasistisk ideologi och anser att sionismens Israel därför borde fördömas av alla demokratiska stater på samma sätt som apartheidens Sydafrika och utsättas för motsvarande internationella bojkotter som det rasistiska Sydafrika.

Radio Islam företräder denna konsekvent demokratiska och muslimska uppfattning till sionismen och Israel samtidigt som Radio Islam betonar det uppenbara faktum som också ledande sionister ofta hävdat, nämligen att sionismen hänger samman med den bibliska judendomen, i judendomens Lag och Lära, Torah, som omfattar de fem Moseböckerna, och att följaktligen varje analys av sionismen också måste omfatta en förutsättningslös och kritisk granskning av judendomen.

Radio Islam anser att den enda rättvisa och varaktiga lösningen på Palestinakonflikten är att Israel övergår från att vara en judisk stat till att bli en demokratisk stat med lika rättigheter och skyldigheter för landets alla invånare, oavsett deras etniska härkomst, religiösa trosuppfattning eller politiska partitillhörighet. Jerusalems förre judiske borgmästare Meron Benvinisti har medgivit följande:"Antingen förblir vi (Israel) en judisk stat och blir alltmer odemokratiska, eller blir vi en demokratisk stat men inte en judisk...Demokrati kan endast upprätthållas om vi ger Israels araber fulla och lika medborgerliga rättigbeter." (Citatet är från den amerikanska veckotidningen Newsweek den 20 april 1970).

Radio Islam vill särskilt framhålla följande:

Det är självfallet en moralisk skyldighet för varje rättsinnad demokrat att solidarisera sig med den förtryckta mot förtryckaren i en konflikt, i synnerhet när förtrycket är så väl dokumenterat och uppenbart som i sionismens Israel gentemot palestinierna som blivit bestulna på sitt hem- land och permanent utsätts för kränkande övervåld av Israel.

Det är otillständigt och oacceptabelt att solidaritet med de fördrivna och förtryckta palestinierna, som främst tar sig uttryck i information om den judiska sionismen eller sionistiska judendomen som är förtryckarstaten Israels bärande ideologi, skall leda till att man därmed - med sin information och analys - skall avfärdas som "antisemit" och ställas inför rätta som en brottsling. Detta kan jag inte uppfatta som annat än en beklaglig eftergift för de sionistiska aktivisternas påtryckningar i deras strävan att söka utöva censur mot alla obekväma meningsmotståndare och därmed förkväva den demokratiska yttrande - och åsiktsfriheten.

I det demokratiska pluralistiska Sverige är det dock fullt legitimt att företräda olika uppfattningar, också den muslimska inställningen till sionismen och Israel som även är den konsekvent demokratiska.

Denna demokratiska och muslimska inställning till sionismen och Israel, som Radio Islam företräder, grundas inte på någon mer eller mindre självsvåldig fantasikonstruktion i en roman, avsedd att missakta, gyckla eller håna, utan det är en inställning som grundas på en väl bestyrkt och omsorgsfullt dokumenterad verklighetsskildring.

Radio Islam söker inte tvinga eller locka någon att dela denna demokratiska och muslimska inställning till sionismen och den judiska staten Israel, utan Radio Islam respekterar att andra människor kan ha andra uppfattningar och har alltid ställt sig öppen till debatt med meningsmotståndare. Radio Islam har aldrig kommit på tanken att anmäla åsiktsmotståndare ens bland de ettrigaste sionister till JK med krav på åtal för förtal mot eller hets mot folkgmppen muslimer, trots att vi muslimer faktiskt tycker att sionistemas stöd till förtryckar- och inkräktarstaten Israel företräder åsikter som är en grov skymf mot Islam och innebär hets mot muslimer. De judiska organisationerna här i Sverige driver en hetskampanj för att stoppa Radio Islam. Om judar är ett särskilt folk och "tillhör en viss nation Israel", som sionisterna hävdar, så måste det vara av intresse att undersöka och granska detta "judiska folk", dess politiska, ekonomiska och kulturella inflytande och makt i olika länder där judar bor, är verksamma och oftast har medborgatskap, i synnerhet som ledande sionister och staten Israel ständigt kräver av alla judar i olika länder primär lojalitet till Israel. Alla de representativa judiska organisationerna i hela världen stödjer Israel.

Slutsats: att undersöka och granska judarnas inflytande och makt i samhället måste vara lika legitimt som att undersöka och granska vilken grupp som helst. Arbetar man politiskt som grupp så tår man tåla att bli granskad och kritiserad som grupp.

Om judar endast är en religiös grupp likvärdig med andra trossamfund och religiösa sekter och inte ett folk för sig, så måste det rimligtvis vara av intresse att undersöka och granska denna religiösa grupp och dess trosinnehåll och strävanden liksom när det gäller andra religiösa trossamfund och sekter, det må vara muslimer, protestanter, katoliker, Jehovas vittnen, Sjundedagsadventister eller Livets ord eller pastor Moons Enhetskyrka.

Om det nu skulle vara så, att begreppet judar täcker både ett folk i betydelsen en nation och en religion i sedvanlig betydelse, så måste det vara speciellt intressant att undersöka och granska denna grupp, dess inflytande och makt och också fullt legitimt att göra detta.

Mot denna bakgrund kan inte gärna en kritisk granskning här av judar avfärdas som rasistisk, "antisemitisk" eller "judefientlig" lika litet som en kritisk granskning av en religiös sekt som t ex Livets ord skulle kunna betecknas som "religionsfientlig' eller "gudsfientlig". Att driva en politisk verksamhet under en religiös täckmantel är ett försök att göra en viss politik "helig" och över all kritik. I västvärlden kallar man kritiken mot Islam "politisk debatt" och kritiken mot judendomen "hets" och "missaktning mot folkgrupp".

Radio Islam kritiserar judendomen som ytterst ansvarig för Israel, inte judarna som folkgrupp är att de - i många fall -omfattar judendomen.

I Sverige stadgades i lagen dödsstraff för hädelse ända fram till år 1864. Att förlöjliga eller att bara kritisera en viss religiös trosuppfattning som de troende håller för helig straffades alltså i Sverige med döden -ända tills denna lag om förbud mot hädelse upphävdes år 1864, alltså för 125 år sedan.

Först i början av 1970-talet avskaffades den s k hädelseparagrafen i svensk lag helt och hållet. Det är därefter inte längre åtalbart att vare sig förlöjliga eller hårt kritisera vilken religion som helst liksom vilket religiöst trossamfund som helst. Varken kristendomen och Svenska kyrkan eller Islam eller judendomen och de judiska församlingarna skyddas längre av lagen, när någon offentligt hårt kritiserar eller rentav förlöjligar dessa religioner och trossamfund.

Däremot finns lagen om hets mot folkgrupp, som tillkom 1948, kvar: "Den som offentligen ringaktar en folkgrupp för dess religiösa tro kan straffas för hets mot folkgrupp. Det bör påpekas att avsikten med lagen inte är att ge minoritetsgrupper en särskilt privilegierad ställning i förhållande till medborgare i allmänhet. Hädelseparagrafen är avskaffad och kritik som är riktad mot den officiella statskyrkoreligionen måste också kunna anföras mot andra religioner i landet." (Claes-Adam Wachtmeister, redaktör vid Utrikespolitiska Institutet i DN lördagen den 8 april 1989).

Vad gäller Radio Islam och dess kritik av judendomen, så är det en på relevanta citat från de judiska trosskrifterna baserad kritik av den judiska trosläran (judendomen), som alltså - efter hädelseparagrafens avskaffande - är helt legitim i Sverige, däremot inte någon ringaktning eller missaktning av folkgruppen judar därför att de - i vissa fall - omfattar den judiska trosuppfattningen. Detta är en viktig distinktion, eftersom det i första fallet är legitimt, men i det senare fallet (som alltså inte gäller Radio Islams kritiska granskning av judendomen) är straffbart.

Radio Islam söker förklara varför de sionistiska judarna från olika länder i världen har lagt beslag på Palestina, varför dessa sionistiska judar har fördrivit bortåt hälften av den dåvarande palestinska befolkningen, av vilka många alltjämt lever i eländiga flyktingläger, varför de sionistiska judarna sedan de upprättat sin judiska stat Israel i Palestina uppmanar hela världens judar att strömma in i landet, och varför den judiska staten dagligen låter döda och misshandla den palestinska befolkningen och slutligen varför denna grymma judiska inkräktar- och folkrättsvidriga stat Israel understöds inte bara ekonomiskt och politiskt av sionister och judiska församlingar i Sverige och andra västländer, huvudsakligen USA, utan även av så många ledande opinionsbildare.

För att få svar på dessa för Palestinakonflikten påträngande och viktiga frågor måste man gå till den sionistiska ideologin och finner då dess samhörighet med den bibliska judendomen. Utan judendomen ingen sionism och inget Israel - detta har erkänts också av alla de ledande sionisterna alltifrån den moderna sionismens grundare och förste ordförande Theodor Hetzl och Israels förste premiärminister David Ben-Gurion.

 

79

EN BIT AV AHLMARKS HJÄRTA

 

För att illustrera hur den judiska makten verkar i Sverige skall jag här försöka belysa en typisk sionistisk agent: fenomenet Per Ahlmark, den beryktade svenske sionistiske propagandisten.

Per Ahlmark gjorde sin publicistiska debut i en artikel i Dagens Nyheter, då han ännu var gymnasist. Per Ahlmark ivrade då - som han själv och DN tyckte, mycket radikalt för att morgonandakten och kristendomsundervisningen i skolan skulle försvinna. Skolundervisningen i det kristna Sverige- under den judiska påverkan - skulle befrias från kristen påverkan som ett led i en "humanistisk" avkristningsprocess och judaiseringsprocess!

Per Ahlmark framförde dock inte något förslag om att all religionsundervisning skulle vara av ondo, endast den obligatoriska kristendomsundervisningen. Då - pa 50-talet - fanns ännu inte någon muslimsk befolkning i Sverige, däremot en judisk - och mot den primitiva judendomen hade Per Ahlmark varken då eller senare några invändningar!

Tvärtom: utan kristet präglad kristendomsundervisning skulle kristendomen komma i ett underläge gentemot judendomen, eftersom det ju är självklart att de från kristendomsundervisningen befriade judarna i stället skulle få behålla en starkt judiskt präglad undervisning i judendomen.

Samtidigt skulle kristendomen alltmer "sekulariseras" och judaiseras som "dotter till judendomen". Detta sade Per Ahlmark aldrig rent ut. Men det var just detta han avsåg.

Senare, när den munvige Per Ahimark började göra sig politiskt gällande som "liberal" debattör inom FPU, folkpartiets ungdomsförbund, där han var jämnårig kamrat med bl a Juden Ernst Klein, kunde man genast notera ett utmärkande drag hos denna speciella variant av "liberal" "kulturradikalism" hos Per Ahlmark: den utpräglat sionistiska och dubbelmoralistiska: att å ena sidan ständigt glorifiera ockupationsmakten Israel och allt judiskt som mänsklighetens adel, och å andra sidan ta munnen full med liberalismens frasvafflor, garnerade med sötsliskig sylt: ifrågasättandet av alla etablerade värderingar och lovsanger till yttrandefriheten som dock, typiskt nog, aldrig fick gälla Israel och sionismen, ty den som så gjorde avfärdades magistralt av Per Ahlmark som antisemit och nazist. Per Ahlmark - liksom hans vördade lärare inom publicistiken, DN:s dåvarande chefredaktör Herbert Tingsten- blev snart den rabiate arabhataren i Sverige - allt för Israels skull! Som alla fanatiska sionister är ledstjärnan för Per Ahlmark: Israel uber alles. Allt i inrikes- liksom utrikespolitik fokuseras för Per Ahlmark till ett och detsamma: det som gagnar Israel är bra, upphöjt, ädelt och stort; det som kan skada Israel är dåligt, uselt och ondskefullt. Enkla schabloner i lögnpropagandans tjänst!

Per Ahlmark har faktiskt identifierat sig totalt med Israel, en exempellös banditstat, en grym och bestialisk inkräktar och ockupationsmakt!

Så är det!

I en artikel i Bonnierkoncernens dåvarande Veckojournalen, nr 18, 1979, med rubriken "Per Ahlmark: en bit av mitt hjärta finns i Israel", säger Per Ahlmark till journalisten judinan Cordelia Edvardsson, numera Svenska Dagbladets Israel-korrespondent, följande:

"Att svika Israel vore detsamma som att svika sig skalv."

Och Cordelia Edvardsson [en av de hundratusentals "överlevande" från "Förintelsen" i Auschwitz, som sedan kom till Sverige i Folke Bernadottes vita Röda Korsbussar] säger så här i denna artikel:

"Kärlek, sade nagon, kärlek, det är saklig omsorg om nästan. När jag sitter och talar med Per Ahlmark i Jerusalem, så tänker jag pa det ordet. Han har nyss själv talat om sin kärlek till Israel. Det skedde i hans tacktal under en enkel men innerlig ceremoni, då man invigde den skog på över tio tusen träd med vilken svenska vänner, både judar och icke-judar, hyllade Per Ahlmark vid hans avgång som partiledare. Här står nu Per Ahlmark i vårsolen och vittnar om sin kärlek till Israel, medan en svensk och israelisk flagga slår i vinden och svenskfödda judar, israeler och tillresta turister lyssnar andäktigt till den man som en av israelerna kallar "vår man i Sverige."

Besinna nu noga vad Per Ahlmark själv säger och vad hans undergivna beundrarinna, Cordelia Edvardsson, säger: Denna fullständiga hängivenhet åt en roffar- och banditstat, som förkroppsligandet av kärlek, är den absoluta personliga förnedringen. Inget annat!

Ahlmark har försvurit sig åt Israel!

Ett svek förutsätter en tro pa något idealt eller ett kontrakt som man ingått och sedan brutit, vanligen av låga motiv eller av svaghet. Eftersom Per Ahlmark talar om Israel som sin kärlek såsom den mest glödande patriot om sitt fosterland under romantikens dagar, är det alldeles uppenbart att Per Ahlmark har Israel som sitt älskade fosterland, ja, att han ingått ett kärleksäktenskap med Israel, likvärdigt med det heliga förbund som den förfärlige judiska "guden" Jahve ingick med Abraham och sedan med Israels folk. Per Ahlmark är inte jude - eller lär inte vara jude. Men han är totalt judaiserad: en hängiven ärkesionist som identifierar sig själv med Israel! Inte undra på att sionisterna är förtjusta, uppkallar en - på palestinsk stulen mark - planterad skog efter honom och kallar honom "var mån i Sverige"!

Nu bör man ha i åtanke två saker:

denne Per Ahlmark flaggar som "demokrat", en "liberal" "frihetsälskare" som hatar förtryck och våld, samtidigt som han älskar och helt identifierar sig med hatets ideologi, sionismen, och med våldets och förtryckets stat framför alla andra, Israel!

Inte undra på att detta bäddar för en schizofren, en perverst kluven inställning som måste leda till själsliga plågor och svar ruelse!

För det andra bör man ha i åtanke, att denne Per Ahlmark som är helt uppbunden av primär lojalitet till en främmande våldsmakt gjorde lysande politisk karriär i Sverige och blev folkpartiets ledare och - så länge han själv orkade - vice statsminister i den första borgerliga trepartiregeringen som tillträdde 1976 - bara ett tuppfjät från den allra högsta posten i Sverige satt alltså en israelisk toppagent, "vår man i Sverige"!

Låt oss så beröra det motbjudande hyckleriet, när judinnan Cordelia Edvardsson, säger att hon tänker pa kärlek till nästan, när hon hör Per Ahlmark bekänna i Jerusalem sin kärlek till Israel! Ja, detta är värre än ett hyckleri - ett hyckleri, eftersom det tionde budet - i Andra judiska Moseboken 20:17 - endast avser nästan inom samma folk, för judar endast judar! Det är ett hån, ett hån mot de fördrivna och förtryckta palestinierna, som israelerna, de sionistiska judarna, sannerligen inte ser som deras nästa utan som skadedjur, gräshoppor, som Israels f.d. premiärminister, Folke Bernadotte-mördaren Yitzhak Shamir kallat palestinierna, eller som kackerlackor som Israels överbefälhavare, general Eytan, kallat palestinierna. Om detta har även just Cordelia Edvardsson själv senare rapporterat.

Kärlek till nästan i betydelsen kärlek till alla medmänniskor över nationsgränser förekommer inte inom judendomen och är helt otänkbar där, eftersom det skulle innebära judendomens upplösning och sionismens sammanbrott, Israels undergång. Därför är det - i sak- fullständigt absurt att Per Ahlmarks kärlek till Israel skulle ha något att göra med kärlek till nästan i betydelsen medmänniskor, eftersom den judiska staten Israel bygger på den judiska tron att palestinier inte är några medmänniskor utan varelser som på olika sätt är i vägen för Israel och skall fördrivas, förtryckas och utsugas - allt efter vad som är mest lämpligt!

Låt oss övergå till Per Ahlmarks tacktal till Israel som återges av Cordelia Edvardsson i Veckojournalen, nr 18, 1979.

Han säger:

"Därför, nästa gång det internationella stöd - som ni israeler behöver - uteblir och mitt lands - alltså Sveriges- officiella röst har tystats av olja och okunnighet, minns då de tusentals träd som växer här och se dem som representanter för de hundratusentals män och kvinnor i Sverige till vilka Israel ger hopp, stolthet, ideal, ett lidelsefullt engagemang och något att tro pa som är större än vi själva."

Här har Israel inte bara blivit detsamma som Per Ahlmark, den totala identifieringen, utan - vad Per Ahlmark säger - "större än vi själva"! Här ser vi hur den i egna ögon "frihetsälskande liberalen" faller platt till marken och slickar Israels fot. Detta är den totala förkrosselsen, den fullständiga självuppgivelsen: att banditstaten Israel som stulit palestiniernas land och bryter skändligt mot alla internationella avtal och mänskliga rättigheter skulle "ge hopp, stolthet, ideal", som Per Ahlmark säger.

Man kommer att tänka pa vad den judiske "profeten" Jesaja säger om hur Israel skall härska genom andra folks förödmjukelser i 49:e kapitlet, vers 23:

"Och konungar skola vara dina barns vårdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned infor dig med ansiktet mot jorden och slicka dina fötters stoft. Och du skall förnimma att jag är Herren och att de som förbida mig icke komma pa skam."

Och i 49:e kapitlet, vers 26, säger den judiske "profeten" Jesaja:

"Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött, och av sitt eget blod skola de bliva druckna som av druvsaft. Och allt kött skall förnimma att jag, Herren, är din frälsare, och att den starke i Jakob är din förlossare."

Alltså, "Israels fiender" ska utsättas för den yttersta förnedringen och brutaliteten: tvångskannibalism, att äta sina egna barn !

För att förstå uttrycket "den starke i Jakob" måste man erinra om vad som står i judendomens heligaste skrift, i Torah, (närmare bestämt i Första Moseboken, kapitel 32, verserna 24-28) där det berättas att patriarken Jakob, sonson till Abraham och son till Isak, brottades med själve Gud, en natt och inte kunde besegras - och då säger "Gud" själv i vers 28:

"Han sade: Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger."

Här har vi alltså i ett nötskal förklaringen till att den judiska inkräktar- och banditstaten kallar sig Israel: en judisk tro på att ha övervunnit Gud och människor och vunnit seger! Och här har vi väl också förklaringen till att en Per Ahlmark slickar stoftet för Israel!

Hur denne politiskt prostituerade dubbelsionist Per Ahlmark reser inte bara till Israel utan även till New York - eller Jew York- och ödmjukt konsulterar Israels FN-ambassadör, ledningen för den sionistiska kriminella spionorganisationen ADL (Anti-Defamation League, den s k "antiförtalsligan") och förstås kompisen- den politiska bedragaren och löngnaren- Elie Wiesel, som mycket tack vare Per Ahlmarks lobbyaktioner lyckades tubba norska stortinget att tilldela honom Nobels fredspris på bortat två och en halv miljoner kronor. Som tack fick sedan Per Ahlmark ett "Jerusalem-pris"(!!!!) på 230 000 kronor. Så helt lottlös har ju Per Ahlmark inte blivit för sin idoga verksamhet som Israels man i Sverige. Den judiska lobbyn i Sverige ordnar också så att Per Ahlmark kan flyga och flänga lite varstans och konsultera judar om hur förfärligt hotfull och farlig Radio Islam är. Och i Köpenhamn har judiska ungdomsförbundet utnämnt Per Ahlmark till hädersmänniska"människosonen", Ben-Adam! Ack, ja!

 

80

"LIBERALENS" KÄRLEK

 

Per Ahlmark, han var en gång folkpartiledare och vice statsminister i den borgerliga trepartiregeringen Fälldin, därefter lämnade han med avsmak det partipolitiska livet och blev poet, pekoralistisk skald men i alla fall skald, och framför allt fortsatte han sin tidigare verksamhet som ettrig sionistisk propagandist, i Expressen förstås.

Naturligtvis är Per Ahlmark ingen vän av Radio Islam. Föga förvånande hatar han Radio Islam och ser ivrigt fram mot den dag då Radio Islam döms för den värsta av alla förbrytelser, alltså något som sionisterna kallar antisemitism, och måste stänga sin verksamhet. Den dagen blir den eljest så ledsne och bekymrade och djupt oroade Per Ahlmark glad och upprymd och - det vågarjag nästan profetiskt sia om - tar fram en flaska champagne och skålar och skrålar för full hals om sin lycka och säger till alla sina sionistiska vänner att denna värld -trots allt - ändå är den bästa av alla världar. Mitt i larmet och stojet hemma hos Per Ahlmark - eller kanske hos någon av hans judiska vänner - ber lille Per Ahlmark om en liten stunds andaktsfull tystnad för att alla skall fa höra Per Ahlmark tala tröstens och den stora glädjens ord till de församlade.

"Efter över två långa år av sorger och bedrövelser har ljusets och hoppets lysande stjärna tänts. Vad vi befarade och misströstade om har äntligen gått i uppfyllelse. Den vedervärdiga antisemitismens giftiga röst i Radio Islam har tystnat - och detta tack vare en oförtröttlig kamp mot denna ondskans..."

Sedan kommer rösten att stocka sig på Per Ahlmark av ömsom hat -vid tanken på Radio Islam - och ömsom glädjens tårar. Och alla Per Ahlmarks församlade vänner - kan jag föreställa mig - utbrister i skallande jubelfanfarer och uppför en vild och yr dans under ropen: "Israel, Israel, Israel segrar!"

Men jag tillåter mig ändå att ge Per Ahlmark ett gott råd: Ta inte ut glädjen i förskott! Det kan nämligen tänkas att rättegången mot Radio Islam, med mig som ansvarig utgivare, inte avlöper som Per Ahlmark och hans sionistiska pådrivare och vänner har räknat ut. Det kanske rent av blir ett fiasko för dem. Jag skall här inte tala om hur det kommer att gå. Det vet jag självfallet inget om, men jag kan ana att sionisterna far vissa bekymmer med sin aggressiva strävan att strypa yttrandefriheten och göra troligt att avslöjanden om Israels barbariska framfart mot palestinierna inte skall få fördömas som uttryck för judisk sionism.

Jag tycker faktiskt synd om Per Ahlmark. Han har ofta betygat sin stora kärlek till Israel och att livet utan Israel vore meningslöst tomt och fruktansvärt. Israel har besvarat Per Ahlmarks kärlek genom att plantera en skog med hans namn och försett honom med möjligheter att resa omkring i världen, så att han kan skriva om Israel och Israels olyckor och bekymmer. Men det största av Israels alla bekymmer måste vara också Per Ahlmarks bekymmer och svår vånda: nämligen det grymma Israel som bombar, skjuter och misshandlar och torterar palestinier: värnlösa män, kvinnor, barn och åldringar! Israel har i hela världen börjat få ett dåligt anseende, också bland tidigare Israelvänner i västvärlden, ja i själva USA som så länge gått i Israels ledband och gjort allt vad Israel begärt!

Det heter att kärleken är blind: att den förälskade aldrig kan se något fel eller något andligt lyte hos sin käresta. Men jag har ändå svårt att tro, att Per Ahlmark är helt okunnig och omedveten om att Israel är i fara inte för antisemitemas skull utan för dess eget agerande: att - med andra ord - Israel är Israels värsta fiende!

Hur skall den hopplöst förälskade Per Ahlmark klara sig ur denna fatalitet? Om han erkänner att Israel begår ständiga illdåd och konsekvent bryter mot både internationell folkrätt och de mänskliga rättigheterna, så skulle han svika sin kärlek och alla de sionister som understöder honom och sluter honom till sitt bröst och bli utstött och föraktad av dem. Därför måste han ständigt finna ursäkter för Israels namnlösa illdåd och ständiga brott, dels genom att utpeka palestinierna som fanatiska och farliga för Israels säkerhet, dels genom att allmänt ondgöra sig över att alla arabstaterna är diktaturer och samtidigt försäkra att Israel är Mellanösterns enda demokrati. Ännu en möjlig utväg föreligger: att Per Ahlmark beklagar sig över orättvisor och elände i andra delar av världen.

Detta är den beprövade sionistiska avledningstaktiken: att dölja sina egna illgärningar genom att tala om andras och samtidigt klaga över världens ondska och bristen på demokrati i stora delar av världen.

Men den oroade Per Ahlmark måste söka tröst och stöd hos någon auktoritet, en person som kan fungera som både biktfader och psykoterapeut och först och sist som guru: en andlig vägledare.

Per Ahlmarks guru är Elie Wiesel, som tack vare Per Ahlmarks energiska lobbyverksamhet i Sverige, Norge och Danmark fick Nobels fredspris för 2 år sedan, och därmed en aktningsvärd summa pengar på inemot två miljoner kronor. Elie Wiesel tackade för tjänsten - skall vi säga drängtjänsten - genom att grunda ett pris för Jerusalems försvarare som Per Ahlmark fick. Det blev alltså en summa på bortåt 230 000 kronor till Per Ahlmark som gåva från Elie Wiesel. Ahlmark arbetar inte gratis för Israel! '

Jag har tidigare talat om Elie Wiesel, en smart jude som med sitt författarskap hårdexploaterat den så kallade Förintelsen och framträder både som vittne till ett genomlidet helvete och som apostel för oförsonlighetens och hatets moral att aldrig glömma, aldrig förlåta och aldrig upphöra med att plåga mänskligheten med budskapet om att just judar har lidit och offrat mer än andra därför att de är större än andra och att Gud måste ha varit frånvarande när han tillät att hans eget utvalda folk förintades.

Faktum är emellertid att enligt den bibliska judendomen och moaisk tro skall judarna straffas mycket hårt av sin herre och Gud, vilket omtalas bland annat i Moses avskedssång, där det heter:

"du glömde Gud som hade gett dig livet. När Herren såg detta, förkastade han dem ty han förtörnades på sina söner och döttrar. Han sade: - Jag vill fördölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de få ty ett förvänt släkte är de barn i vilka ingen trohet är. De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfångligheter de dyrka. Därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem. Ty eld lågar fram ur min näsa och den brinner ända till dödsrikets djup, den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. Jag skall hopa olyckor över dem. Alla mina pilar skall jag avskjuta på dem. De skall utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter och bitter pina. Jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift. Ute skall svärdet förgöra deras barn och inomhus skall förskräckelsen göra det, ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän." (5 Moseboken 32:a kapitlet, vers 18 - 25.

Naturligtvis känner den judiske författaren Elie Wiesel väl till detta -men han föredrar att förtiga det och i stället anklaga andra, till och med judarnas egen Gud för att kanske inte finnas till. Judisk självkritik och självrannsakan passar absolut inte in, när Israel skall utså skuldkänslor bland de kristna för att pungslå de traditionellt kristna länderna främst Västtyskland och USA på pengar i en ständigt sinande flod till Israel!

Det hör till saken att Elie Wiesel kort efter andra världskrigets slut begav sig till Palestina och där var aktivt verksam som medlem av de judiska terroristgrupper som med våld och terror angrep palestinierna för att driva dem på flykten.

Sedan fann Elie Wiesel ett mer lukrativt näringsfång i att ge ut böcker - fantasiskildringar, så kallad romaner - om förintelselegenden i de nazistiska koncentrationslägren först i Frankrike och sedan i USA, där han alltså är bosatt när han inte är ute på resor och läxar upp olika folk och stater för att de inte ständigt tänker på den så kallade förintelsen av judarna och ger judar och Israel vad de vill ha, det vill säga ännu mer medlidande och framför allt ännu mer pengar och allt tänkbart politiskt stöd. Efter att ha fatt Nobels fredspris - tack vare Per Ahlmarks ihärdiga lobbyverksamhet med stöd av judiska organisationer - så är Elie Wiesel det orakel som Per Ahlmark ständigt kan rådfråga - för att få de svar som Per Ahlmark redan har till hands och samtycker med, och då blir det märkliga intervjuer där Per Ahlmark intervjuar Per Ahlmark!

I en helsidesartikel i Expressen söndagen den 5 mars 1989 ställer Wiesel och Ahlmark i korus frågan Varför hatar människor varandra?, där Wiesel far tillfälle att ondgöra sig över att yttrandefriheten kränks med anledning av Salman Rushdies för muslimerna kränkande roman Satansverserna där vår profet Mohammed kallas hund. Men redan dagen därpå, måndagen den 6 mars, utbrister samme Elie Wiesel till den ödmjukt lyssnande och samtyckande Per Ahlmark att Radio Islam måste stängas. Vilket hyckleri! Men man kan inte vänta sig annat från detta håll. Med förvrängda uttalanden fördömer Ahlmark/Wiesel i sedvanlig ordning Radio Islam för antisemitism och förtal av judar. Shame them into silence, dvs skräm dem till tystnad utropar Wiesel och Ahlmark och menar därmed att inga samtal och ingen debatt skall få äga rom med oss och andra sionistkritiker. Och dessa personer säger sig försvara demokrati och yttrandefrihet!

Det kan tillfogas att Per Ahlmark konsekvent har avböjt inbjudningar från Radio Islam att där framföra sina synpunkter och att han även avböjt att hålla ett anförande om Palestinakonflikten i Lund när han fick höra att även Radio Islams ansvarige utgivare hade inbjudits!

 

81

 

"LIBERALENS" ALLERGI!

 

Den fanatiske sionistiske agitatorn Per Ahlmark börjar bli alltmer nervös. Nu har han känt sig manad - eller möjligen utkommenderad -att skynda till sina sionistiska uppdragsgivares försvar med att i sedvanlig ordning traggla den vätbekanta sionistiska tesen om Radio Islams "förskräckliga antisemitism" - men denna gång med en ny infallsvinkel genom att angripa Per Gahrton, den tidigare partibrodern i folkpartiet, men numera, som bekant, i Miljöpartiet.

Per Ahlmark kallar i en helsidesartikel den 12 april 1989 Per Gahrton för "En skam för riksdagen", vilket också är rubriken på Ahlmarks artikel. Orsaken till Per Ahlmarks irriterade indignation är förstås att Per Gahrton i sann liberal anda tidigare har försvarat Radio Islams rätt till yttrandefrihet. För Per Ahlmark, som skyltar som "liberal" och "demokrat", gäller yttrandefriheten inte för meningsmotståndare, i varje fall inte beträffande den radikala kritik mot den judiska staten Israel och sionismen.

För Per Ahlmark och hans sionistiska uppdragsgivare och meningsfränder gäller det att till varje pris stoppa Radio Islam - och därvid är alla lämpliga liksom olämpliga medel tillåtna, bland annat att i falsett skrika om skandal och skam för riksdagen, bara för att en riksdagsman med sin uttalade respekt för allas yttrandefrihet, också meningsmotståndarnas, misshagar Per Ahlmark.

Per Ahlmark är märkbart nervös för att den information som Radio Islam meddelar skall spridas och att allt fler människor själva skall avslöja sionisternas propagandalögner som ingen tidigare offentligt har bemött och demaskerat - av rädsla att därmed utpekas som ondskefulla så kallade "antisemiter" och utsättas för olika slags personliga och sociala obehag som också kan drabba familjen med barn som mobbas i skolan, med anonyma telefonsamtal om hotelser och så vidare. Detta är just en följd av sionisternas långvariga och starka grepp om opinionsmedia som ett effektivt vapen i den sionistiska intellektuella terrorismen.

När Per Ahlmark refererar en del av vad som sagts i Radio Islam så trampar han inte bara i sina egna gamla fotspår och upprepar vad han tidigare sagt utan också vad hans sionistiske meningsfrände Gabriel Romanus sagt i en DN-artikel.

Per Ahlmark ljuger även genom att förvtänga lösryckta citat. Låt oss nämna några exempel:

Per Ahlmark säger: "Radio Islam säger att den så kallade Förintelsen - alltså nazistemas massmord på judar - är Guds straffdom för judarnas olydnad." Detta har Radio Islam aldrig sagt. Vad Radio Islam har sagt är följande: "Holocaust - egentligen brännoffer - eller Förintelsen ingår i judendomens mosaiska tro. Judendomens Lag och Lära, Torah, närmare bestämt i Femte Moseboken trettioandra kapitlet, verserna 21 till och med 24 heter det: " De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag fördöma dem. Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup, den förtär orden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. 1ag skall hopa olyckor över dem... De skall utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter och bitter pina; Jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift." (Slut citat alltså från judendomens Lära och Lag!) "Här har vi alltså en skildring i judendomens heligaste bok av hur judendomens Gud straffar sitt folk vid olydnad mot de bud och stadgar som denne Gud har gett sitt utvalda folk - och att detta straff nära överensstämmer med Holocaust eller Förintelsen är uppenbart för var och en som har normala förståndsgåvor att fatta vad som sägs i klara ord." (Slut citat från vad Radio Islam sagt om denna sak!) Men Per Ahlmark förvränger detta till att Radio Islam skulle ha påstått något som står i judendomens Bibel och som i sammanhanget noga citerades. Detta är bara ett exempel på hur Per Ahlmark och hans sionistiska propagandafränder ljuger, när de hetsar mot obekväma meningsmotståndare.

Låt oss ta ett annat exempel. Per Ahlmark säger i nästa mening: "Förintelsen är samtidigt en "sionistisk propagandabluff', varvid Per Ahlmark här åsyftar vad Radio Islam skall ha sagt. Men detta är lösryckt ur sitt sammanhang. Bakgrunden är flera tidigare sända program i Radio Islam där de seriösa historiska så kallade revisionisterna presenterats med sina forskningsresultat och argument, där de påvisar på skäligen goda grunder att den så kallade Förintelsen av sex miljoner judar under andra världskriget i nazisternas gaskammare är en serie ytterst tvivelaktiga och inbördes motstridande och i långa stycken helt osannolika påståenden som bottnar i den sionistiska krigspropagandan till stöd för Israels rov av palestiniernas land. Efter att ha redovisat detta och med hänsyn till sionisternas beryktade lögnpropaganda i flera andra avseenden, som också redovisats i Radio Islam, har vi här tillåtit oss att dra den slutsatsen att det också i detta fall rör sig om en sionistisk propagandabluff. Detta är något annat än att påstå saken utan vidare, som Per Ahlmark vill tillskriva oss på Radio Islam att ha gjort!

Ännu ett exempel på Per Ahlmarks gemena metod att komma med korta referat lösryckta ur sitt sammanhang. Per Ahlmark säger med hänsyftning till vad Radio Islam skall ha sagt: "Den ryska revolutionen finansierades av judar för att "tillfredställa judiskt hämndbegär". Detta, menar Ahlmark, skulle vara fria påhitt från den "antisemitiska förtalspropagandans skräpkammare". Faktum är emellertid att det här är ett väl bestyrkt sakförhållande. Den ryska bolsjevismens kapitalistiska finansiärer var - eller råkade vara - alla judar: Ganetski-Fiirstenberg, Parvus alias Helphand, Jakob Schiff, huvudägaren av bankirfirman Kuhn, Loeb och Company i New York, Felix Warburg och vidare Olof Aschberg, ägaren av den då befintliga Nya Banken i 5tockholm. Detta redovisas bland annat av David Shub, själv av judisk börd, i hans Leninbiografi, som utkom i svensk översättning på Natur och Kulturs förlag 1949 - en judisk källa som borde kunna godkännas även av Per Ahlmark. Att bolsjevikterrorn uppfyllde så kallat judiskt hämndbegär påtalades av talrika samtida auktoritativa judar, så till exempel av den ledande sionistiska tidningen i England, Jewish Chronicle, där det den 5 december 1919 talades på ledande plats att bolsjevismen uppfyller de ädlaste strävandena i judendomen.

Per Ahlmarks övriga tillvitelser mot Radio Islam är av samma förvrängda art och har tidigare flera gånger ingående bemötts i Radio Islam också i flera genmälen, när de tidigare framförts i pressen, men tyvärr har våra genmälen refuserats. Man vill inte låta oss försvara oss. I ett refuseringsbrev den 7 april 1989 skrev sekreteraren för Expressens kulturredaktion Per Svensson till mig, som ansvarig utgivare för Radio Islam: ;'Kulturredaktionen anser att du genom din verksamhet i Radio Islam har ställt dig vid sidan av den minsta gemensamma plattform av anständighet som det offentliga samtalet kräver och förutsätter." I telefon med mig sade denna Per Svensson också, att "det spelar ingen roll vilket bidrag du än erbjuder oss, vi tar ändå inte in det." Men det är fritt fram för Expressen - som anser sig stå för anständighet - att offentliggöra lögner och beskyllningar om brott mot Radio Islam! Detta är alltså tidningen Expressen som gått ut i helsidesannonser i inte bara den egna tidningen utan också i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, där chefredaktören skryter över att Expressen står för yttrandefrihet, också för dem som har åsikter som går på tvärs med de åsikter som Expressen själv företräder! Men Jesus säger i Lukasevangeliet 12:e kapitlet, verserna 1 och 2: "Tag er i akt för fariséernas surdeg, det vill säga hyckleri. Det finns ingenting så insvept att det icke ska avslöjas, ingenting så dolt att det icke skall bliva känt." (från lvar Harries översättning. Det kan tilläggas att denne filosofiske doktor i gammalgrekiska Ivar Harrie länge var Expressens chefredaktör.)

 

82

DEN HYCKLANDE "LIBERALEN" VILL FÖRBJUDA MISSHAGLIGA ÅSIKTER

 

Att Per Ahlmark, Israels mest framträdande agent och sionistiske agitator i Sverige, är en stor hycklare, det har jag tidigare påpekat, bland annat i en utlovad replik-artikel som Dagens Nyheter vägrade att publicera efter sedvanliga sionistiska påtryckningar.

Som alla hycklare talar Per Ahlmark med kluven tunga: å ena sidan älskar han Israel, men å andra sidan säger han att han kritiserar "bosättningarna på de ockuperade områdena". Per Ahlmark har alltså inte upptäckt att hela Israel är en ockupation av Palestina med judiska bosättningar på palestiniernas mark. Innan de sionistiska judarna med våld och terror drev bort hundratusentals palestinier från deras urgamla fädernejord var över 98 procent av Palestinas mark i de palestinska arabernas ägo. Hur kan man älska den grymmaste av orättfärdigheter: den brutala erövringen av ett annat folks land?

Per Ahlmark säger, att han "ser sionismen som en av 1900-talets viktigaste nationella befrielserörelser". Per Ahlmark har alltså inte upptäckt - eller inte velat förstå - att sionismen inte är någon "nationell befrielserörelse" utan tvärtom en internationellt förgrenad maffia som med våld och terror lyckats tillskansa sig ett annat folks land, palestiniernas Palestina. Sionismen är internationell, eftersom den är befintlig i samordnade välorganiserade politiska aktiviteter i olika länder, i USA liksom i Sverige och andra västländer. Sionismen är en maffia, eftersom den använder sig av våld och hot om våld för att påtvinga sin vilja på regeringar och opinionsbildare i olika länder för att tillskansa sig makt och pengar. Israel är ingen ekonomiskt självbärande stat - Israel är ekonomiskt helt beroende av ett ständigt miljardflöde från USA, Västtyskland och andra länder samt från de sionistiska lobbygruppernas insamlade pengar.

Per Ahlmarks motbjudande moraliska hyckleri, helt i klass med de fariséer som Jesus så bittert och skoningslöst fördömde, kommer kanske allra tydligast fram när Ahlmark å ena sidan skryter med sin liberalism och sin bekännelse till yttrandefriheten, när det gäller visning av de mest vedervärdiga pornografiska filmer, men å andra sidan energiskt agerar som åsiktspolis och yrkar på att Radio Islam och andra som framför för honom och hans sionistiska uppdragsgivare och kompisar misshagliga åsikter.

Bakgrunden är denna:

Under vårriksdagen 1981 hade man debatterat hur man lämpligen skulle kunna förhindra spridningen av de mest vedervärdiga sadistiska och våldspornografiska videofilmer, också för barn, som produceras ymnigt av främst cyniska geschäftsmakare i USA men också i andra länder, bland annat i Danmark av några amerikanska judar. En betydande majoritet i riksdagen enades om att åtminstone förbjuda de grövsta barnpornografiska videofilmerna och de mest sadistiska råheterna - med hänsyn just till att videofilmer lätt kan bli tillgängliga för barn, som kan bli mentalt uppskrämda och allvarligt störda av att se sådana gräsligheter som "Motorsågsmassakem" och annat i liknande stil.

I massmediadebatten framhölls från flera håll också, att dessa starkt våldpornografiska filmer ger uttryck åt en avskyvärd syn på kvinnan och verkar allmänt förråande på kärlekslivet och över huvud taget på mänskliga relationer.

För varje sunt tänkande och kännande människa är det så självklart, att dessa förskräckliga filmer, tillkomna av perversa och cyniska personer, inte har något som helst att skaffa med konst utan är alltigenom förråande och fördummande, en andlig pest. Men nu stiger den hycklande liberalen och tillförordnade chefen för det av Harry Schein grundade filminstitutet, Per Ahlmark, fram i en stort uppslagen artikel i Expressen den 9 juni 1981 med följande rubrik: "I Reagans USA och Fälldins Sverige: censorerna stiger fram".

I denna artikel ondgör sig Ahlmark över att vissa Konsumföreståndare vägrar sälja pornografiska tidningar. Och hycklaren Ahlmark tillfogar: "Om Pressbyrån skulle börja säga ja och nej till tidningar efter deras innehåll" - särskilt understruket i fetstil - "är vi farligt nära en nästan allsmäktig censur, som man inte kan utkräva offentligt ansvar av." Vad har den tarvligaste och råaste pornografi med informations- och åsiktsfrihet att göra, om man vill förbjuda försäljning av dessa porralster? Inte ett dugg. De som sprider pornografi är bara ute efter att tjäna grova pengar och ofta även att undergräva den allmänna moralen - och det är just dessa skumma geschäftsmakare som Ahlmark är ute efter att försvara - samtidigt som samme Ahlmark bedriver sina hetskampanjer mot misshagliga meningsmotståndare som försvarar de fördrivna och förtryckta palestiniernas rätt till sitt eget land! Det är Radio Islam som Per Ahlmark energiskt verkar för att stoppa!

I sin artikel i Expressen den 9 juni 1981 framträder Per Ahlmark i rollen som den gode liberalen som älskar yttrandefriheten. Han säger: "Tryckfriheten har ett pris, nämligen att sådant som vi föraktar kommer ut. Vi ska bekämpa det med opinionsbildning, undervisning, alternativ. Polisen bör vi lämna utanför."

Ja, nog låter detta så riktigt. Men hur är det med den skenhelige liberale Per Ahlmark och hans sionistiska bundsförvanter? Ahlmark och hans sionistiska vänner säger sig förakta sina meningsmotståndares åsikter, så till exempel de åsikter som vi framför i Radio Islam, när vi försvarar det palestinska folkets rätt till dess egna hemland och när vi kritiserar Israels ockupations- och förtryckarpolitik, baserad på hårda fakta, och när vi kritiserar sionismen genom att med nakna fakta påvisa dess rasistiska ideologi och dess historiska samröre med det nazistiska Tyskland. Låter Per Ahlmark våra sändningar komma ut genom att respektera åsiktsfriheten? Nej, han agerar i TV och press våldsamt för att förmå Justitiekanslern att stoppa Radio Islam, ja, Per Ahlmark går till och med så långt att han flyger till New York för att mobilisera stöd för de sionistiska påtryckningarna på JK från Elie Wiesel och Israels FN-ambassadör!

Bryr sig Per Ahlmark om vad han själv säger, när han säger att föraktliga åsikter skall "bekämpas med opinionsbildning, undervisning, alternativ"? Nej, inte alls! Per Ahlmark har inbjudits av Radio Islam att fritt framföra sina åsikter och debattera dem med oss, men han nekar att delta i Radio lslam, han är ute efter att i de stora massmedia söka stoppa Radio Islams röst!

Hycklaren Per Ahlmark säger också i sin artikel i Expressen den 9 juni 1981: "Svensk politik i dag har tappat bort liberalismens grundläggande tanke: att det är en ocean mellan att ogilla och förbjuda ting i press och andra medier."

Observera, detta säger Per Ahlmark om de värsta avarter av sadistiska och pornografiska filmer! Då måste det vara fritt fram för fri visning, så att unga och känsliga barn och ungdomar ska få sina sinnen förstörda och bli mer eller mindre mentalt förtryckta. Men när det gäller försvar för de fördrivna och förtryckta palestiniernas rätt till sitt eget land och när det gäller saklig kritik av Israels våldspolitik och sionismens rasism och manipulationer för att styra opinionsbildningen, då är Per Ahlmark ingen liberal utan en åsiktspolis, en censurivrare! Kan man tänka sig något ynkligare, något mera bedrövligt än detta hyckleriets skådespel?

 

83

VET "LIBERALEN" VAD HAN TALAR OM?

 

När argumenten tryter för den upphetsade demagogen, tillgriper han en störtskur av invektiv: glåporden haglar med ständigt återkommande refränger av förbannelser som endast har släktskap med gläfsanden, skällanden, ylanden och kvidanden. Detta är desperation, blottställd förtvivlan där orden förlorat all mening. Så är beklagligtvis fallet med Per Ahlmark, när han i (DN 2/10 1987) skulle gå i svaromål på min tidigare vädjan till honom att förklara vad han menar med sitt tidigare hysteriska utfall i TV mot Radio Islam (DN 24/9 1987). Han bara fortsätter sin tröstlösa monolog och vevar sitt rostiga positiv med samma spruckna gamla trall om att Radio Islam är "antisemitisk".

Man kan inte annat än tycka synd om Per Ahlmark, en idealist som förirrat sig i fantasins skenvärld och en liberal som blivit fanatiker. Han har fått allt om bakfoten. Han har inte fattat vad saken gäller - att det gäller den sionistiska staten Israels erövring av palestiniernas land och förtryck av palestinier som inte fördrivits av sionisterna. Han tror att de förtryckta är förtryckare. Han lever i det förflutnas skuggvärld.

Per Ahlmark upprepar sin kärleksförklaring till Israel - men har inte fattat att Israel är en ockupationsmakt som begår ständiga brott mot folkrätten. Han lovprisar Israel som en demokrati - men har inte fattat att Israel har förverkat all rätt att kalla sig demokrati när denna stat förtrampar alla demokratiska rättigheter för landets ursprungliga invånare, palestinierna. Han beundrar Israel som ett "mirakel" - men har inte fattat att palestinierna i hela ockupationsstaten Israel är grovt diskriminerade och inte ens självskrivna israeliska medborgare utan måste särskilt anhålla om medborgarskap och dessutom är ålagda passtvång med förbud att fritt förflytta sig i det egna landet.

Älskar Per Ahlmark våldet och förtrycket, bara därför att det självsvåldigt kallar sig "demokratiskt"? År Israel för Ahlmark en magisk spegel, en trollformel för godhet? Är det onda det goda?

Per Ahlmark lever i en from föreställning om ett himmelskt Israel bortom denna världens kiv och tävlan, en salighetens tillflyktsort för förföljda och en helighetens bastion mot "ett hav av diktaturer", låt vara att det i detta himmelrike kan förekomma ett och annat gnissel i änglakören som stöter även Per Ahlmark.

Per Ahlmark har inte fattat vad vare sig Israel eller sionismen i verkligheten är. Han tror att sionismen är en storartad "nationell befrielserörelse" och har sålunda inte fattat att den är en världsomfattande, ytterst kapitalstark och välorganiserad propagandamaskin - se t ex en stor artikel i Herald Tribune av den 7 juli i år med rubriken Potent U.S. lobby for Israel bends politicians and generals! Sionismen i skilda länder stöder inte bara Israel, en främmande makt, den uppammar även just "antisemitism" - sionismens budskap är ju att judar inte kan leva fredligt med andra folk och trosbekännare i ett samhälle, vilket just är det antisemitiska påståendet och svepskälet att köra iväg judarna till en särskild "judisk stat". Sionismen är spegelvänd antisemitism. Därav dess gissel.

Om Per Ahlmark hade studerat sionismens historia, skulle han ha upptäckt - kanske till sin förfäran - att sionismens stora pionjärer i slutet av förra århundradet samverkade med antisemiter och ställde de största förhoppningar till antisemitismens utbredning (vilket bl a framgår av den förste sionistledare Theodor Herils skrifter) och senare även samverkade med ledande nazister i Hitlers Tyskland ända fram till början av 1941 (vilket bl a dokumenteras i Lenni Brenners bok Zionism in The Age of The Dictators, London 1983).

Och alltjämt är antisemitismen, verklig eller inbillad, sionismens enda existensberättigande. Finns ingen antisemitism, skapas den av sionisterna. Utan antisemitism ingen vital sionism. Utan ett hotat Israel ingen sionistisk sammanhållning för stöd till Israel från USA och övriga västvärlden. Västvärldens fixering till "antisemitism" som fasans centrum och skuldkomplex upphör aldrig att förbrylla den (semitiska) islamska världen. Vill Ahlmark diskutera detta i TV?

Som så många aningslösa sionistiska propagandister är Per Ahlmark besatt av föreställningen om "antisemitism" som en akut och överhängande fara för judarna, för demokratin - som om Hitler fortfarande härskade i ett Stortyskland med ett nazistockuperat Europa för att nazifiera hela världen. Per Ahlmark har tydligen ännu inte upptäckt att Hitlers Tyskland besegrades i grunden i andra världskriget för över 42 år sedan, när Per Ahlmark gick i första förberedande och -förmodligen - lärde sig att nödtorftigt läsa innantill och kanske började förstå vad han läste.

Om Per Ahlmark fortfarande anser sig ha en oplockad gås med Hitler, bör han göra upp den saken med sig själv, inte därav söka en förevändning att offentligt skälla på Radio Islam för "antisemitism", vi skulle aldrig haft med Hitler och hans anhang att göra. Om Radio Islam skulle bedriva "antisemitisk förkunnelse gång på gång", som Ahlmark påstår, skulle vi i denna närradiosändare inte kunnat föra avspända samtal med seriösa personer som biskop Krister Stendahl, syster Marianne, Jan Myrdal och Per Gahrton, bara för att nämna några som framträtt i långa intervjuer i Radio Islam.

Per Ahlmark företer ett frappant exempel på logikens kollaps hos den moraliserande sofisten. Å ena sidan stoltserar han över att "ha tagit avstånd från delar av den israeliska politiken, t ex bosättningarna på Västbanken och kriget i Libanon 1982" (varvid han glömmer att han var mycket mer upprörd över Olof Palmes upprördhet över denna israeliska attack och krigföring). Men å andra sidan bekänner han att han "samtidigt älskar och beundrar Israel... och ser sionismen som en av 1900-talets viktigaste nationella befrielserörelser". Per Ahlmark har alltså inte fattat att två motstridiga satser är oförenliga: att man inte kan ta avstånd från ens en del av det man älskar och beundrar - annat än i en absurd drömvärld eller i ett tillstånd av oförlöst schizofreni.

Israel är en självsvåldig militant angripare, som fortfarande rättfärdigar sitt angrepp på Libanon 1982 som "legalt självförsvar mot sk palestinsk terrorism", senast av professor Yoram Dinstein på seminariet om internationell terrorism (SvD 3/10 1988). Aldrig har några ansvariga israeliska ledare "tagit avstånd från kriget i Libanon 1982", på sin höjd har man beklagat att det inte gav avsedd utdelning och sörjt över förlorade judiska liv. Per Ahlmarks avståndstagande här innebär ett avståndstagande till hela det politiska etablissemanget i Israel, som inte utgör "en del av den israeliska politiken' utan det fundament på vilken denna Ahlmarkska demokrati är byggd. Föremålet för Per Ahlmarks kärlek säger bestämt nej till hans avståndstagande.

Israel är från början en ockupationsmakt, vilket tydligen har undgått Per Ahlmark vare sig det här är fråga om ignorans eller förträngning. Bosättningarna på Västbanken är bara en expansion av den israeliska ockupationen, de är inte avvikelser från tidigare judiska bosättningar på palestinskt territorium utan en logisk fortsättning av den israeliska ockupationspolitiken. Att ta avstånd från de judiska bosättningarna på Västbanken men samtidigt acceptera och t o m älska och beundra staten Israel som ockuperat palestiniernas land genom en tidigare ännu brutalare terroristisk judisk bosättning, varigenom hundratusentals palestinska araber nödgades fly i panik, är inkonsekvent och en föga övertygande moralisk hållning, värdig en-dast en Tartuffe. Västbanken är för Israel de bibliska "Judéen och Samarien", heliga israeliska områden.

lsrael är uppfyllelsen av Guds löfte i Bibeln till Abraham, Mose och det utvalda folket ( 1 Mos. I5:18; 2 Mos. 23:31; 5 Mos. 11:24). Israel har aldrig fastställt sina gränser - just för att kunna expandera enligt det bibliska löftet: "... från Egyptens flod till den stora floden, floden Frat" (dvs från Nilen till Eufrat i Irak), som också är återgivet i en inskription i knesset och alltså är konfirmerad av den israeliska folkförsamlingen. Varje israelisk premiärminister - från David Ben-Gurion till Golda Meir, Menachem Begin ocb våra dagars Itzhak Shamir, ryktbar som FN-medlaren Folke Bemadottes mördare - har åberopat Israels tillblivelse och enda existensberättigande i Palestina på det bibliska löftet. Har detta undgått Per Ahlmark? Vet egentligen denne Expressens Israelkännare vad Israel betyder på hebreiska och känner han till dess symboliska innebörd?

När Per Ahlmark utesluter varje diskussion med Radio Islam och alla som han grundlöst kallar antisemiter, borde han betänka att den tragiska Palestinakonflikten inte har med "antisemitism" att göra. Dessutom gör han därmed både sig själv och den sak han företräder en stor otjänst - den som isolerar sig från samtal och diskussioner blir alltmer övergiven och hemfallen åt inbillade oförätter, och utan kritisk granskning blir sionismen en sitt eget maktfullkomliga gissel.

För oss muslimer - och vi är dock i Sverige över 75 000, mer än fyra gånger så många som den judiska befolkningsgruppen här - är sionismen en utmanande motståndare, kanske inte enbart av ondo, eftersom utmaningar är till för att övervinnas, helst med ökad information. Också sionister skall väl kunna bli bättre informerade, mera kritiskt medvetna och ta sitt förnuft till fanga. Vi har utgivit en informationsbroschyr, som kan beställas från Radio Islam, Box 316, 101 24 Stockholm eller per telefon O8- 59 40 89. Och kom ihåg, sionismen och den länge inflammerade Mellanösternkonflikten är en angelägenhet för hela världen, också för Sverige.

 

84

AHLMARK -
AGENT FÖR FRÄMMANDE MAKT

 

Att Per Ahlmark som kolumnist i Expressen är Sveriges mest kända - eller ökända - försvarare av den rasistiska ockupationsmakten Israel, det vet väl alla vid det här laget. Per Ahlmark står i främmande makts tjänst - i världssionismens tjänst och i den sionistiska staten Israels tjänst.

Per Ahlmark samarbetar nära med redaktören för Judisk krönika, Jackie Jakubowski, en judisk flykting från Polen, och med den avdelning inom Judiska Centret i Stockholm som aktivt understöder Israel. Men inte nog med detta. Per Ahlmark arbetar också på uppdrag av den internationella sionismen med huvudsäte i New York, alltså Världssionistiska Organisationen, som är en av den sionistiska staten Israels förlängda armar. Per Ahlmark är mycket nära knuten till den judiske sionistförfattaren Elie Wiesel. Tack vare energisk lobbyverksamhet i Sverige lyckades den före detta folkpartiledaren, riksdagsmannen och vice statsministern i Thorbjörn Fälldins första ministär, alltså Per Ahlmark, förmå norska stortinget att utse Elie Wiesel till Nobels fredspristagare 1986, vilket gjorde Elie Wiesel 2 miljoner kronor rikare. Som tack för denna för honom lukrativa väntjänst stiftade Elie Wiesel ett särskilt pris för "Jerusalems försvarare' på 230 000 kronor till Per Ahlmark.

Men inte nog med detta. Från Jakubowski och Judiska Centret i Stockholm far Per Ahlmark informationer från den stora, internationellt förgrenade sionistiska spionorganisationen Anti-Defemation League - på svenska ungefär Antiförtalsförbundet - som inte bara utger ett antal tidskrifter, däribland Patterns of Prejudices (Fördomsmönstren) i England, utan dessutom ägnar sig åt granskning och bevakning av alla publikationer och aktiviteter som på ett eller annat sätt kan vara riktat mot sionismen och staten Israel från hela världen, främst från de öppna källorna i västvärlden. Dessa uppgifter insamlas på en databank och står sedan genast till de sionistiska agenternas förfogande. Tränade sionistiska agenter som Jackie Jakubowski genomgår särskild utbildning i agitations- och propagandateknik som just är förtalsteknik. Antiförtalsförbundet bekämpar sina meningsmotståndare inte med fakta och argument utan med förtal, där det gäller att misstänkliggöra och nedsvärta meningsmotståndarna, så att de kan helt isoleras från den offentliga demokratiska debatten och även på annat sätt utsättas för sociala svårigheter: att deras yrkeskarriär omöjliggörs, kanske att de förlorar sin anställning, och att deras familjer utstöts ur gemenskapen, barnen mobbas i skolan och så vidare.

Sionisterna är fullt medvetna om att förtalskampanjer mot enskilda eller grupper och organisationer är ett fruktansvärt effektivt vapen att ta kål på meningsmotståndare, när man kan socialt förinta dem genom att i massmedia och ryktesvägen skämma ut dem.

Förutsättningen för att dessa sionistiska förtalskampanjer skall få önskad effekt är inte bara att sionisterna förfogar över en spionorganisation som insamlar alla tänkbara "fakta" för "dokumentation" som de sedan fritt kan förvränga genom att vinkla informationen för avsedd verkan, utan även att sionisterna har ett stort och till stora delar dominerande inflytande över opinionsbildningen, kort sagt, att de kan styra de massmediautbud som påverkar människornas åsikter och attityder. Här spelar film, TV, radio och pressen en avgörande roll. De stora amerikanska film- och TV-bolagen ligger helt i sionisternas händer, vilket innebär att deras filmer och TV-program alltid gynnar sionisternas intressen och aldrig missgynnar dem. I den mån Israel skildras - i biblisk tid eller i vår tid - skildras alltid Israel som heroiskt kämpande mot barbariska och grymma fiender eller som offer, ett känsligt och lidande offer för dess fienders ondska. Araber - liksom tyskar, särskilt under andra världskriget och Hitler-tiden - skildras genomgående i de amerikansk-judiska filmerna som primitiva och grymt ondskefulla. De vanliga skräckfilmerna och katastroffilmerna tjänar också - på ett raffinerat sätt - sionismens intressen genom att skapa fruktan, ångest och djup osäkerhet hos massorna. Ty sionismen hämtar sin styrka hos andras rädsla, ångest och osäkerhet. En självutnämnd elit kan endast härska genom de mångas fruktan, osäkerhet och inre svaghet.

Film och TV formar massornas allmänna åsikter och attityder - men det är främst pressen som sedan dirigerar eller styr dessa allmänna åsikter och attityder mot bestämda mål i aktuella händelser och kommentarer. Om sionisterna kan tillskansa sig ett tillräckligt starkt inflytande också i de stora tidningarna, så kan urvalet och vinklingen av nyhetsflödet i stort överensstämma med sionisternas intressen, även om många självständiga reportrar kan gå sionismens intressen emot med kritiska artiklar om Israels politik. Att den sionistiska staten Israel helt lever på den världsomspännande sionismens välorganiserade påtryckningar på USAs och andra västländers regeringar undertrycks emellertid så gott som helt av pressen. Det bör tilläggas, att alla de

ledande amerikanska tidningarna och tidskrifterna - New York Times, Washington Post, Time Magazine, Newsweek med flera - ägs av sionister och leds av sionistiska redaktörer, vilka utövar ett oerhört inflytande på pressen i hela västvärlden. Den amerikanska filmen, den amerikanska TV-produktionen och den amerikanska pressen med deras sionistiska grundsyn och tendenser har helt enkelt blivit normbildande tack vare sin starka genomslagskraft i Sverige liksom i andra västländer.

Till detta kommer att sionismen genom välorganiserade påtryckningskampanjer utövar starka protester så fort en film, ett TV-program eller en tidningsartikel angriper Israel eller går sionismens intressen emot, vilket skapar ett intryck av en stark "opinionsyttring" som anses så besvärande att man föredrar att falla undan.

I sin propaganda förfogar sionisterna över ett förkrossande effektivt vapen att skrämma varje motståndare i västvärlden till medgörlighet: fruktan för och hatet till "antisemitism" eller "judehat" som erinrar om nazisternas judemord, Förintelsen. Så fort den sionistiska ockupations- -eller förtryckarstaten Israel skarpt kritiseras och så fort dess ideologi sionismen attackeras för vad den verkligen är, vips talar och fräser sionisterna om att "antisemiter" är i farten och att en ny "förintelse" står för dörren, varefter man spelar upp alla de välkända skräckscenerna med högar av lik och utmärglade överlevande koncentrationslägerfångar och gripande berättelser varoas återigen om hur de överlevandes alla släktingar gasades ihjäl av de antisemitiska nazistiska bödlarna... Denna sionismens psykologiska terror kan ingen riktigt motstå utan att riskera att framstå som en hjärtlös, omänskligt brutal och lierad med de utpekade nazistiska bödlarna och deras skräckvälde.

Per Ahlmark - för att nu återvända till honom - utnyttjarjust denna välbekanta sionistiska psykologiska terror: alla sionismens och Israels motståndare avfärdas blankt som "antisemiter" som röjer väg för fruktansvärda judeförföljelser och en ny "Förintelse", varvid han åberopar sig på alltid lika välkända uttalanden av sionistiska yrkesagitatorer och "överlevande' som Elie Wiesel eller Simon Wiesenthal, som Per Ahlmark skyndar sig att uppsöka per flyg i New York eller Wien...

Man kan verkligen fråga sig, om Per Ahlmark begår brott mot rikets säkerhet enligt 9:e paragrafen om "olovlig underrättelseverksamhet" och enligt 13:e paragrafen om "tagande av utländskt understöd", efter-som han står helt i den främmande makten Israels tjänst och åtminstone delvis mottar höga penningsummor från en organisation som går Israels ärenden.

Hur energiskt Per Ahlmark försvarar Israel framgår bland annat av att han i en stor artikel i Expressen den 16 juni 1981 försvarade Israels bombardemang av en kärnkraftsreaktor i Irak - ett så flagrant och avskyvärt brott att det fördömdes av en hel värld, också av den då-varande borgerliga svenska regering som Ahlmark nyligen lämnat. Per Ahlmarks efterträdare som folkpartiledare Ola Ullsten, som då var Sveriges utrikesminister fördömde också Israels flygangrepp den 7 juni 1981: "Åtgärden kan under inga omständigheter rättfärdigas med den i folkrätten accepterade principen om rätt till självförsvar. Med denna flygräd har Israel slagit in på en utomordentligt farlig väg som är ägnad att försvåra ansträngningarna att nå en varaktig fred i Mellersta Östern" sade Ola Ullsten... Men Per Ahlmark försvarade Israels illgärning genom att prata om att världen skulle visa tacksamhet över att Irak berövats sina möjligheter att tillverka atombomber - trots att Internationella Atominspektionen i Wien kontrollerar den irakiska anläggningen och gått i god för att inga kärnvapen där var möjliga att tillverka, samtidigt som Israel vägrar varje internationell inspektion av sina hemliga tillverkningar av kärnvapen.

Per Ahlmark, Israels agent i Sverige, därom råder inga som helst tvivel. Allmänne åklagaren borde granska Per Ahlmarks förehavanden som Israels agent i Sverige. Är detta lagligt eller är det brottsligt? Jag låter frågan gå vidare till mina läsare.

 

85

PALESTINIERNA BEHÖVER INGEN DÖDSHJÄLP!

 

Berit Hedeby blir fruktansvärt upprörd när hon hör Radio Islam, vilket hon har gjort under "minst ett år" (DN 16/5 1989). Varför hon frivilligt underkastat sig detta självplågeri är gåtfullt. Vi har inte vare sig tvingat eller ens anmodat henne att lyssna på oss.

Nu tycks emellertid hennes tålamod definitivt vara slut, och hon kräver att "Radio Islam omedelbart stoppas". Hon är irriterad och vill att alla skall dela hennes irritation och förbjuda de fakta och åsikter som misshagar henne.

Trots sitt årslånga lyssnande på Radio Islam har hon ingenting fattat. Hon tror - helt felaktigt - att Radio Islam "hånar judar". Sanningen är att det är de sionistiska judarna (som B H beundrar och försvarar) som hånar folkrätten och civilisationen, dels genom att erövra palestiniernas land ( 191 7 fanns det 4% judar i hela Palestina) och fördriva halva den dåvarande palestinska befolkningen (cirka 800 000) i samband med Israels utropande 1948, dels genom att förtrycka, invalidisera och döda kvarvarande civila palestinier, spränga deras hus och bomba palestinska flyktingläger i Libanon, dels genom att förneka palestiniernas rätt till sitt eget land och samtidigt låta judar från hela världen strömma in i landet och förbjuda de fördrivna palestinierna att återvända ens som döda att begravas i fosterlandets jord.

Att Israel tillåter sig dessa folkrättsvidriga illdåd och dessutom kräver omvärldens samtycke och gillande, det är det verkliga hånet, inte att Radio Islam förklarar orsakerna med hänvisning till den judiska statens lära, den på judendomen grundade sionismen, enligt vilken judarna anser sig vara Herrens utvalda egendomsfolk (2 Mosebok 19:5) med rätt att röva andra folks land och döda dem (5 Mosebok 7:6). Radio Islam vill att palestinierna skall få leva, inte få dödshjälp.

 

86

FALLET ELLER FÖRFALLET
JAN GUILLOU

 

Jag ska här bemöta Jan Guillous påhopp på Radio Islam - ett tragiskt fall, eftersom det uppenbarligen är fråga om sionistiska påtryckningar på en etablerad Palestinavän och Israelkritiker.

Jan Guillou, känd och uppmärksammad som debattledare i TV-programmet Rekordmagazinet, har i sin krönika i tidskriften Folket i Bild-Kulturfront häftigt angripit Radio Islam och min bok Vad är Israel? för antisemitism - och därvid har Guillou använt ovanligt grova och förolämpande ord och han slutar med att säga följande: "Det är ju lika självklart att bekämpa Ahmed Rami, Radio Islams utgivare, för deras rasism som vore de Ku Klux Klan." Ku Klux Klan är som nog alla vet en utpräglat rasistisk amerikansk organisation, som växte fram i sydstaterna och var särdeles aktiv på 20- och 30-talen med att lyncha svarta, som judarna, i dag, lynchar palestinier i det ockuperade Palestina. Att jämföras med Ku Klux Klan är en fräck oförsynthet som måste bemötas ty för oss muslimer är sionisterna dagens Ku Klux Klan. Guillou gör inget försök att i sak bemöta min grundtes i min bok: att judendomen med Gamla Testamentet och sin Talmud är en primitiv etnocentrisk rasistisk stamreligion som föreskriver utrotning av vissa andra folk, eftersom detta beläggs med adekvata citat som Guillou grundlöst bemött med slag under bältet, d v s med anklagelser för antisemitism.

Innan jag här går in på att närmare belysa fenomenet Jan Guillou, ska jag beskriva och analysera företeelsen antisemitism, som de sionistiska propagandisterna och nu även Jan Guillou beskyller Radio Islam för att vara hemfallen åt. En infam beskyllning.

 

Vad är antisemitism?

Det finns två definitioner på begreppet antisemitism:

Enligt den första definitionen betyder antisemitism judehat. En antisemit är den som förutsättningslöst och generellt hatar alla judar, oavsett vilka personer de är och oavsett vad de gjort eller gör. Antisemitism är en rörelse eller en företeelse som gör gällande att alla judar av naturen är onda eller farliga och därför måste särbehandlas som en skadlig minoritet antingen genom fördrivning eller genom någon slags likvidering eller utrotning. Detta är den negativa definitionen.

Enligt den andra definitionen betyder antisemitism motstånd mot verklig eller inbillad judisk dominans i ett land eller på ett visst socialt område. Enligt denna definition är inte antisemiten generell judehatare utan han är i stället buren av ett rättspatos som vill bryta ett verkligt eller inbillat judiskt herravälde och ersätta detta med ett system av jämlikhet: att judar inte ska privilegieras utan anpassa sig och vara andra gruppers jämlikar. Detta är den positiva definitionen.

Det är den första definitionen på antisemitism - ett besinningslöst judehat med åtföljande hets, förföljelser och massmord på judar - som har blivit den allmänt accepterade, åtminstone i västvärlden. Den na definition den negativa, har sedan länge omhuldats av manga judar och av sionisterna, eftersom den är av stort värde för sionismen, en tillgång, eftersom antisemi-tismen därmed kan framstå som något ohyggligt och omänskligt som judar blivit offer för och därför kan utnyttja till deras egen fördel genom att skaffa sig. förmåner eller privilegier, bland annat inom sionismen som ju tillåtits tillskansa sig palestiniernas land för att bilda sin judiska stat Israel och i många mäktiga länder - genom därvarande sionistiska lobbygrupper - erhålla stort ekonomiskt, militärt och politiskt stöd för denna judiska stat Israel.

Den andra definitionen - att motverka en verklig eller kanske inbillad judisk dominans - är till sin kärna helt annorlunda än den första definitionen:

Här är det inte fråga om något besinningslöst hat till judar utan en demokratisk strävan efter rättvisa och jämlikhet: judar varken hatas eller föraktas för att de är judar utan judiska privilegier angrips, på samma sätt som andra gruppers speciella förmansrättigheter. Eftersom denna positiva definition inte accepteras i Sverige och övriga västvärlden, så är det följaktligen bara den första negativa definitionen som gäller. Därför avvisar jag bestämt att vi här på Radio Islam skulle vara antisemiter och tar anklagelser för antisemitism som den grövsta förolämpning: grundlöst och lögnaktigt förtal.

Själva ordet antisemitism/antisemit är mycket vilseledande och olyckligt valt för judehat - i synnerhet för oss araber. När vi araber som ju själva är semiter, beskylls för att vara antisemiter, sa finner vi detta med all rätt vara groteskt:

Skulle vi vara emot oss själva, vara självhatare? Det är vi lika litet som vi är emot våra stamfränder, judarna! Dagens verkliga antisemiter är judarna som dagligen slaktar värnlösa palestinier.

Men nu har begreppet antisemitism/antisemit blivit hävdvunnet, åtminstone i västvärlden, och får därför accepteras liksom den första definitionen av antisemitism som besinningslöst judehat.

 

Radio Islam och fördomar

Låt oss granska om Radio Islams kritik av judendomen och den därmed sammanhängande sionismen i och utanför Israel har något att göra med antisemitismen som judehat! I sin krönika i Folket i Bild-Kulturfront, nr 2 1989, säger Jan Guillou att Radio Islams program, återgivna i boken Vad är Israel? "är en häpnadsväckande katalog över klassiska antisemitiska fördomar och dumheter där religion och politik och rasmystik rörs samman till en gröt av oklarheter".

Enligt Jan Guillou kännetecknas klassiska antisemitiska fördomar och dumheter av att religion - det vill säga judendomen - och politik - det vill säga sionistisk politik - och rasmystik rörs samman.

Det skulle alltså vara en fördom eller förutfattad mening att - enligt Guillou - se ett nära samband mellan judendomen och sionismen, liksom att påtala rasmystik i sammanhanget.

I realiteten förhåller det sig faktiskt tvärtom: det är en fördom i ordets verkliga betydelse att i stället förneka detta samband, inte - som Guillou påstår - att påtala detta samband. Gamla Testamentet lovar judarna allt land mellan Nilen och Eufrat. Ledande sionister har hänvisat och hänvisar ständigt till just detta som en lagfart för att erövra Palestina. I Radio Islam - i en serie föredrag som sänts flera gånger i repris och är återgivna i min bok Vad är Israel? - har jag dokumentärt bestyrkt detta samband mellan judendomen och sionismen, eller - om man så vill - mellan judisk religion och sionistisk politik. Jag har bestyrkt detta samband med ett flertal relevanta citat från judendomens heligaste skrift, Torah eller de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet, judendomens bibel - och observera: inte lösryckta citat som ger en falsk eller skev helhetsbild av själva den judiska läran och mosaiska lagen - utan relevanta citat - uttalanden av ledande sionister som Theodor Herzl, Nahum Goldmann och David Ben-Gurion som till fullo styrker det lika nära som oupplösliga sambandet mellan judendomen och sionismen.

 

Är inte Israel en exklusiv judisk stat?

Så här säger Israels förste premiärminister och ledaren för Israels arbetarparti David Ben-Gurion i The Jewish Newsletter den 18 september 1961:

"Det nuvarande teokratiska systemet i Israel har kommit för att stanna som en permanent institution."

Också mycket blygsamma begåvningar, inklusive Jan Guillou, bör begripa detta uttalande och inse dess betydelse, när det ställs av en ledande sionisti toppbefattning, därtill av en sionist som själv - i sin självbiografi - betygat att han personligen inte tror på Gud! Judendomen är en ultrachauvinistisk, rasistisk lära kamouflerad som religion!

Ett annat uttalande av samme David Ben-Gurion, detta från Nahum Goldmanns bok Den judiska paradoxen, lyder så här: "Varför skulle araberna gå med Qå fred? Om jag vore arabledare skulle jag aldrig träffa några överenskommelser med Israel. Det är naturligt: vi har stulit deras land. Visst lovade Gud oss det - men vad betyder det För dem? Vår Gud är inte deras. Vi härstammar från det gamla Israel, det är sant - men För över två tusen år sedan! Och vad betyder det För dem? Det har funnits antisemitism, nazister, Hitler, Auschwitz - men var det deras fel? De ser bara en sak: vi har kommit hit och stulit deras land. Varför skulle de acceptera det?

Så här kan en ledande sionist i förtroende tala med en annan ledande sionist, oss judar emellan! Nahum Goldmanns bok Den judiska paradoxen, varifrån detta citat är hämtat, skulle egentligen aldrig ha utgivits utanför Israel - men det råkade inte bli så, bland annat därför att Goldmann, mångårig ordförande för samtidigt både Världssionistiska Organisationen och Världs-judiska Kongressen, mot slutet av sitt liv blev alltmer irriterad på den israeliska regeringens klumpiga politik.

Observera särskilt en intressant mening i Ben-Gurions uttalande, nämligen följande: Vår Gud är inte deras."

Alltså, med dessa fem enkla ord fastslår Israels förste

premiärminister David Ben-Gurion vad som är uppenbart för varje någorlunda upplyst person, nämligen att judendomens Gud inte är andra folks Gud, endast judarnas!

Om man håller detta i minnet förstår man också varför sionisterna valde Israel som benämning på sin judiska stat. Det går nämligen tillbaka på ett ställe i den judiska Bibeln, i Gamla Testamentet, ja, i själva Torah, judendomens lag och lära, närmare bestämt i Första Moseboken, 32:a kapitlet, där det omtalas hur patriarken Jakob, son till Isak och sonson till urfadern Abraham, brottades en natt med en okänd man som visade sig vara Gud själv, det vill säga Jahve, judendomens Gud. I vers 28 heter det:

"Han sade: - Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och wnnit seger." Genom att kalla sin judiska stat Israel i palestiniernas land som de rövat ville sionisterna markera anknytningen till det gamla bibliska Israel och till själva upphovet av namnet Israel, en stat som kämpar med Gud och i fortsättningen ska vinna segrar över alla andra!

Låt oss ta ännu ett citat som också återges i min bok Vad är Israel?, denna gång ett uttalande av den Världssionistiska Organisationens grundare och första ordförande, Theodor Herzl, år 1904 som återfinns i Herzls samlade dagböcker, del 2, s. 711, den engelska utgåvan. Så här säger Herzl där:

"Den judiska staten må omfatta områdena från den egyptiska floden Nilen till floden Eufrat:"

Detta återgår på ett mycket välbekant ställe i Torah, närmare bestämt i Första Moseboken, 15:e kapitlet, vers 18:

"På den dagen slöt Herren förbund med Abraham och sade: - Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod - det vill säga Nilen - till den stora floden Frat."

Floden Frat syftar förstås på floden Eufrat i nuvarande Irak. Abraham är nämligen från Mesopotamien, d v s dagens Irak och inte från Palestina.

Alltså, redan 1904 - 44 år före den judiska staten Israels utropande - kunde den förste sionistledaren Theodor Herzl i sina dagboksanteckningar klart bekänna att det var en judisk stat - inte något ideellt skyddat judiskt nationalhem - som han eftersträvade och dessutom att denna judiska stats gränser skulle överensstämma med det mytiskt framförda löftet i den judiska bibelns Torah!

 

KAN DET MOT BAKGRUND AV DESSA UTTALANDEN -

bara för att nämna några av hundratals andra -

RÅDA MINSTA TVIVEL OM ATT JUDENDOMEN OCH SIONISMEN HÖR IHOP?

 

Saken är lika uppenbar som att två gånger två är fyra eller att en lämplig blandning av svart och vitt blir grått!

Men Jan Guillou har inte begripit ett dyft av detta, vilket även en mycket klent begåvad person borde ha begripit om han verkligen hade läst boken Vad är Israel?. Därav kan man endast dra två slutsatser: Antingen har Jan Guillou inte läst den bok som han uttalar sig så nedsättande och förolämpande om. Eller också är Jan Guillou gravt förståndshandikappad, ett beklagligt lyte som man förstås bör ha överseende med - men i sa fall är det onekligen besynnerligt, för att inte säga obegripligt, att denne man får släppas lös i offentligheten som en uppmärksammad opinionsmakare. Det förra fallet verkar troligast.

 

Rasmystik

Låt oss då se om rasmystik har något att göra med judendom och sionism. Med rasmystik brukar man mena en irrationell, icke förnuftsmässig föreställning om att ett folk av ett visst ursprung inte får beblanda sig med andra folk - eller människor av annan ras - eftersom ett rent och oblandat folk anses vara värdefullare än andra folk som vanligen är uppblandade. Denna rasmystik återfinns just i judendomen, redan i Torah, judendomens lag och lära, närmare bestämt i Femte Moseboken, 7:e kapitlet, de första tre verserna:

"När Herren din Gud, låter dig komma in i det land dit du rw går, för att taga det i besittning, och när han för dig förjagar stora folk - hettiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisséerna, hivéerna och jetmseerna, sju folk, större och mäktigare än du - när Herren, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem näd. Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner."

Här möter vi en gudomlig befallning om folkmord och rasism - full rasmystik. Detta kan inte gärna missförstås, inte ens av en surmulen Jan Guillou! Nu beskyller han emellertid Radio Islam för rasism och rasmystik, det är att bita huvudet av skammen, ungefär som när en stingslig furste i antiken lät avrätta budbäraren som framförde dåliga nyheter. Jan Guillou är ju journalist och borde rimligtvis veta att det inte är journalisten som bär ansvaret för de olyckor och brott som han rapporterar om: att det inte är reportern som begår de mord han rapporterar om - åtminstone inte i regel! Men när jag - med autentiska och relevanta citat - berättar om att judendomen är rasistisk liksom att sionismen i praktisk politik utövar rasism mot palestinierna, då är det inte judendomen han kallar rasistisk utan mig - budbäraren!

När Jan Guillou inte kan bemöta tesen om judendomens mordiskhet och självförhärligande rasism - eller etnocentrism på fint språk - så försöker han sig på tricket att detsamma kan sägas om också kristendomen och islam; så här skriver Jan Guillou i sin artikel i Folket i Bild-Kuliurfront, nr 2, 1989:

"Med hjälp av olika bibelcitat bevisas så den judiska religionens förfärlighet, en inte särskilt sofistikerad teknik som ju lika gärna kan riktas mot kristendomen eller islam."

Jan Guillou lever sålunda i vanföreställningen att det inte är några avgörande skillnader mellan judendom, kristendom och islam - djupt obildad som han uppenbarligen är tycks han tro att alla dessa tre religioner är ungefär samma sak: religion som religion, det är något för de troende som får sina TV- eller radioprogram och får vara nöjda med det i vårt sekulariserade blandsamhälle, det borde vara vad denne ytlige journalist och skribent till agentromaner har fattat!

Till Jan Guillou och hans likasinnade bör man ställa frågor som dessa:

Var i islam eller kristendomen talas det om ett särskilt utvalt folk som av Gud har tilldelats ett särskilt land med rätt att mörda eller fördriva landets egna inbyggare? Det finns bara i den bibliska judendomen!

Var i islam eller kristendomen finns det en motsvarighet till den uppmaning från Gud till hans profet Moses, återgivet i Femte Moseboken, 7:e kapitlet, vers 16, som lyder så här: "Och alla folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota; Du skall icke visa dem någon skonsamhet"? Endast i judendomen! 1 islam och kristendomen hävdas alla folks lika berättigande. Bara ett exempel - i Galaterbrevet, 3:e kapitlet, vers 28, säger aposteln Paulus: "Här är icke jude eller grek, här icke träl eller fri, här är icke man eller kvinna: alla är en ett i Jesus-Kristus."

Man skulle kunna nämna talrika andra exempel på fundamentala skillnader mellan den extremt nationalistiska judendomen och internationalistiska religioner som kristendomen och islam. Låt oss bara nämna yttertigare ett exempel: judar kallar sig ett folk just därför att de omfattar judendomen, men många olika folk är muslimer liksom kristna. Det finns ingen svenskdom, ingen franskdom, ingen tyskdom, ingen egyptdom, ingen pakistandom eller irakdom: judar är ensamma om judendomen. Inte heller finns det någon kristen sydafrikadom som försvarar apartheid!

 

Fallet Guillou

Detta är väl så uppenbart, att även Jan Guillou bör kunna fatta det - men uppenbarligen vill han inte fatta det därför att sanningen om judendomen som den rasistiska och extremt nationalistiska lära eller "religion" den är, misshagar i hög grad de sionistiska judar som dominerar det opinionsklimat som vi lever i. Den som säger sanningen om judendomen stämplas som judefiende och antisemit och riskerar att utfrysas och inte få spela någon som helst roll i TV och andra massmedia, och agentförfattaren Jan Guillou skulle då heller inte få sina böcker förlagda på något av de större förlagen med stora upplagor, feta honorar och TV-filmer. Det skulle bli slut med sötebrödsdagarna och att stå i massmedias rampljus för Jan Guillou - och så gott är säkert hans förstånd att han begriper detta. Därav hans föraktfulla beljugande av Radio Islam!

Genom att instämma med rabiata sionister som Per Ahlmark och Judisk krönikas redaktör Jackie Jakubowski i hysteriska utfall mot Radio Islam som antisemitiskt och rasistiskt försöker den före detta Palestinavänlige och Israelkritiske Jan Guillou rädda sitt anseende; han vill vara kvar i den sköna stugvärmen bland opinionsetablissemanget av sionister och prosionister som till nöds kan acceptera en Palestinavän, bara han samtidigt sparkar riktigt hårt och ilsket på sanningssägarna. Det gäller att tjuta med ulvarna och deklarera på heder och med skamfilat samvete: - Också jag, Jan Guillou, hatar och föraktar de förskräckliga "antisemiterna" i Radio Islam och vill bekämpa dem liksom Ku Klux Klan! Kära judar, jag står på er sida i kampen! Ett fenomen som Jan Guillou har sitt speciella intresse.

Många är roade av honom och ser i honom en blandning av busgossen Ruda i Grönköpings Veckoblad och den klassiske hovnarren - en dryg och självbelåten viktigpetter som dock är en sanningssägare. Den som törs säga vad andra humlar om!

Själv är han uppenbarligen mycket tilltalad av att spela denna roll, där han sitter i TV-studion och pöser av självbelåtenhet i en T-tröja och låter sina armmuskler svälla så gott det går, medan han med sin släpiga och smått mästrande skolmästarröst ställer sina avsiktligt försåtliga frågor och drar sina egna slutsatser. Det hela garneras med ett socialt patos: att det är de små och av samhället orättvist tilltygade som han försvarar mot översåtlig och kallhamrad byråkrati.

Guillou får vara en buffel och knölaktig men hjärtat är "rent" och av glimrande "guld" - det är hela rollspelets idé! En "folkets röst" och en knöl som klär av de välklädda och välartikulerade herrarna inpå bara skinnet! Det är ovisst om Jan Guillou själv fattar att det är ett av hans överordnade arrangerat skådespel, en massmedial show som han agerar i: massmedia lever på att erbjuda underhållning för massan, och en del av underhållningen består av vissa utmaningar, provokationer, inslag som upprör och irriterar åtminstone somliga, för det är ett tecken på att massorna inte tycker att det är tråkigt och somnar eller slår om till en annan TV-kanal, ser någon videofilm i stället, eller rentav gör något själva. Det är inte bara den rena underhållningen - filmer, revyer, schlagertävlingar - med mera - som ska vara underhållande. Även debatter måste vara det så gott det går. De får inte vara för sakliga och korrekta med lite långa och omständliga inlägg av tillkallade experter, där den journalistiske utfrågaren är väl påläst och ställer de relevanta frågorna klart och tydligt för att få ett visst ämne belyst. Nej, sådant får inga stora tittarsiffror och blir inga feta rubriker i kvällspressen dagen därpå - för att vid nästa program locka till sig ännu fler tittare. Massmedias kommersialisering har sina villkor. Det måste vara lite fart och rusch, lite snusk och fusk i samhällsdebatten, dels genom lite sensationella ämnesval, dels genom programledare som är fräcka, påflugna och gärna också allmänt knöliga i sin framtoning. Då väcks den tröga, sömniga massan.

Det är här Jan Guillou kommer in i bilden - han har alla förutsättningarna, och han hoppar gärna in med lite extra vågade reportage av typ kvälls- och . veckopressen som när han besöker den judiske sektledaren Hans Scheike och dennes damer som påstår sig vara överförtjusta i att bli piskade på bara stjärten.

Inför sitt TV-program om detta bedrövliga och perversa bottenskikt betygade Guillou i kvällspressen att han blivit övertygad om att den judiske sadisten är en i själ och hjärta god man och att kvinnorna som assisterade juden i att skända småflickor är fina människor som man måste visa en särskild förståelse för - allt detta låter ju underbart humant och storslaget men är samtidigt just en provokation, något som retar och väcker nyfikenhet, varpå tittarsiffrorna för Guillous TV-magazinet kan väntas skjuta i höjden. VILKET ÄR MENINGEN!! Men samtidigt för Guillou, "är det ju självklart att bekämpa (den "onda") Radio Islam!"

Naturligtvis är inte Jan Guillou dummare än att han begriper det här - men frågan är om han begriper att han spelar med i ett andligt och kulturellt spektakel och medverkar i en destruktiv process för alla positiva samhällsnormers upplösning som bara kan utnyttjas av just de sluga och starka, de totalt hämningslösa profitörerna: att det inte alls är de små och illa tilltygade människorna i samhället som Jan Guillou beskyddar och stöder, utan i stället det cyniska toppskikt som exploaterar dem och hela massan av lättlurade människor för egen snöd vinning. I civilförsvarets tidning sade Jan Guillou, belåtet, att han har utnämnts till general i etablissemanget. Frågan är om han inte utnämnts som etablissemangets nyttiga idiot! Klättra hur långt du vill i etablissemanget, Jan Guillou, men behöver du på din väg trampa på oss muslimer och zigenare?

Jan Guillou må vara politiskt radikal, frifräsig vänsterradikal som värnar om de svaga och ivrigt söker slå samhällets kalla och mäktiga stöttepelare på smalbenen i hopp om att de ska falla. Men i sin verksamhet tjänar han - avsiktligt eller oavsiktligt - helt andra syften. Frågan är om inte Jan Guillou är alltför inbilsk för att han ska fullt förstå detta. I alla händelser är han säkert både fåfäng och sniken nog för att delta i spelet. I vilket fall som helst är Jan Guillou ett tragiskt fall på en narr som tror sig tjäna goda, progressiva mål, medan han självbelåtet agerar i en liten show där alla goda intentioner spolieras.

Någon vän av rättvisa bland läsarna kanske tycker att jag har varit alltför elak mot Guillou och bedömt honom alltför orättvist - och visst är det möjligt eller i varje fall tänkbart att Jan Guillou inte är den självbelåtne knöl och den fege opportunist som jag förmodat - på som jag tycker goda grunder - med hänsyn till hans synnerligen grova pahopp på Radio Islam där han visat det dåliga omdömet att jämföra mitt engagemang med de förtryckta och fördrivna palestinierna med den rasistiska amerikanska sekten Ku Klux Klan och dess hets mot särskilt de svarta.

Eftersom Jan Guillou i sin stort upplagda artikel i Folket i Bild-Kulturfront, nr 2, 1989, säger sig djupt ångra att han ställt upp en gång i en intervju i Radio Islam och eftersom han säger sig vilja bekämpa Radio Islam som samma onda rasism som Ku Klux Klan, så utgår jag ifrån att han inte vill ställa upp i en intervju i Radio Islam med vissa frågor med anledning av hans påhopp på mig och Radio Islam.

 

Åtta frågor

Följande frågor skulle jag dock vilja ställa till Guillou:

a) På vad sätt skulle det vara en antisemitisk fördom, som du säger i ditt angrepp på Radio Islam, att se ett klart samband mellan judendomen och sionismen? Både judendomen och sionismen är ju ideologier och läror, inte raser!

b) Vill du då hävda på fullt allvar att sionismens grundare och världssionismens förste ordförande Theodor Herzl och Israels förste premiärminister och israeliska arbetarpartiets ordförande David Ben-Gurion hade antisemitiska fördomar, när de mycket klart deklarerade det nära sambandet mellan judendom och sionism? Prosionisten biskop Krister Stendahl säger själv att 95% av judarna är sionister och att sionismen och judendomen legitimerar varandra.

c) Om sionismen är en renodlat politisk rörelse utan samband med eller anknytning till den bibliska judendomen, som du hävdar, hur kommer det sig då att sionisterna så envist och resolut valde just Palestina till sin judiska stat Israel med dess bibliska anknytning och laddade symbolik och att judar från hela världen av den sionistiska propagandan intalats att just detta Iand, Palestina, är deras land, trots att deras judiska förfäder inte bebott landet på över 2 000 år? Judarna härstammar från Abraham som kommer från dagens Irak och inte från Palestina.

d) Du har ofta tagit ställning för palestinierna mot Israels långvariga och svåra övergrepp som uttryck för en israelisk herrefolksmentalitet som du även kallat rasistisk - men har du då aldrig reflekterat över varifrån denna israeliska eller judiska herrefolksmentalitet och rasism kommer? Kan du då inte upptäcka just sambandet mellan judendom och sionism, när du hör talas om de judiska bosättarna på Västbanken och deras motivation att slå sig ned i dessa palestinska områden och när du i boken Vad är Israel? med programinslag från Radio Islam blir ständigt påmind om vad som verkligen står i judendomens heliga skrifter, i Torah, de fem Moseböckerna, liksom i skriftprofeterna och i den judiska församlingens sång- och bönebok Psaltaren, alla i Gamla Testamentet, judendomens Bibel?

e) Du tycker att det är ett hårresande exempel på antisemitiska fördomar att blanda samman den organiserade judenheten med sionismen och stödet till Israel i olika länder, däribland Sverige - men har du då aldrig reflekterat över att så gott som alla judiska församlingar i världen stöder den judiska staten Israel och att det finns Sionistiska Världsorganisationen och Världsjudiska Kongressen som högsta permanenta organ för den världsomfattande sionismen respektive den världsomfattande judendomen och att båda dessa organisationer intimt samverkar med Israel för dess stöd? Är det antisemitism i betydelsen judehat och judefientlighet att påtala dessa fakta? Fråga judarna och sionisterna själva! Ska vi låtsas att fakta i dessa fall är fiktioner? Låt judarna och sionisterna definiera sig själva!

f) Du påstår i din artikel i Folket i Bild-Kulturfront, nr 2, 1989, att det är lika förryckt att tala om världssionismen och dess stöd bland judar i skilda länder till den judiska staten Israel som att påstå att det skulle finnas en vit kristen världs-organisation till stöd för apartheidens Sydafrika bland alla vita i världen - därmed vill du således göra gällande att världs-sionismen är en fiktion en inbillning eller ett hjärnspöke bland antisemiter. Men var någonstans finner du en kristen sydafrikadom med alla kristna kyrkor, trossamfund och församlingar ibland vita som organiserar i samverkan ett stöd för apartheidens rasistiska Sydafrika? Har du aldrig upptäckt att de kristna kyrkorna och församlingarna i stället tar övervägande ställning mot apartheidens Sydafrika? Inser du då inte att din jämförelse är fullständigt grundlös och felaktig? Fråga de kristna församlingarna i Sverige om deras inställning till Sydafrika. Fråga de representativa judiska församlingarna i Sverige om sionismen och Israel.

g) Bäste Jan Guillou, varför har du egentligen gjort detta grova påhopp på Radio Islam och boken Vad är Israel? med inslag som sänts i Radio Islam? Vad är dina motiv? Har jag fel, när jag förmodar att det är fråga om opportunism: att du anar att tystnad skulle betyda något slags samtycke med Radio Islams synsätt, vilket skulle kunna skada din fortsatta karriär som TV-journalist och författare, men att en kraftfull markering av ogillande med åtföljande råskäll på Radio Islam i korus med sionisterna kan tjäna dina egna intressen?

h) Låt oss emellertid anta, att du är ärligt övertygad om att den fördjupade kritik av sionismen med dess nära anknytning till den bibliska judendomen - och även till den talmudiska judendomen - kan leda till - vad du kallar - klassisk antisemitism och ett farligt judehat som till varje pris måste bekämpas - tror du då att du därmed tjänar upplysningens och sanningens sak? Om man söker undertrycka vissa obehagliga sanningar som kan såra och även äventyra en viss grupp, är man då inte ute i lögnens och mörkrets tjänst och låter en viss grupp behärska opinionen för att tjäna dess syften på alla andras bekostnad? Har du aldrig reflekterat över det, du som gäller för att vara en undersökande journalist och dra fram i ljuset sådant som maktharvare söker dölja?

Jag ska ställa dessa frågor till Jan Guillou, om han mot förmodan vill debattera med mig. I alla händelser är frågorna redan ställda så läsarna själva kan dra sina slutsatser om Jan Guillou och hans påhopp på Radio Islam!

 

87

Genmäle om "antisemitism":
FALSK VARUBETECKNING OM BOKEN 'VAD ÄR ISRAEL?'

 

Under den agitatoriska rubriken "Reaktionärt och antisemitiskt" anmäls min bok Vad är Israel? (Kultur Förlag) i Arbetaren av Per Wirten. Han ger därvid en atltigenom falsk varudeklaration och därmed en fullständigt missvisande kritik av denna bok. Istället för att bemöta sakligt det som har sagts i boken (och granska om det är falskt eller sant) nöjde han sig med svordomar och slag under bältet genom att beskriva boken som "antisemitisk" och °reaktionär". Ett fult Ahlmarkskt debattrick som används av sionistiska debattörer när argumenten tryter.

Wirten har totalt missuppfattat bokens innehåll och ärende. När han t ex säger, att "boken behandlar själva konflikten (mellan palestinier och israeler/judar) förvånansvärt litet, egentligen bara i förbigående", så har Wirten inte förstått att det just är den djupare liggande konflikten som ingående behandlas, nämligen frågan varför sionisterna (som ju kom från Europa, huvudsakligen Osteuropa) valde just Palestina för bildandet av sin sionistiska stat Israel. Den frågan kan endast besvaras genom att granska sionismens verkliga vilja och strävan och därvid åberopa vad de ledande sionisterna alltifrån Theodor HerLl i slutet av I800-talet fram till Israels premiärministrar David Ben-Gurion, Menachem Begin, Golda Meir och vår tids Itshak Shamir själva sagt, nämligen att judendomens Gud eller Herren i Gamla Testamentet utlovat judarna detta land. I boken V ad är Israel? återges också dessa autentiska citat.

Sionismen har alltså sina rötter i den bibliska judendomen. Wirten gör sig skyldig till ett grovt fel eller allvarligt missförstånd - och i så hög grad att man måste ifrågasätta om han läst den bok som han är så snar att fördöma - när han påstår att jag begått ett "fatalt misstag" genom att framhålla det nära sambandet mellan judendomen och sionismen. Om det inte finns ett sådant nära samband, hur vill då Wirten förklara det välkända faktum att alla representativa judiska församlingar i världen med t ex överrabbinen i Stockholm, Morton Narrowe i spetsen, är helt uppbundna till lojalitet med den judiska staten Israel och därmed sionismen? Det är den judiska läran (som utlovar palestiniernas land till judarna) som utgör sionismens grund. Biskop Krister Stendahl sade själv i en intervju i Radio Islam att det inte går att skilja mellan judendomen och sionismen och att 95% av världens judar är sionister. Det är alltså judendomen (och nästan alla judar) som knyter ihop sionismen och judendomen och inte jag som bara rapporterar detta faktum i min bok.

Wirten framför inga relevanta fakta från boken och inga i sak bärande argument mot boken, utan han vräker bara ur sig en massa standardiserade invektiv och allmänt förklenande omdömen: att boken är "en obehaglig antisemitisk parollett", att boken "spelar de mest reaktionära krafterna i händerna", att boken är "djupt inhuman" och att jag använder "en insinuant ton".

Faktum är att antisemitismen ingående behandlas mycket kritiskt i boken och att jag där ingående redovisar att inte bara ledande sionister samverkade med det nazistiska Tyskland ända från Hitlers makttillträde 1933 till så sent som 1941 (före det nazityska angreppet på Sovjet den 22 juni det året), utan även belyser med både fakta och saklig argumentation att sionismen är spegelvänd nazism: att det hos sionismen är fråga om principiellt samma slags rasism som i nazismen - och av ännu äldre datum, ända från gammaltestamentlig tid . För araber och muslimer i allmänhet och för palestinier i synnerhet är sionisterna -därmed staten Israel - vår tids nazister och omvänt, palestinier vår tids "judar°. Detta är fakta, ej "judehat".

Faktum är vidare, att begreppet reaktionär i hög grad är tillämpligt på sionismen och den judiska/sionistiska staten Israel. År det någon politisk rörelse i vår tid som är reaktionär och har, som det heter, vridit klockan tillbaka, så är det sannerligen sionismen som sökt "återupprätta° en gammaljudisk stat från Gamla Testamentets tid och med lagfart från Bibeln: att hävda att judar (som i årtusenden levt och lever fortfarande i ett flertal länder i "exil" och övervägande assimilerats och redan på Kristi tid levde flertalet judar i "diaspora°, dvs utanför Palestina) skall med lock och pock "återvända" till ett sedan årtusenden av palestinierna bebott och uppodlat land (Palestina). Att kritiskt och ingående belysa denna häpnadsväckande reaktionära företeelse som har vållat palestinierna - och alltjämt vållar dem - sådana omätliga lidanden, bland annat att de berövats sitt fäderneärvda hemland, är både relevant och legitimt. Att beteckna denna kritiska granskning som något reaktionärt är sannerligen att bita huvudet av skammen.

Antingen är Wirten listigt ohederlig eller har han inte alls läst min bok eller är i grunden totalt ytlig och okunnig i ämnet som jag har behandlat i boken. Problemen som behandlats i boken är verkliga och går inte att sopa under mattan. De måste debatteras i sak och inte snackas bort. Dagens antisemitism är inte riktad mot judarna utan mot oss araberna och muslimerna som är semiter. Sionisterna/judarna i Palestina utövar den här grymma antisemitismen mot araberna och driver ett verkligt (inte bara verbalt i en bok) folkmord och hets mot palestinierna.

Nog är det djupt olustigt och beklämmande att just i syndikalistiska Arbetaren, en tidning som står utanför det etablerade maktkomplexet och förespråkar "frihetlig socialism", påträffa en artikel som stryker den - i Palestinakonflikten - sionistiskt präglade makten medhårs och bara instämmer i den sionistiska propagandans skall på det förtryckta och skändade palestinska folkets vänner och sionismens kritiker. Sionisterna kan gotta sig åt denne bandhunds skällanden och gläfsanden.

Ahmed Rami

 

88

 

FIXERING VID
ANDRA VÄRLDSKRIGET

 

Tyvärr har Erik Wijk missförstått, vantolkat och Ijugit i det mesta. Sanningen är att jag höll min presskonferens inte om andra världskrigets händelser, men för att presentera min bok om den judiska ockupationsmakten Israel och om dagens judiska nazism och rasism (sionismen) som drabbar det palestin-ska folket i Palestina. Erik Wijk ljuger om han menar att jag uttalat mig om andra världskriget. Från vem fick han sina sensationella uppgifter om första och andra världskriget? Absolut inte från mig i alla fall. Jag har vägrat att svara på Wijks frågor för att inte hamna i den sionistiska fällan.

Wijk gav inte upp och fortsatte efter presskonferensen att fråga, inte mig men "ett halvdussin ... som blev kvar", vilka inte har någonting att göra varken med mig, min bok eller med Radio Islam.. Presskonferensen var offentlig och många sionistiska journalister och personer som jag inte känner var närvarande. Wijk frågade mig om jag instämde med svar som han var ute efter och fick från "halvdussinet". Jag svarade att frågan var irrelevant i den aktuella presskonferensen. Det som har hänt under andra världskriget kan inte göras ogjort. Men dagens judiskt sionistiskt nazistiska ockupation och folkmord pa palestinier kan och bör stoppas.

Som propagandatrick och slag under bältet använder sionis-terna ofta, när argumenten tryter, antisemitismen och andra världskriget i dagens debatt i Palestinafrågan. Men hos Wijk är detta dessutom en sorts fixering vid ett problem som inte finns i dag och som hindrar honom att se den verkliga sionismen som är en spegelvänd antisemitism och nazism.

Lögn. Jag har aldrig sagt att "95 procent av alla judar är sionister ...". Utan har bara citerat prosionisten biskop Krister Stendahl, i en intervju i Radio Islam, som också säger att "det inte går att skilja mellan judendomen och sionismen" och att "alla representativa judiska organisationer och församlingar i världen är sionistiska". Att dessa stödjer Israel överallt vet väl alla.

Beträffande de för judendomen bindande teserna i Gamla Testamentet så har jag i min bok, Vad är Israel?, citerat dem för att därmed bl a förklara Israels tillkomst. Det är sionisterna som använder Gamla Testamentet som lagfart för att lägga beslag på Palestina och legitimera staten Israel och fördrivandet av det palestinska folket. Om "det palestinska folkets kamp är helt rättfärdig", som Wijk säger, så är Israels existens orätt-färdig. För det är ju faktiskt så att det palestinska folket inte blott är ett bibliskt sagofolk som ska fördrivas och förintas, som det står i Gamla Testamentet. Det är också fem miljoner i dag Ievande människor under judisk ockupation eller i lands-flykt. Detta är ett oavvisligt faktum. Tiden kan inte avskriva en orättvisa. Är det sionisterna och Wijk som ska bestämma den "gräns" för yttrandefriheten som Wijk påstår att jag över-skridit? JK som har denna befogenhet har friat alla Radio Islams anmälda program.

Heder åt Folket i Bilds kamp för allas yttrandefrihet!

 

89

FRÅGOR OM HOLOCAUST

 

Sidney 30/06/88

Hej Ahmed,

Varför har du inte behandlat myten om"förintelsen" (Holocaust) i din bok Vad är Israel? Holocaust eller Förintelsen spelar en avgörande roll för sionisternas propaganda och anspråk på att besitta Palestina som den judiska staten Israel. Därför bör frågan prövas.

Eftersom jag är mycket intresserad av medborgerliga fri- och rättigheter är jag också intresserad av censur och förvrängning av historien genom censur. Den sista stora hemligheten, om den påtvungna repatrieringen av sovjetiska medborgare hölls hemlig i 25 år. Det bör noteras att detta skedde i en värld, d v s Västvärlden där de flesta medborgare litar blint på att de lever i ett öppet samhälle där inget kan hemlighållas p g a "pressens frihet". Denna skändlighet hölls hemlig av de allierade som var ansvariga för terrorbombningen av Dresden, atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki, massakern i Katynskogen och Stalins jätteutrensningar.

Dessa allierade planerade att skjuta 50 000 av Tysklands intellektuella elit innan de, på sionistiskt initiativ genomförde skådeprocessen i Nürnberg. Är den Sista hemligheten verkligen den sista hemligheten ? Eller har en gigantisk bluff tvingats på de demokratiska samhällena trots deras fria press och oberoende universitet?

Hur det står till med pressfriheten och med universitetens oberoende visade Rassinier-fallet på 50-talet och Faurisson-fallet på 70-talet. Hade det liberala samhället varit funtat på det sätt som det beskriver sig själv borde alla demokratiska krafter i Europa rest sig som en man och försvarat Rassiniers och Faurissons medborgerliga rättigheter. Studerar man dessa fall förstår man hur denna gigantiska bluff varit möjlig.

Nazisternas mord på sex miljoner judar beskrivs vanligen som århundradets värsta brott. Ja, som historiens värsta brott. De flesta historiker accepterar detta som ett fastslaget faktum fastän skillnaderna i de olika historikernas beskrivningar av hur det hela gick till är avsevärd. Sålunda säger professor H Diwald i sin Geschichte der Deutschen att centrala frågor om den slutliga lösningen genom evakuering till öst förblir olösta. Media beskriver Holocaust oavbrutet i teater, filmer, seminarier etc, etc. Ingen människa tycks fråga sig om det ligger något intresse bakom denna flod av böcker, filmer och s k dokumentärer om Holocaust. Det kan tilläggas att Holocaust är hebreiska och betyder brännoffer, men åsyftar vad vi kallar Förintelsen.

Det var en dokumentär i den amerikanska TV-kanalen ABC där västtyska advokater försvarade åtalade med orden:"kanske det aldrig fanns några gaskamrar", som sådde de första fröna av tvivel hos mig. Fanns det verkligen gaskammare för massavlivning av människor? Och hur fungerade de?

Det hävdas alltså att nazisterna planerade att utrota alla judar genom en slutgiltig lösning! Koduttrycket för denna gigantiska massaker var 'evakuering till öst '.

Många judar blev dödade i partisanstrider eller i repressalier mot partisaner. En grupp på 3000 man SS-trupper s k Einsatzgruppen var, hävdas det, ansvariga för avlivandet av c:a 1.5 miljoner judar i s k gasbilar. Denna siffra, 1.5 miljoner, varierar mycket starkt hos alla Holocaustförfattare, som t ex Hilberg, Reitlinger, Levin, Dawidowicz, Ainsztain och Poliakov, alla judar.

Vad beträffar antalet dödade i de olika lägren Auschwitz, Treblinka och Sobibor så varierar de lika starkt. Trots dessa fantastiska variationer blir alltid slutsumman för alla författare densamma; 6 miljoner. Böckerna om Holocaust är, The Destruction of the European Jews (Hilberg 1961), Den slutliga lösningen (The Final Solution, Reitlinger 1963), The War against the Jews (Dawidowicz, 1975), Jewish Resistance in Nazi Occupied Eastern Europe (Ainsztain 1974), The Holocaust (Levin, 1968) och Das Dritte Reich und seine Diener (Poliakov, 1955). Det kan tilläggas att den senare, Poliakov, är chef för judiskt dokumentationscenter i Paris.

I det mest kända lägret Auschwitz dödades offren genom att gasen, Zyklon B, släpptes ned genom en lucka i taket in i gaskammare, som var kamouflerade som duschrum.

Det är mycket svårt att få tag på någon bestämd uppskattning av omfattningen, om tid- och platsangivelser för Einsatzgruppens verksamhet. De judiska historikerna påstår att denna styrka på endast 3000 man har mördat 1.5 miljoner civila av vilka 600 000 var judar. Detta skulle alltså Einsatzgruppen ha gjort vid sidan av sina normala uppgifter som var att bekämpa partisaner. Judiska historiker presenterar två helt olika roller för det judiska motståndet i det naziockuperade Europa.

Hilberg och Reitlinger säger att det överhuvudtaget inte förekom något motstånd, medan Ainsztain i sin ovannämnda bok påstår att judarna befann sig i första ledet.

Bilden är så oklar att man - som inom många andra perioder av historien - kan tro det man vill tro. Kanske dog en halv miljon judar under hela kriget p g a partisanoperationer, repressalier mot partisaner, svält i ghetton och tyfus. Av de omtalade gasbilarna där 100 000-tals judar ska ha mördats togs inte en enda som krigsbyte av ryssarna. Deras existens finns endast omnämnda i motsägelsefyllda vittnesutsagor bl a i propagandafilmen Shoah där en välkänd mytoman, Müller, spelar en av huvudrollerna. Sanningen är förmodligen den, att tyskarna uppträdde i Östeuropa som amerikanerna i Vietnam. Överhuvudtaget är "historikerna" mycket svävande för att inte säga fåordiga när det gäller Einsatzgruppens verksamhet.

Vad gäller de s k förintelselägren är de judiska historikerna mycket talföra och detaljerade. Och vad beträffar Auschwitz' centrala roll i "århundradets brott" så bör de judiska historikernas påståenden granskas närmare. Det hävdas att c:a två miljoner människor gasades ihjäl i Auschwitz. Om vi tar ett medeltal av ovannämnda historiker så hamnar vi vid en siffra kring någonstans en miljon (ett intressant faktum är att dödssiffran för de olika lägren kan variera otroligt från historiker till historiker men slutsumman blir ändå alltid av någon märklig anledning - 6 miljoner!)

Det är numera ett allmänt erkänt faktum att några gasningar inte ägde rum i "vanliga" koncentrationsläger som Dachau, Buchenwald, Mauthausen och Bergen-Belsen d v s i stort sett de läger som idag ligger på västtyskt område (Buchenwald ligger i DDR och Mauthausen ligger i Österrike).

Det är också ett allmänt erkänt faktum av alla historiker att fångarna i dessa vanliga läger fick klä av sig vid ankomsten, fick håret avklippt och att de därefter behandlades med desinfektionsmedel. I alla läger skildes de arbetsföra från de icke arbetsföra. I samtliga läger desinficerades kläderna med insektsbekämpningsmedlet Zyklon B. Desinfektionsrummet i Dachau kan fortfarande inspekteras.

De allierade påstod ursprungligen att gasningar ägde rum i Mauthause, Bergen-Belsen, Dachau o s v . Dessa anklagelser togs så småningom (i slutet av 50-talet) tillbaka och från och med 1960 säger den officiella historieskrivningen överallt att Dachau och de andra lägren i väst var vanliga KZ-läger och inte förintelseläger.

Professor Paul Rassinier, socialist och fransk motståndskämpe, som satt som fånge i Buchenwald i två år förnekade att man hade gasat ihjäl människor där. Han hävdade i sin bok The Drama of the European Jews, att en miljon judar hade dött p g a undernäring, antipartisanoperationer men framför allt i tyfusepidemier. Han hävdade att han inte kunde finna något ögonvittne till massgasningarna i förintelselägren som t ex Auschwitz och att siffran 6 miljoner var uppdiktad.

Han hävdade också att de olika historikernas beräkningar utgick från helt olika mätmetoder, demografiska data, antal döda i olika läger och att det överhuvudtaget inte gick att få fram exakta tal p g a Judiska Världsrådets vägran att hålla folkräkning över världens judar. Han påstod vidare att bevisen för gasningarna i Auschwitz speciellt edvittnesmålen av kommendanten Höss och av den SS-officer som hade hand om pestkontrollen, Gerstein, och av f d fångar som Nyiszili, antingen var framtvingade och undettecknade under tortyr, falska eller uppdiktade. Samma notering kunde göras i samband med "bekännelsen" av Stagl, kommendanten i Treblinka enligt Gitta Sereny i hennes bok Into that Darkness.

Alltså, historikerna som påstår att massgasningar har ägt rum i Auschwitz försäkrar att rutinen, selektionen av arbetsföra, rakning och avlusning med Zyklon B följdes upp med massgasning. Detta skedde enbart i de läger som idag kontrolleras av Sovjet.

Det påstås vidare att judar som utvalts för förintelse lurades in i gaskammare förklädda till duschrum, att rummen låstes och att Zyklon B släpptes ned från taket av SS-officerare och att judiska arbetsbrigader sedan tog ut alla kroppar och förde dem till krematoriet där de brändes.

Eftersom alla koncentrationsläger och förintelseläger samt läger för krigsfångar hade krematorier för bränning av de avlidna - detta för att undvika spridning av epidemier - så försäkrar dessa historiker att krematorierna i Auschwitz hade en dubbel roll. Denna dubbla roll bestod i att förutom att bränna de fångar som hade dött p g a undernäring, epidemier eller på annat sätt också bränna de massor som gasades ihjäl dygnet runt. Diwald försäkrar att krematorierna i Auschwitz byggdes tillföljd av en förödande tyfusepidemi i juli 1942 i vilken 20 000 människor avled.

Det är mycket svårt att bränna upp och förinta en kropp i det fria (t ex Hitlers och Goebbels kroppar) och massgravar är mycket lätta att upptäcka (t ex massgravarna efter Katynmassakern). Det är därför nödvändigt för Hilberg och Reitlinger m fl att hävda att alla eller så gott som alla kroppar av ihjälgasade offer gick upp genom skorstenen, eftersom man inte hittat några massgravar i Auschwitz eller de andra förintelselägren.

Hilberg och Reitlinger går inte in på detaljer hur dessa massgasningar genomfördes, vem som släppte ned Zyklon B, hur de judiska arbetsgrupperna tvättade bort blod och exkrementer från sig själva, om de 2000 kropparna i varje gasning togs ut med skottkärror eller för hand eller hur man lurade ett så stort antal judar så lätt in i gaskamrarna.

Det hävdas att det inte finns någon överlevande från dessa arbetsbrigader som kan vittna eftersom samtliga blev dödade av SS. Det är följaktligen inte heller känt hur exkrementerna från de 2000 kropparna i en vanlig gasning avlägsnades och hur nästa omgång offer aldrig märkte stanken av exkrementer, blod och urin.

Visar inte detta att historikernas påståenden strider mot sunda förnuftet? Går det inte upp ett ljus varför detta ämne inte får debatteras i media eller vetenskapligt undersökas i en historisk avhandling. Och ovannämnda fakta är bara några få väsentliga fakta som holocausthistorikerna är mycket förtegna om i sina beskrivningar.

Man får inte lov att veta, utan skall bara tro! När någon begått ett mord brukar undersökningsdomarens första fråga vara: "Vem gjorde det?" När tre eller fyra miljoner människor har mördats måste frågan också ställas - naturligtvis!

Holocausthistorikerna (av vilka bara en är historiker till yrket) säger att Hitler gav order om massmorden, att Himmler organiserade det hela, att Eichmann deporterade människorna till lägren, att Gerstein beställde gasen, att Höss administrerade själva dödandet i lägret och att Tesch & Co levererade gasen.

Men vilka utförde själva morden, d v s vilka släppte ned den dödliga gasen Zyklon B? Jag har skrivit till sex professorer i modern historia i Australien och ställt denna fråga och andra frågor. Endast en svarade, och hänvisade då till Guinness Rekordbok som omnämner en viss sergeant Moll. Just denne historiker hade rekommenderats mig som en historiker som är extremt noggrann med källforskning och att få data verifierade. En av dem som rekommenderade dennne skrupulöst noggranne historiker som alltså använder Guinness Rekordbok som källa är en akademiker som har specialiserat sig på västtysk politik. Är inte detta betänkligt!! Samme historiker sade också att de människor som faktiskt släppte ned gasen var betydelselösa personer vars identitet ingen hade brytt sig om att ta reda på. Ingen brytt sig om att ta reda på?!! Det är faktiskt sant således! Ingen frågade Höss om dessa betydelselösa individers identitet. Simon Wiesenthal och andra nazijägare samt den israeliska säkerhetstjänsten Mossad verkar vara lika ointresserade. Wiesenthals bok, Mördarna mitt ibland oss, omnämner inte ens de SS- officerare som släppte ned gasen i Auschwitz eller de andra förintelselägren. Alla böcker av Morse, Presson, Krausnik, Cohen, Höhne, Sereny, Naumann, Steiner och Poliakov ignorerar eller undviker detta.

Låt oss anta att cirka en miljon judar, plus ungefär en miljon icke-judar, främst zigenare, gasades ihjäl i Auschwitz i grupper om, säg, 200 åt gången - eftersom ingen tar Höss' siffra på 2000 på allvar - betyder det, att man skulle ha utfört 10 000 gasningar. Det skulle alltså betyda, att vid 10 000 olika tillfällen lurades hopar av judar och icke-judar in i gaskammare förklädda till duschrum. Är detta sannolikt? Dessa duschrum var till förväxling lika de duschrum som fanns i alla KZ-läger (Dachau, Buchenwald etc). De judiska arbetsbrigaderna var så nära offren att de kunde ha ropat till dem (Ainsztain s.791 och Hilberg s.626). På något oförklarligt sätt hade alla spår och all lukt av exkrementer, blod och urin avlägsnats. Vid 10 000 tillfällen släpptes Zyklon B ned av SS-officerare och vid 10 000 tillfällen avlägsnades kropparna av judiska arbetsbrigader. Ungefär 100 judar behövdes i varje skift för att avlägsna kropparna (Hilberg s.629, anger siffran 400 för en arbetsbrigad) och tusentals judar måste ha använts under de två och ett halvt år som gasningarna skall ha pågått och ändå refererar holocausthistorikerna inte till ett enda ögonvittne och det finns inte ett enda fotografi.

Det godtyckliga antalet döda som Hilberg, Reitlinger, Dawidowicz, Ainsztain, Levin och The World Jewish Congress samt militärdomstolen i Nürnberg uppger måste studeras närmare. De nämner olika tal för olika länder och olika läger men kommer ändå fram till siffran 6 miljoner.

Ett stort antal SS-officerare måste ha medverkat i själva nedsläppandet av gasen. Förmodligen den mest avskyvärda delen i detta s k "Århundra-dets Brott". Och ändå har inte en enda av dessa SS-officerare blivit åtalade. Ingen har brytt sig om att ta reda på deras identitet. Nürnbergåklagarna, Simon Wiesenthal och Mossad kanske förlåter dessa obetydliga individer, men vilka är det man förlåter?! Varför har man inte brytt sig om att ta reda på deras identitet? Och - varför frågade man inte Rudolf Höss om deras identitet?

Det är inte bara så att samtliga medlemmar av de judiska arbetsbrigaderna är försvunna utan också samtliga SS-officerare som deltog i nedsläppandet av gasen och det finns inte ett enda fotografi av en gaskammare med ett lik i, i de jättelika arkiven från Nürnbergrättegången. Och varför försökte ingen av motståndsgrupperna ta ett fotografi av en gasning i smyg? Det finns ju så många andra fotografier från denna tid i lägren.

Ainsztain påstår i sin bok att fotografier av döda kroppar i det fria och kroppar som kremerades togs och skickades till London men att de "tappades bort". Emellertid skall de allierade ha känt till att folk dog i lägren och kremerades men varit skeptiska beträffande gasningarna. Men varför försökte man inte muta någon SS-officer att ta ett fotografi för att få bevis?

Det har ofta hävdats att nazisterna var monster och det måste de verkligen ha varit för att utföra århundradets brott. Det hävdas vidare att de brukade filma sina brott för att kunna njuta av dem privat. Enligt en holocaustförfattare brukade en SS-officer masturbera medan han betraktade gasningarna (Max Dimont i The Indestructible Jews).

De filmer som brukar visas på TV som bevis på grymheterna är i verkligheten filmer på fångar i Dachau eller Belsen som dött i tyfus eller av undernäring. Ironiskt nog berodde massdöden i Bergen-Belsen och Dachau i slutet av kriget på de allierades bombningar som fick till följd att transportsystemet bröt samman och på bristen på desinfektionsmedlet Zyklon B.

Vad hände med gaskamrarna i Auschwitz? Enligt Reitlinger blev de nedmonterade och transporterade till Gross Rosen och försvann sedan. Dachaus gaskammare som numera korrekt beskrivs som en desinfektionskammare kan inspekteras. Men vad hände med de gaskammare som var platsen för 10 000 gasningar? Och för miljoner ihjälgasade människor?

Dessa frågor, liksom frågor om Auschwitz är också relevanta för Treblinka, Sobibor och Belzec. Man försäkrar att nazisterna pressade på med gasningarna trots att man var i akut behov av arbetskraft och trots arméns behov av att ha största möjliga tillgång till järnvägarna i synnerhet efter de stora nederlagen vid Stalingrad (jan. 1943) och Kursk (jul.1943)

En historiker i boken "Hitler among the germans" säger att nazisterna gjorde det därför att de var galna och prioriterade utrotningen av judar framför att vinna kriget. (Samme författare inlåter sig på litet psykologisk historia när han hävdar att Hitler hade ett behov av att förlora kriget för att komma över sin känsla av skuld över sin mors död och för att han blivit matad med bröstmjölk för länge). Är det rimligt att sätta tilltro till dylika så kallade historikers sanningssträvan?

Om nazisterna prioriterade utrotningen av judar (p g a att Hitler fick bröstmjölk för länge eller inte) varför avbröts då alla gasningar sommaren 1944? Varför dödades inte de hundratusentals som hölls inspärrade i läger under krigets slutskede? Och varför fanns det inget utrotningsprogram i Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen? Hade inte SS allt intresse av att avliva alla överlevande som kunde vittna mot dem?

Är det bara en tillfällighet att de vanliga koncentrationslägren fanns i det område som idag tillhör Polen? Är Höss' vittnesmål att gasningarna startade sommaren 1941 och att människor gasades ihjäl i grupper om 2000 trovärdigt?

Är det troligt att Höss plötsligt beslöt att desinfektionsmedlet Zyklon B som användes för att desinficera kläder plötsligt skulle användas till att gasa ihjäl människor? Är det troligt att gasningarna upphörde i fem månader bara därför att Höss hade ersatts som kommendant?

Om nazisterna var så fanatiskt bundna till sin utrotningsplan, varför skulle Höss' avgång ha någon inverkan på ett sådant program? Är det troligt att en polisstat som lämnade 100-tals ton dokument efter sig och tusentals nyckelvittnen (Reitlinger s.532) om vilken det sagts att man inte gjorde någonting överhuvudtaget utan att sätta det på pränt - inte lämnade ett enda dokument om gasningarna efter sig?

Historiker förlitar sig i hög grad på Kurt Gersteins bekännelse. Gerstein som ledde pestkontrollen i Auschwitz gjorde en bekännelse på franska 1945 och försvann sedan trots att han befann sig inom lås och bom i militärfängelset Cherche-Midi i Paris.

Det finns åtminstone tre olika versioner av hans bekännelse. Han påstår att 25 miljoner människor blev ihjälgasade, att han gick med i SS för att förhindra morden och att kropparna i gaskamrarna stod uppresta som saltstoder efter gasningarna. Gersteins vittnesmål är uppenbart falskt. Liksom Höss' edsvittnesmål borde det ges samma trovärdighet som de anklagades bekännelser i Moskvaprocesserna på 30-talet.

Holocaustlitteraturen är mycket detaljrik i sina beskrivningar av hur judarna transporterades till lägren och hur de kremerades efter döden, men det finns ett kusligt gap i historien när det gäller beskrivningen av själva gasningen. De vaga beskrivningar som finns är mycket motsägelsefyllda när det gäller kropparnas position efter gasningen och hur lång tid det tog att döda offren. Jfr Hilberg s.627, Reitlinger s.157 och Dawidowicz s.190 och lägg märke till hur snabbt man behandlar själva gasningsprocessen och detta i böcker som i medeltal har c:a 500 sidor.

Om vi istället antar att det var nödvändigt att hitta på detaljer om gasningsproceduren i Auschwitz, så blir uttalandena av "ögonvittnen" som den kvinna som aldrig korsförhördes och sedan försvann (förmodligen till Israel) mer begripliga. Hon hävdade att hopar på c:a 300 offer lastades i grävskopor och sedan tippades in i gaskammare förklädda till duschrum. Hon hävdade vidare att gasningen av hennes grupp stoppades efter några minuter därför att hon var till hälften arisk. Reitlinger som citerar den tydligen för evigt försvunna Nyiszili hävdar att ingen överlevde en gasning. Då blir de vittnesmål som t ex i Pohlrättegången säger att SS-männen var humana nog att krossa skallarna på spädbarnen och sedan kasta dem i elden och att Auschwitzorkestern användes för att tysta offrens skrik mer begripliga. För övrigt stämmer inte dessa vittnesmål med de som avgivits av överlevande medlemmar av orkestern.

Det försäkras vidare att firma Tesch och Tsabernow försåg Auschwitz med Zyklon B och att domen mot Tesch och Weinbacher (Zyklon B-rättegången) med påföljande dödsdom bevisar att Zyklon B användes för förintelse av både insekter och människor. Beviset mot Tesch och Weinbacher var ett dokument som någon hittat i ett olåst skåp.

Detta "dokument" saknades emellertid under rättegången och all kontorspersonal på firman förnekade all kännedom om det. Dessutom förnekade samtliga anställda på firman att gasen kunde användas till annat än insektsbekämpning.

Om man betänker att de allierade i Jalta beslöt att skjuta femtiotusen ledande tyskar utan rättegång men senare ändrade sig och beslöt om rättegång med egna domare och åklagare och med sionister i ledningen för den s k War Crimes Branch, är det kanske överraskande att inte fler från firman Tesch och Stabernow blev hängda. Frågan om en opartisk process var knappast relevant i den atmosfär som hade piskats upp av de allierades media 1945.

Domare Wengerstrums och domare van Radeus kommentarer är relevanta: Nürnbergrättegången var bara ett nytt illdåd i raden av skändligheter som Dresden, Hiroshima och katynmassakern. President Kennedy berömmer i sin bok "Studier i mod" senator Robert Taft för hans mod att fördöma rättegångarna.

Enligt historieböckerna och media och framför allt enligt den flodvåg av filmer, TV-serier och teaterpjäser som visas gav Hitler order om den slutliga lösningen genom förintelse. Det finns emellertid inte ett enda dokument (se dr Kuvoby och L Poliakov) som bekräftar detta.

Och - vi vet, att Hitler i sina långa bordssamtal, i sina samtal med sina vänner eller i något dokument inte nämnde något överhuvudtaget om en slutgiltig lösning genom förintelse. Varför sade eller antydde Hitler i dessa bordssamtal, som antecknades av Henry Picker och som ej var avsedda för publicering eller för offentligheten, inget om de pågående massmorden på judarna med flera? Dessa bordssamtal pågick mitt under kriget - och alltså också under den föregivna Förintelsen - i en smärre krets av höga nazistledare och där Hitler talade mycket öppenhjärtigt om allt möjligt som sysselsatte hans tankar och engagerade honom.

Historikerna brukar säga att det är tur att de petigt byråkratiska tyskarna dokumenterade allt de gjorde så noggrannt. Och det gjorde de verkligen och dokumenten kan få tala för sig själva. Hitlers politik beträffande judarna gick ut på en slutgiltig lösning "genom evakuering". Orden "genom evakuering" lämnas sorgfälligt ut i all förintelselitteratur.

Alla dokument som finns om lägren talar om vikten av att hålla dödstalen nere och om vikten av att bekämpa tyfus och undernäring för att bevara arbetskraften som det var brist på. Det är inget mysterium att nazisterna inte lämnade något dokument om massförintelse genom gasning. Få människor dokumenterar något de inte gör!

Det tyska motståndet mot Hitler finns väl dokumenterat (t ex Hoffman: The German Resistance to Hitler). Motståndsrörelsen inkluderade höga Wehrmachtofficerare, fackföreningsledare, ledare för politiska partier, kyrkoledare, aristokrater, diplomater, författare, historiker, vetenskapsmän etc etc

Också ledaren för Wehrmachts underrättelsetjänst, Canaris, hörde till motståndsrörelsen. Canaris var även brittisk agent. Beck, Stauffenberg och Canaris är tre av de 2000 personer som Hoffman nämner i sin bok. Över 20 000 personer var direkt eller indirekt inblandade i konspirationen mot Hitler. Ingen av dem hade någon aning om att det skulle pågå en massförintelse genom gasning i Auschwitz eller annorstädes.

Är det verkligen möjligt att genomföra en så gigantisk operation utan att de högsta officerarna och arméns underrättelsechef inte skulle ha en aning om ett sådant företag? Är det möjligt att ingen skulle ha märkt effekterna i användandet av järnvägsnätet och bristen på slavarbetskraft?

Är det möjligt att Albert Speer, en nära vän till Hitler och chef för den tyska krigsekonomin, inte hade en aning om denna massförintelse?

Vilken försvarsadvokat som helst råder klienter i Eichmanns Speers ställning att spela med för att klara livhanken. Så skedde också!

Skriften "Six Million Did Die" av juden Arthur Suzman vilken har getts ut av South African Board of Deputies hänvisar till Speer som ett pålitligt vittne. Ett annat pålitligt vittne i "Six Million Did Die" är SS-domaren Konrad Morgen som 1943-44 skickades till Auschwitz för att undersöka anklagelser om mord, stöld och misshandel av fångar. Morgens rapporter från denna period visar att han inte hade någon aning om att massgasning skulle pågå där. Efter kriget vittnade han och sade det som var nödvändigt för att rädda sitt eget skinn.

Ingen av de brittiska krigsfångar som befann sig i Auschwitz, såg någon dygnet runt bolmande skorsten, än mindre någon gasning. Detta gjorde inte heller Röda Korset!

Frågan varför de allierade inte bombade Auschwitz eller järnvägslinjerna dit har förbryllat många. De allierade var i desperat behov av gummi, sedan japanerna 1942 hade lagt beslag på lejonparten av världens naturgummitillgångar.

Tyskarna hade världens mest avancerade metoder för framställning av syntetiskt gummi och dessa metoder utvecklades i Auschwitz. Auschwitz övervakades också av de allierade från luften. Det fanns också många kommunister inspärrade i Auschwitz som hade radiomottagare och radiosändare. Kommunisterna höll ett öga på allt vad som försiggick i Auschwitz.

Om det verkligen hade pågått dylika ihjälgasningar av hundratusentals, ja, miljoner människor är det svårt att tro att de allierade skulle ha varit omedvetna om sådana massgasningar i det 210 kvadratkilometer stora Auschwitzkomplexet med dess krigsviktiga industrier.

1978 frisläppte man de fotografier som amerikanska spaningsplan tog under den period 1944 då röken skall ha bolmat dygnet runt. Men inget av detta syns på dessa flygfoton som de allierade tog.

Är inte detta ett obegripligt mysterium?!

När man påstår att två miljoner judar och icke-judar skulle ha blivit ihjälgasade i Auschwitz så bör kropparna ha blivit kremerade eftersom man inte hittat några massgravar. Professor Rassinier och professor Butz har mycket klart bevisat att Auschwitz' krematorieugnar inte kunde ha klarat av att bränna denna mängd lik.

Om vi tar ett medeltal på det antal döda som förintelselitteratörerna Dawidowcz, Hilberg Reitlinger och Ainsztein anger, upptäcker vi att det skulle vara fysiskt omöjligt att bränna detta enormt stora antal människolik.

"Århundradets brott", 6 miljoner ihjälgasade judar har av professorn i dataelektronik vid Northwestern University of Illinois beskrivits som "Århundradets svindel" - på engelska, "The Hoax of the 20th Century"!

Siffran 6 miljoner hittades på av rabbinen Stephen Wise i World Jewish Congress och på senhösten 1942 skrev New York Times om 6 miljoner mördade judar (alltså ett par år innan brottet var utfört)!

Dessa skriverier om att två miljoner judar hade mördats och att ytterligare 4 miljoner skulle komma att mördas dök ofta upp i samband med kravet på en judisk stat i Palestina och argumenteringen för judarnas rätt att emigrera dit. Detta var ju ironiskt nog inte långt från den nazistiska politiken med den skillnaden att nazisterna hade tänkt sig Madagaskar som nationellt hem för judarna. Madagaskar hade ju tillsammans med Uganda nämnts av Theodor Herzl i boken Der Judenstaat som en av flera möjliga platser att grunda en judisk stat på.

Åklagaren i Nürnberg nämnde 1946 att 6 miljoner judar hade dött. Det godtyckliga i den siffran behöver knappast påpekas i ljuset av den kaotiska situationen i Europa med jättelika flyktinghopar längs vägarna och i beaktande av Judiska Världskongressens vägran att hålla en folkräkning över världens judar.

Det är också av intresse att de allierade utpekade Auschwitz som ett förintelseläger först efter det att förintelseaktionerna skall ha upphört.

Hade de gjort det tidigare, hade det varit lätt för tyskarna att ordna en internationell inspektion av lägret liksom när det gällde de sovjetiska morden på tusentals polska officerare i Katyn.

Det är vidare av intresse att varken Internationella Röda Korset eller den Judiska Senaten i Budapest visste om någon massdeportation av 400 000 judar från Ungern till Auschwitz. Rassinier har bevisat det omöjliga i en sådan förflyttning per järnväg.

Det är av intresse att känna till att unga judar i Theresienstadt frivilligt for för att arbeta i Auschwitz, detta trots att rabbi Bäck skulle ha varnat dem för gasningarna.

Det sätt på vilket rapporter av War Refugee Board har kokats ihop är också avslöjande.

Det finns otaliga andra punkter av intresse att ta upp. Men som advokat måste jag koncentrera mig på den för mig väsentliga punkten - vem som släppte ned Zyklon B.

Den som fortfarande hävdar att "6 miljoner judar dödades av nazisterna genom gasning, i synnerhet med Zyklon B, i ett utrotningsprogram" måste kunna svara logiskt på följandefrågor:

1. Att de grundliga tyskarna bedrev en förintelsepolitik som innebar massavrättningar medelst gasning, i synnerhet i Auschwitz där man använde insektsbekämpningsmedlet Zyklon B, men att man inte lämnade ett enda dokument och att vi måste förlita oss på bekännelser som War Crimes Branch lämnat in till Nürnbergdomstolen, d v s bekännelser av Höttl, Höss Kramer och Stangl. Och att Krigsförbrytaravdelningen leddes av en sionist.

2. Att tyskarna prioriterade utrotningspolitiken framför att vinna kriget, men att gasningarna stoppades i september 1944 i Auschwitz och att judarna i "vanliga" koncentrationsläger (t ex Dachau) aldrig gasades. Hur skall detta förklaras?

3. Att hela den tyska motståndsrörelsen 1944 var helt ovetande om gasningarna. Är inte detta ytterst osannolikt?

4. Att chefen för Wehrmachts underrättelsetjänst var ovetande om gasningarna. Canaris, som var Hitlers motståndare i brittiska underrättelsetjänstens tjänst hade ju allt intresse av att påtala dessa massmord. Eller hur?

5. Att s k "trovärdiga" vittnen som Speer och Morgen 1944-45 var helt ovetande om gasningarna. Varför?

6. Att det bara var en tillfällighet att siffran 6 miljoner nämndes för första gången 1942. Är detta troligt?

7. Att det bara är en tillfällighet att alla "förintelseläger" är belägna i Polen eller på annat sovjetkontrollerat område.

8. Att två miljoner människor gasades ihjäl utan att ett enda ögonvittne kan berätta om det. Är detta troligt?

9. Att samtliga medlemmar av det stora antalet judiska arbetsbrigader blev likviderade. Eftersom arbetsbrigaderna byttes ut var femte vecka (Ainsztein s.789) så måste tiotusentals ha likviderats.

10. Att antingen 80% av de 800 000 som dog i Auschwitz (Reitlinger s.201 och s.501, om det nu går att uttyda dessa sidor) eller 1.5 miljoner av 4 miljoner som dog i Auschwitz (Ainsztein s.913) var judar.

11. Att det skulle finnad skäl att ignorera de officiella tyska dokument från Auschwitz som talar om 36 300 döda och istället godtyckligt välja någon av förintelselitteratörernas siffror.

12. Att absolut samtliga av det stora antalet SS-officerare har försvunnit spårlöst (utom sergeant Moll som bara dykt upp i Guinness Rekordbok).

13. Att det var en ren tillfällighet att Höss satt fängslad 18 månader i Krakow innan han avrättades av de polska kommunisterna.

14. Att det är ett förbiseende att Simon Wiesenthal och den israeliska spionorganisationen Mossad inte är intresserade av att ta reda på vilka som släppte ned Zyklon B i gaskamrarna.

15. Att krematoriet i Auschwitz kunde ha bränt två till tre miljoner kroppar på 2 1/2 år.

16. Att gaskamrarna i Auschwitz "bara försvann". Varför har de inte kunnat påträffas? Eller varför har man inte kunnat förklara hur de försvann?

17. Att man använde insektsbekämpningsmedlet Zyklon B också mot människor, när det krävs 24 timmars friskluftsventilation för att någon skall kunna gå in i ett rum där det använts utan gasmask och återvända levande?

18. Att de allierade inte bombade Auschwitz för att de inte hade en aning om vad som pågick där. Hur ska det förklaras?

19. Att det bara är en ren tillfällighet att historien om sex miljoner mördade judar spreds ut av New York Times 1942 och då i samband med kravet på en judisk stat i Palestina.

20. Att det är en tillfällighet att historien om sex miljoner mördade judar går som en ständig följetong i TV-filmer och tidningars kultursidor och att detta är av vital betydelse för staten Israels diplomatiska position i Västvärlden. Vem inbillar sig att det är en tillfällighet?

21. Att bevis, anskaffade under överinseende av David Marcus, sionist och chef för War Crimes Branch, är trovärdiga.

22. Att både Vatikanen och Internationella Röda Korset var ovetande om massgasningarna eller utrotningspolitiken överhuvudtaget. Polen är ju ett ärkekatolskt land och polska motståndsrörelsen hade under kriget nära kontakt med Vatikanen.

23. Att alla argument framförda av Rassinier och Butz skulle vara värdelösa utan att man redovisar dem?

24. Att boken "Six Million Did Die" är trovärdig trots att den använder ett flertal fotografier av offer för tyfus och undernäring som bevis på massavrättningar genom gasning?

25. Att det inte gjordes några försök av judiska och andra antinazistiska motståndsgrupper att komma över fotografier av gasningarna trots att det var viktigt att fästa de allierades uppmärksamhet på vad som hände.

26. Fast många fångar i Auschwitz hade radiosändare gjordes aldrig några försök att meddela omvärlden om gasningarna. Är inte detta märkligt, när det fanns möjligheter till kodade meddelanden?

27. Fast lokala partisangrupper skall ha känt till gasningarna gjordes aldrig några försök att spränga järnvägslinjerna till Auschwitz eller varna passagerarna om vad som väntade dem. Varför det?

28. Fast de judiska arbetsbrigaderna var så nära att de kunde ropa till de tusentals grupper som fördes in i gaskamrarna (Hilberg s.626, Ainsztein s.791) varnade de aldrig offren. Det betyder att ingen i den hundra man starka arbetsbrigaden (som byttes ut var femte vecka) inte en enda gång under de 10 000 gasningarna varnade offren. Är detta troligt?

29. Gasningarna tog från tio till trettio minuter och kropparna stod som pelare av basalt och hade inte plats att falla omkull eller låg utsträckta (Dawidowicz s.190-191) eller (enligt Hilberg s.627) inom 4 minuter var alla döda och kropparna var som ett torn av döda med några sittande. Reitlinger ger ytterligare en version av händelseförloppet.

30. Fast SS-männen gjorde stora pengar på att hyra ut de intagna som arbetskraft till den privata industrin, vid en tidpunkt när Tyskland var i desperat behov av arbetskraft, blev hela transporter av judar inte registrerade utan fördes direkt in i gaskamrarna. Hur skall detta förklaras som sannolikt?

31. Tusentals personer vittnade om gaskamrarna i Dachau och flera bekännelser kom fram i rättegångar. Plötsligt 1960 reviderade holocausthistorikerna denna historia och förklarade att gaskammaren i Dachau använts för desinfektion av kläder.

32. Detaljerade ritningar och konstruktionsdata finns bevarade från Tredje Riket när det gäller industrier, flygplan, tanks och U-båtar men ingenting om gaskamrarnas funktion. Också krematorieugnarna finns noggrannt dokumenterade - men inte gaskamrarna. Varför?

33. De höga dödstalen i koncentrationslägren sägs vara bevis på en utrotningspolitik, men dödsfrekvensen i britternas koncentrationsläger under Boerkriget var högre och ändå har ingen anklagat britterna för någon utrotningspolitik. Boerna överlevde - liksom judarna. Eller hur?

Israels dåvarande premiärminister Levi Eshkol förklarade i en intervju i västtyska tidskriften Der Spiegel 1967, att över 120 000 överlevande judar enbart från Auschwitz då (1967) levde i Israel - hur många hundratusental andra överlevande enbart från Auschwitz som levde i andra länder har vi aldrig fått veta -varför?

Vänlig hälsning,

John Bennett

 

90

RÄTTEGÅNG I KANADA

 

Toronto 10/09/88

Hej Ahmed,

Tack för din bok Vad är Israel?. Här vill jag nu informera dig om en märklig rättegång som ägde rum i Kanada.

Den världsberömde brittiske historikern David Irving som efter år av navelskådande äntligen förenade sig med den växande skaran av vetenskapsmän som inte tror på holocaustsvindeln, var försvarssidans 23:e och sista vittne i rättegången i Toronto, Kanada, mot publicisten och konstnären Ernst Zündel. Ernst Zündel har stått anklagad för att ha publicerat och spritt skriften "Did Six Million Really Die?" för några år sedan. Anklagelsen lyder:"spridande av falska uppgifter". Ett, som du förstår, mycket ovanligt kanadensiskt brott. Den 11 maj 1988 förklarades Zündel skyldig av juryn till att ha brutit mot sektion 177 i Kanadas strafflag som lyder:"Den som medvetet publicerar ett uttalande, en historia eller nyheter som han vet är falska och som förorsakar allmänheten skada ska dömas till fängelse i två år". Fredagen den trettonde maj 1988 dömdes Ernst Zündel till nio månaders fängelse av domaren Ron Thomas.

Innan jag går vidare, måste jag uppehålla mig vid denna "section 177 of Canada's Criminal Code". Varför finns det en så märklig lag i en lagbok och vilket var lagens ursprungliga syfte?

Den grymma ironin är att sådana lagar tillkom, inte bara i Kanada, utan även i England, USA och andra västländer för att förhindra judiska kapitalister att svindla åt sig jätteförmögenheter genom att sprida uppgifter som de vet är falska. Ett mycket känt exempel är: när juden Nathan Rothschild i London, efter slaget vid Waterloo, spred ut ryktet att Napoleon hade vunnit slaget. Men Nathan Rothschild visste redan att det var Wellington som vunnit slaget. Han hade fått nyheten med en brevduva från Belgien. Detta falska rykte förorsakade naturligtvis panik och kursen på alla aktier sjönk katastrofalt. Nathan Rothschild kunde köpa dessa aktier för en spottstyver. På samma sätt förorsakade judiska kapitalister den katastrof i världens ekonomiska historia som brukar kallas "depressionen". Det finns otaliga andra exempel på den judiska storfinansens svindlerier, men det har jag inte plats för här. Men herrarna som nu ser "Sions Kommande Härlighet" rycka närmare måste ha känt sig mycket nöjda när en lag, som ursprungligen syftade till att sätta stopp för deras svindlerier, används för att tysta de som har modet att säga sanningen och kämpa för allas vår frihet.

Zündels advokat, Douglas Christie, överklagade på 30 skilda punkter, precis som han överklagade den förra domen på 45 punkter. Det förra överklagandet blev framgångs-rikt och resulterade i 1988 års rättegångsförhandlingar.

De flesta av Zündels anhängare blev bittert besvikna över juryns utslag, som följde på ett 17 timmar långt övervägande. Detta på grund av den extermentionistiska sidans svårigheter att tillbakavisa motsidans påstående att talet om massmord på judar är en bluff. Zündel själv hade emellertid hela tiden varnat för alltför stor optimism även under rättegångens (för honom) mest lysande ögonblick. Upprepade gånger förklarade han att domare Thomas var under extraordinär politisk och social press. Optimisterna fick en varning på förhand när de hörde domare Thomas läsa upp sina instruktioner till juryn avslutande med följande ord:"Om Zündel blir frikänd kan ingen minoritet i Kanada känna sig säker."!

Långt tidigare under rättegången hade domare Thomas "tagit juridisk notis" om holocaust och sagt:"Jag uppmanar juryn att inte ta frågan om massutrotning till övervägande". Många Zündel-anhängare kände att rättegången redan var förlorad när de hörde dessa olycksbådande ord. Men det skulle visa sig att domare Thomas inte hade förmågan att förhindra debatt om de tre grundläggande frågorna om Holocaust.

1.  
2. Hur många dog exakt? 6 miljoner? 1miljon? 1/2 miljon?
3. Användes gasning vid dödandet eller inte?
4. Fanns det någonsin en systematisk plan eller politik i Tyskland för att" döda alla judar?

Det är mycket svårt att tro att någon jury eller domare ärligt skulle tro att Zündel, "medvetet", skulle ha publicerat något om Holocaust som han vet är falskt, när världens främste expert på Andra Världskriget, historikern David Irving, i vittnesbåset förklarade att pamfletten som Zündel spridit var till 90% exakt. David Irvings tre dagar av vittnesmål var traumatiska för världssionismen, när han förklarade att han på 13 punkter inte längre tror på det han själv skrev om Holocaust 1977 i sin bok "Hitler's War". "Vid den tidpunkten trodde jag att det förekom en systematisk utrotning av judar, det tror jag inte längre", sade Irving vid ett tillfälle lugnt.

Irving citerade den stora mängd bevis som under de senaste åren kommit i dagen och som kommit honom och en alltmer växande skara historiker att tvivla på Holocaust. Han pekade särskilt på den 193 sidor långa "Leuchter-rapporten" som avfärdar historien om gasningar i Auschwitz som en teknisk omöjlighet.

FALLET MED AVSAKNADEN AV KEMISKA RESTER.

Det var Zündel själv som gav Leuchters 5-mannateam uppdraget att resa till Auschwitz för att ta prover i "gaskamrarna".

Den allierade propagandan hade anvisat ett antal rum i fem krematorier som avlivningsrum i Auschwitz - Krema 1 vid Auschwitz' läger 1 och Krema 2, 3 och 4 vid Auschwitz 2 eller Birkenaulägret. Samtliga tyska dokument och ritningar beskriver dessa som bårhus.

Leuchters team skrapade av prover av sten, tegelstenar, betong och murbruk från väggar, tak, golv och avlopp i de s k gaskamrarna och proverna analyserades sedan i Alpha-laboratoriet i Ashland, Massachusetts, USA. Analyserna av proven gällde deras innehåll av cyanid. Förutom dessa 31 prov tillkom ett kontrollprov taget i avlusnings- och desinfektionskammaren i Birkenau, där revisionistiska forskare medger att Zyklon B användes för avlusning och där betydande rester av cyanid fortfarande måste finnas kvar.

Rapporten från Alpha-laboratorierna slår fast att det förekom en betydande mängd cyanid i prov nr 32, dvs det det som var taget i desinfektionskammaren, medan det saknades fullständigt i 17 (!) av de övriga 31 proverna, och fanns i försvinnande liten mängd i de andra proverna. De små spåren av cyanid i dessa prov beror på att tyfus grasserade i Auschwitz och att Zyklon B användes över hela lägret för att hejda sjukdomen.

Det bör understrykas att Fred A. Lechter, Jr., chefsingenjör vid Fred Leuchter Associates of Malden, Massachusetts, en förstad till Boston har mycket stor erfarenhet och kunskap i konstruktion och användning av gaskammare för avrättningar av kriminella. Som den enda experten i USA, och därmed förmodligen i hela världen, blev han anställd av statsfängelset i staten Missouri för att rekonstruera en gaskammare. Zündel betalade Lechter och hans team 35 000 dollar för att ta proverna, och mäta upp och fotografera tre av de påstådda nazistiska "dödslägren".

Exakta ingenjörsritningar producerades. Den 5 april 1988 avslutade Leuchter sin rapport med följande kategoriska omdöme:

"Efter att ha gått igenom hela materialet och inspekterat Auschwitz, Bikenau och Majdanek, finner författarna till denna rapport bevisen på att det inte förekom några gasningar på dessa ställen överväldigande. Det fanns inte och kan inte ha funnits några gaskammare ägnade att döda människor på dessa platser."

På natten mellan den 19:e och 20:e april 1988 förberedde ett team av kemister, grafiker och andra arbetet med att presentera fem inbundna kopior av Leuchter-rapporten till nästa dags domstolsförhandling.

Domare Thomas försökte förbjuda Lechter-rapporten i rättssalen! Men när det kom fram, medan juryn var frånvarande, att hela Leuchter-teamets arbete hade videofilmats lät han sig övertalas att låta delar av den alltigenom viktiga rapporten visas i domstolslokalen.

Trots detta nekade domaren till att låta rapporten vara jurymedlemmarna till hjälp när de skulle fatta sitt beslut, ja han gick så långt att han förbjöd Christie att ens omnämna rapporten när juryn var närvarande. När juryn kallades tillbaka tilläts Leuchter endast påpeka att de påstådda gaskamrarna i Auschwitz 1, Birkenau och Majdanek inte var tillräckligt tätade med tjära eller beck för att förhindra att gasen läckte ut och därmed försätta de omkringstående (dvs de påstådda bödlarna) i stor fara, och att rummen var för kalla för att Zyklon B-kristallerna skulle ha kunnat förångas.

Journalisten David Wayfield rapporterade:

"Han (Leuchter) smulade sönder Holocaust mitt framför ögonen på oss. Och en dag kommer hela världen att känna till detta. Hans vittnesmål var så effektivt att den nervöse domaren började avbryta åklagaren för att själv korsförhöra vittnet, vilket föranledde försvarsadvokaten Christie att 'respektfullt' påminna honom om att det var åklagarens sak att genomföra korsförhöret. Domaren retirerade tjurigt.

När vittnet började framföra sina synpunkter på den revisionistiska litteraturen avbröt domaren honom och sade att han inte skulle tala om saker som han inte begrep. När försvaret som en följd av detta, beträdde detta förbjudna område ajournerade domaren förhandlingarna och skred långsamt ut ur salen medan han ilsket blängde på en åskådare som hade reagerat på hans upptåg. När förhandlingarna återupptogs, började åklagaren skälla på Leuchter för att han tagit prover från "gaskamrarna" utan de polska myndigheternas tillstånd. Leuchter förklarade att han hade befunnit sig i ett kommunistiskt land och därför inte velat avslöja sina avsikter. Åklagaren anklagade honom för att ha vanhelgat "en helig plats". Douglas Christie reste då på sig och förklarade att åklagaren inte var tillåten att avge vittnesmål."

LEGACE, LACHOUT & CO

Även om Leuchter och Irving inte hade visat sig i Toronto så hade den Andra Stora Holocausträttegången varit fylld av sensationella och historiska vittnesmål. De av sionisterna styrda kanadensiska media försöker förklara försöket till mörkläggning av rättegången med att denna rättegång var en upprepning av den första som ägde rum 1985. Men ingenting kan vara mer felaktigt, vilket följande två vittnesmål klart visar:

•  
• Ivan Legace handhar de sex moderna krematorierna som sköter kremeringarna för staden Calgary i Alberta. Calgary har sexhundrafemtiotusen innevånare. Han förklarade principerna för kremering för juryn, visade dem ritningar över Auschwitz-Birkenaukrematorierna och förklarade mycket noggrannt för dem varför dessa 46 ugnar inte hade kunnat klara av mer än 184 kroppar per dygn. "Holocaust-experten" Raul Hilberg har påstått att det förekom 4 400 kremeringar per dag i Auschwitz-Birkenau. Legace sade att den siffran var "fullständigt orimlig".

   

• Emil Lachout var löjtnant i den österrikiska militärpolisen i oktober 1948 när han co-signerade Circular Notice nr 31 om påstådda "gaskamrar". Denna notis slog fast att den Allierade Undersökningskommissionen hade konstaterat att ingen någonsin blev gasad i Buchenwald, Mauthausen, Dachau eller några andra koncentrationsläger i Tyskland och Österrike. Lachout flög själv till Toronto för att förevisa dokumentet, som också rapporterar att påståenden om gasningar var baserade på bekännelser som framtvingats under tortyr och lögner av före detta fångar. Emil Lachout visade förra året prov på civilkurage när han försvarade en man som hade förnekat att gasningarna hade ägt rum.På grund av detta beordrades han genomgå en psykiatrisk undersökning.

   

• Udo Valendy är en västtysk samhällforskare som tillbringade flera dagar i Toronto för att avge ett mycket omfattande vittnesmål om Holocaust. Han omnämnde bl a Sefton Delmers märkliga karriär. Sefton Delmer var en brittisk propagandist, som i sin bok, The Germans and I, vilken kom ut efter kriget, öppet medgav att han hade ett officiellt team som förfalskade tyska dokument. Detta team hade en enda uppgift, enligt Delmer:" att ljuga från morgon till kväll". Valendy omnämnde också det anmärkningsvärt öppenhjärtiga direktivet från Brittiska Informationsministeriet i juni 1944, som beordrade att alla påstådda tyska förbrytelser skulle uppförstoras för att dra allmänhetens uppmärksamhet från de bekräftade brott mot mänskligheten som Sovjet hade begått.

   

• Den amerikanske historikern Marc Weber förklarade ursprunget till förintelsehistorien. Det började, sade han, med historier som började spridas runt, under sommaren och hösten 1942 av World Jewish Congress, och då speciellt av dess ordförande rabbinen Stephen Wise som också var ordförande för American Jewish Congress. Det var Wise som började framföra de hårresande anklagelserna att tyskarna tillverkade tvål och smörjmedel av de mördade judarna. Det var efter en intensiv kampanj bakom kulisserna av World Jewish Congress som de Allierade utfärdade sin deklaration i december 1942 som fördömde den påstådda utrotningspolitiken. Weber underströk att denna deklaration blev utfärdad trots privata protester från amerikanska och brittiska tjänstemän ansvariga för judiska affärer i Europa som bestämt hävdade att det inte fanns det ringaste bevis för någon nazistisk utrotningspolitik.

  Åklagaren gjorde ett stort nummer av det faktum att Harwood/Verall felaktigt hade påstått i "Did Six Million Really Die?" att utrotningspåståendet första gången gjordes 1943 i en bok av den polske juden Raphael Lemkin. När åklagaren sade att "vilken bildad person som helst" känner till de Allierades deklaration från december 1942, svarade Weber att han tvivlade på att en collegeutbildad på hundra någonsin hade hört talas om dokumentet.

  I en detaljerad rad-för-rad analys av skriften, slog Weber fast att de mindre sakfelen inte var författarens fel utan härrörde från förlagorna Paul Rassinier och David Hoggan på vilka han förlitat sig. (Paul Rassinier, fransk socialist och motståndsman under kriget, satt inspärrad i Buchenwald i två år och var den förste store revisionisten) som ifrågasätter "förintelsehistorien".

  Weber påpekade vidare att själva naturen av dessa misstag visar att de inte är gjorda med avsikt och i bedrägligt syfte, därför att de inte motsäger skriftens centrala tes. Weber vittnade också om sitt samtal med Verall när skriften publicerades. Han sade att skriften skrevs mycket snabbt men ärligt. "Jag vet att Richard Verall blev mycket glad när man påtalade felaktigheter för honom", sade Weber.

  Några judar i rättssalen avbröt då och då Weber under hans fem dagar av vittnesmål och skrek "lögnare!", åt honom. Men sådant är ju inte ovanligt. Det är deras vanliga metod. Samma sak hände när Weber talade om förhållandena i Warzawas ghetto. Han påpekade att medan några judar svalt så levde andra judar gott och slösade pengar på flotta middagar i ghetto-restaurangerna. Weber nämde snabbt sina källor, när han såg hur rasande judarna i rättssalen blev. Sabina Citron, judinnan som väckt åtalet mot Zündel, marcherade ut ur rättssalen när Weber vittnade om Warzawas ghetto. Under en 20-minuters paus i rättegången samlades en grupp rasande judar runt Weber och svor och spottade på honom. Och en av dem skrek, "Han t o m liknar Hitler"!

  Dietlieb Felderers vittnesmål blev ett instruktivt avbrott till "pappershistorikerna" som haft en tendens att citera varandra. Den i Österrike födde svensken beskrev hur han hade besökt Auschwitz 1 och 2, Treblinka, Sobibor, Belzek, Chelmno, Gross Rosen, Majdanek och Stutthof och lärt känna i detalj dessa läger lika bra. Han hade studerat deras topografi, tagit och analyserat markprover, undersökt varje tum av lägren och tagit tiotusentals fotografier av vilka han visade 400 för domstolen. Också den här gången blev Felderer häcklad av pressen för att han omnämnt att Auschwitz hade en danslokal med ett lokalt dansband, ett sjukhus, en swimmingpool samt ett koncert-auditorium. Men vad skulle han göra? Ljuga? Låtsas att Auschwitz' swimmingpool inte var en swimmingpool för att pressen skulle ta honom på allvar?

  Precis som med alla andra av försvarets vittnen tillbringade åklagarsidan timmar med att korsförhöra Felderer om detaljer som inte rörde hans vittnesutsaga utan sådana saker som hans professionella meriter etc. (Vem frågar Raul Hilberg eller andra judiska "skribenter" om deras professionella meriter?)

   

• En judisk "överlevande", Joseph G Burg från München, vittnade "att många judar inte betraktar eder som avgivits i icke-judiska rättssalar som moraliskt bindande." Han beräknade att ungefär 99% av historierna om "nazistiska illdåd" skulle tas tillbaka om hans kamrater från koncentrationslägren skulle vara tvungna att svära eden bärande en judisk yarmulk, i närvaro av en rabbin, i ett rum som inte innehöll några kristna symboler. Åklagarsidan ville inte korsförhöra Burg vars far var en talmudisk lärd.

  Allt som allt raserade 23 olika vittnen (från 10 olika länder) Holocaust-svindeln totalt.

  PÅ ÅKLAGARSIDAN

  På åklagarsidan framträdde endast två "expertvittnen": professor Christopher Browning från Pacific Lutheran University och Charles Biedermann, direktör för International Trading Service (ITS) i Arolsen, Västtyskland. Deras närvaro var ett sällsynt tillfälle för revisionisterna ty, som Marc Weber påpekade, denna rättegång, är praktiskt taget de enda tillfällen sedan 1945 som revisionister haft möjlighet att i eller utanför en domstolslokal fråga ut s k "holocaust-experter". Eftersom en annan sådan möjlighet inte lär komma på ett bra tag föreslår jag att den som har råd och tid införskaffar den digra avskriftsvolymen från Zündelrättegången och noga studerar den. Denna läsning blir både intressant och lärorik, det lovar jag.

  Charles Biedermann var det första åklagarvittnet. Douglas Christies briljanta utfrågning av honom lät åskådarna få en överraskande inblick i ITS:s sätt att arbeta. Bland mycket annat kom följande fram:

  1.  
  2. Av de 39 eller 40 "dödsböcker" som hölls i Auschwitz finns 36 i Moskva och har aldrig visats för allmänheten.

      

  3. Dödssiffrorna för ett läger som Treblinka har varit en ren gissningslek från "holocaustexperternas" sida.

      

  4. De mycket omdiskuterade citaten i "Did Six Million Really Die?" som tagits från Röda Korsets rapporter, är korrekta. (Biedermann är själv representant för denna organisation). När miljoner och åter miljoner tyskar drevs från sina urgamla hem under de mest fruktansvärda förhållanden (3 miljoner dog av umbäranden) utfärdade Röda Korset ingen rapport. Röda Korset ignorerade också den massaker på vakterna i Dachau som utfördes av de amerikanska trupperna. Detta trots att Röda Kors- representanter fanns på plats och såg att Röda Korsets eller vita flaggor bars av dem som mördades. (Biedermann var uppenbart besvärad av sin organisations undertryckande av dessa fakta.)

  När reportern David Wayfield talade med dr Robert Faurisson om ITS, fick han veta, att organisationen hade samarbetat med revisionisterna fram till 1978 då dess bulletin nr 25 tog avstånd från revisionismen. Sedan dess har ITS undanhållit offentligheten en stor del av sin egen statistik och t o m börjat dela sin årliga rapport i tre delar, av vilka två är hemliga. (Så har det skett flera gånger med personer och organisationer; efter hot och ekonomiska incitament brukar alltid några ge efter.)

  Åklagarsidans nästa vittnen (av totalt sju) var professor Christopher Browning, vars specialitet är nationalsocialistisk politik gentemot judar; han har skrivit om det "sluga" användandet av eufemismer och kodord samt om de s k gasbilarna i vilka nazisterna skulle ha mördat tusentals judar. Browning var en stand-in för Raul Hilberg som inte ville riskera att utsättas för samma korsförhör som 1985. Den gången blev korsförhöret en katastrof för "världens främste expert på holocaust", han snärjde in sig själv, stammade och hade svårt att minnas. Åskådarna kände inte riktigt igen den Hilberg som med sådan självsäkerhet uttalar sig i filmen "Shoah".

  Reportern Keltie Zubko noterade:

  "Korsförhöret av honom... som varade tre dagar under vilka han gång på gång retirerade och gång på gång tog tillbaka tidigare påståenden. Försvaret kunde visa på flera brister i de dokument som skulla utgöra de främsta bevisen på att det funnits plan på att utrota judar. Dessa tre s k dokument är Wannsee-protokollet (jan 1942), talet som hölls i Posen till SS-ledare av Himmler (okt 1942) och ett utdrag ur Hans Franks dagbok från slutet av 1941... Det var mycket försvaret visade honom som han aldrig hade sett tidigare, och upprepade gånger måste han svara på Doug Christies frågor, att "det borde nog vara en annan källa att ta i beaktande". Beträffande Brownings eget "expertområde" dvs de s k gasbilarna, medgav han att han aldrig sett ritningarna till en sådan bil och att de bilder av sådana han visade i sin bok härstammade från Yad Vashem-mus‚et i Jerusalem. I slutet av korsförhöret liknade han mer en skolpojke än en professor. Han medgav också att åklagarsidan betalade honom 150$ i timmen för att vittna. Han stannade två veckor i Toronto!"

  Vid slutet av det långa korsförhöret med Browning stod det klart att han aldrig besökt några koncentrationsläger överhuvudtaget och inte läst några av de viktigaste dokumenten. Han hade många gånger talat med åklagarna i de stora krigsförbrytarprocesserna men inte en enda gång med en försvarare. Och detta skall vara en forskare och expert!!!

  TILL HÖGSTA DOMSTOLEN?

  När det sista försvarsvittnet, David Irving, den ansedde brittiske historikern som har andra världskriget som specialgebiet hade sagt sitt; han beräknade antalet döda judar till något mellan 100 000 och en miljon, blev det dags för Douglas Christie att tala till juryn. Han bad om frikännande på tre grunder:

  •  
  • Did Six Million Really Die? är till sin essens en åsiktsyttring.

     

  • Praktiskt taget allt väsentligt i skriften är sant, vilket försvaret har bevisat.

     

  • Det finns inga som helst bevis för att den åtalade skulle ha trott att skriften var falsk.

    Åklagare Person koncentrerade sig på de små misstag som vi nämnt ovan. Han sade också att Zündel beundrade nationalsocialismen och därför hade motiv till att ljuga å dess vägnar.

    Det som sedan hände är typiskt. Domare Thomas ajournerade förhandlingarna på sex dagar innan han läste sitt tre timmar långa anförande i vilket han kallade Zündel ett hot mot den sociala harmonin i Kanada. När juryn drog sig tillbaka för att fatta sitt beslut måste den ha haft domarens fördömande ord i färskt minne medan Douglas Christies försvarstal, som de hört för nästan en vecka sedan måste ha varit delvis glömt.

    Den 11 maj 1988 kom utslaget - skyldig! Den 13 maj kom domare Thomas dom: nio månaders fängelse! Domen inkluderade "ett förbud för Zündel att tala med någon om andra världskriget eller om Holocaust." Eftersom Zündel vägrade att finna sig i detta fick han tillbringa veckoslutet i fängelse.

    I en intervju strax före domen sade Zündel följande:

    "Om jag kunde ge några råd till amerikanerna så skulle det vara följande: slåss för dina konstitutionella rättigheter, som garanterar dig friheten att uttrycka dina åsikter i tal och skrift. Jag är en realistisk man. Jag är tysk. Jag tillhör en minoritet som har blivit trakasserad med myndigheternas goda minne i det här landet sedan 1975. Jag är i praktiken en vit nigger. Domaren och jurymedlemmarna som sitter till doms över mig har aldrig hört annat än den officiella kanadensiska versionen av kriget... Vi tyskar... har rätt att få presentera vår version."

    Medan rättegången pågick bestämde Board of Education att Holocauststudier skulle utgöra 10% av studiematerialet i engelska, historia och samhällskunskap på alla nivåer upp till collegenivå!

    Vänlig hälsning

Bengt Eriksson
Toronto, Kanada.