A. INLEDNING

" Det är en tragisk dag för FN och för världen, sade en skakad FN:s generalsekreterare Kofi Annan sent på onsdagen lokal tid i New York.
I det korta uttalandet till pressen utanför säkerhetsrådet beklagade Annan de amerikanska och brittiska bombningarna av Irak. (...). FN:s generalsekreterare konstaterade också att USA:s och Storbritanniens attack nu gjort framtiden i regionen oviss.." (TT-telegram från New York publicerad i Metro den 17 dec 1998).

" Som Sveriges mest erfarne stabsredaktör (pressofficer) i FN-tjänst - jag har tjänstgjort vid fem FN-bataljoner i Mellersta Östern, varav tre i Libanon - är jag allvarligt bekymrad över FN:s trovärdighet i samband med hanteringen av Irak.
Ända sedan Gulf-kriget och Sovjetunionens kollaps har USA i stigande grad lyckats utnyttja FN för sina egna syften, inte minst i Mellanöstern.
Varje fattig bonde i södra Libanon har kunnat konstatera att FN gör skillnad på ockupanter och ockupanter.
Bonden jämför FN:s behandling av Israel, som ockuperat hans land i decennier, med samma FN:s behandling av Irak, som ockuperade Kuwait i några månader. Och han drar naturligtvis sina slutsatser - precis som alla palestinier i flyktinglägren; FN går USA:s ärenden.
Ändå begriper inte västvärlden varför Saddam Hussein blir hjälte i tredje världen när han trotsar USA!
Detta är mycket allvarligt för FN:s framtid, och för oss som - till skillnad mot Bill Clinton - bokstavligen riskerat våra liv för FN:s ideal.
Inte minst i den senaste kraftmätningen mellan USA/FN och Irak. Den fattiga delen av mänskligheten, som FN egentligen borde skydda, frågar sig varför bara USA:s vänner ska har rätt till massförstörelsevapen - om någon! Jag har personligen sett hur Israel använt förbjudna fosforbomber (jag har bilder) mot palestinska sjukhus i Beiruts flyktingläger (Sabra-Shatila) under invasionen 1982, och det är en offentlig hemlighet att Israel utvecklar kärnvapen i Negev-öknen." Tommy Klaar.( Klaar var FN:s Stabsredaktör i Sinai 1978, i Libanon 1981-82 (3L), 1982-83 (5L), på Cypern 1986 (88C) och i Libanon 1989-90 (102L).

B. VAD ÄR FN?

Förenta Nationerna bildades 1945 efter andra världskriget i syfte att förhindra ett nytt stor världskrig. Detta skulle göras genom att de fem stormakterna ( 2:a världs krigets vinnare) gick samman i ett "kollektivt säkerhets system"och skrev förslag till stadgar som de senare presenterade på en konferens i San Fransisco för de övriga 50 stater som accepterade och undertecknade dessa stadgar. Så bildades FN. Förenta Nationerna har idag185 medlemsländer, vilket innebär att nästan alla stater i världen är medlemmar. FN:s främsta inkomstkälla är medlemsavgiften som alla stater måste betala, förutom det får FN bidrag från vissa frivilliga organisationer.

FN består av sex huvudorgan:
- Generalförsamlingen,
- Säkerhetsrådet,
- Ekonomiska
- sociala rådet,
- Förvaltarskaps rådet,
- Internationella domstolen
och Sekritariatet.

1- GENERALFÖRSAMLINGEN

I Generalförsamlingen är alla länder representerade.Alla länders röster väger lika tungt oavsett landets storlek.Tredje tisdagen i september inleds varje år Generalförsamlingens möte.Det pågår till mitten av december.Dagordningen består av 170 punkter och man diskuterar alla frågor som berör FN:s arbete.Eftersom det är mycket att diskutera och för att göra arbetet mer effektivt remitterar General församlingen dom flesta frågor till någon av sina sex utskott.

- Första utskottet - nedrustning och internationell säkerhet
- Andra utskottet - ekonomiska frågor
- Tredje utskottet - sociala och humanitära frågor
- Fjärde utskottet - särskilda politiska frågor och avkoloniserings frågor
- Femte utskottet - budjetfrågor
- Sjätte utskottet - juridiska frågor

När en fråga behandlats i Generalförsamlingen eller i någon av dessa utskott skriver man en resolution, som är ett slags beslut som inte är bindande för medlemsstaterna utan fungerar snarare som en rekommendation, en uppmaning.
Generalförsamlingens möten startar med det som kallas allmän debatt. Den består av att alla länder håller tal om sitt lands inställning i olika FN frågor.Förste talare är Församlingens ordförande och därefter talar FN:s generalsekreterare.

2- SÄKERHETS RÅDET

Säkerhetsrådet betraktas som FN:s mäktigaste organ.Dess uppgift är att upprätthålla fred och säkerhet i världen.Befogenheterna är mycket stora på pappret dvs (stadgan).Rådet består av femton länder varav fem permanenta, Frankrike, Storbritannien, Kina, Ryssland och USA.Resten byts ut varannat år.Varje medlem har en röst.För att ett beslut skall kunna passera i säkerhetsrådet krävs det att minst nio av de femton nationerna röstar för resolutionsförslaget.Bland dessa skall de fem permanenta medlemmarna vara.Skulle någon av dessa vara emot resolutionen kan denne använda sitt vetorätt för att stoppa det.Vetorätt innebär att om en eller flera av de ständiga medlemmarna röstar emot ett förslag faller det.oavsett om majoriteten av Rådet röstar för."Stormakternas vetorätt"har ifrågasatts och kritisserats av många och det kommer jag att diskutera senare i uppsatsen.
Andra FN organ kan bara ge rekommendationer till medlemsnationernas regeringar medan säkerhetsrådet ensamt har den rätten att fatta beslut som medlemsländerna är tvugna att följa.Vad kan då säkerhets rådet göra när ett hot mot freden uppstår? Rådet kan utse någon, tex generalsekreteraren, att medla mellan parterna.Det kan sända fredsbevarande styrkor till området. Säkerhetsrådet kan besluta om tvångsåtgärder eller militärt ingripande eller ekonomiska sanktioner i vissa fall. En medlems stat mot vilken tvångsåtgärder vidtagits kan fråntas sina rättigheter och privilegier i Generalförsamlingen. Händer det upprepade gånger (upprepade brytningar mot stadgan)kan en stat
uteslutas från FN.

3- EKONOMISKA OCH SOCIALA RÅDET (ECOSOC)

Detta råds huvudsakliga uppgift är att samordna det ekonomiska och sociala arbete som utförs av FN.Rådet har 54 medlemmar som väljs för en period av tre år.Varje år väljs aderton nya medlemmar för att ersätta de aderton vars mandatperiod löpt ut.Röstning sker med enkel majorotet.Varje medlem har en röst.Rådet gör utredningar av olika slag och lämnar över förslag till Generalförsamlingen om åtgärder.Det är främst ett diskussions forum och ett mellan led mellan underorgan som bereder ärenden och generalförsamlingen.

4- INTERNATIONELLA DOMSTOLEN

Internationella domstolen finns i Haag,Holland.I domstolen arbetar domare från olika delar av världen.Generalförsamlingen och säkerhetsrådet utser domarna för en period av nio år.Den Internationella domstolen är FN:s främsta juridiska organ.Domstolen behandlar mål mellan stater och inte mellan enskilda personer.Ett exempel på de mål som domstolen under årens lopp fått avgöra är tvister om gränsdragning både till lands och till havs.

5- FÖRVALTARSKAPSRÅDET

Efter första och andra världskrigen berövades förlorarna sina kolonier.Kolonierna hamnade först under Nationernas Förbund NF:s förmyndarskap och senare unde FN:s när det bildades 1945.De segrande länderna fick i uppdrag av FN att förvalta olika områden i Mellersta östern, Afrika och Stilla havets övärld.Då bildades Förvaltarskaps rådet vars uppgift blev att övervaka att länderna som fått mandat att förvalta kolonier förberedde dessa för självständighet.
Rådet skulle påskynda den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa områden.Idag är samtliga förvaltarskaps områgen självständiga länder eller ingår i ett självstängigt land.Det sista förvaltar skapet upphörde 1994 då ö gruppen Palau i Stilla havet som förvaltats av USA blev självständig stat och FN:s 185 medlem.Därmed hade Förvaltarskaps rådet fullgjort sitt uppdrag.Men eftersom Förvaltarskaps rådet är ett huvudorgan och finns inskriven i FN stadgan kommer den att finnas kvar.Rådet har inte någor sekritariat och inte några möten.Rådet består idag av de fem ständiga medlemmarna i säkerhets rådet.

6- SEKRITARIATET

Inom Sekritariatet jobbar många olika yrkes grupper med att förse de andra huvudorganen med underlag och information för deras beslut och dessutom verkställa dessa.Sekritariatet leds av generalsekreteraren.Det är han som ansvarar för rekrytering av personal och det är hans uppgift att se till att det blir geografisk spridning på dom anställda.

C. INTERNATIONELL RÄTT
ELLER DJUNGELNS LAG ?

FN:s säkerhetsråd består idag av 15 medlemmar; varav 5 stycken är så kallade ständiga medlemmar, och de övriga sitter i perioder på två år. De ständiga medlemmarna är USA, Frankrike, Storbritannien, Ryssland och Kina, och dessa medlemmar har betydligt större inflytande i världssäkerheten än vad de övriga nationerna har. För det är en förvånansvärd stor tillit medlemsländerna har givit FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådet har makt att införa sanktioner och resolutioner så fort freden på något sätt hotas, men det finns några få undantag: Säkerhetsrådet har ingen rätt att gå in i de enskilda länderna och lägga sig i inrikespolitiska angelägenheter (den så kallade non-interventions principen). De har heller inte rätt att gå in i en konflikt mellan två länder om inget av länderna tillåter det! Dessa två undantag kan emellertid kringgås i fall den globala freden hotas, eller om en annan nation ofrivilligt drabbas militärt av andra nationers konflikter. Slutsatsen måste alltså bli att säkerhetsrådet, trots "non-interventionsprincipen", har enormt mycket makt, och då särskilt de fem permanenta medlemmarna, vars vetorätt dessutom ger en supermakt möjligheten att stoppa (med "veto rätten) en resolution som går mot sina egna intressen.
FN bildades officiellt den 24:de oktober 1945 för att förhindra att kommande generationer skulle få uppleva krigets missär. Bildandet skedde till största delen på den amerikanska presidenten Roosevelts initiativ, och som en följd av kriget blev naturligtvis säkerhetsrådets permanenta medlemmar segermakterna. Säkerhetsrådet har fram till 1963 bestått av elva medlemmar som då skulle representera FN:s 50 nationer. Idag består säkerhetsrådet alltså av 15 länder som representerar 185 nationer.
Man måste nog säga att säkerhetsrådet under kalla krigets dagar mest har präglats av "giganternas kamp", där det i de flesta frågor nästan alltid har blivit ett dödläge mellan USA och före detta Sovjetunionen. Båda dessa giganter har alltid försökt att värna om sina egna intressen i de utrikespolitiska frågorna, och kampen mellan nationerna har till och med pågått när det gällde att välja in nya länder i rådet. Idag finns inte längre Sovjetunionen, utan dess plats har ersatts av den betydligt svagare ryska nationen - ett land som har fullt upp med sin nästan kaotiska inrikespolitik. Fyller då säkerhetsrådet fortfarande funktion? Några menar att det nu fungerar bättre än någonsin. Vi har inte längre de tidigare "dödlägena", utan äntligen kan rådet fatta beslut och komma till handling. Visst, instämmer andra, säkerhetsrådets effektivitet har ökat, men det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att det rådet fyller sin ursprungliga rättvisa funktion. Vilka är det nämligen som har makten i säkerhetsrådet efter Sovjetunionens fall? Många menar att rådet numera är USA:s verktyg, och att hela FN bara är en täckmantel för att den judiska makten som styr USA skall kunna dominera och styra världen efter sina villkor.( Läs Ahmed Ramis dokumentation om Den judiska makten i USA )
Det vanligaste argumentet som anhängarna till denna ståndpunkt anger är säkerhetsrådets resolution nr 678 (7), som behandlar Irak-Kuwaitkrisen 1991-1992. Enligt FN-stadgans kapitel VII skall rådet endast sätta in militära sanktioner om inga andra åtgärder kan finnas, och dessa sanktioner får endast träda i kraft när man konstaterat att inga andra sanktioner (t ex ekonomiska) har fått någon effekt. I krisen mellan Irak och Kuwait prövades inga andra sanktioner på allvar innan de militära sanktionerna trädde i kraft, och aktionen var tvungen att ske på den utsatta tidpunkten på grund av amerikanska och israeliska skäl... Stadgan säger dessutom att rådet skall vara ansvarigt för den strategiska ledningen av alla styrkor som ställs till rådets förfogande, vilket inte var fallet i den omtalade situationen. Den något luddiga motiveringen till säkerhetsrådets aktion lyder: "i enlighet med kapitel VII". Och det är som ( som före detta ambassadör och kabinettssekreterare Svensken Sverker Åström säger): "att en interndomstol skulle döma en brottsling till döden i kraft av den svenska brottsbalken".3
Sammansättningen av säkerhetsrådet under det senaste årtiondet har mer och mer fått en proamerikansk betoning. USA sökt utöva ekonomisk press på FN på grund av USA:s missnöjet över de anti-amerikanska ståndpunkter som många FN-medlemmar från tredje världen konsekvent intog. De senaste årtiondet har USA hela tiden vägrat betala hela eller delar av sin medlemsavgift till FN. Många länder - under USA:s fräcka påtryckningar -har röstat med USA i många frågor för att "FN skall hålla ihop", ty USA har flera gånger varit betydligt mer kritiskt till FN än övriga medlemsländer, och det säger sig självt att FN utan USA inte skulle fungera.
Frågan om hur maktfördelningen egentligen skall se ut i säkerhetsrådet har på senare tid åter blivit väldigt aktuell. Alla nationer är överens om att två krav måste uppfyllas: effektivitet och legitimitet. Rådet är visserligen FORMELLT effektivt i dag, men frågan är om detta är på legitima och demokratiska grunder? Detta har ifrågasatts av länder i tredje världen som anser att legitima grunder inte bara är ekonomisk makt, utan även befolkningsmängd. Om de demokratiska principer (av demokratisk legitimitet) - som tillämpas i demokratiska länder som Sverige - skall tillämpas även mellan FN:s medlemmar, varför följer man inte i säkrhetsrådet principen: " en man, en röst", dvs "en medlem, en röst"! Kritiken kommer dock inte bara från tredje världen utan även från länder som Tyskland och Japan som kritiserar maktfördelningen och menar att om nu ekonomisk och politisk makt är legitima grunder, så borde de ha lika stor rätt till en permanent plats i Säkrhetrådet som Storbritannien och Frankrike. Den dåvarande amerikanska utrikesministern Warren Christopher har sagt att USA är positivt till Japan och Tysklands eventuella inträde, men den amerikanska ledningen ångrar nog idag uttalandet eftersom det väckte enorm kritik från Storbritannien och Frankrike, vilka hävdar att rådet nu fungerar bättre än någonsin och det inte finns någon anledning att ändra det. Den dåvarande engelska utrikesministern Douglas Hard uttryckte det så här: "If it ain't broke, don't fix it!".4 Både Storbritannien och Frankrike ser sin maktposition hotad om den skall "delas" med två andra länder. USA har naturligtvis inte allt för mycket makt att förlora, utan ser det hela som en tillgång att säkerhetsrådet stärks av två starka nationer vars utrikespolitik är i nästan samma linje som USAs. Ryssland ställer sig däremot kyligt till dessa två länders inträde, och president Jeltsin har öppet givit sitt fulla stöd till Indien som kandidat. Indien har även officiellt förklarat att man är beredd att avstå från att bli kärnvapennation, men Indien är även en intressant kandidat ur ett annat perspektiv - den enorma folkmängden och sin starka maktposition i sydasien. Det finns emellertid även andra tredjevärldenländer som står och stampar utanför dörren som de folkrika Nigeria och Brasilien. Om FN skall kunna fungera som "världsregering" måste dessa länder, eller åtminstone några av dem få lika betydande roll som de övriga permanenta medlemmararna . Det har lagts fram förslag (bl a från Sverige) på att dessa nationer skulle kunna få permanenta platser, men utan vetorätt. Det är dock svårt att tro att dessa länder skulle acceptera en sådan här förödmjukande plats i B-laget, och det vore dessutom det slutgiltiga beviset på att FN inte är byggt på en demokratisk princip och att den inte styrs av rättvisa, utan att det är de som har pengarna som också har makten i något så "ädelt" som FN!
Vad finns det då för lösningar för att lösning detta problemet? Alla de omtalade länderna kan naturligtvis inte få permanenta platser med vetorätt, eftersom beslutsfattning skulle bli omöjlig. Den bästa lösningen är nog att samla ihop ett fåtal länder under gemensam flagg. T ex att Europa går ihop under EUs flagg och får en gemensam plats i säkerhetsrådet, och att makten i säkerhetsrådet därmed fördelas efter population, och den ekonomiska betydelsen minskar. Naturligtvis kommer ekonomiskt starka stater fortfarande att få inflytelse eftersom de mindre staterna gärna håller sig vän med dem och följer med i deras fotspår, men det viktigaste är trots alla att få in nya stater i säkerhetsrådet utan att triaden USA, Västeuropa och Japan uppstår.
Naturligtvis är lösningen inte riktigt så här enkel. Det är svårt att tänka sig att de europeiska staterna skall kunna enas om vissa beslut. En lösning skulle kunna vara att man lät platserna vandra mellan de största europeiska staterna, men jag vill åter igen betona det absolut viktigaste - att tredje världen får betydande makt i säkerhetsrådet. Annars kommer rådet, och kanske FN med att bli endast en av USAs utrikes maktverktygg. och då kommer förtroendet för FN att upphöra och därmed också dess tänkta funktion.

D- FNs ELLER AMERIKANSK-STYRE?

 Med USA:s och Storbritanniens bombningar av Irak i december förra året (1998) ställdes frågan om FN:s roll i världspolitiken på sin spets. Ska stormakterna tillåtas gå utanför regelsystemet för att visa "handlingskraft" i kriser? Eller ska den typen av insatser - till varje pris - avgöras i säkerhetsrådet, med risk för "handlingsförlamnin" på grund av ständiga veton?
Denna fråga behandlas innegående i en intressant debatt som Palmecentret arrangerade i mitten av januari 1999 i ABF-huset i Stockholm, under rubriken "FN-styre eller Pax Americana? ". På podiet satt kabinettsekreterare Jan Eliasson och Ove Bring, professor i internationell rätt vid Stockholms Universitet och tidigare expert vid utrikesdepatementet.


 

1. FN-stadgan överspelad

Den viktigaste frågan som ställdes i denna debatt är om de amerikanska bombningarna 16-20 december 1998 är början till slutet för en internationell säkerhetspolitik i FN:s regi?

- "Det är klart att om USA och Storbritannien fortsätter gå sin egen väg kan det bli som under det kalla kriget, då FN var lamslaget. Det är möjligt att vi är på väg tillbaka in i den situationen och att FN-stadgan kan bli överspelad", sade Ove Bring.5

Han poängterade att FN inte är någon pacifistisk organisation, utan har en stadga som tillåter våldshandlingar i vissa situationer. Säkerhetsrådet har huvudansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet i världen.
Vid "hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling" har det rätt att först besluta om sanktioner, och sedan att sätta in luft-, sjö- och landstridskrafter, enligt FN-stadgan (kapitel 7). Ett passivt säkerhetsråd, blockerat av veton, är därmed ett hot mot FN:s internationella säkerhetspolitik.

- "Men man måste fråga sig hur länge det är rimligt att en resolution ger mandat till väpnade aktioner", sade Bring.5

2. Ihåliga argument för bombningar

USA:s argument för decemberbombningarna (1998) är - enligt Ove Bring - främst juridiska.". Argumenten grundar sig på FN:s stilleståndsresolution från april 1991 (nr 712).6 Enligt denna ska Irak ge vapeninspektörerna i FN:s inspektörskommission Unscom "full rörelsefrihet och underlätta för dem på alla sätt". Vapeninspektörschefen Richard Butlers rapport visade att Irak "brutit mot denna resolution och därmed mot vapenstilleståndet". Läget återgår då, enligt USA, till vad som slogs fast i november 1990 (resolution nr 678).7 De FN-stater som befann sig i koalition med UAS mot Irak anmodades då att använda "alla medel som står till buds" för att "upprätta internationell fred och säkerhet i området".

Förutom att den juridiska grunden i argumentationen kan ifrågasättas så bygger den alltså på en mer än åtta år gammal resolution, tillkommen i ett annat säkerhetspolitiskt läge. Resolutionen från 1990 gäller nämligen så länge USA använder sitt "veto" och sitt "omvända veto" för att hålla den kvar.

- "Det är en advokatyr som knappast är förenlig med FN-stadgans syfte", ansåg Ove Bring.5

3. FN mellan förlamning och splittring

Kabinettsekreterare Jan Eliasson liknade FN:s svårigheter med att -"styra mellan Skylla och Charybdis: De två mytologiska havsvidundren utgjorde ett dilemma för antikens sjöfarare: den som undvek det ena seglade istället in i gapet på det andra. På samma sätt kryssar FN mellan veton i säkerhetsrådet och den typ av ensidiga våldshandlingar som USA visat prov på. Det ena förlamar FN genom att bromsa militära ingripanden, medan USA:s militära ensidiga aktioner leder till splittring och minskad auktoritet."5 Enligt Jan Eliasson styrde FN rakt in i det senare problemet genom decemberbombningarna 1998.

- Säkerhetsrådet fick inte ens pröva frågan. Butlers rapport (som officiellt utgörde grunden och "legitimetet" till bombningarna) blev tillgänglig bara några timmar innan rådet öppnade mötet, sade han.5

Efter USA:s bombningarna är Säkerhetsrådet nu splittrat, Saddam Hussein blev hjälte och martyr i delar av arabvärlden och Irak blev av med vapeninspektörerna.

Jan Eliasson befarar att ett liknande scenario kan komma att utspela sig kring konflikten i Kosovo, där stater som vill ingripa mot serbernas argerande har att ta sig förbi Rysslands veto mot militära ingripanden.5

- Då kan vi verkligen få tillbaka kalla vindar i säkerhetsrådet, sade han.5

Lösningen, enligt Eliasson, kan vara att försöka införa en "vetofri kultur", där stormakterna i säkerhetsrådet tar ansvar för att vetorätten inte används. Att rätten trots allt måste finnas kvar har med krassa maktargument att göra. "5

E. FN BÖR REFORMERAS

FNs reformering har idag blivit en mycket "populär" fråga, som diskuteras överallt. Det råder stor enighet om att FN behöver reformeras, men stor oenighet om hur detta skall gå till. Det finns en förhoppning om att denna reformering kan bidra till en mera demokkratisk och legitim FN, som i sin tur kan leda till förbättringar för jordens befolkning. för att öka FNs legitimitet, effektivitet och legalitet., dvs. att göra FN mer demokratiskt, effektivt och konsekvent. FNs dilemma består i att vara delaktig i den politiska verkligheten utan att helt styras av den.
För att kunna reformera FN är det viktigt stärka organisationens legitimitet och effektivitet. Ett starkare FN skulle kunna bidra till bättre levnadsvillkor för världens folk dels direkt (bättre hjälp, effektivare beslut för att hjälpa) dels indirekt: ett framtida FN skulle kunna sätta gränser för makt och orättvisor. Detta är att föredra framför de nuvarande förhållandena.

Genom att hantera och lösa internationella problem inom FN bidrar man till att bygga ett system, som kan leda till stora förbättringar av förhållandena i världen.
FNs stärkande bör ske med hensyn till det internationella systemet, som utgörs av självständiga stater en oreglerad ekonomisk världs ordning.
Bindande resolutioner inom säkerhetsrådet, som begränsar staternas självständighet, har inte blivit föremål för omfattande kritik, vilket tyder på att det finns ett behov av sådana internationella mekanismer. Men det är själva säkerhetsrådets legitimitet som ifrågasätts.
FN behöver få mäktiga stater att komma till FN och agera där istället för att agera på egen hand, och samtidigt förhindra att de helt kontrollerar organisationen.
Reformer, som stärker FN, kan bygga förutsättningar för mer radikala reformer, som stärker organisationen .
För att kunna koppla samman bilden av ett FN som, för världens folk, är representativt, effektivt och som kan fatta beslut och agera, och som konsekvent tillämpar lagen, med fred och rättvisa för jordens befolkning, kan det vara till stöd att se detta FN , som i lämpliga fall sätta gränser för makt och orättvisor i det internationella systemet. .
 


1. INNEBÖRDEN AV "FNs REFORMERING"
Reformering av FN har debatterats politiskt under hela organisationens historia. Även om det finns starka skäl till att se större delen av de politiskt väsentliga reformdebatterna som underordnade kalla kriget och blockpolitiken har diskussioner likväl fortgått inom de flesta områden. Stadgan har reviderats för att ge utrymme åt fler medlemmar i säkerhetsrådet. Många konventioner, som delvis reformerar det internationella rättssystemet, har förhandlats fram. De fredsbevarande insatserna har utvecklats beträffande funktioner och mandat. Kort sagt: Reformering av FN är inte en "ny" fråga. Inte heller är behovet av FN-reformer nytt, även om det förmodligen har ökat något behovet har funnits hela tiden. I början av detta decenniet uppstod dock enorma förväntningar på FN. Nu skulle allt det, som hade förhindrats av det kalla kriget, förverkligas, och i FNs regi. Den stora uppmärksamhet, som reformering av FN har fått under de senaste åren, till stor del är ett resultat av besvikelsen över att utvecklingen inte blev så positiv, som hade förväntats efter kalla krigets slut. Vad är innebörden av FN-reformerin? Reformering innebär för det första någon slags POSITIV förändrin. Förändring kan vara både positiv och negativ. För vem skall förbättring ytterst komma till stånd? Jo, för världens människor, världens folk. Redan här framkommer dock ett alternativt synsätt: förbättring för den egna gruppen, den egna staten, osv. Utan tvekan är det detta som FNs medlemsstater i första hand egentligen avser, vilket naturligtvis inte hindrar att det som är bra för de nationella intressen ibland också kan vara bra för mänskligheten. Förbättrade levnadsvillkor, ökad frihet och rättvisa, kan förmodas. Detta har t.ex. formulerats i FN-stadgans inledande artiklar och preciserats i många andra handlingar (konventioner, slutdokument från konferenser, etc.).
Frågan är då: Denna högst allmänna princip har den någon relevans för reformeringen av FN? Kommer vi alltid ihåg att det är världens folk, som ytterst skall gynnas, när vi diskuterar olika reformförslag? Vad är kopplingen mellan reformeringens yttersta syfte och specifika reformförslag?



2. PRINCIP OM SAMARBETE INOM FN
Sanktionerna mot Irak har åstadkommit svåra umbäranden för folket och många sympatiserar djupt med dem. Det har också höjts röster för att folkets situation är oacceptabel och måste förbättras. Men mer sällan ifrågasätts sanktionerna som sådana, eller än mindre sällan, FNs rätt att agera på det, som man har gjort.
Genom att konsekvent förorda att globala frågor hanteras inom FN bidrar man med andra ord till att föra den internationella världsordningen i en vad man anser gynnsam riktning som leder till uppbyggnad av ett system som i förlängningen skulle kunna leda till stora förbättringar av förhållandena i världen.


 

3. MÅLSÄTTNINGAR MED REFORMERING AV FN
Här följer några reformidéer, som har varit ganska vanligt förekommande i debatten om FNs reformering:

Säkerhetsrådet
Medlemskap: utökat
Makt: avgränsad
Arbetssätt: öppnare
Vetorätten: avskaffad

Fredsbevarande insatser
Organisation: effektivare, mer informerad
Ledarskap: större samordning under FN
Mandat: tydligare

Generalförsamlingen
Arbetssätt: mer fokuserat
Deltagande: öppnare

Ekonomiska/sociala frågor
Beslut: mer universella (FN)
Organ: mer samordnade
Ansvar: tydligare

Sekretariatet/ Administration
Ledarskap: professionellt och universellt
Finansiering: automatisk, tillräcklig
Verksamhet: ansvarig, effektiv, oberoende

Juridiska frågor
Intenatinella domstolen: bindande rättsverkan
Straffrätt: Int. brottsmålsdomstol (ICC)

Detta är naturligtvis inte någon komplett eller fördjupad beskrivning av FN-reformer, utan endast en översikt av huvuddragen i olika reformförslag inom några viktiga områden. Genom att granska olika reformidéer som brukar diskuteras har jag kunnat finna trehuvudmålsättningar.

4. Målsättningar med FN-reformer:

Målsättningar med FN-reformer är en ökning av FNs
- Legitimitet: demokratisering, representation
- Effektivitet: beslutsförmåga, verkställande
- Legalitet: konsekvent agerande, rättsprinciper

Viktiga målsättningar förefaller vara att öka FNs legitimitet, FNs effektivitet och FNs legalitet.

Några exempel:
- Fler medlemmar i säkerhetsrådet: legitimitet
- Oberoende finansiering av FN: effektivitet
- Int. brottsmålsdomstol: legalitet
- Permanent FN-styrka: effektivitet
- Ekonomiskt säkerhetsråd: legitimitet och effektivitet
- Modifiering av vetorätten: legalitet och legitimitet

Att stärka FN i något eller några av dessa tre avseenden utgör en vanlig inriktning på alla reformförslag. Det system, som diskuterades tidigare, som tros kunna förbättra villkoren i världen, är ett system i vilket FN i de tre avseendena legitimitet, effektivitet och legalitet är väsentligt förstärkt. Kort sagt: ett starkare FN, som är mer demokratiskt, mer effektivt och mer konsekvent, dvs. knutet till rådande rättsprinciper.
 

F. Vad bör göras?

FN bör stärkas i förhållande till stormakterna. Syftet med reformering av FN är att det åtminstone på sikt skall vara gynnsamt för alla åtminstone alla människor. Det är det internationella systemet, som bl.a. utgörs av i grunden självständiga stater och en vis världs ekonomisk ordning, som FN måste förhålla sig till. I detta systemet är det förstås de starkaste , t.ex. stormakter och de stora multinationella företag, som har mest att förlora, åtminstone på kort sikt.
Som en liten utvikning kan nämnas att säkerhetsrådets juridiska kapacitet att fatta bindande beslut, som staterna är skyldiga att följa, intressant nog mycket sällan kritiseras på principiella grunder. En sådana bindande rättsverkan, förmågan att fatta bindande beslut, men utan samtliga staters medgivande i varje enskilt fall, är ju en hörnsten i ett starkare FN. Kritik har framförts emot rådets oinskränkta befogenheter, t.ex. att rådet kan behandla vilka frågor som helst utan avgränsning i förhållande till generalförsamlingen eller internationella domstolen. Men förekomsten av bindande resolutioner inom FN-organisation, som avsevärt begränsar staternas suveränitet, har inte blivit föremål för omfattande kritik, vilket tyder på att det finns ett behov av sådana mekanismer. Det som kifrågassäts är säkerhetsrådets legitimitet och att rådets "beslutsamhet" och resolutioner är ofta anpassad till supermakternas intressen. Detta är väldigt tydligd när man jämför hur FN behandlar Israel som ockuperar Södra Libanon och hur samma FN behandlar Irak som har försökt ockupera Koweit.
Ett ofta förekommande uttryck är att "FN bara blir vad medlemsstaterna gör det till". Detta förhållningssätt, om det tolkas som att FN är helt underkastad vad staterna "gör upp" sinsemellan, innebär att FN är en helt beroende organisation, som bara återspeglar det internationella samfundet - en slags spegelbild av vår sammansatta värld, utan självständighet. Synen på FNs självständiga roll återspeglas också i attityder till olika reforméer. Förslaget att Japan och Tyskland borde bli permanenta medlemmar eftersom de har fått "ökat inflytande" i världen är t.ex. ett uttryck för att FN skall/ bör/ anses vara en reflektion av förhållandena i världen. I Internatoinella rätten, i det rådande internationella rättssystemet, försöker man kompromissa mellan två extremfall: Å ena sidan "Apology", dvs. att endast vara en ursäkt, ett redskap, för den rådande internationella politiska ordningen och de existerande maktförhållandena. Å andra sidan en "Utopia", dvs.att självständigt formulera regler utan hänsyn till den politiska verkligheten, och därmed utan möjlighet att påverka denna. Kompromissen består i att dels anpassa reglerna efter existerande normer ur den politiska verkligheten, dels självständigt upprätthålla dessa regler även när t.ex. enskilda stater avviker från dessa. Detta är en god beskrivning av FNs dilemma. Svårigheten består i att vara delaktig i den politiska verkligheten utan att helt styras av den. Min slutsats är att FN är idag underkastad, snarare än överordnad, maktsystemet .
FNs dilemma kan tydligt illustreras med debatten kring vetorätten.
Som nämndes tidigare skulle ett avskaffande av vetorätten stärka FNs legitimitet och legalitet. Men hur blir det med den tredje målsättningen, FNs effektivitet? Skulle FN möjligtvis kunna fatta beslut snabbare, men skulle dessa beslut gå att genomföra? Det är möjligt, men knappast troligt, att ekonomiska sanktioner och militära insatser skulle kunna verkställas i viktiga situationer utan större makters samarbete. En jämförelse kan göras med många u-länders försök att introducera en ny internationell ekonomisk världsordning på 70-talet, som föll främst på i-ländernas ovilja att samarbeta. Beträffande vetot tror jag att det kan gå att hitta en lösning, under gynnsamma omständigheter. Denna diskussion är inte avsedd som ett argument emot dessa reformer men belyser två saker:
1- För det första, att FN inte förmår agera självständigt i förhållande till de externa maktförhållandena och att detta är ett problem i sig.
2- För det andra, att reformer svårligen kan genomföras utan hänsyn till alla tre måsättningarna legitimitet, effektivitet och legalitet, på ett sätt, som medför att ingen av dessa avsevärt försämras. Det ser ut som en ondcirkel: för att kunna genomföra viktiga reformer behöver FN stärkas; för att kunna stärkas behöver organisationen reformeras. Och detta är ett dilemma, som får svåra konsekvenser.
Det finns naturligtvis ingen standardlösning. Reformer, som stärker FN, kan bygga förutsättningar för mer radikala reformer, som stärker organisationen ytterligare, osv. Särskilt viktigt kan bli att få till stånd reformer, som stärker FN-organisationen i ett eller flera avseenden utan att försvaga den i andra och som samtidigt kan accepteras av de flesta stater. En ändring av vetorätten, som stärker legitimiteten och legaliteten och samtidigt bibehåller större makters deltagande och därmed effektiviteten är bara ett exempel på en sådan lösning, som är om möjlig att genomföra. Men för att kunna koppla samman bilden av ett FN som, för världens folk, är representativt, som effektivt kan fatta beslut och agera, och som konsekvent tillämpar lagen, med fred och rättvisa för jordens befolkning, kan det vara till stöd att se detta FN som ett "offentligt" globalt organisation, som i lämpliga fall sätter gränser för makt och orättvisor i det internationella systemet. Människan har, i nästan alla tider och i nästan alla kulturer, valt att organisera sig i samhällen, som har grundats på vissa gemensamma regler, en metod för att fastställa dessa regler, samt möjligheter att upprätthålla dem. En global intenatinell organisation av sådant slag, i formen av ett starkare FN, skulle vara att föredra framför en värld, i vilken makt är huvudsakligen oreglerad och det globala ansvaret för människors levnadsvillkor är begränsat till välgörenhet på de resursstarkas villkor. En sådan FN- rättvis struktur kanske aldrig kommer att förverkligas, även om så mycket väl kan komma att ske. I dagens samhälle ligger det främsta värdet i en möjlig riktning för reformer som konkret kan tillämpas under de rådande världspolitiska omständigheterna.

---

Källförteckning

3 SvD, 1991-09-08, "FN-beslutet var tviverlaktigt" av Sverker Åström.

4 Douglas Hard, citerad i DN, 1993-06-11

5 Palmecentrets hemsida, Januari 1999
____________________________
6 "United Nations, S/RES/0712 (1991) , 19 September 1991, RESOLUTION 712 (1991), Adopted by the Security Council at its 3008th meeting, on 19 September 1991 :
The Security Council,
Recalling its previous relevant resolutions and in particular resolutions 661 (1990), 686 (1991), 687 (1991), 688 (1991), 692 (1991), 699 (1991), 705 (1991) and 706 (1991),
Expressing its appreciation for the report (S/23006) dated 4 September 1991 submitted by the Secretary-General pursuant to paragraph 5 of resolution 706 (1991),
Reaffirming its concern about the nutritional and health situation of the Iraqi civilian population, and the risk of a further deterioration of this situation, and underlining the need in this context for fully up-to-date assessments of the situation in all parts of Iraq as a basis for the equitable distribution of humanitarian relief to all segments of the Iraqi civilian population,
Recalling that the activities to be carried out by or on behalf of the Secretary-General to meet the purposes referred to in resolution 706 (1991) and the present resolution enjoy the privileges and immunities of the United Nations,
Acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations,
1. Confirms the figure mentioned in paragraph 1 of resolution 706 (1991) as the sum authorized for the purpose of that paragraph, and reaffirms its intention to review this sum on the basis of its ongoing assessment of the needs and requirements, in accordance with paragraph 1 (d) or resolution 706 (1991);
2. Invites the Committee established by resolution 661 (1990) to authorize immediately, pursuant to paragraph 1 (d) of resolution 706 (1991), the release by the Secretary-General from the escrow account of the first one-third portion of the sum referred to in paragraph 1 above, such release to take place as required subject to the availability of funds n the account and, in the case of payments to finance the purchase of foodstuffs, medicines and materials and supplies for essential civilian needs which have been notified or approved n accordance with existing procedures, subject to compliance with the procedures laid down in the report of the Secretary-General as approved in paragraph 3 below;
3. Approves the recommendations in the Secretary-General's report as contained in its paragraphs 57 (d) and 58;
4. Encourages the Secretary-General and the Committee established by resolution 661 (1990) to cooperate, in close consultation with the Government of Iraq, on a continuing basis to ensure the most effective implementation of the scheme approved in this resolution;
5. Decides that petroleum and petroleum products subject to resolution 706 (1991) shall while under Iraqi title be immune from legal proceedings and not be subject to any form of attachment, garnishment or execution, and that all States shall take any steps that may be necessary under their respective domestic legal systems to assure this protection, and to ensure that the proceeds of sale are not diverted form the purposes laid down in resolution 706 (1991);
6. Reaffirms that the escrow account to be established by the United Nations and administered by the Secretary-General to meet the purposes of resolution 706 (1991) and the present resolution, like the Compensation Fund established by resolution 692 (1991), enjoys the privileges and immunities of the United Nations;
7. Reaffirms that the inspectors and other experts on mission for the United Nations, appointed for the purpose of this resolution, enjoy privileges and immunities in accordance with the Convention on the Privileges and Immunities of the United nations, and demands that Iraq shall them full freedom of movement and all necessary facilities;
8. Confirms that funds contributed from other sources may if desired, in accordance with paragraph 1 (c) of resolution 706 (1991), be deposited into the escrow account as a sub-account and be immediately available to meet Iraq's humanitarian needs as referred to in paragraph 20 of resolution 687 (1991) without any of the obligatory deductions and administrative costs specified in paragraphs 2 and 3 of resolution 706 (1991);
9. Urges that any provision to iraq of foodstuffs, medicines or other items of a humanitarian character, in addition to those purchased with the funds referred to in paragraph 1 of this resolution, be undertaken through arrangements which assure their equitable distribution to meet humanitarian needs;
10. Requests the Secretary-General to take the actions necessary to implement the above decisions, and authorizes him to enter into any arrangements or agreements necessary to accomplish this;
11. Calls upon States to cooperate fully in the implementation of resolution 706 (1991) and the present resolution in particular with respect to any measures regarding the import of petroleum and petroleum products and the export of foodstuffs, medicines and materials and supplies for essential civilian needs a referred to in paragraph 20 of resolution 687 (1991), and also with respect to the privileges and immunities of the United Nations and its personnel implementing this resolution; and to ensure that there are no diversions from the purposes laid down in these resolutions;
12. Decides to remain seized of the matter. "

-----------------------------------------
7- United Nations, The Security Council, RESOLUTION 678 ,

 S/RES/0678 (1990), 29 November 1990
Adopted by the Security Council at its 2963rd meeting on 29 November 1990
The Security Council,
Recalling, and reaffirming its resolutions 660 (1990) of 2 August (1990), 661 (1990) of 6 August 1990, 662 (1990) of 9 August 1990, 664 (1990) of 18 August 1990, 665 (1990) of 25 August 1990, 666 (1990) of 13 September 1990, 667 (1990) of 16 September 1990, 669 (1990) of 24 September 1990, 670 (1990) of 25 September 1990, 674 (1990) of of 29 October 1990 and 677 (1990) of 28 November 1990.
Noting that, despite all efforts by the United Nations, Iraq refuses to comply with its obligation to implement resolution 660 (1990) and the above-mentioned subsequent relevant resolutions, in flagrant contempt of the Security Council,
Mindful of its duties and responsibilities under the Charter of the United Nations for the maintenance and preservation of internationalnd peace and security,
Determined to secure full compliance with its decisions,
Acting under Chapter VII of the Charter,
1. Demands that Iraq comply fully with resolution 660 (1990) and all subsequent relevant resolutions, and decides, while maintaining all its decisions, to allow Iraq one final opportunity, as a pause of goodwil, to do so;
2. Authorizes Member States co-operating with the Government of Kuwait, unless Iraq on or before 15 January 1991 fully implements, as set forth in paragraph 1 above, the foregoing resolutions, to use all necessary means to uphold and implement resolution 660 (1990) and all subsequent relevant resolutions and to restore international peace and security in the area;
3. Requests all States to provide appropriate support for the actions undertaken in pursuance of paragraph 2 of the present resolution;
4. Requests the States concerned to keep the Security Council regularly informed on the progress of actions undertaken pursuant to paragraphs 2 and 3 of the present resolution;
5. Decides to remain seized of the matter. "
*"Säkerhetsrådet blir västvänligt", Finn Persson, UNT, 1986-11-20 *"Västvind efter nyår i FN:s säkerhetsråd", David Julius, UNT, 1986-11-11
*"FN-rådet måste bli starkt fredsinstrument", Sverker Åström, SvD, 1993-08-22
*"Pandoras ask och FN:s säkerhetsråd", Bo Huldt, SvD, 1993-02-11 *""FN:s säkerhetsråd", Frekrik Danelius, Utrikes.pol.inst., 1993 *"Fred och Säkerhet", Nils G. Billinger, Brevskolan, 1984 *"Fakta om FN", Svenska FN-förbundet UFF, 1994