Ahmed
Rami
Förord
Av
Valentin
Prussakov
För
över 25 år sedan beordrade kung
Hassan II att den f.d. löjtnanten Ahmed
Rami skulle spåras upp och föras
till Marocko. Han hade deltagit i
åtminstone två
sammansvärjningar som syftade till att
störta monarkin och upprätta en
islamisk republik. Den marockanska
säkerhetstjänsten har inte kunnat
klara av det kungliga uppdraget.
I dag är denne
sympatiske, ungdomlige och otroligt energiska
person en av de mest populära personerna
i Sverige, men samtidigt också en av de
mest hatade. Hans politiska åsikter
diskuteras i riksdagen och, som det
sägs, även i regeringskretsar. Han
har skrivit och gett ut fyra tjocka
böcker. I dessa redogör han
för, på ett övertygande
sätt, att i Sverige, liksom
överallt i Väst, är grunderna
för det nationella livet underminerade,
och att det styrs av människor som inte
har någonting gemensamt med äkta
demokrati utan strävar efter att
förverkliga fientliga syften mot varje
folk. Det är den beryktade "nya
världsordningen". Rami, som idag är
svensk medborgare, tröttnar aldrig
på att upprepa detta i Radio Islams
sändningar.
***
Det är
begripligt att den här sortens
åsikter inte gillas utan väcker,
milt sagt, märkbar irritation inom "den
mäktiga världen". För
några år sedan åtalades han
(en arab och hundraprocentig semit) för
- antisemitism. Han dömdes till
fängelse där han fick tillbringa
ett halvår.
Förvånansvärt är att han
har befunnits vara den enda politiska
fången i hela Sverige.
Trots allt är
Ahmed Rami inte en bruten man och har
på intet sätt förlorat modet.
Fängelset har kanhända endast
stärkt och övertygat honom om att
han har rätt. Radio Islams
sändningar fortsätter och den
modige marockanen tänker inte avbryta
kampen. För honom är det
livsviktigt "att folk i alla länder
verkligen borde få vara oberoende, och
inte underordna sig den minoritet som
tillskansat sig makten".
- Vad
är då grunden för hans
övertygelse? Vad är det som ger honom
styrkan att säga högt det som
majoriteten inte ens vågar tänka? Har
han förstått mot vem han lyft handen,
vem det är som han har utmanat? När
jag träffade Ahmed Rami kunde jag
självfallet inte låta bli att
ställa honom dessa
frågor.
"-
Ända sedan min ungdom håller
jag fast vid den socialistiska
övertygelsen. Jag har alltid
strävat efter jämlikhet och
rättvisa, säger han. Av den
orsaken anslöt jag mig till "Folklig
Union" (UNFP), grundat av Ben-Barka, som
sedermera mördades av hemliga
polisen. Kung Hassan II har helt och
hållet hans död på sitt
samvete. Han styr landet med medeltida
grymhet sedan flera decennier, och är
huvudsakligen främmande makters
skyddsling, främst Israels och
Israels USA.
Ibland
kan man höra att Marocko är en
demokratisk monarki. Och med det menas en
"judekrati". Man får kritisera vem
som helst, bara inte dem som har den
verkliga makten. De håller sig
alltid i skymundan, och deras namn
får överhuvud taget inte
nämnas.
Kungen kan inte ta
ett steg utan juden André Azoulay -
en sionistisk rådgivare från
Kanada. Azoulay och sådana som han
bestämmer numera över Marockos
statsangelägenheter. Utbildning,
massmedia och hela samhällslivet
bestäms av dessa herrar, och inte av
marockanerna själva. De ger
inriktningen och bestämmer vilka
ideal som medborgarna bör
vägledas av i sitt dagliga liv. Med
säkerhet kan man säga att i
detta arabland har vi den verkliga
sionistiska censuren som kallas
"demokrati". Därför kan det
aldrig bli tal om en fri folklig vilja
eller det fria ordet. För övrigt
har min livserfarenhet övertygat mig
om att situationen i andra länder
inte är bättre...
I Sverige
pågår "hjärntvätten"
för fullt, och man tvingar på
folk främmande antisvenska
värderingar. Det är bara helt
blinda och döva som inte kan
lägga märke till detta. Den
sionistiska intellektuella terrorismens
och desinformationens verk är att
folk förnekar existensen av en judisk
makt men samtidigt är de
livrädda för den! Med all
rätt kan svenskarna vara stolta
över sin höga levnadsstandard,
men envist vägrar de att inse vad det
är som tagits ifrån
dem.
Makten över
banker, massmedia och näringsliv
ligger i händerna på en liten
grupp av de "utvalda". All undervisning i
skolor och universitet bedrivs på
för minoriteten fördelaktigt
sätt. Utöver detta tolkas nu
historien, inklusive inte alltför
avlägsna händelser, i
minoritetens intresse. Men sanningen
är en helt annan än den som
visas på TV. Och vad är det
för frihet, oberoende och demokrati,
när makten tillhör en minoritet?
Detta gäller även i
Sverige.
I
den förra regeringen innehades posten
som samordningsminister - en mycket viktig
post - av Jan Nygren, en representant
för den etniska minoriteten. På
intet sätt dolde han att han
kände sig som herre över
Sverige. Han publicerade - i Judisk
Krönika - en artikel där han
helt öppet och vältaligt skrev
"Mitt judiska Sverige". Denna person hade
mycket att säga till om när det
gällde vem som skulle sitta i
regeringen!
Nu är Nygren
borta från regeringen, men i
gengäld fick man, som statsministerns
närmaste man, en annan av "de
utvalda", en mycket rik spekulant, Leif
Pagrotsky, i posten som biträdande
finansminister. I dag är han dessutom
utrikeshandelsminister och därmed en
viktig representant för "den gyllene
internationalen"."
- Under
vilken regering: socialdemokratisk eller
högerregering märks det största
inflytandet från denna
minoritet?
"-
Det spelar absolut ingen roll vilken
regering landet har. Skillnaden mellan
höger och vänster är av
falsk karaktär. Det är ju
faktiskt så att makten ägs av
de som äger landets finansiella
tillgångar och massmedierna. Jag
säger rakt ut: I Sverige är alla
politiska partier fullständigt
judaiserade. Kampen står inte mellan
höger och vänster, som okunnigt
folk tror, utan mellan olika sionistiska
klaner. De kämpar inte för
landets bästa, utan för egen
vinnings skull."
- Finns
det många i Sverige som har samma
åsikter?
"-Nej,
inte många. Som ni
förstår under en så
hård intellektuell, politisk och
polisiär terrorism är det
svårt för de flesta att
prioritera civilkurage. Det är
förmodligen den primitiva
självbevarelsedriften som fungerar.
Alla vill äta och dricka gott och
bekymra sig så litet som
möjligt. Men ändå så
kommer det gensvar på Radio Islams
sändningar. Jag får tiotals, om
inte hundratals, brev däribland
många från andra länder.
Tack vare Internet har det blivit
lättare att umgås och utbyta
information. Jag hoppas att jag ska finna
meningsfränder även i Ryssland.
De nykläckta slavägarna
fortsätter att frukta ert land trots
att de har lyckats slå det i
bitar."
-
Skulle ni inte vilja resa till
Ryssland?
"-
Jag tror att det
skulle vara utomordentligt farligt. Hos er
är kriminaliteten idag större
än i USA. Enligt de uppgifter jag har
så har många antisionister
dött under egendomliga och dunkla
omständigheter. Antingen har de
dött under en vanlig
läkarundersökning trots att de
aldrig haft några problem med
hälsan, eller så har de
körts ihjäl av en bil, och en
del har hittats hängda. I alla
händelser så har man inte
fått fast mördarna, eller
rättare sagt, man har inte letat
efter dem.
"Svenska" tidningar
(och ni vet vem som äger eller styr
dem ) skriver ständigt om ert land
som en "fara" och ger en bild av att
dagens Ryssland är ett paradis
för maffian. Ert land har alltid
varit och kommer att förbli det
absolut största hotet mot "det lilla
folket" som inte upphör att frukta
Ryssland även om det nu verkar som om
landet är besegrat och knappt
förmår andas efter så
många experiment av de utvalda
"övermänniskorna". Jag drar den
slutsatsen då jag läser de
anti-ryska artiklarna, vilka
fortsätter att dyka upp i den svenska
pressen. En del av dem är skrivna av
den i Sverige kände politikern Per
Ahlmark. Och det är alldeles tydligt
att det inte är en slump att Israel
till hans ära har uppkallat en -
på palestinsk stulen mark -
nyplanterad skog efter honom. Ahlmark har
även av den judiska fösamlingen
i Danmark utnämnts till
människa, "Ben
Adam"!"
-
Är ni inte rädd att bo i Sverige? Ni
har ju redan suttit bakom galler.
"-
En troende människa har ingenting att
frukta. Jag är van vid hot och just
nu pågår en våldsam
kampanj mot mig och Radio Islam. Men i
Stockholm kan man än så
länge säga det man tänker,
även om man inte har alltför
många anhängare. Mafiosos, all
världens mafiosos, betraktar sig
själva idag som segrare. Enligt deras
synsätt är "spelet avgjort". Och
det är klart, att den som säger
sanningen inte kan känna sig
säker någonstans. Bara i dag
har jag fått ett brev med
följande innehåll:
"Du ditt smutsiga,
arabiska svin, vad är det du vill
åstadkomma? Vi skrattar åt
dina ynkliga ansträngningar. Vi
njuter av att höra dina program efter
en hela vodka "Absolut". Vi har hela
världen i våra händer. Och
när vi har lust, så kommer du
att försvinna från jordens yta
som en fluga, och ingen kommer att
säga ett knyst, och inte heller
lägga märke till ditt
försvinnande.""
- Men
vad är det egentligen ni strävar
efter?
-"Jag
eftersträvar det som, enligt min
åsikt, varje männniska borde
eftersträva: frihet och
rättvisa. I denna värld, skapad
av Allah, ska ingen ha privilegier
inklusive den sioistiska maffian som har
skaffat sig omätlig makt och
omätliga rikedomar genom lögner,
bakslughet, bedrägerier och
föraktliga lurendrejerier. I dag
firar de den gränslösa,
ändlösa Purim. Låt
svenskar, ryssar, araber och andra folk
få vara jämlika med dem som
förklarat sig själv vara utvalda
och förmer än alla andra
folk!"
"Jag
är muslim och det innebär att
jag är emot alla privilegier
särskilt de som är byggda enbart
på makt och djungelns lag. Jag
hoppas att jag uttryckt mig enkelt och
klart, och att ni förstår vem
det är som tycker illa om mina
åsikter och det jag
gör."
* *
*
Någon skulle
kanske kalla Ahmed Rami paranoiker eller en
person med en fix idé. Jag själv
ser honom som en person som tack vare sin
exeptionella självuppoffring ännu
inte slutgiltigt utplånat
gränserna mellan ont och gott, sanning
och lögn, frihet och slaveri. Man kan
endast beklaga att dessa idealister - som
Rami - blir allt färre i vår
alltför pragmatiska värld där
det är betydligt fördelaktigare att
vara listig och anpassa sig än att vara
sig själv.
Det går inte
att köpa Ahmed Rami. Av den orsaken
är han hatad och farlig för alla
dem som förespråkar "den nya
världsordningen" både i Sverige
och långt utanför landets
gränser.
Valentin
Prussakov, Journalist
i Pravda
Förord
till den tyska översättningen
Gerd
Honsik
Ahmed Rami lärde jag känna hemma
hos den då 82-årige generalmajoren
Otto Ernts Remer i dennes andalusiska exil i
Marbella.
Den aktningsvärda vänskap som dessa
båda så olika människor
förenades av verkade vid första
anblicken motsägelsefull. Å ena sidan
den bedagade tyske världskrigsofficeren,
dekorerad med Riddarkorset med eklöv, 11
gånger sårad och med 48
närstrider bakom sig, å andra sidan
den unge pansarlöjtnanten i den marockanska
armén.
Å ena sidan den tyske yrkessoldaten,
uppfostrad i preussisk tradition, som en
gång slog ned en kupp mot sitt
statsöverhuvud Adolf Hitler (20 juli 1944)
-- å andra sidan den förre
pansarlöjtnanten Ahmed Rami, son till en
stolt och utfattig berbershejk (en ko och fyra
får), vilken som ung officer traktade
efter livet på sitt statsöverhuvud,
kung Hassan av Marocko --liksom Wilhelm Tell
gjorde med sin ståthållare.
Men vid närmare betraktande fann jag,
att dessa båda personligheter, som verkade
så olika, liknande varandra på ett
sällsamt sätt: Båda var
rakryggade idealister utan förståelse
för den "västliga gemenskapens"
materialistiska spelregler, immuna mot varje
frestelse, ridderliga och alltid beredda att
tjäna det goda, liksom en gång Don
Quichote, och beredda att satsa sitt liv
för sina folk.
För båda var ett starkt
hedersbegrepp bestämmande. Båda ville
tjäna sitt folk. Den ene 1944, den andre
1972. Remer var den 20 juli 1944 övertygad
om att den överväldigande majoriteten
av det tyska folket stod bakom Hitler. Att
regimen alltså var legitimerad.
Ahmed Rami var 1972 av övertygelsen att
kungen av Marocko var en marionett till den
franska kolonialmakten och till CIA och att han
utövade en skamlig våldsregim mot
sitt folks vilja. Och att statsmakten
alltså var illegitim.
Så den ene försvarade sitt
statsöverhuvud, när denne blev
angripen, och den andre angrep sitt
statsöverhuvud, till vars försvar han
var anställd. Men ändå handlade
båda av samma bevekelsegrund,
fosterlandskärleken!
Det första av denna boks två
budskap är: Det finns omständigheter,
som frigör en soldat från sin
trohetsed mot sitt statsöverhuvud och
tvärtom förpliktigar honom att
vända sig mot denne.
Ty en soldat har, liksom också varje
annan medborgare, sin trohet till folket
(folkväldet/demokratin). Och naturligtvis
också till statens verkställande
makt, så länge denna makt
erhåller sin legitimation från
suveränen, det vill säga från
folket.
När regeringen ställer sig mot
folket, blir det för alla, men främst
för soldaterna, en plikt att göra
motstånd.
Närhelst en regim handlar till skada
för folket, genom list eller bedrägeri
hindrar folkväldet, söker minska
allmännyttan, berövar det till och med
på dess territoriums exklusivitet eller
vill förinta det med andra medel, är
det militära försvaret i detta land
skyldig att bjuda motstånd mot en
sådan regering. En sådan
förbrytarregim måste genom ingripande
från militären tas till fånga
och ställas inför rätta.
Och det andra budskapet i den här
boken:
I en tid då den amerikanska
världsordningen har förklarat krig mot
folkens självbestämmanderätt och
genom sitt monetära system och sitt
pressövertag förvägrar folken i
Europa, Afrika och Asien att få sina
statsgränser att likna
nationsgränserna måste vi tyskar
erkänna: Vi kan inte längre befria oss
själva: Det globala hotet mot nationerna
och demokratierna (folkväldena) kan bara
globalt motarbetas.
Rättigheterna för albaner,
tibetaner, hutus, tutsis, apacher,
eskimåer, aboriginer, kurder, armenier,
boer, bantus, kroater, bosnienserber och
palestinier måste vi göra till
vår egen, tyska, angelägenhet. Och
utlänningarna blir våra naturliga
bundsförvanter, som beaktar också den
tyska saken liksom sin egen.
Aldrig har hat, våld och etnisk
rensning uppstått genom vakthållning
kring självbestämmanderätten utan
alltid genom att denna förvägrats.
Ansvarig för detta totala,
hundraåriga krig mot
självbestämmandet och folkväldet
är det amerikanska imperiet (läs:
ostkusten), som med sitt perfida enpartisystem
inte bara förtrycker sitt eget folk utan
också genom att styra
penningströmmarna och med hjälp av
sitt medianät och sina interventionstrupper
utgör en dödlig fara för det
etniska och dess demokratier.
Denna fara är av naturen global och kan
därför bara besegras globalt.
Den vite mannen, den svarte mannen, den gula
mannen, den röda mannen måste
världsvitt förena sig mot
penningväldet.
Vad från och med nu sker angår
oss alla.
En medborgarrättskämpe och
tyskvän från Atlasbergens
stenöknar, som både engagerar sig
för palestiniernas rätt till
självbestämmande och för
åsiktsfriheten i Tyskland skall vara
vår läromästare, när det
gäller att skapa ett världsomfattande
--raser och religioner överskridande--
förbund mot globaliseringsivrarna.
Han, som ideligen höjt sin stämma
för de politiska fångarna och de
politiskt förföljda, för
Faurisson, för Remer, för Walendy,
för Deckert, för Kemper, för
Lachout och otaliga andra.
Men låt oss unna oss hans
språkkonst, som är enkel och klar som
Koranen själv. Alltså ur den
källa han som herdepojke har öst
ur.
Hör historien om barfotapojken, som kom
från Atlasbergens raviner och medveten om
sin mission tog vägen till Casablanca
för att lära sig att läsa.
Han uppsteg ur armod till en
kompromisslös frihetskämpe och hans
stämma i exil blev till hopp för hans
folk.
Nu talar min vän Ahmed Rami, shejkens
son!
Gerd Honsik
Upprop!
ZIP
|